Dagarna har gått, till och med en hel vecka sedan jag postade ett inlägg på bloggen. Men än en gång kom livet i mellan. Men nu är jag tillbaka igen, om just du undrat vad jag har sysslat med senaste 8 dagarna.

Efter mitt förra inlägg, har jag lagt i nya växlar. Och vilket resultat dessutom. Jag har tränat sex dagar av 8 sedan jag var inne här sist. Det känns så bra och jag mår så bra. Sist men inte minst är jag sjukt stolt över mig själv.

Idag skulle jag ha en träningsfri dag då jag har träningsvärk. Dels efter innebandyn i torsdags och efter PT passet igår. Men en vän ville att vi skulle tillbringa lite tid i gymmets relaxavdelning och innan dess skulle vi ta och lägga lite tid på löpbandet. Så det gjorde vi, Men jag gick i lugn takt. Kändes lagom idag, men gör också att jag kan skippa träning i morgon kväll. På onsdag ska jag gå på mitt första Yogapass. Det ska bli spännande.

I veckan klarade jag dessutom springa mina första 4 km utan att stanna. Nu ska jag springa den sträckan i samma hastighet någon vecka till innan jag ökar. Men nu inser jag att jag verkligen kommer springa 5 km i vår utan större bekymmer.

Inte nog med att jag har gjort resultat på löpbandet så märker jag att mina magar börjar minska. Jag tror till och med att jag har en midja. Skam den som ger sig.

Idag när jag åkte och hämtade min son efter att han hade dömt så åkte jag mot denna vackra himmel. Så underbart vacker.

Carina

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Familj, Mamma, Träning

Tränade mitt pass med PT igår och han blev inte nöjd över mitt resultat. Vikten hade gått neråt men muskelmassan hade inte ökat. Det jag hade minskat i vikt var dessutom vätska. Inte så kul, men samtidigt så har jag tyckt att det varit jobbigt med jul och nyår. Till vardags fungerar kosten som allra bäst. Inte nog med det så hade jag inte tränat på en vecka innan vägning heller då jag faktiskt haft ont i halsen, och är fortfarande förkyld.

Jag tog allt han sa till mig och om en vecka, på lördag ska jag köra med min PT som hjälper mig med mitt program. Vi har en timme med träning, vägning och mätning. Ska blir sjukt kul och jag är supertaggad att bevisa att jag verkligen vill och kan fixa det här. För det är ju faktiskt för min skull, inte för deras.

Idag var jag på gymmet igen då det passade bra när sonen ändå skulle spela innebandymatch, det blev 3km löpning på löpband. Är så sjukt stolt att jag fixar det. Jag har ju trots allt +70 kg att springa med. Dessutom är jag kort. Men jag kommer springa längre nästa gång, då jag är mindre förkyld.

De dagar jag inte tar mig till gymmet för att min man vill träna så ska jag passa på att köra detta hemma. Sjukt bra app faktiskt. Har du provat den?

Innan jag började träna orkade jag ca 3 armhävningar, Idag orkar jag minst 6 st. Så styrkan ökar verkligen även om än inte vikten minskar så mycket som jag vill. I benpress orkar jag 140 kg, ska öka nästa vecka till 150 och min PT trodde jag skulle kunna klara 170 kg. Tur man är gammal fotbollsspelare.

I kväll skulle vi äta lite grönsaker med dip. Minstingen Ella njöt i fulla drag. Hon doppade sin gurkstav och grävde ur så mycket dip hon bara kunde. Vi visade henne att man bara skulle doppa grönsaken i dippen. Få dippade hon så långt ner i skålen hon kunde så att så mycket grönsak som möjligt fick dip på sig. Sen åt hon en bit, sög bort resten av dippen och dippade igen. Vi var inte så sugna att ha samma dip som henne. Men det såg så roligt ut. Härligt när det uppskattas med nyttigheter på "godisbordet".

