Header

Ibland känns det som om vi glömmer bort att vi faktiskt lever. Att vi bara rullar på, kommer in i en rutin och lever där utan att alls tänka. Men att vi lever är ju fantastiskt. Och jag hoppas att du kan ta vara på livet och leva ditt liv just för dig. Ibland händer det lätt att man fastnar i alla förväntningar omkring en och börjar leva bara för att göra andra glada. Men kom ihåg att ditt liv faktiskt är ditt. Alla har sina egna liv så du behöver inte leva någon annans. I slutändan är det ändå endast du som är fast i ditt liv. Varför då inte fokusera på att leva så som just du vill? Ditt liv är till för DIG.

Jag hoppas att ni alla får en underbar vecka!

Likes

Comments

Så här trodde jag att det skulle gå i Melodifestivalen igår:

7:de - Sara Varga och Juha Mulari - Du får inte ändra på mig
6:e - Les Gordons - Bound to fall
5:e - Alice - Running with Lions

Till andra chansen:

Axel Schylström - När ingen ser
Wiktoria - As I lay me down

Till final:

Jon Henrik Fjärllgren feat. Aninia - En värld full av strider (Eatneme gusnie jeenh dåaroeh)
Loreen - Statements

Själv hade jag inte så väldigt stor skillnad, förutom att jag verkligen ville att Loreen skulle gå till final. En värld full av strider hade jag först lite blandade känslor för, jag tycker om både Jon Henriks delar och Aninias del, men det kändes som två olika låtar. Det räddades dock mot slutet när de möts och hela låten lyfter - då bestämde jag mig för att jag nog gillar den. Väldigt fin show och en stark låt.

Alice gillade jag verkligen också. Jag gillade låtens tema och den växte mot slutet. Dessutom såg Alice så härligt glad ut ju! Les Gordons förhåller jag mig fullständigt neutral till, deras låt väckte liksom ingenting i mig. Men det brukar ofta finnas en låt som denna med i Melodifestivalen, haha.

Eftersom jag älskade Wiktoria och Save me förra året hade jag ganska höga förväntningar på henne, och det var väl därför jag blev lite besviken. Det är inget fel på As I lay me down, jag tycker nog om låten, men den påminner väldigt mycket om Save me och därför trodde jag att det inte skulle bära ända till finalen med Jon Henrik Fjällgren och Loreen som motståndare. Där hade jag fel, haha.

När Axel Schylström uppträdde med När ingen ser insåg jag att detta var den svenska poplåten som jag väntat på varje vecka. Han hör hemma i andra chansen, haha. Själv hade jag kanske skickat Alice dit istället, men jag gillar nog också När ingen ser.

Spring för livet som Sara Varga uppträdde med år 2011 älskar jag än idag. Du får inte ändra på mig tycker jag att var en helt söt låt, men den saknade nog en del för att jag riktigt skulle tycka om den. Hur svenskar uttalar Juha Mulari tycker jag också att är lite sött, haha.

Men sedan kom då äntligen Loreen. Jag är knappast den enda som med spänning väntat på att få se vad hon skulle bjuda på ända sedan det avslöjades att hon skulle komma tillbaka till Melodifestivalen. Jag förstod att det måste vara något riktigt speciellt, för annars skulle hon inte ställa upp så här kort efter Euphoria. Och visst var det speciellt! Jag tänkte på Sia. Jag rös långt efter att låten var slut. Vilken show och vilken låt och vilket budskap! Loreen är verkligen fantastisk. En underbar förebild. Hon tog andan ur mig en gång till och jag tycker att hon är den absolut bästa i årets Melodifestival - i år igen. Jag förstår om hon inte vinner eftersom hon ändå vann hela Eurovision för bara fem år sedan, men hon skulle förtjäna en till vinst, verkligen. Jag är sjukt nervös för jag kommer inte att kunna titta på Andra chansen nästa lördag, men jag hoppas av hela mitt hjärta att hon får gå till final. Snälla rösta!

​Jag älskar också koreografin och hela upplägget, Loreens framförande skulle passa bra också på en dansföreställning.

Likes

Comments

Det är världens vackraste väder ute idag - solen skiner, snön glittrar, fåglarna kvittrar, och isen är full av barn som åker skridskor. Jag skulle också vilja! Men här hos mig är det stipendieansökan, finska-artikel och sammanställning av grupprapport som gäller. Förde åtminstone ut soporna och gick till butiken för att få njuta av vädret en liten, liten stund. Jag är verkligen glad över att jag gick den där promenaden i tisdags, nu är det inte LIKA svårt att hålla mig inne.

