View tracker

Det är nu lite över två år sedan min syster skrev till mig och berättade att du var borta. Om två dagar är det två år sedan vi begravde dig på vad som skulle varit din födelsedag.
För snart två år sedan på din födelsedag insåg jag att du faktiskt var borta från mitt liv helt och hållet, att du inte skulle ringa mig eller plötsligt dyka upp och dra ett dåligt skämt.

I två år har jag saknat dig, sörjt dig och varit förbannad på dig för att du lämnade mig. Det var du som skulle leva för evigt, även fast jag visste att du skulle dö någon dag så trodde jag inte att du skulle lämna när jag var tjugofem.

Två år har det tagit mig att helt acceptera att du inte kommer att dyka upp som gubben i det blå, att låta vreden rinna av mig. Men saknaden försvinner inte, ditt nr finns fortfarande i min telefon jag skriver inte till dig eller försöker ringa dig men jag har velat, det enda som får mig att inte göra det är vetskapen om att du kommer inte att svara. Aldrig igen kommer du att svara mig.

Fassan, det viktigaste av allt försvinner inte. Att jag fortfarande älskar dig.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Om man har en partner så har du själv antagligen använt just de orden eller så har din partner gjort det. Och man vet att den där lilla vilostunden inte kommer vara så liten, gör man det själv så kanske man vaknar efter fyra timmar och är fortfarande dödstrött men bestämmer sig ändå för att få upp så att du kan gå och lägga dig vid en mer normal tid.

Om det istället är partnern som säger detta och ber en "väcka en om en stund" vet man att det enda sättet att få upp människan på är att hälla vatten på dem, men man gör det inte för då skulle sängen vara dyblöt och man har ett gräl med partnern som kommer hindra dig från att själv gå och lägga sig.

Jag väckte min sambo fem gånger innan jag gick iväg till jobbet på eftermiddagen, han svarade mig som en normal vaken människa men jag visste att så fort jag gick från rummet somnade han om igen.

När man sedan ringer vid halv tio på kvällen för att nånstans inom sig hoppas man att han faktiskt gått upp och gått ut med hunden vid nio, hör man direkt på hans hälsning i telefonen att så är det inte.

Sen när han faktiskt vaknar till i lagom tid att jag ska gå och lägga, mig ifrågasätter han varför jag inte väckt honom! När blev det min uppgift att leka mamma till honom och påminna honom om sådana enkla saker som att gå ut med hunden?

Likes

Comments

View tracker

Gick och lade mig oerhört tidigt för att vara jag, redan ett på natten somnade jag och sa till sambon att jag är jävligt trött och vill bara få sova ut. Ok säger han och tillägger att han också ska sova snart efter att han ätit då han varit vaken i snart två dygn... Igen.

Jag går och lägger mig, somnar snabbt var inte medveten ens om att jag hade somnat förrän han kommer in och lägger sig.

Fortfarande sådär härligt trött att man kan somna om utan problem, så länge man inte blir störd av något mer, lägger han sig på min sida av sängen och sätter kurs direkt på brösten. Fortfarande halvsovande försvarar jag mig och kämpar för två saker 1. Att få fortsätta att sova 2. Att han ligger stilla framför mig. Jag lyckades med en av punkterna och inte var det sömnen, när han väl somnat och jag blivit klarvaken tittar jag på kl.

6.32 på morgonen!

Lyckas klättra över honom och rulla över honom på hans sida av sängen och hoppas att jag kan somna om vilket fall som helst.

Sen dess har det varit flera dragkamper om täcket, armbåge i ryggen och huvudet, nästan blivit ut puttad från sängen medan han till och från snarkat vilket låter som ett vrål från en avgrund.

This is going to be a happy day for my coworkers.

