Header

"Yoga betyder förena/balans! - tankens, kroppens och själens förening!"

"Yoga kombinerar styrka, smidighet och avslappning! Yogan lugnar sinnet, minskar stress och ökar ens kroppsmedvetenhet!"

​Visst låter det fantastiskt! Det är precis det jag behöver tänker jag. När man ständigt får göra att-göra-listor för att hjärnan inte orkar hålla allt i huvudet då kanske det är dags att tänka om.

Har länge funderat på att testa yoga och har letat efter olika klasser och tider som passar mig. Men med mitt oregelbundna schema och studier mm så har det varit svårt för mig att hitta en fast tid varje vecka. Därför bestämde jag mig för någon vecka sedan att prova på själv här hemma med hjälp av yogafilmer från Youtube, böcker om yoga mm. Och till min stora glädje tycker jag det är UNDERBART!!! Det är tyvärr bara lite svårt att hitta lugna stunder här hemma när alla barnen är hemma men jag försöker göra det på förmiddagen då det oftast är lugnt i huset när barnen är i skolan. En till i familjen som också har fastnat för yoga verkar vara Vilgot. Han är med mig på mattan varje gång vi har en ledig dag tillsammans. Idag var en sådan dag! Klädd i sin mysdress, en tigerdräkt i fleece, gick han helt in i det och var jätteduktig. Han har gjort yoga med mig flera gånger tidigare. Min egen lille "yogatiger"! :)

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Många bollar i luften, ja det är en konst det där. Ibland lyckas man och ibland inte. :)

Med 50 % plugg och 50% jobb, tre barn (varav ett med särskilda behov), föräldrar som behöver en hel del hjälp och allting annat som händer i livet så är det kanske inte konstigt att hjärnan går på högvarv ibland. Idag var en sådan där dag då det nog blev lite mycket och jag "glömde bort" att hämta på dagis.

Dagen började med 3 timmars magisterarbetes-handledning via Adobe connect tillsammans med lärare och kursare. Det var en intressant upplevelse. Lite rörigt med allas uppkoppling men det gick ganska bra ändå. Inte kul att se sig själv i webbkameran

Efter handledningen förberedde jag mig inför morgondagens powerpointpresentation som jag och en kollega ska hålla i på jobbet angående stöd till barn och unga i sorg. Usch, tycker inte om att hålla föredrag men det får väl gå. Lika bra att öva sig. När magisterarbetet är färdigt måste jag ju också presentera det, både i skolan och på arbetet.

Tiden sprang iväg och plötsligt insåg jag att jag skulle ha hämtat Vilgot för länge sedan på dagis. Usch, jag skäms. Min man, Tobias, fick hämta på dagis eftersom jag fick stressa för att göra mig i ordning inför ett besök på Lunds dansgymnasium. Nästa år är det dags för gymnasieval och det gäller att vara ute i god tid när ens barn behöver särskilt stöd. Det är något skolorna måste söka från kommunen och av erfarenhet vet vi att kommunerna är inte alltid så snabba i sina beslut.

Usch, det är svårt med gymnasieval. För Jacob finns det bara Lunds dansgymnasium. Han vill ingenting annat! Dans är hans liv. Det får honom att må så bra. Vi kommer att göra allt för att han ska komma in där men det är inte helt enkelt. Både betyg och en dansaudition krävs för att komma in. Men vi tror på honom och stöttar honom i det. Men vi måste så klart ha en plan B, och vad det ska vara har vi ingen aning om. Det är såååå svårt. Det är ju omöjligt att veta vad man vill bli i den åldern. Det är extra klurigt när man har särskilda behov. Man behöver välja en skola som kan erbjuda bra stöd. Ibland tänker jag, Gud vad skönt det ska bli när han har gått ur skolan. Är så trött på den ständiga kontakten/diskussionen med skolan om rätt stöd mm. Som vi har kämpat i ALLA år! Jacob är fantastiskt duktig och kämpar på bra men jag tror inte det hade gått lika bra för honom om vi inte hade kämpat för att han ska få rätt stöd. Allt det är en berättelse för sig själv och jag tänker inte ta det här men jag vill säga till alla som har det jobbigt och svårt att få hjälp till sina barn i skolan - SLUTA ALDRIG ATT KÄMPA, DET LÖNAR SIG TILL SLUT!! Jag brukar tänka när folk säger, hur orkar du/ni, vad har vi för val? Om inte vi kämpar för honom, vem ska då göra det? Bry dig inte om ifall du blir hatad eller om skolan tycker att du är en jobbig förälder. Skit i det, det är inte dig de ska gilla och hjälpa, det är ditt barn!

