Header

Det är mitt i natten men jag bryr mig inte. Ingen annan bryr ju sig om mig, så varför skulle jag vara tvungen att sova på natten och vara vaken på dagen? Ingen behöver veta. Ingen kommer ju ändå att fråga mig.
Det här är vad ensamhet gör till mig. Så här går det när [en vän] inte svarar på mina meddelanden, trots att det är lite bråttom. Så här går det när [en annan] aldrig längre hör av sig. Så här går det när alla andra har jobb och en massa annat och jag är ledig, ensam i [staden jag bor i], utan någon som frågar hur jag mår eller vad jag har gjort idag. All glädje försvinner när man inte får dela den med någon, och alla sorger blir tyngre att bära. Nu gråter jag så att grannarna säkert tror att någon dött.

Så här började ett av mina dagboksinlägg i somras. I början av sommaren var jag ganska mycket ensam, eller egentligen inte så mycket, men mycket mera än jag är van vid. Ensamhet gör mig verkligen till ett monster. Dagboksinlägget här ovan skrev jag en natt efter att jag hade haft en väldigt bra dag. Jag hade njutit av livet, och verkligen mått bra. Men på kvällen bröt jag ihop, för ingen visste om att jag hade haft en bra dag. Ingen visste vad jag hade gjort. Alla mina tankar fanns bara inom mig själv, jag hade inte pratat med någon. Jag kände mig fullständigt bortglömd, tom och betydelselös, och jag började ifrågasätta allting; Bryr sig ens mina närmaste egentligen om mig? Skulle någon sakna mig om jag bara försvann? Existerar jag ens?!

En del av mig vill fortsätta så här. Gråta, må dåligt, strunta i livet, vara sårad. Hämnas, ge tillbaka. Inte finnas där. "Oj förlåt, har du ringt? Jag märkte inte." Stänga av telefonen. Leva mitt eget liv. Ingen skulle väl ändå sakna mig, de har sina egna liv.
. . .
På samma sätt som ingen kontaktar mig någonsin, så vill jag försvinna från deras liv. Så känner jag inatt, efter tre bra dagar.

Det där hände förstås inte. Följande morgon hade jag fått en massa meddelanden från min bästis, och jag tillbringade dagen tillsammans med en annan av mina bästa vänner. Och jag mådde bra igen. Men nog är det ju onödigt att man ska behöva må så där dåligt, och känna så där hemska känslor bara för att man varit lite för mycket ensam. Även om känslorna är kortvariga och man är medveten om hur irrationell man själv är. Därför tänker jag nu dela med mig av mina bästa tips för att inte låta ensamheten äta upp en:

Håll kontakten med andra

Du är inte bortglömd. Bara för att dina vänner inte varje dag frågar hur du mår eller vad du gjort, betyder det inte att de inte tänker på dig. Du kan ju kontakta dem också. Känner du att ensamheten börjar få ett grepp om dig, ring då någon som du vet att får dig att må bättre. Eller skriv ett brev. Det hjälper mig faktiskt alltid, för även om personen inte är närvarande känner jag att jag talar med någon när jag skriver till dem.

Rutiner

Även om det ibland känns som om det inte spelar någon roll fastän du är vaken hela natten och sover hela dagen, rekommenderar jag starkt att hålla rutiner. Bestäm en tid som du ska vakna varje dag. Ät frukost och följ dina vanliga matvanor. Hitta på rutiner som du trivs med, åtminstone mår jag bättre om mina dygn har en klar struktur. Jag menar förstås inte att man behöver ha varje timme planerad, för nog är det ju bra att vara ledig och "bara vara" ibland. Viktigast är nog att sova vettiga tider, och äta.

Fullfölj planer

När jag är ensam händer det ofta att jag planerar en massa saker, men på morgonen när jag vaknar känns inte planerna så viktiga och sängen mera lockande. Men att ha planer som man inte fullföljer får åtminstone mig att må dålig i längden. Man börjar känna att man inte klarar av någonting. Så om du gör upp planer - se till att hålla dig till dem. Men se då också till att inte göra upp planer som du inte vill följa.

Gå ut

Jag tror inte att någon mår bra av att sitta inomhus dag in och dag ut. Så ta dig ut! Utomhus ser man att andra människor fortfarande existerar, och frisk luft och natur har en helande kraft. Motion hjälper också ofta med välmåendet.

Se människor

Precis, du behöver få se att du inte är ensam i världen, ta dig till platser där du ser människor. Det kan vara så lätt som att gå till butiken, att bara säga tack till kassa-arbetaren. Gå till parken där barn leker omkring. Något som hjälpte mig mycket i somras var att jag hade några danstimmar som jag gick till - guldvärda! Och förstås finns ju dina vänner kvar, ordna träffar med dem! Var inte rädd för att fråga om ni kan hitta på något, oftast har nog någon tid och vill gärna träffa dig. Är dina närmaste vänner upptagna eller bortresta eller bor på en annan ort (vilket ofta är fallet för mig själv), kan du passa på att lära känna mindre nära vänner bättre. Fråga dina klasskompisar om de vill hitta på något?

Undvik tystnad

Tystnad kan vara riktigt skönt och hälsosamt ibland, men om man är ensam blir det skadligt i längden. När tystnaden börjar eka får dina negativa tankar utrymme att skrika. Då rekommenderar jag att sätta på musik, radio eller TV i bakgrunden, så att inte tystnaden tar upp hela din tillvaro. När man lär hundar att vara ensamma hemma brukar man låta radion stå på för att de ska känna sig mindre ensamma, och jag skulle vilja påstå att det fungerar för människor också.

Gråt, tyck synd om dig själv

Som vanligt vill jag avsluta med att det är helt okej att vara ledsen och eländig ibland. Orkar du inte vara glad och positiv, så tillåt dig själv att gråta och bryta ihop. Dränk dig själv i självömkan. Var arg på hela världen, tänk hemska saker om dina bästa vänner, känn dig som världens mest ensamma människa. Det är helt okej att bryta ihop. Ibland är det riktigt skönt att bara få tycka riktigt synd om sig själv och gråta sönder ögonen. Men låt det inte bli långvarigt - för innerst inne tror jag nog du vet att det finns människor som älskar dig och bryr sig om dig. Människor som blir helt ifrån sig om du berättar om hur ensam du känner dig, människor som uppmanar dig att genast ringa nästa gång du mår så dåligt. För tro mig, du är inte ensam. Och om du verkligen känner dig ensam, får du gärna kontakta mig så kan vi bli vänner.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments