View tracker

Alla längtar vi efter mening och djup. Men vad gör vi egentligen för att uppnå och känna det?

Jag känner att jag har så mycket att ge, att jag aldrig riktigt får uppnå min fulla potential i det livet jag lever nu. När jag gick i skolan, typ högstadietiden var jag så himla nöjd och stolt över mig själv. Jag kände hur jag utvecklades varje dag och alla mina bedrifter var saker som bara ökade på min enormt goda självkänsla. Jag tappade bort mig själv någonstans där på vägen till nuet, frågan är bara hur hittar jag tillbaka till det?

Jag vet att det finns något annat som väntar på mig. Jag vet att jag aldrig kommer finna en mening med restauranglivet, det är inte ämnat för mig. Jag vill göra något "ordentligt". Förbereda mig med massa papper och research, lära mig, redovisa och visa upp det jag lärt mig och sedan känna mig riktigt stolt och smart, få feedback, frågor, kommentarer och beröm, andra åsikter och lära mig ännu mer för att sedan bli sådär nöjd med mig själv igen.

Jag längtar efter att vara på rätt väg. Att hitta MIN VÄG.

Jag har iallafall kommit så långt att jag flyttar till min alldeles egna lägenhet nu i mitten av december (alla klappar händerna - yeey!!) Det är jag så otroligt tacksam och stolt över att jag fått den möjligheten till egen lya. Jag hoppas verkligen att jag klarar av det! Men det borde inte va så svårt... Men det känns iallafall SUPER!!

Sen så har jag ju mitt nya jobb, som tyvärr mest är helger just nu... vilket är ett litet orosmoment om hur jag ska få ekonomin att gå ihop... meeeen det löser sig! Jag vet inte riktigt vart jag landar än, och jag har pengar så jag klarar mig ett tag utifall att jag behöver skaffa mig ett till jobb. Men det är en karamell att suga på! HAHA
Hursomhelst så trivs jag väääldigt bra med arbetsplatsen och dom helt suveräna kollegorna. Allt är toppen förutom det att jag inte vill stanna längre än nödvändigt i denna branschen. Men jag kunde inte varit mer tacksam och nöjd över att på jobba på ett ställe som det här!

Sen har vi de här sakerna som ligger mig lite närmare själen. Typ människorna i min omgivning som står mig nära. Jag och mamma bråkar värre än någonsin. Hon har fått för sig att jag är bitter över skilsmässan från min far för 3 år sedan, och att jag hyser något slags agg mot henne och hennes nya snubbe. Hon skrev häromdagen ett låångt sms där hon förklarade hur hon "inte förstår varför jag inte kan vara glad för att hon är lycklig och inte vill ta livet av sig längre" osv osv. Vi har bråkat länge, och det är från min sida av flera anledningar, men att höra det där, att hon tror så ont om mig fick kitteln innombords att koka över... ganska rejält! Jag satt på tåget ner till Norrköping och hade typ 1 station kvar tills jag skulle vara framme då jag fick det där smset. Jag blev så himla arg! Så jag satte mig och skrev en bok till svar, medan tårarna sprutade, och kroppen skakade. Hon förstörde så mycket med dom där sms:en. Det är inte heller första gången som hon skriver dom, och jag kände bara att det nu fick vara nog!

-"Vad är meningen med att ens skicka ett sånt där meddelande till mig?"
frågade jag henne. Tyvärr fick jag inget svar från henne angående det, men jag tror att hon fick sig en verklig tankeställare! Jag är vanligtvis inte en sån som konfronterar när jag känner att någon behandlar mig fel. Särskilt inte om det är någon jag bryr mig om. Då vill jag inte få dom att må dåligt eller skapa dålig stämning så jag håller ofta tyst och tar emot skiten jag får. Men till och med jag har mina gränser. När hon drog in min pappa i det hela så snuddade hon vid en öm punkt. Jag har svårt för att tala om honom, och svårt att tala med henne överhuvudtaget så det blev alldeles för mycket för mig för att kunna vrida bort huvudet och ignorera ett sådant vidrigt meddelande som hon sände mig.

