View tracker

Fikapaus i Danmark, VI ÄR PÅVÄG HEM!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Först och främst har jag fortfarande ont i den tån som blev mosad den dagen som jag både gick omkull med en häst och blev avslängd från en annan.. Det är typ 2 månader sen snart.. Dock gör det inte alls lika ont längre men har svårt att böja den ordentligt, den är typ stel..?!

Sen har jag haft en bussy dag idag. När jag kollade på planeringen först fanns mitt namn på 8 hästar... Utan groom är det väldigt stressigt. Dessutom var stallchefen ledig idag vilket innebär mer mark-jobb så fick göra en ändring i den planen. Skickade mina tant-hästar som jag ridit senaste dagarna till maskinen och en fick gå på linan. Sen hoppade jag två. ASSÅ TVÅ som inte är min egen häst.. Trots ordentlig långdusch känner jag fortfarande panik-svetten. Lite tårar, hjärnsläpp och sammanbryt på första hästen, sen den andra hästen var en spontanare.. Fick lite hjälp med en speciell häst och plötligt säger han "and now you come on the yellow verticle". AHHHHH. Ska det tilläggas att han hade hoppat hästen några dagar tidigare och konstaterat att "den är inte bra nog för sporten eftersom att den är för svår för en amatör men inte riktigt tillräckligt bra för de största klasserna". När jag googlat hästen (hehe) hittar jag att den gått S* för 7åriga hästar, tror det är typ 140-150............ Iallafall, känslan var mycket bättre och jag höll huvudet i styr mycket bättre. Som vi hade konstaterat efter första hästen blir jag väldigt nervös och blir då passiv, spänd och höjer handen, driver för mycket eller tar för mycket. Detta i kombination men hjärtklappning, svårt att fokusera på uppgiften och ibland även ta instruktioner gör det skit. Jag blir frustrerad för att jag vet att jag kan mer och bättre, att jag gjort det tidigare och att det inte borde vara några problem. Tårarna kom i samband med att han sa: Blir du nervös? För du kan detta egentligen, du är tillräckligt talangfull. Du har ingen anledning att bli nervös för du har verkligen inget att förlora eller någon att göra besviken.

Han är bäst. Verkligen, det är samma person som hjälper mig med att rida och hoppa min häst ibland. Dessutom den person som kan oerhört mycket om sporten, djuren och är otroligt skicklig. Vi kan väl säga såhär: Hästen som vann den stora Grand Prixen i Aachen i somras har han tidigare ridit, tävlat och utbildat.. En vit holsteiner hingst från 2007 efter Colman. För er som inte vet vad Aachen är så är det STORT. Vinstpengarna i den största klassen är 330000 euro, till vinnaren, sen är det en massa mer... Klassen är sponsrad av Rolex och många världskända namn finns alltid i startlistorna. Anyhow, en härlig person jag faktiskt har sagt att han alltid kan ringa om han behöver hjälp så ska jag se vad jag kan göra.. Speciellt om han ska på några stora och roliga tävlingar.. Eller typ nån spring-tour i typ Italien, Frankrike eller Spanien.. JAG ÄR PÅ!

Hm.. Vet inte riktigt var jag ville komma med detta inlägget men ja.. Godnatt och vi hörs och ses snart!

Denna lilla busen (han med den vita fluffiga svansen) ska jag också ta och skriva ihop några rader om någon dag... Har ju listan på alla hästar jag ridit så ska försöka ge er en bild av vad det är för nått jag pysslat med här borta.....

Likes

Comments

View tracker

Live-update från jobb såhär en måndagmorgon... Chefen ligger hemma med brutet ben, italienaren är hos på sjukhuset nu och får handen gipsad och sen är vi tre personer som slutar inom de närmaste 2 månaderna.. Ja lite kaos kan vi väl konstatera..

Vissa har sovmorgon idag...

Likes

Comments

Precis som jag skrev igår är jag nu snart påväg hem. Efter "bara" 4 månader eller 4 långa månader, beroende på vem man frågar. I alla fall, tänkte att jag skulle ta upp lite kort varför jag har bestämt mig för att lämna och varför just nu.

