Fyra månader har gått i detta land jag älskar.
För några dagar sen så fira nästan alla afsare från Sverige antingen 4 eller 3 månader i sitt värdland och många dela med sig av sina erfarenheter så här långt.

Tänkte dela med mig om vad jag skrev då jag fått uppmuntran av mina vänner och familj.

Vill ni läsa vad alla skrev kan ni gå in på @axelbergquist blogg och läsa inlägget samma säte men olika platser. Han samla allas kommentarer och sina egna erfarenheter så här långt.

Måste bara säga att det är väldigt fascinerande hur alla vi befinner oss på så olika platser och i så många olika situationer men har alla liknande om inte samma upplevelser oberoende av vilken kulturen vi befinner oss i.

Detta är då vad jag skrev;

Älskar min värdfamilj även om kulturerna och språket krockar ibland. Har många vänner som under väldigt kort tid blev mina bästa vänner. Har fått vänner från jordens alla hörn. Lärt skolan kör svenska versionen av stilla natt. Saknar Stockholms pendeltåg med alla förseningar. Saknar att det var acceptabelt att att gå och cykla överallt och äta sallad och gå till gymmet någon gång ibland. Saknar jämställdheten i Sverige, blir tokig på att alla ser som ni andra säger att tjejer ska hålla sig till en kille medan killen ska ha så många tjejer som möjligt. Hatar att en liten felsägning kan tas så fel och ett helt drama blossar upp. Eller att någon såg prata med någon från motsatta kön och plötsligt så dejtar man. Saknar friheten av att kunna ta tåget och spendera dagen på en annan plats utan att behöva be om skjuts. Saknar min familj och vänner i Sverige. Saknar Sverige men ändå inte, är kluven på om jag vill lämna eller inte. Gråter inombords över att det är mindre än 200 dagar kvar men är fortfarande glad över att jag får krama om min familj om mindre än 200 dagar. Många som försöker förstå hur det är att leva i en annan kultur än sin egen kan bara förstå en liten del men ingen av oss är ensamma i våra tankar och upplevelser.


Men nu börjar julen närma sig med stormsteg, julkalendern är snart slut. Paniken över vad jag ska ge min familj här i julklapp smyger sig långsamt på och så gör även hemlängtan.
Det är inte så att jag vill åka tillbaka till Sverige utan mer bara ta hit familjen och alla mina vänner. Så om jag inte hör av mig den närmsta tiden är det inte för att jag inte bryr mig om er, jag kommer fokusera på att vara där jag är och njuta till fullo.

Förstå mig inte fel jag har det super bra här med alla mina kompisar och min familj är underbar men som de sa på förberedelselägret i juni i år så upplever de flesta hemlängtan runt jul då man är van vid att fira jul på ett visst sätt som man alltid gjort och nu ska man fira på ett helt annat sätt helt plötsligt.

Tänker att om jag klarar att fira jul utan familjen i Sverige en gång klarar jag allt, tja kanske inte precis allt men mycket.


Nu till den roliga delen, från fredagen till lördagen (16-17/12-16) så åkte jag, min sister och dad ner till Washington DC för att hänga kransar på gravarna i Arlington cementary för att visa respekt och visa att vi inte glömmer bort vad de gjort för detta land. Det var en stor ära att som utlänning se hur stor vördnad och respekt amerikanare har för de som stupat i militären och även de som gjort något extra bra i tjänst. Underskatta aldrig amerikanares kärlek till sitt land.

Fick även chansen att se Washington DC under julen, helt ärligt är stockholm vackrare under julen med alla juleljus och dekorationer. Men det var kul att ha varit där. När vi gick till vita huset för att kolla på granen så såg jag och min sister något i luften som vi först trodde var en helikopter som var förklädd som tomtens släde. Sen insåg vi att det var flygplan som gick in för landning.

Får se om det blir ett till inlägg innan jul, om inte ha en riktigt God Jul.

Likes

Comments

En sockerbagare här bor i staden,

han bakar kakor mest hela dagen.

Han bakar stora, han bakar små,

han bakar några med socker på.

