Officiellt kan jag inte kalla mig student här i Lund förrän imorgon men börjar redan ta in studentlivet. Jag har hunnit packa upp och fått mitt rum på mindre än 7 kvadrat att se mindre ut som en fängelsecell och mer som något jag faktiskt kan trivas helt okej i.

Än så länge har det gått... nja inte helt fläckfritt. Till en början flöt allt på bra, bar in grejer och åt lunch med pappa och Måns men sen, när det väl var dags att ta sig till den s.k. välkomstfikan gick det mer eller mindre utför. Ingen luft i däcken, men det hade tagit för lång tid att gå så jag cyklade jag iallafall. Kedjan hoppade av minst 3 gånger men som dotter till händiga föräldrar "lagade" jag den var gång. Däremot var bakhjulet skevt och skrek "iiiih iihr" var gång jag trampade lite för hårt så utåt sett såg jag mest ut som en tant där jag cyklade i promenadhastighet, och gick i uppförsbackarna där kedjan hoppade av... som tur var så var det inte så många ute just ikväll...

Svinkallt ute och laga cykelkedja är ingen bra kombo, händerna blev svarta och oljiga och ännu mindre bra när man dessutom måste hälsa på folk. Jag hittade en annan tjej som irrade runt med gps så vi tog följe sista biten så efter några missvisande lappar och faddrar som letade upp oss kom vi tillslut rätt. Inget stort gäng jämfört med klassen på 40st men tillräckligt för att tabba sig i namnleken... Felet med vissa namnlekar är dock att man bara kommer ihåg det personen säger efter sitt namn t.ex. mitt namn börjar på E så då måste jag säga någonting som börjar på E, i mitt fall blev det eskimå, men vissa av dessa klasskamrater kommer jag bara ihåg som jättebläckfisk eller rumpa. mindre bra...

På vägen hem letade jag upp en cykelpump så att jag åtminstone kunde rulla lite bättre och inte dra till mig lika mycket uppmärksamhet. Ser verkligen framemot morgondagen och hoppas av hela mitt hjärta att vi inte behöver legitimation med oss. (Glömde plånboken hemma)

Kom och hälsa på mig snart!

Likes

Comments

Jag vet egentligen inte varför jag tycker så mycket om julen. Det är inte direkt så att jag längtar efter julen under resten av året men när julen väl är här då är jag den som går in för kung och fosterland. Det är jag som vill pynta hela huset med röda girlanger, baka pepparkakshus i stil med franska renässansslott och köpa julkalappar till alla som sett mig som en vän under året. I början av december är jullåtarna redan uppradade i spellistor och julklapparna till de mest speciella påbörjade. Jag vet inte om jag kanske försöker kompensera för jultiden då jag var liten, inte för att den var dålig, men kanske för att traditionen och känslan av gemenskap brinner inom mig. Jag vill att en julklapp ska ha en tanke bakom sig, att den ska vara uttänkt och planerad just för personen som ska få den, saken i sig är inte viktigt bara den visar att man sett hen.

Trots att större delen av juletiden går fantastiskt bra och allt flyter på som det ska slutar det ofta med att jag går och lägger mig med en klump i magen. Inte på grund av all julmat eller allt godis man stoppat i sig utan för att det alltid är något eller någon som sviker en. Hur mycket jag än tycker att jag visar omtanke och bryr mig så får jag knappt ens ett sms eller en blick tillbaka. Hur mycket gott man än gjort under julen kvittar så fort man råkar pausa någons favoritlåt (med all avsikt att starta den igen) för då rivs allt och man känner sig fullständigt värdelös.

Den här julen har varit både den bästa och den värsta på så många olika sätt att jag inte ens orkar skriva alla. Till att börja med så har jag en stor familj runt omkring mig, Phoenixs’ första jul och dessutom är min bror med familj hos oss. Jag har fått vara barnslig, ansvarsfull och glad på en och samma gång! Jag har fått skratta så att magen skriker av kramp tillsammans med nära och kära. Och inte minst så har jag fått en framtid som jag faktiskt kan se mig själv nöjd i. Wow, det låter fantastiskt!

