i fredags var det dags att sätta på sig mina sönder trampade nu mera festivalskor igen. träffade upp några vänner och så gav vi oss ut i skogen för skogsrave!!! vi hade det magiskt bra och jag hoppade runt mellan stenar och dansade hej vilt till runt sju på morgonen. det var fantastiskt. finns inget ställe jag mår så bra på som i skogen och på rave!!!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

har klippt ihop ett litet filmklipp från mina dagar på emmabodafestivalen. den blev rätt kort då jag ville festivala och inte springa runt med en kamera. men heeejjhoppp här har ni lite material i rörelse i alla fall.

Likes

Comments

finns det någon härligare färg än orange!!! och gul!!! älskar mina hyfsat nya byxor från humana second hand!!! dom är sååå nice!!!! 

Likes

Comments

har tappat bort tid och liv helt. alltså har ingen koll på något. funderar ofta över om jag verkligen är vid liv. för det känns ju inte så. det är visst sommar. eller den har ju snart redan varit. jag är sen med allt. som sagt ingen koll på något. lever på att dagdrömma istället för att faktiskt förverkliga drömmar. och tiden går. så jag får ju skynda på med att göra en liten sommar lista här innan det är för sent.



vad ska du göra i sommar?

har varit i skåne och västervik redan. annars blire lite festival nästa vecka och sedan pridevecka i sthlm antagligen. hoppas på en utlandsresa med en fin också. och åka skateboard såklart.


hur länge ska du vara ledig?

alltså en har ju varit ledig i cirka fem år. men ska ju faktiskt börja plugga i augusti på distans.


vad vill du verkligen hinna med?

en resa någonstans!!! och helst en psytrance festival i något land som inte är sverige.


vad tror du egentligen att du kommer göra?

önskar att jag kunde göra just det. göra något egentligen. men antagligen blir det väl att fortsätta med att dagdrömma.


vad kan gå fel?

det skriker ju fel om hela mig. nej!! men!! som psykiskt sjuk kan saker gå fel vilken sekund som helst. utan någon vidare anledning. skulle till exempel kunna vara påväg till någon fin plats och helt plötsligt få en psykos. sånt får man liksom alltid vara beredd på.


vem kommer du vara mest med?

jag är ju överallt och ingenstans cirka hela tiden så hinner knappt förstå vem jag ens umgås med. men, kommer nog träffa en fin person som nyligen kommit in i mitt liv väldigt mycket.


vad kommer du lägga mest pengar på?

antagligen cigaretter och alkohol tyvärrrr. måste ge mig. utan det kunde jag varit på ett flygplan nu, kanske.


kommer du bli brun?

jag är typ vitast av vitast så antagligen inte. men lite fräknisar brukar titta fram. och det kan ju vara lite fint.


vad kommer du äta?

massa gott veganskt!!! helst som jag själv lagar. och gärna med härligt sällskap. och en öl på det.


vad kommer du dricka?

öööl!! och ice tea!! och pepsi max!!! och choklad havredryck!!!


vad kommer du ha på dig?

kjolar!!!! älskar kjolar!!! och baddräkt.


hur kommer du att göra dig illa?

i så fall skulle det nog vara när jag är i parken och åker skateboard. eller om man är lite för full och dansar påväg hem.


hur kommer du minnas din sommar sen i september?

jag gissar försvinnande kort men fin. och kaotisk.


Likes

Comments

Har märkt att även fast jag tjatat om min sjukdom och förklarat flera gånger så förstår inte folk. Och här pratar jag inte bara om ens vänner. Även fast du som läser inte känner mig. Eller någon som har bipolär sjukdom så snälla läs på. Även om andra sjukdomar. Någon gång kommer du träffa en psykiskt sjuk människa. Och det har du säkert gjort. Utan att märka det. Och du har endast stämplat det som en konstig person eller någon som vill ha uppmärksamhet. Ja visst. Jag är konstig. Och jag vill ha uppmärksamhet. Men det är inte det som är grejen. Det finns så mycket bakom. Och det är viktigt. För hur ni reagerar och kastar ur er ord ur munnen som inte hör hemma där när ni inte är pålästa kan ta en persons liv. Psykiska sjukdomar är inget att skoja om. Det är allvarligt och folk måste börja sätta sig in i det. Uppmärksamma. Prata om det så som man pratar om dom roliga sakerna i livet. Allt man visar behöver inte vara bra och roligt. Det är okej att må dåligt. Och det är okej att visa det. Överallt. Vart man vill. Hur mycket man vill. Så börja visa respekt. Och se saker från andras persperktiv. Mitt perspektiv. Som psykiskt sjuk.

Här är en länk där du kan läsa om bipolär sjukdom. Och även andra sjukdomar. Ta din tid. Det handlar om tio minuter i ditt liv.

