Nu har det nya året börjat vi är 4dagar in i det dessutom! För tillfället har det inte hänt speciellt mycket utom att jag har packat inför flytt, funderat på vad jag ska ha på mig på min resa som sker i slutet av Januari, vad jag ska köpa till min Pojkvän i födselsedagsprisent, köpa nytt hö.

Som ni hör så är det inte jätte mycket som händer för tillfället, mest frågor som kommer få sina svar så småning om. Allt har sin tid så att säga.
Jag skulle vilja sammanfatta året 2016 som väldigt rörigt, men väldigt mycket roligt.
Det har vart mycket krig i världen och ISIS har tagit stor plats.. jag hoppas att dem högtuppsatte kommer på något hur vi ska bli av med dem...


Det har hänt mycket för mig, jag har kommit på (Själv diagnoserat ) Att jag i störtsta sanolikhet lidet av panikångest i mindra grad och en lite mildare grad av deprition som jag kämpar med. Men det är inte bara negativa saker som hänt mig, jag har cyklat Cykelvasan jag har cycktlat ängelbreckt och lite lokalare motionslopp på cykel. Jag har insett att det inte är min kropp som begrensar mig det är mitt psyke och att jag själv måste ta tag i det för att komma någon vart vilket jag har planerat att göra nu under 2017. Jag har ju även fått barn, ett pälsbarn, Dexter. Värdens snällaste kanin med mycket personlighet! Jag har även insett att han har knubbat på sig och behöver banta lite.. x) Men han är rund o goo precis som sin hårlösa mamma.

Listan kan göras lång vad som hänt under 2016, men om jag ska vara ärlig så är 2016 som en dimma av att jag inte ens kommer ihåg vad som hänt, tiden har bara swishat förbi och jag vet inte riktigt vad jag ska säga om saken... Men nu är det iallafall nytt år med nya möjligheter!

I år tar jag ÄNTLIGEN studenten, efter sååå mycket jädrans slit så är det ÄNTLIGEN min tur, som jag kämpat med psykisk ohälsa, hoppat av skolan börjat om mått dåligt mått bra och nu är det dags! Jag ska skaffa jobb flytta tillbaka till Daniel och jag ska riktigt kämpa för att få allt att funka! Det här året ska bli bra, jag vet det <3

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Som en mamma skyddar sitt barn skyddar jag mitt pälsbarn mitt fina underbara pälsbarn ❤ som nu är kastrerad.

Jag ljuger om jag säger att jag inte var nervös, jag va så sjukt nervös. Efter att gjort nograna sökningar så visste jag att söva en kanin är jätte riskabelt då kaniner är väldigt stresskänsliga. Men efter att han börjat uppvakta mig dagligen och flera gånger på bara få timmar så beslutade vi oss iallafall för att kastrera honom då mångq även skrivit att hans uppvakningar kan bli värre och många kaniner som börjat må bättre.

Vetrinären kollade igenom honom innan kastreringen och han hade bra hjärtljud var bra hull (2,5kg på ett ungefär) och helt frisk! så det skulle gå bra, men risken finns ju alltid.
Så vi lämnade honom där o åkte hem. Helq dagen var jag på helspänd om dem skulle ringa och säga att det inte hade gått bra eller att han var klar. Men vi fick vänta till kl 15 innan vi fick hämta honom och allt hade gått jätte bra och det var viktigt att få igång magen och det fick han senare på kvällen.

idag är han 98% återstäld och nästan mer utotriktad min älskade pälsboll ❤
I vår får han kanske en kompis 😀
Han är värdens mysigaste ❤❤

Likes

Comments

Jag har mått så jävla dåligt. Och att svära en gång är närmare en underdrifft. Att käka mediciner varje dag.. att ha ont i huvudet varje dag, att ha ont i magen varje dag, att inte kunna somna varje dag, att vakna upp som en zombi efter piller ökning eller att bli svintrött och däcka på soffan varje dag med piller ökning.. Att handskas med min pannikångest eller min plötsliga minnesfölust när jag går in i en matbutik helt själv.. Som sagt.. jag har inte mått bra och jag mår fortfarande inte helt bra.