Mina vänner har jag allt för lite kontakt med känner jag. Jag vet inte riktigt hur det blev så men vi är dåliga på att ringa och checka läget helt enkelt. Däremot har jag spenderat lite mer tid med någon som blivit aningen mer än bara en nära vän över de senaste månaderna. Vi har hängt ihop typ varje dag som jag inte har jobbat och vi har kommit varandra väldigt nära. Han är en sån himla skön person. Eller inte skön så som man brukar säga om lite knäppa roliga personer utan han är liksom peaceful för själen för mig att vara runt honom haha. Det låter lite flummigt, men han är liksom inte jobbig på något sätt som jag ofta känner med andra människor. Han låter mig va som jag är och verkar tycka att jag är typ bäst haha, precis så som jag tycker 😉
Vi har sjukt kul ihop, och vi kan prata om allt, och han är såååå snygg!!! MEN han vet typ inte om att han är det. Visst inget sexpack, men han jobbar på det! Han försöker tagga till mig till träning med, haha, men vi får se hur det går med den biten. Men åter till honom. Han är värsta djurvännen och där smälter typ mitt hjärta! Han försöker att inte låtsas om det men jag vet att han älskar djur, och alla djur verkar gilla honom med! haha
Sen är han så himla omtänksam! Jag har vaknat ett par gånger på natten av att han stoppat om mig med täcket om det glidit av, så att jag inte ska frysa. Så himla sött!!! Trots att jag inte är den lättaste människan att sova med... Jag har även vaknat av hur han tyst för sig själv svurit lite åt att han ligger utputtad på kanten utan täcke haha, men ändå så har han inte haft hjärta att väcka mig 😄 lite kul, men jobbigt för honom haha

Vi har inte riktigt pratat om vad vi är, men jag känner inte att det är något som behövs med den här killen. Det känns som vi vet var vi har varandra utan att komplicera till det. Vi trivs i varandras sällskap och har det bra ihop. Om/när det slutar kännas bra så är det bara att dra vidare 😊

Detta var lite mycket tankar för att vara en fredagsnatt... med tanke på att jag ska jobba kl 14 imorgon... huuh!
MEN SO LONG BITCHES!! 😙 TTYL HADEEEE! ❤


(btw bilden är #nofilter #nomakeup osv för jag tycker att jag är så jävla vacker ändå! Puss  😘)

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Var gång jag vänder mig till denna bloggen, så innebär det att något jobbigt har intröffat i mitt liv och jag känner att jag behöver ventilera mig en smula.

Idag vaknade jag ganska tidigt och jag könde att nu får det vara nog! Jag skrev till min stackars chef att jag inte kommer till jobbet. Och sedan när han frågade varför struntade jag i att svara. Han ringde flera gånger men jag svarade återigen inte. Jag klickade inte ens hans samtal utan bara lät det ringa medan jag stirrade upp i taket ovanför min säng.

Några timmar senare smsade min mamma och frågade varför jag betedde mig som jag gjort. Och jag sa bara att jag inte ville vara kvar på det där stället där jag jobbar.

-Men vart ska du jobba nudå? Du måste ju kunna betala månadshyran...

Jaa lilla mamma, jag är inte dum, jag förstår att jag måste få pengar till hyran och att jag måste jobba för att få dem. Men just nu orkar jag inte tänka på det. Jag är för ung för att må dåligt! Jag ska föreställas vara i mina bästa år och när jag jobbar på den där restaurangen så mår jag inte bra. Det där jobbet gör mig inte lycklig! Jag vill inte längre bo i Trosa, den här staden gör mig inte lycklig längre. Jag vill inte bo med dig älskade lilla mamma, du gör mig inte längre lycklig.

Så vad vill jag göra med mitt liv?

- Jag vet faktiskt inte. Det enda jag vet är att jag vill vara lycklig, jag vill verkligen må bra!

Jag tror att jag skulle bli lycklig om jag flyttade.
- Men varför gör jag det inte då?
Jag är så rädd att göra morsan besviken. Hon har planerat sin lyckliga framtid att jag bor kvar i Trosa osv. Skulle jag säga att jag vill flytta långt härifrån så skulle hon ge mig någon nedlåtande kommentar och bara säga något dumt om mina drömmar. Jag vågar inte längre drömma pga hur hon är. Hon har alltid stått ivägen och skärmat av mig från mina drömmar.

men I JUST NEED TO LEAVE THIS TOWN!!

