Idag testade jag akupunktur för första gången. Lite pirrigt, men hon var en varm människa med erfarenhet och kunskap. Ställde massa frågor om vår IVF och om mig. När det var dags fick jag lägga mig på en brits och därefter satte hon 4 nålar över livmodern, en i högra handen och en i armen, en i huvudet samt på vänster ben. Jag fick också en värmelampa över livmoderområdet. Jag låg där en lång stund och lyckades dessutom somna!

Hon tyckte egentligen att det är för kort tid inpå nästa insättning, men vi bokade in 2 tillfällen i nästa vecka. Åker till Spanien 28/10, så då behövde vi ta ett så nära som möjligt. Jag ska dricka mängder med vatten och vila! Promenader funkar bra, ska undvika hård träning. Hon rekommenderade också 2 olika sorters tabletter som jag ska ta 6 stycken av varje sort, en gång om dagen.

Med hjälp av detta ska blodflödet i kroppen öka men även mängden blod, då hon ansåg att jag blödde för lite vid mens. Spännande och se om jag märker någon förändring!

Idag kom pappren från SU, som innehöll beskrivning inför mens och ägglossning, men även en samtyckesblankett som Johan ska fylla i, så att vi inte stoppar in något han inte godkänt :)

All kärlek! <3

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Testade negativt imorse också. Visste visserligen att jag skulle göra det med tanke på att jag gjorde det igår. Har svårt att ljuga, och eftersom Sahlgrenska har dag 15 som testdag, så gör jag som jag blir tillsagd :)

Ringde Sahlgrenska 12.10 och de skulle ringa tillbaka 14.50. 15.10 ringer de och jag berättar då om mitt negativa resultat. Barnmorskan i andra änden blev nästan mer besviken än vad jag själv blev. Vilka fantastiskt varma och fina människor som arbetar där! Hon frågade hur jag mådde och om vi funderat över framtiden. Jag sade att vi kör på & hon gick då igenom hur jag skulle göra och när. Vi börjar nästa mens, som är beräknad 4-6 november.

På torsdag har jag bokat in ett första möte med en akupunktör, ska bli så spännande! Någon som har provat eller som känner någon som har gjort det?

All kärlek!


----------

I took my pregnancy test this morning. I tested yesterday, so I knew it would be negativ today also. But my clinic has testing day on the 15th day after ET (embry transfer). I called Sahlgrenska University Hospital for consultation and my midwife called me back and became so sad that it didn't work this time. Such warm and amazing persones that work there! They are all so very gentle, kind and thoughtful! She asked me if we had thought about the future, and I responded that we wanted to go through with FET (frozen embryo transfer). We have got 2 in the freezer. We are starting with my next period aprox. 4-6th of November.


I found an acupuncture lady near my work and made an appoiontment for Thursday. I am so exited by meeting her. I have read a lot about the benfits with acupuncture and IVF, so I am very curious. Anyone who have tried or heard someone that has?


Best of love!

Likes

Comments

OUR JOURNEY TO A CHILD THIS FAR!

Vi slutade med preventivmedel sommaren 2014 och trodde att det skulle fungera med en gång. Tji fick vi, livet skulle inte visa sig vara så enkelt. Här är vår resa hittills:

Vi ringde till Varbergs sjukhus, då vi bor i Halland och gjorde en så kallad egen remiss via telefon med barnmorska. Efter sommaren 2016 blev vi kallade till Varberg för utredning. Jag fick utskrivet Letrozol accord som jag tog i tre månader utan resultat. Därefter frågade de hur vi ville göra, fortsätta eller IVF. Vi valde IVF och blev remitterade till Sahlgrenska. Remissen skickades i oktober och den1 mars 2017 blev vi kallade till ett första möte på Sahlgrenskas reproduktionsmedicin. De gick igenom alla sprutor och schemat för när de skulle tas. Det bestämdes att jag skulle invänta mensen i april och planerat ägguttag i maj. Vi inväntade mensen som skulle komma lagom till min födelsedag 30 april, men den 8 maj började jag ana att det var något som inte stämde, mensen kom inte. Jag köpte ett graviditetstest – jag var gravid! Samtidigt pratade jag med min mamma i telefon och jag blev helt chockad. Johan fick sig en fin födelsedagspresent J. Jag hade slagit in graviditetstestet!

