This blog post will be written in English. Why? Well, because I can, duh.

There's just been a lot of emotions going around lately. I've come to realize that my days as a foreign exchange students actually are coming to an end. EF are welcoming class of '18, we're entering the fourth quarter of the school year and the snow is starting to melt (finally.) Before today I've been kind of okay with going home. I've just looked at all the great things that are waiting for me in Sweden, and everything I've missed. But what about my American life? All of my friends? My amazing teachers, speaking English everyday, just the culture. My host family! Just thinking about little Easten asking his mom where Alva is the days after my departure breaks my little heart. And to think about all the great, amazing people I know and love that live in this corner of the world, still here while I go back to my old country... How will my life go on without those essential people? How will I be able to heal?
Life is an adventure, and saying goodbye is something I've done several times before. This time, though, it's different. I'm saying goodbye to not just some people and a place, but a whole life. I've built a life here. For people who have not experienced exchange it will be hard to understand, but you build a new persona when you're abroad all alone for such a long time. And quite honestly, I love the person I've turned out to be. I don't love everything about it, but I love it no matter what.
It's been hard. So hard. Yet here I am today, so full of joy that I never gave up this amazing life. I kept on fighting and I got through some of the worst days I've ever had to experience. I've learnt how to navigate, manage, argue and get through. I've learnt how to adapt, change and also to explain myself and stand up for what I believe is right and true. I've also learnt that there is a time and place for everything, if you know what I mean.

Yeah... Wow, it is truly impossible to explain the cluster of complicated thoughts stuck in my brain. It's okay though, because really, who can know wha you really feel, besides you? It's okay. And I will be okay. I just have so much to lose, which is a good thing seeing as that means I have so much to love. I am just overflowing with love, and it's probably the best feeling there is. I am just so happy to be alive and live this crazy, amazing life i call my story. May these days never come to an end.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Sååå ja... Förra veckan hade vi ett s.k. "mudslide" på vägen som leder till skolan. Det har regnat galet mycket, och snön smälter även, och detta gjorde att ett lager av jord, tillsammans med träd och buskage, rutschade ned på vägen (som ligger intill en flod). Vägen stängde då de behövde vänta på att resterande träd skulle falla ned på vägen samt forsla bort all lera och träd. Alla elever som bor norr om min high school behövde även ta en 45 minuters omväg runt en sjö för att komma från och till skolan. Jag bor dock söder om skolan, så vi behöver inte ta någon omväg, men mina värdsyskons elementary school ligger uppe i norr, så de behöver åka runt. 
Vi trodde att det inte skulle ta så lång tid innan allt var klart, men nu har vägen visst börjat glida ner mot floden. Man kan höra vatten under vägen. Vägen till Spokane är även översvämmad och vissa hus likaså. Läbbigt! Jag hoppas verkligen att detta fixar sig snart då det verkligen är jobbigt att behöva köra runt så ofta, och många lärare jobbar i båda skolorna och kan därför inte komma i tid :/

Det är ofta mulet och småregnigt - dock ser det precis ut som i Twilight-filmerna, så det är helt okej med mig. Så vackert!

Det är ofta mulet och småregnigt - dock ser det precis ut som i Twilight-filmerna, så det är helt okej med mig. Så vackert!

Min tyska vän Soraya fyllde år i lördags, och jag drog till henne och chillade, käkade cupcakes och tog en promenad med deras fina hund Macy. Nästa dag åkte vi och hämtade upp Mia och Sarah och körde ner till Spokane. Där spenderade vi en dag på stan, vandrandes runt på gator och torg. Vattenfallen är helt magiska just nu! All snö som smält samt allt regn har gjort vattenfallen helt överfyllda, det är galet vilt. Vi köpte matchande armband, tog photo booth-bilder, jag spräckte mina jeans (woops, dock på låret så det var inte så farligt) och behövde köpa ett nytt par och så såg vi på den magiska filmen Beauty and the Beast. Wow säger jag bara, vilket mästerverk! Jag satt och storgrät när den klassiska Beauty and the Beast-låten spelades och de dansade. Biofåtöljerna var galet bekväma, man kunde ligga i dem, och mediumläsken vi köpte var större än largeläsk i Sverige - galet! Amerikaner alltså…

