Hur gör jag för att slippa må sämre?
Äter nyttigare mat. Tex nötter, ägg, fisk, pasta, kött, grönsaker...? Nä jag äter faktiskt det jag känner för. Tur för mig just nu att jag inte är så sötsugen.
Jag tränar- simning och gym. Jätte bra kombition.
Jag går upp väldigt tidigt...ja till och med på helgerna. Jag vaknar automatiskt vid en sju åtta tiden och då äter jag frukost sen ibland lägger jag mig i sängen igen och myser lite.
Yoga, mindfulness. Avslappning med andra ord. Jätte bra för att lära sig att slappna av. Andningsövningar! Blås och ta djupa andetag ner till magen och upp.
Umgås med vänner. Hitta på saker och även ha egentid. Testat det med dig själv? Ut och shoppa eller gå en runda. Ta med hunden dock. Jag har vänner men är väldigt självständig;).
Lyssna på bra musik och titta på filmer. Läs lite böcker vettja.

Idag var jag i stan och kollade lite tränings grejer. Hittade en super snygg nike tröja så har beställt hem den nu:$. Sen hitta jag en liten väska för jag har bara stora klumpiga hemma.

Sitter på bussen nu påväg hem har varit ett svettigt träningspass. Fullt upp hela dagen haha. Förresten visste ni att jag inte äter gris eller dricker någon alkohol? Det finns väl egentligen ingen anledning men just det här med gris är jag känslig för och även min mage. Jag sluta dricka alkohol för ca fyra månader sedan. Känner att det inte finns någon anledningen till att dricka. Jag har lika kul ändå. Fick höra från en vän "Felicia behöver inte dricka hon är lika rolig ändå". Många som är ute dricker ju bara för att det är kul. Men mår man psykiskt dåligt så ska man inte dricka.

Likes

Comments

Hur uppfattar jag psykisk ohälsa?
Direkt när du inte mår bra.
Sorg, oro/ångest, missbruk av spel, droger, narkotika, mobbning, sömnsvårigheter självkänsla, stress och så mycket mer.
En diagnos kan också göra så att du psykiskt mår dåligt.
Lite som min ADHD påverkar mig på ett negativt sätt. Att söka hjälp är det viktigaste. Det blir bara värre annars. Jag gick kurser för att förstå hur man är när man har fått diagnosen ADHD.

Min psykiska ohälsa kom när pappa gick bort, sedan fick jag glutenintolerans och senare kom posttraumatisk stress syndrom. Jag blev så dålig att jag knappt klara av att vara bland folk. Göra vardagssysslor eller ens kliva upp ur sängen.

Var hos en läkare nyss och han kunde inte göra något eftersom min förra mottagning inte hade skickat in mina journaler till dom och det skickades den 3 januari att min nya mot behövde dom. Så han sa bokstavligt talat det var inte lönt att du kom hit. Jag fråga honom strängt vad ska vi göra åt min sömn? Jag sover inget, vaknar fem gånger per natt och kan inte somna om. Och jag mår så dåligt när jag är bland folk. Han bara jag skriver ut sömntabletter och ADHD medicin. Tror ni jag kommer ta dom? Jävla skämt.

Trots att det är som det är så måste jag försöka annars kommer jag ingenstans. Det är jobbigt och tufft men vem har sagt att livet är enkelt och rättvist? Jag bara önska att jag kunde vara mer tydlig för vissa människor, det är inte lätt att prata och så blir det något missförstånd så försöker man rätta till det men det blir bara värre. Det blir lätt drama och bråk, jag vill inte ha det så. Många lider av psykisk ohälsa och det du kan göra är att lyssna och förstå. Det är inte lätt men förösk. Jag vet själv hur jobbigt det är med smärtan, svettningar, ångest/panikattacker, huvudvärk, ont i magen, kroppstemperatur, minnet osv. Visa varandra att ni finns där.

