Det är jag som är elefanten varje gång familjen och släkten träffas. Alla ser den men ingen säger något av rädsla för att det ska bli obekvämt för mig. Naturligtvis handlar det om respekt för mig också och min situation men jag känner mig så otroligt utanför.

Jag känner mig som det svarta fåret bland syskonen. Hon som ska skiljas, inte har en egen bostad, som just nu behöver vara sjukskriven och bara är den där som inte har ordning och reda i sitt liv. Mina syskon bor alla i villa eller radhus, renoverar eller planerar renovering, åker semester eller planerar semester,

Huuh…. vad jag låter bitter men just idag är jag ledsen och känner mig så otroligt ensam.

När jag läser igenom ovanstående inser jag att jag är ganska orättvis på samma gång. Människor runt mig vill och har sagt många gånger att jag måste säga till om det är något de kan hjälpa till med. Jag har fruktansvärt svårt för att be om hjälp. Det har stjälpt mig många gånger. Men det är någon slags ”skyll dig själv tankar” jag har. Ungefär som ”du gick in i det här och då får du lösa det”. Men det är också svårt att orka be om hjälp för då riskerar du att hamna i läget där du behöver blotta saker du inte är redo för eller för rädd för. Jag vet också att det oftast är det som fått och får mig att hålla tyst, bita ihop och kämpa ännu lite hårdare.

Avslutar med några ”Dagens att vara glad över”

-Mina barn :)
-Fyndade 2 par knappt använda ursnygga skinnstövlar på loppis igår :)
-Jag ska mysa inomhus hela dagen :)

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Eller hur börjar man?…….

Jag har länge funderat på att börja skriva. Från början mest för min egen skull. Det skulle vara ett sätt att sätta ord på det som jag har svårt att få ihop och förstå. Skrivandet skulle också vara ett sätt att utmana mig själv till att inse och våga erkänna min verklighet.
När man sätter ord på något genom skrift så blir det liksom mer verkligt…..tycker jag.
Idag har jag vågat inse allvaret i min situation men den är fortfarande svår att förstå och lusten att skriva kvarstår. Det har också gått från att skriva för min egen skull till att också kanske skriva för andras skull, skriva för att upplysa, skriva för att väcka medvetenhet och kanske kunna hjälpa någon annan som har det som jag haft och fortfarande har. Någon skulle kanske vilja ge mig värdefulla råd och tips.
En slags win win situation ur något som egentligen är en familjetragedi. Går det?……det vet jag inte men jag vill att det ska gå, det måste gå, det ska gå………..

Bloggen Up_and_4ward handlar om Våld i nära relationer. Namnet valde jag på grund av att jag varje dag sedan jag bestämde mig för att gå har sagt till mig själv ”Gå upp varje dag och tänk framåt….det är det som gäller……inte gårdagen”.

Jag tror att jag mestadels kommer att skriva om det jag kommer på för dagen. Konkreta händelser som andra kanske kan relatera till eller som jag helt plötsligt förstår. Saker jag gör för att må bättre, saker jag vågar prova eller bara om hur just den dagen varit där och då.
Jag vet att jag kommer att beröra ord som: skuld, skuldkänslor, hjärntvätt, psykisk misshandel, skam, barnen, missbruk, ohälsa, hälsa, coping, ekonomi, skratt, lycka, fysisk misshandel, utpressning, utmattning, stress, orimlighet, orimliga krav, samhälle, bostadslöshet, våga be om hjälp, våga berätta, bestämma sig……..orden kan bli hur många som helst……….

Det här är min historia, mitt nu och min strategi för att ta tillbaka mitt liv. För jag har bestämt mig för att bli lycklig igen…….

Likes

Comments