Likes

Comments

13:e mars idag - exakt 3 månader till datumet min pappa och bror antagligen kommer till USA för att resa runt lite innan vi åker hem till Sverige. 3 månader går verkligen snabbt har jag lärt mig! Det är lite mer än 3 månader sedan jag kon från Kalifornien upp till Washington, och dessa månader har gått galet snabbt.
Just nu känns det som att tiden går rätt långsamt dock, för jag är sjuk. Jag mår absolut bättre och jag ska nog till skolan imorgon, men jag missade ju tyvärr prom... Jättetrist känns det! Dock åkte jag inte, som vissa andra, till USA då jag tycker att prom och just den amerikanska skolan verkar bättre än alla andra - jag hade nog lila gärna åkt till Australien. Därför gör det kanske inte såå mycket, även om det är supertrist av många anledningar.

Den 1:a april åker jag på en Discovery Tour med andra EF:are till LA, Grand Canyon och lite annat kul. Det ser jag väldigt mycket fram emot. Först och främst för att komma till Kalifornien igen, och för att det kommer att bli ett fantastiskt äventyr, men även för att undkomma det taskiga vädret här uppe. Washington har varit riktigt kallt i år, och det ligger fortfarande massor snö på marken. Väldigt oinspirerande.

Likes

Comments

Här sitter jag nere i källaren och kikar på Harry Potter med min lilla värdbror Easten vid min sida. Imorgon är det dags för prom, och oj vad taggad jag har varit! Har köpt en klänning, klackar, fixat hotellrum, tid hos en hårstylist samt smink, bokat restaurang etc. Imorgon är tiden inne, men är jag redo? Nej. Tyvärr kan man ju inte alltid påverka omständigheterna i liten, och jag har nu, himla otajmat, råkat på influensan.
Här sitter jag och nyser, hostar, svettas och fryser i omgångar och hela kroppen värker och gör ont. Lederna, musklerna, huvudet, halsen. Allt. Ibland blir det ju helt enkelt inte som man tänkt sig...

Som tur är har jag bra kompisar! En kompis kom och lämnade min klänning på hans lunchrast då den var i skolan. En annan åkte och köpte medicin, juice, chips och muffins till mig efter skolan och lämnade av det. Pappa och jag har även skypeat och det fick mig att må en smula bättre. Jag saknar verkligen tryggheten som finns hemma hos föräldrarna i detta bräckliga tillstånd.

Likes

Comments

Så, vad händer här borta i väst? Vad har jag hittat på under helgen? Jag tänkte bara sammanfatta lite kort vad som har pågått sedan mitt senaste inlägg i torsdags.

