De som känner mig vet förmodligen redan om detta, men till er andra kan jag berätta att jag är pälsdjursallergisk. Detta har gjort det knepigt för mig i USA, då nästan alla har minst en hund.
Min värdfamilj hade som tur är ingen hund... tills i fredags!!
I fredags flög mina värdföräldrar in en liten dvärgpudel ända från Tennessee (om jag minns rätt)! Han heter Hurley, och är absolut den sötaste valp jag någonsin sett. Då han är en pudel fungerar han toppen för allergiker. Pudlar fäller inte, och har en speciell slags päls som nästan alltid funkar för allergiker.
Nästa år ska de skaffa en hona, och så ska de avla pudlar för att tjäna pengar. Henne hinner jag tyvärr inte träffa, men lilla Hurley räcker definitivt. Han är så otroligt gullig!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Kommer jag någonsin glömma? Kommer jag tänka på det varje dag? Vad kommer jag att ångra? Villa chanser kommer aldrig att komma tillbaka? Vad har jag lärt mig?

Alla småsaker är nog det jag kommer sakna mest. Idag under min idrottslektion insåg jag att, oavsett hur otroligt irriterande hälften av de ca 10 personerna på den lektionen är, kommer jag sakna dem galet. Och inte bara människorna, utan gympasalen, småpratet, lekarna... allt som jag knappt bryr mig om just nu.
Att skiljas från de vänner jag träffat här kommer göra så otroligt ont. Visst, jag gillar långt ifrån alla. Dock har jag verkligen träffat en del genuina personer, folk jag bryr mig om så otroligt mycket. Jag kommer sakna er, hörni. Ni anar inte hur mycket jag önskar att jag kunde stanna, ett par månader till. Jag är inte färdig, jag är inte klar än. Det finns så mycket att upptäcka och se, att lära och göra. Låt mig stanna kvar.

Likes

Comments

Hejsan hoppsan!
Idag skriver jag ännu ett inlägg! Är nästan lite stolt över mig själv.

Oj vilken dag jag hade idag! Efter en otroligt lång och superkall vinter samt blöt och kylig vår kom äntligen sommaren, även om det bara var en dag. Idag var det soligt redan på morgonen, och i princip hela skoldagen spenderades utomhus. Först hade jag ett AP text vilket pågick från 8 till 11:30. Läraren bjöd iallafall på cupcakes, så det var helt okej.
Sedan satt jag, Tristan och Tristan (ja, det finns två) ute i solen och njöt innan lunchen. Solen stekte verkligen, och jag tror det var ungefär 25 grader. Lunchen åt jag också ute, och sedan hade jag idrott - utomhus. Sista lektionen? Musik. Utomhus. Såklart! Men oj vad många solbrännor jag såg i skolan idag, folk är verkligen inte vana vid sol än.
Efter skolan hade jag träning utomhus, och det kändes nästan som om jag kvävdes i hettan. Jag hade dessutom på mig en svart t-shirt, så det hjälpte inte så mycket. När träningen var slut tömde jag min vattenflaska på Austin, för det var verkligen varmt.

Efter träningen bestämde vi oss för att åka till lake Sullivan, en sjö i närheten, och bada. Eller ja... bada och bada, vattnet är fortfarande superkallt. Wyatt skjutsade hem mig och jag satte på mig en bikini, och sedan samlades vi där och njöt av vädret i ett par timmar. Tyvärr började solen gå ned när vi kom dit, mest på grund av bergen som omringar oss. Vi gick iallafall på en hajk, pratade, några modiga själar badade (jag hoppade nästan i), och bara njöt av sällskapet och vädret. Riktig toppendag verkligen!

