View tracker

Spännande nyheter! Efter en månad på emergency har de äntligen hittat en värdfamilj och skola till mig! Jag har under denna månad bott hemma hos en IEC (International Exchange Coordinator) i staden Riverside i Kalifornien, utan skolgång och ensam hemma nästan hela tiden. Nu blir det ändring på det, nu startar mitt utbytesår om på nytt! Imorgon flyger jag till nordöstra Washington state, på gränsen till Kanada, till en liten by som heter Ione. Ione verkar ha ungefär 500 invånare och ligger intill en liten flod i en national forest. Det verkar som om det kommer att vara kallt och möjligtvis även snöigt där uppe, vi får se när jag anländer helt enkelt. Det ser även så himla gulligt ut, jättefint landskap! Verkar även som om det finns ett snowboardresort lite mindre än en timme ifrån mig. Hoppas hoppas hoppas att min värdfamilj vill åka dit med mig!

Min skola har bara 150 elever - den heter Selkirk High School. Detta känns faktiskt inte så tokigt, det kommer nog helt klart vara mer personligt i den skolan då alla känner alla. Det verkar även finnas en annan utbytesstudent på skolan vilket är roligt då ingen fanns på min förra skola, som ändå låg på över 2600 elever. Jag har hört att jag möjligtvis kommer kunna spela basket i skollaget, inte 100% men det var prat om det, vilket vore kul. Jag kom ju med i basketlaget i min förra high school, men hann aldrig gå på någon träning då jag behövde lämna skolan... Vore iallafall kul då skolan inte har lika många klubbar och föreningar som min förra skola hade. Jag förväntar mig även mycket färre electives (lektioner som är "roliga" - tillvalsämnen) vilket betyder att jag kanske kommer behöva ta något naturvetenskapligt ämne eller så.

Värdfamiljen vet jag består av en mamma, en pappa och deras 4 småbarn. De är 8 år och yngre, vilket kommer betyda supermycket liv och rörelse, fullt upp! Det kommer säkert både vara kul ibland, men även jobbigt och påfrestande. Jag är ändå en person som gillar att ha lugn och ro ibland, och att konstant bli störd kan nog bli en utmaning. Jag har ju inte heller någon vidare erfarenhet med småbarn.

Detta är i princip allt jag vet just nu. Jag har mina flygbiljetter och jag köpte en extra resväska igår kväll då jag inte är en lika mästerlig packare som min pappa, som hjälpte mig packa på hitvägen, är. Har även köpt på mig bland annat en longboard... 

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Förra fredagen spenderades för min del i öknen! Kalifornien har verkligen allt - strand, hav, berg, skog, öken... En sådan otroligt fin stat!
Vi gick upp klockan 5 för att åka några timmar österut. Resan bestod mestadels av sömn för mig, förutom när värdpappan blev stoppad av the Highway Patrol för att han körde för fort. Lite action!
Dagen bestod av ännu mer action. 3 åk i razorn (första bilden) med superduktiga förare i sanden, bergen och på sanddynor blev det, och oj vad sandig man blev! Jag hade oturligt nog på mig en vit t-shirt, och den var inte så vit när jag åkte därifrån... Men det var verkligen väldigt roligt, speciellt när det gick supersnabbt. Vissa trails var guppiga, precis som det blir i vissa skidbackar ibland, vilket var lite störande, men om man utesluter det så var dagstrippen perfekt!

Efter en lång dag i öknen åkte vi till Charlies chefs sommarhus i öknen där han skulle träffa oss. Han var dock ute och åkte dirt bike, så vi spenderade först två timmar med hans vänner. De var lite speciella på ett sätt, väldigt hippie, men supersköna och 100% laid back. De hade uppenbarligen även en son som hade ett stort Sverige-intresse vilket var kul att höra, han hade visst till och med en svensk flagga hängd över sin säng!

