Idag så tog jag och Mange med oss Lovis ut på äventyr! :)
Vi lastade henne i transporten och åkte iväg till en kollega som håller på mycket med körning och som har en fjording och två små ponnysar. Supersöta!

Jag har alltid vilja testa att köra Lovis men det har känt onödigt eftersom att jag inte har haft någon rockard eller sele och sedan har det bara inte blivit av.


Jag köpte Lovis den 24 september 2011, och jag har fått för mig att de brukade köra henne hos sina tidigare ägare.
Tror hon blev inkörd i Tyskland där hon är uppfödd, men vet faktiskt inte helt!
Under alla år hos mig så har hon aldrig dragit vagn eller liknande, hon har bara blivit tömkörd och så har vi åkt pulka bakom henne några gånger ^^

Men när vi väl var hos Johanna så skötte sig Lovis som en riktig stjärna! :D alltså wow hon briljerade stort!
Hon reagerade inte det minsta när vi la på lokselen eller när vi spände för henne vid rockarden.
Hon visste exakt vad vi höll på med!

(selen var dock lite för liten för henne )

Vi började väldigt försiktigt så att Lovis inte skulle bli rädd, men hon hade bråttom iväg och var riktigt taggad på att få dra! Men ändå så lyssnade hon väldigt bra och gjorde det hon skulle.
Vi började med att jag gick bredvid eftersom att Lovis känner sig som tryggast då.

När det kändes som att hon hade fått lite koll på omgivningen så hoppade jag upp bredvid Johanna.
Lovis tyckte att det var lite konstigt att jag skulle vara bakom henne istället, men efter ett tag accepterade hon det.
Hon är väldigt "mammig" och trivs bäst med att jag går bredvid henne :P



Hon kändes väldigt avslappnad och nöjd! :)
Så kul att se!

Sista lilla biten hoppade jag upp och körde en liten kortis, jag har inte suttit i en vagn sen jag gick i högstadiet (alltså typ 12 år sen, hehee)
Kul, ovant och lite läskigt!
Det måste göras om och så blir det kanske att kolla efter lite ny utrustning! 😉


//Malik

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Söderköping, Smultronstället

Vad vore en sommar utan glass?

Smultronstället är en Glassrestaurang i Söderköping som jag har besökt varje sommar i många år.
Förr åkte jag alltid med familjen men nu så har det blivit en tradition för mig och Lisa att åka tillsammans! :)

Menyn består av 60 fantasifulla glasskreationer.
Det är alltid lika svårt att bestämma vad man vill testa för något! 😉

Cloetta

När vi hade ätit glass och vandrat runt lite i fina Söderköping så åkte vi vidare till Cloetta fabriken i chokladstaden Ljungsbro.
Där har Cloetta sin outlet butik där de säljer andrasorterade produkter. Även hela deras ordinarie sortimentet finns i butiken. Dock så är det inte alls lika billigt som det var förr..
Kanske lika bra det! xD hehee

Efter våran lilla dagsutflykt så åkte vi hem igen 😊
Trevlig start på semestern!


Midsommar

Glad midsommar på er alla underbara läsare! 😊
Jag hoppas att ni får en dag fylld av god mat, dans, vänskap och kärlek!

//Malik

Likes

Comments

Nytt in i garderoben hos både Lovis och mig :)
Shoppade loss ordentligt i Strömsholm!
Behöver jag säga att jag älskar saker som blänker? 💎

Svartlack och diamanter, kan det blir bättre? Nej! 😘

Så jäkla snygga grimskaft, kunde bara inte låta bli! 😍

Handskar från Harcour
Boots från Imperial Riding
Benskydd från Imperial Riding


//Malik

Likes

Comments

För en vecka sen så hörde min vän Lisa av sig och frågade om jag var ledig helgen den 2, 3 och 4e juni, för hon skulle iväg till Strömsholm och tävla i smide och skulle behöva ha med sig en släggdrängen.
Jag hade inte en aning om vad det är för något och om jag skulle klara av det, men jag var ju ändå ledig den helgen så varför inte! :)

(självklart så glömde jag kameran hemma så det blir bara mobil bilder...)

