​Jag hade tidigare en blogg där jag skrivit av mig efter ett break up. Den bloggen ville jag inte ha kvar eftersom att jag gått vidare, samtidigt som de ledsna och hjärtekrossande inläggen, där jag i och för sig smutskastade lite också, inte stämde överrens med den person jag är idag. Samtidigt har det kliat i fingrarna, och istället för att prata av mig med alla, som jag redan gör, känner jag att mitt behov inte mättas där, utan behöver ventileras även någon annanstans.

Jag befinner mig någonstans där jag är fast, på grund av en utbildning. Jag befinner mig i en skola där jag trivs, där jag har fina bra vänner, där jag skrattar varje dag och mår bra för det mesta. Samtidigt får jag panik av småstäder, för att min rastlöshet inte kan åtgärdas, för att det är långt hemifrån (Stockholm) och för att jag inte tillräckligt stimuleras av vad staden har att erbjuda. (Gnälligt det låter.. jag vet, men jag har försökt olika saker.) Extrajobba fungerade bra, tills min chef sålde vilket gjorde att jag nu står utan jobb, och den lediga tid, utöver att plugga som jag redan gör, ger mig ångest. Att vara ledig, med en begränsad ekonomi som student, gör att jag känner mig fast. Söker nya jobb frekvent, umgås med vänner, lagar mat, bakar och tränar. Yes I do it all, och ändå känner jag att mitt behov inte mättas.

Någonstans vet jag inte om mina krav på stimulans är för höga, eller om jag någonstans provat på allt redan som känns nytt och spännande. Det är väl det som är det fina med storstad, att det aldrig tar slut vad gäller "nytt och spännande": Nya restauranger, människor, klubbar, affärer. You name it. Det är där någonstans, i mina bästa unga år, som jag gått vilse och känner att jag måste bort. Jag vill passa på att resa, utforska medan jag kan, innan jag är färdigpluggad, innan jag står där med jobb, lägenhet och kanske partner. Någonstans vill jag inte tänka tillbaka och ångra att jag inte gjorde saker.. Jesus jag är "endast" 24 år.. men med åldern ökar även medvetenheten. Tankar som: Vad gör jag nu, vad har jag ådstakommit, vad vill jag i framtiden, hur ser mitt liv ut om x. Det är så många tankar, och så många drömmar. Ändå känns det som att jag sitter här utan att uppfylla dem, som att tiden i utbildningen låst fast mig i min position. Vidare har jag valt allt detta själv, om jag inte hade flyttat från Stockholm, hade jag alltid undrat hur det hade varit att bo någon annanstans. Den här utbildningen, som jag gillar, finns ju endast här, så där gjorde jag rätt. På samma gång vill jag komma bort.. Jag vet inte vart detta inlägg leder, snarare att jag har så mycket tankar och annat just nu. 

Likes

Comments