Likes

Comments

Hallå!
Jag har så otroligt mycket att skriva om, men det får vänta till någon dag få jag faktiskt har tid att tänka samt komponera något sammanhängande. Idag tänkte jag bara köra en liten update om denna dag.
3:e maj, 2017. Idag vaknade jag som vanligt, fick skjuts med en kompis till skolan, och hade engelska som första lektion (precis som alla andra dagar). Jag och mitt friidrottslag fick dock lämna lektionen vid 9 för att käka frukost och åka iväg till Ritzville, Washington, 4 timmar söderut.
Dagen har varit helt fantastisk vädermässigt. 23° och sol, så det kändes i princip som 30°. Dock är vi väldigt ovana att tävla i detta väder, och många brände sig och fick lätt vätskebrist.
Jag har haft problem med knä och ben på sistone, så jag har inte sprungit så bra. De senaste dagarna har jag tagit det lite lugnt, och jag bestämde mig för att bara tävla i 200 meter samt 4x200 stafett idag.
Själva tävlingen var distriktsmästerskapet, så runt 7 skolor var där idag. Väldigt få jämfört med vad vi är vana vid.
Mitt stafettlag och jag slog ett nytt personligt rekord med tiden 2:02 och kom tvåa, och min 200 meters sprint kom jag 4:a med. Superkul verkligen! Jag slog även ett personligt rekord i den grenen. Mina ben gjorde inte ont alls, och jag ångrar starkt att jag inte skrev upp mig för att springa 100 meter. Aja, jag behövde nog vilan.

Vi njöt av solen, jag käkade sushi och sk lunchables, pratade med mina kompisar på bussen, sov en del, diggade till musik och hade det allmänt bra. Hem kom jag förvånansvärt tidigt - runt 22.00. Min kompis bjöd mig på quesadillas skjutsade hem mig från där bussen har avsläpp, och sedan blev det en dusch och snart ska jag sova. Imorgon har jag ett prov som går genom ett college för min government-lektion. Det ska bli spännande...

Likes

Comments

Oj vad längesen det är jag skrev! Det är så himla svårt att klämma in bloggning när saker konstant händer. Jag har så mycket att berätta att det nästan blir jobbigt att behöva blogga, då jag vet att det kommer ta så mycket tid.

För ett par veckor sedan tog jag äntligen lov. EF var snälla nog att bjuda mig på en resa, s.k. Discovery Tour, till Kalifornien, Nevada och Arizona. Tillsammans med 93 andra utbytesstudenter äventyrade jag i storstäder, the Grand Canyon och åkte en himla massa buss. Bussturerna var dock toppen, då sällskapet var i toppklass. Jag träffade så himla många härliga utbytesstudenter som gjorde resan så mycket bättre. Bland annat Loana från Tyskland, Catherine från Taiwan, Anna från Tyskland samt Christoffer från Norge. Oj vad mycket skratt det blev.
Bästa minnet är nog när vi satt i Grand Canyon National Park och tittade på solnedgången (som sedan tyvärr täcktes av molnen), och all underbar mat vi åt i LA.

Kortfattat var veckan heeelt magisk.

Likes

Comments

This blog post will be written in English. Why? Well, because I can, duh.

There's just been a lot of emotions going around lately. I've come to realize that my days as a foreign exchange students actually are coming to an end. EF are welcoming class of '18, we're entering the fourth quarter of the school year and the snow is starting to melt (finally.) Before today I've been kind of okay with going home. I've just looked at all the great things that are waiting for me in Sweden, and everything I've missed. But what about my American life? All of my friends? My amazing teachers, speaking English everyday, just the culture. My host family! Just thinking about little Easten asking his mom where Alva is the days after my departure breaks my little heart. And to think about all the great, amazing people I know and love that live in this corner of the world, still here while I go back to my old country... How will my life go on without those essential people? How will I be able to heal?
Life is an adventure, and saying goodbye is something I've done several times before. This time, though, it's different. I'm saying goodbye to not just some people and a place, but a whole life. I've built a life here. For people who have not experienced exchange it will be hard to understand, but you build a new persona when you're abroad all alone for such a long time. And quite honestly, I love the person I've turned out to be. I don't love everything about it, but I love it no matter what.
It's been hard. So hard. Yet here I am today, so full of joy that I never gave up this amazing life. I kept on fighting and I got through some of the worst days I've ever had to experience. I've learnt how to navigate, manage, argue and get through. I've learnt how to adapt, change and also to explain myself and stand up for what I believe is right and true. I've also learnt that there is a time and place for everything, if you know what I mean.

