Mitt äldsta barn, Emilia 17 år har Aspergers syndrom. Hon fick sin diagnos i mitten av åttonde klass.

Hela hennes tid på högstadiet försökte jag berätta för skolan vad mitt barn behövde, vad hon hade för extra behov och vilka som var hennes styrkor. Utredningen pågick och hon mådde dåligt sen årskurs 6. Hjälpen i skolan var minimal. Men Emilia bet ihop och körde på. I skolan var hon pigg och glad. Hon borde få en grammis faktiskt. Hur man kan orka att hålla ihop i skolan och spela ett skådespel för att passa in och vara som alla andra. Vilket jobb.

Men till slut var måttet rågat. I februari i nian hade hon så stora minnessvårigheter att vi fick söka läkarvård. Hon kunde äta frukost två gånger, en gång kom vi på henne med att gå och känna på sin handduk. Då visste hon inte om hon hade duschat eller inte. Hon var som en dement, hon frågade saker om och om igen. Hon kunde fråga samma sak 10-20 ggr/ dag. Som ni förstår var situationen ohållbart och vi var mycket oroliga föräldrar.

Läkaren på vår vårdcentral, tog verkligen situationen på allvar. Emilia fick lämna en massa blodprover och göra en magnetröntgen på hjärnan. Allt var tack och lov bra. Vi fick sen träffa en neurolog som var fantastisk. En äldre herre som träffat många barn med diagnoser. Han pratade till Emilia! Han konstaterade stress. Summan av allting, hon en tjej i tonåren, höga krav på sig själv, betygshets i skolan med tanke på stundande gymnasium och dessutom ha en diagnos också som man INTE vill ha och inte vill att någon ska veta gör inte situationen lättare. Han sa att det var mer än tillräckligt för att få bägaren att rinna över.

Jag kämpade och krigade med hennes skola, som faktiskt knäckte henne. Emilia gick upp 10 kg i vikt också under denna perioden. Vilket inte gjorde att hon mådde bättre.

Hon fick naturligtvis dra ner på skolan, så kallad anpassad skolgång. ( Hon hade redan apassad skolgång, men vi fick minska hennes skoltid ytterligare. ) Det ledde till att hon fick F i idrott, svenska och engelska. Och som ni säkert vet är det ett måste att ha med sig både svenska och engelska om man ska komma in på något gymnasieprogram.

Hon kom därför in på IM. Ett individuellt program, där hon läste svenska och engelska. Det innebar att hon gick i skolan 4 dagar i veckan. 4 korta dagar, vilket var perfekt för henne. Ett år på halvfart, att hinna komma igen och må bra.

Vårt första möte med skolan i aug -16 så kände jag direkt att det här var anpassat för mitt barn. De såg henne och de FÖRSTOD hennes svårigheter. Där kände jag att jag som mamma kunde släppa taget om mitt barn. Att jag inte behövde ligga steget före hela tiden utan de hade koll på mitt barn. Skulle skolan på teater så visste skolan att hon behövde förberedas eller att vi fick hitta andra genvägar eller andra strategier. Allt beroende på hur hon mådde just då.

Fram till jul gick det bra och hon gjorde framsteg i svenskan. Men sen efter jul, gick det STRÅLANDE. Emilia fick då assistent, på nästan alla hennes lektioner. Då var det som hon blommade ut. Nu började de även prata om att hon faktisk hade en chans att få E i engelska som hon aldrig ens har varit i närheten av. Hon gjorde nationella prov i både svenska och engelska och klarade det. Hon lyckades knipa ett D i svenska och ett E i engelska och idrott när hon lämnade skolan och tog sommarlov.

Hon har nu dessutom kommit in på sitt förstahands val på gymnasiet. Djurvård. Jag är så stolt över henne. Detta året har gett henne så mycket. Hon har en tro på sig själv och på sin egen förmåga. Hon tar promenader självmant och vill röra på sig.

Nu gäller det bara att mottagande skola har samma förståelse och att vi kan övertyga dottern att kanske läsa utbildningen på 4 år istället för tre så att hon får det i lugnare tempo så att vi inte riskerar ohälsa igen. Det är det inte värt. Men jag kan förstå att är man 17 år så vill man inte gå 2 år längre i skolan än alla andra. Men det återstår att se.

