Jag tror att det finns flera faser av att "komma över någon". Det har gått två månader som singel och jag är friare än någonsin. Jag färgar håret rosa, något han tyckte var oattraktivt, vilket gjorde att jag inte gjorde det när vi var tillsammans. Jag gör exakt vad jag vill och kanske mer än någonsin känner jag att jag inte bryr mig om andras åsikter eller tankar, sålänge jag uppfattas som en snäll och omtänksam medmänniska. Igår var det countryfest med klassen med wilda western - tema och jag kom sportklädd i "college" tröja i mesh och helt svartklädd, rosa hår, långt bort från temat. Men jag klädde mig som jag ville, utan att oroa mig för att någon annan skulle tycka något, eller säga något. Ingen sa något, många berömde mitt rosa hår, jag kände mig bekväm för att jag fick välja själv.

I alla fall så byter jag småstadsliv mot storstadsliv om en vecka. Denna vecka har också varit fullt upp med tentaplugg, vinkvällar, styrelsemöten, promenader och fotogrefering, bli bjuden på dejt och semesterplaner. I alla fall tror jag att det är bra för mig att lämna småstaden, för här blir jag konstant påmind om honom, hans underbara vänner, samma gemensamma vänner, risk att stöta på varandra i skolan, på krogen, på mataffären. Ni vet, kan liksom inte släppa allt när det är så. Jag har inga känslor kvar för honom, han är en superfin kille och jag önskar att han hittar någon, samtidigt som jag själv önskar hitta någon efter sommaren, även om jag knappast är desperat eller osjälvständig. Jag är mer självstädnig än många, men jag har även ett stort behov att fylla min tid, få skämma bort någon, älska någon, ta hand om någon. Att ha en partner är ett sätt för mig att göra min tid betydelsefull tillsammans med någon, att få uppleva saker tillsammans, att älska, bli älskad. Jag märker hur uttråkad och tomma vissa av mina helger kan bli utan allt detta, även om jag försöker att plugga, träna laga mat, allt det nödvändiga.

Jag är nog menad för att vara i tvåsamhet, även om jag klarar mig bra själv. Och även om jag inte har kvar några känslor för mitt ex, kan jag gråta ibland av ilska för det han gjorde mot mig, att han trodde det var ok. Så kärlekskänslor nej, det har jag inte, men jag kan fortfarande gråta ibland över att har sårat mig, att han gjort mig besviken, att vårat gäng splittras, mer sådana saker. Och ni får tolka det hur ni vill, jag känner ju inget pirr i magen när jag stöter på honom, jag tänker inte att han är den snyggaste jag sett, som jag tyckte innan typ, jag har inte lust att kyssa honom eller vara hans fokus, ni vet allt det där som det var innan, när det var vi. När det inte känns så längre, vet jag att jag är över honom, men samtidigt känner jag mig känslomäsigt blockerad mot andra killar. Killar är snygga, härliga, supertrevliga, men jag känner typ inget behov av någons umgänge mer än vän, eller lust efter ligg eller attt flörta och dejta. Jag vet inte varför, jag känner mig kanske så färdig med killar just nu? Därför behöver jag denna sommar, komma bort, chilla från mitt älskade Karlskrona som är uppbyggt med minnen från vår tid, där jag springer på hans vänner hela tiden, mina vänner nämner att de sett honom. jag behöver bara ett break för att slippa tänka på allt det. Nu låter dte säkert som att jag inte kommit över honom, men det har jag, jag är bara i slutfasen att sluta tänka på honom helt. För även om tänkt mycket om och men, om det skulle bli två igen, när han ville ha mig tillbaka, har jag tänkt på allt igen. De gånger han inte svarade på smsen på flera timmar, hur han prioriterade mig som ett andrahandsval, hur han inte tog det som en självklarhet att presentera mig för sin familj, eller resa iväg med mig. Då tänker jag på allt som gör ont, allt som fick mig att säga nej till honom, att inse mitt eget värde. Då , trots att det var underbart det vi hade, säger jag nej, för att det är lättare att försöka igen med ett ex än att vara själv. Och alla jag pratat med om en andra chans, har alltid sagt att det gick åt helvete. Och mitt hjärta hade inte klarat av att bli dumpad två gånger på så kort tid.