Likes

Comments

Som nog många av er har förstått så har jag ADHD! Med den diagnosen brukar även andra diagnoser/funktionsnedsättningar komma med. Jag har två olika.
1. Neuropsykiatriska funktionsnedsättning
innebär bland annat svårigheter med det sociala samspelet. Exempel är autism ochadhd. Ibland används begreppet psykisk funktionsnedsättning.
2. Intellektuell funktionsnedsättning
 innebär svårigheter att till exempel ta emot, bearbeta och förmedla information, vilket betyder att det krävs längre tid att förstå och lära sig saker. Andra begrepp som används är kognitiv funktionsnedsättning ellerutvecklingsstörning.

Såhär är det och jag kommer alltid att leva med detta. Men! Jag är så stolt över mig själv. Jag är inte annorlunda eller konstig. Jag är lika mänsklig som du. Jag är faktiskt glad att jag fick min ADHD, den har lärt mig mycket och jag har fått jobba mycket med mig själv. Till mitt gymnasiearbete valde jag att skriva en bok om min ADHD. Det var så intressant och roligt! Men det bästa var nog att så många tyckte att det var väldigt intressant läsning. Vill ni läsa den? Ni som är vän med mig på fb slänger iväg ett meddelande och ni andra mailar mig på pellefelle@gmail.se.

Och vidare till VAD jag ska utredas för nu. Som alla fattar...läkare gillar att sätta diagnoser och syndromer på folk. Har du spilt glass eller  trampat på en spindel så är du deprimerad. Haha nä men ni förstår! Dom vill nu utreda ifall jag har något som heter Borderline och det mina vänner! Det orkar jag inte skriva om. Men det är en personlighets störning.
Några punkter jag tagit från 1177

Stark rädsla att bli övergiven. Störd, förvriden eller instabil självbild.
Återkommande känsla av tomhet. Kraftig pendling mellan olika känslolägen.
Stark irritation, ångest eller nedstämdhet som kan vara några timmar, till som mest några dagar.
Stormiga relationer som pendlar mellan intensiv beundran och extrem nedvärdering. Intensiv vrede som inte står i proportion till vad som väcker den.
Kortvariga överdrivet misstänksamma föreställningar eller övergående upplevelser av overklighetskänslor.
Impulsivitet som till exempel missbruk av droger, sex, mat eller pengar.
Självskadebeteende, självmordstankar, återkommande självmordsförsök eller hot om självmord.

Sen en väldigt viktigt grej. Jag har gått på medicinering men jag tycker inte om det. Jag är ju inte mig själv? Plus att jag är STARKT emot droger och alkohol. I ADHD medicin finns det svag dos av amfetamin eller vad det nu är. Och jag blir så seg, trött, tråkig, jag reser inte bort från mina tankar, deprimerad och värst av allt...jag är inte Felicia?! Varför ska det behövas tas ifrån mig? Min egna personlighet bara för att min ADHD ska bli mildare. Heeell no. Jag trivs bäst utan medicin. Jag hoppas att ni som vanligt tyckt att mitt bloggande varit intressant. Imorgon ska jag berätta lite mer om min psykiska ohälsa. Tack och hej!:)

Likes

Comments

Jag har haft en så avslappnad kväll. Drog och simmade vid sex och efteråt kände jag mig som en ny människa. Sen stack jag till affären och köpte lite gott. Päron, mango, chips och dippa. Bra kombination haha. Nu sitter jag och kollar på tv. Sveriges mästerkock. Åh vad jag älskar mat. Känns så avslappnande att titta på sådana mat program.

Har inte sovit ett skit inatt. Vaknade flera gånger och jag har ingen aning om varför. Är mycket i skolan nu också. Sitter hela dagarna och pratar psykologi och kör massa övningar där vi pratar med varandra. Klient och terapeut. Idag pratade vi hela dagen om diagnoser och syndromer.

Asså vädret? Vad händer med det förresten? Det är ju kaos varje dag och det är jätte kallt. Tänk på lilla mig, blir en isbit.

