View tracker

Dem som har följt mig på instagram och som faktiskt inte gett upp hoppet om att följa mig har sett en del vad som har hänt det senaste taget. Har varit fruktansvärt dålig på att blogga då jag knappt har orkat att gå igenom vardagen vissa dagar tyvärr. Vi har gått igenom en lång och tuff resa som nog har tagit hårdare på Cornelia än vad jag kunde tro.

Jag hänger inte ut någon då det inte ger någonting men alla gör vi misstag vissa större och vissa mindre och så är det! Livet blir inte alltid som man tänkt sig och ibland sätter det faktiskt ganska djupa ärr i en faktiskt.

Jag vet att ni är många som ser mig som en stark personen men jag lovar att jag är oehört skör, och har verkligen fått bevisat för mig att det finns en gräns för hur mycket man orkar. Trodde aldrig att jag som 20 åring skulle få sånna panikångest attacker och bli sjukskriven. Som tur var så behövde jag inte lång sjukskrivning. Men det som har varit värst är att jag har inte varit nöjd med min roll som mamma. Jag har tyckt att jag inte varit tillräckligt och det fick bara mig att må sämre.

Jag hade kunnat skriva en bok om allt som hänt men det känns bättre att vända blad och börja på ett nytt kapitel. Jag har precis kommit hem från en underbar semester med min fina syster och med handen på hjärtat så var det precis det jag behövde. Jag envisades in i sista sekund över att jag inte behöver semester och att jag lika väl kunde stanna hemma men jag får faktiskt erkänna att jag behövde det!

Igår när jag fick Cornelia på kvällen så var det en speciell känsla. Cornelia var annorlunda på något sätt, vi bara log mot varandra. Den kärleken är obeskrivlig. Hon var så glad och pigg. Känns som att hon också har kommit över det jobbiga nu och att vi kan må bra nu, vi kan må bra tillsammans och jag kan känna mig tillräcklig.

Jag har haft så fina nära och kära som har hjälpt och stöttat mig och Cornelia när jag inte orkat laga mat, inte orkat gå upp, inte orkat leka med mera. Utan er hade jag inte mått såhär idag!

Idag började jag ett nytt kapitel, börjar plugga idag och har insett efter 5 år att det är okej att ta det lugnt. Jag behöver inte bevisa varje dag för alla haters att jag är en bra mamma utan jag försöker inse att jag är det även fast jag inte sliter ihjäl mig, men jag har en bit kvar.

Jag kommer förbli en jobbig jävel som aldrig ger sig, jag kommer kämpa in i det sista för mig och Cornelia! Men idag går jag med ett äkta leende och inte den falska fasaden jag haft länge nu. Jag får fortfarande mina svackor då jag bara vill skita i allt men då har jag mina fina som hjälper mig rätt.

Kärlek till er som finns för mig!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Jag har varit i kontakt med Cecilia som gör smycken, främst armband för att bidra till barndiabetesfonden. Jag fick hem ett armband till mig och ett till Cornelia för att se hur dem är och hur dem känns.

Det första som slog mig var att de vi fick hem var väldigt färgstarka, glada och de var inte så synligt att det var för barndiabetesfonden. Jag älskade att de var så roliga i sitt mönster. Det är inte alla som vill ha ett armband där det står diabetes på men ändå vill bidra och bära något som för dem betyder något och då är dem här armbanden klockrena!

Cecilia driver en fb sida och en instagramsida som båda heter QRD1. Det går oavkortat 50-75% till fonden. Hittills har Cecilia skickat in 7000kr till fonden och detta kan man följa på hennes sidor där man även kan se alla hennes smycken.

Gå in och gilla hennes sidor och beställ hennes smycken till nära och kära. Jag älskar när människor gör såna här intiativ och det ska självklart uppmärksammas!

TILLSAMMANS ÄR VI STARKA OCH TILLSAMMANS KAN VI GÖRA SKILLNAD!

Likes

Comments

View tracker

Många ser mig som en väldigt stark person, men ofta känner jag inte det samma. Känns som att det bara är en fasad som jag har och känner att det är bättre det än att alltid visa vad man verkligen känner. Känns som att jag haft denna fasden i snart 5 år. Hur länge kommer det att hålla?

Allt började när jag träffade Marcus och ingen trodde på oss men det gjorde vi. Blev gravid efter 6 månader och då kom bara mer och mer skit, "ni kommer aldrig klara detta". Vad hade jag för val då? Jo bevisa bevisa bevisa. Vi kommer visst klara detta, jag ska allt visa att ni har fel! Cornelia kom men fördommar, blickar och komentarer slutade inte. Varje dag så kämpade jag för att bevisa för alla andra att jag visst var en bra mamma och att vi visst klarade detta. Många gånger tror jag att jag la mer energi på att bevisa för alla andra än tänka på oss.