Men var kommer då den där klumpen i magen när man ligger här i sin säng nu på kvällen den 24 december ifrån?
Familjen är inte hel. Min storebror blev plötsligt och ganska oförberett tvungen att åka tillbaka till Kina, mitt på självaste julafton. Självklart värst för honom själv, min mamma som inte kan dölja tårarna och hans fru som lämnas själv med Chloe och oss utan att förstå svenska. Men jag kan inte hjälpa att bli ledsen för att han lämnar mig, och ledsen för att se dem bli ledsna.
Det är ett heltidsjobb att försöka hålla alla sams och tillfreds och av någon anledning ser jag det som mitt jobb. Jag vill att alla ska vara med, ha det bra och kunna komma ihåg den här julen med varma känslor. Ändå lyckas jag göra så att min pappa stormar ut och det sista jag ser av honom är den där besvikna och fruktansvärt arga blicken som är riktad till ingen mindre än mig.
Min familj slutar inte HEL.

Jag har fått vänner under det här året som betyder oerhört mycket för mig, jag säger inte att de är många eller att det är ömsesidigt men dem har ändå en speciell plats i mitt hjärta. Man lär inte känna någon till fullo på ett år

och även om jag inte vill erkänna det så krossar det mitt hjärta så fort jag blir utfrusen, ignorerad eller ja helt enkelt inte verkar ha betytt något för dessa längre.

Under det här året har det hänt mycket, samtidigt har jag inte kommit så långt. Jag har gått från en period i mitt liv till en annan, som på många sätt är helt tvärt emot den jag befinner mig i nu och ibland längtar jag tillbaka trots den destruktivitet som fanns då, bara för att rymma från den verklighet som är nu. Man kan aldrig ta in en gammal känsla till 100%, därför är jag ofta osäker på vad som faktiskt är eller var bäst.

I år har jag…

… på pappret blivit frisk.
… fått en väldigt speciell och betydelsefull individ i mitt liv. Mitt allt. Min Phoenix.
… fått vara med på hundevent som skänkt både glädje och skratt.
… för första gången varit på semester med min absolut bästa vän och syster.
… varit nära kanten mer än en gång.
… provat många jobb där jag lärt mig mer än jag anat och fått inse saker som alla kanske inte förstår.
… lagt mig i argumentationer fler gånger än vad jag egentligen borde gjort.
… Haft födelsedagfirande värd att minnas, som fått mig att känna mig omtyckt och uppskattad.
… Varit i Asien dit mitt hjärta så länge önskat åka. Japan och familjen i Kina.
… Gjort en once in a lifetime exprience på 233m.
… Stärkt självförtroendet med ett jobb som jag kommer sakna oerhört mycket.
… Saknat mycket gammalt.
… Fått lära mig allt från avancerad julbocksbyggning till hur min hjärna funkar.
… Varit på så många hundkurser att jag skäms över hur lite jag jobbat med Phoenix.
… Fått en ny syn på framtiden.
… en jul att minnas…

(läs mellan raderna)

Likes

Comments

Hej! Jag är en tjej på X underbara somrar och min största hobby är stickning, Vill DU bli min vän?

NEJ det ska inte föreställa någon himla kontaktannons... Hell NO. Just making a statment.

Detär svårt att hitta motivation till livet när man inte riktigt kan se någonframtid. Vad kommer hända? Hur ska jag ta hand om Phoenix på bästa sätt?Plugga? Jobba? Dessutom förväntar sig alla ett konkret svar.

Jaghar trampat runt i samma fotspår, i samma lerpöl, väldigt länge nu. För ett tagsen tog jag äntligen ett hopp framåt bara för att mötas av en ny lerpöl, ochden ständiga frågan ekar: är det här bättre?

Jagvet att det kommer gå framåt i sinom tid men det är fortfarande oklart vart…Jag kan inte ta vilket jobb som helst för då stänger jag dörren för att ta uppstudierna igen, för många jobb resulterar i för lite tid till det som gör migglad men jobbar jag däremot för lite blir det tortyr att gå hemma och samtidigtbli nedvärderad. Jag vet ju att allt kommer att ändras om jag börjar plugga mentänk om jag inte gör det? Eller tänk om jag GÖR det, vad kommer jag förlora då?

