Header

Den härliga utsikten från min lägenhet i Singapore.

Jag har återvänt till Finland, börjat studera igen och flyttat in i en ny lägenhet. Innan den är redo att visas upp här tänkte jag ännu hållas kvar i Singapore en stund och visa er hur jag bodde där. För även om jag gillar min nya lägenhet längtar jag MASSOR tillbaka!

Jag bodde i UTown Residence, som befinner sig i UTown, alldeles centralt på campus. UTown Residence är det nyaste huset och är tillgänglig endast för utbytesstuderande och PHD-studenter. Det är platsen som alla är avundsjuka på. En stor del av utbytesstudenterna bor också i Prince George's Park Residence, som vissa hatar, andra gillar, och de flesta väl tycker att är helt okej. Förutom dessa boenden finns det också colleges och halls, som till största delen fylls av lokala studerande men är också öppna för utbytesstuderande. Dessa har meal plans (man betalar för maten tillsammans med hyran) och massor av aktiviteter för att skapa en god gemenskap. Vad jag har förstått av människor som bodde så är det väldigt roligt men också väldigt lite fritid.

Hur som helst, så är det inte i UTown Residence. Där bor man i "lägenheter" tillsammans med tre andra personer, så man har sitt eget sovrum och delar kök, vardagsrum och badrum. Köket är utrustat med inget annat än en mikrovågsugn, ett kylskåp och en lavoar, och i vardagsrummet finns en soffa, ett soffbord och två fåtöljer. Ett matbord med fyra stolar finns också. Sovrummen är utrustade med en säng, ett skrivbord, ett klädskåp, en bokhylla och en anslagstavla. Ett riktigt mysigt rum med allt man behöver.

Det här var mitt rum. Jag sov helt utan täcke eftersom jag gjorde min shopping redan första dagen, och trodde att det skulle vara för varmt för täcke. Men vissa nätter när jag fick riktigt kallt sov jag med en duk/scarf/sarong.

I UTown Residence finns det rum både med och utan AC. Rummen med AC kostar lite mera än de utan, och sedan måste du dessutom betala för den AC du använder. De som hade AC var väldigt nöjda över det, men själv är jag glad att jag hade ett rum utan. I alla rum finns det ändå en takfläkt, som jag tycker att absolut räcker. Det fanns en tid som jag sov med fläkten helt avstängd för att jag började frysa under natten (heh...), men annars sov jag med fläkten på lägsta effekt. Jag vet dock personer som tyckte att det var supervarmt även med fläkten på högre effekt, så det är antagligen individuellt hur man upplever det.

Jag trivdes superbra i UTown Residence! Lägenheten hade allt jag behövde (mat fanns ändå billigt och gott i food courts några meter bort) och det var supertrevligt att dela lägenhet med nya vänner från överallt i världen (USA, Sydkorea och Tyskland kom mina lägenhetskompisar ifrån). En sen kväll när jag redan låg och skulle sova började det åska alldeles förfärligt, så att jag till och med blev lite rädd. Då gick jag bara ut till köket där två av mina flatmates var och så fick jag umgås med dem tills åskan hade lagt sig, haha. Så bra stämning hade vi!

När man ansöker om campusboende från NUS varnar de om att det är en högljudd plats för att det ordnas många evenemang alldeles utanför. Detta är VERKLIGEN sant. Om du väldigt lätt blir störd av oljud kan det löna sig att överväga andra ställen att bo på, för det förekommer massor av evenemang på UTown Green och Town Plaza som är helt utanför, och allting hörs in. Vi var många otroligt glada utbytesstudenter i UTown de första veckorna då det hela tiden var happenings och de började träna danser med hög musik halv sju på morgonen, varje dag i flera veckors tid kändes det som. Haha. Men evenemangen är flest i början av terminen, sedan blir det lite tystare. Och jag klarade av att sova igenom deras dansträningar också, många gånger. Hehe. Vill bara varna, för ingen av oss hade förväntat oss att deras varning verkligen skulle tas på så stort allvar. Själv skulle jag dock absolut välja UTown Residence igen!

Så här hade jag det inrett, haha. Både blombuketten och nallen är födelsedagspresenter, hur mysigt?!

Om du själv funderar på att åka till Singapore (NUS) på utbyte och har frågor gällande boende (eller annat) svarar jag gärna. Jag kommer också att sammanställa ett inlägg med mina bästa tips ifall du planerar att åka på utbyte, så håll utkik!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

En mobilbild på min sista asiatiska solnedgång (för den här gången) över staden som alldeles oväntat tog mitt hjärta med storm.

