Jag förstår att mammor till barn med typ 1 diabetes lider av utmattning, sömnbrist och stress. Den här sjukdomen vilar aldrig och den ständiga oron är svår att hantera.

Min hjärna får knäpp så fort jag lägger mig i sängen, och då ska det tilläggas att jag är nära på att somna med barnen i soffan. Den går igång i 180 och maler tankar, vill planera mat 4 veckor framåt, analyserar kurvor och funderar över basalen och om inte den ska ändras.

I fredags fick jag nog, min kropp tog slut efter 32 dagar med som mest 4h sömn dock aldrig i sträck. Fick en läkartid på måndagen och har nu fått atarax utskrivet så min hjärna kan få lite lugn och ro.
Det i samband med att A har fått dexcom 5 gör att mina nätter är betydligt bättre.

Om inte jag orkar så är det kört så det finns inget annat alternativ. A och lillebror är det bästa jag har.

Mina <3
Jag och lillebror utslagna i feber, A myser mest efter fsk.


Middagen var en hit, ärt och fetaostbiffar med rostade rotsaker och fetaostcreme. BS steg knappt på A, märker stor skillnad när han får långsamma kolhydrater ist för snabba. Så jag lägger mycket tid på nya recept med bra kolhydrater som passar växande barn.
Dietisten sa att vi skulle äta som vanligt för att inte krångla till det men efter att ha sett vad rätt typ av mat gör är det en självklarhet att lägga om kosten. Mer planering men bättre blodsocker, helt klart värt det.

Likes

Comments

Den 20 oktober förändrades vårt liv för alltid, jag skriver vårt för jag vill att ni ska förstå att Anton aldrig kommer vara själv i det här.
Tänkte ägna ett inlägg åt dom första dygnen.
Den här bloggen kommer handla om vår vardag, rätt naket och ärligt. Hur jag upplever det som mamma. Hur jag varje dag kommer vara orolig och hur jag varje dag kommer kämpa för att Anton ska ha en lika bra vardag som sina vänner.

Min hjälte efter uppvak på 2.2 i blodsocker <3

Likes

Comments