Det är vissa som undrar hur det är med mig och jag tänkte förklara lite i korta "kapitel". Idag kan vi köra hur jag går igenom en hel dag och imorgon tar vi vilka diagnoser jag har och vad jag ska utredas för.

På morgonen.
jag vaknar och har svårt att komma upp, jag har alltid varit en morgonmänniska. Men nu är jag så trött att jag knappt kan äta frukost.  Sen drar jag till skolan och det är jobbigt att försöka hålla mig vaken och koncentrerad. Jag får ändå i mig mat men det funkar inte för jag är lika trött.

På eftermiddagen.
När jag slutar skolan har jag ingen ork till sånt som jag kunde göra innan. Tex gym, träffa vänner, gå en runda, fota eller mina vardagssysslor. Nä för jag lägger mig i sängen.

På kvällen.
Sen "brukade" jag ta det väldigt lugnt på kvällen men nu känner jag att jag lätt kan få ångest för att jag måste laga mat till nästa dag eller hitta några grejer som jag måste ha med mig. Alltid är det något. Sen när jag ligger i sängen så finns det ingen chans till att slappna av. Jag tycker annars att det är viktigt att slappna av tex läsa eller bara njuta innan man somnar. Pulsen måste gå ner men det funkar inte för mig. Jag känner att jag har en massa saker att fixa. Men det värsta då...natten.

På natten
Ja det är här jag vaknar hela tiden, flera gånger. Och jag har en massa mardrömmar. Nu snackar vi inte en utan tre fyra stycken per natt. Varje natt. Det känns som ett ständigt fängelse i sig själv. Det är inte skönt att lägga sig ner i sängen efter en lång dag. Det är de värsta som finns. Jag hatar dig sömnen. Innan tog jag medicin för det men jag gillar inte att ta tabletter överhuvudtaget. Man blir en helt annan människa och jag gillar inte alls hur jag blir. Man känner sig helt drogad på morgonen. Så jag slutade med den och det funka bra men nu går det ner igen. Man jag ger inte upp. Jag fortsätter in i det hela tills JAG är nöjd!
Så där har ni en vanlig dag för mig. Bugar och bockar till alla applåder.

Likes

Comments

Hej alla! Hoppas allt är bra med er. Jag själv varit förkyld ett bra tag det blir väldigt väldigt tröttsamt. Men snart är det ju sommar haha. Har varit med vänner hela helgen och det är så underbart. Jag kan dock tycka det är jobbigt ibland. När man är på ett ställe och där är mycket folk. Jag får en reaktion i kroppen precis som att jag fryser så jag skakar rätt mycket.

Men vem säger att det är lätt att bli frisk efter en massa svårigheter och tragiska saker som har hänt. Ni vet mycket väl att jag saknar närheten från någon. Det är ju inte så lätt att bara gå vidare sådär. Jag är så tacksam för alla som har stöttat mig och funnits där för mig. Det betyder så mycket!

Jag har börjat fundera på sång lektioner. Det är ett av mina största intresse. Jag kan rysa ibland när jag sjunger:$. Sång lektionerna finns i hbg och det kostar ca 1400 för åtta veckor där man har en halvtimme i veckan. Visst låter det skoj? Man lär sig nog mycket om att kontrollera sin röst och nå olika toner. Det hade känts så grymt att lära sig mer inom sång. Jag vill kunna stå inför hur många som helst och bara sjunga!

Likes

Comments

Var och såg skönheten i allt idag med Marielle. Vi satt där och grät den var så sorlig och så sjukt bra...alla satt där och snyftade haha. Jag kan ofta tycka det är jobbigt att gå och se bio. Får en slags smärta i benen och kan inte sitta stilla. Den försvinner inte heller utan blir bara värre. Och jag får konstig panikattack. Är det någon som känner igen sig lite? Det är så obehagligt. Man kan inte andas normalt och man stänger av allt som är runt om en och tänker bara på att man vill springa där ifrån. Det blev inte så mycket lättare för vi satt längst in. Jag vill ju kunna göra saker normalt utan att det ska bli en massa problem. Man frågar sig om det någonsin kommer att försvinna men jag vet att det kommer göra det.