Eller rymmer jag bara ifrån mina problem då? Eller kan det vara så att lilla lilla Trosa inte har något kvar för mig att erbjuda? Jag har trots allt bott här i hela mitt liv. Jag är 20 år, och borde kasta mig ut i något alldeles nytt. Jag skulle klara av det.

Jag är stark. Jag är smart. Jag är omtyckt. Jag har vänner.

Jag har fan alla möjligheter framför mina fötter, men varför ser jag dem inte??!

Varför vågar jag inte ta steget ut i det okända, och ännu mer... Varför vågar jag inte be om hjälp att nå mina drömmar?

Likes

Comments

View tracker

Tjenare alla mina lojala följare! (och ni som kanske kikar in för första gången önskar jag såklart lika varmt välkomna som alla andra)

Jag som trodde att livet var påväg att bli så bra. När man är ung så är man så himla naiv, iallafall jag (vilket många vänner så ofta påpekar) Men jag tror alltid att uppförsbacken tar slut så fort det börjar svacka av lite grann. MEN NEJ ... den dör satans backen bara fortsätter och fortsätter, tur att man får snygg rumpa av denna backträningen ;)

Såå... Vad har hänt sedan sist?
Jag började på mitt nya jobb som jag var så övertaggad på jobbade 2 månader, men min chef där gav mig sjukaste ångesten så jag sa upp mig och gick tillbaka till det mindre välbetalda jobbet som jag hade innan :/ så det sög! Och idag ligger jag och är hemma från jobbet, svårt sjuk med feber :( mina chefer är upprörda eftersom jag sa till lite i sista minuten att jag inte kunde jobba och tjejen som ersätter mig går inte att få tag på (hon klickade mig när jag ringde haha!)

Min mamma har förresten träffat en ny man, och min pappa har tydligen träffat en ny kvinna (han har inte berättat om det för mig än men alla andra vet tydligen om det). Men jag är glad för allas skull att de hittat nya livskamrater. Jag var jätteglad för min mammas skull med, för jag vet att hon alltid varit rädd för att behöva leva ensam resten av livet (vilket min mormor gjorde efter min morfars bortgång i 40årsåldern) Jag vet att mamma alltid oroat sig för att mönstren ska upprepas. Men iallafall, jag var jätteglad och peppad på att få träffa den här nya mannen, och så gjorde jag till sist det... OCH JAG HATAR HONOM! :o eller ah... hata är ett starkt ord, men jag tycker verkligen inte om honom :/ och han verkar inte ens intresserad av att lära känna mig.

Jag skulle i vanliga fall inte vara så upprörd över att hon skaffat en pojkvän som jag inte är så förtjust i... jag behöver ju inte träffa honom mer än någon gång som han bjuds över på middag och jag inte har annat inplanderat. MEN dom har bestämt sig för att flytta ihop... JAPP! Lägenheten där jag och min lilla mamma bor är ute för försäljning och mamma och den här snubben har redan köpt ett nytt hus (som inte är färdigbyggt) och det är här det känns jobbigt! Ska jag behöva bo med en vilt främmande människa som vägrar att lära känna mig??? Som min mamma förresten bara har känt sedan januari... och varit ihop med sedan typ 1a maj :S DET ÄR HELT ABSURT!!! Dock gav dom mig ett schysst erbjudande att få hyra en lägenhet av den här nya mannen som också kommer att vara helt nybyggd för endast 2k i månaden! (för någon annan skulle den kostat 7) riktigt nice, men är jag verkligen redo för att bo ensam? kommer jag klara det med min pisslön? :o

Som om inte detta var nog är det fortfarande problem med the love of my life :/ han kan aldrig ses men han påstår sig fortfarande tycka såååå mycket om mig... Jag gör vad jag kan för att komma över honom, men det är sjukt svårt då jag tycker att han är världens bästa människa! (när vi väl ses)

Var på liseberg den här helgen med 9grabbar haha, har känt dem sedan 4 och 1 år tillbaka, helt underbara människor! Men såklart blir det lite drama när en tjej åker iväg på semester en weekend med sina 9 killkompisar... Tror att ett par av dem gillar mig lite mer än som vän... AWKWARD! Ska fira midsommar med dessa goa grabbar med, så det blir spännande att se vilka fler av dem som fallar för ett par blåa ögon och långt blont hår ;)

