Hallå där i lördagsstugorna!
Mår ni fint?

Efter ännu en jävligt irriterande och ofrivillig pilgrimsvandring kom jag tillslut fram till stallet ( när i hela fridens namn ska jag lära mig att ta rätt jävla buss???!!) alltså det är ju helt otroligt, jag visste faktiskt inte att man kunde suga på något så okomplicerat som att åka buss, men jag gör verkligen det , jag höjer min hand och jag erkänner att jag Sara suger på att åka buss. Rejält suger jag på det haha.

Kom fram sen lite lätt rödsprängd om kinderna och hann precis på minuten tills dess att flisan skulle hoppa, och det var väl en jävla tur att man inte vandrade i onödan. Kanske ska passa på att flika in här att flisan alltså är Annelies häst ( hon jag bor hos ) och att flisan är min sköthäst. Så det är Annelie som tävlar. Det gick iallafall fin fint och dom gled runt banan felfritt och stabilt.

Flisan är såå söt när hon hoppar, supertaggad med öronen spetsade framåt och man verkligen ser hur kul hon tycker det är. Efter att dom hoppat kikade jag en stund på läktaren innan jag gick och gosade med flisan ett tag. Sen fick jag skjuts hem haha, tror det var lika bra . Pinsamt att göra om samma tabbe två gånger på samma dag liksom.

Men det är alltid lika myspys att få andas lite häst och det får sannerligen även alltid humöret att stråla.
Ska lägga mig och chilla i soffan nu tänkte jag i väntan på lördagens middag.
Är faktiskt fett huuungrig och jag är taggad för ikväll är det nämligen dags för pizzatiiime !! Och det känns fan så jävla skönt att kunna se fram emot det som för inte allt för längesen typ var min värsta fiende.

ingenting är omöjligt så länge man har envisheten och viljan till att göra en förändring. Allting går. Det som just nu känns helt fel kan tillslut bli ett rätt, det gäller bara fortsätta. Och när man väl står där ( som jag idag i väntan på pizzan) så ska jag säga det att då känns det jävligt fint att det faktiskt börjar kännas rätt. Och det gör det med all rätt.

Hade även självklart Superbra promenadsko med stötdämpande sulor osv. Men jag kom fram till min destination tillslut

Direkt efter rundan, man kan liksom se i blicken va kul hon tycker det är, sådär gulligt taggad och uppspelt.

Live ifrån läktaren


Sen gosade jag in mig hos stjärnan

Älskar älskar älskar

Och nu hann denna goding visst bli klar också haha så nu ska jag hugga in för kung och fosterland!
Skål på er o Trevlig kväll gänget <3

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Hej hopp i full galopp!
Var lite körigt med livet igår kväll så det fick eka lite tomt här. Dessa humörsvängningar är inte att leka med, känns lite som att jag blivit en trotsig tonåring igen och hormonerna bara flödar. Går från noll till hundra sådär bara pang på rödbetan.

Fast jag blir liksom inte arg, det var jävligt längesen jag blev sådär riktigt förbannad om jag tänker efter, är verkligen ingen aggressiv person haha, är så konflikträdd att det nästan är barnsligt. En lite halvtrög, trevlig och godtrogen vattuman beskriver nog mig ganska bra. Som även är lite för snäll för mitt eget bästa ibland.
Måste jobba på det där med att visa vart skåpet ska stå , kan nog inte ens räkna på fingrarna längre hur många gånger jag blivit överkörd pga av mina problem med att säga nej.
Man skulle nästan kunna göra en komedi om det, lite som Alex i solsidan när Ove knackar på och ska låna cirkelsågen haha.

En ganska komiskt historia såhär i efterhand som jag tror jag berättat förut men den tåls att återberätta .

Att pga av denna bristande "säganejegenskap" hos mig blev jag bla månadsfadder åt isbjörnarna och pingvinerna på Antarktis när jag gick på stan en dag. Hade liksom inte alls ekonomin till det stödet egentligen men kunde för allt i världen inte förmå mig att tacka nej till den där Greenpeace mannen i grön arbetsväst. Jag hade känt mig som världens sämsta medmänniska om jag fortsatt att gå. För man vill ju inte hamna i osämja med Antarktis.

