View tracker

Tänk att det finns personer som tjänar pengar på att plåga andra människor så att de knappt kan röra visa kroppsdelar!

Än konstigare är det kanske att man själv betalar för tjänsten. Jäkla PT.

Haha i ärlighetens namn så är jag en tävlingsmänniska som älskar att utmana mig. Igår hade jag en PT som jag inte haft tidigare och han ökade mina armövningar typ 4 eller 5 stycken med tio kilo på alla övningar. Idag har jag skitont i armarna och bröstmusklerna. Men fy vad jag kämpade och jag var helt slut efter de 30 minuterna jag tränade med honom.

Idag har det varit en rätt jobbig dag. Jag har frusit hela dagen på jobbet, eller rättare sagt hela förmiddagen. Jag jobbade inte på eftermiddagen. Under de timmar jag var där ringde jag hem tre elever som inte mådde bra. Jag har fått tillbaka den onda halsen och känner man faktiskt sjuk. Och jag vill INTE, jag har ju precis varit hemma en hel vecka från jobbet. Så imorgon gör jag väl som man inte ska, tack och lov jobbar jag bara 12-16.30.

Ikväll var det makens tur att vara iväg med sina vänner, först möte sen var de ute och åt. Jag unnar honom verkligen men så tomt utan honom.

Jag var tvungen att gå till ICA för att handla mjölk som var helt slut. Det var jobbigt då jag inte kände mig bra. Handlade mjölk, apelsiner och mörk choklad. När minstingen hade somnat så gjorde jag varm choklad till oss, tog 4 rutor choklad och massor av apelsiner med c-vitaminer. Så imorgon mår jag mycket bättre. God natt.

Carina

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

I morse innan Ella vaknade pratade jag med mannen i telefon, hur skulle vi lösa dagen. Jag funderade starkt på att vara hemma då Emilia kunde behöva mig under dagen då gårdagen var kaos. Samtidigt som jag kunde passa på att kurera min mage under en dag.

Men jobbet är viktigt för mig då jag mår bra där, det är min frizon. Mitt jobb, mina arbetskamrater och mina elever är mitt allt.

20 minuter innan vi skulle åka till förskolan och jobbet ringde förskolan. De meddelade att det gick magsjuka. Vi som har en dotter med tidigare matproblem samt en viktminskning på ett halvt kilo senaste kontrollen på BVC. Väljer ju då att hålla henne hemma. En maginfluensa är inte att föredra.

Så här sitter jag. Ella är just nu galen och skriker efter min uppmärksamhet trots att vi har byggt puzzel och spelat tre olika memory. Hon måste verkligen träna på att vänta. Men vilken tur hon har att jag snart är klar.

Förmiddagen får bjuda oss på en härlig promenad med ett stopp på ICA där vi ska handla en julkalender till morgondagens julkalender på SVT.

Funderar på att baka pepparkakor med barnen på eftermiddagen. Men det är än så länge bara en tanke.

Puss

Likes

Comments

View tracker

Försöker verkligen hålla mig flytande just nu. Men det är svårt. Magen börjar kollapsa, magkatarr är ett faktum. Inte så allvarligt, men ack så ont. Stressen är ett faktum och magkatarren är följden av det. Och jag vet, stressa inte. Men hur lätt är det? Jag kan ju inte plocka bort stressen, hur skulle det se ut? Vem skulle då ta hand om mina barn?

Idag ska de stora vara hemma, de har studiedag. Men jag vet ärligt talat inte om de fixar det. Oddsen att de kommer att bråka och tjafsa är skyhöga. Jag är i ärlighetens namn rädd att lämna de ensamma. Hatar att känna mig så maktlös.

Jag skäms att ens nämna det men har just nu så jobbigt med äldsta barnet, hon är en halvmeter bakom mig när jag är hemma. Bortsett från när hon sover. Och det håller på att kväva mig. Och jag blir arg och irriterad på henne. Jag skäms för det för samtidigt så förstår jag att jag är hennes trygghet hennes stöttepelare. Men jag kvävs. Känns inte som jag lever. Jag vill andningshål. Tack gode gud att jag tränar några gånger i veckan.