Likes

Comments

Onsdag morgon och jag sitter och pluggar. Är sååååå trött, trots att jag har sovit hela natten. Hösttrötthet? Ja, till viss del för det kommer till mig som ett brev på posten varje år men det här året har jag fått en liten extra "krydda" på det. Remsima heter "kryddan". Remsima är en immunsupprimerande (sänker immunförsvaret) behandling som används för att minska inflammation i kroppen. Jag har sedan 20 år tillbaka sjukdomen Ulcerös Colit, vilket innebär en kronisk inflammatorisk tarmsjukdom som angriper tjocktarmen. Symtomen är viktnedgång, trötthet, blodiga avföringar, täta toalettbesök mm. Alltså en jäkla skitsjukdom, bokstavligt talat! Jag har genom åren behandlat med diverse läkemedel och står konstant på antiinflammatoriska läkemedel. Kortison har jag också fått äta i långa perioder men inget hjälper. Det enda som har gjort mig bättre (tillfälligt dock) är varje gång när jag har varit gravid. Men jag kan ju inte gå runt och vara gravid hela tiden! :)

Hursomhelst, nu har jag precis påbörjat Remismabehandling vilket innebär dropp vart annan vecka de första gångerna och sedan vart åttonde vecka. Har ännu så länge fått två behandling och märker inte direkt någon skillnad ännu men har goda förhoppningar. Har bara hört positiva saker om den här behandlingen. Det värsta är att en man blir väldigt trött av behandlingen, något som förhoppningsvis är övergående. Det hjälper ju såklart inte till att det är höst nu.

Det svåra (men såklart också positiva) med den här sjukdomen är att det inte syns på en, förutom ev viktnedgång emellanåt. Men det är ibland jobbigt för omgivningen att förstå varför man inte alltid orkar saker mm. Det är jobbigt tycker jag.

Men jag egentligen borde jag skämmas över att klaga. Jag möter dagligen i mitt arbete personer som har det sååååå mycket värre. Deras liv håller på att ta slut och de befinner sig i kaos. Det ger en verkligen perspektiv på ens egna små bekymmer. Fast vissa dagar, när man själv har det kämpigt och inte mår bra, då måste man väl ändå själv få önska att det vore lite annorlunda.

Plugga skulle jag göra, men jag har lite svårt att fokusera. Jag sitter och drömmer mig bort till sol och värme. För drygt en månad sedan var jag, min syster, min ena son och hennes ena son på Mallorca en vecka och njöt och hade det bra. Vilka kontraster från en dag på sjukhuset och en dag på stranden. :) Längtar till nästa resa till värmen. Den är dock inte riktigt planerad ännu men det kommer...

Likes

Comments

Söndag kväll och ännu en Beck-film på TV. Orkar inte titta, de är oftast ganska spännande och bra men har ändå ingen lust att kolla. Är trött i huvudet och känner att lite humor och kärlek på TV hade passat mig bättre just nu.

Tonåring, högfungerande autism och ADHD är tre saker som tar på krafterna. Vår underbara son är tonåring och det är samtidigt härligt och underbart att han börjar bli "man" som det också är mer krävande och intensivt än vanligt. Vi var nog lite förberedda för varje trotsperiod (6-årstrots och dyl.) har alltid varit lite mer än hos ett barn utan dessa diagnoser. Men samtidigt kan man aldrig vara helt förberedd och när man är mitt inne i det så är det inte alltid så himla roligt och enkelt. Det är just nu mycket testosteron (vilket det i och för sig alltid är i detta huset med 4 pojkar och 1 tjej), mycket svordomar, mycket bråk och mycket känslor, både underbara och svåra.

Samtidigt som jag tycker att det inte är allt för enkelt ibland så känner jag av alla dessa hormoner och minns hur jobbigt det kan vara. Tycker synd om honom ibland samtidigt som jag vet att detta är helt naturligt! Det är en del av livet. Men diagnoserna högfungerande autism och ADHD gör det svårare för honom. 