Tittande på dessa bilder påminns jag om hur lycklig jag är för att jag får bo här. Jag flyttade från landet till staden men gavs samtidigt massor mera natur och härliga promenadvägar. Tänk att ha en flera tiotalskilometers strandväg att promenera längs!

Videkissar - snart är påsken här!

Det kändes så konstigt att ha snö och mjuk sand - fruset hav och rinnande vatten på samma plats.

Likes

Comments

Kära vänner, nu är det mycket på gång. Igårkväll kände jag mig så slutkörd att jag tillät mig själv ta en sovmorgon idag, vaknade klockan tio efter att ha sovit tio-elva timmar! Så skönt, haha. Det behövs verkligen ibland. Dagen tillbringades till största delen vid universitetet, där jag var med och höll ett övningstillfälle för dem som går statistikkursen (så glad för att så många deltog!), och sedan hade jag möte med internationella utskottet gällande ett stugveckoslut för våra utisar. Riktigt trevlig dag, även om det stressar mig lite att jag inte riktigt hunnit fokusera på mina egna grejer. Jag har tre stora deadlines på tisdag och två lite mindre, så jag är åtminstone inte sysslolös under veckoslutet. Men jag tar en sak i taget, andas och undviker att stressa upp mig. Nog ordnar sig allting ändå, och vanligtvis går det ju snabbare och lättare än man trott bara man väl sätter igång. Det svåraste för mig är att hålla mig borta från andra saker som jag skulle vilja göra och som också skulle vara till nytta, som att organisera en massa saker, planera mitt utbyte, pyssla med sådant som jag länge planerat, gå ut... Men tiden kommer väl för det också. :)

Vad har ni för veckoslutsplaner?

Likes

Comments

Välkomna till mitt sista inlägg om dagen på Skansen. Efter en lång och alldeles härlig dag blev det så småningom kväll och dags för genrep - och sedan sändning förstås. Som jag redan nämde packade jag ner kameran för sändningen, och lät den också vila ganska mycket under genrepet, jag ville ju njuta och sjunga med. Några bilder blev det ändå, och dem kommer jag att dela med mig av nu!

Men först måste jag berätta om den nog absoluta höjdpunkten, men också den mest skrämmande upplevelsen, på hela dagen. Det var under sändningen, och vi sjöng Gå upp och pröva dina vingar - en av mina favoritallsånger som jag kunde från förut och sjungit massor av gånger under dagen. Kameran fokuserade på gästartisten som var med och drog sången, jag minns faktiskt inte vem det var, för den som närmade sig oss var en av mina största idoler; Sanna Nielsen. Hela dagen hade spänningen legat i luften när vi sjöng allsång och artisterna gick i närheten av oss - skulle de ge mikrofonen till oss? Det hände inte på hela dagen - inte under de tusen repetitionerna och inte under genrepet. Men nu, vi hade nyss ställt oss upp för det hörde till koreografin att ställa sig upp och lyfta händerna till luften, och sedan låtsas pröva sina vingar (under raden gå upp och pröva dina vingar), och sedan sätta sig igen. Men innan jag hann sätta mig stod Sanna Nielsen plötsligt där, hon lade armen om mig och satte mirkofonen framför min mun! Det var så härligt och skrämmande och nervöst och glädjerusande! Trots att jag kunde texten från flera år tillbaka var det plötsligt helt svart i min hjärna. Proffsig och hjärtlig som Sanna är stödde hon mig dock väldigt bra så något fick jag åtminstone fram, men huh! Vilken adrenalinkick! I direksänd TV stod Sanna Nielsen där med mig och jag skulle sjunga i mikrofonen. Även om det hade varit lite coolt om det hade visats på TV är jag nog väldigt lättad över att kamerorna inte var där just då, för jag måste nog ha sett väldigt bortkommen ut haha. För min vän och mig är den automatiska frågan ännu obesvarad; Kom hon fram till mig för att hon kände igen mig, eller var det bara slumpen? (Jag har varit på tre av Sanna Nielsens konserter i Finland och varje gång pratat med henne efteråt, den tredje gången hälsade hon mig med orden "Dig har jag träffat förut, va?", eller något i den stilen. Jag dog nog lite då kan jag säga! Men på Allsång på Skansen är ju situationen lite annorlunda, där är så många människor plus att hon är van att se mig i Finland, så det skulle säkert vara svårare att känna igen mig där, haha.)

