Jag är sjukt nöjd med idag. Har bland annat hunnit med en promenad i solen, läsa ut boken Doktor Glas, plugga i tre timmar, avstå från godis, börjat tvätta och nu ska jag iväg på yoga. Skönt med en planlös dag. I veckan vankas tenta, men jag har ju pluggat en del så det ska nog gå vägen. Nu: mot gymmet.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Hej ni, jag vill bara säga att jag alltid följt mottot, "om du inte vill ha mig - din förlut, jag går vidare" när det kommer till killar. I och med att det tog slut med mitt ex är färskt, vill jag säga till er som precis blivit dumpade: Den första veckan är hemsk, det känns som att matlusten och levnadslusten försvinner. Allt handlade om honom, jag vet, du ville göra honom glad, vara snygg för honom, planera livet med honom.
När det försvinner står du ensam kvar, vilken frihet va? Singel är absolut inte hemskt att vara, det är väl ensamheten när helgens kvällar känns långa och när det inte är det roligaste att gå hem själv mitt i natten. Då saknar man någon, eller kanske sitt ex. Nu skriver jag rent allmänt, för att jag själv gått igenom det. Men jag aktade mig för att skicka fyllesms eller ens att höra av mig. Han bok han glömde hos mig, skickade jag på posten. Med boken skrev jag även ett "värdigt" brev där jag tackade för vår tid, önskade honom lycka till och att jag inte ville honom något ont. Det kändes bra att inte sluta som ovänner eller känna fientlighet, för jag tyckte / tycker att han är en bra kille fortfarande, men att det inte fungerade.

Två veckor gick (vi hade ingen kontakt) och jag mådde bättre och bättre för varje dag. Mina vänner var fantastiska, på kvällarna umgicks jag med dem eller ringde någon, för att slippa vara ensam. Med tiden så gick det över och efter 2 veckor ca hade jag kommit över honom. Kanske lite väl fort? Men, som sagt så är jag väldigt självständig och stark som person, diggar mig själv (låter kaxigt, sorry), men insåg att min egen lycka beror på mig och ej någon annan.
Efter ca tre veckor så sågs vi hela gänget igen och jag kände inget förutom vänskap, så vi snappade till och från (som vänner) och det kändes fine för mig. Jag blev chockad när han sa att han tyckte att det var jobbigt att se mig den helgen med alla andra, kanske för att vi rätt öppet pratade om alla snygga killar, kanske för att han inte var mitt fokus. Jag blev så förvånad när han sa att han ångrat sig. Jag förstod att alla saknat det stora gänget, i och med att splittrades när han dumpade mig första gången. Men när han fått tillbaka mig som vän, alla andra tjejer, och allt var lugnt, ville han ändå ha mig tillbaka som flickvän. Han sa att han saknade mig varje kväll, att jag var den han inte kunde sluta tänka på, eller kom ihåg varför han gjorde slut. Vidare sa han att han saknade våre konverstaioner, ja mig överhuvudtaget. Såklart att jag blev smickrad, detta är väl alla dumpades dröm tänkte jag? Samtidigt var jag känslomässigt förvirrad dels för att jag inte hade kvar samma känslor för honom, inte kände ett pirr när jag såg honom, och helt enkelt spande eller andra.

Jag gav det en vecka att fundera, sa till honom att han svikit mig, att han förmodligen saknade att ha "någon" men inte mig, att jag fröstod det som att han ville fylla den tomhet som nu uppstått. Jag trodde på det han skrev, men samtidigt kan det ha varit annat. Han hörde av sig varje dag på sms, på snap, men inget av dem försöken kändes som att han försökte, mer bara att han visade att han existerade. Inget förlåt, ingen "vi borde ses så förklarar jag" eller personligt alls. Den veckan jag funderade satte jag honom även i smyg på "test", se hur mycket han kunde anstränga sig för att få mig tillbaka. För jag inser mitt egenvärde, och jag inser att det finns så många andra bra killar, varför ska jag nöja mig med någon som i första taget inte ens dumpade mig med en bra förklaring? Han sa att vi låg på olika känslonivåer, att jag kände starkare för honom. Bullshit. Har man känslor för någon utan att något dramatiskt har hänt som otrohet eller stora bråk, så dumpar man inte den personen. Då försöker man att reda ut det genom kommunikation. Som att han försökte det? Nej. Sedan var jag i Berlin med brorsan och hans vänner, där blev jag så klartänkt i och med att Marina, en annan tjej som precis gjort slut med sin kille, fick sätta mig på rätt spår och tänka rätt. tack <3

