Header

Hej hej!

Så mindre ön två månader kvar och jag vill inte åka hem. Inte alls faktiskt. Framför allt nu när jag sett att de snöat i Sverige fram till slutet av april. Hahaha!

Men de nu mycket roligt kommer komma upp också! Vi har prom 20 maj, dagen innan ska jag på en konsert (stress), helgen efter ska vi till Washington och sen är de graduation och sen ska vi på familjesemester innan vi åker hem!

Men jag har fixat klänning och skor till prom så de stressar mig inte så mycket faktiskt. Ni kommer få se bilder sen! Jag köpte min yearbook i förra veckan, köpte lite tränings kläder från Nike outleten som finns här, hittade lite saker från Calvin Klein och vi ska ut och shoppa konsert outfit med vår värdmamma snart.

Iallafall de är vad som kommer hända fram över. Den senaste månaden har de hänt en del också, vi hade besök av en utbytesstudent som min värdfamilj hade förut. Jag trodde de skulle bli jätte konstigt när hon kom men allt funkade super bra och vi hade väldigt roligt ihop. När hon var här var vi även på en drive-in bio vilket var väldigt coolt och väldigt amerikanskt. Vi åkte till en bondgård där de serverade helt fantastik glass och vi kunde klappa på små kalvar.
Skolan har även satt upp en musikal som vi var och kollade på. De spelade upp high school musical vilket var väldigt roligt att få se! Hade många vänner som var med och hade en roll.
Jag har även kommit tillbaka från min skada så nu kan jag äntligen tävla i friidrotten. Mina grenar är längdhopp och 200 m. De ville att jag skulle göra spjut men de blev inget av med de för min coach sa att de skulle slita mer på min höft än vad de skulle hjälpa, men de gör mig inget för kast grenar har jag aldrig tyckt om. Men just nu är mitt personbästa i längdhopp 13ft 9in vilket är 4.6 meter eller nått sånt och i 200m är mitt personbästa 30.1 sec men jag känner att jag kan både hoppa längre och jag kan springa fortare så jag hoppas kunna göra bättre i de två sista tävlingarna (av seriesäsongen) för säsongen. Och i måndags (24 april) så hade vi senior night, de var vår sista tävling hemma och då har de som tradition att man firar de seniors som tar graduation och inte kommer vara med nästa år!

I tisdags var jag till Philadelphia med min civics and goverment klass vilket var roligt men de bästa var maten som jag åt där fick dock ingen bild på de men de var väldigt gott!

De var de jag tänkt skriva för denna gången!

Vi hörs!❤️

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Hej hej!
Här kommer lite dikter som jag har skrivit i kursen kreativt skrivande. Min lärare tyckte jag skulle dela dom med min familj så jag tänkte att jag skulle göra det!

Den första dikten är jag som pratar med mig själv när jag var yngre. De är faktiskt från början en svensk låt som jag översatt och ändrat om lite i! Den svenska låten heter Tack för idag med Albin.

I have waited all My life for this day.

It feels like every road is going where you want.
Your dreams are with you, every step you take.
You’ve waited all your life for this day.
What if you could see me now, 6 ft 2’ sand blonde hair and living life at age eighteen.
And you could ask me, how? How did it turn out this good?
All that hard work, it paid off.
Every knock out, it was worth it.
All anxiety, that held you wide awake every night.
All the heavy tears, rolling down your rose red cheeks.
When you were worried about the next day, the next week and even the next month.
I wish I was there to keep you company.
What if I could have been there?
I could have helped you.
Squeeze out the problems, from your small body, until there were no problems left.


But I keep following your dream.
The plans you made, I still follow them like a map to a golden treasure, I will never forget.


You were trying, always tough, but never loved.
No one saw what you had.
I wear your scars like diamonds today.
I’m proud of you when I look back on what you went through.
Even though you made mistakes today everything is forgotten and forgiven.



