”Ledig” dag! Är ju aldrig riktigt ledig när man oxå studerar. Känslan av att jag alltid borde plugga lite mer hänger alltid över mig, därför får ordet ”ledig” stå inom citattecken.
Har precis ätit frukost och sitter nu och planerar dagen. Jag gillar struktur och planering, då mår jag bra! ÄLSKAR att skriva ”att göra”-listor! Om jag inte planerar så blir allt en enda röra i huvudet och jag får inte mycket gjort. Men mitt ständiga problem på mina ”lediga” dagar är att jag ändå aldrig hinner med allt jag VILL hinna med och göra. Dagens lista ser ungefär ut så här:
PLUGGA
Städa
Tvätta min vita jacka
Göra en fotobok av sommarens resefoto
Till Habiliteringen med Jacob
Hämta medicin och saker till mamma på apoteket
Tapetsera (om Tobias är hemma i tid)
Handla färg till trappan
Måla om ramen till spegeln i hallen
Ta en promenad

Ja vi får väl se hur mkt jag hinner. Det jag inte hinner förs vidare till nästa lediga dag. 😀

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Det är helg och inga idrottsaktiviteter med de stora barnen. Det är då vi har tid för våra små husprojekt. Det här jullovet var det Vilgots tur att få sitt rum renoverat. Spidermantapet på ena väggen, en blå vägg och resten vita var på önskelistan från vårt lille hjärta. ❤️ Det skulle bli dagens projekt! Men när vi vaknade i morse var det blå himmel, sol och ca minus fyra grader. Underbart!! Då det inte är många sådana vinterdagar per år så längtade vi ut. En fotbollsmatch i trädgården fick det bli och lite cyklande på gatan. Härligt! 👍⚽️🚴🏻‍♂️☀️❄️☀️
Fyndade även ”ny” garderob till Vilgot på Blocket. Jättefin! Det blev så bra! Känns extra bra att betala 400kr istället för 1500kr som den kostar ny och den ser ändå helt ny ut.
Sedan bar det av till simskolan med Vilgot. Han är jätteduktig. Äntligen har det lossnat och han törs doppa hela huvudet under vattnet. Men det är en bit kvar tills han kan simma. 🐬
Spidermantapeten som egentligen var dagens projekt började vi inte med förrän kl 18 men nu är den på plats och det blev SÅ bra och vi har en supernöjd liten kille hör hemma. 😀👍❤️
Nu är det bara lite finjusteringar som ska göras runt listerna men det får göras imorgon då limmet har torkat.

Likes

Comments

Idag åkte muggen fram till frukosten. Jag behövde en självförtroende-boost! Just nu känner jag mig inte på topp som mamma och jag känner mig ensam. Jag önskar SÅ att någon förstod!
Ibland vill jag bara skrika ut min frustration. JAG skulle behöva det! Men som mamma kan man inte sätta sig själv först, inte i sådana här situationer i alla fall. Varför måste det vara så svårt att göra så att ens barn mår bra och att hela familjen mår bra?
Att vara förälder till en tonåring med ADHD och Autism är garanterat det svåraste jag har varit med om. Dagarna fylls av skrik, bråk, massor av negativa saker parallellt med ångest, känslor av utanförskap och ingen i familjen mår särskilt bra, inkl tonåringen själv! 💔😢 Vår fina kille, som vi älskar oerhört och som ger oss så mycket glädje i livet, behöver just nu hjälp och man står helt maktlös bredvid och försöker göra allt bättre men vad man än gör så blir det aldrig bättre.
Habiliteringen finns i bakgrunden som stöd men det är för långt mellan gångerna som vi träffar dem. Positiva kommentarer från Habiliteringen är ”... att eftersom han bara visar dessa sidor hemma så bådar det gott för framtiden”. Enligt dem kommer det att bli bättre. Medicinjusteringar är på gång men obehagskänslan gnager i mig. Gör man rätt eller fel? Försöker tänka positivt och tänka att det är som vilken medicin som helst. Precis som en diabetiker inte klarar sig utan sin insulin så klarar sig inte en person med ADHD utan sin. Min kära syster sa något klokt häromdagen: ” Det vore nästintill kriminellt att inte låta en person med ADHD få sin medicin!”. Den gör så att de mår bra och kan fungera. Jag måste tänka så! Bara ber till GUD att det kommer att fungera, mest av allt för hans egen skull, men oxå för familjens skull. ❤️