I helgen ska hon på helgresa och det ska bli så skönt. Och det skäms jag också att erkänna. Men någonstans därute finns det någon som också har det som oss. Önska bara jag hade fler att prata med och hade fler som förstod som jag kunde luta mig emot. Har en arbetskamrat som är guld värd. Till henne kan jag skicka de där smsen när jag helst skulle vilja ligga kvar i sängen och bara gråta.

Andas in andas ut.

Nu ska jag ta tag i dagen och snart ska jag åka till jobbet. På jobbet så väntar en skogsutflykt. Efter jobbet väntar gymmet och träning med PT. Undrar vad som har hänt med min kropp sedan sist.

Carina

Likes

Comments

Fast att vi har det tufft på många sätt så har jag under dessa åren ändå lärt mig att känna tacksamhet över människor som vi, min man och jag har i våra liv. Både vänner och de släktingar som verkligen försöker förstå och som erbjuder oss sin sin hjälp i form av barnvakt.

Jag har min släkt på 40 mils avstånd så där har vi ingen hjälp. Sen har vi tyvärr ingen bra kontakt med Mathias föräldrar då de helt enkelt inte förstår våra barns svårigheter vilket sätter en hel del käppar i hjulet. OFTA. Nu har jag gett upp.

Men i stället har vi min mans moster och hennes man som verkligen är fantastiska. De erbjuder sig och ställer verkligen upp om vi skulle be om det. Tyvärr behöver vi bli bättre på att be om hjälp. Men vill ju kunna klara sig själv. Men efter deras besök i går så inser jag att de vill verkligen hjälpa oss. Jag känner sån enorm tacksamhet för de med stort hjärta och ett sånt oerhört engagemang för sina egna barn och deras barnbarn. De är så närvarande och delaktiga i deras liv. Min man och jag saknar verkligen det.

Igår förmiddag var vi på dop, lilla Anton döptes. Så härligt också att få vara med att dela våra vänners stora dag för deras andra son. En mysig stund! 

Delar med mig av två bilder på mina döttrar. Sonen klarade inte av att följa med då han kände att han inte visste hur länge han skulle behöva sitta still. Han börjar bli så klok. Och kan verkligen börja sätta ord på hans svårigheter.

Nu är det söndag morgon och min tur att vara innebandyförälder. Ska bli så skönt att bara åka med Emil.Borde hinna med egen träning idag men vet inte om jag kommer att kunna det. Emilia vill åka med mig till stan när jag kommer hem och köpa julklappar. Får helt enkelt se vad jag hinner. Jag får helt enkelt passa på att ta en långpromenad när Emil och laget värmer upp innan matchstart.

Ha en underbar första advent.

Carina

Likes

Comments

Det var längesedan jag längtade så fruktansvärt mycket till helgen. En helg att få vila upp och återhämta mig.

Första veckan är avklarad efter jag var sjuk, en vecka som har varit fullproppad med:
Mån: Kvällsmöte, träning efter det. Hemma 21.30.
Tisd: Möte på Psykatripartners m sonen.
Onsd: Kvällsmöte, träning efter sen till min vän med cancer. Hemma 22.30.
Torsdag: Öppethus på em på skolan dottern börjar efter sommaren.

I tisdags ringde dessutom Emilias lärare och berättade att hon inte mådde bra. De gick till kuratorn så hon fick prata vilket resulterade i att vi kontaktade vår psykolog på BUP för vidare samtal. Vilket innebär ännu fler möten.
Alla dessa möten håller på att stressa ihjäl mig. Men 6 dec när vi ska på vidare möten ang sonens diagnos kunde jag vara ledig hela dagen. Jag tackar min arbetsgivare för det. Jag måste tänka på min egen hälsa.

