Header
View tracker

Efter ett par skypeintervjuer och brev från familjer har jag snabbare än väntat, matchat med en familj. Den 12 december flyttar jag till Manhattan, eller Greenwhich Village rättare sagt!! Jag hade inte tänkt att åka så snart, men enligt familjens önskemål blir det istället avresa om 22 dagar. Jag var till en början inställd på att fira jul och nyår hemma, men efter att ha ringt Jamie ca 2 ggr om dagen och bett om råd, och funderat över erfarenheten man får genom att fira jul och nyår i New York så var det bestämt. Jag kunde antingen åka den 12/12 och få en månad med deras nuvarande Au Pair, vilket är en otrolig fördel. Ett ytterligare alternativ var att jag skulle åka den 4/1-2017, men då skulle jag vara hemma hos familjen den 11e och bara få 4 dagar med deras Au Pair. Att få hjälp att komma in i det hela och ha någon att fråga kan underlätta väldigt mycket den första tiden. När jag väl hade matchat och vandrat runt på google streetview (haha) kring mitt nya hem så kändes det också ganska lockande att dra iväg så snart som möjligt.

Det hela gick väldigt snabbt, definitivt snabbare än vad jag hade väntat mig. Jag skickade in min ansökan kring den 10 oktober och redan den 18e fick jag mitt första mail om att en familj var intresserad. Under loppet av 10 dagar var min ansökan ute, och jag fick 7 familjer totalt som kontaktade mig innan jag tackade ja. Jag fick mail från 2 familjer i Massachusetts, två i New Jersey, en i California och en i Maine. Familjen jag matchade med var det andra mailet jag fick, och den första jag pratade med. Även om jag var väldigt intresserad utav denna familjen så pratade jag med en ytterligare för skoj skull. Jag kan vara väldigt dålig på att ta beslut när det gäller mig själv eftersom jag inte vet hur resultatet kommer att se ut. Så, under samtalet med deras nuvarande au pair frågade jag hur hon valde familj, och svaret jag fick var en stor anledning till att jag tog beslutet. "If you can't stop thinking about a family while talking to or reading about another one, then you know which one you want".

Den 10 november var jag på ambassaden (mitt under allt snökaos i Stockholm), vilket definitivt var intressant. Alla bussar inställda, många Taxis var inte tillåtna i trafiken, och mitt tåg var försenat med drygt 2 timmar på hemvägen. Trots detta så gick allt bra och jag fick hem mitt pass för ca 4 dagar sedan. Det som återstår nu är en hälsokontroll, lite mer pappersarbete, betalning av programmet, och såklart att packa!

Jag är otroligt taggad och nervös inför detta då jag vet ca 0% om hur det kommande året i mitt liv kommer att se ut. 10 månader i Texas, 6 månader i Sverige och nu minst ett år i New York City!

Med detta sagt så jobbar jag även min sista dag på Länsförsäkringar den 9/12, och jag har alltså 22 dagar kvar i Sverige innan det bär av mot nästa äventyr.


Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

​I dag hade jag uppkörning och klarade det, så nu är det inte mycket som saknas i ansökan!

Likes

Comments

View tracker

​Lite nyfiken på om man kommer att fylla på kartan eller inte under 2017!

Likes

Comments

Redan de sista veckorna innan jag lämnade Texas hade jag tankar i huvudet på hur jag skulle kunna åka tillbaka till USA en längre tid, och vad jag skulle göra. College eller University har varit något jag velat länge, speciellt när kompisarna började snacka vart de skulle gå och hur taggade de var på att börja. Jag spenderade några veckor när jag kom hem genom att kolla på vad det kostar och vad man har för möjligheter, med och utan organisation. Den planen sprack rätt fort då det kostar så satans mycket. Jag hade även Au Pair i bakhuvudet hela tiden och började så smått på en ansökan hos Au Pair in America. Jag känner ett par tjejer som nyss kommit hem eller precis har åkt iväg, så jag kollade lite med dom och fick höra att det var en bra organisation. Så sedan i början av juli har jag då och då jobbat på min ansökan och jag är nu helt 100 på att jag kommer åka. Ansökan är inte helt färdig, men jag har inte mycket kvar alls. Min plan är att åka i januari då det kommer ta ett tag med matchningen av familj, plus att jag måste ta körkort först.

Att vara Au Pair och utbytesstudent kommer inte vara samma upplevelse, men det är någonting nytt och spännande att se fram emot. Jag behöver någonting större att jobba emot, oavsett hur långt fram det är. Att bara vara hemma och jobba i ett år och sedan börja plugga intresserar mig inte. Så, jag åker hellre iväg ett år till och tar pluggandet när jag kommer hem istället.

Som Au Pair kommer man behöva ta minst en kurs på college i närheten vilket jag tycker låter riktigt kul. Då få man i alla fall smaka på det hela. Att vara Au Pair är ett jobb, så pengar kommer man tjäna under året. Samtidigt kommer jag förhoppningsvis kunna åka och hälsa på Jamie och kompisarna i Texas ett par gånger. Det låter ganska perfekt om du frågar mig. Jag har ingen aning om vart jag kommer hamna eftersom det beror på vilken familj som är intresserad utav mig och som jag klickar med. Så det återstår att se, vart kommer jag att spendera mitt 2017?

Likes

Comments

The Hardest Part of Travelling that No One Talks About

by Kellie Donnelley

You see the world, try new things, meet new people, fall in love, visit amazing places, learn about other cultures – then it’s all over. People always talk about leaving, but what about coming home?

