When you walk in the room. Kan det sägas mer resolut när kärleken kommer in i rummet?

Låten är skriven av den amerikanska kompositören och sångerskan Jackie DeShannon. Född i Kentucky U.S.A 1941.

Jackie var den damen som fick äran att ta Burt Bacharach & Hal David's "What The World Needs Now Is Love" upp på poplistorna i mitten av 1960-talet.

Jackie DeShannon var bl annat medkompositör till Bette Davies eyes som sjöngs in 1981 med Kim Carnes. Själv fick hon en stor hit 1969 med Put little love in your heart


En rad olika artister har gett sig på att spela in Jackie Deshannon-material. Bl aThe Searchers  med Neddle and pines och ovannämnda When you walk in the room. Agnetha Fältskog etc. listan kan göras längre. Men jag slutar här för dagen.....

Likes

Comments


Då vänder vi på bladet. Nytt år, nya tankar ..... I bästa fall. Det gäller bara att trampa förbi januari på ett eller annat sätt. Jepp, dagen har vänt och tilltagit med nästan 20 minuter. Det är en bra början.

Veckans inspiration får jag av den amerikanska konstnärinnan Alma Thomas (1891-1978).

"Creative art is for all time and is therefore independent of time. It is of all ages, of every land, and if by this we mean the creative spirit in man which produces a picture or a statue is common to the whole civilized world, independent of age, race and nationality; the statement may stand unchallenged."

-Alma Thomas, 1970

  • 7 readers

Likes

Comments

Tak för allt i det gamle år! Nästa bulletin kommer när anden faller på. Men det ser lite mörkt ut för närvarande då endast två frivilliga besökt min blogg den senaste veckan. Inte ens jag trodde att jag skulle vara så exklusiv. Men vi får se. Har mycket annat på G, 2017. Rock on!!!

Likes

Comments


One and only - Jussi Björling: O Helga natt, inspelad 1956.
Vilket levnadsöde. Tvingades blott som fyraåring sjunga på sin mors begravning. Fadern var sin tids manager såsom som fädrarna till Jackson Five-bröderna och Wilson-bröderna i Beach Boys var. Det vill säga, några slags despoter som drillade och styrde sina barn på den musikaliska banan.
Jussi tillsammans med sina brödrar, Olle och Gösta uppträde och turnerade under namnet Björlingkvartetten både i Norden och Nordamerika. Då fadern dog när Jussi var fjorton år kom han till Ystad för att arbeta som springpojke......
Den 21 augusti 1928 fick Jussi provsjungande för Kungliga Operans Chef, John Forsell (samme man som besjungs om i Taubes 'Den glade bagaren').
Forsell nedtecknade i sin anteckningsbok följande om Jussis skönsång: Märkvärdigt bra, fenomen. 17 år. Bör anammas O skötas! Bör kunna bli ngt.

Radiomännen Bertil Perrolf och Tommy Wahlgren sände ifrån Visby varje julaftonsnatt 00.00 - 02.00 Julöppet i Visby (1974-1999). Bertil började alltid programmet med en betraktelse vid kanten till havet då det spelades Jussis fulländade version av O Helga natt.

  • 10 readers

Likes

Comments

Den brittiska avdelningen av julmusik. Ja varför inte lägga ut en video från filmen Love Actually. (2003). Christmas all around me. Bill Nighy som Billy Mack som "slaktar" The Troggs gamla hit Love is all around.(1967). Filmen som sådan har blivit en modern klassisk julfilm som sammanväver åtta olika historier i romantiska företecken.

Paul McCartneys Wonderful Christmas Time har blivit framröstad till världen sämsta jullåt. Men nu, enligt talkshowsvärden Stephen Colbert har han tillsammans med Norah Jones överträffat Sir McCartney med Christmas is now. Livsfarlig på så sätt. En lyssning så sitter den där som smäck. Texten innehåller tre ord.