Likes

Comments

View tracker

Happy Thanksgiving allihopa! Ligger i skrivande stund i sängen (vilket jag inser att jag alltid gör när jag bloggar) och njuter av minnena från dagen.
Thanksgiving är alltså en amerikansk högtid som i grund och botten firar vänskapsbandet som formades mellan pilgrimerna och ursprungsamerikanerna när de delade med sig av sina kunskaper och pilgrimerna lyckades med sin skörd, så de delade en festmåltid tillsammans. Mina åsikter gällande detta är kanske lite annorlunda än många andras då jag är väldigt insatt i ursprungsamerikanernas rättigheter, men mer om det en annan gång, alldeles för komplicerat för att ta upp i detta inlägg.

Idag åkte vi tre kvarter hemifrån till min "värdmammas" (hon är ju egentligen inte min värdmamma, men kvinnan jag för tillfället bor hos) syster där de hade hela släkten samlad, redo för en underbar festmåltid. Småkusiner, mostrar och farbröder, gammelmorföräldrar och ingifta blablabla. De flesta hade jag aldrig träffat innan, och då jag bara bott här i tre veckor kände jag mig till en början lite felplacerad. Det var en smula stelt i början, men sedan strömmade folk in och jag har verkligen träffat så många genuina och trevliga människor. Jag har haft fina samtal och ätit en riktig god middag, min "värdmamma" köpte till och med en vegetarisk kalkon till mig som vi tillagade!
Dagen avslutades med salsa från ett par som var jätteduktiga, ackompanjerat av alla möjliga personer på piano. Jag spelade också några sånger jag kom ihåg, och även fyrhändigt vilket var superkul! Musik förgyller verkligen alla situationer. Och farmor - min amerikanska värdfarmor påminde mig så mycket om dig när hon plötsligt satte sig vid pianot och spelade ett flertal vackra melodier, precis som du kan göra.

Här följer en hemsk bild av min Thanksgivingmåltid samt lite annat smått och gott.

Jag är faktiskt imponerad över hur mycket jag växer här i USA. Att knappt ha känt en familj i tre veckor och sedan gå och träffa hela tjocka släkten och fira en helt ny högtid med främlingar är något jag nu har i bagaget, och jag inser att det inte ens känns så konstigt för mig längre. Man vänjer sig verkligen vid sin situation, och att vara en utbytesstudent betyder verkligen att kostsamt träffa nya människor. Vissa är underbara och lämnar en med varma minnen och kanske till och med ett nytt perspektiv på saker och ting, vissa är inte lika underbara men de, har jag insett, lämnar en med något annat. Kanske är det en lärdom, kanske lär du dig mer om dig själv på vägen. Jag har iallafall insett att ingen kan lämna en utan något som helst intryck.
Det är okej att inte gilla alla. Det är ännu mer okej att inte gillas av alla. Det är inte ett misslyckande, utan vissa människor är helt enkelt inte din typ. Sådana människor kryllar världen av, och att lära sig att hantera sådana människor tror jag är viktigt.

Visst, det finns en stor skillnad mellan personer som inte är din typ och personer som faktiskt gjort dig illa, men just nu syftar jag på det förstnämnda. Jag har träffat en hel drös av sådana här i USA, och det jag insett är att det enda man kan göra är att acceptera det, önska dem all lycka i livet och bara fortsätta livets resa utan dem. Med 7 miljarder människor på jorden behöver man inte slösa energi på energitjuvarna. You be you, and be proud!

Förlåt för ett otroligt oorganiserat blogginlägg, men det var skönt att bara skriva lite. Eftersom det fortfarande är Thanksgiving vill jag säga ett enormt tack till min familj, släkten och alla mina underbara vänner där hemma. Trots det fruktansvärt långa avståndet är ni alltid lika nära mitt hjärta. Älskar er.
Och alla underbara människor jag mött i USA (även om de inte kan läsa detta). Alla personer, även birollerna i mitt amerikaäventyr, ni är guldvärda. Alla har gjort ett intryck på mig, och alla småord, minnen, samtal, kramar, allt ligger mig varmt om hjärtat. Tack.

Likes

Comments

Denna helg var bara helt underbar! Jag har ju redan skrivit om dag 1, fredagen, så tänkte kortfatta min lördag och söndag i detta paradis med. 