I September 2016 så kom min lärare in i klassrummet och sa har ni anmält er? Alla kollade frågande på henne och förstod inte ett smack.. Det skulle tydligen vara en tävling för alla i hela Sverige som läser Kontitori årskurs 2-3 i gymnasiet. Alla var super peppade och alla skulle skriva ett brev. På brevet stod det att man skulle skriva och dessutom på engelska. :

- Introduktion om dig och varför du brinner för konditori

- Dina framtidsmål och vart du ser dig själv om 5 år
- En beskrivning av vad du gillar mest med konditori

Vilket jag genast skulle göra. Samma kväll satte jag mig och skulle skriva och jag funderade en sväng innan jag började. '' Bakery and pastery have change my life, from having bad luck and feel sad and have PTSD to find baking cookies and cakes, its wos so wonderful, and bla bla bla bla blaaaa.'' Självklart skrev jag inte bla bla blablaaa. Men jag ångrade mig snabbt och suddade allt. Jag visste inte vad jag skulle skriva.. och varför skulle jag skriva? Jag har ju ändå ingen chans. Och tävlingen slutade den 30 november.

I mitten av november hade jag en konstig magkänsla och allt jag kände för konditori fann i mitt huvud.. det var som det väntade på något sätt att komma fram, igenom mina jobbiga tankar. Jag satte mig åter igen för att skriva, och denna gång gick det lättare, och det kändes riktigt bra för varje ord jag satte in i texten var sant och allt kom från hjärtat.

Jag skickade in och fick svar att dem fått det och att det var ett underbart brev. Och att vinner man så får man veta det i början av denna månad, alltså December.

Början av december kom och ingening hände... Jag väntade tålmodigt tills den 7/12 och sen gav jag upp '' dem valde inte mig.. '' Jag ska vara ärlig och var faktiskt lite deprimerad av det.. det var ganska jobbigt för att jag hade skrivit med hjärtat och det räkte inte, Men visste at dem säkert hade fått in 1000 brev om ej mer och där av skulle dem hitta andra 20 elever som skulle vinna.

I början av denna månad hade jag gett upp totalt och hade gått vidare.. Tills.. Jag fick ett svar!! Dem hade svarat mig!! Jag vart förvånad och öppnade mejlet, där inledningen var följane :

Hej igen Sofia,


Jag vill börja med att gratulera! Ditt bidrag till vår tävling för en resa till Schweiz har utsetts till en av vinnarna! GRATTIS!


Vdqgdusahydipa Så stod det i mitt huvud när jag läste texetn igen.. och igen.. jag satt i klassrummet och kunde inte sluta sitta och läsa med öppen mun.. Jag satte händerna för munnen och stalde mig upp och sa '' Jag ska till Schweiz'' Jag kollade på min lärare och berättade att jag hade vunnit och jag skulle till Schweiz.. Och ärligt jag fattar det inte ännu.. Jag skakade när jag visade min ena lärare mejlet och sprang sedan till min konditorlärare och skrev '' VI SKA TILL SCHWEIZ!!!'' Jag skakade i hela kroppen och kände hur tårarna kom.. samt migrän.. allt släppte och som jag väntat och vart sååå nervös! Jag har ej fattat det ännu.. Jag vann!

Och nu undrar ni säkert vad jag skrev här är texten.

Hey! My name is Sofia Karlsson i am 20 years old and live in Nora with my Boyfriend Daniel.

I go to school in Hallsberg, the schools name is Alléskolan, its like 2h from Here with the bus and trains. But its worth it, why you may ask me? Its because i Reading the best program in school, Bakery and pastry.