Min syrra är inne i någon slags depression, och kan inte ta sig ur den. Och på något sätt lyckas hon skylla över det så att det är MITT FEL att hon är deprimerad... hur tänkte du där lilla gumman?? men iallafall så bad hon om ursäkt till mig igår, så det var skönt att hon insett att hon inte kan bete sig hur som helst mot andra människor och skylla över det på att hon mår dåligt. Jag kan ta den ursäkten, men då måste hon ge mig den förklaringen först och även erkänna att hon behandlat mig orättvist. Annars får det kvitta! Jag tar inte åt mig ändå när jag tycker att människor har fel :P


Så här står jag nu idag! HELT osäker på vad jag ska göra med min framtid, med ett jobb jag inte trivs med, med en boendesituation som är helt kaotisk ... det enda jag vet är att mina vänner betyder allt för mig! Blod må vara tjockare än vatten, men so what? Det är mina vänner som gör livet värt att fortsätta leva! Det är dom som ger mig alla skratten, som lyssnar på mitt gnällande, och som överöser mig med kärlek varje dag!


SÅ MITT RÅD TILL ER KÄRA LÄSARE
Ta vara på era vänner, tala om för dem hur mycket de betyder för er, och låt dem aldrig känna att ni tar dem förgivet!

PEACE!

Likes

Comments

tjenare igen bloggen!

Som ni hat märkt har jag inte alls varit särskilt aktiv sista tiden. Det som har hänt är att jag har nytt jobb, och stött på h inder som jag inte trodde att jag skulle stöta på.

Den här killen som jag hat har snackat om, som jag verkligen bryr mig om och tycker om typ mest i världen, han talade om för mig att han verkligen gillar mig massor, men att han inte vet om han orkar ha ett förhållande. Superdiss. Jag har försökt att ta det lugnt, tänka att inget är förändrat. Han tycker ju om mig lika mycket som innan liksom, inget har egentligen förändrats.

Men ändå så blev jag så sjukt illa berörd av det han sa. Han är den människan som jag verkligen trodde att jag visste vart jag hade honom, jag litade på att vi var på samma sida och hade samma värderingar. Jag har frågat och frågat honom, förklarat så många gånger att jag inte vill bli sårad precis som förra gången som jag föll för någon, och han förstod, han lovade att han aldrig skulle missleda mig på ett sånt sätt. Men nu sitter jag ändå här, och är hur förvirrad som helst.

Alla ber mig att släppa honom, gå vidare och låta honom kämpa för mig. Men min magkänsla säger att jag ska fortsätta att behandla honom på ett kärleksfullt sätt. För det är så jag känner för honom. Jag vill inte vara kall och hård mot någon som jag har såna starka känslor för.

Hela min insida är i uppror! Jag känner mig skör, och som att jag inte alls duger som den jag är. Det är jätte jättemärkligt, ivanliga fall brukar jag alltid stå stadigt och känna mig trygg i mig själv. Men efter detta så granskar jag mig själv alldeles för hårt, jag har så svårt att känna mig tillräcklig, när personen som jag ser upp till och tycker så mycket om inte känner att jag är värd att vara med. DET ÄR ALLDELES HEMSKT ATT KÄNNA SÅHÄR!! 😭

Mina vänner är helt underbara som försöker att stötta mig genom Detta. Dom stället verkligen upp och visar hur mycket jag betyder för dom, och Dom berättar för mig hur bra jag är. Utan mina vänner hade jag varit ett riktigt fuck up! Älskar dom för Att dom står ut med mig 💓

Killar kommer och går ,men vänskapen består, eller något sånt 😉

Jag är bara så rädd för att tappa kontrollen, och bryta ihop så Som jag gjorde förra gången någon jag älskade lämnade mig. Det här är den sista människan, förutom min bästa vän, som verkligen ligger så nära mitt hjärta. Han har det i sin hand. Om han sviker mig vet jag inte om jag kommer orka att fortsätta vara jag. Jag känner mig helt slut psykiskt jag har inga krafter att hantera något sånt kvar. Så av hela mitt hjärta och själ önskar jag att han är så skonsam som möjligt mot mig, om det visar sig att han egentligen inte alls varit intresserad av mig. 😢

Skitdeppigt inlägg men jag behövde få ut alla undertryckta känslor. Jag önskar mig själv och alla andra där ute lycka till med sina drömmar!!

