View tracker

Swosh, wosh. Vinden ven i våra öron när vi flög fram likt Superman, över strand, skog, golfbana. Vilken upplevelse! Utsikten, farten, höjden. Skrämmande! När vi närmade oss slutet och såg den solida väggen framför oss. Bam! Ett ljud vi slapp höra för vi stannades av en kloss långt innan. På två minuter hade vi hunnit spännas fast, åka och komma ur selen. Kanske lite väl kort för pengarna, men Walter fixade lite extra för oss och tog med oss till Puka Beach också. Förbi skog och trading centres och lokala bostäder åkte vi på motorcykeltaxin. Stranden var fylld av mjuka stenar. Inte alls den pulverlika sanden vi har vid oss, men likväl fantastisk. Vågarna slog stora mot stranden och jag fick hejda mig rejält för att inte springa ut och leka likt en fyraåring.

Vi avrundade dagen med julkalendern (så klart), Mulan och sedan fantastisk middag (plus efterrätt) på the Hobbit. Efterrätten beställdes in till stor del för att få fortsätta lyssna på dem som spelade. När vi kom in sade jag att "han är den bästa hittills". När han gick av och nästa upp sa Anna att de kan ju inte låta en sämre följa honom. Sant så sant. Han var bäst hittills! Magiskt. Så många bra sångare häromkring. Jag sitter som förälskad och lyssnar, sjunger med och diggar. Vackert.


---



Swosh, wosh. The sound of the wind in oue ears when we flew over beach, forest, golf court, just like Superman. What an experience! The view, the speed, the height. Frightening! To see the solid wall closing in. Bam! Was a sound we did not have to hear because we had hit a stop far before that. In two minutes we had been fastened, flown and gotten out of the "stretcher". Maybe a little too short for the money we paid. However, Walter gave us a little extra by taking us to Puka Beach too. Past forests and trading centres and homes we passed with the motorcycletaxi. The beach was full of soft pepples. Not like the powder sand we have at the beach close to us. Just as lovely though. The waves were big and strong and I had to stop myself from running into the water and play like a four year old.

We ended the day with the Christmas calendar (of course), Mulan and then a fantastic dinner (and dessert) at the Hobbit. The biggest reason why we ordered dessert was because we wanted to continue listening to the perfomers. When we entered the restaurant I said that "that guy is the best so far!" That was true. When he got off the stage and the next one got up Anna said that they cannot follow the first one with someone less good. So true. He was the best one so far! Magical. So many good singers around. I sit there, as in love, listening, singing and enjoying the music. Beautiful.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

"Merry Christmas", skratt, leenden, ja till och med sång, det är vad vi har fått idag. Varför? Jo, för att det är andra advent och det tar vi på allvar: vi köpte Rudolfhorn som vi har gått, åkt, badat, med hela dagen. När vi framåt kvällen väl tog av oss dem började folk busvissla istället.

Vår nyfunna vän, Walter, som tog med oss till parasailing idag ville även med ut och disco:a i övermorgon. Vad det innebär vet vi inte än. Vågar vi ta reda på det? Det återstår att se, tihi.

Som att allt detta inte vore nog, här hade en restaurang stängt på grund av julfest för de anställda - awesome!

Nä, nu checkar vi ut och ser på julkalendern. God natt!


---


"Merry Christmas", laughter, bright smiles, even singing, has greeted us today. Why? Because it is the second advent and we take that very seriously: we bought Rudolf antlers that we have been walking, riding, swimming with all day. When we towards the evening took them off people started whistling after us instead.

Our new-found friend, Walter, who took us parasailing today also wants to go disco:ing with us the day after tomorrow. What that means we do not know. Do we dare to find out? That remains to be seen, tihi.

As if all of this was not enough, a restaurant was closed here due to Christmas party for the staff - awesome!

Yeah, now we are checking out to watch the Christmas calendar. Good night!

Likes

Comments

View tracker

Igår kväll var vi riktigt slitna. Vi tänkte se Nu är det jul igen 3. Jag tyckte det var obehagligt att halvsitta och lade mig ned. Och somnade nästan. "Nej, det går inte, upp med dig", tänkte jag. Satte mig och lutade huvudet i handen - och somnade. Sittandes. Det var signalen. Dags att sova.

Dagen började med lite moln men torrt. Efter frukost slängde vi på oss träningskläderna och sprang på stranden, med stopp för styrkeövningar. Vid det laget var det soligt. Och varmt. Svetten rann, men uppfriskande var det! Snabbt hem, på med badkläder och ned till stranden.