Cornelia blev sjuk och folk sa inte så mycket, det är ju hemskt när ett barn är sjukt men om vi inte skulle klara ett friskt barn hur skulle vi då klara ett sjukt? Det var inga problem för jag vet att vi är starkare än vad alla kan tänka sig. Speciellt så har vi ett otroligt starkt barn. Jag minns hur jag tänkte när hon blev sjuk, om vi har klarat dessa utmaningar vi gått igenom hitills så klarar vi detta med! Fyfan vad tufft det var...pendla mellan sjukhuset samtidigt som man måste hänga med och klara skolan men det gick.

Tog studenten, fick stipendiat och slutbetyg som faktiskt inte var helt dåliga. Men ändå är jag aldrig nöjd med mig själv. Jag kan bättre. Fick jobbet jag ville ha, Cornelia åkte in och ut ur sjukhuset, bara att bita ihop och spela så jävla stark.

Inget år sedan vi träffades har varit lugnt men 2015 började ganska bra. Vi fick båda två provanställningar och lite ångest släppte. Även fast vi kämpar varje dag för att allt kämpade här hemma inte ska förstöra våra jobb.

Jag har inte bearbetat någonting under dessa år, Cornelia har behövt mig och hon kan inte ha en svag mamma. Nu ska vi separera och vissa stunder känner jag ingenting och vissa stunder så jävla mycket. fyfan till att hantera detta men det måste vi. Jag kan inte bryta ihop, kan inte bli arg, för Cornelias skull. Jag är livrädd att hon ska märka av och läsa mig hur jag egentligen mår och det ska slå ut på hennes diabetes. Jag måste ha en så jävla bra fasad.

Igår lämnade vi tillbaka Buzz till uppfödaren, fyfan till att såra Cornelia på detta sätt men vi måste tänka på han. Han hade inte fått det bra med 2 hem och om vi ska klara seperationen var det bäst såhär tyvärr.

Det är så många som sagt till mig i detta läge att jag är så sjukt stark som tar det så lugnt, håller ett lugn och gör allt för att vi ska vara vänner och det ska vara bra. Men det är bara en fasad. Inerst inne håller jag på att sprängas. Jag känner mig så jävla misslyckad, jag äter knappt och är nära till att bryta ihop varje minut. Alla fick rätt med att vi inte skulle hålla och att vi inte skulle klara av detta med Buzz. Och det gör så satans ont i mig så det finns inte. Jag känner mig som världens sämsta mamma som inte ens orkar laga mat, oroar mig över att hon ska känna av hur jag mår. Jag har alla känslor hela tiden varje dag men måste lägga på fasaden STARK. Men ärligt talat jag känner mig inte stark någonstans. Känner mig så fruktansvärt svag så det finns inte.

Men bryter jag ihop drabbas så mycket. Jag måste jobba och behålla mitt jobb, måste vara mamma och jag är ingen bra mamma då och jag måste kämpa med att hitta lägenhet och behålla vänskapen mellan mig och Marcus. Jag tror och hoppas vi klarar detta lika bra som vi klarat allt annat men fyfan vad alla fick rätt nu och det stör ihjäl mig även fast jag inte ska tänka så. Så gör jag det!

Likes

Comments

Har inte varit någon rolig natt inatt! Cornelia blodsocker har lekt BERGODALBANA! Igår fick jag inte upp hennes blodsocker under flera timmarna och kunde somna vid 01. Vid 03 var hon hög så fick ge sprutan, vid 05 var hon låg så fick ge henne dextrosol och vid 08 var det upp och hoppa!

Lagom trött nu..men får ta och hoppa i duschen för att vakna till snart. Och kanske lägga mig en timme sen innan jobbet. Om någon undrar varför jag har tagit allt i natt är det för att Marcus jobbade igår och kom hem vid 01 medan jag har varit hemma hela dagen igår.

Idag blir det plocka, packa och fixa för att sedan jobba kväll och Marcus ska köra Cornelia till hennes farmor.

Cornelia ska sova där inatt och jag ska jobba imon och sen åker vi och firar midsommar i Falkenberg!

Cornelia mår nu ganska bra, ingen feber men fortfarande lite känslig och ledsen då och då. Så nu är det förhoppningsvis över för denna gången.

Likes

Comments

God förmiddag!