Min ledighet sen den 23 december går mot sitt slut och det har gått bättre än väntat. Jag har fått en hel del gjort hemma, och jag har gjort massor med framför allt Ella. Ella har inte saknat förskolan alltför mycket. Jag har även fått till ett efterlängtat IKEA besök med bara äldsta dottern. Det var uppskattat. En och annan Pokenad har det blivit också.

Snön kom och det förgyllde ledigheten med en massa pulkaåkning. Jag hoppas jag hinner med lite till med Ella i morgon efter jag har varit inne med Emil och hejat fram han och hans innebandylag.

Det kom inte bara snö. Det blev sjukt kallt också.

Carina

Likes

Comments

Nytt år, nya möjligheter.

Många sätter upp nyårslöften för saker de ska börja med eller bli bättre på. Jag har inget löfte, däremot tänker jag fortsätta där jag slutade.

Jag ska fortsätta att tänka på MIG. Göra saker som jag mår bra av på olika sätt.

Med andra ord tänker jag fortsätta gå på gymmet. Ofta. Eller ja ofta för mig. Målet är 2-3 ggr/veckan. Gymmet ligger dessutom 2,5 mil bort så det krävs lite planering vilka pass och dagar som det funkar. Tyvärr har jag börjat året med ännu en förkylning med ont i halsen så jag har skjutit bort mitt PT-pass tills på fredag. Imorgon alltså. Då kommer jag att köra igen. Tyvärr har jag inte hunnit träna där emellan.

Julen har dock varit jobbig med tanke på mat och dryck. Och sötsaker. Men någonstans försökte jag hålla mig sund. Vad du äter dagarna mellan jul och nyår är ju faktiskt inte så avgörande utan dagarna mellan nyår och jul. Och jag har redan ändrat mina vanor, så jag ska klara det även om julen inte var till vågens fördel.

Har du något/några nyårslöften?

Delar med mig av mina 9 bästa instagrambilder 2017, följ mig gärna där om ni vill. Jag heter Carina1975.

Ha en underbar dag.

Carina

Likes

Comments

Natten till igår kom det massor med snö till oss i Östergötland, jag vet faktiskt inte hur det ser ut i övriga landet. Men vi fick en hel del i alla fall.

Gårdagen bjöd på en otroligt bra dag. Direkt efter frukost fick jag ut alla barnen. Vi hjälptes åt att skotta fram vår garageuppfart som är alldeles för lång OCH för bred. Sjukt tacksam i det läget att jag har stora barn som kan hjälpa till. Efter det gick Ella och jag till pulkabacken, först åkte vi snowboard sen tröttnade vi och gick hem och hämtade pulkan i stället. Sen blev vi hungriga. Då gick vi och handlade på ica för att sen gå hem och laga tacos.

Efter maten åkte Emil till stan med kompisar för att gå på bio. Ella och jag hamnade i soffan, jag var helt slut i kroppen vid det laget så jag lade mig och sov en stund. Det var sjukt nice faktiskt. Gillar att ha semester när man verkligen kan göra precis det som faller en in.

När jag vaknade sen så monterade jag dörrar på Emils bestå hylla. Det blev så mycket bättre. Ser inte alls lika rörigt ut och blir heller inte lika dammigt. Efter det var det dags för mellis.

Efter mellis hade jag lovat Ella att gå till pulkabacken igen. Så vi gick ditt och tog några åk till. Vid det laget hade Mathias hunnit komma hem från jobbet. Han hade med sig en ny pulka till Ella som hon invigde. Tyvärr kom vi ut alldeles försent. Mörkret hade redan tagit över, men det gick att åka en stund i alla fall. Men redan då blåste det kallt.

Kvällen tillbringade jag mest i soffan, maken och jag skulle se hockey, men han somnade så jag gick in till Emilia och målade en stund och såg hockeyn en stund på hennes rum. Gud vad jag har saknat att måla. Måste göra det oftare. Det är verkligen terapi.

I dag ska det vara -10 grader här så jag vet inte om vi kan gå till backen idag. Kanske en kortare stund i alla fall. Men det återstår och se.