It feels like every road is going where I want.
My dreams are with me, every step I take.
I’ve waited all my life for this day.
Those who are criticizing me.
Do they have my back?
I know the answer is no.
Why do negative words stick to your body like stickers?
While words that are supposed to give you a push back up, get washed off like water


Today I smile to the bathroom mirror.
Would you be proud of me now?
I stand up for myself, stand behind my word.
Life is a gift, if we chose to live it positive.


Today I wear my scars like diamonds.
I see the sense in difficult times.
I have learned from mistakes.
But that is forgotten and forgiven.
I am proud of myself.
My dreams are with me now, in every breath I take.
I have waited all my life for this day.

Den andra dikten är bara en liten dikt som jag behövde göra för jag hade missat att göra en annan grej (opss) och den handlar om bara för att jag har vissa saker eller så så betyder inte de att jag gör eller är stereotypisk.


Just because

Just because I am born in Sweden.
I am not used to cold weather.
I don’t have penguins or polar bears in my back yard.
I don’t like snow.
I just like warm weather better.

Just because I am tall.
I don’t have better weather than you.
I don’t play basketball.
I don’t play volleyball.
I am a soccer player!

Just because I am blonde.
I am not stupid.
I am not mean. (just a little)
I have heard all the jokes.
I can speak 3 languages.

Just because I am an only child.
I am not spoiled.
I don’t get everything I want.
I am not selfish.
I am independent.

Den tredje och sista dikten blev min lärare riktigt imponerad av. Den handlar om vad jag har växt upp med var jag kommer ifrån. Första delen eller stycket kanske jag ska säga handlar om huset och omgivningen jag växte upp i. Det andra stycket handlar om min familj. Det tredje stycket handlar om Hedemora och Dalarna. Det fjärde stycket handlar om hur vi reser eller hur jag ska förklara, saker som vi gör innan, under och efter resan typ. Och de sista stycket handlar om när jag flyttade hemifrån och hur jag kände inför de och så vidare!

Where I’m from

I am form early mornings and big breakfasts. Sitting by the table eating my raspberry yoghurt with granola and frozen raspberries looking out watching the birds flying by.

I am from gravel roads, biking adventures with dad and grandma’s pancakes with homemade rhubarbs and strawberry jam.

I am form new shining Fords. The smell of new cars became something I hate, the new clean leader makes my nose wants to disappear.
I am from long road trips through Sweden. Going somewhere without knowing the end destination and the pride for not asking “When will we be there?” can’t beat anything.



I am from a small family with a loving father and a caring mother. A dad who asks why I’m not out with my friends. A mom who calls just to make sure I got home safe.

I am from sweaty gym halls watching handball. Sitting on the cold plastic bleachers hearing my mother yelling to the players that they have to take the shots when they have their chances.

I am from foggy mornings with birds singing as soon the sun goes up. Waking up in a warm sleeping bag hearing your dad snoring on the other side of the tent.

I am from Carina and Tobbe and Nilsson and Lyttbacka. My family.



I am from a small, old and idyllic little town with nothing else than the main street and stores. Located almost in the center of my beloved Sweden.

I am from “the country in the middle of the town.”

I am from open fields and red houses with white corners. The cute small houses gives contrast to the bright yellow fields with small dots of green here and there.

I am from weird dialects and a lot of misunderstandings. There is no better feeling than coming home going to the grocery store hearing people talking that familiar dialect that I used to hate so much but now it fills me with joy.



I am from traveling to warmer latitudes every once in a while. Sitting down with my mother looking for the cheapest flight tickets, right then and there the vacation started even if it was two months until the actual trip. It started there on the kitchen chairs.

I am from packing suitcases the day before the take off. Trying to remember everything I need and packing way to much clothing and ending up just wearing half of it.

I am from “she is more under the water than above it” and “her body will start to grow fish skin.” The water have always been fascinating to me. I think I was a mermaid in my life before this one.

I am from unpacking my suitcase three weeks after we left the paradise. Walking by the suitcase day after day and feeling it staring back at me screaming “UNPACK ME”.



I am from growing up faster than I want. Because that is what happens when you have to be responsible for yourself in an early age.