I lördags startade dagen med en helt underbar frukostbuffé. Tro mig, jag är en väldigt kräsen person när det gäller frukost, och jag äter inte mycket frukost heller, men denna buffé var något alldeles extra. Färsk underbar frukt, jordgubbar, french toast, gravad lax för första gången i USA, olika flingor med bär, gröt, korvar, bacon, äggröra, potatisar, bagels, bröd, bakverk, en omelettstation med massvis olika ingredienser och ostar, ja till och med chokladsojamjölk! Min frukosttallrik finns på bild här ovanför någonstans. 
Efter den underbara frukosten tog vi en promenad till hamnen, stranden och en surfshop för lite shopping och så. Sedan blev det en roadtrip till San Diego där vi åt en lång middag, vandrade runt samt shoppade lite. San Diego var verkligen en toppenstad - lite som Stockholm faktiskt. Lagom storlek, fina gator, precis intill havet, underbara restauranger och shopping malls. Blev en underbar italiensk middag, shopping på Victoria's Secret, Pacsun, en chokladaffär samt lite Starbucks. Mycket trevliga samtal och skratt var en stor del av kvällen. 
Väl på hotellet satt jag och Julia vid en brasa ute och pratade in på småtimmarna. Sådana kvällar är de jag minns. 

Söndagen bestod av ännu en toppenfrukost med Julia, och sedan lite spa med jacuzzi, ångbast, bastu och samtal med några New Yorkare som var på semester. Här i USA är alla så himla enkla att småprata med, det gillar jag. Ibland kan det vara lite svårt att få lite lugn och ro med tystnad, men annars är det okej. Efter det åkte vi i en cab och hyrde våtdräkter samt hämtade upp surfbrädor, och det blev äntligen några timmar ute i Stilla Havet! Jag har surfat innan, så det gick väldigt bra och var så himla kul. Hjälpte även Julia med surfingen då hon aldrig gjorde det innan, och hon älskade sporten och the vibe. 
Efter det lunchade vi och drog oss sakta hemåt, och väl i Riverside igen åkte vi och kollade när Lele och Savi hade softballmatch vilket alltid är rätt roligt. 

Likes

Comments

Hallå där! Just nu sitter jag i en stor säng på ett hotell precis vid stranden, i en stad som heter Dana Point. Den ligger runt en timme från där jag bor just nu, och wooow... Vilket ställe! Först och främst, jag är så otroligt lyckligt lottad som blev inbjuden till denna lilla weekendresa. Min vän Julias värdmamma och hennes syster från Oklahoma frågade om jag ville hänga med i helgen, och givetvis sa jag, utan några större förväntningar, ja. Vi drog från Riverside runt 12 idag (vi är lediga pga veteran's day) (jag är iofs alltid ledig då jag inte är skriven i någon skola för tillfället, suck...) och jag blev direkt helt biten. Hotellet är så otroligt fint, galen lyx och ett underbart poolområde, fina rum, underbar service, trevliga samtal med gäster... Stranden är några meter från hotellet och erbjuder surfing (!!), beach volley och en country festival imorgon, haha. Har chillat vid poolen, utforskat, bubblat i jacuzzin, simmat, ätit en underbar middag och bara pratat med Julia. Viktigt att notera är även den bedårande solnedgången. Galet fint.
Aja, imorgon väntar äventyr och mer god mat. Godnatt (godmorgon) Sverige!

