Header

Hej hej!

Känner lite att jag kanske hugger mig själv i handen när jag ska uttrycka mig om de här men jag blir väldigt trött när jag går in på diverse social medier och ser att någon jag är vän med eller känner har uttryckt sig om nånting de egentligen inte har en aning om. Och de är såklart den nya presidenten för USA jag pratar om.

Nej jag har aldrig supportat honom och kommer aldrig göra de. Jag har inte samma åsikt som honom och kommer aldrig att ha det. De saker han har sagt i sina tidigare tal tycker jag är vidrigt, och saker som han har skrivit på är nu senaste veckan de tycker jag också är vidrigt. För jag förstår inte hur man kan tycka att medmänniskor inte har samma värde som en själv. Men samtidigt så tycker jag de är lika vidrigt med folk som delar en länk till någonting som Trump har sagt eller gjort, men de är absolut inte sant eller bara delar av det som är skrivet är sant. De är ofta jag sett en delad länk och jag själv gör en sökning på ämnet och ser att de som är skrivet har inte någonting att göra med vad som faktiskt har hänt. Läs på mer än EN sida innan du delar de med hela världen!

Och nej jag märker inte av att de har blivit en ny president. De är som att fråga en svensk om de märker av att Stefan Löfven är statsminister. De enda som man märker är att de är nyhetsrapporter om vad han gjort varje dag. Men så var de innan han blev president också. De var lika dant när Obama var president också.

Men allting kommer ner till en sak och de spelar ingen roll hur mycket du klagar (gråter) över att Trump har blivit president. Han kommer att vara president i fyra år och de finns inte så mycket att göra åt det. De ända som skulle kunna ändra de är om han själv avgår eller att han bryter mot lagen vilket inte är så stor chans.
Sen en annan sak som jag inte riktigt kan förstå. Varför klagar du som svensk? Han är inte ens din president.

Vi hörs!❤

Likes

Comments

Hej hej!

Efter att ha varit här i fem månader har jag hittat så många saker som finns här men inte i Sverige eller tvärtom. Jag har fått höra så mycket som är så olikt mot vad jag har varit van vid i Sverige.
Mina vänner i skolan frågar mig då och då om jag gillar USA eller Sverige mer. Jag svarar alltid att jag gillar de bättre här. Alla blir så förvånad när jag säger de och följdfrågan är alltid "varför?". Och svaret är alltid. För alla här är så öppna, folk pratar faktiskt med varandra om andra saker än vädret eller hur dåligt de har de. Och jag tycker att skolatmosfären här är helt fantastik, här går eleverna till skolan inte bara för att få gå här ifrån. Många av dem är här för att få utöva deras favorit sport eller deras favorit hobby. Som fotboll, basket lacrosse, art club, teater osv. Tycker de är typ det bästa. Man blir som en liten familj, man tar hand om varandra.

Har också märkt att saker som jag ser som självklart inte alls är självklart här. Saker som vinterdäck, äta med kniv, yoghurt till frukost, knäckebröd, KOLLEKTIVTRAFIK, påslakan till täcket, vanliga makaroner och tvätta i varmvatten är saker som inte finns eller som vi inte gör (Några av sakerna skulle jag tro är speciella för just min värdfamilj). Sen finns de ju också de självklara skillnaderna som att de använder farenheit istället för celcius. Använder inch, foot, yards och miles istället för centimeter skalan som vi gör i Sverige. Annat styre (president) och att man faktiskt kan prata om vem/vad man röstar på utan att de ska vara tabu.

De här skillnaderna är de som jag har märkt mest av sen finns det säkert flera men jag kommer inte på några just nu. Och skillnaderna är inte en dålig sak och som sagt några av dem är säkert speciella för just min familj och de område som jag bor i. Jag behöver bara vänja mig med några av skillnaderna.

