Header

Jag vill önska er alla en trevlig midsommar, och jag hoppas att du har en bra dag vad du än gör. Själv försöker jag bara glömma bort att det är midsommar, för jag har nog aldrig haft en så seg midsommarafton som denna. För att pigga upp mig själv och kanske även dig, kommer här en massa somriga havsbilder. Äkta midsommarkänsla i dem. Så; Glad midsommar!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Som jag berättade förra torsdagen var jag i höstas i Berlin med min ämnesförening. En kväll gick vi till Museuminsel, där vi såg en av de vackraste byggnaderna jag någonsin sett. Då var det förstås dags för en stor photoshoot! Om du far till Berlin rekommenderar jag verkligen att besöka Museuminsel för där var verkligen så vackert.

Min vackra solstråle.

En av sakerna som jag älskar med Berlin är att det finns så många musikanter överallt. Så härlig stämning! Och ja, den här byggnaden är verkligen en av de vackraste jag någonsin sett.

En del av min "Splits around the world"-serie haha. Min klasskompis blev inspirerad och ville göra samma sak!

Bästa resegänget!

Kom tillbaka nästa vecka för att se vart kvällen fortsatte, och hur Berlin ser ut i en solnedgång.

Likes

Comments

Äntligen finns det ett datum. Äntligen finns det säkerhet. Äntligen finns det planer. Äntligen finns det en flygbiljett. Äntligen blir det verklighet!

Om 41 dagar åker jag till andra sidan jorden. Till Singapore. Där kommer jag att stanna i fyra-fem månader. Jag kommer att studera vid National university of Singapore. Ett av de främsta universiteten i Asien, om inte i hela världen. Jag kommer att leva, att bo där, i ett halvt år (nästan). Trots att jag idag köpt min flygbiljett har jag nog inte förstått ännu att det verkligen kommer att hända. Men åh så jag längtar!

Idag lämnade jag också in min sista (troligtvis) stipendieansökan. Stressen har lagt sig lite nu, jag har ännu massor som ska hinna fixas, men en del har jag fått gjort och en del bestämde jag mig för att inte göra. Jag har bestämt mig för att skippa/skjuta upp en av mina kurser, jag skulle verkligen vilja avlägga den för den är så intressant, men jag var tvungen att erkänna för mig själv att tiden inte räcker till just nu. Så nu har jag i skolväg "bara" en föreläsningsdagbok kvar, istället för att också ha en essä att skriva OCH en tentamen. Skönt!

Likes

Comments

Från tisdag till lördag hälsade jag på familjen och njöt verkligen av att vara på hemorten, av den lilla landsvägen som går genom hela byn, av att tillbringa hela dagarna på terrassen, och av att få tillbringa så mycket tid med familjen. Igår hade jag sommarhäng med några studiekompisar på en väldigt vacker ö, och när jag cyklade hem i solnedgången valde jag nya vägar och omvägar längs havet. Jag stannade för att fota två svanar och jag njöt av den finländska sommarkvällen. Dofterna, luften, temperaturen, ljuden. Jag insåg att jag verkligen måste ta tillvara på tiden jag har kvar innan jag åker till Singapore. Det är inte mycket tid kvar nu. Dessutom kommer jag inte att bo kvar här längre när jag kommer tillbaka, antagligen inte ens i samma stad. Så jag vill verkligen ta ut allt jag kan av alla vackra ställen som finns här. Och såklart vara så mycket som möjligt med mina vänner! Idag träffade jag hon där som jag kommer att sakna så otroligt mycket under mitt halvår ute i världen. Att bara sitta och prata om allting i flera timmar är så otroligt härligt.

Jag har bara tre lediga veckor kvar i Finland (och jobbar tre veckor på läger). Jag blir så förväntansfull för utbytet närmar sig verkligen och börjar kännas verkligt så småningom! Men jag blir också stressad, för jag har lite för mycket att hinna med på den här tiden. Men jag ska göra det bästa av tiden och passa på att träffa vänner så mycket som möjligt mitt emellan alla skolarbeten och saker som ska fixas inför Singapore. Jag har massor av blogginspiration som vanligt när tiden inte räcker till, men få se vad jag hinner med! Njut av sommaren!