Sen är ju Greenpeace faktiskt något jag verkligen kan tänka mig att stödja och som den sanna djurvän jag är så hade jag absolut kunna skänka den där lilla summan som krävdes i månaden. Men det är liksom bara grejen med det hela , att kan du inte för i helvetet bara säga NEJ TACK jag har tyvärr ingen möjlighet till det just nu.
För jag hade verkligen inte ekonomin för det så det hela slutade med att mamma sen fick ringa upp Greenpeace dagen efter och lösa ur mig från det här isbjörnsstödet jag inte kunde förmå mig att avböja. stod liksom och gav ut mina bankuppgifter där mitt på stan till en egentligen helt främmande människa. Men sådär jobbigt godtrogen som man även är så litade jag blint på att den där gröna arbetsvästen var trygg och säker.

Ja så nu vet ni det ungdomar att har ni samma problematik som jag så håll ett par replängders avstånd ifrån de där arbetsvästarna i olika färger. Om ni nu inte hemskt gärna vill gå med i nån slags klubb eller förening vill säga. Vem vet det kanske blir så att man får pröva på hockey i vinter.

Förövrigt då så har jag haft en bra start på helgen med en god natts sömn ( tack snälla John blund) och har precis slevat i mig en riktig svenssontallrik. För visst har man ändå ett litet extra klappade hjärta för våra husmansrätter?

Ska alldeles strax göra mig ordning för idag bär det nämligen av till stallet. Det är hopptävlingar idag och Flisan ska vara med och tävla så tänkte jag skulle följa med och heja på. Alltid kul att kolla på.
Och så önskar jag er alla en fin fin lördag!

Så mycket kärlek till denna pålle<3

Likes

Comments

Ibland behöver det liksom inte vara så jävla komplicerat för att smaklökarna ska dansa. Snabbt stabilt och jättejättebra.

Likes

Comments

Hallooojsan !
Idag lyser solen likt en hägring över savannen och gnuerna samlas vid vattenhålet efter en lång dag i ökens hetta.

Nej men ville bara säga hej och hallå nu drar jag till mina pensionärer för lite freeedagsmyyys.
Och så bjuder jag på dagens outfit.

Ha en underbar fredag hjärtan!💕

Likes

Comments

Godafton!
Känner att jag fan måste börja variera mitt hälsningsfrasförråd litegrann. Ska ha som mål resterande dagar av denna vecka att varje dag hälsa på olika sätt. Det är väl ändå lite halvspännande och nytänkande ?

Och sen måste jag även passa på o ge mig själv en liten stjärna. Vet inte om ni tänkt på det men det har jag . Då ni är ganska många som markerat lite med pekpinnen kring att jag skriver väll med två L istället för väl som jag nu fått lära mig att det tydligen heter.

Tror jag lyckats rätt bra för jag har då inte fått några notiser kring det på länge nu, vilket känns mycket väl i stavningahjärtat.

Nog om stavning och hälsningsfraser. Har väl egentligen inte sådär supermassa att komma med efter denna dag. Men jag har känt mig ganska glad rätt igenom vilket är det viktigaste.
Jag försöker verkligen ta vara på dom stunder som faktiskt är ganska trevliga, men det blir tyvärr lite som att man går på nålar när måendet är så fruktansvärt ostabilt som det är och har varit ett tag nu.
Svårt att förklara men jag blir nästan typ rädd för att må "för" bra och så vågar jag inte riktigt njuta fullt ut av det då jag ständigt har i bakhuvudet att det snart kommer dippa igen. Jättemärkligt tänk egentligen men ja det är tyvärr så det känns för tillfället, som att allting är så fruktansvärt skört.