I am form living by myself at the age of 16. It was my choice but maybe not what I wanted even though I am very happy I took the opportunity.

I am from “Alone is stronger”. Never wanting to ask anyone else for help even when I need it.

I am from “If everyone else is happy, I am happy”.


I am from the country that is known for its special meat balls and blonde girls.

I am from Sweden.

Hoppas ni gillade dikterna och att de var kul med ett lite annorlunda inlägg ön vad jag brukar lägga ut. Kommer inom snar framtid lägga ut ett inlägg om lite saker som jag har gjort på senaste!

Vi hörs!❤

Likes

Comments

Hej hej!

Nu har friidrottssäsongen börjat! Mina grenar som jag kör är just nu (lite oklart jag vet knappt själv) 200 och längdhopp!
Men såklart så är jag skadad men de beror bara på att vi började träna fem gånger i veckan i två och en halv timme varje dag med stenhård träning. De funkar inte att gå från att bara vara i gymmet fyra-fem dagar i veckan som de var för mig till att börja med spring träning! De funkar inte för någon, om man inte har sprungit lite innan förstås men de har inte jag då jag fokuserat på att få mer muskler istället!
Vi hade vår första tävling i måndags (13 mars), de var som ett tränings tävling inte något som räknas i serien som vi är med i. Jag kunde inte vara med på grund av min skada i ljumsken som jag har. Vet inte vad jag gjort men jag antar att de bara är för att jag "chockade" kroppen med träning. Men de gjorde inte så mycket att jag inte tävlade för då kunde jag se hur allt går till under tävlingarna plus att de var alldeles för kallt för att ens ha tävling om du fråga mig (de var typ noll gradigt!).
Vi hade en annan tränings tävling förra torsdagen (23 mars) kunde inte vara med då heller då jag fortfarande är skadad. Men jag har äntligen fått en tid hos en ortoped eller nått sånt så jag hoppas att de kommer kunna säga vad som är felet och vad jag kan göra åt det om jag kan göra nått åt de över huvudtaget! Men jag hoppas på de bästa!

Vi hörs!❤

Likes

Comments

Hej hej

Längesen igen... tänkte bara göra en liten update på lite som hänt sen sist. Jag ska börja på friidrott på måndag (6/3) vilket ska bli kul. Jag och min näst yngsta värdsyster. Jag gör de ju dock för att jag ska vi i någorlunda form till fotbollssäsongen när jag kommer hem...
Även fast jag är i helt okej form då jag gymmar 4-5 gånger i veckan men då är de inte så mycket konditions träning. Haha men men.
Har fått ett fint litet märke på mitt smalben också från att ha gjort "Box jumps", jag halkade med ena foten då mina skor inte har super bra fäste, så jag slog i smalbenet. Kan ju också tillägga att jag fortsatte i två minuter till innan jag såg att min VITA strumpa inte var då vit längre.... (ja jag år klantig) och min värd mamma sa häromdagen att jag skulle nog ha haft stygn... hehe men jaja de är som de är kommer ha ett fint litet ärr på smalbenet.

Hela februari har för mig varit en ganska skit månad rent ut sagt, de har varit lite negativa saker som hänt bland annat en del hemlängtan och ångest för att ha hemlängtan för jag vill ju egentligen inte åka hem överhuvudtaget. Men februari har gått fort, för fort....
Men jag har mars att se fram emot.

De har säkert hänt mer saker men de här var de saker jag tyckte var roligast att skriva om så ja hoppas alla får en bra dag!

Vi hörs!❤

Likes

Comments

Hej hej!

Känner lite att jag kanske hugger mig själv i handen när jag ska uttrycka mig om de här men jag blir väldigt trött när jag går in på diverse social medier och ser att någon jag är vän med eller känner har uttryckt sig om nånting de egentligen inte har en aning om. Och de är såklart den nya presidenten för USA jag pratar om.