Tillbaka till 1987

Mel & Kim med Rockin´ around The christmas tree. Mel var en brittisk komiker och vars riktiga namn var Melvin Kenneth Smith. Tyvärr gick han bort alltför tidigt. (1952-2013) ”Mel” var känd bl a för Inte Aktuellt och Alas Smith and Jones. Kim var och är Kim Wilde. Känd brittisk popsångerska först och främst på 1980-talet. Hennes fader är Marty Wilde, producent och 50-tals rockare. Modern är Joyce Baker som var med i The Vernon Girls. Kims lillebror, Ricky, var barnstjärna och som fick en jättehit 1972 med I am an Astrounat. Rockin´ around christmas tree utgavs 1958 med Brenda Lee.

I wish it could be christmas everyday (1973) Roy Wood & The Wizzard. tuggummipop av ett fint märke och barn som sjunger med i slutet. Svensk version som är helt ok är Lasse Lindbom Band, titel; Om jag bara fick en elgitarr till jul. Från enda svenska julskivan som är värt sitt namn; Glitter, glögg och rock´n roll. Ulf Lundell lär spela triangel i den versionen.

Här följer en sång mot krig. Jona Lewie från december 1980 med Stop The cavalry. Hade inte John Lennon blivit mördad i samma vecka så troligen Jona knepigt första platsen på den brittiska topplistan.

Den som kan klassisk musik hittar säkert referenser både till Hugo Alvéns; Svensk rapsodi Nr 1 och Mozarts Rondo i D Major K382.

Happy Xmas (war is over) är en utopi, men också en låt med John & Yoko/ Plastic Ono Band & Harlem Community Choir (1971). Hm, lånad av folkmelodien Stewball och som i sin tur är inspirerad av On the Top of Old Smokey.

Bara att se bilderna i videon känns det som få en käftsmäll i magen. Låten gjordes mitt i Vietnamkriget. Ingenting tycks ha förändrats - Varje femte sekund dör ett barn som inte hunnit fylla fem. För att hjälpa eller få döva våra samveten i denna tid vill jag slå ett slag för Svenska Kyrkans julkampanj: skicka ett sms till 72905 skriv FEM för att ge 100 kr. Swischa en gåva till 9001223

Likes

Comments

I brist på annat. Här följer ett axplock av jullåtar som bör spelas om man nu ska ha en julkuliss av musik i bakgrunden vid högtiden. Märk väl, vissa av låtarna möjligtvis anses vara sönderspelade. Åh andra sidan, är inte julen det också, sönderspelad? Åtminstone för oss vuxna som inte längre kan vara förväntansfulla, längtande efter något som man väntat på i månader. Hur som helst lägger jag ut med The Pouges & Kirsty MacColl och Fairytale of New York. (1987). Irländska emigranter som försöker fira jul i New York i fylla och armod någon gång efter andra världskrigets slut. Notera i videon: Matt Damon.

Stannar kvar i New York. Darlene Love framförde i Late night with David Letterman från 1986-1992 för NBC och fortsatte sedan i Late show with David Letterman 1993-2014. Traditionsenligt var det Darlene Love som fick avslutade höstsäsongens sista avsnitt strax innan jul med Christmas(Please come home). Darlene Love hade varit helt ute ur radarn och hon arbetade som städerska i Hollywood när hon hörde sig själv på radion då tänkte hon att nu får det vara nog. Så hon begav sig österut till New York och gjorde comeback.

Självklart kan jänkarna det där med att göra show. Det är konstsnö och under årens gång hos David Letterman har det förekommit en del extra spektakulära inslag vid framförandet. Det finns åtskilligt många olika framförande på youtube. Jag har valt ut det sista något återhållsamma och något mer dämpat då det var för sista gången som Darlene sjöng från tå till topp som en glad 74-åring.