Cheers bitches! 😄

Likes

Comments

Tjenixen sötnosar! 😘 2 dagar kvarstår till min efterlängtade 20årsdag! Hurraaa!! 😄

Jag vet att det är fjantigt av mig, men det känns som att mitt liv kommer att bli sååå mycket bättre efter min födelsedag är infirad! Varför? Jo, jag har bara den magkänslan att jag dom 20åring kommer att känna mig mer vuxen och börja ta mer ansvar och leva livet efter mina alldeles egna regler. Så de senaste 2 månaderna har jag i stort sätt bara gått och väntat ut att min tonårstid ska ta slut.
Vad har ändrats sedan sist? Haha jag har blivit TJOCK!!! 😱 Nej, men ärligt talat så känns det som att jag har lagt på mig en del vikt, jag känner mig tyngre, och mjukare och rundare. Jag gillar det faktum att kilona har satt sig på rätt ställen, dock har jag alltid haft små komplex angående mina lår, så det blir squats för hela slanten fram till beach 2015 😉
Killen som jag är förälskad i, och jag har haft lite smågruff, men absolut inget allvarligt. Dessa småkonflikter har mest uppkommit pga att jag varit lite väl klängig vid honom, och att jag tycker att vi ses alldeles för sällan. Jag har aldrig varit den typen som jagar efter en kille, men det faktum att jag betér mig som "the typical gf" är bara bevis på att denna killen faktiskt måste vara min mr. Right 😍
Men det går sååå långsamt framåt! Jag börjar verkligen bli otålig i väntan på den där kyssen... Jag tänker alltid att "nästa gång vi ses så ska jag göra det!" - men sedan så fegar jag ur varje gång som tillfället ges... 😔
Det som ändå har gått framåt i mitt liv är att jag har sagt upp mig från mitt gamla jobb som servitris, och hittat ett nytt där jag kommer att få jobba både på ett café och på en restaurang! Det som känns bäst med det nya jobbet är absolut nya cheferna! Dom verkar vara hur bra som helst och verkligen bry sig om sin personals trivsel osv (till skillnad från mina föregående chefer) så tummen upp för det! 👍
Så efter min 20årsdag kommer mitt liv att bli underbart hoppas jag, om mina önskningar slår in kan jag förvänta mig ett år fullt av kärlek, pengar och förhoppningsvis även ett körkort! 😄

Puss och kram, skumbanan!!! 💋❤

Likes

Comments

HEEEEEEJ PÅ ER LÄSARE!! 👋

Är det bara jag som tycker om att sitta och grubbla över hur människor är, tänker, känner osv? Finns det fler där ute som försöker klura ut ett och annat om er själva, genom att granska och vrida och vända på allt som händer ikring er bara för att lära känna er själva bättre? Sån är jag iallafall. Jag vill ha svar på allt, jag tycker om att veta saker om min omgivning och mig själv. Jag antar väl att jag tycker att det är spännande, underhållande osv.

Det jag oftast tänker på är lycka. För, det är väl så att det är vad alla människor strävar efter, visst? Jag tänker på vad folk har för mål, människor sätter väl upp mål för att kunna komma närmare ett lyckligare liv? Allt vi gör här i livet gör vi väl för att vi någonstans tror att det kommer att ta oss närmare tillfredsställelse och lycka?

Är det inte så?

Jag vill vara lycklig. Nör jag tänker på det så fylls jag upp av alla möjliga känslor. Jag blir ledsen för att jag tycker synd om mig själv för att jag inte är lycklig. Varför är jag inte lycklig?
- Jag känner mig ensam. Så väldigt ensam!!😢

Vad skulle göra mig lycklig?
- Jag tror att jag vet vad som skulle få mig lycklig, men förmodligen skulle jag bara bli girig och sätta upp nya mål när jag nått de gamla som jag trodde skulle få mig att sluta sträva frammåt. Men det är väl så vi människor fungerar, att vi måste fortsätta, aldrig vara nöjda, alltid vara på väg mot nya äventyr och anta utmaningar. Men det som jag faktiskt längtar efter att uppnå nu, det som jag tror "kommer ta bort all sorg i mitt liv" är att få vara någon annans än min egen. Jag vill dela mig med någon. Där ute i världen finns det så många underbara, fina, vackra supermänniskor. Det finns så många som jag skulle kunna välja, men jag vill inte dela mitt liv med någon annan än honom, världens bästa kille! 💓

Jag har träffat en person som givit mig helt andra perspektiv på allt! Jag har blivit sårad så många gånger. Människor som jag inte trodde att jag kunde leva utan har lämnat mig, jag har blivit lurad och bedragen, och det har funnits tillfällen då jag har varit så förtvivlad och besviken att jag inte vetat om jag överlever natten. Men det har jag gjort. Det känns som att jag har levt hela mitt liv för att komma närmare honom. Jag är inte tjejen som tror så mycket på ödet, men det känns verkligen som att han är den enda och rätta för mig. Jag är helt såld!!