Jag började tänka att: Om han vill ha mig tillbaka bör han anstränga sig mer, och jag tönkte på alla dåliga stunder i förhållandet, hur jag mått mer dåligt än bra den sista tiden, hur jag blev tagen för givet och hur jag förklarade för honom hur jag kände, utan att han när vi fick kontakt igen, försökte hårdare. Lol. Han var inte seriös, och hans försök att få mig tillbaka gällde inte mig som person, utan snarare en jakt att få mitt intresse igen. Jag menar, många gillar själva jakten men inte när den är över? i alla fall så ville jag ses när jag kom hem från Berlin, för att prata. Då hade vi haft lite kontakt, men han var den som hörde av sig sista helgen. Jag sa att jag ville prata, och samma dag frågade han vad det rörde sig om. Då märkte han att jag var arg och kort i tonen, eftersom att han trodde det var lugnt att leka med mina känslor och komma tillbaka för en andra chans utan att gight for it. Han tog mer energi än vad han gav och där förstod jag att han inte var värd en andra chans. När han inte ville ses, för att han märkte att jag var arg, så skrev jag allt i chatten istället på fejan, allt jag tyckte. Att han gjorde oseriösa försök, att han lekte med mina känslor, att han var en douchebag och inte var värd mig. Sedan blockade jag honom, tog bort numret, tog bort från snap och annat. Så skönt. Det bästa jag gjort för mitt välmåendes skull.

Jag tänkte även på de sista månaderna i vårt förhållande, hur jag var den som oftast skrev, hur han tog timmar påsig att svara, hur jag var den som planerade dejter, hans födelsedag och att hitta på saker, hur jag var den som förklarade mina känslor men inte fick gensvar. Jag visste att det skulle bli så igen om vi blev tillsammans, och att distansen under sommaren skulle göra att vi inte kunde ses varje dag och förmodligen glida isär. Det kändes som en tidsfråga angående när vi skulle göra slut igen, förmodligen senast när han blir fördig med utbildningen. Alltså kändes det som ett sjunkade skepp redan. Däremot låter dte som att jag skyller allt som gick snett i förhållandet, endast på honom. Men i detta inlägg vill jag mer visa efterspelet och varför jag sa nej till en andra hans. I förhållandet var jag för mesig och inte sa vad jag tyckte, vilket han på snap sa var anledningen till att det tog slut. Lol att han förklarade det över snap. I alla fall så är jag stolt över allt jag sa exakt vad jag tyckte, att han var så klartänkt och insåg mitt eget värde. Jag tror faktiskt sällan att en andra chans leder någonstans och OM man ger en andra chans till den som dumpade, ska den personen fan FÖRSÖKA och mena det. Så i slutendan dumpade jag honom, och jag har inte ångrat det en sekund.Bra länk nedan för att inse och exet är värd en andra chans. 

http://www.baaam.se/tre-saker-att-tanka-pa-innan-du-dejtar-ditt-ex

Likes

Comments

​Igår när jag snackade med David (en vän) så är det så sant, att tjejer gråter som mest de första veckorna men sedan mår bättre, men att killar mår bra och känner sig fria först, men sedan inser vad de har gått miste om. Men jag känner att det är helt rätt det jag gjorde, skönt. Helgen blir nog en del yoga, vila och promenader, böcker. Behöver vila.