Jaghar jobb nu, en del åtminstone. Men jag har också för mycket dö tid och jag ären person som mår fruktansvärt dåligt om jag inte har gjort någonting vettigtoch bara kastat bort en hel dag på saker som inte gör någon nytta. Samtidigt orkarjag inte, min motor behöver en knuff, och gärna någon som samåker om man sägerså…

Menhur mycket jag än försöker dra med någon för att hitta på något verkar det helatiden aldrig finnas tid. Alla bor långt bort, jobbar, pluggar eller kommer påandra ursäkter. Så jag har bestämt mig för att ni får svara mig den här gången,jag tänker låsa in mig med en påse godis (eller fler?) och helt enkelt vänta…

Vikanske har sagt:

”Hey,vi borde ses snart och göra något” HÖR AV DIG! händer aldrig.

Eller

”Viborde ta en fika och catcha upp lite.” JA! HÖR AV DIG! händer inte heller…

Eller

”Skavi ta en promenad tillsammans?” På Stranden, runt huset, ja varsomhelst.
HÖR AV DIG!
Nope, aldrig hänt…

Jagär öppen för ALLT.

Roadtrip,Vandra, Träna, Hundaktiviteter, Middagar, Fikastunder, Leka (Ja du läste rätt menmer riktat till Tilde och Meja då kanske) Maskerad, Fest, Gå ut, Om du villagera slagpåse tränar jag gärna lite karate också ;) . Playdate med Phoenix. Jani fattar, vad sjutton som helst så att man kommer ut lite, alla behöver det,det blir kul! Jag har massvis av energi om jag bara får möjlighet att släppa utden!



Härär en Igelkott, mest för att; Vem kan INTE le när man ser en igelkott?!

Likes

Comments

Jag vet att jag inte skrivit på ett tag nu men Kina har skärpt censuren kring Facebook så nu kan man inte sneaka in sig ens med ett blogginlägg... Dessutom har jag en liten huligan som hoppar på mig varje kväll så får aldrig riktigt möjligheten att skriva heller.

För er som undrar och bryr er så är Kina väldigt bra. Längtar förstås hem en hel del ibland. Kan komma på mig själv när vi är ute och shoppar med att tänka "åh DET HÄR borde jag köpa till (personsomärsaknad)" eller bara tänka saker som " Se där! Det vill jag köpa till (annansaknadmänniska)"
Men väskan väger redan för mycket och är orolig att det blir lager på lager klädstil på hemresan...

Jag kom ju hit framförallt för att träffa Chloe, såklart Figge m.fl. också men fokus faller ju självklart på Chloe. Så vi har varit på disneyland, lekt på lekplatser, pysslat och bara tramsat runt. Just nu är det väldigt kul att stoppa in mynt i öronen och blåsa ut dem genom andra örat, o man behöver verkligen inte vara duktig på att gömma mynten för hon köper det direkt! Again!Again!Again! så har nog gjort det ett par hundra gånger nu...

Igår var jag och hälsade på i hennes Skola. Väldigt kul att se hur det fungerade där, ungefär som svenska förskolan fast lite mer lära skriva och läsa osv. På tre olika språk då, en lärare som bara pratar engelska med barnen, en mandarin och en kantonesiska så alla barnen ska kunna prata och förstå allt. Chloes skola är väldigt bra har jag förstått för det är lite mer lek och dagis än skola om man jämför med många andra här. Barnen pushas från 1års ålder till att plugga och då är det flera som kan skriva bra mycket finare än vad jag kan, inte för att att det är någon prestation i sig men för en barn på 4år så är det ganska imponerande. I andra skolor är det lite mer militäriskt och föräldrarna pluggar och går på kurser med barnen även efter skolan.
Iallafall, jag var med en stund och vi lekte lite och jag fick se vad de höll på med. Sen blev jag presenterad för hela klassen och Chloe fick visa mina bilder om Sverige, hon var så stolt! (Vill nu göra det varje dag). Barnen tyckte väldigt mycket om vår gris Nasse och ballerina/singoalla kakorna jag bjöd på.

Imorgon drar jag och Figge till Macau och gamblar lite. Så imorgon är jag antingen miljonär eller pank... Håll tummarna för mig för jag har aldrig varit på ett kasino förut.