Ja denna helg var det dags för årets julbak, kakor i mängder. pepparkakshus choklad i massor.
Hela lördagen stod vi i köket och baka och tillaga mat och allt som någonsin skulle kunna finnas på bagerihyllan.
Vi gjorde inte pepparkakor men här gör man sockerkaks figurer med glasyr istället. Hade fått en kakform av min faster innan jag lämna Sverige i form av en dalahäst, så fick lite svenska figurer med också.

Jag och min ena v-syster gjorde även chokladfigurer som innan vi insåg var lättare att fylla med en sked itsället för en slev blev väldigt intressanta. Innan några av de hade stelnat så strössla vi på polkagris kross. Har du inte smakat choklad med polkagris på har du missat en del, så jag råder dig att smälta choklad och hälla det i en ugnspanna med bakplåtspapper och krossa polkagris och strössla över, du har inte levt förrän du smakat detta.

När vi sen skulle dekorera kakorna så kände min v-pappa för att vara lite busig och försöka sätta glasyr på min näsa, dock missa han för i precis sista sekund vände jag på huvudet och fick glasyren på kinden och i håret istället. Försökte sen ge tillbaka på honom men även jag misslyckades och han fick det i håret han med. Haha ett öga för ett öga brukar man ju ibland säga. Kul hade vi i alla fall.

Precis innan vi satte oss för att äta middag kom min konaktperson in genom dörren bärandes på en liten plastjulgran med halmdekorationer, hon sa att det var en svensk julgran och att jag kunde ha den i mitt rum så jag kände mig ännu mer hemma än jag redan gör och så att jag har lite av Sverige varje dag även om jag befinner mig i New York.

Visste ni förresten att jag har varit här i fyra månader nu? Helt sjukt att tiden gått så fort men långsamt ändå. Jag menar det är som att titta på en film, helt medveten om att tiden går men inte hur mycket tid. Har även fått datumet för flygresan hem vilket gör att det känns ännu närmare än det är. Aja snart är det jul och nyår, får hoppas att nästa år blir lika underbart som detta.

God tredje advent <3


Likes

Comments

Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
djupt under midnattstimma.
Månen vandrar sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.

Detta är en dikt mamma brukar citera av Viktor Rydberg varje vinter när snön faller och lägger sig, och det är just det att nu snöar det för fullt här på andra sidan Atlanten. Det är inte första snön för säsongen men förhoppningsvis håller den i sig ett tag istället för att smälta bort.
Är helt överlycklig av att se snö, men det roligaste är nog ändå att se de andra två utbytesstudenterna som kommer från varmare länder och att se deras reaktion. Hilarious.

En annan sak som hände i veckan, eller rättare sagt i måndags var att rollistan för skolans musikal hängdes upp utanför kafeterian. Ja jag gjorde min audition, och ja nu tänker säkert många men Ebba du sjunger ju aldrig inför folk om du inte måste. Och du har delvis rätt men har så roligt i kören och många av mina vänner gör musikalen också och jag tyckte det lät kul så jag gjorde audition.

Och gissa vad jag kom med!!! Är med i bakgrundskören i nästan varje nummer vilket menas med att jag sjunger till varje scen tillsammans med 7 andra tjejer men att jag dansar med. Är så galet taggad på detta och kan inte bärga mig tills repetitionerna börjar, dessutom är musikalen från tidigt 1900 tal (Irene om någon mot förmodan känner till den) så det är snabb musik att dansa till vilket är galet skoj.

Men nu går jag tillbaka till vad som hände i helgen;

Lördag, inte speciellt mycket hände förrän framåt kvällen när det var det festival of lights. Vilket menas med att byn tänder de tre julgranarna utanför community centrat och jultomten kom dit. Sen var det även en tårtauktion som hölls av girlscouterna i området som jag även har frågat om jag kan få besöka för att se hur det går till här. Är scout sen många många år tillbaka i Sverige och det är annorlunda hur allt sköts här och är väldigt nyfiken på vad som är annorlunda. Berättar mer om det när jag varit där.