Molnen började se lite tunga och mörka ut. Därför ville vi föregå eventuellt regn. Vi gick tillbaka till vårt backpackers och hängde i loungen. Löste lite sudoku och såg på julkalendern.

Lunchdags och ned till stranden igen. Det såg fortfarande lite molnigt ut men vi vecklade ändå ut handdukarna och lade oss ned. Då kom några ungar som ville sälja armband kom fram. När de såg våra sudoku blev de nyfikna och huxflux löste vi sudoku med några ungar från området. Vi hade jättetrevligt, fram till regnet kom. Blött och tungt, och dränkte oss. Så, vi lyckades göra mycket under våra timmar av sol men vi var nog alltid menade att få uppleva Boracays regn och åska. Tillbaka till loungen.


---


Last night was a tired night for us. We were exhausted from travelling. Before going to bed we wanted to watch Santa Clause 3 though. I did not like the half-seated position I had so I lay down. And almost fell asleep. "No, that cannot do. Get up," I thought to myself and sat up instead, resting my head in my hand - and fell asleep. Sitting up. That was the cue. Time to sleep.

This morning it was a bit cloudy but at least dry. After breakfast we changed into running clothes and went down to the beach. Ran along the shore, and stopped for some strength exercises. The sweat was running down our bodies, and it all was so refreshing! We quickly went back home, put on our bikinis and went back down to the beach.

The clouds started to look dark and heavy. We did not want to get caught in the rain and therefore went back to the hotel and sat in one of the lounges, solving some sudoku and watched the Christmas calender.

Time for lunch, and back to the beach. It still looked a bit cloudy but we unfolded are towels and lay down anyway. Then some kids selling bracelets came to us and when they saw our sudoku the got very curious. We ended up teaching them and had a great time. Until the rain started falling. Wet and heavy, soaking us. So, we managed to do a lot in our hours of sunshine but we were always meant to experience the Boracay rain and thunder. Back to the lounge.

Jag gillar verkligen årets julkalender. Det är jättemysigt att se den här på semestern också. Skevt men härligt.

I really like this year's Christmas calendar. It is really cozy watching it here on our vaccation too. Weird, but nice.

Fotograf Anna i farten.

Anna took this picture of us.

Likes

Comments

It's a kind of magic. It's a kind of magic.

Det är magiskt här på Boracay. Den benvita stranden och det turkosa havet. En njuter verkligen. Det är dessutom svalare här vilket är ganska skönt. Nu ska vi njuta sista veckan! Och se på julkalendern.

---

It's a kind of magic. It's a kind of magic.

It really is magical here on Boracay. The bone white beach and the turqoise ocean. One can enjoy this for real. It is also cooler here than before which feels nice. Now we are going to enjoy the last week! And watch the Christmas calendar.

Likes

Comments

När vi lämnar Kambodja kommer regnmolnen (han som körde oss från flygplatsen sa att det fortfarande var regnperiod och att det skulle regna (troligtvis för att vi skulle anlita honom till Angkor Wat) men det har vi inte alls märkt av). Då sitter vi redan tryggt på flygplatsen och väntar på att få checka in.

Som jag skrev sist är trafiken i Kambodja kaotiskt. För att ta sig fram får en helt enkelt gå och hoppas på det bästa. Även när en korsar vägar. Det lärde vi oss snabbt och mot slutet tog vi oss fram som att vi vore därifrån.

Hur de beter sig i trafiken har givetvis sina konsekvenser. I Thailand såg vi en tjej på sidan av en moped som höll i huvudet (ja, absolut, hon höll sitt huvud i händerna, det var helt av). På väg mellan Siem Reap och Phnom Penh var det en buss som hade kört in i en bil och på väg till flygplatsen i Phnom Penh såg vi när en moped föll. Efter det satt jag på helspänn där back i tuktuken och var nervös. De har på ett sätt koll när de kör, och på ett sätt visar de hänsyn, men de lämnar inte minsta rum för ens ett litet misstag. Det kan vara obehagligt.

Kambodja har minst sagt varit en härlig upplevelse. Landet vi inte ville till. Vi har fått se och uppleva mycket. Mycket sevärdheter, lokala restauranger, lokal frukost, trafiken som sagt, bussresa och naturen. Det har varit fantastiskt och vi är glada att vi hamnade där trots allt. Även om vi först inte ville och bara önskade att tiden skulle gå fort. Vår andra önskan besannades och vi är redan därifrån.