Först och främst är det för att det är väldigt tufft att vara i denna miljön. Jag går från mitt rum innan 6.30 på morgonen och är hemma mellan 12.40-14.00 och sen är det jobb igen fram tills ungefär 18.30. Ibland slutar vi lite tidigare men ofta är det senare... Sen är det inte så att under alla dessa timmarna så sitter jag stilla eller tar det lugnt. Nej, det sopas, byts täcken, bärs tunga grejer fram och tillbaka, rids eller fixar nått annat.. Det är tufft både fysiskt och psykiskt. Att börja dagen med en riktig skit-träning och veta att man sen måste rida 4-5 hästar till. Att ramla av och veta att man måste upp i sadeln igen resten av dagen. Att fortsätta trots att kroppen skriker och allt suger. Att bli uppslängd på galna unghästar och hingstar med orden "börjar han krångla och du blir rädd så bara släng dig av, hästskrället är dum så det gör inget om han springer till skogs.." och sitta kvar tills hästen är färdigskrittad låter kanske inte som e utmaning men det är ganska många tankar under de minuterna...

Men trots allt jag upplevt här som varit tufft eller sånt jag känt att jag inte riktigt kan stå bakom så hade jag ändå rekommenderat alla i min situation att ta sig tiden att åka och göra något sånthär. Både för att man lär sig mycket om djuren och sporten och för att man får uppleva massor av olika saker. Främsta anledningen är dock allt man får lära sig om sig själv och hur mycket man utvecklas!

Jag vet nu att detta livet är inget för mig.. Jag älskar hästarna och sporten men inte på denna nivån och detta sättet. Jag vill inte att mitt liv ska vara så beroende av "ödet", olyckor, sammanträffanden och tur. Ena dagen är du på toppen och nästa är du på botten. En skadad häst och du kan vara ute ur leken... Nej tack. Däremot att ha det som hobby, absolut! Att tävla och rida för att utvecklas och ha kul samt förhoppningsvis sälja hästen för mer än du köpt den för. That's good enough for me! Och nu vet jag det, precis som att jag vet att jag överlever själv i ett nytt land. Jag klarar att handla och laga mat (även om det blir en del chips och choklad istället för frukt.. Jag kommer behöva en detox från all skit när jag kommer hem..), jag vet att jag kan tvätta och hålla någorlunda ordning och reda runt mig.. Jag överlever helt enkelt! Så har tanken nån gång slagit er att ni vill testa detta livet så ÅK, gör det och bildad er egen uppfattning.

Likes

Comments

1/3 år, 4 (typ) månader, 16 veckor, 114 dagar

Ja, tiden springer iväg. Efter mycket velande, känslostormar och tankar har jag nu bestämt mig för att återvända till sverige. Det har varit en tuff tid här, massa skratt och tårar. Massa fantastiska människor men också idioter. Trevliga hästar och riktiga odjur. Massa minnen och erfarenheter... Ja, framförallt erfarenheter. Hur gör man när man brännmärker föl? Visste ni att hästens "bröst" kan "sprängas" för att de blir så fulla av mjölk? (nej, det visste inte jag heller förens jag såg det med egna ögon..) Hur får man bångstyriga föl att följa med från fölbetet in i stallen utan att varken människor eller hästar dör? Vad händer om man utmanar rumänska gårdskarlen i att han inte kan rida en häst barbacka i grimma? Vad händer om man ger mig och en annan tjej ansvar för hela anläggningen under en dag eftersom att alla "normala" "chefer" är iväg på olika håll..? (ska det tilläggas att vi har typ 60 hästar på box + lösdrift med 9 föl, sen stora beten med unghästar och avelsston.. Alla ska tittas över, ha rätt mat vid rätt tidpunkt i rätt mängd och dessutom få rätt typ av motion och skötsel.)

Och så vidare och så vidare och så vidare... Kommer att komma hem runt månadsskiftet så fram tills dess ska jag skriva ihop nån bättre sammanfattning om mina tankar samt ta mig tiden att skriva ner lite av de saker som jag varit med om men som hittills inte hamnat på bloggen. Så än behöver ni inte sluta titta in här och läsa! Vi ses snart! <3



(om ni undrar om titeln så är det inte mitt ego som blivit större än livet, det råkar vara en låt.. Googla vettja)

Likes

Comments

Det gick snabbt att ta sig från mig till Hamburg, vem som var bakom ratten får ni gissa.. Men Autobahn är ju faktiskt något som ska upplevas i vänster körfält, i hög hastighet..
Tyskarna åker till Sverige för små söta hus mitt i skogen (gärna röda med vita knutar, typ barnen i Bullerbyn-känsla), vi svenskar åker till Tyskland för att få köra bil hur snabbt vi vill samt att köpa med sig alkohol hem.. (Flummigt, så nu avslutar vi detta och går till nästa bild......)