Nu ska jag sätta på tvättmaskinen och förbereda vad vi ska äta i kväll. Det är det tråkigaste när man är hemma hela dagarna att laga all mat. En måltid är helt okej, men inte att fixa två rätter det tycker jag inte är kul. Dagen blir att fixa hemma, kanske hinner jag med en fika med en vän. Men det blir en bonus.

Vad ska du göra idag?

Carina

Likes

Comments

I går var det en sån dag som man bara hade velat hoppa över. Den gav mig liksom inte så mycket mer än frustration, ilska och tårar. Från dess att sonen vaknade tills klockan16.00 då jag åkte hemifrån. Men igår såg han mig gråta, flera gånger. Allt man gör är ju för hans bästa, men inte nog med hans svårigheter, att vara tonåring kan vara en tillräcklig utmaning och svårighet i sig.

Det jag får leva på och hämta kraft i är hans svar på hans test han fick göra som en del av utredningen. Ett bevis på att vi gör rätt, och att han känner sig trygg hemma.

Hittade den text om adhd på denna sida: http://blogg.improveme.se/mardromsmorsan/2015/01/16/till-er-som-lever-och-umgas-med-oss-som-har-adhdadd/.

En blogg av Nadia Salwin som heter mardrömsmorsan. Texten väcker verkligen massor med känslor hos mig. Min stora fråga är ju hur VI ska förhålla oss och bemöta honom när han blir arg. För han kan ju inte kontrollera sig. Och hans svängningar från att vara rosenrasande till glad är så liten, men ack så frustrerande.


Till er som lever och umgås med oss som har ADHD/ADD

16 januari 2015 | 19:06 | Adhd relaterat

Jag är precis som du men ändå alldeles olik.

Jag känner samma känslor, upplever samma saker. Bara lite mer. När jag är glad är jag överlycklig. När jag är arg är jag förbannad. När jag är ledsen är jag förtvivlad.
När någon sårar mig känns det som om hela världen går under. När jag får en kram blir allt genast bra igen hur illa det än var alldeles nyss.

Ibland tar jag allt personligt. Allting som händer känns riktat mot mig. Och eftersom jag saknar en ventil i min hjärna så måste allting komma ut på annat sätt, oftast genom munnen. Jag kanske låter ilsken. Du kanske tycker att jag överdriver. Men eftersom jag saknar den där ventilen som du har, så blir saker som sker väldigt stora för mig. Jag får ingen chans att sortera upp tankarna och rensa bort det dåliga. Det som inte är realistiskt.

Jag är ingen dålig lyssnare men ibland har jag svårt att koncentrera mig. Droppandet från kranen, en bil som kör förbi, ett par på en bänk; allting som du med hjälp av din ventil kan sålla bort stannar kvar i huvudet hos mig. Jag ser dina läppar röra sig men ibland, jag är ledsen, så klarar jag inte av att höra vad du säger trots att jag verkligen försöker. Jag gör det inte för att nonchalera dig utan för att det finns så mycket annat att lyssna på. Och är vi i ett helt tyst rum så lyssnar jag istället på tystnaden som blandas med tankarna i mitt huvud. För där, där är det aldrig tyst.

Ibland blir du trött på mig för att jag har frågat dig om en sak och sedan nästan genast ställer samma fråga igen.
Nej, jag är inte dum i huvudet, trög eller korkad. Det är bara så att svaret du gett mig försvunnit bland alla andra tankar i mitt huvud. Så då behöver jag fråga igen.
Och kanske en gång till för att det ska fastna ordentligt. För att jag ska komma ihåg.

Att ligga i soffan en hel kväll och titta på film fungerar sällan för mig. Efter en stund börjar det krypa i kroppen, jag tappar min koncentration och tittar på allt annat förutom det som händer på tv-skärmen. Då är det min kropp som talar om att jag behöver lite omväxling. Mitt tålamod har tagit slut hur bra jag än tyckte att filmen var. Ge min övertrötta hjärna en paus tio minuter så kan vi fortsätta sen. Min skalle har inte samma förmåga att bearbeta intryck som din och tröttnar fort.