Det är en svår uppgift för oss föräldrar att möta allt detta på ett så bra sätt som möjligt. Vi är inte perfekta och vi gör säkert fel många gånger. Ibland känns det övermäktigt och att vi tappar tålamodet. Ett konstant dåligt samvete växer fram inom mig. Jag får dagligen kämpa med mitt tålamod och vara försiktig hur jag uttrycker mig vid konflikterna som uppkommer. Det är lätt att tålamodet brister och man säger saker som skadar mer än hjälper honom. Livet har redan varit kämpigt med flera motgångar och människor som inte alltid har behandlat honom så snällt. Då måste i alla fall vi som familj finnas där och ge kärlek och stötta. Men som sagt, vi gör så gott vi kan och vi måste samtidigt säga till och uppfostra när något inte blir rätt.

Det är två helt olika diagnoser han har. Högfungerande autism med känsla för detaljer, ärlighet, ångest, kreativitet, ängslighet, sociala svårigheter mm och ADHD med oändlig energi, nyfikenhet, envishet, koncentrationssvårigheter, impulsiv mm. Mixen av dessa två gör det ibland lite extra komplicerat men samtidigt är det också en styrka för honom. Läste i en tidning häromdagen texten "Om alla hade adhd-dragen skulle det bli kaos. Men om ingen hade det skulle det inte bli någon utveckling alls. " Det stämmer säkert! ADHD är inte bara en diagnos det är också en enorm drivkraft. 

Imorgon blir en spännande dag i skolan för nu äntligen ska han få en extra resurs. Som vi har kämpat för detta, i flera år, och till slut har vi nu fått igenom det. Hoppas så att det blir bra.

Likes

Comments

Nyss hemkommen från en blixtvisit i Sthlm. Varit uppe på min skola för uppstart av en ny kurs. Nu börjar det - det självständiga arbetet - magisteruppsatsen! Hjälp! Hur ska detta gå???? För ett halvårsedan var jag helt säker på att jag inte skulle skriva min magister men efter många funderingar fram och tillbaka och stöd från min familj och från vänner och lärare på skolan så bestämde jag mig. Jag kommer att fixa det här!! Och nu är jag alltså igång.

För er som inte vet så är jag sjuksköterska och läser nu min specialistutbildning och gör min magister i Palliativ vård. Jag läser på halvfart och jobbar halvtid. Utbildningen är på Sophiahemmet i Sthlm. Jag arbetar idag på ASIH/Palliativa enheten i Lund och stortrivs där. Världens bästa arbetsplats och ett fantastiskt arbete. Ni är säkert många som tänker nu, hon måste ju vara knäpp. Hur kan det vara fantastiskt att arbeta med patienter i livets slutskede?!?! Jo, jag har nog aldrig haft ett arbete som känns så meningsfullt som detta. Våra patienter vet redan från början att vi aldrig kommer att kunna bota dem men vi finns där för dem och deras anhöriga och kommer att stötta och hjälpa dem med det vi kan. Vi ger tröst, vi lyssnar, vi lindrar, vi håller händer, vi ger råd och vi finns där!

Hursomhelst, nu läser jag alltså min specialistutbildning inom palliativ vård och jag är inne på mitt andra år och är färdig till sommaren 2018. Om jag tar mig igenom detta så kommer jag vara SÅ oerhört glad och stolt över mig själv. Det är nog lite det som driver mig, att utmana mig själv och se hur långt jag kan nå. Det är så typiskt mig egentligen att kasta mig in i saker som egentligen känns läskiga och omöjliga för mig. Men jag är enormt envis (vilket kanske inte alltid är så bra) och vägrar tro att något är omöjligt. Men vi får väl se...

Nu har jag alltså varit uppe i Sthlm för uppstart av magisterarbetet. Jag och min kollega Malin (som också går samma utbildning) bodde på hotell den här gången. Vanligtvis brukar jag bo hos släkt eller vänner men denna gången tänkte vi att vi skulle lyxa oss lite. Hotellfrukosten är stor lyx för mig. Tur att jag inte får sådan frukost varje dag, då hade jag väl rullat fram till slut. ;)

Tåget hem idag tog 5 timmar. Jag är rätt trött på att åka tåg efter alla dessa gånger. Idag hann jag titta på två filmer och läsa en tidning. Köpte med mig mat från Mc Donalds. Usch! vad jag känner mig svullen nu! Ni vet så där som vi tjejer kan känna oss! Uppsvälld mage och åtsittande kläder. Bläää! Förresten, ni killar kanske också känner det ibland men ni pratar om det mindre antar jag...haha