Stannar kvar i New York II. Bruce Springsteen & The E Street Band. Santa Claus is coming to town. Här är en video från 2007. Den ursprungliga versionen kom utgavs som en B-sida till singeln My hometown 1985, men som spelades in 1975. Det märks här i den nya versionen där det försvunnit en del intensitet. Men skit samma. Så är det väl för oss alla.

En annan som snöat sig in på julen är den kanadensiske smörsångaren Michael Bublé. Det verkar som om han har fastnat i julmusikträsket. Men varför inte. Men detta är för mycket. Skillnaden mellan bra jul-kitsch och dålig är hårfin. Den där Michael Bublé verkar som om han nutidens julmusik konung. Det är bara till söka på youtube och se hur många julshower han avverkat de sista 15 åren.

Men en annan som håller sig på rätt sida om linjen är årets Nobelpristagaren i litteratur, Bob Dylan som gav ut ett julalbum 2009. Här ett litet trevligt julparty:

Tom Petty önskade sig Chuck Berrys songbook i julklapp. Det gjorde han rätt i. Här en liveversion av Chistmas all over again.

Om det ska finnas ett amerikanskt julalbum i våra hem för "musiklovers" så går det inte att komma undan. Ett måste är Nat King Coles julalbum The magic of Christmas från 1960 med Ralph Carmichael som arrangör. Superbt med Nat Kings sammetslena röst.

Till sist. Från den tiden det var klass och stil. Avslutar med Frank Sinatra och Bing Crosbys julshow från 1957.

Nästa lördag fortsätter jag med brittiska jullåtar. Tills dess: Krama varandra i trafiken!

Likes

Comments

Yes, då var vi inne i årets sista månad; december. Definitivt den mest hysteriska månaden på året. Med sitt crescendo till jul. Vissa avskyr den, andra älskar den. Själv kan jag både ha och mista den. Det är näst intill deprimerande att köra till kneget i full mörker och återvända hem i stort sätt samma mörker. Och det har blivit värre med åren.

Ulf Lundell sjöng en gång på albumet På andra sidan drömmarna (1996). På sista spåret Connemara tar Ulf Lundell ut det mesta av allt. Helt enkelt för mycket. Det är Czech National Symphony Orchestra. Änglakörer, arrangemang som skulle vara skrivna av Ulf Björling. Säckpipor, harpa valthorn, pukor,…. you name it. Det är för mycket helt enkelt, men samtidigt djäkligt bra. För mig det ingen som kan beskriva ljusläget bättre än så:

”……..Snart kommer vintern som en

Rostig stridsvagn

In i trädgården här

Och står där sen och svänger

Med sitt eldrör

Sakta, sakta månaderna, dagarna igenom

Du får ta ljusterapi

Eller Prozac eller

Sänka dej med ett och annat helrör

Här i höga, kalla, svarta, hårda Norden.


Gift dej med mej nu

Vad har du att förlora

Nu när allting är vunnet och inget är kvar

Jag är en underlig figur

Men det är du med

Jag var aldrig nån särskilt bra make

Aldrig nån särskilt bra far.


Snart kommer döden som en dimma

Som ett himmelsk ljus

Eller som ett rent helvete

Som en tisdag på IKEA

Bland köer korv och mos

Då finns vi inte mera, två kranier i jorden

Med tänderna som gnisslar mot varandra

Ligger vi där nos mot nos

I den kalla, svarta, våta hårda jorden


Bli min vän och älskling

I det irländska regnet

Jag kan bli din konstnär, din krigare

Din kung, din katedral

Tro på mej och säj

Att vi är gamla nog att älska nu

Att tåla denna skröplighet

Dessa tömda ideal…..”


Visst Lundell är en romantisk idiot, liksom som jag själv som försöker bemästra mörkret så gott som det går.

Åter till oljetuberna. Men först en ny video med The Rolling Stones

Likes

Comments

Det är mycket Torsson nu. Först singeln Tre kusiner tidigare i höst. Sedan medverkan i Bingo-Lotto. Nu i dagarna när orkestern firar 40 år så ges tre konserter på Victoria i Malmö. Gratiskonsert på torget i Klippan och det utkommer ett nytt fullängdsalbum; Torsson.

