View tracker

Den senaste månaden har jag insett att vissa saker är viktigare än andra. Jag har haft en helt underbar månad i Thailand med dom finaste människorna jag har i mitt liv. Jag känner ett stort tomrum inom mig när jag tänker på att de människorna som jag var konstant med i en månad,kommer jag inte att få se på flera år.

Men en sak jag tänkt på under tiden jag var där är hur otroligt starka de är. Dem jobbar och sliter större delen av sina dagar men trots det så är dem de finaste människorna jag känner. Vi lever i en värld där pengar styr allt. Det skär verkligen i hjärtat på mig att veta att en av de personer som betyder mest för mig kunde ha varit borta idag om det inte hade funnits tillräckligt med pengar. Men trots att min familj är så fattiga som de är och jag träffar de så sällan som jag gör så vet jag att dem skulle göra allt för mig. Jag känner mig aldrig så uppskattad eller älskad som när jag är med dem.

Men ju mindre man har desto mer uppskattar man allt annat. Visst håller jag med om att pengar är viktigt för att överleva, för utan pengar kommer man ingenstans här i livet. Men det är väldigt synd att det ska vara så för det är oftast de fattigaste människorna som är de finaste och trevligaste. Vi måste nog lära oss att uppskatta saker lite mer för det finns något större och mycket viktigare än pengar och det är människorna runt omkring dig, människorna som du älskar. Kärlek är det finaste och viktigaste som finns i alla former och jag skulle offra allt jag har för de människorna som jag tycker om. Det är bara synd att inte alla tänker på det viset.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Jag vet inte vart jag ska börja eller hur jag ens tänker. Det känns att min kropp är tom på något sätt. Jag har ingen aning om hur det kommer sluta...men att ens tänka på hur det kan gå får det att värka i hela kroppen.
Jag kommer aldrig att få tillbaka det som jag en gång i tiden hade, det har under en lång period känts som att det aldrig kommer hända men nu vet jag med största säkerhet...Men frågan var om jag ens hade det? Eller drömde jag mig så långt bort i mina egna fantasier så jag inte insåg skillnaden mellan dröm och verklighet?
Men jag kan inte fokusera på det som en gång i tiden var det underbaraste jag någonsin varit med om...det gör för ont att veta att jag är enda som fortfarande hoppas på att det faktiskt kan bli så igen.

Likes

Comments

View tracker

Vissa dagar är det så otroligt svårt, svårt att se allt de positiva och bortse från allt som är jobbigt. Jag kan inte hjälpa det men jag känner mig som den svagaste människan på jorden just nu. Mina tankar vrider allting på ett negativt sätt så det är svårt att vara stark ibland. Jag funderar på om jag verkligen kommer klara av allting men om jag inte kämpar så vet jag redan nu att det kommer förstöra mig totalt.

Jag beundrar verkligen vissa människor som är så säkra på sig själva så i princip ingenting kan rubba deras självkänsla. Men alla är inte så starka och det är väldigt svårt att älska sig själv..

Likes

Comments

Det finns vissa gånger man känner sig så otroligt liten så allt man gör och säger känns helt obetydligt. Man känner sig mindre än en myra..Trots att man försöker känns det helt lönlöst, det finns ingenting man kan göra för att det ska bli bättre.
Det finns ingen värre känsla än när man verkligen vill något eller att något ska bli bra, men du vet att du aldrig kommer kunna göra något åt det.

Därför har jag även bestämt mig för att inte hoppas för mycket på saker eller vad folk säger. Jag är så trött på falska förhoppningar...det känns dumt att bli känslosam över såna små saker men när de falska förhoppningarna börjar bli mer en vana än en ovana så tär det verkligen på en och då är det ganska svårt att hålla tillbaka känslorna.

Likes

Comments

Ibland önskar jag bara att jag kunde fly från verkligheten, till en plats utan bekymmer och känslor allt skulle bli så mycket lättare då.
Jag känner mig helt vilse just nu..jag vet inte om jag borde skratta eller gråta. Men jag är mest arg på mig själv, genom att alltid säga de som jag tror folk vill höra och vad dem mår bra av istället för att säga vad jag verkligen tycker och känner så slutar det alltid med att jag själv mår dåligt. Jag kan inte låta folk i min närhet känna skuld eller må dåligt över vad jag känner och tycker, därför lägger jag över allt på mina egna axlar så jag ska slippa må dåligt för att ha förstört för någon annan. Men de finns vissa dagar då bördan blir för tung och man bara vill komma bort från allt och slippa känna någonting, och bara vara för en stund.
Men självklart så är ju det bara att drömma om, det är såhär livet är. Men ju tyngre saker man går igenom desto starkare blir man, även fast det kan kännas väldigt tungt att ta sig upp igen.