Men hur skört måendet än må vara så fortsätter jag ändå att klubba ner ätstörningen, fortsätter att göra de val som såsmåningom kommer ta mig in i mål. Jag hade en dipp första dagarna då jag kom hem, vilket dessvärre påverkade mitt ätande, utan att jag egentligen riktigt tänkte på det.  Det gjorde mig livrädd. Alltså verkligen livrädd över att det kunde bli så igen. Fast det var samtidigt inte de här ätstörningstankarna som gjorde att det blev så, det var mer att jag bara mådde skit, såg ingen mening alls, kände ingen hunger utan mådde mest illa och grät. Kände bara sån sorg och sån tomhet. Hade jag varit frisk hade det inte varit nån fara matmässigt, men jag kände hur jag ganska direkt sögs in i fel tankar igen. Jag märkte det främst på att den här beslutsångesten liksom blev helt stört påtaglig redan efter en dag.

det var när jag på morgonen kom på mig själv med att åter igen stå där med ångest i hela bröstet, velandes, tänker fram och tillbaka kring huruvida jag skulle ha äpplebitar eller inte i yoghurten. Då blev jag rädd. Vilket också fick mig att agera ordentligt. Och nu är jag tillbaka på banan igen till 110%. Och äpplena ligger tryggt tillbaka i skålen. Det gör liksom ingenting att man ibland faller, snubblar eller kommer lite vilse. Tvärtom så kan det faktiskt vara nödvändigt ibland. Ett litet uppvaknade och kanske som ett litet test ifrån sjukdomen där man får en chans att visa att det fortfarande är en själv som bestämmer.
Se det som en utmaning som man faktiskt kommer stärkt ur. Tillslut.

Har annars sett att jag inte är ensam om att redan ha brassat på grillen för säsongen. Och det går ju liksom inte att undvika suget som sätts igång i grillmagen när man frestas av alla grilltallrikar som cirkulerar framför ens ögon. Och idag rann grillbägaren över hos mig och jag tog helt enkelt saken i mina egna händer. Jag tänder grilljäveln. Och det va banne mig det bästa beslutet jag tagit denna vecka. Så jävla gött.

Som följs av ett rejält magplask ner i en grönskande bädd av favoriterna från godishyllan.

Trevlig kväll på er finisar!

Likes

Comments

Goddagens !
Så blev det torsdag och jag har varit vaken ett ganska bra tag redan, för idag har jag nämligen haft sånglektion nu på morgonkvisten.
Och min röst som i stort sett haft boxvila nu en månad var minst sagt ringrostig, såå frustrerande att inte bara kunna ta de där tonerna man kunde för några veckor sen. Dock blev det bättre och bättre ju mer jag fick sjunga.

Men det är bara till och rulla hem och sjunga på i duschen nu, är taggad på det, ska se det som en utmaning istället för ett nederlag. Hur som helst så var det ändå roligt, älskar att sjunga . ( när det går som man vill haha )

Är ute en sväng och handlar med mamsen nu innan vi åker hemåt och äter lunch.
Så det blev allt en bra start på denna Torsdag.

Startat morgon med gofrulle framför tvn

Ta hand om er och ha en fin fin dag!

Likes

Comments

För jag var ju bara ett barn, ett barn en själ en människa. En individ som inte ville något annat än att få må bra, få bli uppskattad och få bli accepterad.

Acceptans. Det där jävla ordet som står printat i varenda bok och i varenda tidning man läser. Det där ordet som sägs vara svaret på alla ens problem här i livet.
Men hur i hela friden skulle det på något sätt vara möjligt för mig, för fula och feta mig att bara acceptera mig själv och min kropp.
Och man får höra att "Du är fin precis som du är".

Men liksom HALLÅ?! Behöver du glasögon eller är du bara helt dum i huvudet!?
Ja menar ser ni inte hur tjock jag är? Ser ni inte hur ful och hur dålig jag är? Hur fullkomligt värdelös jag är på precis allting? Och ni menar på att jag bara ska acceptera det? Det blev för mig bara en helt omöjlig ekvation.

En ekvation där svaret definitivt inte låg i nån larvig acceptans. Nej Jag skulle minsann lösa det
. Jag skulle hitta svaret och jag skulle visa dom där acceptansnissarna hur man blir lycklig.
Jag tänkte i mitt huvud att dom antagligen bara är lata och använder det där resonemanget som nått slags skydd bara för att dom inte orkar göra något åt saken. Men jag tänkte inte bli en av dom, en av dom där latmaskarna.