Likes

Comments

Julen är över och all julmat och godsaker gör sig påmind på kroppen. 😩 Nu börjar det bli dags att komma igång och träna ordentligt igen. Jag gillar egentligen att träna men varför är det så svårt att komma igång ordentligt igen efter några månaders paus. Har egentligen inga ordentliga ursäkter mer än att jobb, plugg och vardag har kommit emellan. Det är inte heller lika roligt att träna längre för när man har kommit över 40-strecket krävs det så mycket med för att hålla kroppen i form jämfört med när man var 30.
Hursomhelst, idag hände det! 30 minuter på crosstrainern och sedan lite styrketräning! 😀👍💪 Nu är jag igång! 😀💪

Likes

Comments

Det är jul, årets bästa och viktigaste högtid enligt min mening. 😍🎅🏻🎄
Jag avskyr vintern men jag ÄLSKAR december och jul!! Allt mys, alla tända ljus, adventskalendrar, glögg, pepparkakor, lussekatter, julmat, Lucia, barnens förväntningar, jultomten, att ge bort presenter, att få presenter, mys med släkt och vänner, julpyssel, skriva julkort, julgranar och julblommor - ja jag älskar verkligen allt!
Trots detta måste jag säga att den senaste veckan har varit rätt påfrestande känslomässig. Den började med ett besök till habiliteringen där jag och Tobias träffade psykologen för att försöka få lite hjälp med situationen här hemma. Tonårshormoner, autism och adhd är ingen enkel kombination kan jag säga. Mycket svårt och jobbigt att söka hjälp och inse att man inte reder ut det själv. Man känner sig som världens sämsta förälder men vi ska nu få hjälp med att försöka hitta en bra väg för oss alla, där alla mår bra. Ingen enkel uppgift men vi måste försöka.

I onsdags jobbade jag kväll. Passet började mycket stämningsfullt där vår kör på jobbet (bestående av fantastiska kolleger ❤️) sjöng vackra julsånger för patienter och personal. Arbetspasset slutade med övertid efter ett långt hembesök hos en familj med en svår social situation och där ena föräldern är döende. Är så tacksam att min kära kollega Lotta var med så att vi hjälptes åt att ha de svåra samtalen med barnen om att deras sjuke förälder kanske inte har många timmar kvar i livet. Ett tungt och svårt hembesök att sluta sitt arbetspass innan några dagars ledighet. Det är oundvikligt att efter ett sådant besök inte känna sig lite extra tacksam över allt som man har i sitt liv. ❤️

Gårdagen blev inte mindre känslosam fast då var det mest raseriutbrott efter att ena sonen hade skolkat för första gången pga att ”det var trist med pysseldag i skolan”. Men efter gårdagen lär han nog aldrig göra om det igen då jag körde och hämtade honom tog honom tillbaka till skolan och traskade in med honom rakt igenom skolan till lärarrummet. Aldrig sett honom skämmas så mycket när mamma följer med in på högstadiet! 😂😡❤️

Idag har det varit skolavslutning, efter det blev det shopping tur tillsammans. Killarna har för första året shoppat julklappar till mig och Tobias. Gulligt! ❤️
Där träffade vi även tomten. Vilgot satt i hans knä och berättade vad han önskade sig så nu får vi se om han dyker upp på julafton... 🎅🏻😜🎅🏻

Har även pratat med min mamma idag. Hon har det kämpigt med mycket smärtor. Man känner sig så maktlös och hur mycket man än gör för dem så känns det aldrig som det är tillräckligt. Det är så svårt! 💔😢 Inte roligt att bli gammal! 😢

Ja, det har varit min julvecka hittills. Imorgon ska jag och min älskling spela paddel och sedan blir det mys, god mat och årets enda bingolottospel tillsammans med familjen, enligt tradition. ❤️👍✊🏻❤️

Jag vill passa på att önska er alla en underbar jul! ❤️🎅🏻❤️🎅🏻❤️🎅🏻

Likes

Comments

Är ganska nöjd med min julblomsterarrangemang som jag gjorde på 5 min. 😀👍🌸
Nu blir det glöggmys med lussekatt och pepparkakor tillsammans med min älskling i soffan. ❤️

Likes

Comments

Idag har jag varit med min älskade mamma hos ortopeden. Efter flera turer fram och tillbaka till akuten under hösten där de bara har skickat hem henne med mer och mer morfin som inte hjälpt ett dugg lyckades vi tjata till oss en magnetröntgen av ryggen som visade att hon har ett stort diskbråck som har ställt till stora besvär och smärtor de senaste månaderna. Usch, jag tycker så synd om henne. Hon och pappa har haft ett tufft år. Först var min pappa dålig och nu är mamma dålig. Blir så ledsen. Kan de inte bara få ha det bra?!?