  • Jag har varit i Spokane och tittat på basketball state championships. De enda lagen som slog oss kom på fjärde plats eller bättre, vilket kändes surt. Aja, det var sååå coolt att spela där och sedan bara hänga med laget, vandra runt i Spokane och snacka med främlingar sådär som man gör i USA.
  • Jag har besökt Richland, WA. Det är en stad som är en del av Tri-cities i södra Washington, och oj vad annorlunda landskapet är där nere! Fyra timmar i bil och bergen, barrskogen och snön förvandlas till ett torrt ökenlandskap utan träd, med tumbleweed och buskar. I Richland hade Colten, 5 år, en brottningsturnering där han kom 2:a, och vi bodde över hos ett underbart par med 4 barn. Trevligt trevligt.
  • Track practice has begun. Friidrott alltså. Dock är Ione täckt i ett tjockt lager snö, så träningen består av att sprinta som en galning i korridorerna och träna på gymmet. AJ kände jag bara när jag vaknade idag. Jag kunde ju inte röra mig?? Träningsvärken är brutal, och nej, det blev inte bättre idag efter uppvärmningen, snarare sämre. Aja, fit ska jag bli!
  • Financial workshop idag med the senior class och några andra skolor i Cusick. Mycket lärorikt minsann! Vi simulerade i princip att planera sin budget för en månad, och vi blev tilldelade ett påhittat yrke, vår partners yrke, studentlån, kredit, vårt barn (jag fick sonen Hector, 3 år) och så vidare. Jag fick även godis för att svara på en fråga. Välkommen till USA säger jag bara!
  • Fun fact! Idag fick jag 2 gratis gympapåsar vid två olika tillfällen. Skumt sammanträffande. När jag tänker efter har jag fått otroligt många gympapåsar sedan jag kom hit...
  • Jag har haft många tankar rörande ursprungsamerikanerna (indianer som vissa kallar dem). Jag har länge varit väldigt insatt i deras historia och situation i dagens USA, och att bo så nära en tribe och spela mot flera skolor på reservat har verkligen gett mig en verklig bild om hur det faktiskt ligger till. Jag har öven fått se dem dansa och sjunga till trummor, uppklädda i deras finaste, "heliga" kläder vid ett flertal tillfällen. Det gör ont i hjärtat när vita amerikaner ser ned på dem och deras kultur, och jag ser mig själv som en lyckligt lottad flicka som fått uppleva deras fantastiska traditioner på nära håll.

Såhär kan det se ut på en skolbuss ;)

Kram!

Likes

Comments

Tjena hejsan alla där hemma (samt alla andra)! Just nu ligger jag i en hotellsäng någonstans i Spokane, WA bredvid en lagkamrat och är smått rädd då Allison har läst upp massor äckliga fakta om hur smutsiga hotellrum är (skämt åsido, jag har inte bacillskräck). Anledningen till att jag är såhär bortskämt en vanlig tisdag? State tournament i basket!
Som jag tidigare berättat så har mitt basketlag tagit oss till state (4:e laget under 44 år som gjort det!), vilket är en turnering mellan de bästa lagen i hela Washington. Det går inte att komma längre än såhär!
Vi har haft hård träning som bland annat involverat att spela mot killaget under träningarna, och väskor har packats för 4 dagar. Vi har bokat hotell och blivit sponsrade med lite pengar för mat och annat kul. Ooooch, idag åkte vi!
Hela skolan bildade en tunnel i korridoren som vi sprang igenom medan de skrek "on to state!" och applåderade för oss. De sände även ner en buss till Spokane med fans - nästan alla kom och stöttade oss. Hela turneringen hålls i Spokane Arena, vilket i princip är en väldigt stor och mäktig arena. Känslan var obeskrivlig! Att springa ut på planen, kraftigt belyst med läktare som sträckte sig lika högt som i Globen och cheerleaders, fans, photoshoot, alla matcherna filmades och sändes på TV... allt!

Tyvärr blev detta den sista match vi spelade. För mig var det den sista macken någonsin. Förloraren av alla matcher idag åkte ut, och även om det var lila efter halvtid så lyckades våra motståndare dra det längsta stråt och vinna. Oj vad med tårar det blev i omklädningsrummet, från min sida med. Särskilt när coach pratade om mig och min säsong, och att jag var den enda som skulle saknas nästa år då vi inte har några seniors. Detta krossade verkligen mitt lilla hjärta. Men, upplevelsen var fantastisk!

Vi kommer att stanna kvar på hotellet ändå, så vi kommer att kunna se på matcher, hänga på rummet, sjunga i bussen, vandra bort till Panda Express och köpa fejk-kinesisk mat samt äta kakor i våra hotellsängar även om vi är utslagna ur turneringen. Det är iallafall en fantastisk bedrift att komma såhär långt, och jag är såå stolt och glad över att få ha upplevt detta.