Blir du tokig på mitt eviga fipplande på telefoner, överkastet, kläder och allt annat som jag får mellan fingrarna? Det är bara mitt sätt att göra av med lite energi för att kunna hålla kvar fokus på dig.

Emellanåt känns det kanske som jag inte förstår dig och dina känslor. Men jag förstår så mycket mer än vad jag kan sätta ord på.
För när det är starka känslor i omlopp blir min hjärna styrd av dom och inga ord kan komma över mina läppar. Jag har fullt upp med att hålla ordning på kroppen så att den inte utför oönskade handlingar mot mig själv eller andra.

Slänger jag saker överallt? Kaos är mitt sätt att hålla ordning. Eftersom det är kaos i huvudet på mig jämt så är det då jag känner mig
trygg. Det är då jag känner att jag har kontrollen.

Förvånas du över hur jag kan vara förbannad i ena sekunden och i nästa hur glad som helst? Bli inte det. Mitt humör styrs helt av vilken känsla som får övertaget. Och sådant kan ändras fort. I min hjärna är allt i ständig rörelse. Ibland hinner jag inte med.

Hamnar jag ofta i konflikt med andra? Det är bara för att jag hatar orättvisor och vägrar att se på medan andra människor råkar illa ut.
Att lägga sig i är min specialitet. Jag gör det inte för att vara jobbig utan för att jag saknar den fega spärren som brukar känneteckna människan. Jag saknar ett konsekvenstänk och sätter mig ofta i farliga situationer för att rädda människor jag tycker om eller känner medlidande för.

Du tycker kanske att jag är expert på att skämma ut mig. Du förstår, jag ser inte att vara högljudd, hoppa i vattenpölar eller skratta högt som pinsamt. Jag gör det som faller mig in. Det jag känner för i stunden. Jag har inte tid att fundera på vad andra människor tänker om mig. Det finns så mycket annat som distraherar.

Jag förstår inte instruktioner lika snabbt som du. Ibland kanske någon har förklarat samma sak för mig tio gånger utan att jag fattat ett smack. Sedan kommer någon annan och jag förstår plötsligt på en gång. För mig handlar det nämligen inte om vad du säger utan hur du säger det.

Trött på att jag tappar bort nycklarna varje gång vi ska någonstans för att sedan alltid finna dem i jackfickan när vi kommer hem?
Det är bara att du vänjer dig. Min hjärna är så upptagen av omgivningen att den inte har tid att komma ihåg vart sakerna hamnar. Jag lägger ifrån mig dem utan att tänka på det.

Vi med ADHD/ADD är intensiva. Vi känner mer. Vi hatar mer. Vi sörjer mer.
Men vi älskar också mer. För när vi älskar någon så gör vi det inte bara med hjärtat utan med hela kroppen.
När du känner att du inte orkar vara förstående längre- gå ut. Ta en paus. Ta en paus från oss, för vi kan vara nog så påfrestande. Det händer alltid något när vi är med. Vi är i ständig rörelse. Men vi är inte bara intensiva och hyperaktiva. Vi är också både intelligenta och kreativa. Vi har bara ett annat sätt att tänka på, eftersom vi saknar den där ventilen. Vi har för att överleva skapat vårt egna lilla sätt att vara och agera. Det måste du låta oss få. Och ger du oss den chansen, chansen att få vara precis den vi är, låter oss få ta tillvara på allt positivt som vårat handikapp medför så kommer du att se hur mycket vi har att ge dig. Du kommer att förstå. Och vara stolt över att just du får följa med på vår resa och upptäcka världen i vårat perspektiv.

Visst är det tänkvärt.

Glad att utredningen är klar snart, denna månaden faktiskt. Så skönt, sen kan vi börja jobba förebyggande. Vi föräldrar kan få hjälp, råd och mer stöd. För snart börjar skolan och jag är orolig för hur det ska gå för honom. Han ligger redan efter F i så många fler ämnen. Hur ska han klara det?

Jag pratade med rektorn i skolan igår, hoppas att hon återkopplar till mig idag, och att vi kanske kan ses på torsdag, göra upp en plan.