Det fick mig att gå vidare snabbt, att tappa känslorna, även om jag också gjorde en del saker fel förståss, men när man blivit dumpad, och sedan att han vill ha en tillbaka, då ska man inte göra sig själv till ett offer utan stå där rakryddad och stolt, lycklig utan honom. Det gjorde jag, och det räddade mitt välmående. Nu gäller dte bara att sluta tänka på honom mer och mer, för att slippa bli påmind om samma omgivningar, och då behöver jag komma bort. Resa, jobba, träffa nya människor, umgås med familjen, inte ha kontakt med Karlskorna.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Emilia och jag var precis ute och sprang och på vägen hem ringde jag mamma på vägen hem, mors dag idag! I alla fall så pratade vi, min underbara mamma, vad jag älskar henne. Sedan blev det en lång frukost och nu är tanken att sitta ute och sola. Ska bli fint hela dagen och ska dricka vin med klassen för det vankas countryfest :) Mitt liv är fint, det enda som saknas nu är cahsflow.

Likes

Comments

​Hej hörni, lite före och efter, nu har jag alltså det rosa hår som jag längtat efter. Nu är vi ett gäng som ska iväg på bio (de tror att det är en dubbeldate men nope, det är det inte ;) SKa i alla fall inte plugga imorgon, utan ut och springa. Emilia och jag tog den stora rundan (5 km) så nu springer vi ca 5 km varje gång, stolt! Ska sola och bli brunare imorgon med :D

Likes

Comments

Hej hörni, jag försöker att uppfylla många drömmar denna sommar, även om jag ska jobba och tjäna pengar. Igår mailade jag tatueraren och frågade om pris för en undre-breast-tatuering. Det ska jag fundera på lite mer, men jag har velat ha en i ett år nu så kan vara något jag gör ändå :) Sedan har jag precis tonat håret rosa nu, ska visa bild när håret har torkat och får se om jag seglar i sommar? Det har alltid varit en dröm att lära mig segla. Försöker ha många eld i spisen just nu, men kommer inte palla en sommar och göra ingenting. Kom in på litteraturvetenskapskursen också förresten, kommer bli så gött att bara läsa och chilla i sommar! 

Det jag vill göra i sommar, men som kanske är orimligt?

- Åka upp till Norrland och hälsa på Norrland (väntar på svar från morbror)

- Åka till Amsterdam och vara där med mami och syrran (ligger i mammas händer nu)

- Segla skuta och lära mig grunderna lite. Då får jag se Göteborg och Bohuslän samtidigt, alternativt segla i höst men då är det ju skola.. (mailat och vätar på svar)

- Slutföra kursen haha. (redan anmäld)

- Summerburst (redan fixat)

- Tatuera mig, men en rätt dyr summa.. 

- Tonat håret rosa.




Likes

Comments

​Alla säger att ärlighet varar längst och det stämmer väl till viss gräns. Men var går gränsen för vad som är för brutal ärlighet? Jag har blivit en mer ärlig person, även om jag alltid har varit genuin och sagt det jag tycker till vänner etc., så har  jag för min egen del, när det kommer till att förklara känslor, blivit nästan brutalt ärlig?

Igår träffade jag en kille för att lära känna honom bättre, för att jag tycker att alla är värda en chans och för att han var modig och tog initiativ. Dessutom har vi setts flera gånger i större gäng så jag tyckte ju bra om honom som kompis. Men när det kommer till vad jag kan ge av mig själv, mer än kompis, där gick gränsen för mig igår. Jag var tvungen på ett fint sätt förklara att jag behöver vara singel, att jag precis kommit ut ur ett förhållande och inte vill ge falska förhoppningar. Detta är fjärde gången på två månader som jag nekar någon / känner mig otillräcklig och liksom inte kan ge den andra vad den vill. Det känns som att jag skövlar killar, medan jag egentligen gör dem en tjänst genom att inte slösa energi på mig, om de är ute efter annat än vänskap. Just nu är jag extremt ointresserad av allt som innebär kärlek, närhet, flört och allt som kan inleda till kärlek, och för att inte svika någon eller sätta mig själv i en falsk situation eller framstå som annat än att jag är ointresserad, så behöver jag säga ifrån med en gång men på ett fint sätt. Och om det är något så har jag ett behov av att vara ärlig, för bådas skull, för att inte såra i längden. 