Jag har fokuserat så mycket på rädslan över att vara ensam i Bangkok att jag hade glömt bort varför jag alls ville komma hit. Ja, jag hade rent av börjat ångra att jag fixade det på det här sättet. Ensam i Bangkok kändes så riskfyllt att jag talade om att stanna på hostellet (som känns som ett hotell) hela dagen.

Igår kväll när jag åkte taxi från flygfältet till hostellet insåg jag dock hur dumt det är att jag ens övervägt något sådant. Såklart att jag skulle ut och se Bangkok! Men ännu hade jag ingen aning om vad som väntade mig. Eftersom jag inte riktigt visste något om denna stad läste jag "topp 10 det här måste du veta om Bangkok" och i morse packade jag med mig en kopia av mitt pass, en sarong och valde täckta skor istället för sandaler, och gav mig självsäkert ut i jakt på frukost.

Det blev en dag i jakt på mycket, med sammanlagt 14 km under mina fötter. Jag gick vägar som knappast någon annan utlänning har gått och jag åt mat bland endast lokala där allting var bara på thailändska. Men jag gick också på Sanam Chai road där säkert alla utlänningar går och åt Phad thai med en massa turister på Khao San road. Jag trängdes med turister i China town och marknaden som jag inte visste att fanns, jag förundrades totalt av Wat pho och jag avslutade dagen med en tuk-tuk ride hem till hostellet. Helt utan förvarning blev jag totalt förälskad i Bangkok, så vackert och så varmt och så välkomnande. Jag har varit så förundrad hela dagen att jag inte ens hunnit vara ledsen över att det är min sista dag i Asien. För denna gång... Men den historien tar vi en annan dag!

Likes

Comments

Utan att jag riktigt hunnit registrera det har 2017 tagit slut och 2018 börjat. Det är länge sedan jag haft koll på dagarna - vet aldrig vad det är för dag och frågor om hur länge jag ska stanna någonstans känns omöjliga att svara på. Jag har ingen koll, men bra fungerar det så också. Det är så skönt att kunna gå en hel dag utan att kolla klockan och bara leva i stunden.

För tillfället är jag i Vietnam men har inte gjort annat än legat i sängen idag. Igår kväll blev jag plötsligt riktigt sjuk, med magont och köld och annat otrevligt som hör matförgiftning (troligtvis) till. Efter femton timmars sömn mår jag betydligt mycket bättre, men känner inte för att äta någonting. Känns ju riktigt surt att tillbringa tiden på ett så här härligt ställe på detta sätt, när planen för idag egentligen var ett spännande grottäventyr. Men men, jag får istället ta tillvara på möjligheten att vila riktigt ordentligt nu - något som jag verkligen är i behov av. Ska försöka äta något innan dagen är slut och vara på benen imorgon igen. Det är inte många dagar kvar av mitt stora äventyr längre, hjälp!

Bortsett från denna sjuklighet har mitt 2018 börjat helt fantastiskt. Jag fick hälsa året välkommet i underbara Singapore med bästisen vid min sida och regnet hällande ner över oss. Fyrverkerierna var fantastiska och regnet faktiskt ganska mysigt och riktigt galet, och hör väl Singapore till haha. De tre första dagarna tillbringades i landet som känns som hemma och jag fick till och med besöka campus - åh så jag kommer att sakna! Sedan bar det av till Vietnam som länge stått på min bucket list, och där mötte jag upp med en annan bästa vän (ja det känns faktiskt så) som jag träffade under utbytet. En natt sov vi i Ho Chi Minh city innan vi begav oss via Dong hoi hit till Phong nha. När vi landade i Dong hoi meddelade de att det är 20 grader celcius ute och huh så kallt 20 grader är nuförtiden! Kändes riktigt som vinter.

Innan jag blev sjuk hann vi äta en underbar lunch och åka ut på en ännu mer underbar cykeltur. Så många gånger utbrast vi bara att vi är så lyckliga över att vara här, att cykla i detta landskap tillsammans med henne kändes så otroligt härligt. Jag känner av hela mitt hjärta att jag inte hade kunnat planera mina resor bättre.