Så jag försökte, oj vad jag försökte. Att försöka blev tillslut en livsstil för mig, varje minut på dygnet så försökte jag. Desperat och förtvivlat undrade jag dag efter dag varför inte den där jävla acceptansen kunde komma till mig? Varför hittar jag aldrig det där svaret? Den där lösningen på mitt liv, på min ekvation.
För det blev ju aldrig bättre. Det blev ju aldrig bra.

För Den där lyckan jag trodde jag skulle hitta byttes istället ut mot låsta dörrar, tårar, panik, ångest och hat.

Men jag visste ju inte det då, jag var ju bara ett barn, en individ som försökte passa in.
Jag trodde ju bara att jag skulle få leva, inte att en förtvivlad mamma tillslut inte visste om sitt barn skulle överleva natten. För hade jag vetat, ja då hade jag nog aldrig försökt.

Och tillslut blir man rädd, tillslut vill man inte längre försöka, men jag kunde heller inte sluta. Det handlade inte längre om en strävan om att passa in i samhället, och när jag ser tillbaka på det så vet jag att det nog aldrig handlade om det. Det var i mig själv, i min egen kropp som jag aldrig vågade passa in i och det var nog också det jag hela tiden försökte fly ifrån, ifrån mig själv och ifrån min fula kropp. Från den verklighet i spegeln jag bara inte kunde acceptera.

Men jag minns det så väl, första gången på min flykt som jag kände att jag faktiskt inte ville fly längre. Då jag blev rädd.
Den där kvällen hemma i soffan, mamma och jag kollade på tvn efter ännu ett bråk om att man inte bara kunde äta en varma koppen till middag. När mamma tog min hand som jag borrat in i 4 lager filtar eftersom att jag frös så mycket. Hon tog tag i min hand, i min handled
"lilla älskade barn , nu är du bara som en skör liten fågelunge "
Och jag kom nånstans till en punkt där jag insåg att jag faktiskt inte kan fly ifrån mig själv, att det spelar ingen roll hur många mil jag springer för kroppen finns ju alltid med, det är ju liksom den som springer åt mig.
Och det är väl lite då det där ordet kommer över mig, acceptansen. Den där nyckeln.


Sen att omvägarna för att hitta den där nyckeln blev till en kamp om liv och död under flera år, ja det är så det blev, det är så det är och det som har varit är något jag inte kan påverka hur mycket jag än försöker.
Och hade jag inte tagit den här omvägen hade jag heller inte varit där jag var idag, och jag antagligen fortfarande varit på flyende fot. Jag hade antagligen fortsatt försöka.

Jag vandrar fortfarande på en väg, men den här gången försöker jag inte leta efter en genväg eller låter mig styras av någon annan, utav en ätstörning.
Nu vandrar jag på min väg och den här gången gör jag det på riktigt, för jag vill på riktigt må bra. Den här vägen jag nu vandrar på vet jag kommer leda mig till den där dörren, det där livet jag trodde jag skulle få då. För den här gången har jag nyckeln med mig, och jag håller den hårt i min hand.

Det kan kännas skrämmande att våga , men vågar du, så är du inte ensam. Det lovar jag dig. Våga hoppa, du kommer inte ångra dig. Tvärtom, så kommer du i slutändan tacka dig själv, tacka dig själv för att du räddade dig själv. Du kommer kunna skratta så du får ont i magen igen, du kommer kunna fylla ditt liv med det du egentligen älskar igen, du måste bara ge dig själv förutsättningarna för det. Välj att våga och välj att lämna ätstörningen. För egentligen, Varför fortsätta vara sjuk när jag faktiskt kan välja att bli frisk?

Den här gången vågar jag, för jag vet att det är det här som är vägen till friheten, och det är vägen till lyckan.
Ni vet,
Den där riktiga lyckan. Och den finns utan dig, utan dig din jävla ätstörning. En gång för alla, nu lämnar jag dig, och jag kommer inte sakna dig en sekund, för ärligt talat, livet med dig suger.