Under 7 veckor levde vi i tron om att det i januari skulle väntas tillökning. Den 5/6 gick vi på ett första ultraljud. Vi fick se det lilla embryot och var överlyckliga. Läkaren tyckte att embryot såg för litet ut för att vara i den vecka jag var i och sa att det kunde bero på att de trycker ihop sig. Han ville därför boka in ytterligare ett ultraljud för att kunna bestämma ett bättre beräknat födelsedatum. Vi bokade in ett nytt den 26/6. Denna läkare kunde då konstatera att embryot inte växt, utan var dött men att kroppen inte gjort sig av med det. VILKEN CHOCK! Marken försvann under oss, vi båda blev svimfärdiga och illamående. Vi fick sätta oss ner och dricka massa vatten för att kunna hämta oss. Läkaren hade misstänkt detta förra besöket, men inte sagt något till oss! Jag hade fått så kallat MA (=missed abortion) på svenska kallat fördröjt missfall. Man har alltså fått missfall men kroppen fortsätter som om du är gravid. Jag fick med mig 4 tabletter som jag skulle ta dagen efter för att sätta igång missfallet. Jag fick även med mig Alvedon och morfin hem för smärtorna. 7.30 tog jag tabletterna och det gjorde ont hela dagen, ungefär 12h efteråt 19.30 satte det igång ordentligt med extrema smärtor, blödningar och sammandragningar. På natten vaknade jag och trodde att jag skulle gå under för smärtorna, jag bara skrek och sprang omkring på övervåningen. Johan fick panik och började tjata om att åka in till akuten, jag visste att de inte kunde göra något så jag höll ut. Det kändes som om jag skulle sprängas och då exploderade det. Efteråt så var det som om allt var över och jag somnade äntligen. På vägen hem från läkarbesöket då MA upptäcktes ringde jag till Sahlgrenska och förklarade för telefonsvararen som det var. Innan jag ens hunnit hem så ringde de upp mig. Det bestämdes att jag skulle invänta mensen och ett preliminärt ägguttag bokades in vecka 38.

Mensen kom den 13 september och torsdagen den 14 september påbörjade jag behandlingen med sprutor. Varje kväll i sex dagar tog jag Gonal-f, på dag 4 började jag med ytterligare en spruta för att hämma min egen hormonproduktion. På onsdag 20/9 åkte jag på ultraljud för att titta till äggtillväxten. Den såg bra ut, men jag behövde ta några extra dagar med båda sprutorna för att öka på tillväxten ytterligare. Söndagen den 24/9 var det dags för ytterligare ett ultraljud, nu såg allt toppen ut och ett ägguttag planerades för tisdagen därpå och jag fick sluta med båda sprutorna. (Den ena sprutan stimulerar tillväxten för äggen och den ena hämmar min egen hormonproduktion).

Med tanke på att Johan svimmade när jag gjorde en genomspolning av äggledarna för utredningen på Varbergs sjukhus, så fick min mamma hänga med mig istället när det var dags att ta ut äggen. Utan sömn natten inför ingreppet och med fastande mage begav vi oss till Sahlgrenska. Samma morgon skulle även Johan lämna prov för befruktning. En timma efter utsatt tid kom jag in i rummet för ingreppet. Jag var hur nervös som helst och började få panikångest! Jag fick morfin intravenöst vid två tillfällen och fock komplettera med lustgas – vilken smärta!! Efteråt fick jag stanna en stund för observation, fika och vila. Sen åkte mamma och jag hem och jag somnade i min säng med henne bredvid mig. Efteråt hade jag ont, det stramade och jag var svullen som om jag vore höggravid. Jag hade också svårt att gå snabbt och blev andfådd. De fick ut 16 ägg och fick information att detta var normalt om man tog ut så många ägg. Dagen efteråt ringde de och berättade att 10 stycken ägg klarat sig och fick ligga till sig till dag 5. ET (embyo transfer= insättning av befruktat ägg) planerades in söndagen den 1/10.