Likes

Comments

Fina @nicolesvensson utmanade mig att skriva ett inlägg om mitt drömjobb. Så roligt, älskar ämnen som detta! Tidpunkten för att tala om drömjobb hade faktiskt inte kunnat vara mycket mera passande än så här. Jag känner nämligen för tillfället att jag igen en gång inte har någon aning om vad jag vill jobba med. Tillbaka på samma ruta som när jag slutade gymnasiet, haha. Det finns så mycket som jag vill och jag vet inte vad jag borde välja. Men detta inlägg skulle ju handla om drömjobb, så för tillfället behöver jag ju inte välja något alls! Detta är vad jag drömmer om:

Dans. Efter en ettårig danslinje vid en folkhögskola trodde jag att jag hade bestämt mig för att låta dansen förbli hobby och valde universitetsstudier istället. Dansdrömmarna har dock inte försvunnit någonstans, och slår till med olika styrka nu som då. Jag drömmer ännu om att en dag dansa i Melodifestivalen. Jag drömmer om att ha dansträningen som min vardag och uppvisningar med jämna mellanrum. Danslärare skulle också vara roligt, och jag undrar faktiskt om någon skulle bli förvånad ifall jag ännu bestämmer mig för att satsa helhjärtat på dansen någon dag.

Människor. Det var viljan att hjälpa andra som fick mig att välja universitetet istället för dansskolor. Jag får så mycket ut av att vara med människor, och jag har en brinnande passion för att hjälpa. Jag drömmer om att göra livet bättre för andra människor. Dagis, funktionsnedsättningar, barnpsykiatrin, barnskyddet, barnhem, psykolog, kurator, flyktingar, speciallärare...

Resor. Jag skulle älska att ha ett jobb där jag får resa mycket. Resebloggare kanske? Reseledare. Välgörenhetsarbete. Jag älskar ju också att skriva och fota, och det kunde man ju kombinera som resebloggare eller kanske författare.

På tal om att kombinera skulle väl mitt absoluta drömjobb vara en kombination av allt detta. Dansterapeut har jag ju talat om länge. En världskänd dansterapeut som åker omkring i världen? Kanske bloggar eller skriver en bok vid sidan om? Haha. Att vara både dansare och författare pratade jag också om i mina tonår - bättre med två osäkra inkomstkällor än bara en liksom! Tiden får visa vad jag gör av alla mina drömmar.

Likes

Comments

Förra hösten åkte jag tillsammans med min ämnesförening på studieresa till Berlin. En hel del bilder blev tagna, men som vanligt har jag inte ännu hunnit göra något åt dem! Jag har nu gett upp hoppet om att hinna redigera dem hehe, så därför tänker jag dela med mig av dem oredigerade. Berlin är ändå en så vacker stad att bilderna kanske inte behöver fixas upp så mycket.

Vi hade lyckan att ha en pojkvän i Berlin (haha han var förstås inte vår allas pojkvän) som fick fungera som lokal guide för oss! Första dagen/kvällen gick vi till Brandenburger Tor och riksdagshuset och det området. I Berlin var det till vår stora lycka ännu full sommar vissa dagar, trots att det i Finland redan var riktigt kallt. Det var härliga dagar!

Den här metrolinjen får till och med Helsingfors metro att se invecklad ut haha!

Nästa dag blev en lång dag! Vi började vid Checkpoint Charlie och fortsatte till ett förintelsemuseum. Det var otroligt tungt. Efter lunch fortsatte vi till ett av Berlins vackra universitet, och därifrån till vackra Museumsinsel.

Inte precis professionella skådespelare... Gläder en del turister, förargar andra.

Skulle inte vara helt fel med sådana här universitet i Finland också.

Fortsättning följer!

Likes

Comments

Så stod det på en topp som jag såg i en affär i Tyskland när jag var där för första gången år 2012, och jag ångrar än idag att jag inte köpte den.

Jag kommer nu att än en gång bjuda in er i min värld, och denna gången dela med mig om varför jag inte tycker om idén med parförhållanden. För att inte göra någon allt för upprörd vill jag dock börja med att säga att detta inte har något med min före-detta pojkvän att göra. Faktiskt fick han mig att inse hur underbart det kan vara att ha en pojkvän - nuförtiden kan jag ibland sakna att ha någon att ligga tätt intill, vilket jag aldrig gjorde förrän jag hade en pojkvän. Tankarna som jag kommer att presentera hade jag redan långt innan vi blev tillsammans, och nu har de kommit tillbaka. Så vad är det för konstiga tankar jag har? Varför känner inte jag samma behov av att ha en pojkvän, som många andra gör? Just den frågan kan jag faktiskt inte svara på för det undrar jag själv, men jag kan försöka förklara varför jag helt klart inte är en flickvän-typ.