Veckan på jobbet har dessutom varit tuff. Många kollegor sjuka. Jobbiga händelser att ta tag i mm. Men nu är det bara en dag kvar. Yeah.

Tränade igår men min PT. Innan varje pass är det vägning som gäller. Eller scanning rättaresagt. Man slår in längd och ålder. Sen får man ut vikt, fettmassa, muskelmassa samt vilken ålder kroppens status motsvarar.
Jag har gått ner 0.5 kg på 14 dgr samt minskat från 55 år till 51. Bara 10 år till så är jag i rätt form. PTn var mycket nöjd. Jag med förstås. ❤

Sov gott Carina

Likes

Comments

Jag undrar om det verkligen finns någon som uppskattar att bli väckt

Det gör inte jag. Nu får jag anstränga mig för att bibehålla det positiva humöret jag somnade med.
Ha en bra dag

Carina

Likes

Comments

ADHD, Familj, Träning, Funktionsnedsättning

Lämnade jobbet vid 19.45. Hade bestämt mig för att åka till gymmet innan jag åkte hem.

Jag kan säga att jag var nära att åka hem, men har man bestämt att man ska träna så tränar man. Det fick bli 30 minuter på löpbandet och jag sprang nog 20 minuter av dem. Sjukt stolt över mig själv.

Jag kan säga att jag är glad att jag åkte och tränade i stället för att åka hem för hemma blev det kaos. Men jag var fylld av energi och kände att jag skulle behålla lugnet. Nu återstår det att se om sonen följer med på mötet imorgon eller ej. Men det tar jag imorgon. Han ska inte förstöra mitt humör. Inte ikväll.

Däremot fick jag ju maila lite lärare och rätta till hans misstag. Han har dubbelbokat sig imorgon när han ska på utredningen kring hans adhd. Och nu vill han ställa upp på det han har lovat i skolan. Han vill inget illa men det blir bara så fel.

Snart ska jag hoppa i sängen.. Och drömma sött. Hoppas du också har haft en bra dag.

Carina

Likes

Comments

Helgen har återigen passerat med raketfart. Vad är det som får tiden att gå så fort just i veckosluten? I lördags tvättade maken min bil och jag påbörjade rensa tvättstugan/förrådet! Det tog sin tid, och jag har en hel del kvar men maken måste ju faktiskt vara med och rensa ur hans saker. Jag hoppas vi hinner klart nästa helg.

Vid ett-tiden hade vi blivit tilldelade att stå i kiosken när Emils lag spelade innebandymatch. Emil själv var på ett mindre bra humör, mycket på grunda av trötthet tror jag så han avstod matchen. Vi tycker att det är jättebra att han känner av när han inte bör spela, men det känns lite otacksamt och meddela ledarna samma dag. Men jag sa givetvis som det var så jag hoppas att de förstår.

När vi väl skulle åka till till Norrköping så ville ju inte Ella följa med. Hon ville ju till dem som skulle vara barnvakt på kvällen tidigare. Jag frågade dem om det var okej och det var det. Så det hela slutade med att Mathias och jag åkte iväg själv. Det var så skönt att bara åka vi. Vi gör alldeles för sällan saker på tu man hand.

På kvällen vid 18-tiden var det dags för oss att gå på ledarfesten med fotbollsföreningen där min man är tränare. Vi blev bjudna på julbord. En trevlig lugn kväll.

I morse vaknade Ella tidig. Jag somnade vid 2-tiden och fick gå upp strax innan klockan 6. Jag lät mannen sova då han var lite på pickalurven när vi gick hem. Jag la mig i soffan och sov i och för sig. Men Ella är nöjd bara man är i vardagsrummet med henne.

Vi åt frukost sent och direkt efter den så åkte Emil och jag till stan, han skulle dömma match igen. Medans han höll sig i ishallen tog jag en vacker höstpromenad i vår vackra stad Norrköping.

Det var skönt med en långpromenad på över en timme och jag fick känna hur kroppen mådde efter att jag har varit sjuk i en vecka. Men det kändes bra och så skönt med en lugn promenad i en vacker miljö.

