Tänk om tårarna kunde sluta rinna,

Tänk om kraften kunde komma tillbaka,

Tänk om ensamheten kunde försvinna,

Tänk om du kunde komma tillbaka.

Då skulle jag le igen,

och jag skulle jag våga igen,

jag skulle bli stark och vilja igen,

och jag skulle känna trygghet igen,

Jag skulle slippa vara ensam och orolig,

 Istället bli sedd och önskad.

Jag har förlorat för många,

för många för att våga igen,

men saknade den tär över det som fanns,

och rädslan har gripit fast i mig att förlora igen.

Tänk om jag vågade ännu en gång,

kanske livet skulle komma åter,

orken, lusten och leendet kunde komma tillbaka

fylla det hål som står tomt och gråter,

Jag vågade, jag trodde och jag hoppades,

men allt togs ifrån mig,

nu gapar tomheten och saknaden som skriker.

Tänk om..


Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

​​Jag är en sådan där person som känner i magen om något kommer hända som inte är bra. Det har stämt alltför många gånger för att kunna förbises. Efter traumat fick magen spel och gjorde så jag kände av det jämt och hela tiden men efter mycket hjälp och närmare 7 år som gått har magen börjat lugna ner sig och jag kan mer lita på det den säger även fast jag är mycket misstänksam mot den för alla spratt som ej stämt i flera år. Jag har aldrig litat helt på den men den har gjort att jag varit vaksam. 

Just nu inför elektriker och spisbyte känns det ganska lugnt, bara lite oroligt men det är att förväntas från någon som får panikattacker bara det sker en liten förändring. Jag börjar få hopp om att det kommer att gå bra. Fast jag liksom pausar mig själv. Väntar. Gör ingenting. Som att sitta i ett väntrum inför ett läkarbesök. Fast i några dagar. Ganska lång väntan men det är som om jag inte fungerar riktigt innan det är klart och jag får se hur det har gått. Jag har börjat göra så ofta. När något oroar och jag inte får panik så väntar jag. Det blir många och långa ”väntningar”. Ganska trist och tragiskt men ändå så mycket bättre än förut.

Likes

Comments

Besluten

Idag blev det bekräftat att elektrikern/elektrikerna kommer samtidigt som de levererar spisen. De ska dra ny elkabel och felsöka. Jag vet inte om det kommer att bli till fördel eller nackdel att jag kommer att ha huset fullt med killar. Ser framför mig hur det kommer att bli trångt då alla ska vistas i köket och oroar mig för att det inte kommer att bli något bra samarbete killarna emellan. Jag ser mer kaos, mer oro och mer problem framför mig men försöker att hålla mig lugn. Det blir nog bra, äntligen.... Fördelen är ju att ha köket fullt med killar. Det blir ju flera stycken. Kanske kan det vara något att vila ögonen på? Jag är ju singel sedan en tid tillbaka så titta är ju helt acceptabelt.

Likes

Comments

Besluten

Nu är elektrikern i varje fall bokad. Önskemålet var att de kommer samma dag som spisen levereras, men det var ingenting de kunde lova.

”Vi hör av oss innan vi kommer”,

”Men det vore så bra eftersom jag jobbar och är ledig den dagen”

”Vi jobbar också”

Hur ska man ta det då? Var det trevligt? Ska man byta firma eller hoppas på att det löser sig till det bästa? I vilket fall så verkar det inte vara något egentligt problem förutom överbelastning. Jag måste planera vad jag ska använda, inte svårare än så. En vattenkokare drar 2000kw (tror jag han sa) och det är tydligen mycket om jag nu förstod rätt. Om jag skulle fortsätta som jag har det nu skulle jag behöva ha 24 amperes propp. Fast egentligen säger inte det mig så mycket då jag ändå inte har någon aning om någonting om det här med el. I vilket fall får de komma hit och dra ny ledning till en annan del av köket där mikro, kaffebryggare och vattenkokare får stå, något jag ändå planerat. Man kan ju inte riskera att datorn ska gå sönder bara för att man är spontan och vill ha en fika.

Likes

Comments

Bara att logga in här och se andras inlägg som handlar om mode och skönhet eller senaste utekvällen skapar känslor som kanske kan liknas med avundsjuka.

Att dag för dag, vecka efter vecka och månader efter månader kämpa, slåss, strukturera och överleva problem efter problem som bara måste tas om hand gör att livet sig självt får vänta. Att dessutom leva med ångest som far som elektriska magnetfält i kroppen och dränerar energin påverkar kapaciteten av vad jag egentligen skulle kunna vara.

Vad underbart det skulle vara att vakna en dag och mitt största problem skulle vara vilka kläder jag skulle sätta på mig eller om jag skulle locka håret eller sätta upp det inför en trevlig kväll på krogen. Hur ska jag lägga makeupen eller ska jag gå och göra fransar?

Nä, min lott i livet verkar vara att oroa mig för nästa ” katastrof” som kommer. Vad ska gå sönder, vem ska bli sjuk eller kanske rentav någonting mer allvarligt? Jag vågar knappt göra någonting för det slutar bara i någonting dåligt.

Jo, jag är nog avundsjuk att inte få oroa mig över vad dagens bästa outfit kan vara.