Jag hoppas att ditt 2018 också börjat bra! Mera typiska nyårsinlägg med tillbakablick och nyårsmål kommer när jag är tillbaka i vardagen. Hittills kan jag säga att 2017 var mitt bästa år hittills och jag ser fram emot vad 2018 har att erbjuda - även om det skrämmer mig att fortsätta leva en vardag i Finland efter allt fantastiskt jag varit med om det senaste halvåret. Ha det gott!

Likes

Comments

God jul och gått nytt år!

Jag sparade den juligaste bilden jag har till sist. Christmas wonderland i Gardens by the bay. Där jag fick träffa julgubben, dansa till All I want for Christmas och stå mitt i ett snöfall. Närmare julkänsla än så kommer man nog inte i den här delen av världen.

Hoppas att du får en lugn och glädjefylld juletid.

Likes

Comments

Imorgon är det julafton och här är jag bland palmer i 30 graders värme. Ingen julkänsla över huvudtaget, men jag skulle inte byta ut det här för allt i världen. Imorgon bär det av till den paradisigaste av alla paradisöar jag hittills besökt, och antagligen får jag en vit jul i år. På vita stränder. ;)

Likes

Comments

Såhär dan före dan före dopparedan till ära vill jag dela med mig av ett tips till alla där ute i världen: Lita aldrig på tidtabeller vad gäller transport i Asien. Åtminstone inte i Sumatra, Malaysia eller Thailand, eftersom dessa är ställen jag har egen erfarenhet från. Från Bukit Lawang till Lake Toba betydde sku timmar tio. Till Penang skulle vi anlända klockan nio men var framme först klockan två. Resan till Krabi idag skulle ta ungefär åtta timmar, men tog i verkligheten fjorton. Nej, det lönar sig nog inte ens att fråga hur länge resan kommer att ta. Räkna med hela dagen, eller hela natten, eller kanske bäst hela dygnet, för man vet aldrig vad som händer på vägen. Att sitta och chilla som jag gör på tågrälsen borde åtminstone inte vara farligt här, för tågen kommer antagligen ändå inte fram, haha. (Tåg har jag faktiskt inte testat på här, och tågrälsen på bilden är övergivna. De är en del av Green corridor trek i Singapore.)

Äventyren tar åtminstone inte slut här, och det är ju en upplevelse att få punktering och stå stilla i en evighet utan att veta vad som händer. Att aldrig veta varför vi plötsligt stannar och att sitta inklämda bland för många människor och väskor och studsa fram i racerfart. Ja, efteråt känns de där fjorton timmarna inte så farligt, trots att vi inte hade en enda matpaus före klockan sex på kvällen och inte ens haft tid att köpa frukost eller mellanmål på grund av att bilen plockade upp oss en halv timme tidigare än överenskommet. Men igen en gång har vi kommit fram helskinnade och Krabi verkar underbart!

Likes

Comments

Bilden är tagen på Lazarus island, Singapore.