Men vi kom hem med tre tårtor varav en lämna vi av hos min värdfamiljs äldsta barn som bor nedför gatan från oss med sin familj. Så nu äter vi tårta så det sprutar ur öronen på oss, literally. Asså det var ju inte små tårtor inte, har dock inte bild på de men den ena hade två lager av 2 eller 3 cm tjock tårtbotten format som en ugly christmas sweather. Den var väl kanske 50x30 cm. Gigantisk.
Den andra var lite mindre med bara ett lager av red velvet med pepparmint choklad glasyr. Holy moly den är farligt god.

Söndag, dagen innan gjorde jag chokladbollar till AFS Finger lakes holiday partyt där alla utbytisar skulle ta med något som är typiskt från det landet. Och chokladbollar kommer från Sverige så jag tänkte varför inte. Men de gick åt som smör i solsken för 20 min efter att första personen gett sig på buffén var de borta. Gjorde ändå tre satser.

Men det var så roligt, vi körde Secret Santa leken, tog foton i photobooth och hade allmänt skoj och sa sen hejdå till de som bara var här i ett halvår. Känns så sorgligt att vi inte kommer ses igen, jo man kan alltid åka och hälsa på varandra men känner inte de tillräckligt bra för det men har många som jag garanterat kommer gladeligen sitta på ett plan i timmar för att träffa.

I gruppen av utbytisar så är vi fyra från Scandinavium, tre från Norge och sen jag från Sverige. En av de från Norge hade hittat skandinaviskt godis online och hade köpt en choklad kaka av Marabou mjölkchoklad. Den lyckan alltså, den kakan kommer jag spara tills dess att jag får som värst hemlängtan.

Sa till mina kompisar i Sverige för inte så länge sen att jag inte längtar till Sverige jag längtar till personerna som gör Sverige till mitt hemland. Sen är ju amerikanare underbart konstiga men ibland har man en dålig dag och vill inget hellre än att krama familj och vänner. Haha men jag är rätt bra på att berätta när jag får hemlängtan och då är det alltid någon som ställer upp på en kram eller som har en choklad i handen. För er som är skeptiska till amerikanare efter att Trump vann var inte det för alla är verkligen inte som media framställer dem. De är genuint snälla och omtänksamma och öppna mot främlingar (utlänningar) på ett helt annat sätt än svenskar som är i sin personliga bubbla hela tiden.

Det var allt för denna gång, kom ihåg
An apple a day keeps the doctor away.
Vad den meningen betyder för dig är upptill dig, kanske är det för att jag bor i New York, möjligen Doctor Who koppling eller bara att jag gillar äpplen. Det du kan du klura på.

Tack för att du tog dig igen min uppsats, verkar som att jag inte kan sluta skriva när jag väl börjat men aja.

Likes

Comments

Så idag har dagen äntligen kommit. Dagen då julmusik är okej och spelas förfullt i varje hörn, dagen då kören börjar med julsånger (börja dock redan i måndags så vi fuska lite men det behöver ingen veta...). Dagen då julkalendern börjar sändas och alla tonåringar, eller ja i princip alla som åker på utbytesår från Sverige spänt tittar på för att få en gnutta av Sverige varje dag fram till jul.

Ja för idag är det första december.

Och för att vara helt ärlig så va det i princip bara jag som var överlycklig över detta då jag äntligen kunde börja se på julkalendern igen, det var ju faktiskt ungefär ett år sen sist.

Hela chours lektionen sjöng jag med ett stort smile när vi sjöng julsånger, såg nog ut som ett fån men vad gör det när det bara är 23 dagar kvar till julafton!


Nu kommer en liten uppdatering om vad som hänt sen senaste inlägget om Washington DC resan med min avgångsklass.

Så två dagar efter jag kom hem igen (dödstrött såklart) så var det thanksgiving. Min första och jag kunde inte vara mer förväntansfull när min v-mamma berätta om all mat som skulle serveras. Hela dagen var det uppladdning av att inte äta mer än brunch medans vi titta på den traditionsenliga thanksgiving paraden.
Sen på kvällen åkte vi till några släktingar för att fira med de, har nog aldrig ätit så mycket mat förr att jag somna i princip så fort vi kom hem igen. Men sen så var det ju kalkon som innehåller ett ämne som gör en sömnig. (Se vad jag lärt mig i eating for fitness haha).
Sen fanns det ju såklart paj i mängder oboy så mycket paj. 6 olika sorter och fudge, let's say I was in heaven.