---

When we are leaving Cambodia, that is when the rain clouds are appearing (our driver from the airport said that they still have rainy season and the risk of rain was high (probably so we would by his services going to Angkor Wat) but we have not noticed that at all). By then we are already safe and sound inside the airport, waiting to check-in.

Like I wrote last time, the traffic in Cambodia is chaotic. To get anywhere one has to simply walk and hope for the best. Even when crossing bigger streets. We learnt that quickly and towards the end we moved as if we were from around.

Their behaviour in traffic obviously has its consequenses. In Thailand we saw a lady beside a moped, holding her head (yes, of course, she was holding her own head in her hands, it had fallen off completely). On the way from Siem Reap to Phnom Penh a bus had hit the back of a car and on our way to the airport in Phnom Penh we witnessed a guy falling with his bike. After that I sat nervously in the back of the tuk tuk. In one way they are conscious when driving. In one way they show respect. However, in the end they have no room for the tiniest of mistakes. It can be rather scary.

Cambodia has been more than a lovely experience. The country we did not want to visit. We have seen and experienced a lot. Much sightseeing, local restaurants, local breakfast, as mentioned, the traffic, a bus trip and the nature. It has been amazing and we are happy that we ended up there after all. Even though we did not want to at first and just wished for the time to pass by quickly. Our second wish was granted, we have now already left.

Väskan packad, och hjärtat från Anneli har följt med hela tiden.

The bag is packed and the heart Anneli gave me has accompanied me all the way.

Jag gillade utformningen på toalettskyltarna på Phnom Penhs flygplats.

I liked the shape of the toilet signs at Phnom Penh airport.

Likes

Comments

Väskorna fylls och stängs. Nu packar vi ihopa oss igen för nu närmar sig även tiden i Kambodja sitt slut. Imorgon kväll bär det av vidare mot Filippinerna och Boracay. Väderprognosen ser dyster ut men vi håller hoppet om solens strålar uppe. Efter några dagar i större städer ser vi fram emot stranden. Här har det dessutom varit svalare än i Thailand. Igår gick jag till och med i min tjocktröja när vi skulle äta. Inte för att det behövdes egentligen utan för att det var skönt och inte var kvävande.

De senaste två dagarna har vi kombinerat sevärdheter med att ta det lugnt på hotellet. Båda har känt sig lite hängiga i omgångar. Vi har ändå hunnit se the Killing Fields - rörande, och fruktansvärt hur en människas styre kan fördärva för så många människor, ta så mångas liv (!) -, the Royal Palace, statyn över förra kungen, the Independence Monument och the Central Market. Under dessa dagar har vi haft en och samma tuktukförare som har tagit oss dit vi vill. Han är hur gullig som helst! Det har verkligen varit värt att samma, trygga, förare - folk kör som dårar här!

Eftermiddagarna har vi som sagt spenderar på hotellet. Idag har vi bara legat och (för mig försökt, och misslyckats) löst sudoku, haft musikquiz och bara... gjort ingenting. Vi köpte till och med nudlar till hotellet så att vi kan äta här medan vi ser på film. Lata deluxe ✌️️

Roliga incidenter:
• Tuktukföraren frågade om vi var tvillingar.
• Två gånger har asiater stoppat oss och velat ta kort med oss... En gång utanför en byggnad på palatsområdet och en gång med statyn
av kungen. Underligt.
• En av städerskorna tittade på oss, skrattade, tog på sin kinder, klappade Anna på armen. Var allmänt söt, men förvirrande. Lite besvärat skrattade vi när vi lämnade hissen.
• Igår när vi kom till hotellet stirrade han som öppnade dörren åt oss, de i receptionen och en man vi mötte. Obekvämt log vi, "he-he, hej".
• Eftersom första advent har varit och det är första december imorgon ser vi på julfilmer. Somnat till Grinchen två gånger och Nu är det jul igen 1&2.


---

The bags are being filled and closed. We are now packing up our things again because our time in Cambodia is also reaching its end. Tomorrow evening we are taking off to the Philippines and Boracay. The weather forecast looks a bit gloomy but we up the hope of the rays of the sun. After a few days inbigger cities we are looking forward to going to the beach. It has also been a little cooler here than in Thailand. Yesterday I even walked around in my jumper when we were going to eat. Not because it was really needed, but because it felt good and not suffocating.