Nu har vi haft vår första natt med cgm igen. Cornelia var ledsen hela kvällen över att hon tyckte det gjorde ont. Vet inte om hon riktigt minns när vi hade den sist. Fick hålla fast henne när vi satt den men det gick bra.

Den har haft lite svårt att få rätt värde men nu hoppas jag att det ska funka. Cornelia vaknade hög i morse men nu ligger det bra igen. Ingen feber nu på morgonen så jag hoppas verkligen att detta med febern är över nu!

Marcus kom inatt hem efter att ha varit iväg sedan i lördags så det är skönt även fast han jobbar idag.

Cornelia är lite ledsen, känslig och hängig och har endast ätit lite risifrutti men hoppas på att hon piggnar till och kan börja äta ordentligt snart!

Imorgon kör Marcus och Cornelia till Falkenberg och Cornelia ska bli avsläppt hos sin farmor för att sova där till fredagen. Detta blev glädjeskutt när hon fick reda på det. Jag ska jobba torsdag och fredag!

Får hoppas jag får lite gjort idag och inte blir fasthållen av en liten ledsen tjej som jag har blivit de senaste dagarna.

Hoppas ni alla får en bra dag!

Likes

Comments

Det här är inget roligt. Det gör så ont att se dig såhär!

Cornelia har haft feber fram och tillbaka sedan i söndags. Blodsockret har legat mellan 15 och 2,4. De flesta diabetikerna blir höga vid sjukdom men det blir inte Cornelia. Snarare låg. Hur tacklar man ett lågt blodsocker när hon bara ligger och sover och vägrar äta något sött? Erbjuder allt, godis, glass, sirap, druvsocker mm. Hon måste få i sig så det är bara att övertala och tvinga fort innan det sjunker mer.

Ett barn som inte ha diabetes kan man låta sova av sig febern men det går inte med diabetes. Äter inte Cornelia sjunker blodsockret, sjunker blodsockret måste hon få i sig socker. Äter hon inte kan jag inte ge insulin, kan jag inte det får hon svältketoner, får hon för mycket ketoner så mår hon illa, mår hon illa äter hon verkligen inte och då är det sjukhuset med dropp som gäller.

Som tur är så har febern kommit och gått så Cornelia har kunnat äta imellanåt men idag har det inte varit lätt. Hittills idag har Cornelia ätit 2 skedar yougert, en tugga korv, 2 bitar pannkaka och några havrefras. Inte mycket att ge insulin till....senast Cornelia fick insulin var vid 7 i morse. Som tur är har hon sitt levemir i kroppen men när ska detta sluta!?

Hatar att se dig såhär, hatar att du ska stå ut med sånt här också, hatar att du inte kan få va på dagis som du älskar, hatar att jag inte kan jobba....kan det inte bara vara bra!?

Tar blodsockret nästintill en gång i timmen och du bara ligger helt utslagen. Men jag är glad att vi löst detta utan att åka in. Vi har klarar detta tillsammans!

En positiv sak är att idag så hämtade min fina vän ut cgmen för oss så idag klockan 4 ska jag och Cornelia upp till sjukhuset och sätta igång den. Ska bli så skönt att ha den så du slipper så många stick som möjligt!

Vi slutar aldrig kämpa för dig Cornelia mamma och pappa älskar dig oändligt! Går igenom allt för dig och TILLSAMMANS ÄR VI STARKA!

Här har ni en bil på när Cornelia var feberfri igår!

Likes

Comments

Dagen igår gick bättre än jag trodde, vi slapp åka in och det kändes bra. Hon vaknade som sagt på 15 i blodsocker, 40 grader och lite ketoner igår. Hela dagen satt vi och kämpade med blodsockret fast det gick bra.

Inatt hade jag ställt klockan på 03, tog blodsockret på henne då och helt plötsligt ligger hon på 15 igen...maktlöshet men jag hämtar sprutan och ger henne 0,5E i hoppet om blodsockret går ner.

När vi går upp vid halv 9 tar vi blodsockret igen och pang så ligger hon på 15 IGEN...fan tänkte jag och bara höll tummarna att hon skulle äta frukost. Nu har hon ätit godkänt mycket och det återstår att se om blodsockret går ner! Nu vet jag inte varför hon blir hög men kan va att hon har ett virus i kroppen som krånglar till det. Hoppas bara inte febern kommer tillbaka!

Vi tar en dag i taget här hemma. Som tur är så var det redan planerat att hennes farmor ska passa henne ikväll då jag ska jobba. Hennes farmor klarar av när det även är lite krångligare än vanligt så jag kan känna mig trygg!

Ett sjukt barn som blir sjuk är ingen lätt sak och ingen lek, svårt att förstå om man inte sitter i det. Men TILLSAMMANS ÄR VI STARKA!