Idag tog vi bussen till Penang National park, och oj ett sånt äventyr vi fick vara med om! Bussresan var lång men vi fick se vackra hus och vackra vyer. När vi kom fram blev vi rekommenderade att gå till Turtle Beach, ta båt därifrån till Monkey Beach och sedan båt tillbaka därifrån. Det var inte möjligt att gå till Monkey Beach sa de, för stigen är stängd för renovering. Så vi bokade båten och satte av mot strand nummer ett, en hike som skulle ta ungefär en och en halv timme. Redan några meter in i parken möttes vi av en E N O R M ödla på gången framför oss. Jag överdriver inte när jag säger att den säkert var lika lång som vi är. Vi väntade tills den begav sig vidare, och fortsatte vår färd. Under följande få minuter träffade vi på TRE ödlor till och gick alldeles vettskrämda och undrade hur vi skulle klara av resten av färden. Även om jag inte är särskilt rädd för just ödlor skrämde de livet av mig med alla överraskningar och rädslan för att vi skulle stöta på ormar också. Vid ett skede var nog inte gråten långt borta. Men vi fortsatte, och klarade resten av dagen utan både ödlor och ormar.
Adrenalinkickarna var dock långt ifrån över. Efter att ha gått i vacker natur och kopplat av på en vacker strand en stund var det dags att ta båten till följande strand. Under den resan var nog gråten ännu närmare än vid mötet med ödlorna. Vågorna var flera meter stora och vi hoppade och guppade och flög och vinglade och blev våta. Det började som en kul grej, jag skrattade mitt i min rädsla, men det blev bara värre och till sist satt jag med ögonen stängda och höll krampaktigt tag i stolen allt vad jag orkade. Tänkte att de här människorna nog inte hade ställt in några färjor i Filippinerna. Försökte fokusera på att andas lugnt och bara hoppas på att vi skulle komma levande fram. Fy så jag var rädd!
Men, här sitter jag och skriver, jag är fortfarande vid liv. Vi kom fram till följande strand där vi tipsades om att gå upp till en fyr. Och upp var det minsann! Med väldigt lite mat i magen och darriga ben och pumpande hjärta efter båtfärden (jag var dock den enda som var så omtumlad) gav vi oss ut på nästa äventyr. Jag vet inte hur många trappor det var, men jag måste erkänna att jag flera gånger övervägde att ge upp. Jag var så trött men vi tog en mellanmålspaus på vägen och orkade kämpa oss ända upp. Och visst fick vi se en otroligt vacker utsikt.
Kvar väntade ännu det värsta - båtresan tillbaka. Den skulle vara längre än den första och det hade börjat storma riktigt ordentligt när vi kom tillbaka till stranden. Jag var livrädd. Och den här gången lät jag faktiskt mina rädslor vinna - jag frågade personalen vid strandbaren om det finns ett annat sätt att ta sig tillbaka. För honom var det alldeles självklart att det finns en hiking trail, som skulle ta en till en och en halv timme. Det skulle vi lätt klara av tyckte han, för att vi är i så bra form och ännu till från Finland haha. Att den skulle vara stängd för renovering, som det hade berättats till oss, visste han ingenting om, och till min stora lycka är min bästis underbar så vi bestämde oss för att vinka hejdå till båten och gå tillbaka istället. Plötsligt hade jag ny energi igen, och vi begav oss äntligen ut på dagens sista äventyr. Vi hade inte så mycket krafter kvar och så småningom började det skymma och vägen utmanade nog oss ibland, men krigarkvinnor som vi är spurtade vi på och kom fram till sist. Några sista hinder stötte vi på när alla portar var stängda och vi fick hitta alternativa stigar och klättra över några staket, men: Vi kom åtminstone levande och oskadda tillbaka. Jag undrar bara om det är riktigt hälsosamt att utsöndra så här mycket adrenalin under en och samma dag.
Måste ändå säga att dagen varit underbar, vi fick se så vackra stränder och vackra platser och skratta massor. Jag vet inte hur vi alltid hamnar i så galna äventyr som verkligen pressar oss till det yttersta, men hittills har varje kraftansträngning varit absolut värt det.

Likes

Comments

Jag är så chockad över att det är tjugonde december idag att jag inte vet vad jag ska skriva. Bilden är tagen på Samosir island, Sumatra.

Likes

Comments

Efter att ha bott över fyra månader i ett land känner man sig verkligen inte som en turist längre. När taxichauffören säger "Welcome to Singapore!" och när människor som går förbi gratulerar att man valt Chicken Rice är skrattet inte långt borta. För det känns ju lite absurt när andra antar att man inte vet något om landet som man redan älskar och kallar sitt hem.

Men nu får jag hoppa tillbaka till turistkategorin tills jag åker tillbaka till Finland. Filippinerna är avklarade och nu väntar Malaysia, Thailand och Vietnam. Länder som är nya. Jag förstår inte ännu att jag faktiskt ska se nya platser nu. Att jag ska vara turist. Det är konstigt att känna sig så utomstående igen. Men åh så jag ser fram emot de här sista veckorna!

Bilden är tagen på Singapore zoo när jag faktiskt lekte turist i Singapore för en vecka.

Likes

Comments

Singapore har så otroligt många gömda skatter, som denna bro du kan hitta om du går Southern ridges. På Filippinerna träffade jag en kille som aldrig varit i Singapore men sa att man ju nästan kan se hela Singapore till fots för att det är så litet. Det kanske man skulle kunna tro när man ser på storleken, men alltså om man vill se hela Singapore till fots ska man nog vara väldigt uthållig och ha världens starkaste ben/fötter. Där finns så mycket! Om jag, mästerutforskaren, inte sett allt under fyra månader, finns där nog mera än vad man kan se genom att bara gå omkring. Och ja, jag vet att han inte menade det på fullt allvar. Jag vill bara få världen att förstå att Singapore inte är något som man hinner med på 2-3 dagar. Haha.

Likes

Comments