Yeah... Wow, it is truly impossible to explain the cluster of complicated thoughts stuck in my brain. It's okay though, because really, who can know wha you really feel, besides you? It's okay. And I will be okay. I just have so much to lose, which is a good thing seeing as that means I have so much to love. I am just overflowing with love, and it's probably the best feeling there is. I am just so happy to be alive and live this crazy, amazing life i call my story. May these days never come to an end.

Likes

Comments

Sååå ja... Förra veckan hade vi ett s.k. "mudslide" på vägen som leder till skolan. Det har regnat galet mycket, och snön smälter även, och detta gjorde att ett lager av jord, tillsammans med träd och buskage, rutschade ned på vägen (som ligger intill en flod). Vägen stängde då de behövde vänta på att resterande träd skulle falla ned på vägen samt forsla bort all lera och träd. Alla elever som bor norr om min high school behövde även ta en 45 minuters omväg runt en sjö för att komma från och till skolan. Jag bor dock söder om skolan, så vi behöver inte ta någon omväg, men mina värdsyskons elementary school ligger uppe i norr, så de behöver åka runt. 
Vi trodde att det inte skulle ta så lång tid innan allt var klart, men nu har vägen visst börjat glida ner mot floden. Man kan höra vatten under vägen. Vägen till Spokane är även översvämmad och vissa hus likaså. Läbbigt! Jag hoppas verkligen att detta fixar sig snart då det verkligen är jobbigt att behöva köra runt så ofta, och många lärare jobbar i båda skolorna och kan därför inte komma i tid :/

Det är ofta mulet och småregnigt - dock ser det precis ut som i Twilight-filmerna, så det är helt okej med mig. Så vackert!

Det är ofta mulet och småregnigt - dock ser det precis ut som i Twilight-filmerna, så det är helt okej med mig. Så vackert!

Min tyska vän Soraya fyllde år i lördags, och jag drog till henne och chillade, käkade cupcakes och tog en promenad med deras fina hund Macy. Nästa dag åkte vi och hämtade upp Mia och Sarah och körde ner till Spokane. Där spenderade vi en dag på stan, vandrandes runt på gator och torg. Vattenfallen är helt magiska just nu! All snö som smält samt allt regn har gjort vattenfallen helt överfyllda, det är galet vilt. Vi köpte matchande armband, tog photo booth-bilder, jag spräckte mina jeans (woops, dock på låret så det var inte så farligt) och behövde köpa ett nytt par och så såg vi på den magiska filmen Beauty and the Beast. Wow säger jag bara, vilket mästerverk! Jag satt och storgrät när den klassiska Beauty and the Beast-låten spelades och de dansade. Biofåtöljerna var galet bekväma, man kunde ligga i dem, och mediumläsken vi köpte var större än largeläsk i Sverige - galet! Amerikaner alltså…

Likes

Comments

13:e mars idag - exakt 3 månader till datumet min pappa och bror antagligen kommer till USA för att resa runt lite innan vi åker hem till Sverige. 3 månader går verkligen snabbt har jag lärt mig! Det är lite mer än 3 månader sedan jag kon från Kalifornien upp till Washington, och dessa månader har gått galet snabbt.
Just nu känns det som att tiden går rätt långsamt dock, för jag är sjuk. Jag mår absolut bättre och jag ska nog till skolan imorgon, men jag missade ju tyvärr prom... Jättetrist känns det! Dock åkte jag inte, som vissa andra, till USA då jag tycker att prom och just den amerikanska skolan verkar bättre än alla andra - jag hade nog lila gärna åkt till Australien. Därför gör det kanske inte såå mycket, även om det är supertrist av många anledningar.

Den 1:a april åker jag på en Discovery Tour med andra EF:are till LA, Grand Canyon och lite annat kul. Det ser jag väldigt mycket fram emot. Först och främst för att komma till Kalifornien igen, och för att det kommer att bli ett fantastiskt äventyr, men även för att undkomma det taskiga vädret här uppe. Washington har varit riktigt kallt i år, och det ligger fortfarande massor snö på marken. Väldigt oinspirerande.