The past two days we have combined sightseeing with relaxing at the hotel. Both of us have been feeling a bit low at different times. We have managed to visit the Killing Fields - moving, and horrible how one person's ruling can ruin, taking so many people's lives (!) -, the Royal Palace, the statue of the previous king, the Independence Monument and the Central Market. During thesw days we have kept the same tuk tuk driver who has been driving us wherever we have wanted to go. He is really sweet! It has been really worthwhile having the same, safe driver - people here drive like maniacs!

As mentioned, the afternoons have been spent at the hotel. Today we have only been lying and (for me trying, and failed) solved sudoku, had a music quiz and just... done nothing. We even bought noodles to cook at the hotel so we could eat here while watching a move. Lazy deluxe ✌️️

Funny incidents:
• The tuk tuk driver asked if we were twins.
• Two asians have stopped us to take a photo WITH us... Once outside a building within the area of the palace and once by the statue of the king. Weird.
• One of the cleaning ladies looks at us, giggles a little, pinched her cheeks and pointed at us, touched Anna's arm. She was generally cute, but confusing. We laughed awkwardly when we left the elevator.
• Yesterday when we came back to the hotel thw man opening the doors looked at us, the people at the front desk stared and smiled and so did a man we met. Again awkwardly we smiled back, "he-he, hey".
• Since the first advent was last Sunday and tomorrow is 1st of December we are watching Christmas movies. We have fallen asleep to the Grinch twice and watched Santa Clause 1&2.

Risfälten utanför staketet för the Killing Field.

The rice field outside the fence of the Killing Field.

Julstämning på lunchen. Här åt vi både igår och idag.

Christmas spirit during lunch. We had our lunch here both yesterday and today.

Likes

Comments

Första advent firade vi i Angkor Wat-området, utanför Siem Reap, Kambodja. Vi cyklade hela vägen vilket gjorde att vi kunde ta det i vårt tempo och utforska mycket. Det fanns många fascinerande tempelruiner. Liksom när jag besökte Machu Picchu kunde jag föreställa mig, känna närvaron av livet då. Allt var inbäddat i den fantastiska, gröna skogen och det rådde ett lugn över platserna. Vi cyklade längs en väg, in på en mindre skogsväg och hamnade lite härs och tvärs. Det var magiskt. Det var vi och naturen. Även om det var fysiskt jobbigare att cykla där var det mentalt avkopplande.

Angkor Wat då, hur var det? Ja, det vette katten... Efter lite googlande när vi kom hem kom vi fram till att vi troligtvis missade självaste Angkor Wat... Vi kommer hem med en varsin hammock, men såg inte Angkor Wat. Sammanlagt har vi sett ungefär fem, sex tempel plus fyra tempelruiner. Vi klarar oss väl ändå. Typiskt, men inte mycket att göra. Idag åkte vi nämligen vidare till Phnom Penh, huvudstaden.

Vi satt i godan ro och åt frukost imorse när vår chaufför till busstationen huxflux dyker upp! Stressa och iväg. Vi hann med bussen utan problem och så bar det av längs Kambodjas vägar. Det var jättefint med naturen. Olika fält, massa träd, vatten, bostäder, småbutiker och så vidare. När jag lyckades hålla ögonen öppna tittade jag hela tiden ut. Däremellan sov jag lite. Otroligt att en kan vara så trött på en buss efter att ha sovit en hel natt. Det är som att åksjukearmbanden i kombination med bussens rörelse verkar sövande.

Vi kom till Phnom Penh och tog oss enkelt till hotellet med en tuktuk. Ett riktigt lyxhotell (i våra mått mätt)! Hur gick det till? En skön dusch, tvätta upp kläder (förra ställena var ganska fuktiga...) och lite yoga. Redo för kvällen och middag.

---

The first advent was celebrated in the Angkor Wat-area, outside Siem Reap, Cambodia. We took the bicycle all the way which enabled us to have our tempo and to explore much. There were many fascinating temple ruins. Just like when I visited Machu Picchu I could imagine, feel the presence, of the life that was back then. Everything was in the stunning, green forest and there was a serenity over the places. Webiked along a road, in to a smaller forest path and ended up a bit here and there. It was magical. It was us and the nature. Even though it was physically more challenging to bike there it was mentally relaxing.