Likes

Comments

Nu har många dagar passerat sedan jag sist skrev. Det blir bara svårare och svårare att ta igen alla missade dagar för varje dag jag inte skriver, men idag är det en helgdag (president's day), så jag är ledig och har lite tid att skiva.

Här i Ione har vi gått in på andre terminen i skolan. Det betyder att jag har bytt ut två lektioner på mitt schema - office applications är nu food & fitness medan jag istället för computer science nu har musik. Food & fitness är lite som hemkunskap. Ibland lagar vi mat, och vi ha tittat på en film som handlade om socker. Dock är vi oftast utomhus och går med snöskor. Det är faktiskt rätt kul! Lite jobbigt när snön är väldigt djup, men det är verkligen härligt att komma ut och se naturen och omgivningarna. På musiken spelar jag blockflöjt, gitarr, sjunger eller så försöker jag lära mig kontrabas. Det är en väldigt individuell lektion, man kan göra i princip vad man vill.

Jag har besökt Camas Center några gånger. Det är typ en liten simhall med ett gym och en gympasal. Det är jättekul att simma runt och leka med barnen eller spela vattenvolleyboll med vänner. Jag och värdfamiljen åkte även skridskor nere i Spokane en helg, det var jättemysigt! Tog några minuter att bli van, men jag hade kvar mina skills ;)

Vi har även haft Valentine's Day, den 14e februari. Det är en rätt big deal i USA, alla par i skolan gav varandra stora blombuketter eller choklad, och lärarna och vänner gav oss godis, kakor och annat kul. I food & fitness gjorde vi rosor av jordgubbar och formade frukt och grönsaker till hjärtan. Inför det bakade jag, barnen och några familjevänner hjärtformade kakor som vi frostade med rosa frosting. Min moster hade även skickat mandelmassa, karamellfärg, blockchoklad och strössel, så vi gjorde marspianhjärtan doppade i choklad. Det var kul att visa lite svenska traditioner med!
På Valentine's blev jag även frågad till prom. Jag hade inte tänkt att gå med någon speciell, utan mer med vänner i en grupp, men en kille i skolan och från min värdfamiljs kyrka hade lämnat ballonger med ordet PROM? i en skål med godis. Kul!

Jag har ju även hunnit fylla år! Den 13e februari var det dags för mig att bli 17 år. Det kändes väldigt lustigt att inte fira som vanligt, men frukost och paket på sången och familjen och släkten där, men nästa år finns ju alltid som tur är. Min familj var ute i god tid med att skicka presenter, så jag hade många fina och roliga paket att öppna på morgonen, samt några från värdfamiljen och uuurgulliga teckningar från alla barnen.
På min födelsedag hade jag, Soraya och Peter bestämt oss för att inte gå till skolan, utan åka snowboard istället. Peter körde därför oss till 49 (närmsta resortet) där vi spenderade dagen. Det har varit lite varmare på sistone så snön var rätt tung, och jag kunde köra i min underställströja utan att frysa. Sååå himla kul att kunna spendera min födelsedag på världens bästa sätt. Efter det åkte vi hem och åt tårta samt lax. Jag fick blåsa ut 7 ljus, 17 var för många, men mina små värdsyskon var så ivriga att hjälpa till att jag nog endast blåste ut ett själv.

Min värdpappa var borta hela veckan då min födelsedag ägde rum, så i söndags firade vi igen. Jag bjöd in lite folk till en middag och vi åt en underbar choklad- och jordgubbstårta och hängde runt till midnatt och bara pratade. Jag fick en fin tavla med bilder på mig och Soraya av henne vilket var väldigt fint. Sådana presenter älskar jag, väldigt personliga och fyllda av omtanke.

Och så en liten basketuppdatering! Mitt lag har tagit sig hela vägen till STATE!! Det är alltså de bästa lagen av alla skolor i min storlek i hela Washington State! Vi har tränat riktigt hårt under säsongen, så detta känns verkligen så himla häftigt. Det är den fjärde gången i skolans historia som vi gått så långt.
Så, på fredag spelar vi det bästa laget i hela state, och hur bra vi gör ifrån oss då kommer att påverka vilka vi spelar i state, som pågår från och med nästa onsdag in på den helgen. State spelas i Spokane i en jättestor arena, wohoo! SÅ himla mäktigt.