We talk about the hard parts while we’re away – finding jobs, making real friends, staying safe, learning social norms, misreading people you think you can trust – but these are all parts you get through. All of these lows are erased by the complete highs you experience. The goodbyes are difficult but you know they are coming, especially when you take the final step of purchasing your plane ticket home. All of these sad goodbyes are bolstered by the reunion with your family and friends you have pictured in your head since leaving in the first place.

Then you return home, have your reunions, spend your first two weeks meeting with family and friends, catch up, tell stories, reminisce, etc. You’re Hollywood for the first few weeks back and it’s all new and exciting. And then it all just…goes away. Everyone gets used to you being home, you’re not the new shiny object anymore and the questions start coming: So do you have a job yet? What’s your plan? Are you dating anyone? How does your 401k look for retirement? (Ok, a little dramatic on my part.)

But the sad part is once you’ve done your obligatory visits for being away for a year; you’re sitting in your childhood bedroom and realize nothing has changed. You’re glad everyone is happy and healthy and yes, people have gotten new jobs, boyfriends, engagements, etc., but part of you is screaming don’t you understand how much I have changed? And I don’t mean hair, weight, dress or anything else that has to do with appearance. I mean what’s going on inside of your head. The way your dreams have changed, they way you perceive people differently, the habits you’re happy you lost, the new things that are important to you. You want everyone to recognize this and you want to share and discuss it, but there’s no way to describe the way your spirit evolves when you leave everything you know behind and force yourself to use your brain in a real capacity, not on a written test in school. You know you’re thinking differently because you experience it every second of every day inside your head, but how do you communicate that to others?

You feel angry. You feel lost. You have moments where you feel like it wasn’t worth it because nothing has changed but then you feel like it’s the only thing you’ve done that is important because it changed everything. What is the solution to this side of traveling? It’s like learning a foreign language that no one around you speaks so there is no way to communicate to them how you really feel.

This is why once you’ve traveled for the first time all you want to do is leave again. They call it the travel bug, but really it’s the effort to return to a place where you are surrounded by people who speak the same language as you. Not English or Spanish or Mandarin or Portuguese, but that language where others know what it’s like to leave, change, grow, experience, learn, then go home again and feel more lost in your hometown then you did in the most foreign place you visited.

This is the hardest part about traveling, and it’s the very reason why we all run away again.

Likes

Comments

'It's not a goodbye, it's a see you later"

Goodbyes are not forever.

Goodbyes are not the end.

They simply mean I'll miss you

until we meet again

My Exchange Year 08/22/2015 - 06/18/2016

Likes

Comments

I spent my last day in Texas at the Drive-in theatre with my Texas family, and the day was just perfect. I didn't quite realize how perfect my life had been this past year until it was time to leave. I didn't think for a day that the exchange was a bad idea, that it maybe wasn't going to be as good as I thought or anything like that; because it turned out to exceed my expectations so much. This is all thanks to Jamie, the most amazing host family an exchange student could hope for. Few people dedicate so much time to someone without expecting anything in return. Few people have a heart that big, and tries so make everybody else happy before thinking about oneself at all. I never thought I would get to see so many things and visit so many places this year. You made this year the best of my life and I'm so thankful for everything you've done for me. I now have a Texas family, best friend and sister all-in-one. I never knew it would be so hard to leave a place I knew for just 10 months. Going home is the hardest thing I've ever done, and I'm missing you and Texas every day. I also feel extremely lucky that I not only have one, but two places to call home. That's all thanks to you and my wonderful parents who made my exchange year possible.


Likes

Comments

Här kommer lite blandade bilder från när mina föräldrar och min bror var här (att min bror kom var en överraskning) och vad jag gjorde mina sista veckor i Texas. Här är en bild från när vi hämtade upp mina föräldrar på flygplatsen dagen efter att vi kom hem från New York.

Jag, Jamie, en kompis och mina värdkusiner åkte till Hurricane Harbor, en sjukt rolig vattenpark.

Jag och min familj gick till the Stock Yards och såg en rodeo.

Jag, min bror Marcus, Jamie och hennes syster gick på ett race på Texas motor speedway. Vi satte och väntade i ett par timmar på att banan skulle torka då det kom en liten regnskur, men racet blev tyvärr postponed istället.

Jag åkte till Six flags med min kompis Tyler, och när vi stod i kön till en ride så började vi prata med 3 andra människor som var jättetrevliga. Det slutade med att vi hängde med dom hela dagen tills parken stängde, och sen gick vi ut och åt tillsammans. Dagen efter det gick jag även på en date med en utav dom vilket var lite kul haha.

Här är en bild från precis innan min familj åkte hem. Jag åkte hem dagen efter mina föräldrar.

Likes

Comments

Jamie ordnade ett hejdå party till mig med kompisar och familj. Det var väldigt kul att träffa allihop tillsammans en sista gång innan jag åkte hem. Blev även förvånad utav hur många kompisar som kom. Kom väldigt nära en hel del folk mot slutet så det var jobbigt att säga hejdå till alla. Efter partyt åkte jag med ett gäng kompisar och såg på The Conjuring 2.

Likes

Comments

Sista dagen gick vi till Top of the rock och det är nog den finaste utsikten jag någonsin sett. Det är så sjukt stort och det ser inte ens verkligt ut. När man står där uppe tittar man ut över 9 miljoner människor... Sverige alltså.

Innan vi åkte till flygplatsen åt vi lunch på ett gott ställe, gick runt lite mer på Times Square och packade ihop våra väskor på hotellet. Det kändes lite som ett farväl utav utbytesåret när vi åkte där ifrån, även om jag hade ett par veckor kvar. Mina föräldrar kom dagen efter att vi var hemma i Texas, så då var det dags att vara turist i min egen hemstad. 

Likes

Comments