En släggdrängen är en slags hjälpreda till smeden, det underlättar vid vissa moment i tävlingen att ha två extra händer till hjälp eftersom att tävlingen går på tid. Släggdrängen får dock inte göra vad som helst, utan får bara hjälpa till vid vissa moment.

Lisa och jag hann iaf träna två gånger tillsammans.
Det var både varmt och tungt!

På lördag morgon klockan 05.00 så var hästen, ryttaren, hästskötaren och släggdrängen packade och redo för några dagar i Strömsholm fyllda med fälttävlan och smide.

Vi båda hann inte sova mer än 3 timmar eftersom att det var mycket som var tvungen att förberedas och tiden drog iväg i rasande fart på fredagskvällen..

När vi kom fram så var det full fart redan från start!

Först ut var dressyren, det gick rätt så bra, Junior gjorde allt han skulle utan att explodera men blev spänd mitt i programmet så det drog ner på 3 punkter.
Det slutade på 63,8%.

Sedan var det bara att sadla om och dra vidare till nästa gren.
Det blev en fin runda i banhoppningen, men tyvärr så blev det ett litet töntigt pet på ena hindret..
Annars en kanonfin runda!

Direkt efter hoppningen så hade vi inte lång tid på oss innan smidet började.
Hästskötaren Örjan fick ta hästen medans Lisa och jag sprang iväg och hoppade på en buss för att åka till nästa tävlings plats.

Väl på plats så började tävlings nerverna dyka upp!
Vi skulle göra en baksko med sidokappor och en framsko med tåkappa.

Jag jobbade med storsläggan för att hjälpa till ett slå ut järnet till rätt storlek så hårt och fort som möjligt.
Lisa jobbade på med lillhammaren och formade skorna.
Jag höll koll på ässjan, gjorde rent städet och hjälpte till att borsta bort allt glödskal.
Sedan så kollade jag sömhålen på ena skon medans Lisa jobbade på med den andra.
När ena skon var klar så borstade jag det så mycket jag bara hann innan tiden tog slut.
Vi hade 55 minuter på oss.
Tiden bara rusade förbi!

(Kopierat från facebook)

"Sen iväg för första smidesklassen. Malin som inte smidit hästskor förut sköte sig bra! Det gick väl ganska bra iaf, men lite missar på en del grejer lyckades jag ju få till ;)"
//Lisa

Vi kom på plats 20 av 36.
Tycker faktiskt det var riktigt bra för att vara SM och att aldrig ha tävlat tillsammans innan!

Så fort vi var klara med smidet så skyndade vi oss till bussen igen och åkte tillbaka till Örjan och hästen.

Junior var ju såå taggat att få hoppa terräng, han tycker att det är jättekul!
Han hoppade jättebra i början, men en bit in på banan så missbedömde han hur brett ett hinder var och slog i det på vägen ner.
Efter det så blev han väldigt osäker och efter att ha hoppat några hinder till så började han stanna hej vilt..
När de väl kom fram till vattenhindret så hoppade han fint över första stocken men när de kom fram till vattnet så tog all energi slut. Så de tog sig tyvärr inte runt hela banan, tror de tog sig över 12 hinder av 18. Efter vattnet så kom alla lätta hinder så det sög ju..
Men men, han gjorde iaf ett bra jobb! :)

Efter terrängen så tog vi av Junior all utrustning och gjorde honom redo för resan hem. När vi hade lastat honom så körde Örjan iväg Lisa och mig tillbaka till smidet och sedan så åkte han och Junior hemåt.

Sista klassen var en eagle eye, man får se en hov i 10 sekunder och sen så ska man smida en sko till den hoven och den som kommer närmast vinner.
Även denna klass gick helt okej :)

Alla tävlingar var klara runt 18 så efter det åkte vi till stugan som vi skulle bo i, man var ju skapligt trött och sliten!