I tidningen jag läste stod det både om yoga, hälsosam mat, knipövningar och hur bra det är att dricka vatten. Det fick mig att fundera. Jag har länge pratat om att börja yoga och har försökt någon gång med hjälp av någon yogafilm på youtube. Men jag är mycket dålig på att ge mig tid till det. Men nu ska jag ta NYA TAG!! Vatten, yoga, knipövningar och hälsosam mat! Jag har alltid varit såååå dålig på att dricka vatten. Nu ska jag försöka dricka ett stort glas vatten före varje måltid. Jag ska försöka göra yoga oftare. 5 min yoga, helst varje dag, för att komma igång. Knipövningar - jo jag har fött 4 barn och alltid fått höra hur viktigt det är med knipövningar men allvarligt talat hur många av oss är duktiga på att göra dom?!?! Jag har absolut inte varit en av dom. Men jag har inga problem idag men jag vill ju inte heller få så det är väl bättre sent än aldrig att börja. Hälsosam mat - ja man kan ju försöka äta lite mer sunt (inte för att jag äter speciellt mycket onyttigt förstås).

Ja, vi får väl se. Nu kanske jag lovar mig själv lite för mycket...haha. Men försöka kan man ju.

Nej, nu ska jag mysa lite med min älskade man som jag alltid saknar när vi är ifrån varandra. Han är min bästa vän och jag älskar honom och har älskat honom i 20år!


Likes

Comments

Oj vad dagarna går. Jag har velat skriva varje dag men tiden springer iväg och jag hinner inte alltid det som jag vill göra. Nu är det höstlov och halloween får man ju inte glömma bort enligt barnen. När jag var liten firade vi inte det i Sverige men det har ju kommit de senaste åren och jag får väl vara ärligt. Jag tycker själv det är lite kul. Jag har bott i USA och där firas ju det rejält. Jag minns hur viktigt det var med att man klädde ut sig och gick "trick or treat", man besökte "haunted houses" som var hur läskiga som helst, man gjorde figurer av pumpor mm. Förra året bjöd vi in våra vänner på en riktig halloweenfest då alla klädde ut sig, vuxna och barn. Det var roligt. Lägger till en bild på min familj i utklädnad från förra året. :) Detta året gjorde vi det lite mindre. I går hade vi våra goda vänner Magnus och Annelie med deras barn Martin och Filip på middag. Vissa av barnen klädde ut sig och gick "bus eller godis" (ev någon dag förtidigt, men det spelar ju ingen roll). Pumpafigurer hade vi också gjort.


Idag hade jag en tanke att jag skulle förtydliga högfungerande autism men det gör mig mest ledsen när jag läser om det. Jag tänker genast att så fel uppfattning folk säkert har om autism. Jag själv var en av dom. Jag visste ingenting om autism innan vår son fick sin diagnos. Jag hade ingen erfarenhet av det. Den enda jag hade "mött" tidigare var Dustin Hoffmans rollfigur i "Rain man".

Jag är ganska säker på att många tänker att den som har autism lever i sin egen lilla bubbla, har stora svårigheter i socialt samspel, har specialintressen, att de inte kan visa sina känslor i glädje och sorg mm.

Så fel de har!!! Visst, det säkert så att det finns personer som har autism som är så men definitivt inte alla! Vår son är en fantastisk kille med ett stort hjärta som bryr sig om andra och har inga svårigheter med att visa sina känslor, både i glädje och i sorg. Han lever inte alls i sin lilla bubbla utan är med där det händer saker, är social och vill mycket i livet. Visst, sen finns det bitar som gör livet inte helt enkelt för honom men vi tror på honom och stöttar honom i allt det som är svårt för att göra livet så bra som möjligt. I takt med att han växer och blir äldre och utvecklas märker vi att det som tidigare var lite större svårigheter blir mindre och mindre.

Att hela tiden får kämpa mot samhällets fördomar och människors rädsla för det som är lite annorlunda gör ont. Känslan av utanförskap och bristen på vänner är vardag för dessa barn/ungdomar och jobbiga bitar att hantera och som förälder står man nästintill helt maktlös inför det. Det är en svår bit.

En annan fel uppfattning som många personer har är att de tror att autism är en sjukdom. Det är så fel, så fel, så fel! Vår son har flera gånger genom åren fått höra att han har en sjukdom och kommit hem ledsen för det. Blir så arg över denna okunskap. AUTISM ÄR INGEN SJUKDOM!! Det är ett medfött funktionshinder, ingenting annat! Man kan jämföra det med t ex en person som har fötts döv. Då har hen också ett medfött funktionshinder. Det är ingenting som smittar, det är helt ofarligt och man har inte själv orsakat det.