Nej jag har aldrig supportat honom och kommer aldrig göra de. Jag har inte samma åsikt som honom och kommer aldrig att ha det. De saker han har sagt i sina tidigare tal tycker jag är vidrigt, och saker som han har skrivit på är nu senaste veckan de tycker jag också är vidrigt. För jag förstår inte hur man kan tycka att medmänniskor inte har samma värde som en själv. Men samtidigt så tycker jag de är lika vidrigt med folk som delar en länk till någonting som Trump har sagt eller gjort, men de är absolut inte sant eller bara delar av det som är skrivet är sant. De är ofta jag sett en delad länk och jag själv gör en sökning på ämnet och ser att de som är skrivet har inte någonting att göra med vad som faktiskt har hänt. Läs på mer än EN sida innan du delar de med hela världen!

Och nej jag märker inte av att de har blivit en ny president. De är som att fråga en svensk om de märker av att Stefan Löfven är statsminister. De enda som man märker är att de är nyhetsrapporter om vad han gjort varje dag. Men så var de innan han blev president också. De var lika dant när Obama var president också.

Men allting kommer ner till en sak och de spelar ingen roll hur mycket du klagar (gråter) över att Trump har blivit president. Han kommer att vara president i fyra år och de finns inte så mycket att göra åt det. De ända som skulle kunna ändra de är om han själv avgår eller att han bryter mot lagen vilket inte är så stor chans.
Sen en annan sak som jag inte riktigt kan förstå. Varför klagar du som svensk? Han är inte ens din president.

Vi hörs!❤

Likes

Comments

Hej hej!

Efter att ha varit här i fem månader har jag hittat så många saker som finns här men inte i Sverige eller tvärtom. Jag har fått höra så mycket som är så olikt mot vad jag har varit van vid i Sverige.
Mina vänner i skolan frågar mig då och då om jag gillar USA eller Sverige mer. Jag svarar alltid att jag gillar de bättre här. Alla blir så förvånad när jag säger de och följdfrågan är alltid "varför?". Och svaret är alltid. För alla här är så öppna, folk pratar faktiskt med varandra om andra saker än vädret eller hur dåligt de har de. Och jag tycker att skolatmosfären här är helt fantastik, här går eleverna till skolan inte bara för att få gå här ifrån. Många av dem är här för att få utöva deras favorit sport eller deras favorit hobby. Som fotboll, basket lacrosse, art club, teater osv. Tycker de är typ det bästa. Man blir som en liten familj, man tar hand om varandra.

Har också märkt att saker som jag ser som självklart inte alls är självklart här. Saker som vinterdäck, äta med kniv, yoghurt till frukost, knäckebröd, KOLLEKTIVTRAFIK, påslakan till täcket, vanliga makaroner och tvätta i varmvatten är saker som inte finns eller som vi inte gör (Några av sakerna skulle jag tro är speciella för just min värdfamilj). Sen finns de ju också de självklara skillnaderna som att de använder farenheit istället för celcius. Använder inch, foot, yards och miles istället för centimeter skalan som vi gör i Sverige. Annat styre (president) och att man faktiskt kan prata om vem/vad man röstar på utan att de ska vara tabu.

De här skillnaderna är de som jag har märkt mest av sen finns det säkert flera men jag kommer inte på några just nu. Och skillnaderna är inte en dålig sak och som sagt några av dem är säkert speciella för just min familj och de område som jag bor i. Jag behöver bara vänja mig med några av skillnaderna.