Likes

Comments

Några veckor senare jobbade jag kväll som vanligt och hamnat ute på lagret, där jag blev rekryterad till att hjälpa min kollega att lokalisera våra korgar som skulle skickas iväg och som upphört att existera. Efter en stund blir jag frisläppt och hon ringer vicechefen istället, jag gå förbi posten och lösgodiset och ser ett barn som står själv och äter nötter. Hinner gå ytterligare två meter innan jag kopplar vad han gör och backar så att jag ser honom igen, jag spänner ögonen i honom och säger "Du, du får inte äta det där." Flera kunder hoppar till och stirrar på mig, min kollega i posten stirrar på mig och så fort jag hör mamman kalla på honom går jag därifrån. Några minuter senare kommer hon till kassan och ska betala sina varor och jag känner igen sonen, mödrar är ofta oerhört beskyddande om sina barn men denna bara stirrade lite negativt på mig medan pojken höll sig lugnt bakom henne. Hennes kort funkar inte och hon har ingen mobil på sig så att hon kan föra över pengar, jag tittar på henne och drar fram min privata mobil låser upp den och ger den till henne. Inte något jag brukar göra men när jag frågade henne om det var långt hem så hade jag fått ett ja, hon tar emot mobilen och ställer sig en halvmeter bort från mig och ringer till sin sambo. Hon vägrar flytta på sig när en man försöker putta henne lite längre bort, troligtvis tyckte han att det blev trångt. Efter att hon betalat försvinner hon med sin son och min kollega från posten dyker upp, hon skrattar lite åt mig och informerar mig om att pojken började gråta efter att jag sagt till honom. Jag kände mig lite elak men han kommer inte att göra om det, men för mig förklarade det varför hand mamma tittat på mig på det sättet.

Likes

Comments

Jag är inte förtjust i barn, oavsett ålder på dem. Finns självklart få undantag men på det hela avskyr jag dessa små skrikande smittohärdar. Men att bara anklaga barnen i en matbutik eller i något sammanhang alls måste man först iaktta vad föräldern/arna gör eller inte gör för att hålla reda på dem.

Som var de flesta stör sig på andras barn;
1. Barnet skriker efter godis och föräldern säger nej.
2. Barnet/en leker kurragömma och springer in i övriga kunder.
3. Barnet skriker och gråter för att de är trötta och uppe för sent, det hände oftast vid halv nio på kvällarna.
4. De kör på övriga med sina vagnar de älskar att lämna vind för våg.

I en kassörskas synvinkel blir det en annan sak, vi hör barnet vi tittar och lyssnar och anser att föräldern gör rätt i att neka godis. Men oftast blir föräldrar så stressade av de irriterade blickarna och ger med sig. De tre övriga punkterna är det föräldrarna som ska se till inte händer.

Finns två olika händelser som jag kommer att tänka på;

En mamma var inne med sina tre barn, två av dem uppförde sig och höll sig allmänt lugna i närheten av henne. Den tredje däremot valde att klättra på naturgodiset i närheten utan tillsägelse från någon som såg honom, han välter ut 25 kg cashewnötter på golvet och slår sig. Mamman rusar fram och kollar att han mår bra innan hon tar med sig honom till postkön hon stod i och en man uttrycker sig "Pojkar är pojkar". När min kollega återberättar detta för mig känner jag bara "Vad i helvete menar du med det?" Om det varit en flicka som gjort det kan jag ge mig fan på att någon sagt "Flickor ska inte hålla på att klättra på saker". Men min fråga som kommer fram är "och var fan var föräldrarna?" Några kunder som roat lyssnat på barnets eskapader och 25 kg nötter som gått åt helvete stelnar till, min kollega försöker ursäkta det hela med att hon hade te barn med sig. "Om man inte kan hålla reda på sina barn ta inte med dem till affären." Jag ser att några av kunderna nickar instämmande och går iväg.

Likes

Comments

Den växer, för ett halvår sedan var tonen en helt annan i fikarummet på jobbet men nu, en stor del av mina kollegor talar öppet främlingsfientligt om flyktingarna, tiggarna och utländska som har lyckats få jobb.

Hur rasist och nazist sidor med "nyheter" verkligen gräver fram sanningen, att de åtminstone klargör varför människor flyr till bla Sverige.

Om man påpekar att samma sak står i en skvallerblaska som Aftonbladet blir svaret; "Men de vinklar det så att det låter bra". Att öppna munnen och ifrågasätta dem gör ingen skillnad bortsett att man blir betraktad som naiv eller ung som inte förstår bättre.

Främlingsfientligheten sprider sig allt snabbare och alla klagar på flyktingarna, men jag ser ingen som erbjuder sig att hjälpa dem att lära sig svenska eller svenska sociala regler.

Svenskar var öppensinnade, inte nu längre, nu har vi stängt våra sinnen medan vi gnäller över att gränserna är öppna för alla.