Några veckor innan sommarlovet ringde hon till sin farmor och frågade om inte de kunde åka på solsemester ihop. Farmor tyckte att det var en lysande ide. De bokade en vecka på Rhodos tillsammans. Att farmor dessutom betalade 2/3 av resan var en bonus. Idag har de åkt. Jag tror de kommer få det underbart. Emilia får lugn och ro, inga småsyskon som stör. Och dessutom få sol och bad och god mat också gör ju inte veckan sämre.

Det enda som är jobbigt som förälder är att Emilia har svår jordnötsallergi. Tänk om något händer när de är iväg. Det hände ju faktiskt oss i Bulgarien 2008.

Bilderna i mitt inlägg kommer ifrån henne på hennes resa. Jag tror hon har det bra, vad tror ni?

Kram Carina

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Godmorgon, god middag, godnatt. Ja för i ärlighetens namn så vet i katten vad det är just nu.

Vaknade vid halv fyra och hör att någon av tonåringarna är uppe. Går på toaletten och lyssnar vem av dem det är. Men hör inget mer.

Väl tillbaka i sängen så börjar mina tankar snurra. Jag ska nämligen opereras i höst och det har gått väldigt fort. Från första läkarbesöket tills att jag var på bedömingssamtal hos ortopeden och de i sin tur sa att det var dags att operera.

För över åtta år sedan sökte jag för mina fötter då jag hade ont i mina tår. Det värkte något fruktansvärt framförallt när jag åkte hem efter en arbetsdag. Jag var då hos en läkare som berättade för mig att jag hade två åkommor i mina fötter. Både Hallux valgus och hallux rigidus. Hallux valgus är snedställd tå och Hallux rigidus innebär stel stortå.

Hallux valgus vet de flesta vad det är. Halluux rigidus innebär att jag inte kan röra min stortå så mycket, vilket innebär att varje steg jag tar påfrestar mina stortår. Och kroppens eget försvar då blir att det bildar benpålagringar på den onda leden. Så de sista månaderna har jag börjat få en rejäl knöl uppe på foten. Vilket innebär att jag har haft ganska besvärligt med skor sista tiden. När jag till och med inte kan gå i mina gympaskor som jag älskar och som jag har betalt alldeles för mycket för. Då är gränsen nådd. Haha

Sagt och gjort efter min resa till Bulgarien med jobbet så var måttet rågat med min fot. Ringde och bokade en tid på vårdcentralen, men det var flera veckor bort för det var ju ingen brådska.

Var hos läkaren tisdagen den 27 juni. Det besöket resulterade till att jag fick remiss till röntgen. En drop in tid. Eftersom jag ändå hade tagit ledigt från jobbet så åkte jag till sjukhuset och röntgade direkt samma dag. Lika bra att få det gjort. På torsdagen ringde läkaren och sa att han hade fått röntgenbilderna och skickat remissen.

Jag hade i mitt huvud ingen aning om det ens var så illa att en operation skulle bli av, utan tänkte att det här kommer att ta tid. Först ska man få en tid till ortopeden och det tar säkert 3 mån, och OM det ens blir operation tar ju det minst 2-3 månader till. Vilket även kanske var den tiden mitt huvud behövde. Och i ärlighetens namn, det hade passat mycket bättre på mitt jobb. Jag tar nämligen emot en förskoleklass i augusti vilket innebär ett ganska krävande arbete att få ihop en hel klass, med de olika behov den kräver. Det är ju inte helt optimalt att vara borta ca 2 mån från jobbet.

På måndagen, alltså 6 dagar efter jag har varit hos läkaren på vårdcentralen ringer telefonen 9.30 på morgonen när jag precis hade lämnat Emil på körskolan. Jag svarar,

- Hej, jag heter Lotta och ringer från ortopediska kliniken. Vi har fått in din remiss och undrar om du vill komma till oss klockan 17.30 idag då vi har fått in ett återbud.

Där låg min haka på bilgolvet och ligger troligen kvar.

Jag blev helt ställd, men bestämde mig för att ta tiden. Bättre att få det gjort och jag hade ju faktisk semester. Kliniken som jag skulle till ligger dessutom 12 mil bort så det passade ju utmärkt när jag hade semester.

Emilia, äldsta dottern och en kompis hängde med. Besöket gick snabbt och det var inga tveksamheter om att läkaren tyckte att det var dags att operera. Och det blir operation inom 2-3 månader. Jag borde haft någon med mig inne hos läkaren. Någons om kunde tänka för mig och ställa de kloka frågorna. De som jag inte hade förmåga till just då. För jag var inte riktigt med i huvudet. Det hade gått lite snabbt. Så nu har jag tusen frågor och inga svar.