När vi kom hem bevittnade jag när mitt lag HIF, Helsingborgs IF åkte ur Allsvenskan. Det kändes rätt ruttet med tanke på att vi faktiskt ledde matchen, ett tråkigt slut men, det är bara att acceptera situationen. Det är ändå laget i mitt hjärta.

Senare läste jag på sociala medier om vad som hade hänt efter matchen. Helsingborgs supportrar hade gett sig på sin egen spelare samt lagets tränare. Hur i hela världen kan de ens få ta sig in på planen? Se här vad som hände: Skandal efter matchen.

Efter matchen var slut var det dags för mat, sen åkte jag till gårdagens barnvakt med lite blommor. Är så tacksam för all hjälp vi får, då vi inte har så mycket hjälp av släktingar.

Nu är det kväll, mannen är och tränar och sonen följde med honom. Ella har somnat och jag ska njuta. I morgon väntar jobbet och gymmet. Ska bli så kul.

Ny vecka nya tag.

Carina

Likes

Comments

Bortsett från ett tråkigt besked av en fin vän i morse så har dagen löpt på ganska bra. Jag stannade hemma idag igen, har nu varit hemma 5 dagar från jobbet och inte tränat på EN VECKA. Känns segt men jag kommer igen.

Morgonen började jag med veckans vikt, det var som jag trodde i rätt riktning. Små steg åt rätt håll. Mer krav än så har jag inte.

Tanken var att jag skulle åka in och ta sonen efter skolan och att min man skulle åka hem och vara hemma med tjejerna. Så skulle jag skulle eskortera sonen till ishallen och titta på matchen som han skulle dömma. Men då jag inte mådde bra i morse så beslutade vi att jag stannade hemma och vila och så sparade vi den bilresan också. Då fick mannen ta sonen för inhandling av jeans, vilket inte alltid är en lätt match. Med andra ord var jag sjukt glad att slippa den matchen i klädbutiken. Innan de senare fick dra vidare för nästa match, den dock på is.

Tjejerna och jag beställde pizza, kändes lite lyxigt. Bjöd över grannen på ett glas vin också. En perfekt kväll utan krav.

Brasan tänd och snart somnar minstingen.

När hon har somnat ska jag hoppa i duschen, och hoppas sen att jag mår ytterligare bättre imorgon då vi har en middag som vi ska gå på. Bara Mathias och jag. Ingen fest utan bara middag. Så skönt att komma iväg bara vuxna för några timmar.

Nu sover hon redan och kvällen kan börja. Tror faktiskt jag har lite rosévin kvar. Ha en underbar kväll. Nu kan helgen starta.

Carina

Likes

Comments

Det har varit en period nu när jag inte har tänkt så mycket på det, då hon inte har haft några behandlingar, utan haft sin mellanperiod.

Men idag kom det som ett slag i ansiktet igen, en fet jävla fucking påminnelse. Cancern har spridit sig till lungorna. Helvetes jävla skit. FUCK CANCER.

Varför existerar sjukdomen ens? Varför ska det drabba mina närmsta? Räcker det inte att det tog min pappa ifrån mig alldeles för tidigt, alldeles för snabbt för 6 år sedan? Min fina pappa som alltid stått mig så nära.

Jag är glad att jag är ensam hemma idag, mycket att smälta mycket att ta till mig. Jag vet att de inte kan säga att det är "kört" än, men någonstans så är jag realist. Men snälla inte min bästa väns som får mig att må bra. Hon säger vad hon tycker, hon är klok, hon stöttar, peppar och får mig att se saker från nya annorlunda perspektiv. Hon har påverkat mig så enormt mycket som människa och fått mig att bli starkare och fått mig att våga stå på mig i situationer som jag annars skulle vikt undan. Jag gör allt för henne. Vad än som väntar. Men det kommer bli tufft. För alla. Jag är så orolig för hennes barn.

Carina

Likes

Comments