Likes

Comments

Jag läste en himla bra text igår, där en kvinna skrev om skilnaden mellan att "behöva någon" och "vilja ha någon". Jag förstod exakt vad hon skrev. Och där emallan förstod jag skillnaden att jag är min egen lycka genom att jag inte "behöver" någon utan skapar mitt liv som jag vill ha det, utan någon annan hjälp. Mina vänner är mina vänner, min utbildningen kom jag in på, på grund av mig, Berlin åkte jag till för att jag ville, Summerburst var mitt förslag, jobbet fick jag för att JAG låg på. Min lycka och mina behov ska aldrig lyckas uppfyllas på grund av andra.

Och jag är så jävla stolt att jag sa exakt vad jag ville till honom, utan att bry mig om vad han tycker eller tänker. Jag ska fan inte respektera honom när han dumpar mig utan en förklaring och sedan tror att allt är lugnt, när han inte ens helhjärtat försöker få mig tillbaka när han säger att han pngrar sig, att han inte vågar möta mig när jag säger att jag behöver prata. Fegis. Nej fan, så less på killar. Jag är glad att jag inte gav honom en till chans, för innan sommaren hade det misslyckats, och hur han har lekt mina känslor UTAN att säga FÖRLÅT eller att fråga hur JAG mår eller liknande, det visar på hur oseriös han är med det hela. han saknar närhelt, knull och närhet. Jag tror inte att han är van att bli dissad, och jag skiter rent ut sagt vad hans kompisar säger eller hur allt det här uppfattas. Jag tänker inte låta honom knäcka mig igen, ta upp min energi och mina känslor igen. Jag var så arg på honom och jag känner att det börjar släppa, för att jag inte bryr mig längre. Han kan hångla och knulla vem han vill, de kommer aldrig vara lika bra som mig, och han, som vill ha mig tillbaka, får mig aldrig tillbaka. Det är en vinst, och jag njuter över den makten. Shit vad elak jag är, men fan jag bryr mig ej.

Likes

Comments

​Hej ni, jag har mer eller mindre gjort slut med mitt ex, han trodde alltså att han hade en andra chans. Vilket skämt, och jag har sagt till honom att han inte är värd mig, och att han är en douchebag. Seriöst har jag blockat honom på nätet, och facebook, men tagit bort nummer och allt. Lol, vem fan tror han att han är. Ville be honom dra åt helvete, men sedan så insåg jag att jag inte tänker spendera mer tid på honom. Vilket jävla skämt.

Likes

Comments

Tack Marina för du fick mig att tänka klart. Och tack Linnea och David för att jag fick spendera daagen med er. Puss.

Likes

Comments

​Vad ska jag göra? Jag som dejtat en ny, som gått vidare men som står i ett dilemma mellan två killar. Jag lade allt på is, nu ska jag iväg och resa och inte tänka. Sedan när jag kommer hem, ska jag tänka igen. Jag behöver perspektiv och distans, för egentligen vill jag ha honom tillbaka, men frågan är om han är värd mig. Men alla är väl värda en andra chans?

Likes

Comments

Just nu är det så jävla skönt att vara singel. Och jag vet står mitt emellan två plattor, medan jag behöver komma bort och tänka klart. 

Likes

Comments

Först och främst vill jag beklaga det som kände igår i Stockholm. Jag har gråtit nu på morgonen för att det är en tragedi och fruktansvärt svårt att förstå varför. Alla nära och kära är okej, men tyvärr fick fyra stycken sätta livet till jag jag delar min sorg med de anhöriga. Vi måste vara rädda om varandra och stå eniga mot detta. Kärlek kommer alltid vara starkare än hatet.

Nu ska jag stå på öppet hus i skolan och sedan kanske ta något glas i stan, vi får se. Hemma tänker jag inte stanna. Ha en grym helg, puss!

Likes

Comments

Sa jag att jag ska roadtrippa ner till Berlin? Hm, kanske tar köpenhamn på vägen hem också, eller malmö, hur ska jag kunna bestämma mig? :D Blir nästa helg men har inte bokat biljetter tillbaka så får se hur det blir. 

Likes

Comments