Likes

Comments

Jag kan lugnt säga att jag hatade Twilight och de böcker som kom efter den, även om det har gjorts försök tidigare av både Hollywood och olika författare så hade ingen tidigare lyckats med konststycket att förstöra en hel genre. Men den författaren lyckades och i hennes spår följde en drös andra författare redo att förstöra vampyrgenren ytterligare.

jag får ofta höra kommentaren "Vadå? är du en Dracula fan?" Självklart är jag det, första vampyrfilmen jag såg var Bram Stokers Dracula, med Gary Oldman som Greve Dracula, Anthony Hopkins som Van Helsing och Keanu Reeves som Jonathan Harker. Hur kan man inte älska Dracula efter den filmen?

Sen har det varit ett flertal försök som ibland har lyckats andra misslyckats i olika grad, men ingen i sådan spektakulär omfattning som Twilight. Jag har läst alla fyra böcker ja, första boken var intressant tills det jävla glittrandet dök upp, sedan martyrbeteendet, tvåan vad är det för fel på henne? Jag undrar faktiskt, vem slutar fungera helt bara för att killen försvinner och sedan utnyttjar den enda som fortfarande vill umgås med henne. Tredje boken, gulligull, jag var så uttråkad av denna bok och sedan blir gravid?! Hur i helvete fungerar det? Han är död, inga hjärtslag, inga levande spermier som kan impregnera henne, men likt förbannat så blir hon gravid. Fjärde boken hoppades jag att alla skulle dö. Helt ärligt satt jag och hoppades att dessa vampyrer skulle dö, de enda vampyrerna jag tyckte om i boken var de som befann sig i Rom tror jag att det var eller något liknande.

De vampyrerna var som de skulle, nu har de istället attackerat zombies men det är bara att inse att zombies kan man inte göra sexigt om man inte förändrar dem i deras grund. Det behöver man inte göra med vampyrer men förbannat nog så måste de hitta på löjeväckande nya vampyrer "för att passa den stora massan." Det var inte för att passa den stora massan, det var för att passa de små tonåringarna och få dem att slänga ut pengar på skit. Jag köpte inte mina böcker, en vän hade hört talas om böckerna och köpt dem och jag lånade dem.

Om man ska gnälla över något, ska man veta vad fan det är man pratar om. Ett bra exempel till det är Adam Tensta.

Likes

Comments

Jag ringde för min råtta No Name's skull då Halo varit lite väl hårdhänt med honom och orsakat ett större bett vid svanstippen, jag märkte tidigt att blodflödet inte längre fungerade i den sista halva cm av svansen. Han hade heller ingen känsel i den, vanligtvis brukar råttor klara av sådana små problem själva men No korkad som han är bryr sig inte om svansen. Ett par dagar senare är svanstippen rödare än vanligt så jag ringer till en veterinärklinik i närheten som jag vet har haft med råttor tidigare, men får svaret att de inte längre tar hand om smådjur, min direkta kommentar var att de tidigare klassade råttor som exotiska djur. Men, men det var fortfarande ett nej från dem.

Ringer till en annan veterinärklinik som både min hund och min iller har sina journaler och vets som jag inte har haft en omedelbar lust att strypa så fort de öppnat munnen. Denna gång så blev det inte så. En receptionist svarar glatt i telefonen och jag förklarar för henne vad som har inträffat, hon ber mig vänta lite så kan jag få tala med veterinären istället. Jag väntar snällt i telefonen, en kvinna presenterar sig plötsligt i telefonen och jag får förklara igen vad som hänt och vad jag vill med telefonsamtalet. Vetten; "Är svansen infekterad?" Jag; "Nej, inte vad jag kan se. Den varar inte och den luktar inte skumt." Hon är tyst något ögonblick innan hon ställer frågan igen till mig, denna gång säger jag bara nej. Vetten; "Är svansen torr?" Jag; "Svanstippen är torr, men resten av svansen är normal." Även denna gång ställer hon frågan ytterligare en gång, vid det här laget hade jag tröttnat på henne så jag upprepade mitt svar och hon bestämde sig för att informera mig om vad som gällde. "Du vet väl att råttor har oerhört bra läkekött och de läker väldigt bra på naturlig väg så jag anser att vi inte behöver utföra en operation på din hona, sen kanske det skulle vara bättre om du kom in med henne på undersökning först innan vi väljer att operera." Jag är den jag är och rättar henne om att det gäller en hane, men hon upprepar detta ännu en gång som om jag skulle ha svårt att förstå henne första gången samtidigt som hon lyckas tala ner mot mig, med det menar jag som om en total främling tittar på dig och säger nedlåtande "Men lilla gumman, förstår du inte bättre." Vilket är något jag hatar, jag tål det inte så mitt humör hoppade in i högvarv så jag svarar irriterat; "Jag har haft 24 råttor sedan jag var sexton år, jag har råkat ut för det mesta med råttors skador gentemot varandra och självförvållade. Jag hade en gång en hane vars mamma bet av hans svans när han var två veckor gammal vilket läkte oerhört bra, så jag vet i första hand vilket oerhört bra läkekött de har. Men min hanes svanstipp är mörkröd och han uppvisar inget intresse av att fixa det själv, därför ringer jag er. Jag ringer inte veterinären för att det är kul."