Likes

Comments

Ojojoj vad spännande och nervöst det är nu! Spänningen går verkligen att känna av. Jag, Savi och Lele följde med våra (värd)föräldrar och röstade idag, och efteråt fick vi gratis kakor och vatten, yay.
Det var även slut på "I Voted"-stickers på engelska, så vi fick spanska stickers. Här i Kalifornien finns all röstningsinformation på spanska med då det finns en så stor spansktalande befolkning.
Just nu sitter hela familjen jag just nu bor i och följer valet live. Just nu leder Trump, och det verkar som han har en möjlighet att ta hem hela valet. Alla sätt han kan vinna på förutsägs just nu. Dock tror jag fortfarande, och hoppas på, Clinton. Jag tycker även att detta årets kandidater är lite av ett bottenskrap - vilka är dessa två jämfört med till exempel Obama? Vilken hjälte den mannen har varit i USA, honom hade jag stolt erkänt som min president i 4 till år om jag var amerikan, och om det var möjligt.
Vilken valkampanj det har varit i år... Vilken skandal. Här röstar fler personer emot den andra kandidaten, snarare än för en kandidat. Och att en man som Trump ens kunnat komma någonstans i detta val ger mig gåshud och huvudvärk. Fy. Hans bruk av härskartekniker, hans tendens att lämna företag han byggt upp i konkurs och bryta löften gör mig mörkrädd. Faktumet att vita, outbildade män på landsbygden utgör den största procentsatsen Trump-supporters påminner mig även om hur detta liknar hur Sverigedemokraterna växer i Sverige. Det är så fel... Vart är världen påväg?

Likes

Comments

Plötsligt har jag all tid i världen. Har gått från att gå på högvarv i 2 månader och ett par veckor till att helt och hållet varva ner och ha tid att tänka och reflektera. Tyvärr så ligger ju Sverige 9 timmar före USA, annars skulle jag nog spendera hela dagar på Skype för att bara prata med alla där hemma. Såhär blir det väl när man kastas till en helt annan familj med ett par timmars förvarning, men helt ärligt så kan jag inte klaga alls. Det är rätt skönt att hinna tänka och bara vara lite, reflektera och leva ett liv som liknar det där hemma lite mer. Här i det i och för sig 30° och solsken, men förutom den lilla detaljen...

Finns en chans att jag flyttar ifrån Moreno Valley nu, då det inte kan garanteras att de hittar en värdfamilj åt mig i samma stad. För mig gör det inget alls, iallafall inte vad jag tror. Moreno Valley är en stad på... är det 200 000? Ja, jag tror det. Staden är inte särskilt välplanerad, den är som en labyrint av kvarter och affärer. Det finns ingen direkt stadskärna, ingen alls, utan allt är bara helt utspritt. Som vanligt i USA så existerar ingen kollektivtrafik, utan bil tar man överallt. Till och med om man ska från en affär till en annan, som ligger ca 100 meter ifrån varandra. Det gör mig ganska orolig, som en miljömedveten människa, hur lat en människa faktiskt kan vara. Men jag antar att det är så alla gör, och det är snarare ett invant beteende och en norm än lathet. Staden är väldigt latinamerikansk, de flesta skolor är ungefär 60% hispanic, 20% black, 10% asian, 5% övrigt och 5% vit. För det första känns det superkonstigt för mig som svensk att denna statistik är så offentlig. Detta är inget en svensk skola skulle skriva, men här i USA håller man full koll på etniciteter och den behöver fyllas i i i princip (så många i) alla dokument här. Men iallafall, detta betyder massor god mexikansk mat (yay) samt massor koriander (blää). Här frågar jag alltid om det är koriander i maten jag beställer. Detta betyder även att många pratar spanska i skolan istället för engelska, vilket är svårt för mig som inte kan spanska. Många har även starka fördomar mot vita, vilket jag på ett sätt kan förstå på grund av alla privilegier vi får i USA och världen.
Iallafall, kortfattat så känner jag mig inte otroligt fäst vid Moreno Valley, även om jag gillade min skola mycket och hade fina vänner, var med i cross country- och basketlaget och en del klubbar och. Att min värdmamma jobbar där gör ju inte saken bättre heller.

Nu hoppas jag bara på goda nyheter snart, att de hittat en värdfamilj.

