Header

Ni visste nog hur döfött detta märkliga val av bloggportal var. Och det spelar ingen roll, jag hade slutat ändå. Står vid detta vägskäl, så möjligen hörs vi igen. Då jävlar!! Eller nä. Bjuder på en fin bilddikt.



BESLUT & BOKSLUTET

ödesmättnad

likt tvångsmatade anorektiker

stiger ångesten över skyarna


viktiga beslut

motgångar utan slut


fullproppad av buffén;

livet på moder jord

tagit tabberas

raserat í mani


När Far vi?


#gravstensselfimedfarsan


av BO URBAN BAZOOKA

✏️✒️🖌️🗡️⛏️🏹🔫 #jagochminfar #livet #döden #filtrering #notonofilter #yesfilters #grubblerier

#poem #dikt #urbanbazooka #bosse #svenskpoesi #sorg #ångest #gad #ladd #le

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Söker tips från någon som förstår sig på detta med datamaskiner. Jag vill köpa en laptop som i princip är en skrivmaskin med skärm. Men bra ska den vara. Inte baxad eller Apple-produkt.


Den ska då ha Word, ett värdigt tangentbord för författande, samt eventuellt kapacitet att streama några minuter vuxenfilm i veckan. Inget måste dock ifall internet och vuxenfilmsvirus kan ställa till det för docx-filerna som är de enda som ska finnas sparat i maskinen.


Word, värdigt tangentbord och inget kraschande-garanti! Endast!


Det är väl för simpla krav såhär år 2017?

Likes

Comments

NUTID: NYKTERHET & TINDERTANGO


Detta är ett typiskt filtreringspsykosfoto.

Såhär snygg kan man bli när man håller sig undan brännvinet

för första midsommaren på åtminstone 17-18 år

En väntan  -

på smarta slutsatser och klämkäcka kontentan;

man ser självfallet ganska olycklig men bildskön

ut utav att avstå akvavit!

Nykterhet är värdelöst,

men du får så mycket dötid att du kan göra dig själv så fotogenisk

att allt annat än en Superlike på Tinder vore

att ha en objektivt osund syn på skönhet som koncept.

Kort sagt är jag inte alls så snygg som fotot ovan får dig att tro.


Säg såhär;

filter förvirrar, det pirrar innan du blir kär


Om vi möts i verkligheten tänker du på "Jaja skitsam, nu är han ju ändå här!".


Men vemfan tindrar utan sprit

Vem övelever själsligt av att vara vit.

Detta är hursom en bild på hunken

som egentligen är unken och ser ut som skit


Elit inom livets lotteri, en nit

I en era av filtrera är verkligheten vidrig

men den är trots allt nu och här.


Simpelt rimma, är att sjunka

dags att börja simma


Blev du tänd, kåt, kär med mera

är du en av många flera


Jag är fulare än på bild, men hemma,

slå en signal singel och frånskild

på nolla, sjua, nolla, tvåa, femma, tvåa,

tvåa, nia, sexa, femma.


Skippa fyrkant, you magnificant cunt.

Inget dilemma

Lev och lär, jag väntar exakt HÄR

Du har mitt nummer, chilla lide kant 

Avstå din dummer, illa när du får pilla 

på en sexuell savant

på foto guldmedalj trots missad bronspeng

i verkligheten kung i sin säng 

I midsommarnattsdrömmen en älskogens äng

Även om det hade behövts så

kostar det inte minsta slant 

gratis för myndig teen och mogen tant


Jag tog inte ens brons,

tro fan det när 

mina simpla rim om filter 

slutar som medioker kontaktannons,

men jag finns HÄR

(och där)


-URBAN BAZOOKA, 31,5 ÅR DESPERATION




Likes

Comments

Jag vill skriva så jävla mycket att det bara låser sig. Då tar jag åter till mina tuschpennor och målar på ett ungefär det jag tänkt skriva men inte har orken att formulera. Bildkonstnär Bazooka får producera mera. Med mera.

"No Brain, No Pain" heter verket och den kostar en kram eller något liknande.



Likes

Comments

För att överleva mitt liv, måste jag hitta vägar för att vara kreativ. Igår kväll bestämde jag mig för att addera bildkonstnär till mitt imaginära visitkort. Jag investerade 350 riksdaler av skatteåterbäringen på ett kit tuschpennor och ett proffsigt A3-block för målande. Mitt första verk, som eventuellt troligtvis inte är riktigt klart än, har jag valt att döpa till "Heartbeats & Heartbreaks". Beskåda nedan och betygsätt sedan. Själv ger jag verket 💓💓💓💔 3,5 hjärtslag på en sjugradig pulsskala.