Det känns skönt att kunna skriva här och att så många visar stöd. Jag kan nog ändå ha lite hopp om mänskligheten. Det finns goda också men jag har stött på en del onda. Jag hoppas ni haft en bra helg. Trots att det snöat och varit riktigt kallt. Jag har faktiskt börjat gymma igen! Lite smått igen men det är en bra början. Var säkert två månader sedan. Men nu kommer jag ha lättare för att göra saker. Jag hoppas vi ej får mer vinter för jag tycker inte om det så mycket. Sitter och spänner mig hela tiden för att jag fryser. Jag vet typ inte hur man tar det lugnt..asså skojar inte. Nu sitter jag och väntar på bussen sen ska jag bara lägga mig i min kalla säng haha. Hoppas på att den blir varm så snabbt som möjligt. Sov gott!

Likes

Comments

Hur kan det vara så orättvist? Vad gör jag för fel? Ja detta handlar om ett slut som jag inte ville ta eller vara med om. Ibland funkar det inte och när det inte funkar gör det så ont i mig. Och jag gillar uppmärksamheten från andra för man känner sig gladare av folk men eftersom att många är så vidriga så fattar dom inte vinkeln av att man vill skaffa nya vänner. Så less på allt. Varför kan ingen förstå? Eller känna medkänsla? Varför är så många så BLINDA.

Jag vill bara må bra och kunna leva utan skuld eller smärta...ingen ångest inför framtiden eller jobb. Känna mig stark i mina val som jag gör. Just nu är det en mörk tid men det ska bli bättre så är det. Det är okej att ha mörka tider. Men detta...det är svårt ska ni veta. Ibland funkar det med kärleken men ibland gör det så ont. Tiden går så fort, igår var jag lycklig och nöjd idag...jag kan inte beskriva. Aldrig i mitt liv kommer jag hitta någon som dig. Men det kanske är för det bästa. Glöm inte mig. - Adele

Likes

Comments

Då var det sagt. Under några år (ca fyra fem år) har jag haft problem med mina bröst. Jag vill inte gå in för personligt men mitt problem var inget jag trodde jag behövde hjälp för. Det var ju inte så att jag hade ont eller hade någon knöl i bröstet. Mitt problem var väldigt litet jämfört med andras. Det fortsatte med åren och blev inte bättre men var fortfarande inget som störde mig så mycket. Och när jag berätta för läkare så sa dom inget. Men så en dag tog jag kontakt med diabetes och endokrinologi mottagningen. Jag tog prover där och det visade sig att jag hade ett prolaktin värde på 1600 och det normala värdet skulle ligga på ca 400. Jag fick även göra en magnetröntgen för att kolla om jag hade en tumör i hjärnan. Dom misstänkte mig för prolaktinom men eftersom jag ej hade denna tumör så visste dom inte vad det var. Jag slutade med mina mediciner och mina mini p piller. Jag tog nya prover några månader senare och det visa sig nu att de nya proverna låg på 1900. Detta är väldigt högt och känns väldigt tråkigt.

Har man prolaktinom så går man på behandling i fem år och det kan bli längre. Man kan inte få barn. Synen kan även påverkas av denna tumör men eftersom jag inte har någon tumör så har inte min syn påverkats dock har jag väldigt svår huvudvärk. Jag ska nu börja på denna behandling. Det är inte så att jag vill ha barn nu men att vara 21 år och veta att jag ej kan få barn är jätte tråkigt. Jag vet inte om jag någonsin kan skaffa barn...

Jag är så förvirrad. Så det är därför jag når ut till er. För att berätta om ofrivillig barnlöshet.

Likes

Comments