Dagarna då vi träffas känner jag mig levande på ett sånt sätt som att det endast är han som håller mig levande. Helt seriöst! Jag älskar mat, men jag kan inte njuta av det när jag känner mig nära honom, jag blir aldrig hungrig eller törstig, och jag får tvinga mig själv till att somna när han är det enda som snurrar runt i mitt huvud.

Han är den viktigaste personen i mitt liv. Det finns ingen som står mig så nära, som fyller så stor del av mitt sköra, sköra hjärta som han gör! Jag har gått igenom så mycket, och jag tror att jag skulle klara mycket mer! Vadsomhelst i princip, men INTE att förlora honom. Jag får en klump i halsen, tårarna rinner och hjörtat darrar då jag tänker på något så sorgligt, men jag tänker på det ofta. Jag tror inte att han förstår hur mycket han betyder för mig, att han skulle kunna vara hela min värld och jag skulle vara hur lycklig som helst med det.

Jag har försökt att inte fästa mig för mycket vid honom. Jag har varit rädd för att bli sårad, för jag vet att om den här killen försvinner så gör jag det med. Jag lovar, om han försvann så skulle jag förmodligen hamna på psyket och aldrig bli mig lik. Han är det enda i hela världen som skulle kunna krossa mig totalt, och jag tror inte ens att han vet hur bräcklig jag faktiskt är för honom. 

Och det är min största rädsla, att han lämnar mig, försvinner, glömmer bort mig. 

Min högsta önskan däremot är att han och jag delar resten av våra liv tillsammans, och gör varandra så lyckliga vi bara kan! 💑💍💒🔔💏

De tidigare målen jag skrivit om här på bloggen spelar inte längre någon roll, jag kan inte njuta av en snygg och vältränad kropp om jag inte får dela den med honom, jag kan inte njuta av friheten av att ha ett körkort utan att kunna använda det till att köra hem till honom oftare. Jag kan inte njuta av pengarna jag tjänar när jag jobbar om jag inte får spendera dom med honom, och jag kan inte njuta av drömsemestern om jag inte får resa iväg med honom, the man of my dreams!  😍

LÅNGT OCH FLUMMIGT, SÄKERT CPTRÅKIGT INLäGG, MEN! JAg behövde skriva en liten reflektion angående mig själv. 


HOPPAS ATT ALLA ERA DRÖMMAR SLÅR IN TROTS ATT NI INTE ÄR ASKUNGEN, MÅ NI LEVA LYCKLIGA I ALLA ERA DAGAR! 

PÖSS1 😘

Likes

Comments

Hola hola bloggen!! 😉

Det är nu ungefär en månad sedan min senaste bloggupdate, och jag ber om ursäkt för det! Men det är mycket som har hänt på den lilla månaden, eller? Jag har fortarande inget jobb (förutom extrajobbet som servitris, men jag har inte fått några pass på hela januari so far). Sen kan jag ju berätta om mitt superlama nyår! Det visade sig visst att jag var den enda som var taggad på party, men kompisarnas otaggade inställning drog ner mitt partymood totalt, så där satt jag på bussen hem, nyårsdagen och mådde prima, istället för att gråta och spy på grund utav en svidande bakfylla. Men så kan det vara! Under januari månad har jag helt hållt upp med träningen också, men den tog jag upp idag! Hurtiga jag släpade mig iväg till spåret och körde på som fan 💪

