​Det är inte lätt att vara mitt ibland sin familj när det är mer eller mindre kaos... Hemma hos mig är vi fem personer. Alla i min familj har något jobbigt som pågår just nu. Min lillasyster är mitt uppe i en "ADHD- utredning" (min bror har redan den diagnosen). Min pappa är halvvägs in i det så kallade "12-stegsprogrammet" i AA (=anonyma alkholister). Min mamma är familjens klippa just nu, men hon börjar också att bli svag. Hon har dels fysiska åkommor i bland annant benen och axeln, men nu börjar det tära på hennes psyke att vara den starke i familjen. Och så var det jag också, en förvirrad, skoltrött, rädd, ångestfylld tonårstjej som går mitt andra år på gymnasiet. Jag ska berätta lite mer invecklat vad som pågår i mitt liv just nu. 

1. Jag är Sveriges största hypokondriker som hela tiden går och oroar mig att jag är sjuk. Idag var jag på vårdcentralen och tog blodprov bland annat, då jag haft mag och ryggsmärtor. Min "sänka" var för hög sa dem, och jag panikar sönder över det. Sen börjar det öven dra sig mot mörkare tider, och det innebär vinterkräksjuka. Hjälp. Mig. Gud. Snälla. Inte nog med att BUP diagnoserade mig med "Emetofobi och Panikångest" (Emetofobi=spyfobi) för två år sedan, så har det spårat och jag är nu mera rädd för alla sjukdommar. 

2. Min bästa kompis vill inte leva. Hon är den ända som jag har i skolan, och vi har känt varandra i ett år. Under detta år har vi blivit så nära kompisar, nästan som systrar. När hon börjar prata om hur hon mår och vad hon vill göra så går en liten del av mig sönder. Jag behöver henne, så jag har lagt all min energi på att försöka "rädda henne". Nu börjar jag tappa kraft, och jag vet inte hur länge till jag kommer orka bära henne, även om jag verkligen verkligen vill. Sen har jag en till kompis som inte heller mår bra. Och jag har så dåligt samvete att jag inte ser henne, även fast jag vet att hon också behöver mig... Hur ska jag räcka till??


3. Inte sedd i mitt hem. Som jag inledde med är det lite kaos hemma hos mig just nu. Alla har fullt upp med sitt, och jag blir kvar med mitt. Ensam. När jag försöker prata med min syster så blir jag bara dumförklarad. Hon blir aggressiv mot mig, och hon är starkare än mig...

Det jag vill säga med denna text är att bakom varje dörr gömmer sig ett mörker, i olika former. Jag hoppas att kunna inspirera, motivera och engagera ungdomar som inte mår bra, eller känner att ingen annan bryr sig. På min blogg finns lite olika "kategorier" som är ganska så blandade. Förhoppningsvis passar någon eller kanske allihop just dig. Välkommen. Här kan du vara dig själv. 

Likes

Comments