Likes

Comments

Igår var det så bra, allt var bra, Cornelia var nöje och vi hade det så bra. Idag vaknar Cornelia med 39,8 graders feber, ketoner på 2,1 och blodsocker på 14...

Allt vänder så fort, varför? Man vill bara gråta, man känner sig så maktlös när en barn bara ligger och inte vill äta eller prata med mig.

Jag fick i henne hennes krampmedicin, alvedon och lite saft men inte mer. Satt och försökte och funderade på om vi skulle åka in eller inte. Väntade tills alvedonen verkt lite och tillslut får jag i henne mer saft, 3 kex och nu nyss en glass.

Såhär har Cornelia legat idag:
00:17 11,8mmol
07:09 11,5mmol
08:51 14,9mmol
09:21 15,2mmol och 2,1 ketoner
10:27 8,6mmol och 0,1 ketoner
11:47 10,5mmol och 0,1 ketoner

Vi kämpar på men Cornelia är piggare nu när alvedonen är i kroppen men dock har hon inte fått i sig så mycket mat som jag velat...denna sjukdom vänder fort så vi tar en minut i taget.

TILLSAMMANS ÄR VI STARKA!

Likes

Comments

Vår morgon började klockan 8. Cornelia åt frukost, Marcus packade och jag drack kaffe. Vid strax efter 9 åkte vi och vinkade hejdå till Marcus och Ludde som skulle tills dreamhack och sen vidare på valpkurs.

När valpkurser var slut så åkte jag, Cornelia och Buzz hem för att äta lunch. Jag städade och plockade här hemma en stund innan det var dags för att packa in min älsklingar i bilen igen för att åka och hämta Rebecca.

Vi åkte vidare till min systers fik som hon öppnade idag och fikade där. Super gott och super fint verkligen! Åkte hem och lämnade Becca för att sen åka och lämna av Buzz hemma.

När vi väl lämnat han åkte vi iväg för att storhandla, sen blev det hem och slänga ihop mat. Cornelia önskade korv så det fick hon och jag åt lyx snabb mat!

Var en jätte fin dag och cornelia har varit på gott humör hela dagen trots låg blodsocker ett par gånger och nu är vi allihopa helt slut så nu blir det godis och tv!

Likes

Comments

Nu har vi haft Modz blodsockermätare sedan 31/3 och jag tänkte utvärdera om vad vi tycker är bra och dåligt och hur vi har uppfattat den. Vi hade innan Modz, Accucheck mobile och det är den jag kan jämföra med.

Det negativa:

  • Inte allt i ett ( vi var ju så bortskämda med att ha alltiett och inga lösa grejer).
  • Inte lika smidig "stickpenna" (jag jämför som sagt med accu checks och den är så smidig med patron med 6 stycken nålar i)
  • Inte lika tålig som andra mätare. (detta kan dock bero på att det är touch skärm)

Vi har använt accucheckens "stickpenna" istället för Modz då vi var så bekväma med den.

Det positiva:

  • Dagis älskar den och det gör alla andra som har henne också.
  • Smidigt att det står om värdet är för lågt, lågt, bra, högt och för högt
  • Roligt för Cornelia att kunna se om det ligger bra, högt eller lågt.
  • Liten och smidig

För vår del som vet utantill vad ett bra blodsocker värde är så är accu checken bättre då den som sagt är alltiett men det är ju inte oss vi kan tänka på. Det är Cornelia som ska trivas med den först och främst och därför så vinner Modz. Det underlättar för alla som har Cornelia också att där står om det är bra då inte alla kan allt utantill. Denna blodsockermätare har gjort det lättare och roligare för Cornelia. Hon kan själv se om det är ett bra värde eller inte istället för att fråga mig om det var bra. Därför tror jag också att barnen kan sitta och känna efter hur de verkligen känner i kroppen när de ser att han/hon var låg eller hög.

Jag tänkte ta och lägga in bilder här nedan på exempel hur det kan se ut vi olika värden. Men jag rekommenderar verkligen denna blodsockermätaren, har man en slant över och känner att man vill ha den tycker jag absolut att man ska köpa den, för sitt barns skull. Jag har också haft väldigt mycket kontakt med företaget och de är verkligen måna om en och vill hjälpa en så mycket de kan. Väldigt trevliga!

Här kan ni läsa om blodsockermätaren på deras hemsida. Här kan ni läsa intervjun modz gjorde med mig om vår vardag.

Har ni några frågor så är det bara att höra av sig så ska jag försöka svara på dem!

Likes

Comments