Hur går det med kärleken då? Jo tack! Jag har hittat världens bästa kille, han är knappast ny i mitt liv, jag har varit bekant med honom sedan 3 år tillbaka, och för ungefär 1,5 år sedan fick jag en liten crush på honom, då vi började komma lite närmre och verkligen lära känna varandra mera på djupet. Och NU har vi äntligen börjat träffas!!!! 😍 (vi har gjort det sedan mitten av november) Jag har talat om för honom vad jag känner osv, och dom känslorna är såvitt jag vet besvarade. Problemet är dock att jag är osäker på om han känner sig redo att officielt bli ihop någon gång inom en inte alltför avlägsen framtid. Jag vet att han gillar mig, men om jag känner honom rätt så är han lite nojjig över att känna sig låst, samtidigt som han inte vill såra mig. Jag har inte vågat ta upp det med honom, utan jag tror bara att jag ska vänta ut det. Jag har ingen brådska, men det vore så underbart att få kalla honom för min pojkvän! 💘

Det som gör att jag känner att han tvivlar är att jag känner hur mycket han bryr sig om mig, och vi tar det verkligen slow. Vi har pussats hejdå 2 gånger, och då menar jag verkligen bara pussar, helt utan tunga 💏 men samtidigt så gosar vi massor, med kramar osv när vi kollar på tv eller breaking bad tillsammans. Jag tror att han är väldigt rädd för att såra mig, och därför inte vill gå för fort fram. Jag gillar i och för sig att vi går långsamt fram, men jag önskar bara att vi kunde kyssas på riktigt! Eftersom han inte har gjort det än så vågar jag inte ta något sådant initiativ, jag menar, jag är rätt blyg av mig, och jag bryr mig så mycket om honom och vill inte sätta någon press på honom.

Så det enda jag kan göra nu är att ge allt den tid det behöver! Jag ska ingenstans, och inte han heller. Det som händer händer, och det som inte händer får man vänta på, eller skita i! 💩

Hursomhelst! Massa selfies på snygga mig hahaha, håll till godo 😄

PUSS, KRAM OCH KÄRLEK TILL ER! 😘

Likes

Comments

God kväll folket!

Hela dagen har jag som sagt varit på konstigt humör. Detta beror på fucking PMS. Jag hatar verkligen den skiten. Jag är i vanliga fall en väldigt glad tjej. MEN när jag mår såhär blir jag nästan rädd för mig själv. Jag lackar ur för minsta lilla skitgrej, kan inte tänka objektivt och tror på något sätt att alla människor är emot mig så jag känner mig väldigt ensam. Det enda som får mig att må bättre när jag har dessa jobbiga känslor av ilska är när jag äter... Jag verkligen frossar!! Värre än en bulimiker (fast utan spy-delen). Men när jag äter såhär mycket så står magen rätt ut, tänk er typ en unge eller liten valp som precis avslutat en måltid haha! Och då när jag kollar ner på denna mage känner jag mig bara äcklig och tjock för att jag fortfarande vill äta mer 😣

Och då blir jag ju deppig... och äter ännu mer för att må bra. Så kollar jag söta djurvideos på youtube för att må bättre med. Men jag brast ut i storgråt när jag såg dessa små liv och hur otroligt söta dom var.... SÅ KÄNSLIG ÄR JAG JUST NU!! Nästa sekund har jag världens fnissattack för att jag läser något roligt skämt på någon sån bild på facebook, eller hör något kul på tvn som är på i bakgrunden. LOL vilka humörsvängningar 💢❕

Det är  verkligen en pers att må såhär, och jag isolerar mig från omgivningen för att inte få mina problem och låta mitt cp-humör gå ut över någon annan, men det gör i sin tur att jag känner mig som värsta lonern 😢 och så deppar jag ihop över det. Som tur är så fattar min hund på något sätt att jag mår helt kaos. Även om jag får världens damp utbrott på honom när vi är ute och går eller om han ligger i vägen så att jag blir irriterad och ber honom ilsket att flytta på sig. Han har trots det vaktat runt mig hela dagen! Han verkar förstå att jag har en jobbig period just nu och han gör så gott han kan för att få mig må bättre 😊 (​förstås kan det bero på något annat med men jag gillar den här versionen att han faktiskt bryr sig om mig bättre​) Han får mig att känna mig liiiite bra, i stunder som denna, när jag lätt annars kan känna mig rätt så värdelös. 

JAG TÄNKER SJÄLVKLART INTE AVSLUTA INLÄGGET MED DETTA DEPPANDE SÅÅÅÅ...