Jag hoppas verkligen att jag har möjlighet att åka till Skansen denna sommar igen, för detta var en absolut oförglömlig dag! Nu till bilderna på vackra Sanna och oemotståndliga Oscar - tro mig, jag har världens bästa bild på honom! Bara att scrolla ner. ;)

Jag ÄLSKAR denna bild!

I väntan på att sändningen skulle börja - Skansen fylldes mer och mer.

Lite måste jag ännu få hylla denna fantastiska människa. Hela dagen var hon på Skansen och repade, och när hon inte repade stylades hon. 45 minuter ledigt eller vad det var hon hade på hela dagen, wow! Ändå levererar hon som om hon vore hur pigg och full av energi som helst. Och det som verkligen fick mig att tappa hakan var efter hela dagen, när TV-sändningen och den extra sändningen på webben var över, då kom hon och delade ut autografer och ställde upp på bilder och småpratade med oss tittare. Istället för att stressa igenom folkhopen och bara hinna med de som är ivrigast och syns bäst gick hon flera varv så att alla skulle få sin tid. OCH! Innan hon sedan gick bort FRÅGADE hon ännu om det ännu fanns någon som ville ha autograf. Alltså wow vad härlig hon är. Så ödmjuk och omtänksam och vill verkligen att alla skall bli sedda och hörda. Underbara Sanna.

Innan vi åkte hem för att sova gottvar vi tvungna att ta några bilder av vackra Stockholm i skymning. En perfekt dag från början till slut.

Likes

Comments

Nu på vårterminen har jag varit (och är) smågruppshandledare på en grundkurs i statistik. Verkligen givande, och jag trivs med att finnas där som hjälp. Det har dock fått mig att öppna ögonen för ett problem som jag nog varit medveten om tidigare men inte tänkt så mycket på; Att vara så rädd för att misslyckas att man inte ens vågar försöka.

Detta är ett fenomen som finns många ställen, inte bara på denna statistikkurs. Eftersom jag själv inte ännu har kommit bort från studielivet är det just mest studier och skolvärlden som jag associerar det med, men antagligen förekommer det också längre fram i livet. Och inte bara i studier och arbete, utan i vilket livsområde som helst. Vad är det alltså för beteende jag talar om? Låt oss titta på några exempel:

Man har ett stort arbete man ska göra för skolan, men är väldigt nervös för det eftersom man inte är så bra i skolan. Eftersom man känner på sig att det kommer att vara väldigt jobbigt och att det inte kommer att gå bra, så skjuter man hela tiden upp arbetet. Tills sist är deadlinen möjligtvis följande dag och man sitter och stressjobbar för att man började allt för sent.

Samma gäller prov/tentamen. Man tror att det kommer att vara väldigt svårt, och man vill verkligen göra bra ifrån sig. Men istället för att förbereda sig väl går man omkring och är nervös och oroar sig över att misslyckas, och stressar över att man inte har börjat läsa. Börjar man läsa? Nej.

Man är dåligt på matematik eller finska. På lektionerna brukar man alltid gå igenom läxan så att var och en turvis får säga vad de svarat. Eftersom man är så rädd för att svara fel lämnar man läxböckerna i skolan, läxan hemma, eller annars struntar i att göra läxan. Eller kanske man helt enkelt låter bli att gå på timmen.

Vad är gemensamt i dessa exempel? Jo, man känner sig dålig och låter bli att kämpa för att bli bättre. Men varför det? Man borde ju göra läxan extra noggrant om man tycker att det är svårt. Man borde ju läsa extra mycket om man har ett svårt prov på kommande. Och man borde ju börja arbeta i tid med ett projekt som man vet att kommer att kräva mycket arbete. Endast genom att göra kan man ju bli bättre.

Jag är säker på att alla som känner sig dåliga på någonting skulle vilja lära sig det och bli bättre. Här är vad jag tror att är orsaken till att man ofta istället undviker hela problemet: Man vill inte misslyckas med någonting som man har kämpat hårt för. Om man misslyckas i ett prov eller i ett annat skolarbete, är det mycket lättare att skylla på att man började för sent eller inte läste ordentligt eller inte ansträngde sig, än att se att man misslyckades trots att man verkligen gjorde sitt bästa. Vi vill ju inte vara dåliga.

Men vet ni vad? Man är inte dålig fastän man misslyckas med något. Prestationer definierar inte dig som människa. Ingenting händer fastän du skulle få "dåligt" i statistiktenten (😉). Och jag är säker på att om man verkligen kämpar och gör sitt bästa så når man resultat. Det behöver inte gå snabbt, men alltid kan man lära sig.