Den viktigaste personen i världen

Något som jag är väldigt allergisk mot är idén om att man genast ska bli varandras viktigaste och käraste person bara för att man blir tillsammans. Ursäkta mig? Vad hände med alla relationer som man byggt upp under flera års tid? Vad hände med de bästa vännerna som känner dig bättre än du själv gör? Hur kan den här personen som du kanske alldeles nyss träffat PLÖTSLIGT bli din närmaste människa, ditt hela hjärta, den du älskar mest i hela världen, bara för att ni bestämt att bli ett par? Och varför blir denna person genast bjuden på alla släktmiddagar och kalas? Varför ses inte den bästa vännen som en del av familjen - när den här främlingen genast gör det? Jag förstår det inte. Jag förstår inte släktingar som vill att personen plötsligt ska vara med överallt och hela tiden. Jag förstår inte partners som blir svartsjuka/avundsjuka/sårade för att man ännu inte är lika viktig som den bästa vännen som varit nära i flera år. Jag förstår inte hur personer kan koppla om så snabbt, att så fort man blir tillsammans med någon göra den personen till viktigast i hela världen. Jag förstår inte. Det jag förstår är vänner som känner sig sårade och bortglömda för att någon plötsligt har klampat in och tagit ens vän ifrån en. Eller tagit ens plats i sin väns liv.

Andra glöms bort

​Det här hänger ihop med det förra, men när jag nyss fokuserade på hur onaturligt och konstgjort jag tycker att det känns att plötsligt vara så nära, så vill jag nu fokusera på vad som faktiskt ofta händer. Åtminstone har jag ofta sett det hända. Att andra glöms bort. Alla relationer som tidigare varit viktiga. Vännerna. Nu ska all tid tillbringas med pojk- eller flickvännen. Om man träffar sina andra vänner är åtminstone hen också med. Alla sekunder i ens liv ska tillbringas med hen. Vänner som förut fått ens hjärta att slå och gjort livet värt att leva är plötsligt inte alls så viktiga längre. Jag avskyr detta. Det är nog det jag ogillar allra mest med parförhållanden. Såklart att man ska få vara med sin kära, och såklart att det är roligt att umgås tillsammans med vänner också för att komma in i varandras kompisgäng. Men glöm snälla inte bort dina vänner. Visa dem att de fortfarande är viktiga och tillbringa ensamtid med dem också. Det är de som funnits där för dig ända tills nu. Och det är de som finns vid din sida när/om parförhållandet tar slut. 

Att göra slut

Jag kan säga att jag var motvillig för att låta mig själv bli tillsammans med någon. En av orsakerna var det här med att göra slut. Man gör ju inte slut på samma sätt med vänner. Visst - vänskap kan ta slut, men då är det för en naturlig orsak. Man behöver inte göra slut med en vän bara för att man får en ny vän. Och man behöver inte börja hata sin vän bara för att *hitta på valfri orsak till att göra slut med sin partner*. Att göra slut känns så onaturligt för mig. Från att ha varit de viktigaste personerna i varandras liv ska man plötsligt gå till att vara totala främlingar och ogilla varandra. Inte ha någon kontakt alls. Alltså va? Man slutar ju inte vara samma människor som man var medan man var tillsammans bara för att man gör slut? Jag vet att det finns break-ups som fungerar mycket bättre än så här, men jag vet också att många förhållanden slutar just så här. Man gör slut och efter det får man inte ha någon kontakt längre. Helst ska man kanske tala fult om den andra till sina kompisar. Vart försvinner all kärlek?