Vi käkade mycket god frulle. Jag som är van vid "kakao" och rostemackor med jordgubbssylt tyckte att det var trevlig omväxling!

Vi turistade. Alltså gick från frukostställe till fikaställe och sen hem.... Riktigt så illa var det inte men det är nått speciellt med känslan av att sitta inne med höstkylan utanför, dricka varmt och snacka om livet i flera timmar med underbara vänner! Så summa summarum, vi såg en del men vi var inte direkt mega-turister..

Vi va på Reeperbahn, som faktiskt är något som måste upplevas om man är i Hamburg! (Vi gick dessutom förbi platsen som är nån typ av grej till Beatles, inte för att jag tror att de andra vet om det.. Men nu vet ni!)

Likes

Comments

I fredags stod jag i sadelkammaren och skulle precis börja putsa alla grejer när ett gäng välkända ansikten kliver ur en bil som står parkerad utanför. Nells, Mills, Jonne och Sof hade kört hela vägen hit för att överraska mig. Så vi har umgåtts hela helgen! De hade fixat boende inne i centrala hamburg så vi åkte dit, käkade gott, promenerade rundor, snackade massa skit och festade. Lördag på Reeperbahn är något jag rekommenderar starkt. Vi träffade ett gäng tyskar som vi hängde ihop med under kvällen, historien är enkel. Jag hade fått tips om en nattklubb som visade sig ligga typ 500 m fågelvägen från där vi bodde och sen tips om nattklubb på reeperbahn 40 min bort (om man promenerar), så logiskt sett valde vi den närmaste. När vi kommer dit i svarta byxor, blusar och converse inser vi ganska snabbt att det var fel outfit, vi möts nämligen av kortkort och stilettklackar... Och mycket riktigt hade de nått special som gjorde att converse räknades som "för sportigt" och inte tillåtet. När vi går därifrån möter vi ett gäng som vi ser också är fel-klädda. Två av våra tappra krigare springer ikapp dem igen och vi bestämmer oss för att hänga på dem. Det leder till att vi efter ett tag sitter 12 pers i taxis påväg till reeperbahn. För er som inte vet vad Reeperbahn är så kan jag informera om att det är där hororna, strippklubbarna och knarkarna håller till. Enligt wikipedia: Området som Reeperbahn ligger i är ett bekant red-light district, ett nöjeskvarter med olika inriktningar från barer, disco till sexklubbar och även prostitution. Flera av Hamburgs största sexbutiker ligger på denna gata, bland annat Europas största fetischvaruhus i två våningar (Boutique Bizarre). Flera teatrar men även kasinon finns vid gatan.

Vi var på en klubb inne på gatan "Große Freiheit", riktigt kul hade vi men sen är det klart att man tänker en extra gång när man är i den typen av miljö. Försöka att alltid ha koll på var kompisarna befinner sig och se till att ingen lämnas själv. Sen är det ingen fara att vara inne på klubbar och liknande men som unga, ensamma tjejer är det inte så att man väljer att gå hela vägen hem. Taxi och sunt förnuft kommer man långt med. Så ja, vi hoppade in i en taxi strax innan 05 och stupade sen i säng vid 05.30. 10.00 checkade vi ut och sen åkte vi till Neumünster för att käka sen brunch på ett trevligt ställe där. Sen lämnade tjejerna av mig här och körde hem till sverige. En stor fet puss till några av mina favoriter som tog sig tiden att komma hit och hälsa på mig. Betyder oroligt mycket att ha såna fantastiska vänner i sitt liv! Nu ska jag försöka tigga lite bilder från de andra så att jag kan lägga ut det också här! Kul att kunna kolla tillbaka i framtiden och se och läsa vad man gjort ;)