Vetten är dödstyst i telefonen och när hon öppnar munnen igen så talar hon till mig i ett sätt som är menat att lugna ner min irritation men som inte hjälper däremot hör jag det och försöker var trevlig resten av samtalet. Vetten; "Jo, men det är ju så att råttor har en större tendens att avliva under narkos." Jag; "Det vet jag, men just nu finns möjligheten att hans svanstipp svartnar och han får blodförgiftning så jag föredrar chansen hos er." Vetten; "Ok, men då kommer vi att operera en halv cm under det drabbade området och sedan ta bort en extra svanskota så att vi kan få skinnet att sluta sig fint runt öppningen och så stänger vi till kapillärerna." Jag; "Aha, jag hade en hane med tre cm lång svans en gång och han hade bättre balans än någon annan råtta jag haft." Vetten; "Ok, jag kopplar tillbaka dig till receptionen så bokar hon in en tid åt dig." Jag väntar ännu en gång i telefonen innan jag hör receptionistens glada röst igen och hon kontrollerar vad det är jag har bestämt med veterinären, sedan hittar hon mina uppgifter i datorn och påpekar att jag har min hund gående hos dem. Jag får en tid som är två veckor fram i tiden tidigt som fan på morgonen, jag frågar om det inte finns en tidigare tid och tyvärr så finns det inte det.

Efter samtalet tittar jag ner på No som sitter förnöjt i mitt knä och knastrar tänder och befaller honom; " Bäst för dig att du fixar svansen om det blir nödvändigt." Han bara fortsätter att knastra, det går ett par dagar och jag fortsätter att hålla koll på hans svans som bara blir mörkare och upptäcker till slut att yttersta tippen på svansen har blivit svart. Dagarna som återstår till vet tiden är över en vecka plus att det var fredag kväll så jag kunde inte direkt ringa till vetten igen, söndag kväll är större delen av svanstippen svart och jag sätter ringklockan på halv åtta för att få tag på vetten det första jag gör på morgonen. Måndag morgon, släpar mig upp ur sängen trött som ett as och tittar till No igen innan jag ringer till vetten och upptäcker att han har bitit av svanstippen själv, jag återgår till sägnen och sover några timmar till. Första jag gör är att kolla till No igen, messar en vän till mig som också har råttor och berättar vad han har gjort, hon frågar om jag har avbokat tiden till vetten och jag svarar att jag helst behåller tiden ifall No får en infektion. Min vän; "Bra idé."

Jag kan tänka mig att jag blev rätt omtalad den dagen hos vetten, men de är alldeles för snabba med att idiotförklara en som om man inte har läst på om djurarten man har tagit ansvar för.

Likes

Comments

I söndags kom en ny pojk hem till mig, en champagne hane även om hans färg har bleknat. Den syns väldigt väl när han badar dock, Halo må vara lite yngre än No men han är större i kroppen och ett mer dominant humör än vad No har.

Får se hur det artar sig mellan dem.

Likes

Comments

Min älskade mysråtta Sasha har nu gått bort efter en tids sjukdom, han älskade att bada och att ligga på bröstkorgen på mig när jag kollade på tv. Sötnosen lämnar ett tomrum efter sig som jag inte riktigt vet hur jag ska hantera, som vanligt efter att en av mina råttor försvinner från mig.

Sasha, du är saknad.

Likes

Comments