Det blev en lugn kväll och på söndagen gick vi upp runt 08 för att åka och kolla vad dagen bjöd på, vi kollade på alla olika tävlingar och shoppade massa! :)
Strax efter 18.00 så åkte vi hemåt mot Kumla igen. Det blev en lång helg med väldigt lite sömn!
Men kul hade vi! :)

Här kommer en bildbomb från helgen!

//Malik

Likes

Comments

Är det ens värt att lägga ner energi på det här längre?


Vart tog glöden och engagemanget vägen?

Alla tankar och inlägg jag har sett fram emot att skriva samlas på hög, alla bilder jag har fotat och sett fram emot att redigera har inte ens lämnat kameran, saker jag glatt har köpt ligger fortfarande oöppnade kvar i sina påsar. Allting bara samlas på hög. 

Ångesten river och sliter i magen.
Det känns som att en svärm av arga bin surrar runt i mitt bröst, gaddarna sticker och hullingarna borras djupt in i mitt hjärta. Giftet sprider sig långsamt i min kropp.

Orken går fullständigt ur mig. Jag blir sittandes och bara stirrar.
Ingenting blir gjort och både ångesten och stressen växer.

Har du någonsin varit så stressad till den punkt där du faktiskt är lugn, som att du har accepterat ditt öde? Där är jag nu.

Jag känner mig plötsligt så vilsen och jag minns inte ens hur jag hamnade här.


//Malik


#artmadebymalik

Likes

Comments

Nu är han äntligen här!

Jag tog mina sömnmediciner väldigt sent inatt eftersom att jag kom hem sent efter att ha suttit och vaktat Farin halva natten och så sov väldigt dåligt. När telefonen ringde vid 09.15 så var jag helt lost och trodde att det var mitt larm som ringde.
Men så var det inte, det var Gunilla som ringde ifrån sitt jobb i Örebro och sa att hon trodde Farin skulle föla idag eftersom att hon verkade ganska så orolig ute i hagen. Gunilla hade ett möte kvar på jobbet och skulle sedan åka direkt hem. Jag minns inte så mycket av samtalet eftersom att jag fortfarande hade kvar mina sömnmediciner i kroppen (jag blir extremt dåsig av dem) men jag lyckades kravlade mig upp ur sängen. Lagom när jag hade tagit mig upp så fick jag ett sms där det stod "skit också, hon ligger ner!"

Jag fick panik och lyckades klä mig, hämta cykeln och cykla till stallet på under 7 minuter!
När jag kom fram så stod Farin upp och tuggade på sitt hö, jag hann tänka "jag skyndade mig nog ut i onödan", jag gick och hämtade en pall för att sätta mig ner och hålla koll. Jag hann bara hämta pallen och sedan så sprack den yttre fosterhinnan och fostervatten började rinna ut.
Jag hann bara vara i stallet i 4 minuter innan Farin satte igång.
Snacka om att komma precis i tid!

En fosterblåsa började synas och sedan så la sig Farin ner och börja ta emot krystvärkar.
Jag ringde Gunilla men hon hade redan hunnit gå in på sitt jobbmöte.


Två hovar började sticka ut, när jag såg mulen också så kände jag en stor lättnad!
Eftersom att jag då visste att det var fölets framhovar som kom ut först så antog jag att fölet låg i ett normal läge.

Farin krystade men det hände inte speciellt mycket. Jag började bli orolig eftersom att jag aldrig har vart helt ensam vid en fölning tidigare! Jag har vart med vid förlossningen av fyra föl men aldrig gjort allt ensam. Jag har tidigare bara hjälpt till om vi har behövt vara flera då Farin har haft några jobbiga fölningar.
Jag ringde veterinären men ingen svarade. Varken Gunilla eller Mange svarade, så jag ringde Ronya ifall att jag skulle behöva ett par extra händer. Hon slängde sig på cykeln och skyndade sig mot stallet.