Att leva för någon annan

Kanske det bara är jag som är självisk, men jag skulle aldrig vilja ge upp mina egna drömmar, planer, värderingar, mitt eget liv, för att anpassa mig till någon som tycker annorlunda. Jag tycker det händer så ofta att folk glömmer bort sig själva när de får en partner. Ger upp sina egna mål och drömmar för att vara precis så som den andra vill att man ska vara. Ändrar sin personlighet, sänker sina standards, glömmer bort vem man själv är eller var. Det bästa med att vara singel är att få göra precis vad man vill och som man vill. Jag insåg ofta när jag var tillsammans med min pojkvän att min framtid inte har plats för någon annans åsikter och drömmar, haha det får mig att låta som en hemsk person, men alltså jag har så starka drömmar och mål att jag inte är villig att ge upp dem. När jag planerar/drömmer om framtiden föreställer jag mig som singel. Och jag har gjort det så länge att jag hunnit få så många drömmar som innehåller väldigt starka åsikter från min sida, så om min framtid ska delas med någon partner måste det nog vara någon som tycker väldigt lika som jag, hehe. Det är ju trots allt bara sitt eget liv man lever, så varför då inte göra det bästa av det och faktiskt leva sitt eget liv och inte försöka leva för någon annan?

Annan kärlek underskattas

Nästan alltid när det talas om kärlek och att älska någon syftar man på parförhållanden. Det är något som gör mig riktigt frustrerad. Kanske det är för att jag har så nära vänskapsrelationer. För vänskapsrelationer underskattas verkligen. Vad ska jag med en pojkvän till när jag har mina bästa vänner? Det är verkligen inte bara parförhållanden som är kärlek. Verkligen inte. Kärlek är till och med mycket mera än par- och vänskapsrelationer. Jag läste en så bra artikel om det här en dag. --> "Kärleken är ingen jävla saga" <-- All annan kärlek underskattas, medan den romantiska kärleken överskattas. Hur många är det inte som är helt i panik över att de inte har en partner? Som är helt desperata i sitt sökande? Som får ångest av att vara singel? Som tror att allting blir bra bara man får en partner som älskar en. Det är nog här hela problemet ligger tror jag. Att man överskattar den romantiska kärleken så extremt att man glömmer bort all annan kärlek som finns omkring en. Och det klarar jag inte av. För jag ser den där andra kärleken. Jag ser att vänner är minst lika värdefulla som pojkvänner.

Allt detta utan att ens tala om alla negativa konsekvenser av olyckliga parförhållanden och förhållanden som tar slut. Om parförhållanden där det förekommer misshandel. Om parförhållanden där man inte kan vara sig själv.

Men, jag är nog trots allt inte så cynisk som detta inlägg kanske ger bilden av. Kanske är allt detta bara en konsekvens av att vara den där vännen som blir bortglömd. En konsekvens av att som vän inte känna sig tillräcklig när vännerna är olyckligt förälskade eller känner sig värdelösa för att de inte har en pojk- eller flickvän. Kanske är detta bara känslor som jag byggt upp just för att jag inte har en pojkvän. Men just det har jag nog själv lite svårt att tro.

Att säga att jag inte är något flickvänsmaterial känns ändå inte helt rätt. För jag är en väldigt kärleksfull person, kanske ganska romantisk också, och jag älskar kärlekshistorier. Myser för fullt när jag läser böcker eller tittar på filmer/serier och där finns "perfekta" pojkvänner. Och jag är en person som verkligen älskar att mysa och vara gosig.

Jag tror alltså att jag skulle kunna vara en underbar flickvän bara jag skulle vilja. Problemet ligger väl i att jag inte vill, haha. Jag tror att jag är lite för självständig för att klara av att ha en kille som vill ta hand om mig. Förstås, om min drömprins dyker upp en dag skulle jag antagligen bli världens lyckligaste och så där löjligt upp-över-öronen-förälskad. Men den sannolikheten är ganska liten, för jag tror inte att det finns någon pojkvän som lever upp till alla mina förväntningar hehe. Och jag känner så här: Varför vara med någon som jag inte absolut vill vara med, när jag är minst lika lycklig utan?

Alltså: Jag tycker att mycket med parförhållanden känns onaturligt och konstgjort, och jag tycker det är hemskt att glömma bort sina andra relationer och kanske rentav sig själv när man blir tillsammans med någon. Jag vet att det finns undantag och jag själv älskar lyckliga kärlekshistorier, både verkliga och fiktiva. Men jag gillar verkligen inte att parförhållanden räknas som den enda platsen där man kan hitta kärlek, och att all annan kärlek underskattas så otroligt. Det där väldiga egenvärdet som finns i att ha en partner, det förstår jag mig inte alls på.