En av frågorna jag brottas med är lokalbedövning eller sövning? Operationen tar bara 20-40 min. Men vill jag verkligen höra när de sågar och spikar i min fot? Någon som har erfarenhet? Kanske får man så mycket lugnande att man domnar bort lite ändå? Lokalbedövning känns ändå lindrigare då operationen går fort. Blir man inte väldigt trött efter att ha varit sövd en längre tid efter? Illamående???

Ja frågorna är så klart många och kliniken är nu stängd tre veckor framöver. Så jag får så snällt vänta på att få alla svaren.

Jag hoppas i alla fall att jag kan springa igen efter operationen och återuppta min träning där jag är idag. Jag får hoppas att jag har så ont i foten att jag inte ens tar mig ut till köket så att jag inte tröstäter för mycket.

Fick denna bilden av en kompis, älskar den.

Kram alla

Carina

Ps hoppas du har fått sova gott i alla fall.

Likes

Comments

Familj

Idag startade dagen lite senare än vanligt. Klockan åtta slog Ella och jag upp våra bruna ögon. Så härligt att börja dagen utvilad.

Jag han inte med så mycket mer än att vakna innan en vän skrev och frågade om hon fick komma med sina barn. Anton 1 år och Melker 3 år. De ville komma strax efter kl 9. Självklart fick de komma men jag sa att jag var tvungen att plocka lite hemma under tiden. De stannade någon timme. Sen tog jag tag i dagen rejält. Plockade och städade. Ellas rum fick sig en rejäl upplyftning.

När jag var klar inne gick vi ut i solen 45 minuter och njöt av sommarvärmen som tittade förbi.

Älskar alla blommor som blommar i trädgården just i detta nu.

Emilia klippte gräset sen och jag fixade med all tvätt. Den fixade vi ordning på altanen och fyllde vår nya friggebod med lite pinaler. Och mer ska det bli.

I  natt kommer jag sova gott. Kroppen är trött och huvudet mår så bra av att känna att jag fått så mycket gjort idag.

Imorgon alla Emilias väskor packas då hon åker till Rhodos på lördag morgon med sin farmor. Berättar mer om det när jag berättar om Emilias skoltid detta läsår som varit.

Jag är sjukt stolt över henne. Och det hon har presterat.

Med denna bild på mina tjejer och mig säger jag god natt.

SWEET DREAMS

Carina

Likes

Comments

Häng gärna på denna roliga instagram tag list. Ta gärna och skriv ditt och tagga mig. Här är frågorna:

Vad heter du på instagram?

- carina1975

Hur många följer du och hur många följare har du?
Jag följer 554 och har 300 följare.

Hur länge har du haft instagram?
Jag har haft instagram sedan 2012.

Vad står det i din profil?

Hur ser din profilbild ut?

Hur många inlägg har du totalt och hur många lägger du ut ungefär per dag?

Jag har 816 inlägg totalt. Det är väldigt varierande hur ofta jag gör inlägg. Det kan vara flera på en dag men också kanske ett i veckan. Det beror ju helt på vad som händer och sker.

Är likes och kommentarer viktiga enligt dig?

Självklart är det viktigt med likes.

Vad skulle du göra om alla dina följare blockerade dig?

Undra hur det kunde ske? Måste ju vara omöjligt... :)

Hur ofta kollar du på instagram?

För ofta!

Brukar du ha filter på dina bilder?
Inte så ofta. Men någon gång ibland.

Brukar du hashtagga mycket?
Inte så ofta.

Har du många selfies?
Några men jobbar på att tycka bättre om mig själv.

Använder du några andra sociala medier?
Facebook, twitter (används dock inte alls ofta), snapchat (carina1975) allra mest och bloggen.

Listan är lånad utav @bellefix .

Likes

Comments

ADHD, asperger, Autism, Cerebral Pares, Familj, Konflikter

Det är min tredje semesterdag idag. Eftersom vi skulle iväg vid lunchtid för att sonen skulle köra manöverprov för moped så bestämde vi oss för att vi skulle äta brunch vid elvatiden. Pannkakor blev beställt så sagt och gjort.

Innan dess han jag med en liten promenad då jag känner att jag måste tagga till lite med mer träning. Och har man stora barn så är det en fördel att de kan ta hand om sin lillasyster 30 min när jag är ute. Så det han jag med. Och det var inte vidare ansträngande för storebror heller då minstingen satt kvar på samma ställe när jag kom hem som när jag lämnade henne.