Jag bestämde mig för att försöka hjälpa till genom att drar lite i fölungens framben vid krystvärkarna och hålla emot däremellan. Fölet kom då ut ganska så fort och det var en lättnad att se den röra på sig! :D
Dock så var fosterhinnan väldigt tjock och verkade inte vilja spricka av sig själv, så jag tog hål på den och drog bort den över nosen för att underlätta så att fölet kunde börja andas.
Precis när jag hade gjort det så kom Ronya i full fart, jag bad henne hämta en handduk så att jag kunde torka rent näsborrarna från allt fostervatten.
Både Farin och fölet såg riktigt pigga ut så jag backade undan för att låta dem lära känna varandra :)

Tack Ronya för hjälpen! <3

Lagom när allting var klart så ringde Gunilla upp, hon var på motorvägen och skyndade sig hemåt i full fart.
Allting var klart på ca 20 minuter :)

Det blev en stor och ståtlig hingst!

Gunilla och jag hjälpte fölet att hålla balansen så att han skulle lyckas komma upp snabbt på benen och kunna dia ordentligt. Det är alltid ett riktigt träningspass att brottas med fölungar! xD hehee

Han var väldigt pigg och framåt!

Sedan så knöt vi upp efterbörden så att Farin inte skulle trampar på den.
Eftersom att det inte ville släppa så tog vi in fölet i boxen och så longerade Gunilla Farin under tiden som Ronya och jag höll koll på fölisen som hade somnat inne i boxen.
Att motionera stoet utan fölet kan göra att livmodern drar ihop sig och efterbörden släpper. Efter ett tag så släppte den, skönt!
Vi la ut fostersäcken på golvet för att kunna konstatera att den var komplett och att det inte har blivit kvar några bitar.

När fölet hade bajsat, lärt sig att resa sig helt själv och ätit ordentligt så cyklade jag och Ronya hemåt.

Jag var jättetrött så la mig för att sova lite i soffan eftersom att jag skulle gå på och jobba, dock så tyckte Viper att det var en dålig idé, så slutade med att jag fick gå ut och gå med honom fyra gånger på tre timmar.. Trööött!
Det är jobbigt att ha en hund som är extremt känslig i magen p.g.a. sina nya mediciner...


Jag är väldigt stolt över Farin som gjorde ett så bra jobb!
Och jag skötte mig ju också ganska så bra! ;)

//Malik

Likes

Comments

Här kommer en snabb uppdatering i väntan på föl! 😊 Jag kommer uppdatera så fort det händer något.


Måndag

Hon hade tydliga vaxproppar och var ganska så orolig i början av natten och på morgonen så droppade mjölken.

Tisdag

Under dagen så var hon ganska så orolig i hagen och vandrade fram och tillbaka. Ganska orolig fram till 02, hon bet sig mot sidorna och hade tydliga värkar. Mjölken droppade på morgonen. 

Onsdag

Orolig fram till 02 sedan så lugnade det ner sig igen. Hon stod mest bara och åt hela natten lång.

Torsdag

Just nu sitter jag hemma hos Fam. Törnblad och kollar på "Braveheart" samtidigt så håller jag koll på Farin via en kamera i stallet.

Gunilla har vaktat Farin i flera dagar nu, hon sover i soffan och har klockan ställd på en gång i timmen, utöver det så jobbar hon även heltid under dagen. Så idag sa jag åt henne att gå och lägga sig uppe i sängen så kan jag sitta vaken och hålla koll istället eftersom att jag är ledig idag.

Dock så ser det väldigt lugnt ut! Ovanligt lugnt.. Hon borde verkligen föla snart!

Men jag håller er uppdaterade! :)

Jag och hundarna (Pluto, Totte, Flax och Viper) ligger i vardagsrummet och tycker att Farin kan sätta igång nu! 😛

Men Farin tycker tydligen inte samma...

Hoppas det kommer inatt! :) 

 För sen så jobbar jag hela helgen... 


Uppdaterat: 06.00

​Jag satt och vakade till strax innan 03, sedan så kom Gunilla och tog över. Det var en väldigt lugn natt så jag och Viper tog oss en promenad hemåt. Viper har haft diarré hela veckan pga hans nya mediciner så både Mange och jag har sovit väldigt lite.. Jag lyckades somna snabbt när vi kom hem, men blev väckt redan vid 05 av Viper som ville gå ut... Såå trött...