Nästa gång du har lust att skjuta upp studier eller inte göra läxan eller stanna hemma från timmen, tänkt till en extra gång vad orsaken egentligen är. Inser du att det är rädsla för att misslyckas så hoppas jag att du vågar trotsa dina rädslor och börja kämpa istället. Vad är det värsta som kan hända? Det går ju åtminstone inte sämre än om du inte alls försökte.

Likes

Comments

Mobilen? Datorn? TV-serier? Youtube? Nej, vackert väder.

Idag skulle jag vara väldigt aktiv, jobba och få mycket gjort. Så när jag vaknade och solen sken visste jag redan hur farligt det var, för igår snöade det hela dagen, så nu har vi snö igen, och med soligt snöväder är det väldigt svårt för mig att sitta inne vid datorn. Det som gör vackert väder till en så farlig tidstjuv, förutom att det tar mycket tid av mig när jag beger mig ut på mina långpromenader, är att det ju faktiskt är bra att gå ut också. Det är inte som att sitta och titta på serier en hel dag, det skulle min självdisciplin och mitt samvete aldrig tillåta. Men att gå ut och gå är ju hälsosamt. Så precis, jag gick på en tvåtimmars promenad. Men även om jag hade kunnat använda de timmarna till att läsa, skriva och ansöka om stipendier, så kan jag inte ångra det. Det var SÅ skönt och verkligen helt ljuvligt väder. Redan efter en liten bit insåg jag att både solkräm och solglasögon hade varit en helt bra idé. Jag fick gå och kisa hela vägen, vilket har resulterat i väldigt torra ögon. Och mitt ansikte är solbränt. Såklart. Men åtminstone behöver jag inte frysa, ansiktet fungerar som ett eget värmebatteri, haha. Kameran hade jag också med mig, så jag kan dela med mig av naturens skönhet till er. Jag gick förstås till stranden, och det var jag inte ensam om. Även om andra människor störde mitt fotograferande och min livsnjutning lite grann haha, så var det också glädjande att se så många ute och njuta av solen. En del gick raskt, andra långsamt i grupp och pratade, och en del bara stod eller satt och solade. Och så många söta hundar jag såg!

Kom ihåg att göra tid för det du älskar! Flera bilder kommer ni att få se senare.

Likes

Comments

God morgon fina människor! Denna måndag vill jag påminna er om att ge er själva tid att göra det ni älskar. För mig handlar det oftast att dansa, gå ut och gå eller träffa vänner. Tillåt dig själv att ta en paus från alla måsten och göra något som får dig må bra - då orkar man ju mycket mera också. Vad finns det som du älskar som du önskar att du hade tid med just denna vecka? Skriv in det i kalendern och se till att ge dig själv den tiden! Själv kommer jag att gå och simma med en av mina bästa vänner, gå på balett och nutidsdans, och passa på att gå på promenader nu när jag inte har lika många föreläsningar som vanligt. Berätta gärna vad det är just du vill göra!

Likes

Comments

Hahaha, oj hoppsan så fel jag hade i min tippning igår! Så kan det gå. Men jag tycker faktiskt att repetitionerna gav en orättvis bild av bidragen, för efter att ha sett allas framförande insåg jag att Krista Siegfrids nog inte hade så stor chans att gå vidare. Det enda jag kände mig säker på var att Robin Bengtsson och FO&O skulle gå till final, och att Bella & Filippa inte skulle gå vidare. Jag tyckte om dem, men det brukar inte gå bra för sådana låtar i Melodifestivalen helt enkelt. Tycker därför att det var väldigt fint att de blev femte. Att Owe Thörnqvist skulle gå vidare var jag tyvärr också ganska säker på.

Efter Anton Hagmans framförande insåg jag att han nog har en stor chans att gå vidare, men jag klarade inte av att säga om han eller Jasmine Kara hade större chanser. Att FO&O inte gick till final gjorde mig riktigt chockad, men jag tror att det beror på att de delade på rösterna tillsammans med Robin och Anton, medan Owe var i en egen kategori.

Nåja, helt roligt att det ibland händer överraskningar och man inte kan förutspå allting. Min favorit under kvällen var dock Clara Henry. Jag älskar Alcazar och de hade verkligen gjort en väldigt bra version av låten, med ett så viktigt budskap. You go girl!