Likes

Comments

Det kändes minsann som om jag dansade skorna av livet idag när jag gick min morgonpromenad (som idag blev förmiddagspromenad) i ösregn. En timme och femton minuter var jag ute trots att jag var genomblöt efter att ha gått några meter haha. Det var härligt! Jag rekommenderar verkligen att trotsa vädret ibland, och exempelvis gå ut i regn. Om man lämnar alla värdesaker hemma och kan ta en varm dusch efteråt är det ingenting farligt med lite vatten. Tvärtom, det kändes väldigt rogivande och inspirerande. Och det bästa av allt - jag hade skogen så gott som för mig själv så jag kunde fritt dansa och hoppa omkring hur mycket jag ville! Passade på att träna några hopp och piquépiruetter haha.

Ännu mera vill jag dansa skorna av livet just nu när jag har fått sommarens svåraste essä inlämnad OCH just fick bekräftat att jag blev antagen till National University of Singapore för hösten!!! Iiiih jag vill bara skrika haha. Nu väntar jag på mera information via e-mail så att jag kan boka flygbiljett och söka boende. Jag kommer nog att skriva mera om det här i ett senare skede.

Känner du som jag - kom och dansa med mig! Vad får just dig att vilja släppa loss och dansa skorna av livet?

Likes

Comments

Jag har bra självdisciplin. Men för att min självdisciplin ska vara bra måste jag ha tydliga regler för mig själv. Igår till exempel. Igår hade jag inga regler. Då åt jag frukost först klockan ett på dagen. Då låg jag i sängen och gjorde ingenting på min mobil. Då gick 95% av min datortid till att kolla på kameraobjektiv och läsa bloggar, och 5% till att skriva på min essä. Då gick jag och lägga mig efter klockan ett på natten trots att jag tänkt gå och lägga mig tidigt. Men då bestämde jag mig också att det är dags att införa några regler.

Idag har jag haft regler. Idag steg jag upp klockan nio (ville ändå få tillräckligt med sömn). Idag började jag dagen med att gå en promenad. Idag diskade jag, vilket jag hade tänkt göra redan på torsdag. Idag drog jag ut internetkabeln från min dator. Idag hade jag nätet på mobilen avstängt medan jag skrev min essä. Idag gav jag mig själv bloggförbud tills jag skrivit 2000 ord. Och 2000 ord blev minsann skrivet!

Jag hade SÅDAN blogglust efter min morgonpromenad för jag blev så inspirerad, men jag visste att ett bloggförbud var vad som behövdes för att få gjort det som faktiskt skulle göras. I dessa banor tänker jag fortsätta. Idén att börja varje dag med en morgonpromenad fick jag igår då jag läste detta inspirerande blogginlägg. Idag var första dagen på min nya rutin, och jag är verkligen så ivrig på detta nu! Jag vet att det inte är så många veckor tills jag åker iväg på läger, och inte heller så många veckor tills jag åker till Singapore (väntar ihjäl mig på mitt acceptance letter, åååh kom nu redan!), så detta är kanske inte början på en livslång rutin, men det spelar ingen roll känner jag. Om jag dessa "lediga" veckor klarar av att stiga upp i vettig tid, och ta mig ut på en morgonpromenad varje dag, så är det ju fantastiskt i sig! Morgonpromenader verkar dessutom vara en bra lösning till mig också som ofta vill gå allt för långt, för eftersom jag inte vill sätta ner en massa tid på frukost innan jag går ut så blir jag rätt så hungrig på vägen haha. En liten frukost behöver jag dock nog, men äter ordentligt först när jag kommer hem. Idag blev det bara 8,5 kilometer haha! Längs den härliga strandrutten, men jag såg en liten snok där idag så få se om jag vågar gå dit igen... Det var första gången jag såg en orm i denna stad! Men jag ska träna på att trotsa mina rädslor nu inför mitt utbyte, så ska nog se till att gå dit igen. Antagligen redan imorgon! Dessa bilder är också från strandrutten, inte från samma sträcka som jag gick idag men från den sträckan som jag tror att jag ska gå imorgon. Härligt, eller hur?!

Så grönt och soligt och fint! Älskar sommaren!