Jag tänker inte skriva så mycket mer för jag vill gärna få berätta någonting personligen när jag kommer hem. Dessutom är det roligare att veta om någon är genuint intresserad och faktiskt bryr sig 😉

Ses i Sverige

Du vet att du är i Asien när Mc Donalds serverar ris. 👌

Likes

Comments

Sista dagen...
Ja vad ska man säga, sista dagen känns ju alltid lite sådär vemodig. Jag saknar Phoenix så otroligt mycket men jag ska vidare till Kina och Figge med familj. Ser såklart fram emot det samtidigt som det är tråkigt att lämna Japan, speciellt utan att få träna lite karate... Måns ska hem till Sverige så han försvinner också...

Vi har gjort så mycket på så kort tid här att idag var en sån dag där vi inte riktigt vet vart vi skulle ta vägen. Allt vi ville shoppa var klart och nerpackat, allt vi ville göra var gjort, allt vi ville se var sett osv.
Jag lät Måns sova ut lite på morgonen och sen tog vi en sista chansning och tog oss till JKAs högkvarter. Vi gick och vi gick och vi gick, tillslut var vi där och det var tält med försäljare utanför. Måns kände igen mannen som sålde min dräkt så han frågade honom om det fanns möjlighet för oss att få komma in och komma eftersom han visste att jag tränar karate i Sverige. Han pratade med någon som bestämde och efter en lång diskussion fick vi ett nej. Pga att det var etr stort läger där som började idag, fattar dock inte varför det skulle vara någon skillnad, vi kunde ju åtminstone fått tittat lite men men ett nej är ett nej.

Vi traskade vidare till Shinjuku, samma område som dagen innan och tittade runt i en 100yen affär, mest skräp men ganska roligt skräp. Sen hittade vi en workshop för hur man gör plast maten som dem har överallt. Japaner är ju experter på just låtsas mat i plast. Dem hade gjort just dessa till bl.a. mobilsmycken, öronhängen eller hårsnoddar. Jag ville ha en sushi i håret men dem var oturligt nog slut...
Vi avslutade med en tidig middag på ett ställe i Akihabara. Det blev lite dyrare än vanligt men det fick det vara värt för en avskedsmiddag. Vi åt Yakiniku, ni som inte vet vad det är så är det lite liknande Korean BQQ, man får en grill på bordet och beställer in rått kött som man sen får grilla själv. Köttet är halvtinat och skuret och kryddat på olika sätt för bästa smakupplevelse. Otrolig gott så rekommenderar verkligen att ni provar detta någon gång om ni får möjlighet.

Hem till vårt Hostel och vägde väskorna, sen följde jag Måns till stationen. Sa hejdå och gick tillbaka för att sova, kunde inte sova så läste ut min bok istället, ganska korkat kom jag på nu i efterhand men den var så bra!

Nästa inlägg bli från Kina!

Puss på er!

Likes

Comments

Som ni förstått är vi ganska effektiva av oss, vi har gått mycket. sett mycket, gjort mycket osv. Bara på EN vecka! självklart finns det så mycket mer, det är ju Tokyo vi pratar om, men utifrån vår kunskap och vad vi tagit reda på har vi gjort allt det som var viktigast, och lite till.
Igår lyckades vi därför få ta i en guidad tur till Mount Fuji, och ja jag pratade i en hemskt dålig gatutelefon med en Japan med dålig engelska i andra änden för att boka in oss på turen, kände mig stolt.
Vi gav oss av tidigt för att hinna leta upp samlingsplatsen i Shinjuku, det var enklare än vi trodde så vi hann med en stadig frukost innan vi träffade guiden. Hemskt trevlig fransman som flyttat hit med sin fru som kom från Gävle. Förstår inte riktigt hur det kom sig att de bodde i Tokyo men på något sätt har de släkt i Japan. Tror Måns fattade mer än jag för jag sov halva busstiden.
Jaja, första stoppet var för att se berget från avstånd, det var en ovanligt klar dag så guiden var nog mest upphetsad av alla så som han sprang runt och fotograferade. Vi provade en lokal mjukglass gjord på blåbär från Fuji. Andra stoppet blev i en liten by där man kunde prova vattnet från berget, shoppa små souvenirer och kolla på karparna som simmade i det klaraste vatten jag någonsin sett. Dammar som var ca 8 meter djupa och fiskar i flera olika färger rock storlekar. Folk hängde över staketet för att få så bra bilder som möjligt så på botten kunde man se ett par mobiler som fått ett hemskt avslut på sitt elektroniska liv.

