Första inlägget

Just nu är jag väldans uppskruvad för i morrn ska jag åka till min dotter och ta en ridtur. Det var ett tag sen sist nu jag satt på en häst, tror det var typ i februari på vår fina Goldmine som tyvärr råkade ut för en olyckshändelse och bröt benet. Han är en fin ängel nu och springer omkring med Lurvas. Efter Goldmine kom det hit världens finaste lilla häst som jag trodde jag skulle få en bra framtid ihop med men något hände efter 8 dagar, veterinären trodde att något invärtes blodkärl brast så han dog väldigt fort, det tog knäcken på mej och jag ville inte att vi skulle skaffa någon ny. Jag har ju dotterns åsna och en av hennes hästar här att gå å mysa med och trodde det skulle räcka bra MEN häromdagen när vi var å hälsade på dotter med familj så följde jag med henne å körde häst å den känslan när man sitter i sulkyn bakom hästen, den kan bara beskrivas som frihet och glädje. Då kände jag att jag sörjt färdigt (det värsta iaf) mina änglar och är mogen för ett nytt försök att hitta en "tanthäst"och börja leva igen. Våra andra djur har också hjälpt mej i sorgen som förutom de 2 hästarna också var svärfar som avled och en av mina fina katter. Allt skit på en gång liksom men nu jäklar ska det bli ordning på kärringen igen och det äventyret börjar i morrn. Ser verkligen fram emot ridturen, det va år och dar sen hon och jag red samtidigt. Ska bli så kul och även om jag vet att kroppen kommer att skrika efteråt så är det värt det för man mår bra inuti å så får man väl kapitulera och vila kroppen några dagar. Nu äre sovdax, natti natti

Likes

Comments