Likes

Comments

Hejsan! Igår var jag på "lähtöorientaatio" inför mitt utbyte, "avfärdsorientering" skulle det väl bli direkt översatt till svenska haha. Ett infotillfälle om vad allt vi ska komma ihåg att göra innan vi åker iväg, lite om hur det kommer att vara där, och efteråt fick vi träffa våra "lähtötuutorit", alltså två personer som varit på utbyte i Singapore nu på våren. Det var så inspirerande, jag blev SÅ ivrig, och nu kan jag igen inte tänka på något annat än Singapore. Därför har jag idag, istället för att göra det jag egentligen borde, kollat runt och "forskat" om olika kameraobjektiv. Jag har otroligt länge haft tankarna på att skaffa ett till objektiv, alltså verkligen i fyra-fem år, eftersom jag ännu bara har kamerans standardobjektiv 18-55 mm. Jag har bara så svårt att veta vad jag vill ha och vilket jag borde skaffa! Därför skulle jag vara så tacksam om någon ville hjälpa mig lite.

Min kamera: Canon EOS 1100D (ibland har jag också tankar på att uppgradera själva kameran, men eftersom jag är nöjd med den och fortfarande lär mig nya saker nästan varje gång jag använder den så tycker jag för tillfället att det räcker med ett nytt objektiv)

Till vad vill jag ha mitt nya objektiv? Det som står mest i fokus just nu är förstås mitt kommande utbyte. Ett halvår i Singapore och resten av Sydostasien och jag vill fånga detta på bild. I min vardag fotar jag mest natur och landskap, och jag vill naturligtvis kunna ta vackra landskapsbilder under mitt utbyte också. Ett vidvinkelobjektiv är alltså vad jag tror att jag vill ha. Jag skulle också väldigt gärna ha ett fast objektiv, eftersom de är bättre på att fånga ljus och för att jag gärna har ett så lätt objektiv som möjligt så är inte kameran lika klumpig att ta med sig haha. Det jag lite undrar är om jag kan få ett bra fast objektiv som jag kan använda för både bra landskapsbilder, bra vardags- och resebilder (ex. lokalt liv på gatorna, vardag med vänner...), och bra porträttbilder. För jag vill ju inte BARA ha landskapsbilder. Jag vill också kunna få till exempel bra bilder på mig själv på alla coola ställen jag besöker haha. Är detta möjligt med ett fast objektiv? (Nämnas kan också att jag även antagligen kommer att vilja ta videor från mina resor, men det litar jag att fungerar med vilket objektiv jag än väljer.)

Det objektiv som jag funderat mest på är Canon EF-S 24 mm f/2.8 STM. Har någon erfarenhet av det objektivet? Eller av ett liknande? Mest undrar jag kanske just hur det är att fota med ett 24 mm-objektiv. Blir det bra landskapsbilder? Blir det bra vardagsbilder? Blir det bra stadsbilder? Blir det bra "porträttbilder"? Och alltså jag vet ju att objektivet och brännvidden inte är allting, men det jag vill veta är om man kan använda detta objektiv till mina önskningar, haha.

Om jag skulle köpa ett ZOOM-objektiv skulle det nog antagligen vara Canon EF-S 10-18 mm f/4.5-5.6 IS STM men det är 100 euro dyrare än 24 mm. Åsikter och erfarenheter av objektiv som detta tar jag dock också gärna emot, haha!

Jag har förstått att både 35 mm och 50 mm objektiv är väldigt populära fasta objektiv för vardag och liksom lite "allting". Vad jag är rädd för är att deras brännvidd är för liten för att uppfylla mina landskapsambitioner haha, men jag hör gärna vad ni som har erfarenhet av dessa tycker!

Och när jag nu en gång frågar en massa kamerafrågor, så kan jag lika gärna ställa några till:

Vet någon var man kan köpa begagnad fotoutrustning? (Inom Finland)

Känner någon till något sätt på vilket man kunde få möjlighet att prova ett objektiv innan man köper det?

Hur är det med motljusskydd och skyddsfilter? Jag vet att de inte har något med varandra att göra, men tycker ni att de är nödvändiga? Och är det möjligt att använda båda samtidigt?

Solnedgångar kommer antagligen att vara ett populärt fotomotiv för mig det kommande halvåret.

Landskaps- och havsfotografering likaså.

Jag vill också få bra bilder i städer och kunna fånga det lokala livet.

Jag och min kamera. Ett lätt objektiv skulle vara väldigt tacksamt för alla äventyr jag ger mig ut på.

Nu är jag öppen för alla tips och åsikter! Det skulle hjälpa mig enormt mycket, så jag är otroligt tacksam över allt du har att säga. Om du vill veta mera är det bara att fråga!

Alla bilder i inlägget är tagna av min vän Sofia.

Likes

Comments