Vi hörs!❤

Likes

Comments

Hej hej!
I söndags (15 januari) var jag på ett träningsläger för ett college över dagen. De är samma college som jag har pratat om förut. Vi kom dit vid 10:30 ungefär, allt började vid 11. Då fick vi checka in och fick en t-shirt med skolans namn och ett nummer på ryggen. Jag fick nummer 14, lite besviken men de var ingen som fick välja. Och de är ju bara ett nummer på ryggen.
Efter vi checkat in så fick vi en tour runt skolan och fick se de olika byggnader som var där. När vi hade gått runt större delar av skolan så var de dags för lunch, jag och min värdpappa som var med mig hela dagen tog plock sallad och en liten typ ask med pommes. De var helt okej gott men jag har smakat bättre.
Efter lunch var de dags för själva träningen för dagen. Den startade vid ett ungefär. Och vi började med kvadraten och sen vanlig uppvärmning. Efter de gjorde vi teknik övningar, en spelövning och sedan små lags spel som var en turnering där vinnaren fick en extra t-shirt. Och mitt lag vann! Fast på denna tröja fick jag nummer 17 på ryggen istället.
Träning och dagen slutade vid fyra. Under dagen har jag pratat lite med de andra tränarna som jag inte har fått chansen att prata med innan. De var imponerade av vad de sett av mig verkade det som och när jag sa att jag var lite sjuk (täppt i näsan och lite hosta) och jag har fortfarande problem med min fot som jag stukade tidigare i höstas. (Plus att jag spelade med två storlekar för små skor men de sa jag inget om) Men de sa att de syntes inte alls, vilket gjorde mig glad.
Hur jag kommer göra med college vet jag inte, nu när jag varit där ändrades mina tankar om att gå eller inte. Men jag behöver inte tänka på de nu, just nu ska jag fokusera på de månader som jag har kvar här!

Vi hörs!❤

Likes

Comments

Hej hej!

Fem månader! Jag har alltså varit i USA i fem månader. Hälften gjort hälften kvar. Känns konstigt, lite jobbigt. För jag vill inte lämna, vill inte lämna min värdfamilj, mina vänner, eller Pennsylvania. Även fast jag vet att jag gjorde samma sak med Sverige, jag lämnade allt. Men med vetskapen om att jag kommer tillbaka inom ett år. Jag vet inte när jag kommer tillbaka hit. Allt jag vet är att jag kan vara tillbaka snabbare än jag trott eller minst ett år (vilket jag inte vill).
Jag har fått vara med om så mycket det senaste fem månaderna, jag kommer inte ihåg sist jag var så här aktiv på att göra saker varje dag under en längre period. Men jag älskar det! Jag har varit till New York två gånger, jag har varit till Philadelphia två gånger, varit med och tagit ett fotbollslag till slutspel för första gången, jag har skadat mig så jag behövt åka till en Urgent care (vårdcentral typ), jag har gått på min första american fotball match, jag har gått på homecoming, jag har fått vänner för livet, firat jul utan mina föräldrar, firat jul den 25 och ätit tacos den 24 istället för julmat som jag är van vid, skrattat, gråtit. Och mycket mycket mer! Jag kan inte vara annat än tacksam för att just jag får vara med om det här, för mig är det helt sjukt att jag ens gör det här.
Även fast de har varit några downs under de fem månader som jag varit här så skjuter de ups up mig till skyarna. Ingenting kan få mig att inte tycka om eller ångra att jag har åkt över atlanten i för ett år.
Jag är forfarande lika rädd som jag var när jag åkte för fem månader sen. Men jag vet att jag kommer vara lika rädd när jag åker tillbaka till Sverige igen. Allt kommer vara så annorlunda. De skrämmer mig lite faktiskt.


Jag minns när jag och min bästa kompis Elin satt och pratade för snart två år sen hur coolt de skulle vara att göra ett utbytes år, att få gå på prom, på homecoming, få graduate med "konstig" hat och ett "lakan" runt om sig, eller bara få uppleva high school spirit. Jag kommer ihåg att så fort vi fick chansen pratade vi om de. Och så en dag så bestämmer vi oss för att göra det, göra det tillsammans även fast vi inte är på samma ställer eller ens i samma delstat eller på samma kust för den delen. Men fortfarande vi gör det tillsammans! I och jag hade inte velat göra de med någon annan!

Vi hörs!❤️

Här kommer (för mig) de bästa fotona från de senaste fem månaderna

Elin jag saknar dig så sjukt mycket. Och kan knappt vänta tills vi ses igen! Älskar dig!

  • 358 readers

Likes

Comments

Hej hej!

Längesen jag vet men jag har inte riktigt haft lust att skriva nånting och varit lite lat också. De kommer jag fortsätta våra för här kommer en massa bilder från vad som hänt på senaste!
De sista bilderna är från igår (lördag) når vi var till king of prussia, en av världens största köpcentrum!

Vi hörs❤️️

Likes

Comments

Hej hej!