Har ofta sitter ditt barn med en iPad? Har ni begränsningar i ert barns skärmtid?

Som pricken över i et nu när vi ska renovera/bygga ut har diskmaskinen gett upp. Så igår fick vi beställa en ny. De känns så trist med de pengarna just nu. Nu vill vi ju ha alla pengar till utbyggnaden. Men sånt bestämmer man ju inte över. Och det är ju verkligen ett ilandsproblem.

När vi hade hämtat sonen så åkte vi till frisören. Då passade syrran på att ligga i bollhavet. Hon älskar det. Bilderna säger allt, eller hur?

Även om man har semester så måste jag ändå påtala hur trött jag är. Dagen har varit intensiv, och tyvärr lite körig. Det blir gärna så i en familj med barn med NPF problematik. Gap och skrik och stress innan vi kommer iväg är väldigt vanligt förekommande och det tar på mycket på min energi och ork. Semestern är ju inte bästa tiden för de här barnen heller då vardagen och rutiner är det som de mår bäst av. Ibland (läs ofta) önskar jag att fler människor, nära vänner och släkt förstod hur vår vardag kan se ut.

Det är så mycket som jag vill berätta men jag ska försöka bli lite proffsig i mitt berättande. Inte som nu då jag skriver allt och lite till. Jag behöver bli lite strukturerad. Saker som ligger på hög är att berätta om Emils utredning, midsommar, followtrain, Emilias resor och min väntande operation. Men som sagt. Struktur.

Nu hoppas jag maken kommer snart. Ni får hålla tillgodo med några fina bilder så länge. Jag har enorm längtan efter sol och värme och kanske lite solbränna.

Ha det bäst så länge. Kram Carina

Likes

Comments

Hej, hur har ni det där ute?

Det var ett tag sedan sist. Tänkte göra ett försök igen.

Idag är det tisdag och min andra semesterdag. Jag har varit borta mellan 9-14.00 idag så nu hamnade minstingen och jag i soffan. Hon ser på Bokstavlsandet på urskola.se. Och jag tänkte passa på att blogga lite.

Min träning hänger i, och jag älskar det. Tyvärr han jag inte nå mitt största delmål innan semestern. Men jag tar ändå semester med en känsla av att känna mig nöjd med vad jag har presterat och jag känner att jag duger. Givetvis kommer jag inte sluta träna för det men, jag har hittat en balans och vad gör det om det tar mig 3 år att gå ner allt? Ingenting, för det ska ju faktiskt vara hållbart resten av mitt liv.

Sonen var på körskolan på förmiddagen då passade yngsta dottern och jag på att göra ärenden på stan samt att åka till Folkparken med värsta matsäcken. eller fikakorgen är väl mer rätta ordet. Hon stormtrivdes. En arbetskamrat kom dit med sin son också. Det var jättetrevligt. Jag hade kunnat vara kvar en eller två timmar till om inte min son hade velat hem mer eller mindre direkt efter körskolan. Han var trött.

Senast jag bloggade pågick hans adhd utredning. I februari blev utredningen klar. Vår son 15 år har medelsvår adhd. Mycket har hänt sedan dess, men det berättar jag en annan gång. Nu har vi tre barn med diagnos. Äldsta dottern har Asperger, sonen har adhd och sladdisen har en lindrig CP skada.

Vi har tillsammans med barnen startat ett projekt hemma. Projektet innebär att vi ska bygga en friggebod för att få ut alla våra trädgårdsverktyg, när den är klar ska vi rensa vårt garage med tillhörande förråd för att sen göra ett rum åt äldsta dottern i den delen av huset. Sen får sonen överta hennes rum som är betydligt större än hans rum. Så att han kan få mer plats till kompisar på rummet. Men för att vi skulle kunna genomföra projektet så pratade vi med barnen att vi behöver hjälpas åt. Annars har vi inte en chans att klara och orka med det. Ikväll var det världens teamwork och jag älskar verkligen när vi gör saker tillsammans. Emilia tog lillasyster Ella och var med henne inne, medans vi andra tre la golv i friggeboden. Så kul att göra det tillsammans. Nästa vecka kan jag börja måla friggeboden. Ska bli så kul.