Likes

Comments

Här sitter jag nere i källaren och kikar på Harry Potter med min lilla värdbror Easten vid min sida. Imorgon är det dags för prom, och oj vad taggad jag har varit! Har köpt en klänning, klackar, fixat hotellrum, tid hos en hårstylist samt smink, bokat restaurang etc. Imorgon är tiden inne, men är jag redo? Nej. Tyvärr kan man ju inte alltid påverka omständigheterna i liten, och jag har nu, himla otajmat, råkat på influensan.
Här sitter jag och nyser, hostar, svettas och fryser i omgångar och hela kroppen värker och gör ont. Lederna, musklerna, huvudet, halsen. Allt. Ibland blir det ju helt enkelt inte som man tänkt sig...

Som tur är har jag bra kompisar! En kompis kom och lämnade min klänning på hans lunchrast då den var i skolan. En annan åkte och köpte medicin, juice, chips och muffins till mig efter skolan och lämnade av det. Pappa och jag har även skypeat och det fick mig att må en smula bättre. Jag saknar verkligen tryggheten som finns hemma hos föräldrarna i detta bräckliga tillstånd.

Likes

Comments

Så, vad händer här borta i väst? Vad har jag hittat på under helgen? Jag tänkte bara sammanfatta lite kort vad som har pågått sedan mitt senaste inlägg i torsdags.

  • Jag har varit i Spokane och tittat på basketball state championships. De enda lagen som slog oss kom på fjärde plats eller bättre, vilket kändes surt. Aja, det var sååå coolt att spela där och sedan bara hänga med laget, vandra runt i Spokane och snacka med främlingar sådär som man gör i USA.
  • Jag har besökt Richland, WA. Det är en stad som är en del av Tri-cities i södra Washington, och oj vad annorlunda landskapet är där nere! Fyra timmar i bil och bergen, barrskogen och snön förvandlas till ett torrt ökenlandskap utan träd, med tumbleweed och buskar. I Richland hade Colten, 5 år, en brottningsturnering där han kom 2:a, och vi bodde över hos ett underbart par med 4 barn. Trevligt trevligt.
  • Track practice has begun. Friidrott alltså. Dock är Ione täckt i ett tjockt lager snö, så träningen består av att sprinta som en galning i korridorerna och träna på gymmet. AJ kände jag bara när jag vaknade idag. Jag kunde ju inte röra mig?? Träningsvärken är brutal, och nej, det blev inte bättre idag efter uppvärmningen, snarare sämre. Aja, fit ska jag bli!
  • Financial workshop idag med the senior class och några andra skolor i Cusick. Mycket lärorikt minsann! Vi simulerade i princip att planera sin budget för en månad, och vi blev tilldelade ett påhittat yrke, vår partners yrke, studentlån, kredit, vårt barn (jag fick sonen Hector, 3 år) och så vidare. Jag fick även godis för att svara på en fråga. Välkommen till USA säger jag bara!
  • Fun fact! Idag fick jag 2 gratis gympapåsar vid två olika tillfällen. Skumt sammanträffande. När jag tänker efter har jag fått otroligt många gympapåsar sedan jag kom hit...
  • Jag har haft många tankar rörande ursprungsamerikanerna (indianer som vissa kallar dem). Jag har länge varit väldigt insatt i deras historia och situation i dagens USA, och att bo så nära en tribe och spela mot flera skolor på reservat har verkligen gett mig en verklig bild om hur det faktiskt ligger till. Jag har öven fått se dem dansa och sjunga till trummor, uppklädda i deras finaste, "heliga" kläder vid ett flertal tillfällen. Det gör ont i hjärtat när vita amerikaner ser ned på dem och deras kultur, och jag ser mig själv som en lyckligt lottad flicka som fått uppleva deras fantastiska traditioner på nära håll.

Såhär kan det se ut på en skolbuss ;)

Kram!

Likes

Comments