Likes

Comments

Fick värsta feelingen förut och nått slags akut sug för att återskapa alla goda skagentoast luncher vi åt i Thailand .

Så Nu ni har jag varit riktigt flitig i köket, skalat sådär ett kilo räkor och gjort världens lyxröra med både räkor, kräftstjärtar, färsk dill , majonäs och citron.

Sen gjorde jag varsin liten sallad o sen ställde jag helt enkelt fram baljan med röran, brödrosten, rostbröd och sen var det bara till o rosta järnet o sen hugga in för kung och fosterland. Sååå jäääävla gooootttttt
Blev kanske nån slev för mycket där på slutet samt att rosten sig ett intensivpass , men svårt att sluta när det är så gott och det liksom bara står där mitt framför ens ögon och ropar på en.

En av många... Nom nom nom nom

sen kan man ju bara inte avsluta denna måltid utan ett stopp vid glasskiosken. Så som grädde på moset en skål med nutellaglassen ( som förövrigt nu är typ slut snyft)

Med en härlig slev bonus nutella på toppen

Måste bara vis er, här snackar vi rejäla nutella chunks. Denna glass är bara en fet jävla dröm i munnen <3

Likes

Comments

Har precis tuggat i mig lite mellis här hemma och sitter nu och småler samtidigt som jag beskådar min lilla blombukett.

Jag vet att jag säger det typ varje gång men jag älskar verkligen dessa underbara små pensionärer, att bli glad av att vakna upp med vetskapen om att man idag ska till jobbet, det är en sån lättnad. Att få känna att det ska bli roligt, att jag ser fram emot att få åka dit. Det är så värdefullt.

Och idag var inget undantag. Tisdag idag vilket innebär bingo, satt med B idag som vanligt och hon va så gullig när jag kom och utbrast "Nemen där är du ju underbara Sara den rara jag vill spara" haha. Ja frågade hur länge hon hade pluggat in den frasen. " hela året svara hon och skratta"

Sen frågade jag B om hon fått komma ut nånting nu i solen och då berättade hon att hon inte fick komma ut, att ingen orkade köra hennes rullstol utomhus så att hon fick sitta och titta ut genom fönstret.
Det gjorde mig så ledsen att få veta, jag sa till henne att
"Hade jag kunnat ta dig på pakethållaren så hade jag gjort det alla dar i veckan" då börja hon skratta sådär mycket att hon knappt fick luft. " vilken syn det hade varit" fick hon fram mellan skratt attackerna.

Jag började också skratta och sa att det hade ju kunnat bli en ny version på 100 åringen som smet genom fönstret, varpå hon byggde vidare på att det hade blivit något för corren att ha på förstasidan.
"Lilla Sara den rara med en Birgit på cykelstyret rymmer från servicehuset"

Underbara människa, vi har alltid så roligt ihop lilla B och jag. Men jag kan samtidigt inte sluta tänka på att hon inte får komma ut och sitta i solen, känner att jag måste försöka ordna det på något vis. För det kan ju inte vara omöjligt. Vi vann iallafall en sockerfri nyponsoppa ihop haha.

Efter bingon blev det kafferep och lyxmackor med prickig körv och vindruvor. Och sen när det var dags för mig att ta mitt pick o pack för dagen så kommer en av gummorna fram med en bukett tulpaner hon vann på bingon, hon vann nämligen två stycken och då sa hon att hon tyckte att jag skulle ha den, att jag var värd den. Så åter igen så blir mina ögon glansiga, känns som standard nu för tiden haha. Så himla gulligt alltså <3

Sen kramade jag om allihopa ordentligt innan jag sa tack och hej för denna dagen. Fylld med ny energi och med en knippe blomster åkte jag glad hem igen.

Den här dagen är verkligen så mycket bättre. Underbart.

Här har vi dagens vinstpott

Dagens kafferep

Och den fina lilla buketten jag fick <3

Likes

Comments