Sen i söndags när jag satt och gjorde mina läxor för kommande vecka så ropa min v-pappa på mig från nedervåningen och sa att om 5 min skulle vi bege oss för att köpa julgran, väldigt tidigt på säsongen då jag är van vid att köpa de helgen innan julafton. Så vi åkte till en julgransodling. Jupp en julgransodling där man går i långa rader och ser vilken julgran man vill ha sen sågar man ner den och lägger den på en pulka och går och betalar beroende på hur hög den är. Våran var enorm, blev tvungen att stå på en stol och sen i fönstret för att få upp ängeln på toppen. Dessutom blev vi tvungna att kapa toppen sisådär tre fyra gånger för att ängeln ens skulle få plats.


Nu till en liten bonus nu bara för att det är första december, min chours lärarinna bad mig lära sisådär 70 tonåringar stilla natts första vers till våran julkonsert. Det är väldigt roligt och eftersom vi redan lärt oss italienska och latin så blev det dags för lite svenska. Innan var alla matcho och sa att det var enkelt, efter att jag gått igenom ord för ord så fråga de hur jag kunde prata engelska så bra som jag kan när svenskan pratas så långt bak i gomen och engelska längre fram. Tja ingen aning annat än att de nog glömt hur krass min engelska var i början av året när jag hade problem att formulera meningar korrekt och bara stamma eller var tystare för att jag var rädd att säga fel (asså vi svenskar är alldeles för rädda att göra fel och trampa någon på tårna, men antar att när man kommer till Sverige igen så kommer det vara tvärtom).

Jag har dock fortfarande lite problem med engelskan när jag blir trött och blandar då in svenska ord i meningarna utan att märka det men när det händer har mina kompisar börjat smsa med mig på svenska genom Google translate. Rätt krass svenska men det betyder så mycket att jag inte bryr mig för jag förstår vad de menar och det är det viktigaste.

God 23 dagar kvar till julafton på er!!

Likes

Comments

Så nu har det gått några dagar sedan jag kom hem från min senior trip till Washington DC med 50 andra seniors på min skola.

För att sammanfatta helgen hade jag väldigt roligt och fick en massa nya vänner och även blev bättre vänner med de jag redan kände lite grann.

Vi bodde på embassy suites i Alexandria och förflytta oss med hyrd buss, totalt sett spendera vi mer tid på bussen än någon annanstans men för de som inte tagit med sig en varm jacka så var det bra. Det var nog helgens fail, alla titta på temperaturerna men inte real feel och eftersom det blåste som attan så frös alla. Så det mest inhandlade saken första kvällen när vi stanna på en fyra våningsgalleria var vantar, mössa och halsdukar.

Första stoppet var Arlington cementary, eftersom vi suttit på bussen utan AC hela dagen så tog ingen på sig varma ytterkläder utan gick runt i T-shirt. Så efter det var det alltifrån dubbla till 6 lager kläder som gällde för att hålla oss varma. Var väldigt glad jag hade packat med mig min varma vinterjacka jag hitta på rea för några veckor sen och med vantarna och mössan var jag good to go hela helgen.

Vi besökte i princip alla museum och memorials i Washington och även Mount Vernon (man måste ju besöka Amerikas första presidents hem right?)

Men sen till den delen alla hade preppat för mest, middagskryssningen på Potomacfloden. Detta var en fancy kryssning så vi behövde klä upp oss, tjejerna i klänning och killarna i skjorta och fina byxor.

För er som varit på liknande saker som typ homecoming eller bal i Sverige eller liknande överhuvudtaget så dansar man och bryr sig inte alls hur man ser ut ungefär. Eller ja tills en låt man aldrig hört förut sätts på och du typ bara står där och ser ut som ett frågetecken. Haha det hände mig bara ett antal gånger.

Men over all hade jag super kul även om fastna i trafik på vägen hem i två timmar. Men när jag kon hem var jag helt utmattad så jag sov i 12 timmar i sträck, suprising i know.

Sen var det uppladdning till thanksgiving som gällde.

Likes

Comments