Bilder från we heart it(bortsett från den med basketbollen-google) ​- X

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

LONG TIME NO SEE, mer upptadering på bloggen kommer snart..... - X

Likes

Comments

Ibland kanske det behövs att man blundar för att återställa kroppen, dagen lång är man på hög varv och allting förstoras vilket skapar en stressfull miljö, som person har stress varit en del av mitt liv. Jo en del dagar ger det en kick och kan igångsätta vardagen då jag vet vad jag ska göra utifrån en begränsad tid å andra sidan vill jag trycka på stoppknappen. Jag utsätter mig själv för stress. Dels för att stress är en vana, det ger mig snabbheten att få fram resultat, det ger mig en knuff som förhindrar mig från att skapa en trygghet inom lathet. Men den negativa sidan har även spelat en stor roll i det hela genom att känslan att inte prestera bra får tankar att väckas till liv, känslan att hela tiden blir sur och lägga ut det på andra samt saker och ting för att det känns som enda utvägen till att kunna hantera dem överväldiga sidorna som inte kan svepas bort med en tork. Sätta mig ner och ta ett djupt andetag är långt borta från tankarna som beror på att den känslomässiga sidan har en större kontroll utöver hela kroppen, varje ben, varje funktion. Det leder till en plats där jag för stunden befinner mig i så fort stressen ökar. Det tär på mig men när det går över är den inte borta för alltid men inte heller långt bort som armslängd.

X

Likes

Comments

Bilderna är tagna från we heart it- X

Likes

Comments

Självtagna bilder - X

Likes

Comments

X

Likes

Comments

''Sliten men skör samtidigt som att falla i gropen i mörkret utan att krypa uppåt fast i samma position''

X

Likes

Comments

Månaderna har passerat tiden tickar, jag ser inte för vad som händer och istället blundar, något inombords stoppar mig något som hindrar och jag kan inte direkt peka ut det. Känner inte mitt hjärta dunka utav glädje utan enbart känner bara rädslan som växer och växer. Jag tittar runt men finner inget än mörker, ljuset ligger långt bortom min räckvidd. Leendet på mina läppar är inget riktigt , jag håller tårarna tillbaks från att falla vid den täta vita ögongloben. Sätta andra före mig fick mig att glömma bort vem jag var, sitta uppe på kvällarna och ta tag i andras problem var min sak för det fick mig att glömma bort mina problem som präglades i mina tankar. Skrattar på dagen gråter till sömns liggandes under mitt täcke om känner jag om den kalla luften som svepa förbi mig och drar till mig täcket ännu mer så kall som kvällarna var så kall har jag blivit inom mig. Jag kan inte bryta loss murarna runt om mig allt som en gång betydde för mig mycket gör det inte längre. Jag har blivit tryckt ner så många gånger, kämpat emot det som förstörde mig, tårarna ändrades till röda ögon, sympatin för andra ändra till motvilja, kärleken för andra ändras till hat. Allting hinner ikapp mig all hinder som har kommit i min väg har jag bekämpat, tröttheten ökar, stressen ökar mardrömmarna blir till verklighet. Jag är omringad av 4 väggar men ingen väg ut. Motivationen finns inte, inget som driver framåt till att bli något. Jag är i skuggan utav andra låter mig själv falla tillbaka i baktanken att ingen kommer fånga mig. Mina tankar åker runt i mitt huvud men kommer aldrig ut ur min mun. Tystnad och tålamod är med på lista.

X

Likes

Comments