I love to bake its the best thing I know. Its a lovely thing to build pastries, cakes and cookies from beginning. Making the flan case or jam or the decorating! Its art to build a perfect looking cake and make the taste take you to heaven! And that what I love with it, you will always grow and make something better then you did at first, learning new things about a cake or learning a new way to decorating, how the colors make the difference and how to make people also eat with ther eyes and i want to learn it all!

This is my bigest passion, to make people love my creation, not just with the tast, i want them to love my creation with both the taste and the look.


If someone asked me : When did you realise you like baking? I will anwser: i don't know, i have allways loved it, I don't think I started loved it sometimes in my life, I always loved it. I was born with the love to bake.


In 5 years from now I will have own place there we will bake the most tasty and beautiful patery you will ever seen or tast.

And I will have learn alot from the best pastry chefs in the world and I will use my knowledge to create something good and always work for it to get better, because i will always learn new stuff to make my creations to be better and better.

And I will always work for to be one of the best pastry chefs in Sweden and maybe one of the top 10 in the world.

And I will never stop dreaming.


Sluta aldrig dröm och skriv alltid med hjärtat och vem vet, ditt hjärta kanske tar dig någonstans, som i mitt fall.. JAG SKA TILL SCHWEIZ !!!!!

Likes

Comments

Under tre veckor har min migrän blivit bättre, men till vilket pris? Tillvisso kanske jag mår bättre utan min dagliga migrän som tynger mig, men nu är det istället ångest, trötthet och orklösheten.. Jag känner inte något driv i min kropp, Blir det ett bråk så blir jag lättare ledsen och får mer ångest. Men det jag känner är värst det är tröttheten.

Igår började jag med 3x10mg =30mg. Idag när jag vaknade så kände jag mig helt drogad.. Med knappt några krafter fick jag kämpa mig upp ur sängen.. och nu när jag inte är i sängen så sitter jag nu i soffan och kan ej ta mig ur den för jag är för trött för borta... Men jag vet att jag visste att jag är tvungen att försöka att ta mig upp och gå tll VC och hämta en sak och sen hem igen.. Idag mår jag liksom inte bra.. Men jag får inte sluta med pillrerna trotts att jag så gärna vill för att jag inte mår bra. Men min läkare sa : Man kan inte testa det här pillret på 1-3veckor du måste testa i 1-2 månader.. och då måste jag ändå fortsätta.. :( Det gör hemskt ont i mig..

Men men sånt är livet.. förhoppningsvis hoppas jag att biverkningarna går över snart..

Likes

Comments

börjar bli så sjukt nervös.. om ungefär tio min ska jag åka till nervolågen för första gången.. min ibs har sparkat igång och jag börjar bli så sjukt nojig.. gah.. så nervöst!

tur att man har en sambo som finns och stöttar mig under dem jobbiga stunderna!

nu är det bara att hoppas på att det inte blir mer piller,

Likes

Comments

Jag har blivit mamma, det trodde ni inte va?!

Och det är en liten kille! Han heter Dexter, han är en Dvärgvädur! Helt underbar och sprallig kille! Men jätte jätte mysig kille som gillar att bli klappad:) han lägger sig och bara spretar ut sig när man klappar honom<3 så mysig och nu till sommaren ska han också få en kompis har vi bestämmt, en liten tjej :)

Just nu har vi planer på att bygga en egen bur, L150 och sen bred och riktigt hög! Och sen kommer dem få sprinag löst i våran lägenhet! Jätte jätte mysigt!