Tråkigt nog åkte killarnas lag ut i helgen. De har kämpat så otroligt hårt, och de tog nästan igen och vann matchen i helgen, men det räckte inte hela vägen. De har vunnit mot det laget många gånger innan, men det fanns så mycket nerver i laget. 4 seniors har alltså spelat sin sista match någonsin, och att se hela laget i tårar efter matchen krossade verkligen mitt lilla hjärta. Jag har haft så otroligt kul när jag sett på deras matcher, och två spelare ifrån deras lag, Jacob och Austin, togs ut till All Star-laget, vilket betyder att de var bland de bästa i hela serien. Aja, nu får de satsa all sin energi på att heja på the Lady Rangers!

Gullig liten present från en av våra assisterande coacher.

De gjorde skyltar med våra ansikten som de viftade med under den sista hemmamatchen. Endast i USA.

Ps. Jag skrev hälften av detta inlägg i måndags, men blev inte klar, så resten skrevs idag (onsdag). Just to clarify, haha.

Likes

Comments

Detta inlägg skriver jag som en EF-ambassadör, och jag kommer att prata lite generellt om varför jag valde att åka, varför jag valde EF och vad det bästa med mitt år är.
Jag uppmanar alla som är sugna på att åka ett uppkommande år att åka på ett info-möte för att få reda på mer information. Denna länk leder er till EF:s hemsida.

Jag har alltid velat åka på ett utbytesår. Seriöst, jag har så länge jag kan minnas drömt om att fly från Sverige i ett år för att uppleva något helt annorlunda. Ett nytt språk, en ny kultur, ett nytt skolsystem och nya personer. Det var helt enkelt ett enkelt val för mig. Jag hade det dock svårare att välja mitt värdland. Jag funderade länge på Australien, men då jag ville åka med EF så fick det bli USA istället.

EF ringde mig efter att jag hade gjort en intresseanmälan online. Vi pratade lite om mig och vad jag ville åt, och jag kände direkt att det var en seriös och bra organisation. Jag gillar att det är EF hela vägen - både i Sverige och USA. Det gör att det blir enklare att kommunicera om något går fel.

Det bästa med mitt utbytesår är nog hur mycket jag har fått uppleva. Då jag bytte stat efter fyra månader och har bott med tre familjer har jag sett väldigt mycket av USA, och jag har träffat otroligt mycket folk. Allt detta har såklart varit väldigt tufft för mig, men det har även berikat mig och lärt mig väldigt mycket om mig själv. Oj vad jag har vuxit under mina fem månader i USA!

Likes

Comments

Dags för mig att checka in igen!
Vad har hänt sedan sist? Spirit week och senior night min high school, en dags snowboardåkning, en snow day, två födelsedagar i värdfamiljen, tre sleepovers, en massa basket och end of semester i skolan!

Först och främst kan jag väl säga att jag mår toppen. Har haft en bra vecka, inget speciell egentligen, bara bra helt enkelt. Trump är nu officiellt USA:s president vilket ger mig kalla kårar. Mer skrämmande är väl hur många som stöttar honom här i Ione, Washington. Jag försöker mest att ignorera folks åsikter, men det händer att jag hamnar i Trump-diskussioner... Woops. Som tur är har jag iallafall hittat ett par vänner som är democrats och stöttade Bernie Sanders i valet - himla uppfriskande! Jag har verkligen märkt hur skönt det är att umgås med folk som har snarlika åsikter som en själv, det underlättar verkligen massor.
I söndags, efter en helg fylld på bredden med basketmatcher, åkte jag och Soraya till Mia och Zayrens hus och sov över. De bor vid floden i ett fint hus och har höns, ankor och kalkoner som husdjur - något udda men vanligt här. Vi satt i deras bubbelpool och kollade på film tills sent in på småtimmarna, och jag spenderade timmar samtalandes med deras föräldrar. De besökte Skandinavien i somras och hade mycket kul att berätta och fråga, och de hade tidigare haft en kinesisk utbytesstudent, så de var väldigt intresserade av min situation och upplevelse här i USA.