Foto: Stina Stjernkvist/SVT

Likes

Comments

Nu har jag smygtittat på 30 sekunder från artisternas repetitioner igen och spekulerar kring hur det kommer att gå ikväll. På något sätt känns startfältet lite svagare idag, eller så ger de 30 sekunderna inte bidragen rättvisa. Jag tycker också att det är mycket svårare att gissa resultatet den här veckan, förra veckan hade jag ju helt rätt hehe, men vi får se hur det går ikväll!

Finalplatserna är jag åtminstone ganska säker på. Robin Bengtsson är populär, ser enligt många bra ut, har en snygg och modern show och en låt som jag tror att kommer att gå hem hos många. Förra året gick det bra för honom, och det tror jag att det kommer göra i år också. Jag tror också att jag kommer att tycka om hans bidrag, jag bara fylls av energi när jag ser dem gå framåt på rullmattorna, och jag ser fram emot att se hela koreografin.

Några andra som är populära och enligt många ser bra ut, och vars koreografi jag ser fram emot att se, är förstås Felix, Oscar & Omar / FO&O. Jag minns när de här killarna slog igenom. Vi kollade deras blogg, eller vad det var, och skrattade för att de var ju bara små barn. Det var när jag gick i gymnasiet. Efter det har jag inte haft något med dem att göra. Jag har vetat att de existerar, men inte vad de har för låtar eller hur de ser ut. När jag såg de här 30 sekunderna blev jag verkligen imponerad av deras dans! Dessutom har de ju blivit vuxna nu, haha. Ett typiskt populärt boy band som helt säkert kommer att gå till final ikväll.

Jag hoppas att Krista Siegfrids är en av de två som går till andra chansen, inte bara för att hon är finlandssvensk, utan också för att jag tycker att hennes låt och framförande förtjänar det (åtminstone utgående från alla dessa 30 sekunders bitar). En typisk svensk poplåt, men jag tycker att hon gör det bra. Det kan dock vara till hennes nackdel att hon inte kommer från Sverige. Men jag borde nog kontakta henne och fråga om jag får vara hennes bakgrundsdansare om hon tänker ställa upp flera gånger, haha.

Kristas främsta utmanare tror jag att är Owe Thörnqvist och Jasmine Kara. Två av dessa tre tror jag alltså att går till andra chansen. Owe Thörnqvist och hans Boogieman Blues faller inom samma kategori som bland annat Ravaillacz - En riktig jävla schlager och Hasse Anderssons Guld och gröna skogar. Det vill säga barn och äldre människor kan tycka om det, samt tonåringar som är i den fasen att dansbandsmusik och liknande är coolt och roligt, haha. En skämtlåt, helt enkelt, och dem kan det gå riktigt bra för i Melodifestivalen ibland. Dessutom kan Owe Thörnqvist ha en trogen fanbase, vad vet jag. Jag håller inte så bra koll på gamla svenska artister, haha. Men sådana här bidrag kan också floppa totalt, så vi får se.

Vad gäller Jasmine Kara har jag ganska svårt att förutspå hur hon kommer att tas emot i Melodifestivalen. Hennes låt verkar helt bra och modern, och därför tror jag att hon kan ha en chans att gå till andra chansen. Ibland funkar dock sådana låtar inte alls i Mello. Så jag vet faktiskt inte, kanske jag får en bättre uppfattning efter att ha sett hela framförandet.

Vem är Anton Hagman? Är han känd/populär? Om han är det kan det förstås hända att han går vidare ikväll, men jag tror inte det eftersom killtjusare ändå har både FO&O och Robin Bengtsson att rösta på också. För åtminstone på repetitionen sjunger Anton falskt. Även om låten låter som någon som kunde bli ganska omtyckt så tror jag inte att det kommer att räcka hela vägen.

Jag dissar gitarrer, märker jag, haha. Bella & Filippas Crucified tycker jag själv att låter helt okej, men det brukar inte gå bra för den typens låtar och uppträdanden i Melodifestivalen. Jag tycker att det är intressant att se samma typs låtar komma tillbaka år efter år, låtar som misslyckas måste också finnas med. Samma med "skämtlåtar". Och förstås de populära, haha.

Måste jag bestämma mig för ett resultat skulle jag gissa så här, utgående från smygtittningarna på 30 sekunder:

Till final:

Robin Bengtsson - I can't go on
Felix, Oscar & Omar / FO&O - Gotta thing about you

Till andra chansen:

Krista Siegfrids - Snurra min jord
Owe Thörnqvist - Boogieman Blues

Haha, jag känner mig nästan nervös när jag gör de här tippningarna. Men inte händer det ju något om jag har fel, haha. Vad tror ni, tror ni det går som jag gissar, eller tror ni att jag har helt fel?

Likes

Comments