Jag vill bara tala om för er att  jag vet om att jag bara mår såhär i ett par dagar nu. Jag vet att jag inte är värdelös haha, jag vet om att jag inte är tjock utan att det är en effekt av mitt tillfälliga hetsätande och uppsvällande mensmage, och jag VET att allt det här kommer vara över vid slutet av den här veckan! Så jag får helt enkelt rycka upp mig lite grann, och stå ut! FÖR ALLT ORDNAR SIG - ​Det finns inget som inte lite Ben & Jerry's kan fixa! 

SÅ ALLA BIDRAG ÄR VÄLKOMNA TILL "RÄDDA LINNÉA FONDEN" 


Nattinatti alla mina fans 😘🌙

​(P.s! Jag gillar ​half baked​ glassen bäst, tihi)

Likes

Comments

Måndag! Äntligen... eller?

Nej det är väl inte direkt så de flesta av oss brukar könna. Jag uppdaterade aldrig något under helgen och det var mest för att jag låg med världens bakfylla hela lördagen. Jag orkade inte ens släpa mig ut på det lilla torget i Trosa för att lyssna på de små barnens luciatåg. 😒👎

Men jag antar att jag mådde som jag förtjänade efter en helt GRYM fredagkväll och natt! Det var pink panther tema på O'learys i Nyköping, och alla hade humöret på topp! Och nej... Bilden är verkligen inte nykter någonstans!

Såå... Vad blir planerna för denna vecka? Klippa mig, bada hunden, jobba på att få min prince charming OCH plugga lite körskolsteori. Vi får se hur det går med träningen, regnar det hela veckan lär den ligga på is haha 😒


JÄTTETRÅKIGT INLÄGG!!! Jag vet, och ber om ursäkt för det... Nästa blir förhoppningsvis bättre 😌

Tills vi hörs igen säger jag ​Puss och kram, skumbanan!! 😘💛

Likes

Comments

Tjenare alla smygläsare! 😉

Jag har det här problemet som jag verkligen hatar hos andra människor, och ignorerar hos mig själv, att jag planerar att jag ska göra saker, ta tag i mig själv osv, men sen blir det aldrig av! Vad är det som ska vara så jävla svårt att bara rycka upp sig?? *smack-smack!* DET BLIR SMISK NU!!!! 

Jag började bra... Jag klädde på mig mina träningskläder för att masa mig iväg till gymmet, men det blev liksom inte av. Men vad har jag gjort idag som är så mycket viktigare än att följa mina drömmar? Vad i hela världen kan ha varit så mycket viktigare än min framtid? Jo, jag har sovit länge, kollat på en romantiskt film med Daniel Radcliffe som jag började böla till av okänd anledning... Kanske är pms:en påväg (?) 😓 Sen så har jag gått på en liten prommenad med min hund, och så har jag kollat på ännu en film, Limitless, som jag råder ALLA TILL ATT SE FÖR DEN VAR VÄLDIGT BRA!!! 

Men annars då? Var det värt det eller? NEJ FÖR TUSAN!! MIN FRAMTIDA LYCKA ÄR MYCKET MER VÄRDEFULL! Men det bästa med det här är att dagen faktiskt inte är slut än, det gäller bara att bestämma sig. Inte tänka på något annat utan bara göra det! Här och nu 👊 

Som att jag jag bara bestämde mig för att plocka ur diskmaskinen nu medan jag ändå var hemma, annars hade det ju blivit liv på morsan om jag bara går hemma hela dagarna utan att göra ett skit, det är ju inte så rättvist att hon ska dra in pengarna OCH sköta hushållet. Plocka ur diskmaskinen är inte ens jobbigt, det tar typ 5minuter, om ens det. Det är liksom bara att göra medan man ändå är där ute i köket. Plocka in och vika tvätten är inte heller en jobbig grej, det tog jag också tag i. Sen så lovar jag er kära läsare att jag faktiskt ska utnyttja att jag faktiskt sitter i mina träningskläder nu, och innan jag går och lägger mig ska jag köra ett litet pass här hemma, för rumpa och ben! Kanske mage/rygg också när jag ändå är i farten? Lite allround träning iallafall. 

Så till alla er som är lika lata som mig har jag bara en sak att säga, JUST FUCKING DO IT!! Det kommer att vara värt det efteråt! Promise 😘💪

Så håll er snygga så uppdaterar jag förhoppningsvis imorgon om mina planer för helgen! STAY TUNED 😚❤



Likes

Comments