För min egen del tänker jag bara att det är en himla tur att jag inte har arbetat heltid under det senaste året plus att jag är sjuksköterska så jag kan lite om hur vården fungerar. Det har varit så mycket läkarbesök och mer eller mindre akuta saker som har dykt upp sedan över ett år tillbaka. Jag och mina syskon har hjälpts åt att försöka hjälpa dem på bästa sätt men ändå känner jag mig otillräcklig hela tiden. Jag funderar ibland på vad gör alla människor som inte har barn eller andra nära som ställer upp? Hur klarar de sig? För när det väl gäller så är det de närmaste, oftast familjen, som ställer upp. Det har verkligen visat sig under det senaste 1 1/2 åren då framförallt min pappa blev svårt sjuk. De ”nära” vännerna som alltid funnits runt om dem, var plötsligt nästan som bortblåsta. Det är ett fåtal som har funnits kvar och verkligen har ställt upp. Annars har det mest varit vi barn.
Det är en ganska jobbig känsla det där, när det blir ombytta roller! Förr har det ju alltid varit mamma och pappa som har funnits där när det krisar och när livet varit lite jobbigt. De har visat kärlek och stöttat och hjälpt till med allt möjligt från flyttlass, barnpassning, rådgivning mm.
Nu är det jag och mina syskon som finns där och hjälper till med det mesta. Det är en självklarhet, för mig i alla fall! De har självklart haft sina brister som alla människor har men de har alltid funnit där när det väl gäller och jag skulle aldrig kunna drömma om några bättre föräldrar. De har älskat mig villkorslöst och jag älskar dem villkorslöst! ❤️❤️
Imorgon blir det en tur till sjukgymnasten med mamma för att se ifall de kan hjälpa henne med smärtlindring i väntan på att hon ska bli kallad till ryggspecialisterna.

Likes

Comments

Att som småbarnsförälder hitta tid till varandra är en konst. Ibland måste man lyxa till det lite och åka iväg och bara ta hand om varandra. Det blev så den här helgen. Jag och min älskling var i Göteborg, visserligen hade vi ett par goda vänner med oss också men det var helt barnfritt!

Jag och Tobias har varit tillsammans i snart 21 år och gifta 15 år. Vi har alltså varit tillsammans i halva våra liv. Det är en underbar känsla att känna varandra så väl och älska någon så mycket. Kärleken förändras genom åren. Idag är det inte den där stormande förälskelsen utan en mer trygg och djup kärlek. Min man är min allra bästa vän! Vi har varit med om massor genom de här åren, både mycket jobbiga situationer som vi nästan inte har klarat oss ur och MASSOR av underbara och roliga saker som har fört oss närmare. Jag kan inte tänka mig någon bättre än han för mig. <3

Men som alla föräldrar så har även vi svårt att hitta tid till varandra ibland. Barnen tar upp mycket av ens liv, vilket är en självklarhet så klart som vi absolut inte skulle vilja vara utan. Jag tror bara att då är det extra viktigt att hitta de där stunderna i vardagen som ger det lilla extra. För mig kan det vara, att få sitta en extra stund vid matbordet och prata tillsammans, en liten extra komplimang då och då, kramar mm.

För bara för att man har varit tillsammans så länge så är det viktigt att man inte tror att kärleken är självklar. Den måste vårdas. Det är lätt att "glömma bort" varandra i vardagslogistiken med hämtning och lämning på barnens aktiviteter, barnens läxor, ens egna tankar kring jobb och utbildning mm. Fast man måste såklart inte vara "på topp" jämt utan det måste få vara tillåtet att dyka ner i sina tankar kring annat ibland. Kommunikation och respekt för varandras tankar och känslor är det viktigaste! Att berätta hur man känner och hur man mår.

Men som sagt i helgen, kunde vi lyxa oss lite extra då min älskade syster var snäll och passade barnen så att vi kunde komma iväg till Göteborg. Där gick vi på julmarknad på Liseberg, åt och drack gott, bodde på hotell med spa och på kvällen var vi på Jill Johnsons show. Magiskt!

Tyvärr blir det allt för sällan som vi har möjlighet att komma iväg så här men det är såååå värdefullt när det väl händer.

Sedan är det så klart supermysigt att komma hem till våra tre prinsar igen.