Vi hörs!❤

Likes

Comments

Hej hej!
I söndags (15 januari) var jag på ett träningsläger för ett college över dagen. De är samma college som jag har pratat om förut. Vi kom dit vid 10:30 ungefär, allt började vid 11. Då fick vi checka in och fick en t-shirt med skolans namn och ett nummer på ryggen. Jag fick nummer 14, lite besviken men de var ingen som fick välja. Och de är ju bara ett nummer på ryggen.
Efter vi checkat in så fick vi en tour runt skolan och fick se de olika byggnader som var där. När vi hade gått runt större delar av skolan så var de dags för lunch, jag och min värdpappa som var med mig hela dagen tog plock sallad och en liten typ ask med pommes. De var helt okej gott men jag har smakat bättre.
Efter lunch var de dags för själva träningen för dagen. Den startade vid ett ungefär. Och vi började med kvadraten och sen vanlig uppvärmning. Efter de gjorde vi teknik övningar, en spelövning och sedan små lags spel som var en turnering där vinnaren fick en extra t-shirt. Och mitt lag vann! Fast på denna tröja fick jag nummer 17 på ryggen istället.
Träning och dagen slutade vid fyra. Under dagen har jag pratat lite med de andra tränarna som jag inte har fått chansen att prata med innan. De var imponerade av vad de sett av mig verkade det som och när jag sa att jag var lite sjuk (täppt i näsan och lite hosta) och jag har fortfarande problem med min fot som jag stukade tidigare i höstas. (Plus att jag spelade med två storlekar för små skor men de sa jag inget om) Men de sa att de syntes inte alls, vilket gjorde mig glad.
Hur jag kommer göra med college vet jag inte, nu när jag varit där ändrades mina tankar om att gå eller inte. Men jag behöver inte tänka på de nu, just nu ska jag fokusera på de månader som jag har kvar här!

Vi hörs!❤

Likes

Comments

Hej hej!

Fem månader! Jag har alltså varit i USA i fem månader. Hälften gjort hälften kvar. Känns konstigt, lite jobbigt. För jag vill inte lämna, vill inte lämna min värdfamilj, mina vänner, eller Pennsylvania. Även fast jag vet att jag gjorde samma sak med Sverige, jag lämnade allt. Men med vetskapen om att jag kommer tillbaka inom ett år. Jag vet inte när jag kommer tillbaka hit. Allt jag vet är att jag kan vara tillbaka snabbare än jag trott eller minst ett år (vilket jag inte vill).
Jag har fått vara med om så mycket det senaste fem månaderna, jag kommer inte ihåg sist jag var så här aktiv på att göra saker varje dag under en längre period. Men jag älskar det! Jag har varit till New York två gånger, jag har varit till Philadelphia två gånger, varit med och tagit ett fotbollslag till slutspel för första gången, jag har skadat mig så jag behövt åka till en Urgent care (vårdcentral typ), jag har gått på min första american fotball match, jag har gått på homecoming, jag har fått vänner för livet, firat jul utan mina föräldrar, firat jul den 25 och ätit tacos den 24 istället för julmat som jag är van vid, skrattat, gråtit. Och mycket mycket mer! Jag kan inte vara annat än tacksam för att just jag får vara med om det här, för mig är det helt sjukt att jag ens gör det här.
Även fast de har varit några downs under de fem månader som jag varit här så skjuter de ups up mig till skyarna. Ingenting kan få mig att inte tycka om eller ångra att jag har åkt över atlanten i för ett år.
Jag är forfarande lika rädd som jag var när jag åkte för fem månader sen. Men jag vet att jag kommer vara lika rädd när jag åker tillbaka till Sverige igen. Allt kommer vara så annorlunda. De skrämmer mig lite faktiskt.


Jag minns när jag och min bästa kompis Elin satt och pratade för snart två år sen hur coolt de skulle vara att göra ett utbytes år, att få gå på prom, på homecoming, få graduate med "konstig" hat och ett "lakan" runt om sig, eller bara få uppleva high school spirit. Jag kommer ihåg att så fort vi fick chansen pratade vi om de. Och så en dag så bestämmer vi oss för att göra det, göra det tillsammans även fast vi inte är på samma ställer eller ens i samma delstat eller på samma kust för den delen. Men fortfarande vi gör det tillsammans! I och jag hade inte velat göra de med någon annan!

Vi hörs!❤️

Här kommer (för mig) de bästa fotona från de senaste fem månaderna

Elin jag saknar dig så sjukt mycket. Och kan knappt vänta tills vi ses igen! Älskar dig!

  • 665 readers

Likes

Comments

Hej hej!