Nu började 2 veckor jobbig väntan. Tre gånger om dagen tar jag Lutinus, en hormontablett, vilket ger graviditetssymptom som huvudvärk, trötthet, molvärk och illamående. Efter sju dagar, på ruvardag 8, får jag en blödning som successivt ökar i mängd. Jag googlar och finner mängder av olika berättelser om att det kan vara tabletten, tidig mens i graviditet etc etc. Jag känner att hoppet är ute, men jag hoppas ju ändå någonstans innerst inne att det fäst och att det växer ett litet frö inom mig. Ruvardag 12, jag tar ett graviditetstest efter jobbet som visar negativt. Tar ytterligare ett ruvardag 13, på morgonen, återigen negativt. Måste ändå testa imorgon, då Sahlgrenska har ruvardag 15 som testdag. Känns som att slänga pengarna i sjön. Jag har skippat Lutinus idag – tack gode gud för det! Ska testet på morgonen och därefter ringa Sahlgrenska för att planera för framtiden. Idag har jag också googlat på akupunktur och IVF, det kan tydligen hjälpa. Akupunkturen kan göra så att du stressar ner och kan även öka blodtillförseln i livmodern, så det kan hjälpa vid IVF. Jag har har haft kontakt med en tjej idag som har mottagning nära jobbet. Tron kan försätta berg säger min mamma, så jag tänker att akupunktur kan hjälpa mig att stressa ner inför detta!

All kärlek! <3


---


Translation in English is coming in a few days!


Likes

Comments

Jag heter Ulrika och är gift med min man Johan. Vi växte upp i samma ort och hade en del gemensamma vänner under uppväxttiden. Dock var vi aldrig vänner, vilket skulle förändras 2002, jag var då 19 år och Johan 21. Efter år av upp och ner, av och på, en snabbsväng Stockholm, bestämde vi oss 2004 att det var dags att satsa på ett liv ihop. Vi flyttade ihop, köpte hund - Tessie, en amerikansk cocker spaniel i färgen black and tan. (En Lady i Lady och Lufsen).

Vi bodde först i en etta i Mölndal, bytte till oss en trea på andra sidan gatan och köpte 2006 en bostadsrätt i Askim, mitt i mina studier till lärare bestämde vi oss för att det var dags att gift oss (!). Vi bestämde över ett glas champagne i augusti 2006 att nyårsafton var den bästa idén. Efter mycket om och men med att hitta lokal och cateringfirma, gick allt vägen och det blev den bästa dagen i mitt liv!

I Askim bodde vi i fyra år innan vi flyttade ner till Skintebo, Billdal. Fyra år senare bestämde vi (snarare jag) att det var dags att köpa hus. Vi ville bo nära havet, ha nära till bussen och absolut inget renoveringsobjekt. Vi fick 2 av 3, då det enbart var ett 250 kvm stort skal vi köpte. 6 månader hos svärföräldrarna och massiv renovering flyttade vi in i april 2015. I september 2013 bestämde vi oss för att det var dags att skaffa ännu en hund, så vi köpte en svart amerikansk cocker spaniel som vi döpte till Signe. 22 juli 2016 orkade inte vår älskade Tessie mer, vilket gjorde att vi fick fatta det enklaste men ändå svåraste beslutet i vårt liv. 12 år med henne var ett privilegium!


Det var vår historia <3

Signe till vänster och Tessie till höger!

Likes

Comments