Ha det bra <3

Likes

Comments

Igår tog jag och Sambon ett stort steg, och längtar redan till ljudet av någon som springer runt i lägenheten <3

Ska bli spännande och ni kommer få veta innomkort  :D

Likes

Comments

Jag minns dig som ett minne, ett elakt minne men jag minns dig inte lika klart som förut. Det tackar jag för. För jag minns dem dagarna jag kände din tyngd över mig, när du tog tag med dina händer runt min hals och hur min lufft försvann.. Jag minns också hur svart allting blev och hur mina vänner vart rädda och hamnade i chok och sprang för att hämta läraren, i det ögonblicket trodde jag jag skulle dö, läraren kom och du klev av mig och jag fick åter igen luft i min, efter att fått anding och choken gick över var jag rädd.. Jag minns hur läraren sa ditt namn och sa att du inte fick göra om det där.. Det var allt. Jag fick inte prata med någon, detta skrevs inte in i någon journal att på Östansjö skola hade det nyss hänt, det hade inträffat grav misshandel. En ung pojke hade strypt en ung flicka.(detta var när jag gick i 5an.) Kan tillägga att det är flera grejer som saknas i min journal ( jag fick ut den för några år sedan).

Flera år senare skaffade jag en pojkvän(samma kille jag lever med idag.) Han var underbar och jag litade på honom så otroligt mycket, men när han skulle massera mina axlar började jag backa... jag blev som is, rädd, kall och jag kände hur mina struprör vart tighta.. han fick inte röra axlar eller i närheten av min hals..

I skolan skrev vi ett personligt brev.. och min lärare kom och tog mig på axeln och frågade hur det gick.. också då frös jag till is.. Jag skrev i brevet som jag skriver här att axlar och hals får ej röras för jag känner mig strypt.

Sen började det bli värre.. Jag drömde om dig, jag kände dina händer runt min hals, jag grät och lärde mig ingenting i skolan, det gick in och ut lika snabbt och där kom du.. jag såg dig hela tiden.. jag föstod att något var fel.. Så jag kontaktade BUP, snabbt inpå fick jag diagnosen PTSD.

Jag och killen gjorde slut.. jag hoppade av skolan för att sattsa på terapin, skolan funkade ju ändå inte och mina lärare ville inte få det att funka...

Det var jobbigt som tusan att gå i terapin.. Fick se tillbaka på det minnet om och om igen.. och även andra minnen fick jag arbeta med.. jag hade börjat att självskada lite innan terapin hade börjat och gjorde det en gång under terapin.. Jag ville få ut smärtan på något sätt och det kändes bättre för stunden.. men det var inte någon lösning och jag slutade snabbt.

Under terapin skapade jag bloggen, skrev i en dagbok hur jag mådde och kände. (finns längre bak i bloggen) och jag började må bättre.

Idag mår jag bra och är fri från PTSD men jag kan även tänka tillbaka och se det som ett avslutat kapittel i mitt liv.

Igår mindes jag dig som idag men idag är du ett minne blått.

Det är helt okej att må dåligt och känna sorg, sorg tar tid.

Att avsluta ett jobbigt kappitel i sitt liv är jätte tufft, men behövligt. Även om jag är arg på skolan som mörkade min händelse genom att inte ens skriva i min journal om det så hjälpte det att se min journal, att gå i terapin, att måla och skririva i min dagbok och även att blogga om det. Att slås med dina inre demoner kommer göra dig starkare i slutändna men du kommer behöva kämpa hårt, det är inte alltid lätt men tillsammans slår vi ner demonerna <3



Likes

Comments

Ibland ramlar man ner, verkligen ramlar ner och man vet inte hur man ska ta sig upp?! Jag är där igen.. Jag vet inte vet hur jag ska klättra mig upp ur den gropen jag nu sitter i.. Sitter i sitsen där jag inte vet vad felet är nu. Jag har länge levet med kraftiga migränanndall nästan varje dag, ätit mycket mediciner, receptbelagda och receptfria. Och nu har min mage krachat totalt. Har dagligen ont i den också.. Kan kanppt äta utan att smärtan klättrar sig upp i mig och river mig inombords. När läkarna säger IBS eller magkatarr finns det så mycket som snurrar, magkatarr blir man av med på ungefär 2veckor och IBS får man leva med restan av sitt liv. 