Nu låter det som att jag är queen och alla killar kommer till mig. Det är inte så jag vill få det att framstå, jag vill snarare bara förklara hur jag hamnat i de situationer att jag varit tvungen att säga ifrån. Om jag sagt nej direkt utan att träffas själva, utan att ge en chans hade jag snarat ångrat mig och tänkt "men om jag gett en chans".. Samtidigt älskar jag att träffa nya vänner och att umgås, ingen tvekan om den saken, men när jag väl sitter där själv med en trevlig och snäll kille känns det som att jag blir inträngd i ett hörn och att mitt space krymper, som att jag till slut får för lite luft. Igår blev jag nästan frustrerad innan jag sa som det var. Jag märker ju själv att jag inte vill ha något just nu, att jag bara vill vara singel och fri, att jag vill träna, fokusera på studier, umgås med vänner. Jag kommer säkert komma tillbaka, läsa detta och inse hur lyckligt lottad jag var här, så bekymmerlös. Jag känner mig snarare som en bitch och otroligt svårfångad eller som en svikare haha. Visst är det konstigt att jag känner så, när det är jag själv som tar besluten som är ärligt mot båda och egentligen gör som jag känner? Varför ska jag vara en sådan samvetesmänniska som alltid tänker på andra före mig själv?

Relationer på senaste tiden, många som försvunnit, många som kommit. 

Likes

Comments

​Hej ni, han kom med choklad igår och jag var överrumplad, av killar genom åren som jag har träffat, har det aldrig hänt. Så snällt, men samtidigt en väldigt fin och omtänksam en. Men jag vet inte om det är det jag söker xD Vill ha någon trygg, som är självsäker och som är relativt lik mig gällande ambition för skola och kanske hälsa? I alla fall så sa jag det, jag är väldigt rakt på sak hah. 

Likes

Comments

Ibland har jag en tendens för att göra för stora saker av små saker och även att anta utan att fråga först. Det är något som jag behöver arbeta med, men ibland är det svårt.

Likes

Comments

Igår var vi på Scandic och drack öl, vi har snackat hela veckan men jag vet att jag inte vill. Alla är värda en chans dock. Varför vill jag så hemskt gärna vara singel dessa dagar?

Likes

Comments

​Musik är så viktigt för mig, det peppar mig på livet, får igång min träningslust, att få saker gjorda m.m. Jag uppdaterar regelbundet min house-lista och på senaste har jag lyssnat en hel del på grymma Zara Larsson och andra grymma svenska artister. Igår var vi ett glatt gäng som förade, vilket innebar att de satt utanför oss och väntade efter att akitekursen var klar. Läs att jag frivilligt pluggade 7 h extra, en solig lördag, för att bli mer allmänbildad inom ekonomi och sparande. Det var en grymt intressant föreläsning och föreläsaren Alex var både peppande och pedagogisk.

Efter det drog vi ett gäng på Majpartaj efter att ha firat Linnea med förfest, vit sangria och annat trevligt. Det var supermysigt och alla kompisar var där med. Sedan mötte vi ytterligare några på festen, några från klassen och även gamla gänget och kramade alla utan att det var stelt. Alla verkade ha kul i alla fall :) Det var även sista kvällen för mig att feströka, jag har valt att sluta nu för gott, i och med att hälsa och att må bra är så viktigt för mig. Blev även upplyft av E helt random och oj vilka blickar.. Han gick av ilska. Aja, man kan ej kontrollera andra.

Idag blev vi klara med seminariet, diskuterade hemma hos Emilia, cyklade och tränade både boxning och gick en pw på 2 h. Det var soligt och vindstilla, sitter inte hemma då. Imorn ska vi upp och springa så jag ska lägga mig nu,

Likes

Comments

​Jag är så trött på snapchat, instagram, alla dessa hashtags, "babe", "swedish girl", "cute". Man bara: snälla, hur osäker är du? Andras bekräftelse, som absolut ger en boost och ett välbehag tillfälligt, är snarare destruktivt om du inte är lycklig och nöjd med dig själv. Det hål som finns inom dessa osäkra själar, kan aldrig fyllas av andras bekräftelse. Inse hur jävla bra du är genom att träna, äta bra, umgås med vänner som gör dig glad och att leverera. Sedan är jag så sjukt trött på hur ytligt allt är, bikinibilder, översminkade ansikten. Ja, nakenhet och sex säljer, men hur lågt egenvärde har du genom att behöva lägga ut bikinibilder konstant eller översminka dig? Jag tycker det är så synd att många tappat självrespekten och att kvinnokroppen främst objektifieras. Självklart att det fortsätter när många tjejer självmant kägger ut sådana utmanande bilder, även om det är skitsnyggt. Klart som fan att kvinnokroppen kommer fortsätta att objektifieras då. 

Likes

Comments