Mycket har hänt sen sist. Men som hänt i kort är att fotball season är över vilket betyder att de inte finns något att göra på fredagarna längre. Jag firade min italienska kompis luca's födelsedag med att vinna över honom i gokart och äta god mat. Jag har även varit till Philadelphia med alla de andra utbytesstudenterna som är här i området, de var inte speciellt roligt dock. Ledarna var inte alls speciellt snälla om jag säger så.
Men de största (och mest tråkiga) som hänt är att jag stukade foten väldigt illa. Så jag ska berätta vad som hände och ja jag vet att jag är klumpig ni behöver inte säga de till mig jag har hört de tillräckligt de här veckorna...
Men till storyn, jag skulle gå och hämta min vattenflaska i omklädningsrummet för jag hade glömt den där, på vägen dit är det en trapp med avsatts i mitten. Jag fixade den första trappen utan problem men den andra trappen trodde jag var två trappsteg kortare än vad den var, så jag missade två steg, ramlar och landar fel på min höger fot. Hela mitt ben knakar från foten till knät och jag kände hur knölen på utsidan av foten slog i golvet! Först tror jag att jag brutit halva benet så jag står i korridoren och försöker börja andas normalt. Jag testar att gå på foten och ja vad ska jag säga de gör ont men inte tillräckligt ont för att jag inte ska kunna gå på foten så dum som jag är fortsätter jag (nu haltandes) till omklädningsrummet för jag tänker att jag kan "gå bort det" som min mamma har sagt att jag ska göra om jag stukar eller vrickar foten....
Först tänker jag inte ens gå till skolsyster men inser sen att jag måste för att jag kan inte gå runt och ha så här ont. Väl där får jag vänta ett tag innan jag får träffa skolsyster, då känner jag att foten är nog inte bara vrickad det är något mer för de började göra väldigt ont. Så ont att jag får tårar i ögonen, och för dom som känner mig så vet ni att jag inte gråter för en liten vrickning eller bad de nu kan vara. När jag fick träffa skolsyster fick jag gå in till deras rum de har bakom receptionen, jag fick sitta på en brits med en ispåse på foten och hade som hade typ gardiner runt om mig så ingen kunde se mig. Då börjar jag panika, för jag börjar tänka på hur illa de lät när jag ramlade. Mina tävlar var ungefär så här: "De är brutet något måste vara brutet de lät ju jätte mycket! Eller är de bara en stukning? Måste jag åka till sjukhuset nu? Måste jag betala massa pengar? De måste vara brutet jag har aldrig haft så här ont. Om de är brutet kommer de ju ta jätte lång tid innan jag kan spela igen. Jag kommer komma ur shape, jag kommer... åh herre Gud vad kommer hända? Nu gör de jätteont" typ så gick mina tankar. Jag fick sitta där inne i lite mer än en timme tror jag innan min värdmamma kom och hämtade mig så vi kunde åka till "urgent care" vilket är som ett uppgraderad vårdcentral. Min mamma berättade för mig efter att hon såg på mig när hon såg mig att det här var något riktigt illa för hon vet att jag inte gråter för intet. Väl hos vårdcentralen fick jag betala 115$ och sen fick jag träffa en doktor och vi röntgade foten och benet för jag sa att jag hade ont på ovansidan av foten och på sidan av knät. Tack och lov var inget brutet vad de kunde se men jag hade en rejäl stukning. Så jag fick kryckor och jag fick inte gå i trappor på grund av risken att ramla i trapporna med kryckorna osv och ingen idrott på två veckor. Så den senaste veckan och lite till har jag hoppat runt på kryckor, och började i veckan med rehab och de är redan mycket bättre!

Vi hörs!❤️

Likes

Comments

Hej!

Tänkte berätta lite om hut min fotbolls säsong har varit här borta!
De började med två veckor av försäsong, de gick bra jag kom in i laget snabbt och allt rullade på! De tog lite tid för mig att anpassa mig till naturgräs. Till mitt försvar var planen urusel! Vi hade två beep test, jag gjorde okej ifrån mig, jag visste att jag inte var i min bästa form då jag hade tagit de lugnt med träning efter Gothia. Men försäsongen rullade på och jag kom med i varsity vilket är de bästa laget!

Sen började serien och districts. Vi vann första matchen och de kändes bra, men ju fler matcher som gick så kände jag att de inte gick som jag ville de kändes som att laget ville att jag skulle göra mirakel, vilket ledde till att jag satte mer press på mig själv! Men de blev bättre! Jag gjorde totalt 4 mål, två av dom var avgörande så dom kommer jag aldrig glömma!

Säsongen fortsatte och vi gjorde den bästa säsongen någonsin för girls soccer, de har aldrig tagit så många poäng som vi gjorde iår, vi gick till districts (rankade 13 av 16 lag men vi skulle haft 10 platsen om vi inte spelat oavgjort i en av de sista matcherna) för andra gången i lagets historia! Första gången var 2008! Och vi gick som första lag någonsin till league playoffs! Vi gick till league tack vare att vi kom på tredje plats i serien!