Jag skulle vilja att han provar medicin OM det är något som psykologen rekommenderar, för hans skull. För att hans koncentration ska bli bättre och för att han ska orka. Så kanske hans fysiska symptom försvinner som han får när han blir för stressad. För vem skulle inte bli stressad om skolan/jobbet inte är anpassat för just DIG. Vi vuxna skulle rätt snart gå in i väggen.

Denna stressbägare är verkligen något att ta till sig också.

Usch vilket gnälligt inlägg, men det är ju därför jag bloggar, för att skriva av mig. Hoppas jag kan få någon annan mamma eller pappa som känner igen sig och kan känna lite känslan av "vad skönt, jag är inte ensam, det är fler som har det som vi" när de läser min blogg. För jag känner mig ofta välidgt ensam i mina barns svårigheter och hur annorlunda vår vardag, vårt liv ser ut.

Summa summarum är i alla fall hur i hela friden man kan känna sån frustration och ilska över någon som man älskar så otroligt mycket och som har så fina sidor? Men samtidigt har en annan sida, en sida du inte känner.

Carina

Likes

Comments

asperger, NPF, psykisk ohälsa, Stress, utmattad, Viktnedgång

God fortsättning!

Hur firade ni nyår? Har ni några speciella traditioner? VI har ett par som vi sedan många år firar nyårsafton och midsommarafton med. De har barn i samma åldrar och det fungerar så perfekt. I år bestämde vi dock att vi firar alltid nyår hos oss och midsommar hos dem. Annars brukar vi byta. Men det upplägget kändes bra. De har dessutom pool och den är lättare att barnen utnyttjar den på midsommarafton än nyårsafton.. Eller hur? ;)

Nyårsmenyn:

Förrätt: Heta räkor

Huvudrätt: Oxfilé, med potatisrosor och pepparsås. ( Friterad pomme tillbarnen. )

Efterrätt: Brownies, uppskurna i små bitar dränkta i Doolies, en gräddklick med Doolies och chokladsås på toppen. Som garnering hade vi rostade hasselnötter.

Här har ni en bild på efterrätten.

Har du några nyårslöften? I så fall hur lyder de?

Själv har jag inga löften, bara mål. Mitt mål är att fortsätta med träningen precis som jag gör och att inte ge upp. Jag ska även försöka jobba med min stressnivå så att den inte stiger för högt och tar över och gör mig sjuk. För där vill jag inte hamna igen. Samt att försöka att inte gå igång när barnen är arga. Det är så lätt att bemöta dem på fel sätt vilket bara triggar igång det dåliga beteendet ännu mer. Men där har min man och jag lärt oss mycket senaste tiden. Men vi har långt kvar innan vi är fullärda, om man någonsin kan bli fullärd?

Carina

Likes

Comments

Julen passerade helt okej, barnen har det jobbigt just nu och det spelar så klart in på hela måbraledighetskänslan. Men jag tycker det känns okej. De börjar nu landa, har börjat hämta krafter igen för att snart om 8 dagar ta nya tag i skolan.

Mamma var här som sagt från onsdag innan jul till onsdagen efter jul. Vi passade på att göra lite saker bara mamma och jag.

En kväll gick vi på ljusvandring i mitt vackra Norrköping. Det var en helt fantastisk vandring.

Det var en mysig promenad bara för mamma och mig.

Vi passade även på att gå på bio. Vi såg 101-åringen. Jag såg föregångaren 100-åringen men tyckte inte att den var så bra. Och gick bara för mammas skull. Hade inga förväntningar på filmen. Men vilken glad överraskning jag fick. Filmen överraskade mig, jag tyckte att den var riktigt bra. Så det är jag glad att vi han göra också.

Vaknade med halsont idag, det är inte alls vad jag hade tänkt mig, men det är väl bara att tänka om och hitta andra vägar. Men har man lovat sin dotter med Asperger att man ska åka till IKEA ikväll så har man, då är det bara till att åka. Ändra sina planer går inte om ingen i princip är döende.