Vad kan jag äta? Kommer jag alltid ha så här ont? Kommer det vara bättre vissa dagar? Kommer min mage kracha i så jag kommer akut åka in? Eller hur funkar det där? De frågorna och minst 500st till cirkulerarar i mitt huvudet.. och jag känner kan jag aldrig få vara frisk och må bra? Misstolka mig rätt, jag mår bra, jag har allt jag har önskat mig, bo med min pojkvän i en fin lägenhet, kär och galen och pluggar rätt linje och så vidare. Men i sjukdomsmässigt är jag långt ifrån frisk.. Det är jätte jobbigt.

Det känns som efter regn kommer ibland ännu mer regn och tillsist så är man i en översvämning och letar efter sin gummibåt. Jag ser min gummibåt men den är svår att ta sig till.. och vattnet är tjockt och tungt, men jag vet att styrkan och envisheten finns och jag måste kämpa för det blir inte lättare om jag bara ger upp. 

Tillsammans är vi starka oavsett vad vi går igenom! Har vi gått igenom onskan så kan vi besegra allt. Men det betyder inte att vi inte måste kämpa.  Ibland regnar det mer än tänkt, men vi drar på oss flytvästen när floden kommer och hoppar i vår gummibåt och kämpar ännu mer! 

Kärlek och kramar <3

Likes

Comments

​Var ska jag börja? Min blogg är något form av helig plats av sadness. Varje gång jag sitter här och skriver något så är det något som jag har på hjärtat som tynger mig, fan vad tragiskt. Vad säger det om mig som en människa? Det får mig inte att framstå som en munterjök. Så idag ska jag prata om något som är positivt, vilken omväxling! Så hej igen låt mig börja från början? :) 

HEJ på er hoppas läget är bra, för det är det här iallfall! Jag sitter här och lyssnar på Queen B och mår allmänt bra, lite tröt bara och eventuellt orolig för min puls men annars är det fint. 

Gårdagen hände det något intressant jag och sambon fick något gegantiskt ryck och att städa hela lägenheten, det var dock skönt! Vi har fått väck på massor med skit som vi inte har använt eller hade någon använding för så det är skönt. Lägenheter ser ut som en ny lägenhet.. haha skämt å sido så blev det jätte bra och jätte fint! Och det märks att det gjort en på bra humör.

Men idag är jag bara fylld av nervösitet för imorgon. Då bär det av till fyra veckors praktik på konditori och bageri det ska bli jätte kul men är dock nervös! Men ska bli bra det där. Dem verkar vara jätte trevliga och otroligt duktiga! Jag har dock ett bra sätt att bli av med nervositet min vuxenmålarbok. Så sitter och målar ganska rejät i det och kör lite stresshantering genom det och det funkar faktiskt jätte bra. 

Sen finns det ju dem sakerna som gör en mindre pepp men ändå förväntansfull.. det är ju det där med alla pillerburkar jag äger.. Och det är ju mina nya piller som jag ska ta för att kanske få mindre migränanfall.. änsålänge inte mycket hjälp.. Men bara ätit den i någon dag.. Det jag märkt än så länge är att jag är lite tröttare, mer förrvirrad och mycket mindre  puls.. jag brukar ha ganska hög puls (81-90) men nu ligger jag runt 60-70 så får ha lite koll.. men ska nog bli bra. Jag ska till läkaren och göra en skiktröntgen den 27, efter det ska jag få komma till en nervolåg. Ni fattar inte hur lycklig jag är! Jag har väntat på att få hjälp i 16år OCH NU ÄNTLIGEN!! Kan ej beskriva min lycka den är så stor! Men ni kommer nog få veta mer om det sen... får se.  Och röntgen för magen den 18, får se hur mycket jag känner för att skriva om. och när jag finner ork. Idag har jag iallafall ingen migrän ännu.. Men då jag har migrän så ofta så har jag knappt någon ork till något. Så får se hur mycket jag kommer orka blogga.. 

Men det var lite life uppdate.

Likes

Comments