Dock slutade säsongen inte som vi ville våra två kaptener drog korsbandet i knät! Och deras positioner var defensiva mittfältare, alltså två av de viktigaste positionerna på planen! Vilket ledde till att vi förlorade första league playoff matchen och första matchen i districts för att vi inte har några vana ersättare på de positionerna. Så på grund av att de inte kunde spela så blev jag kapten de två sista matcherna vi gjorde! Jag vart förvånad när min coach gav mig kaptens bindeln, men jag bar den med stolthet!

Under säsongen var jag även halv skadad hela tiden. De började med en lätt sträckning i vänster lår, sen kom benhinnorna och krånglade sen vred jag knäet, större problem med benhinnorna och en vrickad vänster fot! De kom faktiskt till den punkt med mina benhinnor att jag funderade på att avsluta säsongen! För ett tag gjorde de så ont att jag knappt kunde gå! Men jag fortsatte spela, vi löste de med att före träning och match fick jag stå i ett isbad och jag tog Ipren för att inte känna av det för mycket!

Efter den sista matchen fick jag även reda på att en collage coach var intresserad av mig. Jag vet inte vilket collage de var! De var min coach som sa det till mig efter matchen vi just förlorat så jag tänkte inte så mycket, tills de slog mig att de är ganska stort...

Vi hörs!❤️🙈

  • 589 readers

Likes

Comments

Hej hej! 

Jag är ledsen för dålig uppdatering men har haft mycket att göra på senaste! Så här kommer lite bilder! Jag kommer göra ett inlägg om homecoming så då kommer bilderna från de och jag kommer även göra ett inlägg om min fotbollssäsong här då den tog slut i måndags (24 oktober)! 

Om ni har några frågor om bilderna bara fråga! ☺️ 

Vi hörs!❤️

  • 526 readers

Likes

Comments

De var frågan som mina kompisar ställde till mig innan jag åkte och mitt svar var alltid det samma. "Jag vet inte hur jag vågar egentligen vågar jag inte, men de är försent att dra sig ur." Och hur ska jag man kunna göra nått nytt om man aldrig testar? Man måste falla för att någon ska fånga en. Jag menar du måste ibland göra saker som du inte är helt 100 på om du vill göra eller inte.

Jag har varit här i två månader snart, vilket är helt sjukt! Jag kom på mig själv häromdagen att jag inte översätter engelskan till svenska i mitt huvud längre. Engelskan har blivit så naturligt för mig att de känns som att jag pratar svenska. Dock tycker mina systrar att jag har rolig dialekt och jag har svårt att uttala vissa ord, men de är ord som jag alltid har haft problem med så jag bryr mig inte riktigt! Jag trivs otroligt bra i min värdfamilj! Har haft lite problem med den andra utbytesstudenten som bor i samma familj som jag, men jag försöker ignorera och vara med henne så lite som möjligt. Jag hoppas de blir bättre snart!
För jag börjar verkligen känna mig hemma här, jag har börjat vara mer med kompisar efter skolan. Som igår (tisdag) var jag med en kompis och kollade på hans kompis som spelar fotboll i ett bra lag, de är inne i en vinnarstreak. De hade inte förlorar en enda match än den här säsongen. Jag hade super kul träffade kul människor som försökte förklara för mig hur fotboll går till och vilka spelare (alltså proffsspelare i Europa) som spelade i vilket lag. Jag svarade bara med "jag vet, jag kan min fotboll försök inte verka duktig."

I lördags (1 okt) var jag till ett shoppingcentrum och hjälpte en killkompis välja kläder till homecoming. Jag köpte även ett par skor till mig själv till homecoming. Efter shoppingrundan så var jag på en fair vilket är en typ av marknad där de finns karuseller, matvagnar och spelstånd. Jag provade friterade oreos, pommes med ost och bacon strössel, lava kyckling (stark kyckling), våffla med glass och mozzarella sticks! Jag hade inte tänkt att åka karuseller för 1. De var dyrt med åkband 2. De blåste och regnade 3. De var svinkallt! Men min kompis köpte ett band åt mig även fast jag sa att de var bortkastade pengar men han brydde sig inte och köpte ett ändå. Så jag åkte ett litet pariserhjul, the zipper, vilket var en karusell där du satt två och två och åkte runt runt uppe i luften, jag var egentligen för lång för den karusellen så under "turen" slog jag i huvudet lite grann och jag fick kramp i låret för att jag inte kunde sträcka på mina ben... men de gick bra inga större skador! Sen åkte jag även en båt (om ni vet hur flygande mattan är på grönalund är så vet ni vad jag pratar om), åkte även karusell där gravitationen "försvann" supertråkig karusell! De försökte få mig att åka "the zipper" igen men jag vägrade! Jag slog även på en boxningspåse eller vad jag ska säga, för att se hur hårt jag slog och jag fick 555! Jag var otroligt stolt! Haha!