Det blev dags för lunch, som serverades i en ninjaby. Maten var mycket god och vi fick möjlighet att smaka många olika rätter som vi inte hunnit/vågat prova på egen hand. Det kom en Ninja som vi fick ta kort med och sen gick vi runt i parken och tittade på träningsredskap och provade en varmkälla för våra fötter. Lite besviken över att det var så få riktiga ninjor där, hade gärna viljat prova hinderbanan och surikennerna men man kan inte få allt.

Fjärde stoppet var uppe på berget, sista stoppet innan toppen för att vara mer exakt. En utsiktsplats ovanför molnen. Svinkallt var det så vi var ändå ganska nöjda när vi fick gå på bussen igen.

Sista stoppet var mest för skojs skull. Det finns ett nöjesfält nedanför berget med massa otroligt coola berg-och-dalbanor, bl.a. en som hade en backe som svängde in under sigsjälv, med andra ord halvt uppochner. Tyvärr var vi inte där för att åka utan för en 4D bio där vi flög över Mount Fuji. 4D inget speciellt med det i vanliga fall men nu befinner vi ju oss i Japan och vi vet alla hur japanerna är. Så allt var som en flygplats, vi kom in till en gate, såg en introduktionsfilm och fick boarda ett plan. Eller ja snarare något som såg ut som skidliftar. Vi spändes fast och sen fälldes golv och väggar bort och vi svävade ut mot en stor skärm som var nöjd runtomkring oss, samtidigt blåste det, gungade och regnade beroende på hur vi flög. Faktiskt riktigt roligt. Tanken var att alla passagerare satt på vingarna av planet när vi då flög över berget.

Hemåt igen och alla var väldigt nöjda. Det var några schyssta tyskar med som var lite roliga och sen pratade Måns med guiden och han erbjöd sig att visa ett bra matställe i Shinjuku.
Det blev i en liten gränd där man fick peka ut grillspett som grillades framför en, tydligen går många japaner dit efter jobb och tar en öl eller sake, men det var ändå ganska dyrt för att bara vara små grillspett i en sjaskig liten intryckt bar/restaurang...
Efter maten tog vi en sväng i det s.k. red light district, kan inte stava det japanska namnet på området men det är känt iallafall. Vi spelade lite spel i ett spelhus, puttade mynt och tävlade i trummor. Vi var helt slut när vi väl kom hem så därför blev detta blogginlägg så försenat, ber om ursäkt för det.

Likes

Comments

Vi satsade stenhårt för att hitta JKA headquarter här i Tokyo idag, med adressen vi fick från turistbyrån i handen tog vi metron långt bort från innerstaden. Efter flera varv runt om i den väldigt oturistiga delen av Tokyo gav vi upp och hackade oss in på ett wifi nära 7eleven. Det visade sig att Dojon ligger långt åt andra hållet och att vi då fått fel adress av turistbyrån. Så istället skickade jag iväg ett par mail och väntar nu hoppfullt på svar.

Vi åkte till en Park i Ueno istället och det slutade med att vi chillade runt i en svan tills vi blev hungriga och letade efter mat. Vi beställde tydligen någonting vegetariskt. Det är minsann inte alltid så lätt att beställa mat häromkring då det sällan finns något annat språk än japanska... De har dessutom ett ganska smart sätt att ta beställningar, man lägger i mynt i en automat och väljer sen mellan maten på knapparna och får sen en biljett som man lämnarfram till kocken. Mindre risk för rån men också svårt för oss turister att veta vad vi äter...

Måns har en tendens att vilja åka metro överallt. Jag tycker dock om att gå runt och se på ALLT inte bara åka hela vägen fram till varje sevärdhet för då får man ju aldrig se det här lite annorlunda. Kanske hitta en rolig butik som man aldrig skulle hittat annars. Gå lite vilse och kunna skratta åt det sen eller kanske bara strosa runt och se på allt folk. Men han börjar bli bättre, uppskatta mina val ibland. Brukar dock bli som jag vill ändå, för jag har såklart ALLTID rätt. (Iallafall när jag får bestämma, haha)
Nejdå jag bara överdriver, men lite åt det hållet.