Jag har så svårt att hålla fokus när jag skriver. Det blir lite mer som en dagbok, men jag tänker att ni läser ju för att ni vill, inte för att ni måste.

Ha det bäst CARINA

PS skulle lagt till lite bilder men lyckas inte. Någon mer än jag som har problem med det? Hoppas jag löser problemet snart så att jag kan lägga till lite bilder till mitt inlägg. Jag tycker liksom bilderna gör bloggen. Nu väntar sängen, godnatt.

Likes

Comments

Dagarna har gått, till och med en hel vecka sedan jag postade ett inlägg på bloggen. Men än en gång kom livet i mellan. Men nu är jag tillbaka igen, om just du undrat vad jag har sysslat med senaste 8 dagarna.

Efter mitt förra inlägg, har jag lagt i nya växlar. Och vilket resultat dessutom. Jag har tränat sex dagar av 8 sedan jag var inne här sist. Det känns så bra och jag mår så bra. Sist men inte minst är jag sjukt stolt över mig själv.

Idag skulle jag ha en träningsfri dag då jag har träningsvärk. Dels efter innebandyn i torsdags och efter PT passet igår. Men en vän ville att vi skulle tillbringa lite tid i gymmets relaxavdelning och innan dess skulle vi ta och lägga lite tid på löpbandet. Så det gjorde vi, Men jag gick i lugn takt. Kändes lagom idag, men gör också att jag kan skippa träning i morgon kväll. På onsdag ska jag gå på mitt första Yogapass. Det ska bli spännande.

I veckan klarade jag dessutom springa mina första 4 km utan att stanna. Nu ska jag springa den sträckan i samma hastighet någon vecka till innan jag ökar. Men nu inser jag att jag verkligen kommer springa 5 km i vår utan större bekymmer.

Inte nog med att jag har gjort resultat på löpbandet så märker jag att mina magar börjar minska. Jag tror till och med att jag har en midja. Skam den som ger sig.

Idag när jag åkte och hämtade min son efter att han hade dömt så åkte jag mot denna vackra himmel. Så underbart vacker.

Carina

Likes

Comments

Familj, Mamma, Träning

Tränade mitt pass med PT igår och han blev inte nöjd över mitt resultat. Vikten hade gått neråt men muskelmassan hade inte ökat. Det jag hade minskat i vikt var dessutom vätska. Inte så kul, men samtidigt så har jag tyckt att det varit jobbigt med jul och nyår. Till vardags fungerar kosten som allra bäst. Inte nog med det så hade jag inte tränat på en vecka innan vägning heller då jag faktiskt haft ont i halsen, och är fortfarande förkyld.

Jag tog allt han sa till mig och om en vecka, på lördag ska jag köra med min PT som hjälper mig med mitt program. Vi har en timme med träning, vägning och mätning. Ska blir sjukt kul och jag är supertaggad att bevisa att jag verkligen vill och kan fixa det här. För det är ju faktiskt för min skull, inte för deras.

Idag var jag på gymmet igen då det passade bra när sonen ändå skulle spela innebandymatch, det blev 3km löpning på löpband. Är så sjukt stolt att jag fixar det. Jag har ju trots allt +70 kg att springa med. Dessutom är jag kort. Men jag kommer springa längre nästa gång, då jag är mindre förkyld.

De dagar jag inte tar mig till gymmet för att min man vill träna så ska jag passa på att köra detta hemma. Sjukt bra app faktiskt. Har du provat den?

Innan jag började träna orkade jag ca 3 armhävningar, Idag orkar jag minst 6 st. Så styrkan ökar verkligen även om än inte vikten minskar så mycket som jag vill. I benpress orkar jag 140 kg, ska öka nästa vecka till 150 och min PT trodde jag skulle kunna klara 170 kg. Tur man är gammal fotbollsspelare.

I kväll skulle vi äta lite grönsaker med dip. Minstingen Ella njöt i fulla drag. Hon doppade sin gurkstav och grävde ur så mycket dip hon bara kunde. Vi visade henne att man bara skulle doppa grönsaken i dippen. Få dippade hon så långt ner i skålen hon kunde så att så mycket grönsak som möjligt fick dip på sig. Sen åt hon en bit, sög bort resten av dippen och dippade igen. Vi var inte så sugna att ha samma dip som henne. Men det såg så roligt ut. Härligt när det uppskattas med nyttigheter på "godisbordet".