//Malik

Likes

Comments

Våran älskade olycksfågel!

Den 9e maj så var det dax igen.. att åka till Strömsholm med Viper.

Sist vi var där så visade alla prover negativt, de kunde inte hitta någonting. Han fick dropp och blev insatt på Ronaxan (antibiotika), efter en dag så var han symtomfri och fick komma hem. Han var lite trött i början, men blev snabbt den vanliga pigga och glada whippet pojk som vi är van vid.
Efter två veckor så var medicin behandlingen färdig och allt skulle bli som vanligt. Så blev det inte.
Efter två dagar utan medicin så kom febern snabbt tillbaka. Mange hade konstant kontakt med Strömsholm och vi bestämde att ge honom febernedsättande och sedan börja ge honom Ronaxan igen. Febern gick ner litegrann men Viper visade tydligt att han fortfarande mådde väldigt dåligt. Trotts mediciner så började febern långsamt krypa uppåt. Vi bestämde oss för att inte låta honom hinna bli sämre utan att åka iväg med honom på en gång och få honom inlagd hos specialister.

Efter en timme och tjugo minuter så var vi äntligen framme och de valde på en gång att han skulle få stanna kvar. Som vanligt så klämde och kände de men kunde inte hitta några fel. Hela hans journal är ett mysterium som förbryllar alla.

Alla bilder kommer ifrån väntrummet, Viper tyckte att det var väldigt tråkigt att vänta!

Dagen efter så ringde veterinären och frågade om de kunde få göra ett ryggmärgsprov på Viper och  självklart så tackade jag ja och sa att det var okej. Det kändes totalt skit att behöva göra ett ryggmärgsprov eftersom att det finns vissa risker att gör det och det ska även göra väldigt ont. Tur att han var sövd!
Detta var det sista lilla strå vi alla greppade efter för att få svar på vad det kan vara för fel på lilla Viper. Men efter all smärta tror ni provet visade något? Nej, det visade ingenting och allting såg helt normalt ut. Vilket självklart är skönt! Men nu är vi tillbaka till ruta ett och det finns inga fler strån att greppa efter.

Min lilla unika pojke verkar ha någon typ av autoimmun sjukdom, men eftersom att inga av proverna visar något så går det inte att fastställa vilken sort det är eller om det ens är det.

Men eftersom att det inte finns något mer att göra så behandlar vi det som att det är en autoimmun sjukdom vilket innebär att kroppens immunförsvar angriper kroppens egna celler. Ofta så har kortisonbehandling en bra effekt på sjukdomen, då behandlingen går ut på att dämpa immunförsvaret.
Så just nu går Viper på en hög dos kortison och så kommer vi långsamt trappa ned behandlingen för att förebygga återfall. Vissa hundar behöver livslång behandling medan andra kan bli medicinfria, så det är bara att hålla tummarna och hoppas på det bästa! :)
Det viktigaste är att Viper kan få må bra och leva ett normalt och aktivt liv!

De har rakat honom jättefult på huvudet :/ och så har han massa rakade fläckar på benen.. Dagen efter han kom hem så fick han kraftig diarré, den här blivit bättre men inte gett sig helt och hållet än.
Annars så verkar han må bra och är glad över att få vara hemma! :)


När vi åkte hem ifrån Strömsholm så tog jag denna bild i farten genom fönstret, gillar den starkt! ❤
Nu hoppas vi på att Viper får vara frisk!

På tal om något helt annat!
Jag har vart väldigt dålig på att uppdatera bloggen.. :( känns skit..

Men, imorse så fick Farin äntligen vaxproppar. Så det är nog max 40 timmar kvar innan det är dax för fölning :) Antagligen så blir det inatt eller imorgon natt.
Jag jobbar dock mån, tis, fre, lör och sön.. Så missar det säkert! Fan också..!

Men kommer iaf uppdatera om hur fölning går! :)
Pga att det är så nära nu så kommer inte jag och Lovis vara med och tävla på tisdag, känns onödigt att kanske riskera att dra med sig några smittor till stallet.
Hörs snart!