Eftermiddag och kväll spenderas i Asakusa. Soji tempel och marknadsgator. Vi smakade på ett slags spett med små vita bollar i någon brun sås, det var inte alls gott! Ingen aning om var det var men allt annat än gott iallafall. När vi gjort oss av med skiten köpte vi varsin fisk, Våffelfisk, fylld med typ vaniljkräm, som var underbart god😍 Originalen är fyllda med en röra av rödabönor eller kastanjer men vi var lite svaga efter det konstiga spettet så det fick bli det som såg gott ut.

Någon som kört Real Escape Room innan? Vi provade det. När vi kom dit fick vi en tidningsartikel som vi skulle läsa. Det handlade om en 5årig pojke som blivit påkörd här i Japan och som sen hemsökte ett hus. Detta "hus" blev vårt uppdrag att bryta oss ut ur. Genom att lösa detta mysterium på olika sätt samtidigt som vi kunde stöta på döda kroppar, spöken som jagade oss och hastiga rörelser från olika föremål skulle vi tillslut hitta/få en nyckel som tog oss ut ur det hemsökta huset. Ärligt talat hade jag inte så mycket förväntningar men shit vad kul det var, otroligt läskigt och adrenalinpumpande samtidigt som vi var tvungna att tänka och samarbeta för att lyckas. Rekommenderar verkligen detta om ni hittar ett Real Escape Room företag. Hur kul som helst!!

Efteråt åt vi middag på en liten restaurang och diskuterade hela äventyret.

Imorgon ska vi på utflykt!

I den här maskinen köper man dricka. Alla möjliga sorter och dem finns ÖVERALLT. Däremot finns det nästan inga soptunnor någonstans. Men det är ändå rent, inte ens ett liten pappersbit på gatan...

Likes

Comments

Oops idag tog vi visst sovmorgon, kom inte iväg härifrån förrän vid nio. Vi åkte iväg till Shibuya men väl där kom vi fram till att vi läst fel på kartan, så templet vi ville besöka inte alls fanns i närheten. I brist på annat gick vi till Harayuko igen och pratade med turistinformationen för att boka plats på ett av caféerna. Under hela tiden vi stod o h pratade med den trevliga personen bakom disken smög en skum snubbe runt med en stor kamera och filmade allt och alla. Vi frågade inte riktigt varför men när han började bli närgången med den himla kameran började vi tveka. Det visade sig att de gjorde en undersökning inför OS 2020 i Tokyo och ville veta hur turisterna tycker och tänker. Så det slutade med att vi blev intervjuade av Japansk TV... Så nu är vi kändisar eller vaddå? Haha nej men när vi kommit ut därifrån hörde vi massa folk som skrek och samlades i en klunga. Vem var det där tänkte vi och var ju såklart tvungna att armbågar oss fram för att få en snabb titt. Det var ju såklart "PenPineappleAppelPen" mannen. (Japansk komiker som gjort video, googla! om ni inte vet).

Vi hoppade på metron direkt till Tokyodo för att titta på ny karatedräkt, ingen tvekan klart man ska ha ny dräkt från självaste Japan! Affären låg dock på andra sidan stan... De kunde inte vara klara med dräkten innan vi skulle vidare, med andra ord kan jag inte vara med och träna här utan Gi... Ska ändå åka och kolla in JKAs högkvarter här i Tokyo imorgon, kan kanske få lov att titta lite åtminstone.
Eftersom att vi var ute så sent så hann vi inte mycket mer än att gå en liten sväng innan lunch. Vi provade Udon nudlar som Måns nu tycker väldigt mycket om.
Sen bar det av tillbaka till Harayuko för Ugglecafé. Vi valde tillslut Ugglorna eftersom man tydligen fick både klappa och hålla i dem numera. Min ny kompis Bob och jag fann varandra direkt men alla andra var också fina såklart.

Ännu en gång tog vi metron tillbaka till andra sidan stan. Det blev väldigt mycket fram och tillbaka för oss idag med så kan det gå om man inte planerar bättre. Vi gick runt i Ueno hela kvällen och här förstördes hela dagen.

1. Djuraffär med små valpar som inte ens var 8 veckor gamla instängda i akvarium med lite papper. Blir så otroligt arg och ledsen över att se det, ville egentligen bara gå in och strypa ägaren och ta med alla små stackare hem.

2. Otrevlig servitör, måste beställa två drickor annars fick vi inte äta, och nej det fanns tydligen inget vatten. (dem bredvid oss fick vatten sen)

3. En KACKERLACKA flög ut genom ventilationen på vårt rum och vi fick jagade den. (Mest Måns, jag stod bredvid och langade saker att slå den med)

Nu är jag inte på humör för att skriva mer så det får räcka, vi hörs!