Min ledighet sen den 23 december går mot sitt slut och det har gått bättre än väntat. Jag har fått en hel del gjort hemma, och jag har gjort massor med framför allt Ella. Ella har inte saknat förskolan alltför mycket. Jag har även fått till ett efterlängtat IKEA besök med bara äldsta dottern. Det var uppskattat. En och annan Pokenad har det blivit också.

Snön kom och det förgyllde ledigheten med en massa pulkaåkning. Jag hoppas jag hinner med lite till med Ella i morgon efter jag har varit inne med Emil och hejat fram han och hans innebandylag.

Det kom inte bara snö. Det blev sjukt kallt också.

Carina

Likes

Comments

Nytt år, nya möjligheter.

Många sätter upp nyårslöften för saker de ska börja med eller bli bättre på. Jag har inget löfte, däremot tänker jag fortsätta där jag slutade.

Jag ska fortsätta att tänka på MIG. Göra saker som jag mår bra av på olika sätt.

Med andra ord tänker jag fortsätta gå på gymmet. Ofta. Eller ja ofta för mig. Målet är 2-3 ggr/veckan. Gymmet ligger dessutom 2,5 mil bort så det krävs lite planering vilka pass och dagar som det funkar. Tyvärr har jag börjat året med ännu en förkylning med ont i halsen så jag har skjutit bort mitt PT-pass tills på fredag. Imorgon alltså. Då kommer jag att köra igen. Tyvärr har jag inte hunnit träna där emellan.

Julen har dock varit jobbig med tanke på mat och dryck. Och sötsaker. Men någonstans försökte jag hålla mig sund. Vad du äter dagarna mellan jul och nyår är ju faktiskt inte så avgörande utan dagarna mellan nyår och jul. Och jag har redan ändrat mina vanor, så jag ska klara det även om julen inte var till vågens fördel.

Har du något/några nyårslöften?

Delar med mig av mina 9 bästa instagrambilder 2017, följ mig gärna där om ni vill. Jag heter Carina1975.

Ha en underbar dag.

Carina

Likes

Comments

Natten till igår kom det massor med snö till oss i Östergötland, jag vet faktiskt inte hur det ser ut i övriga landet. Men vi fick en hel del i alla fall.

Gårdagen bjöd på en otroligt bra dag. Direkt efter frukost fick jag ut alla barnen. Vi hjälptes åt att skotta fram vår garageuppfart som är alldeles för lång OCH för bred. Sjukt tacksam i det läget att jag har stora barn som kan hjälpa till. Efter det gick Ella och jag till pulkabacken, först åkte vi snowboard sen tröttnade vi och gick hem och hämtade pulkan i stället. Sen blev vi hungriga. Då gick vi och handlade på ica för att sen gå hem och laga tacos.

Efter maten åkte Emil till stan med kompisar för att gå på bio. Ella och jag hamnade i soffan, jag var helt slut i kroppen vid det laget så jag lade mig och sov en stund. Det var sjukt nice faktiskt. Gillar att ha semester när man verkligen kan göra precis det som faller en in.

När jag vaknade sen så monterade jag dörrar på Emils bestå hylla. Det blev så mycket bättre. Ser inte alls lika rörigt ut och blir heller inte lika dammigt. Efter det var det dags för mellis.

Efter mellis hade jag lovat Ella att gå till pulkabacken igen. Så vi gick ditt och tog några åk till. Vid det laget hade Mathias hunnit komma hem från jobbet. Han hade med sig en ny pulka till Ella som hon invigde. Tyvärr kom vi ut alldeles försent. Mörkret hade redan tagit över, men det gick att åka en stund i alla fall. Men redan då blåste det kallt.

Kvällen tillbringade jag mest i soffan, maken och jag skulle se hockey, men han somnade så jag gick in till Emilia och målade en stund och såg hockeyn en stund på hennes rum. Gud vad jag har saknat att måla. Måste göra det oftare. Det är verkligen terapi.

I dag ska det vara -10 grader här så jag vet inte om vi kan gå till backen idag. Kanske en kortare stund i alla fall. Men det återstår och se.

Nu ska jag sätta på tvättmaskinen och förbereda vad vi ska äta i kväll. Det är det tråkigaste när man är hemma hela dagarna att laga all mat. En måltid är helt okej, men inte att fixa två rätter det tycker jag inte är kul. Dagen blir att fixa hemma, kanske hinner jag med en fika med en vän. Men det blir en bonus.

Vad ska du göra idag?

Carina

Likes

Comments