"Namnet på plattan kom till efter en trerätters middag då bandet fick hybris och bestämde kort och gott skulle heta Torsson. Man var överens om att alla stora band förr eller senare släpper en självbetitlad platta", som det står i pressreleasen.

I samband med jubileet ger Torsson, likt andra stora band, så kallat "koncept-konserter". Det vill säga spela hela album från första till sista spåret.

Torsdagen den 24:e framförde Torsson debutalbumet Att kunna men inte vilja. (1980)

Underskriven var där.

Det var lysande. Och det kanske inte var så konstigt eftersom det var det albumet med Torsson man hört flest gånger. Saken blev inte sämre då sångaren Bo Åkerström presenterade låtarna på sitt speciella vis med en knastertorr pedagogisk humor. Musikaliskt är det långt ifrån begynnelsens amatörism. Efter 40 år är det ett högst kompetent och "tight" band med tidigare medlemmar från Wilmer X och The Sinners.

Länge leve Torsson! Dem leve! Hipp Hipp, Hurra! Hurra! Hurra! Hurra!

Likes

Comments

Liemannen skördar för fullt i den offentliga världen. Leonard Cohen, Åke Cato och nu sist matthandlare-sonen, poeten, musikern, estradören, prosaisten; Jacques Werup.
Den långe räkeln med sitt svarta lockiga hår såg jag några gånger på kantinen i Sydsvenska-huset på Krusegatan i Malmö då jag några år i mitten av 1980-talet åkte omkring och skötte och vattnade växter i offentliga miljöer.
Sedan hade jag äran i början på 2000-talet eller väldigt sent 1900-tal träffa honom i en hiss på Lasarettet i Lund, på Blocket.
Jacques Werup stod i hisshallen och väntade otåligt på en ledig hiss. Vid den tidpunkten i mitt liv arbetade jag som rivningsarbetare och jag varit ute och kastat rivningsmaterial i en container. I hisshallen finns det sex hissar varav den ene var reserverad för byggare och rivare. Och när "min" hiss äntrade entréplan frågade jag om han ville åka med. Det ville han.
Under den korta färden så hann jag ge Jacques några vänliga ord om han senaste alster: Hemmavid som handlade om betraktelser om vardagslivet på Österlen. Jag kände igen mig i det mesta från min barndom och ungdom då det verkade som om de som bodde på den östra sidan var tjugo år efter den västra urbana sidan utav Skåneland. Jag menar inget nedvärderande. Tvärtom, utan de verkade ta dagarna mer med ro. Allt detta hann jag inte säga honom, men han verkade glatt överraskat. Det är möjligt att han hade fördomar om mig som var smutsig, dammig till kropp och själ och som en sådan rimligtvis skulle befinna sig långt ifrån prosan och poesins värld. Ärligt talat tror jag inte han tänkte så. Men jag var så förvånad att han verkade vara så glad över mina korta ord: "Det var bra skrivet".
Hissresan tog på sin höjd tio sekunder. För mig blev det en hågkomst som varar livet ut.
Vila i frid, Jacques.

Jacques Werup var även en av upphovsmännen till TV-serien N.P Möller med revyartisten Nisse Ahlrot som spelar fastighetsskötare på Solgatan 16, Malmö.

Likes

Comments

Det är mycket nu. Men det kanske inte är så mycket. Hur som helst går jag på sparlåga. Men i morgon förgylls dagen med gåsmiddag på Staffanstorps Gästgiveri. För är man och förblir skåning så är en riktigt fet gåsmiddag ett måste.
Hörde någonting om ett val på andra sidan pölen. En bortskämd slyngel på 70 år ska leda Amerika. Jag säger då det - Herreje!
Allt medan en annan vis-man har checkat ut - Leonard Cohen, 82 år. En damernas man. Vila i frid.

Likes

Comments