Likes

Comments

Här ligger jag och skriver ännu ett inlägg ifrån sängen. Idag är det dock ifrån en annan säng i en annan stad, grannstaden, jag formulerar mig med laptopen framför ögonen. Jag har behövt byta värdfamilj. Eller, tekniskt sett har jag inte bytt än, jag har bara lämnat min gamla. Just nu bor jag hos en otroligt fin och stöttande IEC (international exchange coordinator) med hennes man, dotter, vuxna son och utbytesstudent. Igår lämnade jag allt, hastigt och lustigt utan att säga hejdå till vännerna och med cirka en halvtimme att packa ner hela mitt liv i min resväska samt alla andra små väskor och påsar jag kunde hitta. Det har varit traumatiserande och helt galet, men nu börjar det lugna ner sig. EF sköter allt snyggt och jag känner mig trygg, förstådd och litad på. Jag har allt stöd hemifrån, verkligen allt, och jag kunde inte vara mer tacksam över det. Nu vänder vindarna. Nu väntar något riktigt bra, det känner jag på mig. Det kommer ta ett tag att smälta allt och hantera alla överväldigande känslor som åker en berg och dalbana igenom min kropp, men jag klarar av det. En dag i taget, en sak i taget. Jag tänker inte skriva ut vad som har hänt här på bloggen då jag inte vill hänga ut någon eller på något sätt vara elak. Om du är riktigt orolig, skriv direkt till mig.


Att vara en utbytesstudent är mer än jag någonsin kunnat tänka mig. Det är så otroligt mycket större och väldigt mycket mer komplicerat, men på ett bra sätt. Oj vad vi utbytisar växer som personer. Genom eld och vatten fajtas vi igenom allt. Idag befann jag mig alltså hos en familj jag bara känt i några timmar, redan som en del av deras familj. Att vara utbytesstudent är lika med sådana situationer. Att helt enkelt behöva lita på och ha näst intill främlingar som ens närmaste, som sin extrafamilj, och att efter en dag redan ha ett otroligt starkt band till dem. Ett utbyte är att vara helt sårbar och behöva förlita sig på att folk runt omkring dig ser efter dig och vill ditt bästa. Det är att sitta med en nästan främmandes familjs ännu mer främmande släkt och ha en game night med olika sällskapsspel och pizza. Det är att känna sig obekväm och liten, obetydlig och i vägen, men även att känna sig älskad och säker i främmande situationer. Ja, det är svårt att förklara, men vi utbytesstudenter blir helt enkelt som kameleonter, som glider runt och anpassar sig till det mesta. Utbyte innebär att på momangen ha ett starkt band till i princip vilken utbytesstudent du än träffar. Det känns som om vi känt varandra i evigheter då vi har så mycket gemensamt. Vi är en hög med fighters, allihopa. En eloge till alla framtida, forna och nuvarande utbytisar, ni är coola, starka och modiga personer.

Likes

Comments

Äntligen tog jag mig i skinnet, och nu ligger jag i min dubbelsäng i Disney-rummet och skriver ett inlägg - finally! Det var några veckor sedan nu.

Sedan jag sist skrev ett inlägg har det hunnit bli november. Vi har haft ett fåtal "kalla" dagar - det vill säga dagar då det har känts kyligt att ha på sig en t-shirt - men annars är det fortfarande varmt. Jag har besökt Downtown Disney för att äta en underbar vegoburgare på the Rainforest Café, cool upplevelse, strosa omkring med en pumpkin spice latte och göra en egen nallebjörn i en Build-A-Bear workshop. Jag har kollat på när min värdbrorson spelat fotboll, besökt älskade värdmorfar som lärde mig mexikanska danser och bjöd mig på äppelpaj med cheddarost (helt okej faktiskt!), jag har tillsammans med vänner besökt en slags utomhusmarknad med galet låga priser i LA, spontanköpte visst en longboard, hehe, varit på Huntington beach, käkat clam chowder i en vacker beach town, haft övernattning med andra utbytisar, varit på SeaWorld (har blandade känslor angående det, kommer inte att återvända), sovit över hos bästa Julia och även åkt till en pumpkin patch med hennes värdfamilj (bästa dagen sedan jag kom till Kalifornien), varit på min koordinators Halloweenfest, haft mina sista cross country-träningar, haft uttagning för basket samt även kommit med i laget... Skola har jag såklart också haft. Massor spännande helt enkelt. Har även upplevt en lock down i skolan, där vi blev inlåsta i våra nedsläckta klassrum då de letade efter en inbrottstjuv som tagit sig in i skolan. Åh juste, jag fick även gratis pizza och nachos då jag hade alla A efter den första fjärdedelen av skolåret, lyxigt!