Vad ska du göra idag?

Carina

Likes

Comments

Hej kära läsare, oj vad tiden går fort. Sex dagar har passerat, min mamma har varit här i en vecka och det är svårt att få till bloggandet då. Men igår åkte hon så nu ska jag passa på att uppdatera er lite.

Vaknade i morse av att sonen stormar in på toaletten och spyr! Det kan verkligen inte finnas värre sätt att börja dagen på. Inbillar jag mig i alla fall. Sån tur väl är han han pricka det mesta rätt. Men nu är det i full gång. Så jävla jobbigt. Det är så synd om honom. Inte nog med att han är sjuk, så börjar han inse att vårt umgänge till nyår troligen rycker också. Dessutom är det hans kompis med föräldrar som kommer. Det får ju inte honom att må bättre precis. Men någonting jag har lärt mig när det var som värst är att ta dagen som den kommer och inte misströsta. Nu är det svåraste att överföra det till barnen. Framförallt till Emil.

Dagen kommer bli hur lång som helst och om jag ska vara ärlig så mår jag själv illa? Eller är det inbillning? Ja, det återstår och se. De närmsta 48 timmarna är alltid så fruktansvärt långa och otroligt jobbiga.

Om man nu ska välja så hoppas jag Ella slipper detta. Hon har dessutom de senaste dagarna varit väldigt låg, äter minimalt och är så blek. Dock ingen feber. Vi väntar fortfarande på svar från hennes läkare om vad proverna vi tog för en vecka sedan visade. För OM det inte visade något avvikande så gissar jag att läkaren kommer gå vidare med utredning kring hennes dåliga viktuppgång. En maginfluensa på henne hade varit förödande.

Återkommer senare med ett roligare inlägg. Berättar om julen och annat roligt min mamma och jag har gjort de senaste dagarna när jag inte har uppdaterat er om mitt liv.

Hoppas ni har, och får en bättre dag än mig. För det är ni värda.

Carina

Likes

Comments

Klockan är halv sju. Ella och jag sitter i soffan och njuter över känslan att inte behöva snabba oss för att vi ska iväg idag. Jag passar på att blogga lite, svårt att hinna göra det när mamma är här tycker jag och snart är det ju julkalendern på TV. Jag kan ärligt erkänna att jag längtar tills klockan är 7.15.

Julen har kommit till stugan, även till toaletterna.

Igår jobbade jag några timmar innan jag åkte till gymmet och körde sista PT passet innan jul. Det är 5 dagar sedan jag körde förra passet och jag kan säga att jag hade gått ner 0.4 kg på 5 dagar. Det känns underbart. Nu är jag verkligen på g. Till saken är den att jag börjar känna av viktminskningen också. Känner att det finns en annan mage innanför mina bilringar, och vigsel och förlovningsringen måste jag nog ta av mig i vår. För dem tappar jag snart. Jag har även fått kommentarer på jobbet om att de ser viktminskningen. Min mamma dock som ser mig kanske tre/fyra gånger om året har inte sagt ett dugg. Och det svider. Hon om någon borde se. Men jag ger mig inte. Jag kör vidare.

Idag ska jag hämta de sista paketen för att slås in. Jag ska även griljera skinkan, göra jansson, tvätta, handla och städa av lite. Men jag är inte stressad. Känns skönt, mamma är dessutom här så jag vet att hon gör saker också. Ikväll blir det julbord här, och imorgon till lunch hos mina svärföräldrar. Men vi drar hem vid 15 tiden för att se Kalle Anka och för att öppna julklappar. Sen ska vi äta oxfilé och potatisgratäng. Varför göra som alla andra. Min barn mår bäst av att vara hemma i lugn och ro, deras småkusiner gör det bara rörigt då de inte har några regler eller en tydlig vuxen som visar dem vägen. När vi ses är det ofta kaos. Så vi väljer vår egen väg i år igen. Och det är så skönt.

Längtar verkligen till barnen får sina julklappar det ska bi så roligt att se deras blickar och glädje. Jag älskar verkligen att ge bort saker till dem jag tycker om.