Likes

Comments

Tankarna virvlar och lösningar far flyktigt förbi för att snabbt vända och försvinna. Jag får inte fatt i det och vet inte i vilken ände jag ska börja. Det är som om jag har ett garnnystan någon klippt rakt igenom så det är ett virrvarr av lösa trådar som far runt där uppe i huvudet. Det finns ingen början och inget slut eller bara en massa olika början med flera små slut. Så fort jag fått tag i en tråd så hittar jag en ny så jag hinner aldrig till slutet utan drar i nästa. Jag förstår att jag måste ta tag i en tråd och hålla fast tills jag hittar slutet. Hur ska jag annars ta mig igenom? Jag är rädd att någon ska komma med saxen och klippa fler trådar. Det känns enklare att vänta. Som strutsen, stoppa huvudet i sanden. När jag valt en tråd så blir jag orolig att jag valt fel, jag släpper och provar en ny. Det känns inte heller bra så då tar jag ännu en ny. Hur jag än vrider och vänder på det så blir det inte bra och oron över att det kommer sluta i något nytt problem gör att jag backar även fast jag vet att det inte är något alternativ. Egentligen vill jag bara ge upp men det är inte heller något alternativ. Jag måste ta en tråd, jag måste välja en för att kunna välja en till efteråt. Varför ska det vara så svårt?

Likes

Comments

Besluten, Ångesten

El, proppar och sladdar. När man inte kan någonting väcker det bara oro och ångest när det krånglar. Först gick proppen när nya spisen skulle inbrännas, igår gick den igen så datorn gick sönder. Jag skulle bara fixa lite fika och satte på vattenkokaren och mikron. Poff, så blev halva lägenheten mörk. Allt gick igång igen utom datorn så klart. 

Nu känns det som om jag vill ge upp. Hur mycket strul ska man orka med? 

Enligt en vän var det nätaggregatet som gått sönder så iväg att köpa nytt innan de stängde. Hem för att ”installera” vilket visade sig vara mycket svårare och krångligare än utlovat. Så det var bara att packa datorn i bilen för att åka till vännen som är helt fantastisk som installerade den åt mig en lördagkväll.

Inatt vaknade med oro, ångest och katastroftankar om el, kablar och proppar. Det var bara att sätta på TVn 03.30 för att skingra tankarna.

Likes

Comments

De senaste dagarna, veckorna har även blivit till månader. Kylskåpet gick sönder, 0 grader i kyl och 22—16 grader i frys. Grönsakerna fryser så de får linds in i handdukar. Jag blir orolig när jag måste förändra något men bestämmer mig efter några veckor att köpa ny spis, diskmaskin och kylskåp. Först ut blir spis och diskmaskin. Spisen transportskadad. Proppen går och ångesten är frisläppt. Har jag trots veckor av undersökande trots allt gjort fel köp?

Jag får informationen att jag får vänta till jul på en ny likadan spis, alltså ca 7 veckor. 


Eftersom ångesten är frisläppt så vågar jag inte använd spisen utan får låna kokplattor av en vän. Det tar 1 timme att koka pasta.Jag kommer överens med butiken om att få en annan, likvärdig spis som levereras 2 veckor senare. Självklart är även den trasig. Fläkten låter högre än den ska. Enda kvarvarande alternativ blir att vänta på en likadan jag köpte från början vilket tar ytterliga 3,5 vecka. Men spisen går att änvända så....

När ångesten lagt sig bestämmer jag mig för att anlita en kylskåpsreperatör istället. Han kommer och drar och tejpar några metall liknande trådar och ger sig iväg. Nu ska jag ha koll på tid och temperatur varje gång den sätter på och stänger av sig. Visst har det blivit bättre men inte blev det bra. Fortfarande fryser grönsakerna och frysen pendlar mellan 16—22, fast jag behöver inte ha på max längre, det är ju en förbättring. Jag ringer och berättar att det inte är så bra och vi bestämmer att han ska komma tillbaka efter helgen. Men när dagen kommer ringer han och säger att han nog inte kan komma för det har snöat för mycket. Han är inte heller säker att det kommer bli bra om han byter termostaten.

Så nu har jag en ny spis som man inte kan använd ugnen på, ett kylskåp som fryser grönsakerna och där frysen inte håller kylan perfekt. 

Likes

Comments

Sorgen

Jag är faktiskt ledsen. Det sitter ända nere i magen. Det syns inte utanpå men det känns inuti. Det känns som om det regnar där inne. Det är grått och dropparna faller någonstans där uppifrån i brösthöjd. Det blir tungt när alla droppar faller och samlas där nere i botten. Det bara fortsätter att regna droppar att det finns risk för översvämning. Nivån stiger så det först ger ett tryck i bröstet, svårt att andas, blir orolig, får lättare ångest som gör att det är svårt att sitta stilla. Allt för att slippa känna, tänka. Sedan kommer tårarna, det får absolut INTE hända. Jag måste hålla masken. Ingen får se utanpå hur det känns inuti. Aldrig. Jag är bra på att hålla masken. Det har jag gjort länge nu. Jag kan det. Le medans dropparna faller, en efter en i ett litet duggregn som emellanåt blir starkare som i en störtskur. Men det får absolut inte bli översvämning. Så bit ihop. Tänk på annat. Då kanske det går bort. I varje fall en liten stund. För det får absolut inte bli översvämning.

Likes

Comments

Min vardag

.....går vettet ut.......och ett blir gärna två, eller hur mycket blev det? Var det vinglas eller mer.....? Vem orkar räkna? Usch, vem orkar bry sig? I vilket fall kan man inte bestämma effekten i förväg. Tur är väl det. Men om man ska bli glad , ledsen eller bara så där lagom nöjd och behaglig vore ju bra om man visste innan. Tänk om det fanns vinflaskor som visade hur mycket ledsamhet, glädje eller lugn det gav, precis som det gör med karaktär, sötma, fruktighet, vilken flaska skulle gå bäst då? Tilltugget blir ju även det mer, men vad gör det? Zumba i morgon bitti så det fixar allt.

Tänk om man ända hade haft någon att dela dessa obestämbara mängden glas med någon. Jag hade gladeligen valt att inta halva mängden för lite trevligt sällskap, kanske till pch med otrevligt sällskap faktiskt.

Likes

Comments