Varför just vår son fick det vet vi inte. Det påstås vara en förlossningsskada men vi kan ju aldrig få det svart på vitt så vi vet inte. Och det spelar ju ändå ingen roll idag. Det är som det är och vi kan inte ändra på det.

Det har inte alltid varit lätt, och är fortfarande inte, men vi älskar vår son gränslöst mycket och vi kommer att göra allt för att han ska få en så bra framtid som möjligt. Precis som vi gör för våra andra två barn.


Likes

Comments

Dag nr två i bloggvärlden! 😁

Oj, vad jag hade mycket funderingar i natt på vad jag skulle blogga om. Detta är en helt ny värld för mig. Jag har så mycket som jag skulle vilja skriva om och berätta. Som jag skrev igår så vill jag med min blogg berätta om mitt liv som mamma till ett barn med funktionshinder. Jag hoppas att mina erfarenheter ska kunna hjälpa andra som har det tufft. Jag har många gånger känt mig ensam i detta och önskat att det fanns någon jag kunde prata med som hade liknande upplevelser.

Jag funderade lite kring hur jag skulle lägga upp det. Skulle jag ta det från början då vår äldsta son föddes och berätta om allt som har hänt. Insåg ganska snart att berätta om 14 år bakåt i tiden skulle nog ta ett helt år för mig att skriva om och ni skulle tröttna på att läsa. Jag tänker att jag tar det lite i taget och så kommer saker efter hand... 

Idag är en supertrist och grå dag i Skåne. Det regnar på tvären och blåser mycket. Jag vill helst bara vara inomhus och bädda ner sig i sängen eller soffan och titta på en bra kärleksfilm och dricka te och äta gott. Men det går ju inte när man har ett liv fyllt av aktiviteter. Idag är lillkillen (Vilgot, 5 år) hemma med mig. Snart bär det av till simskolan. Det är bara en av barnens alla aktiviteter. Vår stora son, Jacob 14 år, dansar 7 pass i veckan och vår mellanpojke (Gustav, 12 år,) spelar fotboll ca 7 pass i veckan (inräknat med det han tränar i skolan). Han går i en klass med fotbollinriktning så de har fotbollsträning 3 pass/veckan på schemat.

Men det är bra med aktiviteter och att man har saker att göra. Det är ingen risk att man blir rastlös och det händer alltid något i livet. 😊❤

Likes

Comments

Hej och välkomna till min första blogg!

Jag har länge funderat på att starta en blogg. Jag har Facebook och Instagram och är ganska aktiv där. Jag älskar att skriva och en dröm har alltid varit att skriva en bok. Min man har flera gånger sagt till mig att du borde börja blogga och nu är jag alltså här. Jag har ingen direkt kunskap om att blogga så det här blir lite på försök. Men det känns kul och spännande.

Jaha, vad vill jag då ha för typ av blogg? Vad ska jag blogga om? För vem ska jag blogga?

För vem är ganska enkelt, för min egen skull. Jag älskar som sagt att skriva och har mycket lättare för att uttrycka mig i skrift än i tal. För mig är skriva en slags befrielse. Genom att skriva kan jag få ut känslor och få ut mina tankar. Vilken typ av blogg jag ska ha vet jag inte riktigt ännu. Jag har i alla fall inte tänkt att det ska bli en modeblogg eller dyl. Jag vill använda mig av bloggen till att berätta om mitt liv och framförallt mitt liv som mamma till en ett barn med funktionshinder. De 15 åren som jag har varit det har gett mig mycket erfarenhet och jag vill gärna dela med mig i hop om att det kanske kan hjälpa andra någon gång. Men det är också så svårt för jag vill ju så klart inte lämna ut min son för mycket i det jag skriver. Därför har det tagit så lång tid för mig att bestämma mig för att börja blogga. Men nu känner jag att jag måste försöka. Jag tror det kan bli bra!

I min underrubrik under mitt namn står det "Queen of fucking Everything". Det kanske är lite kaxigt men jag fick en mugg en gång av min syster där det stod så. Den muggen tog jag alltid fram då jag kände mig lite nere en dag och drack då mitt te ur den. Jag försökte peppa mig själv. Tyvärr gick muggen i sönder en dag. Nu har jag istället fixat ett mobilskal där de orden står på baksidan. Det är bra peppande ord. Ibland känner jag mig som värdens sämsta mamma men då tittar jag på dom orden och tänker. Ja, jag kanske inte är bäst i hela världen men jag är i alla fall världens bästa mamma till mina barn!!

Likes

Comments