Dagen efter (2 okt) så var de en väldigt lugn dag jag kollade på film och bara tog det lugnt! Sen vid ungefär 15:40 ringer en kompis till mig och undrar om jag vill följa med och hjälpa hennes kyrka med en bingokväll på ett soldatsjukhus (veteranhospital), jag hängde på för jag ville ha annat att göra än bara kolla film! De var väldigt mycket att ta in på en och samma gång. De flesta veteranerna såg friska ut men vi fick berättat för oss att de många av dem har sett så mycket hemskt att de har gjort att deras hjärna inte fungerar som den ska. Några satt i rullstol och andra hade benproteser. Men de var jätteroligt att få uppleva och de var uppskattat av dem! Och jag fick min favoritfråga ställ till mig säkert 20 gånger under kvällen, " do you play basket?" (Spelar du basket?)

Fotbollen går för övrigt bra för mig igår (onsdag) hade vi "senior night" vilket innebär att man hyllar och tackar alla seniors (de som gör sitt sista år i skolan) och jag gjorde mitt fjärde mål för säsongen! Hade fler chanser, men jag är nöjd över matchen jag spelade bra! Haha!
Idag (torsdag) har vi ytterligare en match, inte supertaggad då jag har ont överallt! Men de är bara att inte bry sig om att de gör ont.

Vi hörs!❤️

  • 643 readers

Likes

Comments

Hej så de har gått lite mer än en månad sen jag kom hit. Jag har egentligen inte gjort mycket mer än gått i skolan , tränat, spelat match, ätit, sovit repeat. Fotbollslaget har gått bra, vi spelar i serie eller sektion som de säger här och distrikt. Sen om vi har 9 vinster i serien så går vi till "the league". Seriespelet håller på till mitten av oktober och om vi går till "The league" så forsätter säsongen tills vi förlorar eller vinner hela skiten. Jag måste säga att de är lite tröttsamt att ha fotboll varenda dag, framförallt i den här värmen. De är ungefär 25-30 C varenda dag. Men jag ska vara tacksam att de ens finns ett fotbollslag på skolan.

Sen måste jag berätta vilka skillnader/ konstiga saker som de har/ gör här! Först av allt de har ingen registreringsskylt fram på sina bilar ( så är de här i Pennsylvania vet inte hur de är i andra stater), de kan välja om de vill ha fram men typ alla har bara bak på bilen. De var drive through bankautomater och jag har även sett att de finns det både på Starbucks och vissa bensinmackar. Sen har märkt att ingen bryr sig om du har på dig till exempel mjukisbyxor till skolan, jag älskar de! Man behöver inte klä upp sig varenda dag som de va i Sverige, även fast jag inte brydde mig där heller men de var inte socialt accepterat att ens gå ut i Stockholm i mjukisbyxor. En annan grej som iallafall min familj gör är att de har inte smöret i kylskåpet, de är dock för att om de har de i kylskåpet så är smöret stenhårt och går inte att bre på mackan.

De börjar gå bättre och bättre i skolan och jag kommer in i det mer. Min favorit lektion är "competetive gym" vilket är idrott för vinnarskallar som jag säger, och de av någon anledning passar mig väldigt bra! De ända "problemet" jag har är att de pratar väldigt fort, framförallt när vi ska kolla på en film och svara på frågor som hör till. Sen har jag även svårt att hitta tjejkompisar, visst jag har alla tjejerna i laget och så men jag har inte kommit någon riktigt nära än. Jag har in klickat med någon riktigt än. Men jag har fått några bra killKOMPISAR(!!!!) (kompisar inget annat pappa) som är riktigt roliga!

Idag (fredag) har amerikanska fotbollslaget första hemma matchen, temat för "student sektion" är amerikansk alltså rött, vitt och blått! Jag är såååå taggad förra matchen sa ingen till mig att de var cowboy tema så de var nära att de inte släppte in mig i klacken men jag sa bara "jag är ny, ingen sa till mig, hur ska jag veta?" Och de sa okej de går bra du har iallafall en "garden spot tee" på dig. Jag hat hört så många historier om hur atmosfären är på hemma matcherna, jag är så exalterad.

Vi hörs!❤️

Likes

Comments