Angkor Wat then, how was that? Well, who knows! After some googling when we came home we realised that we probably miss Angkor Wat itself... We are coming home with a hammock each, but we did not see Angkor Wat. We could not find it. In total we have probably seen about five, six temples, and four temple ruines. I guess we will be OK after all. It is too bad, but not much to do. We left Siem Reap for Phnom Penh, the capital, today.


We sat, 'enjoying' our breakfast this morning when the driver to the bus station suddenly showed up. Stress and off we went. We caught the bus well in time and then we left, drove along the roads of Cambodia. The nature was lovely (surprise, surprise). Different kinds of fields, trees, water, houses, small shops etc. During the times I could keep my eyes open I was staring out the window. In between I slept a little. It is unbeliveable how tired one can get on a bus, even after a good night's sleep. It is as if the bracelets for motion sickness, combined with the movement of the bus, are working as the powder of Mr Sandman.

We arrived in Phnom Penh and got the hotel very easily with a tuktuk. A real luxury hotel (to us at least)! How did that happen? A nice shower, do some laundry (our last places have been quite moist...) and some yoga. Now ready for the evening and dinner.

Solnedgång i Phnom Penh. Utsikt från hotellrummet.

Sunset in Phnom Penh. View from our hotel room.

Gårdagens middag: khmer amok. Typisk mat i Kambodja. Smarrigt.

Last night's dinner: khmer amok. Typical food in Cambodia. Yummi.

Likes

Comments

Då var vi framme i Siem Reap, Kambodja. Det gick verkligen smidigt. Att lämna Koh Chang var lite ledsamt men vi har ju äventyret här samt Filippinerna framför oss också.

När vi kom fram till Thailand var alla supervänliga. Jag blev förvånad över bemötandet vi fick. I Kambodja blev jag också förvånad - över hur otrevliga de var. Det var en stor så kontrast att det nästan kändes jobbigt. Lyckligtvis har alla andra än så länge varit jättetrevliga.

Miljömässigt är det helt annorlunda här i Kambodja mot i Thailand. Naturen är av ett annat slag, det är plattare, folk lever annorlunda, utvecklingen har inte kommit lika långt. Skillnaden är fascinerande. Vackert är det här. Oerhört vackert. Än så länge tycker jag om Kambodja.

Vi hoppade på en tuktuk och åkte in till the Pub Street. Platsen där allt händer. Ungefär som en enda stor marknad. Alla säljer samma saker. Samma kläder, samma träprydnader och nästan alla har en fruit shakevagn utanför. Det var mysigt. På en kväll köpte vi mer än våra tio dagar i Bangkok...

---

And now we have arrived in Siem Reap, Cambodia. It really went smoothly. To leave Koh Chang felt a bit sad though, but with our adventure here and the beauty of the Philippines awaiting that will make up for it.

When we arrived in Thailand we were very well received. Everyone was so friendly I was surprised. On the arrival in Cambodia I was also surprised - by how unfriendly they were. The contrast was so big that it was almost a little uncomfortable. Luckily the rest of the people we have met so far have been really kind.

When it comes to the environment Cambodia is very different from Thailand. The nature is different, it is more flat, people seem to live differently and the development had not come as far. The differences are rather fascinating. It is beautiful here though. Really beautiful.

We got on a tuktuk and went to the Pub Street. The place where everything happens. Pubs, of course, but also like one big market. Everyone sells the same things. The same clothes, the same wooden things and almost everyone had a fruit shake wagon outside. It was really nice. In one evening we have shopped more than we did in total in our ten days in Thailand...

Likes

Comments

Från den guidade turen:

From the guided tour:

Från en härlig kväll:

From a lovely evening:

Från the Tree Top Adventure Park:

From the Tree Top Adventure Park:

Likes

Comments

Nu har internet blivit så dåligt att det är svårt att lägga upp bilder tyvärr. Har många fina från vår rundtur i tisdags. Minnet på telefonen börjar tryta också... Med dåligt wifi kan jag inte ladda upp bilder på icloud och få mer utrymme. Förhoppningsvis är Kambodja och Filippinerna inte alltför fina och behöver fotas. Ja, jag tror väl inte riktigt på det själv. Kanske blir internet bättre åtminstone.