På morgonen drog vi upp till ett snowboardställe ca 45 minuter från deras hus och spenderade dagen där. Jag fick chansen att prova min nya bräda, och den var himmelsk! Jag hade verkligen en underbar dag då snowboardåkning verkligen är det bästa jag vet. Roligaste hela den veckan var när Sorayas bindning gick sönder uppe på berget och hon behövde åka en sådan där "släde" som de som skadat sig får skjuts ner i. Hilarious!

I måndags var vi lediga på grund av att det var Martin Luther King day. Det var även min värdsyster Brinleys 7-årsdag, så vi passade på att fira henne ordentligt. Först hade jag basketträning, men efter det och lite presentöppning åkte vi till Spokane, till en typ av arkadhall för barn - Chuck E. Cheese. Barnen hade det jättekul och jag fick äta hur mycket pizza jag ville. Det fanns ett basketspel jag kunde köra, och lite annat kul. Efter det åt vi på restaurang och Brinley fick gratis glass då det var hennes födelsedag. Servitriserna sjöng även för henne, gulligt!

Veckan som följde hade vi spirit week. Vi hade dressup days varje dag, och onsdagens tema var twin day. Jag och Soraya matchade och hade våra EF-tischor och kepsar. På torsdagen skulle vi ha ett pep rally och spela volleybollmatcher mot lärarna - men det otänkbara inträffade. I USA stängs många skolor ner så fort det snöar, för att "det är farligt att köra i snö". Så är det såklart inte här då det snöar och är -20° hela tiden, men i torsdags var vägarna snorhala och det var omöjligt att köra. Därför hade Selkirk High School sin första snow day på 20 år. Jag och mina värdsyskon stannade alltså hemma hela dagen. Jag chillade mest, åkte på ett träningspass med min värdmamma, såg på film med mina värdsyskon, städade lite och tvättade kläder. Det var verkligen en skön och välbehags paus. Det har varit rätt hektiskt då jag deltagit i en poesitävling där man lär sig en dikt utantill och läser den för hela skolan, haft en del prov och även mock congress, där vi har rollspelat USA:s kongress och försökt få igenom egenskrivna lagar. Nu på måndag är iallafall äntligen denna termin i skolan över, och jag byter ut två lektioner i skolan. Min 3rd period är nu Food and Fitness, och 6th är Music (äntligen, har försökt byta såå länge nu!)

Åh juste, citatet jag har i min rubrik ska jag även passa på att förklara.
Jag är en senior i min skola, men jag räkas inte alltid som en senior. Iallafall, just nu försöker några lärare fixa så att jag kan få följa med på the senior trip (en liten resa alla seniors gör innan de tar studenten). Mina kära klasskompisar hörde om detta och började genast kalla det bullshit, och prata om hur de ska "fight for me" så att jag kan få följa med på resan. Alltså, alla seniors i min skola är så himla fina. De är alla supergalna, knäppa, konstiga och helt underbara, jag har svårt att ta in att de faktiskt är 18 år och myndiga. Dessutom kör ju i princip alla bil med, och ska söka till college i år: Vissa ska till och med joina militären?? Helt galet att föreställa sig.