I tisdags var jag och vägde Ella då hon hade gått ner 0.5 kg sist. Hon hade fortfarande inte gått upp, minskat 0.1 kg. BVC sköterskan och jag pratade lite om hur vi ska tänka, hon äter ju trots allt näringsdryck dagligen. Hon sa att hon inte är orolig över vikten och att vi skulle ta en ny vikt i vår. Sagt och gjort.

I onsdags ringde min läkare, vi hade tydligen en telefontid. En tid som jag trodde var avbokad då hon hade skrivit en remiss till en psykolog ändå utan att vi hade pratat. Vi pratade lite om mig sen frågade jag faktiskt henne om Ella och vikten. Josefine som läkaren heter har varit med hela Ellas resa och hon har sett när Ella varit som sjukast och de inte hittade något och inte förstod vad som var felet. Det känns extra tryggt att fråga just Josefine då hon vet allt om Ella. Jag frågade vad hon tyckte om vikten och hon tyckte INTE ALLS att det såg bra ut. Så hon beställde glutenprov, ämnesomsättnings prov mm på Ella. Så vi var och gjorde det igår och jag kan bara slå mig stolt på bröstet och säga att Ella är otrolig vad det gäller att gå till läkaren och ta prover. Hemskt att man som 5-åring kan vara så van, vid just det.

Jag vet själv inte vad jag tror om vikten, men det har varit så här sen hon föddes men de första 2,5 året åt hon ju inte ordentligt utan klassades som hon hade ätovilja. Nu äter hon i alla fall. De har kollat allt detta och allergier förut också, men när jag läste om glutenintolerans så blev jag helt paff. De stod att man kunde få blåsor i munnen av det. Och det har Ella och det tog vi upp med BVC. Min känsla är att det är gluten.

Jag vet inte vad jag vill, men jag vill att de ska hitta orsaken så att vi kan sluta med välling och näringsdryck. Jag vill att mitt barn ska växa.

Jag berättade för läkaren att jag hade hållit Ella hemma när det gick maginfluensa på förskolan, då sa hon att det var klokt gjort av mig. Det känns så skönt tycker jag.

Det kommer bli bra och jag vill bara att de ska hitta vad viktproblemet beror på. Däremot hoppas jag inte att det är gluten. Men vi tar en dag i taget. Hoppas på att få lite klarhet i mellandagarna. Men nu lägger vi det åt sidan och firar jul och stoppar i henne en massa goda feta saker. Hon kan få mina med.

Ta hand om varandra. Och lova att ta det lugnt och försök att inte stressa för mycket för det är inte bra för någon.

Kram och god jul önskar Carina

Likes

Comments

Det är bara fem timmar kvar att jobba nu innan jag går på julledighet. Det ska bli så skönt. Tänkte följa detta tvättråd till 100%.

Tyvärr kommer nog inte maken vara ledig någonting. Vilket återigen gör mig så besviken då hans arbetsgivare inte tänker särskilt mycket på sina få anställda som sliter häcken av sig hela dagarna. Men jag hoppas i alla fall att han får ledig någon dag.

Idag efter jobbet hämtade jag upp min mamma som ska fira jul med oss. Min pappa finns tyvärr inte mer i livet utan lämnade oss 2010 i cancer.

Julgodiset är klart, mannen är och handlar julmaten i stan i kväll medans sonen dömer hockey. Men imorgon jobbar jag bara 5 timmar sen drar jag till gymmet för ett PT-pass samt vägning. Sen åker jag hem och håller helg. Lååååååång helllllg.

Idag fick jag faktiskt en komplimang av en arbetskamrat som undrade hur mycket jag hade tänkte gå ner igentiligen! Det är så peppande och upplyftande, framförallt nu när julen står för dörren med alla godsaker i skafferiet. Men det peppar mig att tänka och prioritera rätt. Med det menar jag inte att jag inte tänker äta något godis. För det tänker jag verkligen göra. Godis är gott.

Ha en underbar kväll.

Carina

Likes

Comments