Likes

Comments

Förra helgen hände massor. Vi befann oss i Kiel för Baltic Horse Show, tjeckiskan var där hela helgen och jag åkte dit efter jobbet på lördagen med italienaren. På kvällen var det show och fest, ganska kul. Inte klockrent men ändå okej. På söndagen får jag först reda på att min fantastiska gammelmormor har gått bort 102 år gammal och sen ramlar chefen av och pajar sig totalt. Benet brutet och allt i leden mellan foten och benet är kaput, dessutom (om jag förstått det hela rätt) så hade benet gått ut genom huden så att det var öppet.... Iallafall, han kördes direkt till sjukhus och opererades, jag hamnade ensam mitt i Kiel i en bil som jag skulle köra hem. Inga problem om det inte hade varit så att maps och all annan navi i min telefon inte fungerade... Tillslut fick jag tag i mamma, fick syn på ett par hästöron i en trailer som jag kände igen och lyckades komma ut på autobahn åt rätt håll! Iallafall chefen är fortfarande på sjukhus och ska opereras igen imorgon (tror jag), sen får han väl komma hem några dagar efter det. Men det är ju en jäkla tid innan han är tillbaka i en sadel igen.. Men ja, sånt händer och tyvärr är det en del av sporten.

Likes

Comments

Om jag har räknat rätt har jag nu klarat av 108 dagar här nere.. Var tar tiden vägen?!? Känns på ett sätt som vi kom igår, men på ett annat som att vi varit hör i evigheter (vi är alltså jag och hästen). Det rullar på här nere, i helgen hade jag svensk-besök av faster vilket var kul, dessutom innebär det att jag fått ett gäng fina bilder som hon passade på att klicka när hon knatade omkring här!
Annars är det ganska lugnt, mycket kunder och det börjar bli tunt i stallet. Enligt rykte finns det dock massa unga förmågor som ska in från beten, både för att ridas om och för att sättas igång igen. Hmmmmm säger jag till det, jag gillar unghästar men inte sååååå unga och gröna... Tycker det börjar bli bra efter 4.5år, innan dess är de ofta opålitliga och jävliga... Rörigt detta blev men ville titta in och säga att jag lever! Lite ont i kroppen för tillfället och trött trött trött men annars okej.

Likes

Comments

Vissa dagar är bättre än andra. Idag har egentligen varit en bra dag, red tre hästar på förmiddagen och hade sen hela eftermiddagen till min egen häst och allt fix som måste göras i ett stort stall. Menen, trots finväder, lugn dag och allt sånt känns idag skit. Jag längtar hem, till min familj, mina kompisar, min säng, stallet hemma, ett "normalt liv"... Problemet här är det inte finns något som heter "gå till jobbet" eller "komma hem". Jag bor på gården, går ner till stallet 6.25, kommer normalt sett tillbaka till lägenheten nån gång mellan 18-19, käkar, dushar, sitter med datorn eller en bok och sen sover jag. Varje dag, alltid. Det finns liksom inget som heter att komma hem och prata om hur dagen har varit, träffa andra människor eller ha tid och ork att hitta på något. Man lever i en liten bubbla... Hittills har vi (jag och hästen) klarat av 12 veckor och 1 dag.. Vilket när man säger det så plötligt låter väldigt väldigt länge.

Imorgon är det söndag vilket innebär ledigt, ska bli skönt. Söndagar brukar spenderas sovande, städande, tvättande och pluggande men också en snabbis till stallet för att ta ut mitt monster ur hennes box. För tillfället är hon mycket missnöjd då vi håller på att tvätta alla stallen vilket gör att hästarna flyttar runt hela tiden och hon får nya grannar hela tiden.. Men troligtvis bara nån dag till och sen kommer vi att ge henne en ny box där hon får stå i ett hörn så att hon kan komma undan lite mer. En taktik som vi använt oss av hemma också och som då ledde till en mer harmonisk häst. Förutom att vara arg på sina boxgrannar var hon också mycket upprörd över det faktum att jag jag mig på att frisera henne idag. Senaste tiden har manen bara fått växa så nu var den väl närmare 2dm och supertjock. Knäpphästen blev galen så fick ta hjälp av en tant i stallet att rycka. Så nu är den kort och tunn och jag ska bara klippa till den också, men en sak i taget när ens höst är en liten donna.

Likes

Comments