💓💓💓💓💓💓💓 är alltså världsklass. Picasso, Zorn och grabbarna liksom.

Snart kan den där jävla Mona Lisa sluta le. Här är Bazooka, om jag får be! Ödmjuk och psykiskt sjuk. Stor kuk. Målar din duk.

Nä, här är skapelsen! Betyg vill jag ha!

//Bo Henning Bazooka, tuschkonstnör bl.a. etc.

Likes

Comments

Är det något jag varit härligt immun ifrån är att bry sig om folks baktalande. Det har väl varit både min lycka och förbannelse. Hade man brytt sig om alla sanningar och osanningar om sig själv på byn, så hade man gått under för längesedan. Hade man å andra sidan brytt sig lite mer om hur snacket gick på byn, så hade det nog kunnat vara en räddning. Att straighta upp sig och rätta sig efter någon slags norm. Det led jag vägrar ställa mig in i.

Det finns så många bra och sanna och påspädda och påhittade anekdoter från mitt livs historia, att jag knappast själv kan svara för vilka som ens är sanna eller osanna. Gör dig en stereotyp bild av den du tänker att jag är, fantisera ihop en stukad saga, så har den säkert hänt. Men i de flesta fall aldrig nedtecknats som saga, vilket är synd. Men vandringssägen var gott nog förr, så varför nedteckna? I synnerhet som jag inte minns något längre, samtidigt som jag känner hur orden sakta lämnar mig. Ett liv som kommer ikapp, som man borde skrivit ner innan det blev för sent, och var skulle man ens ha börjat. I början tyckte jag i och för sig också att det var för sent.

Det har funnits perioder av språkhybris med all rätta vill jag tro. Det har funnits epoker där jag maniskt skrivit halva självbiografier på 50 A4-sidor på ett dygn, med ordlekande sekvenser av genren genial. Till och med de nyktra, hårt självkritiska pupillerna har hittat fragment som varit något av svenska språkets smörjelse. Det mesta är smörja nu tyvärr. Inget finns kvar. Jag har alltid skrivit på halvdöda datorer utan back-up. Som alltid kraschat. Det har varit mitt 2000-tals äkthet som skribent-författar-poet. Det ska kunna gå åt helvete, och har alltid gjort det. Såklart. Jag vill det.

4-5 hårddiskar ligger stendöda i mitt förråd. "Försvinner skiten var det inget värt ändå" har jag alltid resonerat. Och det känns nobelt på många sätt, det måste jag ändå erkänna. Är det ord värda att läsas, så stövlar det väl in ett datageni och räddar dessa textfiler, och folket kan orgasmera efter mina gamla skrifters språkonani.

Och det är mitt självdestruktiva moment 22. Människor ser det som ett slags svek mot dem att jag inte gjort något av min talang. De blir upprörda. De skulle bara veta hur sveket känns när det är en själv som svikit. Gubbar brukar alltid ha någon vemodig efterfeststory om hur långt de kunde gått inom fotbollen. hockeyn om inte korsbandet i knäet börjat trilskas i junioråldern precis efter någon ospårbar u-landslagsmatch de gjorde hat trick i. Tränaren trodde på NHL, men det blev bara division 5. Det brukar vara ganska gulligt tycker jag.

Min story är att det skrivna ordet bara funnits där sålänge jag minns ord. Det har varit underbart att luta sig emot. Jag har hittat en handskriven dikt från årskurs 2 om höstens mörker. Bara en sådan sak. Jag var den enda i min klass som fick blommor av lågstadiefröken på min student. Och då kom jag inte och fjäskade med välputsade äpplen. Jag vill tro att jag satte avtryck. Min lärare i årskurs 6 hade enskilda samtal med mig om att jag kommer bli författare, vare sig jag ville eller inte. Och då ville jag bli journalist, så det var något av en besvikelse.

Jag trodde inte att det fanns motsvarande korsbandsskador för den med ordet i fingertopparna. Men jag är rädd, så rädd, att allt detta självorsakade håller på att göra mig till bygdens litterära storstjärna. En som skriver under tvång från en jävla bloggportal med missanpassad målgrupp. Mitt division 5. Gratis kokkorv och en klapp på axeln för en strof som 30 personer läst, när det en gång kunde blivit ett storverk i din bokhylla.