Likes

Comments

Fredagkväll och myskväll med familjen. Det nalkas idolfinal. Ljusen är tända, chipsen står på bordet och vinet är upphällt i glasen (julmust såklart till barnen). Känner mig extra lycklig och tacksam ikväll! Det här är en sådan här dag då jag stannar upp och känner mig lite extra tacksam för det liv jag har. Att jag har en man och tre underbara barn som jag älskar och alla är hyfsat friska, vad vi vet i alla fall.

Idag har vi på jobbet haft julcafé för barnfamiljer. Då bjuder vi in alla de barn, upp till 18, som är anhöriga till våra patienter. Vår tanke är att den kommande julen troligtvis är den sista de kommer att ha tillsammans med sin sjuke förälder och därför vill vi erbjuda dem en mysig stund tillsammans där vi sjunger, pysslar, fikar och njuter av stunden. Det är tredje året i rad som vi ordnar julcafé för barnfamiljer och varje år är det lika uppskattat. Vi bjuder även in gruppen "Andetag" som bjuder på både roliga och stämningsfulla julvisor. Det bjuds på lussekatter, godis, pepparkakor, glögg och julmust. Vi målar på stenar tillsammans, dekorerar pepparkakor, pratar, skrattar och umgås. De får även möjligheten att träffa andra familjer i liknande situation och barnen får se att de är inte ensamma om att ha en döende förälder.

Vår vårdhund "Torsten" får vara tomte och delar ut paket till barnen. Mycket uppskattat!

Jag är så stolt över att få vara en del av detta. Extra stolt är jag kanske för att det var just jag som kom på tanken om just ett julcafe för barnfamiljer för 3 år sedan. Men sedan har jag självklart ett helt fantastiskt gäng underbara kolleger som hjälper till att göra detta möjligt.

När jag sitter där mitt bland alla härliga barn och deras sjuka föräldrar kan jag inte låta bli att tänka hur lyckligt lottad jag är som inte är i samma situation som dem. De pysslar och skrattar och umgås, döden är på ett sätt närvarande men ändå inte just nu. De är så sjuka och kommer snart förlora kampen om livet men ändå kan de IDAG sitta med och njuta av stunden och pyssla, sjunga och fika med sina barn. Det gör så ont och det känns så orättvist. Men så är livet! Det är inte rättvist och det är framförallt INTE självklart!

Så njut av stunden, tala om för dina barn hur mycket du älskar dem och krama dem lite extra. Det gör jag varje dag!

En bild på gruppen "Andetag" och en bild på mig och min kollega och Hakima.

Likes

Comments

I veckan som varit så drog jag iväg familjen till en granodling för jag tänkte att det kunde vara lite mysigt att gå och välja sin egen gran och såga ner den. Som vanligt så tycker den manliga delen av familjen (vilket är alla utom katten, haha) att mina idéer är lite knäppa men de vet att det är ingen idé att säga emot för har jag bestämt mig för en sak så blir det oftast så. :)

Hursomhelst, iväg kom vi och en superfin gran hittade vi. Tobias fick såga och jag tittade på. Bra fördelning, haha! Nej, ärligt talat, jag sågade faktiskt lite också. Det var mycket svårare att välja än när man köper färdighuggna. Det fanns så många fina granar. Kan varmt rekommendera Norregårdens julgranar i Skåne. Det är min kollegas svärfar som odlar granarna på sin mark och sköter om dem väl. Han klipper alla granar för hand och han berättade för oss att han har cirka 6000 granar varje år. Vilket jobb!


Hade inte tänkt sätta in granen redan men det är så mysigt med julen så hela familjen röstade på att sätta in granen på en gång. Vi har hellre julmysigt innan jul än efter jul. Efter jul vill vi oftast kasta ut allt så snabbt så som möjligt men vi brukar låta det vara kvar till efter nyår. Sedan åker julen ut och in med tulpaner för då ska det vara VÅR! haha :)

Idag har jag varit pluggledig men jag har inte gjort så mycket vettigt idag. Projektplanen är godkänd så nu är det bara att sätta igång ordentligt med arbetet. Det är svårt för jag skriver med en studiekamrat som bor långt härifrån så vi får göra allt i google doc. Hon har mycket omkring sig privat så vi är inte helt synkade men jag hoppas att det löser sig.

Idag har jag istället gjort färdigt årets julkort som ska skickas ut. Älskar att pyssla så det hittar jag oftast tid till även hur mycket jag har annars att göra. Dagarna går alldeles för fort. Jag har så mycket jag VILL göra och även en hel del jag MÅSTE göra. Tyvärr så räcker inte tiden. Men jag vet att jag är inte ensam om att känna så.

Nu ska jag städa och julpynta lite till...;)​

Likes

Comments