Shola, Ohigo och Canon

Likes

Comments

Uppe med tuppen idag! Härligt tycker jag, Måns är nog inte beredd att hålla med... Men det är inte mitt problem så denna morgon drog vi iväg till Tsukiji fish market. Vi var inte där så pass tidigt att vi hann se tonfiskauktionerna för även jag har begränsningar när det gäller tidigt, 03:00 är en sådan gräns. Men även om vi inte var där på plats och såg budgivningen så kunde man se vem som ropat in den största tonfisken, alla restauranger/försäljare placerade deras tonfisks huvud på ios precis utanför deras stånd. Imponerande stora!! Medan vi strosade runt bland fiskar och skaldjur, såg vi såväl döda fiskar som levande. Krabborna var fruktansvärda i sina akvarium, och kan inte påstå att de torkade laxarna var särskilt mysiga dem heller men dem tittade iallafall inte en i ögonen med en känsla av galenskap i blicken. Fy.
Allting var stort, förutom japanerna själva enligt Måns, vindruvorna var stora som potatisar och det fanns knivar på över en meter i längd.
Vi passade på att smaka något som heter mochi och är en gummiaktig bakelse/kaka med fyllning, väldigt rolig att tugga på och smaken var inte heller så fel. 9/10 poäng!

När vi gått igenom allt, provsmakat allt man kunde och  luktat på allt äckligt vi kunde hitta så traskade vi iväg över broar och gator till ett område som heter Odaiba. Måns fick på vägen lära sig att tunnlar har tak och oftast går under något medan broar går över. På Odaiba fanns en outlet där vi köpte flera par skor och klagade över hur överdrivet hjälpsamma expediten var. Kunde ju inte ens röra en sko innan de kom skuttande och frågade vilken storlek jag ville ha! suck...

Vi släpade med våra stora påsar och tog ett skytrain tillbaka till Tsukiji där vi skulle äta lunch. För man kan ju inte missa chansen att äta sushi i Japan på denna fiskmarknad! Dit japanerna gick, gick vi också, som små snälla får följde vi efter och köade till den bästa restaurangen där fanns. (Antar jag, pga alla japaner). Definitivt utsökt sushi... MEN.
När sushin får ögon ja då började vi tveka... små små pyttefiskar låg i en hög på en sushi, hela med huvud och ögon, ja allt! Men klart vi skulle smaka, vi var ju trots allt på den bästa restaurangen så vilka var vi till att ifrågasätta deras kunskap. Helt ärligt smakade dem inte så mycket, huvudet hade en lite hårdare konsistens men annars ok. Däremot var det är med någon orange gegga som jag trodde jag skulle spy av, dog halvt. Men bättre Miso soppa finns inte, heller inte bättre tonfisk och ja krabban ska vi inte ens tala om så god den var!

Ja nog om maten nu... Hem med skorna i all hast för nu väntade ju dagens spännande händelse!!
Samuraiträning!
Förutom det faktum att vi åkte otill fel ställe, gick vilse, fick ta en taxi och blev sena så var det verkligen kul! Vi fick lära oss lite historia, hur det används i Japan nuförtiden och sen fick vi slåss. Vi blev fotograferade och filmade för vi var tydligen ovanligt duktiga, Yeay!
Påvägen ut krockade Måns huvud med dörren och avslutade vår vistelse där halvt i skratt, halvt i pinsamhet. En runda på Asakusas torg sen tog vi en kvällspromenad till Akihabara där vi var första dagen. Köpte souvenirer och viktigast av allt Måns vann en mjukis-sushi till mig!! 😄
Vi åt Katsudon till kvällsmat. Och ja det är felstavat men jag kan inte japanska okej.
Nu sitter vi här på vårt lilla rum och funderar över morgondagen, fortfarande inte bestämt café för vi får ingen respons... ber ännu en gång om åsikt, snälla? (vill gärna veta om någon faktiskt läser)
Imorgon är det inriktning på Karate så vi får väl se hur den dagen slutar.
Godnatt!!