Längesen jag vet men jag har inte riktigt haft lust att skriva nånting och varit lite lat också. De kommer jag fortsätta våra för här kommer en massa bilder från vad som hänt på senaste!
De sista bilderna är från igår (lördag) når vi var till king of prussia, en av världens största köpcentrum!

Vi hörs❤️️

Likes

Comments

Hej hej!

Mycket har hänt sen sist. Men som hänt i kort är att fotball season är över vilket betyder att de inte finns något att göra på fredagarna längre. Jag firade min italienska kompis luca's födelsedag med att vinna över honom i gokart och äta god mat. Jag har även varit till Philadelphia med alla de andra utbytesstudenterna som är här i området, de var inte speciellt roligt dock. Ledarna var inte alls speciellt snälla om jag säger så.
Men de största (och mest tråkiga) som hänt är att jag stukade foten väldigt illa. Så jag ska berätta vad som hände och ja jag vet att jag är klumpig ni behöver inte säga de till mig jag har hört de tillräckligt de här veckorna...
Men till storyn, jag skulle gå och hämta min vattenflaska i omklädningsrummet för jag hade glömt den där, på vägen dit är det en trapp med avsatts i mitten. Jag fixade den första trappen utan problem men den andra trappen trodde jag var två trappsteg kortare än vad den var, så jag missade två steg, ramlar och landar fel på min höger fot. Hela mitt ben knakar från foten till knät och jag kände hur knölen på utsidan av foten slog i golvet! Först tror jag att jag brutit halva benet så jag står i korridoren och försöker börja andas normalt. Jag testar att gå på foten och ja vad ska jag säga de gör ont men inte tillräckligt ont för att jag inte ska kunna gå på foten så dum som jag är fortsätter jag (nu haltandes) till omklädningsrummet för jag tänker att jag kan "gå bort det" som min mamma har sagt att jag ska göra om jag stukar eller vrickar foten....
Först tänker jag inte ens gå till skolsyster men inser sen att jag måste för att jag kan inte gå runt och ha så här ont. Väl där får jag vänta ett tag innan jag får träffa skolsyster, då känner jag att foten är nog inte bara vrickad det är något mer för de började göra väldigt ont. Så ont att jag får tårar i ögonen, och för dom som känner mig så vet ni att jag inte gråter för en liten vrickning eller bad de nu kan vara. När jag fick träffa skolsyster fick jag gå in till deras rum de har bakom receptionen, jag fick sitta på en brits med en ispåse på foten och hade som hade typ gardiner runt om mig så ingen kunde se mig. Då börjar jag panika, för jag börjar tänka på hur illa de lät när jag ramlade. Mina tävlar var ungefär så här: "De är brutet något måste vara brutet de lät ju jätte mycket! Eller är de bara en stukning? Måste jag åka till sjukhuset nu? Måste jag betala massa pengar? De måste vara brutet jag har aldrig haft så här ont. Om de är brutet kommer de ju ta jätte lång tid innan jag kan spela igen. Jag kommer komma ur shape, jag kommer... åh herre Gud vad kommer hända? Nu gör de jätteont" typ så gick mina tankar. Jag fick sitta där inne i lite mer än en timme tror jag innan min värdmamma kom och hämtade mig så vi kunde åka till "urgent care" vilket är som ett uppgraderad vårdcentral. Min mamma berättade för mig efter att hon såg på mig när hon såg mig att det här var något riktigt illa för hon vet att jag inte gråter för intet. Väl hos vårdcentralen fick jag betala 115$ och sen fick jag träffa en doktor och vi röntgade foten och benet för jag sa att jag hade ont på ovansidan av foten och på sidan av knät. Tack och lov var inget brutet vad de kunde se men jag hade en rejäl stukning. Så jag fick kryckor och jag fick inte gå i trappor på grund av risken att ramla i trapporna med kryckorna osv och ingen idrott på två veckor. Så den senaste veckan och lite till har jag hoppat runt på kryckor, och började i veckan med rehab och de är redan mycket bättre!

Vi hörs!❤️

Likes

Comments