På tal om mina underbara kompisar så måste jag bara berätta denna story, Idag var det senior night, vilket betyder att vi hade vår sista hemmamatch i basket för säsongen. Alla seniors fick därför delta i en slags ceremoni där vi får blommor att ge till våra familjer för att tacka dem för att de finns, och så läser de upp lite fakta om oss. Det var verkligen en highlight att få uppmärksamma min underbara värdfamilj med blommor, särskilt då det var min värdmammas födelsedag med. Okej off point. Det jag ville berätta om var JV-matchen jag spelade. Okej, så här är scenariot: vi ligger under med 1 poäng. Det är 19 sekunder kvar av hela matchen. Min lagkamrat har två frikast att skjuta, och hon missar båda. Alla tror att det är helt kört för oss. Andra laget passar in bollen, och börjar dribbla den ned på planen mot deras mål. Jag springer mor tjejen som har bollen, lyckas stjäla den, och med någon sekund kvar så skjuter jag ett skott från ungefär två meter in ifrån halvplan. Och jag satte den?! Påse in. Med en sekund kvar, vilket betydde att vi vann hela matchen med 2 poäng (ett skott därifrån ger 3 poäng). Hela publiken went wiiiiild, de hoppade upp, skrek, klappade, alltså jag vet inte ens vad då jag var i chocktillstånd. Hela laget sprang emot mig och stämningen var helt gaaaalen. Probably the highlight of my life alltså, alla snackade om det, grattade mig, berättade för sina vänner, alltså det var helt sjukt. Älskar mina vänner, coacher och hela skolan <3

Likes

Comments

Mitt jullov slutade redan den 3:e december, så efter ett kort jullov var det åter dags för skolbänken. Tro mig, jag vet inte redo, den dagen var verkligen tuff. Inte för att jag fått så mycket sovmorgon på lovet då det var basket nästan varje dag, men det är en stor skillnad mellan att vakna 7.30 och 6.00.

På lovet hängde jag mycket med värdfamiljen. Vi har åkt mycket pulka och även åkt till Spokane för att klippa håret och storhandla mat. Blev även en tur till en simhall där jag hade kul med min kompis Breanna, och mexikansk mat efteråt <3 Saknar det massor, efter Kalifornien är det tufft av vänja sig vid avsaknaden av mexikansk snabbmat.
På nyårsafton hade vi kompisar över, och vi spelade spel, pratade och käkade underbar mat som alla tog med sig och delade på (särskilt efterrätter!). Var verkligen inte något uppklätt eller någon finmiddag som Sverige brukar bjuda på, och inga fyrverkerier eller smällare, men det var ändå rätt mysigt. Jag levererade en fet nyårsspellista och alla diggade den massor, särskilt de svenska låtarna jag slängde in. Dagen efter blev det en sleepover och svenskt godis med en kompis, mys!

Dagen då skolan började spelade jag även min första basketmatch. Coach var väldigt imponerad av min prestation och jag hade superkul! Har verkligen inte spelat på så länge, så att få köra på igen var verkligen en härlig upplevelse.
Har haft fyra matchdagar sedan dess, och en bortamatch. I lördags klämde hela JV och Varsity-laget in sig på en buss (både tjej- och killagen) tillsammans med alla score keepers, cheerleaders och coacher. Min skola är inte direkt rik, hehe... Och bussresan tog runt 4 timmar, woho. Dessutom var fönstren helt igenfrostade, så man kunde inte se ut på den fina naturen heller. Aja, en stor literflaska med vegansk mocha-kaffe, hög musik och gott sällskap gjorde resan uthärdlig. Åt även string cheese för första gången, och det var en minst sagt skum upplevelse.

Livet är iallafall bra här! Har haft stunder av hemsk frustration på grund av folks trångsynthet här uppe i den lilla amerikanska byn Ione, mycket på grund av rasistiska, homofobiska och sexistiska åsikter. Ibland kokar jag över och behöver prata med någon av mina icke-trångsynta vänner, men oftast försöker jag hålla mug i schack. Har även fått massor frågor om socialism, herregud vad folk är rädda för det! De verkar tro att socialism i princip är kommunism, och det är amerikanernas största rädsla. Väldigt roligt att besvara deras frågor och berätta om hur nice jag tycker att Sverige egentligen är, för deras reaktioner är guld!
"So... are you, like... socialist?" *insert scared face expression*.

Likes

Comments