Det sämsta med en blogg är att alla redan vet vad vi gjort och sen tänker de inte bry sig när man väl kommer hem, men detta är långt ifrån allt bara så ni vet 😘

Likes

Comments

Efter noga research förstår vi att det tydligen är helgdag här i Japan idag, inte vet vi varför men saker som t.ex. Tsukiji fish market var stängt pga detta. Ny planer fastställdes och efter frukost gjorde vi ett nytt försök att köpa dagskort på metron, även här förstod vi att det var helgdag då det var tio ggr dyrare idag än igår...
Påvägen gick vi dessutom förbi en förskola som hade lite festligheter, små kantar på ca 3år hade springtävling och hela publiken hejade högljutt, när en liten ramlade hördes ett högt ååååh. PRECIS som i Wii-spelen, så nu vet vi att så låter det faktiskt på riktigt här.
Vi åkte till ett område som heter Shibuya men när vi väl kom dit hade vi glömt vad vi skulle se, så vi tror att vi hittade den kända korsningen med övergångsställen och extremt mycket folk sen gick vi vidare. Nu i efterhand vet vi vad vi glömde men det får vänta tills vi får tid över.

Vi vandrade vidare på en stor gata, kikade in i butiker som såg lite roliga ut som t.ex. Disney Store och sen fortsatte vi.
Yoyogipark är en stor park som en gång används i militära syften men som nu mestadels är en plats fylld av stora mäktiga träd, öppna ytor med gräs där folk utövade bl.a. Yoga och såklart Meiji shrine. Stora shintobågar som fanns i Parken nära templet (vet egentligen inte om det är klassat som ett tempel) tillägnat kejsare Meiji och hans kejsarinna. Många skrev böner och önskningar på små träbrickor som hängdes runt ett träd, många fina ord och en del lite lustiga önskningar.

När vi kände oss klara i parken gick vi tillbaka mot en gata som vi fått rekommenderad av många nämligen: Harayuko Takeshita street. En gata främst för ungdomar men med enormt mycket folk, såväl turister som Japaner. Här hittade vi otroligt fula tröjor, en miljon olika glada strumpor, Halloween butiker, utklädningsaffärer m.m. Himla roligt tyckte jag! Verkligen värt ett besök även om mycket där inte är någonting man egentligen kommer använda så är det sjukt kul att bara titta (och prova lite i smyg).
Här tog vi även paus för Harayuko's speciella Crêpes, fanns runt 100 olika att välja mellan men vi valde varsin som verkade lovande, min med cheesecake, chokladglass och grädde. Mäktigt! Gott!

Måns ville hitta en hattaffär som vi sett på kartan, efter några varv på gatan nedanför gav vi upp och begav oss vidare. Av slump sprang vi in i en turist information, så nu längtar vi tills imorgon!!
Vi står dessutom i valet och kvalet om vilket sorts café vi ska besöka när vi ändå är här, så lite hjälp tack? Ska vi välja 1. kanin café 2. Uggle café 3. Orm Café eller 4. Igelkott Café??
(ugglorna får man inte klappa)

Ett kakmonster talade om för oss att det alltid är tid för en kaka så med varsin gratis kaka i hand traskade vi vidare till ett nytt område.
Pang! o så var vi vilse. Och när man befinner sig på en helt folktom gata inne i Tokyo där det bor ca 9miljoner människor, ja då känns det inte helt rätt, vill jag påstå.
Kartläsaren Måns fick oss runt lite och sen bestämde jag vad som verkade roligast, typ som vilken trappa vi skulle ta eller om vi skulle gå på höger eller vänster sida av vägen. Mest för att jag skulle få bestämma något för han var den enda som hade ett fungerande Google maps...
Tillslut kom vi fram till att åka hem istället och vila innan det blev dags att leta efter en ny spännande  restaurang.

Vilken besvikelse det blev, kanske hade vi för höga förväntningar men ändå, tema restaurang Alice i Underlandet. Man tänker ju att bara Tokyo kan göra det riktigt bra, men njae, antingen kom vi till fel ställe så att det finns mer än en eller så vad den bara allmänt lam... maten ok, inget speciellt, pizza och spagetti. Upplägget kunde nått bättre höjder och dessutom kostade det i inträde... jaja nu vet vi det, så inte värt det. Och varenda gäst här fyller tydligen år idag!! Och Måns ville inte spela födelsedagsbarn... tråkmåns.

Likes

Comments