Jag må vara förbi, men fri. Det är harmoni, mitt livs stora fobi. Och jag funderar på att hålla käften. Så trött på att bli baktalad av mig själv. Er andra är jag så van med. I ledet får ni ändå inte in mig.

En gång i tiden åkte jag till Säffle på ungdomspartaj. Där svepte jag en halvliter hembränt och trodde festinnehavarens nyinköpta skrivare var vattenklosett, varpå jag lyfte skannerlocket och uträttade mina behov. Någonstans där och då måste en pubertal tonåring bestämma sig för att baktalande bland folk inte får vara något som bekommer en. Det var brytpunkten för "I don´t give a fuck!". Hade jag kanske varit en mediannöjd medelsvensson om jag aldrig pissat i den där skrivaren, kan jag fundera över ibland. Att ens ha den sortens funderingar är väl svar nog.

Två kokta i bröd efter min motsvarande mediokra match i låg division, kan precis kvitta. Skriv en roman, din fitta!

Att inte bry sig är vad jag är bäst på. Förra veckan låg jag på sjukan och var på riktigt nära döden. Jag stirrade den i vitögat och sade något i stil med; "tror du jag bryr mig, din tönt!" Jag kom att nämna Honom som slutparentes i ett division 5-inlägg, liksom.

Men skrev, det gjorde jag.

****************************************



Dikt av Cornelis Vreeswijk tonsatt av Toni Holgersson


Jag smakade på döden en dag

den smakade inte illa.
Mitt hjärta slog sporadiska slag
och jag var inte längre jag
och jag låg stilla.

En klocka slog: Pling-plingeli-pling!
Det lät som under vatten.
Omöjliga dofter svävade kring.
Jag kände doften av ingenting
komma i natten.



Likes

Comments


Remiss för psykologisk detaljanalys av patient UB:s hjärnverksamhet

Då det bor många män inom pat. här tog jag, hjärnkirurg Dr. Brian "Brain" Bazooka, mig friheten att borra lite i patient UB:s skallben under gårdagskvällen. Det jag och mitt team fann under denna lobotomi tyder på dussinet diagnoser vilka ergo jag remitterar dig, i egenskap av professur i hobbypsykolog,i denna undersökning.

Mina kunskaper inom psykologi tycks inte vara nog kvalificerade för diagnostisering av patienten. Gällande pat.U lider enligt egen utsago av diabetes typ.1 samt självdiagnostiserad semischizoreni. Pat. tycks övertygad om detta, då hans narcissistiska tillstånd,, vilken tycks ingå i hans diagnos, ger honom rätt att "kalla" sig leg.expert inom områden, framförallt p.g.a.. andra individers värdelöshet trots adekvat utbildning, snarare än att pat. själv ser på sig själv på ett självgott sätt.


Ärendet är redan remitterat tilll Dr. Urbani Basookio vid Ciinico Bari i Italien. som har ,världens mest framstående avdelningar för klinisk patologi. En särskild mgnetkamera fotar helt enkelt av vad pat.U har i hjärnan genom den senaste tekniken.


Vi har redan mottagit de första provsvaren från vår italienske kollega Basookio gällande pat.UB. Han kan inte diagnostisera något patologiskt innan fler bilder kommer, och vill ej involveras mer efter de bilder som hittills fåtts från honom. Det kommer detaljer vilka jag ber dig analysera Du kan väl redan nu försöka analysera vad det är som försigår i dennes hjärna. Jag har arbetat med det medicinskg och med den mänskliga hjärnan i snart 23 år, och kan inte ställa en fullgod diagnos av pat.U - och du är således det sista hoppet för den lobotmerade ligisten Urban Bazooka.. Bifogar de två bilder som gjorts, detalj med analys kommer tidigast måndag. Men vi behöver din hjälp.

Beder vänligen,

M.D. Brian Bazooka



Patienten nylobotomerad.

Tankarna åker ur på ett A4. En filosof behöver analyserras på stor canvasduk och en stor pensel.

Brian the Brain´s Office

BOX 6785432-8

90210

BEVERLY HILLS

Likes

Comments

Den rena

konsten är konsten

i konsten att vara omedveten

din konst som konst

så mycket konstnär du nu må kallas

Konstigt

Det är därför alla stora erkänns efter döden

Inte konstigt

Konst vid liv blir krystat konstlad krimskrams

Den rena

konstens konstant


- URBAN BAZOOKA, POET & OREN






"Great art is horse shit, buy tacos!" - Henry Chinaski/ Buk.

Likes

Comments