Likes

Comments

tänker mycket hela tiden. för mycket. om så ologiska konstiga saker som inte borde finnas i mitt huvud egentligen. men det kanske är bra. ändå. jag vet inte säkert. men vad spelar det för roll. hela jag är väldigt ologisk och konstig just nu. det är en sån period. där saker bara händer. som inte borde hända.men som man inte kan stoppa riktigt. det bara fortsätter fast man försöker sluta. om och om igen.

var i alla fall söt med min kattiisbbby igår innan jag drog på skogsrave i regnet som slutade med pjamasparty och fem pers i en säng. men det var mysigt. sovsällskap till en större nivå. men sånt kan behövas ibland också.


Likes

Comments

jag blir inkastad i ett rum. som lika väl kunde ha varit isolering. sitter gråtandes i ett hörn medan ett flertal personal kommer in. tar tag i mig. kastar mig i sängen. håller fast mig. och trycker in en spruta i mig. detta skulle göra mig lugn. få mig att kunna sova ett tag. dom går ut stänger min dörr och där sitter jag kvar själv i min säng. är mest i chock. men blir snabbt ännu mer ledsen än tidigare. får panik. går runt i cirklar. mitt huvud exploderar av tankar. av hopplöshet. någonstans i paniken somnade jag. och timmar blev till dagar. jag vet fortfarande inte vad det var i sprutan dom gav mig. jag vet bara att det var flertal dagar sen och att jag fortfarande är helt borta. jag ser knappt vad jag skriver för allt är så suddigt. och jag kan knappt stå eller gå. jag är som en zombie. jag är inte död. men jag är inte heller levande.

Likes

Comments

jag har försvunnit. försvunnit in i en värld av ständigt döljande. ständigt förnekande. men egentligen dras jag så långt ner under marken man bara kan. längre ner än jag någonsin varit. att bara orka andas är så ansträngade just nu. jag orkar faktiskt inte egentligen. jag är förlorad i det mörkaste mörkret. och det blir bara mörkare för jag bara faller djupare och djupare. kan inte ta mig upp. kommer inte komma ur det. det här mörkret. som är fullt av ensamhet och tomhet. vill bara skrika att jag klarar inte mer. att jag vill ge upp. för nu har jag ju faktiskt ingen. så vad gör jag här?

Likes

Comments

har en väldigt rosa period just nu. menar verkligen VÄLDIGT. när jag kollar kläder i butik och hemsidor kollar jag bara på det som är rosa. och när jag klär mig om dagarna är alla plagg rosa. varje dag. får hoppas denna period inte går över då hela min garderob är rosa nu och jag då inte kommer ha någonting att ha på mig. MEN rosa är så himla himla fint!!

Likes

Comments

den femtonde september förra året blev jag inlåst. jag sprang över en stor väg utan att kolla mig för. sprang till en bro. kollade åt sidan och såg en polisbil stanna. dom kastade sig ut ur bilen och tog tag i mig precis när jag släppte taget från bron. några timmar efter handfängsel och möten med polis och psykiatrin tar polisen mig med sig i sin bil och utan någon förvarning åker dom iväg och berättar att jag nu ska till vemyra sis hem som är ett låst ungdomshem. jag får säga hejdå till mina föräldrar genom bilrutan i knappt en minut sen efter sju timmar är jag framme. jag var så tom. så rädd. så förrvirad. så mycket tankar och frågor utan svar. jag var helt ensam.

polisen lämnar av mig till personalen på hemmet och jag får ett rum. det är fult. och tomt. klockan var runt ett på natten och jag gick direkt och la mig. kommer inte ihåg så mycket av första veckan där då jag var väldigt rädd och blyg så var mest inne på mitt rum. efter den där veckan gick det snabbt att bli nära med både dom andra tjejerna som bodde där och personalen. det var helt plötsligt en stor familj och jag trivdes med människorna runt om mig väldigt bra. när det var bra. vilket det inte så ofta var. hemmet var uppdelat i fler olika byggnader. två behandlingshem och en akutavdelning. jag bodde på akutavdelningen. och om någonting hände på någon avdelning så gick det ett larm i alla avdelningar. det larmet tryckte personalen på när det var för stökigt. när folk försökte skada sig eller gjorde sönder saker. det larmet körde igång minst tre gånger varje dag i mina tolv veckor där. ni kan då tänka er hur stökigt det var hela dagarna. det var skrik det var slag det var blod. eftersom det är sis så får personal göra samma saker som poliser. alltså hålla fast oss osv. jag blev nertryckt och fasthållen varje dag. vet inte hur jag ska förklara hur det var för att ni ska förstå hur jävligt det faktsikt var. alltså jag och alla andra som bodde där mådde så himla dåligt. det var självmordsförsök och rymmningar och en sönderslagen avdelning varje dag. när jag bodde där blev jag omhändertagen av polisen fem gånger för att åka till psyk för att jag mådde så dåligt där. man blev så triggad av att bo där för så fort en sätter igån så gör alla det. personalen räcker inte till och alla som bodde där på slog sönder sina rum samtidigt. det känns så konstigt och jobbigt att ta upp saker igen för jag har typ glömt att den här tiden har varit men nu när jag skriver om det känns det som igår.

det var allt jag orkar ta upp idag. det kommer självklart fortsättning snart. det är väldigt mycket som hände så kommer många delar. kram


Likes

Comments