Vet inte ens hur man kan förklara ett utbyte för någon som inte upplevt det. Det är så mycket, heeela tiden. Samtidigt så är det verkligen ingen dröm, utan en väldigt verklig verklighet som är med dig 24 timmar om dygnet. Allt blir till slut en vardag, även om den vardagen är mer spännande och utmanande än den du lämnade kvar där hemma. Jag är ofta väldigt trött. Det är krävande att göra så mycket och ständigt ta emot intryck efter intryck. Dina föräldrar är inte här, dina syskon, bästa vännen sedan dagis, inte ens den där personen du hatade i sjuan är här. Ingen du känner igen sedan innan. Det enda du kan göra är att skapa nya minnen.

Idag hade jag min sista cross country-tävling. Vi sprang i Riverside, 3 miles (4.8 kilometer) som vanligt. Idag gav coach mig chansen att tävla med varsity-laget,, vilket är de bästa i skolan. Han tyckte att jag hade jobbat så otroligt hårt hela säsongen, och denna sista tävling blev alltså min varsity-debut. Det hela gick bra och jag slog mitt personligt rekord med 2 hela minuter! Låg på 23 minuter vilket jag är väldigt stolt, trodde aldrig att lila jag, som inte sprang alls innan jag kom hit, skulle klara av det. Det var riktigt fint, hela dagen var fin. Laget var så otroligt stöttande och gjorde posters till varandra. De hejade på och pushade mig verkligen varje steg jag tog, och coach New Guy nämnde mig i sitt tal.
Efteråt blev det pizza, så mycket vi kunde äta, massor bus, prat och skoj. Hade verkligen en bra kväll, och coach kramade om mig hårt efteråt. Jag har verkligen välsignats med en så fantastisk och sarkastisk coach, så himla fin.

Likes

Comments

​Veckan som passerat har varit Homecoming Week på Valley View High School. Fortfarande lite osäker på vad det innebär, har för mig att homecoming är när gamla elever från skolan kommer tillbaka och man firar school spirit. 
Varje dag har haft ett tema, och jag har gjort mitt bästa för att delta. Kan dock säga att min high school saknar lite school spirit, inte många bryr sig så mycket. Pajama Day firades dock av många då de såg möjligheten att vara superbekväm under hela dagen. 

I fredags var det en assembly efter min tredje lektion på footballplanen. Hela skolan satt i läktaren, på båda sidorna, och skolbandet spelade, cheerleaders gjorde sin grej, dansteamet dansade, rektorn presenterades (och blev utbuad - hon är inte alls populär på min skola) och så vidare. Fick även se alla klubbars floats. De har jobbat på dem väldigt länge, och nu fick vi äntligen se dem. Det är som en liten mini-scen som de bygger efter ett tema - detta årets tema var 90's kids shows, och sedan dras de av en bil och de uppträder med ett litet nummer till musik efter temat. The seniors vann i år med programmet "The Magic Schoolbus", aldrig hört om den men den verkar vara rätt populär här. Några jag kände igen var Svampbob, Scooby Doo, Pokémon och Powerpuff Girls. Svettades galet hela assemblyn - hade på mig mitt enda röda plagg, en tjocktröga. Dålig idé i Kalifornien. Även svarta jeans hade jag lyckats ta på mig. Mina ben brändes verkligen. 

På kvällen var jag på footballmatchen med James och hans kompisar. Min första match faktiskt, och det var superkul! Alla är så himla insatta och även om jag inte förstod så många regler så kunde jag njuta av att heja på och umgås med folk. Det är det som är det viktigaste för mig, och det var dessutom riktigt idylliskt att se på då man trots mörkret kunde se bergen och palmerna i bakgrunden. Cali is magical! 

Likes

Comments