Det är vad jag gör just nu. Sover, KONSTANT.

Tror jag är vaken 4 till 6 timmar per dygn ungefär.Enligt kära google och min mamma är det helt normalt och inget att grubbla över, men jag känner mig ändå misslyckad och värdelös.

Jag vill t.ex skriva om hur arg jag är över första mötet med barnmorskan.

Jag vill skriva om den där fantastiska boken mamma tipsat mig om för att lugna mina prestations-nerver.

Jag vill vara ute och leta smarta lösningar på skötbord och vaggor.


Men istället sover jag. De få timmarna jag är vaken går åt till att fixa disken, kattlådorna och middag. Inget mer.

Jag ber till gud att detta är övergående. Jag orkar inte vara såhär trött.

Likes

Comments

Nu är det snart en vecka sen jag plussade. Vi har berättat för två av våra närmsta vänner, samt mina föräldrar. Vi ska berätta för BabyDaddys föräldrar snarast också såklart. Vi velade lite kring om det är för tidigt för att säga nåt, jag klev just in i vecka 8 (om nu internets gravidkalkylatorer har rätt)... men jag kände att jag verkligen ville berätta för mina föräldrar ifall det nu går åt skogen och jag blir dyngledsen - och då behöver vi berätta för hans också.


Men jag känner mig så clueless.

Alltså, jag tror inte på att fräsa likt en katt vid åsynen av mögelost och svart te, jag tror inte att vi behöver köpa en barnvagn för 10 000 kr eller måla om ett helt rum och fylla med könsneutrala färger och leksaker. Jag kommer inte bli en mamma som springer runt med handsprit i fickan och tror att hela världen är ute efter att mörda mitt barn.

Men jag känner ändå att... jag behöver sätta fart. Men jag vet inte med vad?

Givetvis försöker jag peta i mig mat även när jag mår illa och sådär, jag har inte rökt en enda cigarett sen jag plussade utan gick över till e-cigg som jag kommer kunna trappa ner nikotinstyrkan på. Kaffet har jag blivit strikt med, åh mitt älskade kaffe. Men nu får jag ransonera det över dagen istället för att bälja i mig utan eftertanke. Och jag använder handskar och munskydd när jag rensar kattlådorna.

Jag ringde kvinnohälsovården igår och fick tid i slutet av oktober. BabyDaddy vill följa med så han ska ta ledigt då, vi ska nog se till att skriva ner frågor på ett papper och ta med oss. Och så tänkte jag köpa hem multivitamintabletter för gravida i veckan också.


Egentligen är det nog bra att det är för tidigt att börja.. ja köpa grejer och ha sig. Har ju mått superpyton och varit stensäker på att jag glidit in i en djup depression. Slutade nästan laga mat, isolerade mig och gjorde minsta möjliga varenda dag. Men nu när jag fick veta vad mitt mående berodde på, inte depression utan graviditet(!) så liksom drog jag på i 170 och trodde det skulle funka? Har ju varit utslagen å tagit uppemot 3 tupplurer om dagen för tusan. Även om orsaken till mitt mående var annat än jag trodde betyder det ju inte att jag magiskt "blivit botad".. Nej.. jag måste nog försöka varva igång försiktigt.


Hur gör man det här? Hur ÄR man gravid?

Likes

Comments