//Malik

Likes

Comments

Är det en vanlig dag? Nej det är ingen vanlig dag för det är Lovis födelsedag! Hurra! Hurra! Hurra! 🎂 🍎

Tänk att hon blir hela 20 år... tiden går fort! Min älskade vän ❤

Så idag ska vi gå på systembolaget
eftersom att Lovis äntligen har åldern inne! 😅

Likes

Comments

Pay and Jump
2 maj
Örsta Kulle
50 cm - Felfri ritt

Strålande sol, en helt underbar majdag!
Lovis kändes seg i värmen, men hade som alltid full fokus på allt runt omkring när vi kom till tävlingsplatsen.
Hon måste hälsa på exakt alla hästar minst tre gånger!

P.g.a. säkerhetsskäl så höll de framridningen på två olika banor för ponny och häst.
Eftersom att Lovis är ponny så fick jag glatt rida runt bland alla ponnyungar! ;D ganska så skönt eftersom har det var mycket mindre med folk som red på just den banan.
När jag kom ridandes in på framridningen så kom banbyggaren gåendes, skämtade och sa "kolla Malin vi har gjort så att du får rida på banan som har staket så att du kan hålla koll på din ponny!" Hahaa xD
Känns bra att snart vara 27 år gammal (shit vad gammal jag är...) och rida bland massa småbarn som inte ens är 15 år än.

Lovis kändes som sagt seg och sprang bara runt och gnäggade på allt och alla, hindrena låg bara på 30 eller 40 cm inne på framridningen och ändå så testade Lovis om hon kunde slippa undan genom att försöka springa på sidan eller stanna, dock så lyckades hon inte!

Det var väldigt många som hade med sig sina unghästar idag, ett perfekt tillfälle att träna dem inför en kommande karriär som hopphästar!

Som vanligt så brukar man ju vara två inne på banan samtidigt, men när jag skulle gå in så sa en av dem som stod vid insläppet "man får inte vara häst och ponny inne på banan samtidigt" då kollade den andra tjejen på mig och Lovis och viskade till den andra tjejen "det där är väl inte en ponny?"
Jag svarade med ett litet skratt "jo det här är en ponny, men jag är 27 år så jag klarar nog av att rida tillsammans med hon som redan är inne på banan"

Väl inne på banan så blev Lovis spänd som en fiolsträng!
Flera meter ifrån första hindret så började Lovis försöka finta mig, så vi sicksackade enda fram till hindret, när hon försökte tvärstanna redan på första hindret så la jag på spöt en gång på rumpan för att vissa att det inte var okej!
Sedan så körde vi på framåt! :)
Vi sicksackade lite fram och tillbaka mot nästan alla hinder och jag fick vara extremt bestämd och övertala Lovis runt hela banan, men genom att smacka på henne så tog vi oss runt felfritt! :D
Jag använder oftast rösten istället för spö, (därför blir det alltid så extremt fula bilder på mig eftersom att jag alltid gapar på alla bilder! XD hehee.) Men Lovis lyssnar extremt bra på det!

Det kändes väldigt lågt att enbart hoppa 50 cm, men det är en bra höjd för att bara kunna sladda runt.
Lovis behövde knappt hoppa utan klev bara över hindrena :P nästa gång blir det lite högre.
Hon har ganska så dåligt självförtroende och antagligen lite scenskräck ;) så jag får försöka börja lågt för att sedan ta oss uppåt om allt känns bra! Vi hoppar som sagt väldigt sällan nu för tiden, det är mest dressyr, men Lovis känns riktigt bra nu så det är dax att komma igång med all träning! :)

Lovis var extremt nöjd över sig själv och tyckte att hon förtjänade godis så fort vi kom ut ifrån banan! xD hahaa.
Hon viftar med frambenen när hon vill ha godis, så blir det när man har tränat in början till spansk skritt.. Smart häst!

Stort tack till min älskade Mange som följde med som stöd och
Ronya som var min hästskötare! <3

Nöjd häst och ryttare!
Duktig Lovis!
Nästnästa tisdag så kör vi igen!


//Malik



Likes

Comments