Igår förmiddag var vi alltså iväg till Tree Top Adventure Park. Det var jätteroligt! Vi gick längs kablar, över liggande stegar, klättrade uppför träd (tack Andreas för att du drog med mig på klättring i våras) och slängde oss ut för lianer och linbanor. Wohoo! Flyg, flyg, fågel, flyg. Lianen tyckte jag var värst men så fort jag tog mig ut var det ingen fara (tack Anna för din uppmuntran). När nervositeten var övervunnen kunde jag verkligen njuta av upplevelsen. En av de andra deltagarna sa att de har en ännu bättre i Costa Rica. Kanske får en åka dit och testa på den då.

Eftersom det var en spänning att göra banan samtidigt som det ändå är fysiskt påfrestande också var jag dödstrött efteråt. Jag somnade nästan i bilen tillbaka till hotellet, i solen på stranden och igen på massagebordet. Den thailändska bathen är så pass billig att en massage kostar under hundralappen. Helt klart värt att mjuka upp musklerna ordentligt då!

När vi först kom till Koh Chang bodde vi på Paradise Bungalows. Okej ställe, men vi valde ju att flytta till ett nytt: Baan Sai Khao Plaza. Det stället har varit utomordentligt bra! Vi hade ett bra och rymligt rum med bra AC, kyl och diverse bekvämligheter. Personalen har också varit fantastisk. Framför allt en av tjejerna fastnade jag mycket för. Hon lärde mig säga tack på thailändska och när en ska sätta ihop händerna och buga. Dessutom har hon hjälpt oss fixa med olika saker. För en inte allt för hög slant har vi alltså kunnat bo bra och haft jättenära till stranden. Det enda problemet är att vattnet slutade fungera. Första gången löste det sig. Vi fick erbjudande om att flytta till ett annat hotell men valde att stanna kvar - vi ville ha sovmorgon. Stackars tjej blev alldeles utskälld av andra hotellgäster... hon tackade så himla mycket för att vi var förstående... kom igen, bli arg för något som en inte kan råda över? Skjut inte budbäraren! Den andra gången var igår och då fick vi flytta en liten bit bort. Det nya stället håller samma standard, men har även en pool (jag förstår fortfarande inte poängen med en pool när en har havet så nära). Dessutom får vi bo kvar här tills vi lämnar Koh Chang på imorgon (vi har redan varit här i en vecka!). Det var snällt av dem och är i alla fall en liten tröst när en tvingas flytta från ett sådant bra ställe.


---

Internet is now so bad here that it is difficult to upload pictures I am afraid. I have many nice ones from our tour on Tuesday. The memory on my phone is starting to get low too... With the bad wifi I cannot upload them on iCloud and get more space? Hopefully Cambodia and the Philippines are not too beautiful and need many photos. Yeah, I do not really believe that either. At least the Internet might be better.

Yesterday morning we went to the Tree Top Adventure Park. It was so much fun! We walked on cables, across hanging ladders, up trees (Thank you Andreas for taking me rock climbing last Spring) and threw ourselves out on lianes and zip lines. Wohoo! Fly, fly, bird, fly. The liane is what I found most challenging but as soon as I was away from the platform (Thank you Anna for your encouragements) it was perfectly fine. After the nervousness was gone I could really enjoy the entire experience. One of the other participants had done the same in Costa Rica, but even better. Maybe one has to travel there to try that too.


Since the tension from doing the course combined with it being somewhat physically demanding I was exhausted afterwards. I almost fell asleep in the car back, in the sun on the beach and again on the massage bed. The thai baht is so cheap that one massage costs less than 100 SEK. Definitely worth releasing all the tensions in the muscles

When we first came to Koh Chanf we stayed at Paradise Bungalows. An OK ålace, but we chose to move to a new one: Baan Sai Khao Plaza. That hotel was outstanding. We had a good and spacious room with good A/C, fridge and other conveniences. The staff were also amazing. I especially liked one of the girls. She taught me how to say 'thank you' in thai and when to put your hands together and bow your head. She also helped us fix our transportation for Saturday and was just in general kind and helpful. For not too much money we got to live well and close to the beach. The only problem was that the water stopped working. At first it sorted itself out. We were offered to move to another hotel for the night but decided to stay - we wanted to sleep in. Poor girl got yelled at my another gues... she thanked us so much for being understanding... come on, getting upset for something they cannot help? Do not shoot the messenger! The other time we got problem with the water was yesterday and then we had to move a little further away. The new hotel has got the same standard, but also a pool (I still do not get why one needs a pool with the ocean so close). Also, we got to stay here until we leave Koh Chang tomorrow (we have already been here for a week!). That was at least a small comfort for having to leave such a lovely place.

Likes

Comments