Likes

Comments

Det är i stunder som när man är ifrån den man tycker om som man har insett hur mycket vissa personer faktiskt betyder. Som nu när mitt hjärta är tusen mil ifrån mig, kan jag inte hjälpa att tänka på honom dagligen. Jag visste när jag gav mig in på de här att de skulle bli såhär, men att de skulle bli så jobbigt och att jag skulle sakna honom så otroligt mycket trodde jag endå inte. Att man kan bli så djupt förälskad på bara en månad...det visar nog hur stor kraft kärleken faktiskt är. Trots att jag har så svårt för att erkänna mina känslor både för mig själv och för andra så vet jag att jag inte kan få någon bättre än den jag har nu.

Likes

Comments

Det känns som att jag lever i en dröm i mig egen verklighet. Ingenting skulle kunna bli bättre just nu. Jag har det dom allra flesta tjejer troligtvis önskar sig...en helt underbar pojkvän.
Men fortfarande är jag på min vakt, mitt uppe i allting så kan jag inte hjälpa att tänka är jag verkligen värd att vara såhär lycklig? jag vet de är en dum tanke men jag kan inte hjälpa de. De är någonting som håller mig tillbaka och jag vågar inte släppa helt på mina känslor..men vad de är vet jag inte riktig. Kanske är de så att minnena från gamla relationer är där och påminner mig om allt som kan gå fel. Vad de än är så hoppas jag att jag kan släppa mina minnen och gå vidare snart..

Likes

Comments

Nu var det ett tag sen jag bloggade igen och det har minst sagt hänt en del.
Det finns en person i mitt liv som jag alltid har sett upp till och alltid försökt göra nöjd och stolt över mig, men ju mer jag försöker och ju mer jag kämpar desto hårdare faller jag. Och nu orkar jag inte längre för jag har insett att det alltid kommer krävas mer, men nu orkar jag inte med det längre. Så jag ska försöka sluta tänka mer på andra än mig själv för genom att ständigt puscha sig själv för att få någon annan nöjd skadar bara en själv i slutändan, det kanske låter lite smått egoistiskt. Men genom det har jag även tänk att jag ska nu ta mer eget ansvar och försöka klara mig utan andras hjälp. 

De 2 senaste veckorna har minst sagt varit riktigt händelserika. Jag har träffat en helt underbar person som bara blir bättre och bättre för varje gång jag träffar honom. Det var honom mitt senaste inlägg handlade om. Till en början visste jag inte alls vad det var mellan oss men som jag skrev innan så kände jag en riktig spänning mellan oss och jag visste att det skulle hända någonting. Och eftersom vi båda var så retsamma mot varandra så trodde jag bara att det var en kul, spännande grej. Men jag fick lära känna en helt underbar person och jag känner mig för en gångs skull lycklig. Men på något sätt så kan jag inte hjälpa att jag fortfarande är rädd för kärleken, visst det låter väldigt löjligt men jag har en stor respekt för den. Det känns som en kamp mellan hjärnan och hjärtat, jag tänker alldeles för långt och mycket ibland men den här gången har nog hjärtat lyckats vinna över hjärnan. 
Men genom allt som hänt de senaste 2 veckorna kan jag nog påstå att jag hittat min drömkille. 

Likes

Comments

Just nu känns det som att jag snart kommer bryta alla mina regler som jag har lovat mig själv att jag aldrig skulle göra.

Men jag kan inte hjälpa det på något sätt vill jag ha honom så mycket så jag nästan spricker...trots att det är helt emot vad jag egentligen skulle ha gjort.
Men de kan även vara det som är spänningen i de hela. Men jag kan inte hjälpa att tänka, är det ett spel eller är det på riktigt?
Den spänningen jag känner mellan oss känns som en tickande bomb som kommer explodera när som helst. Och jag bara väntar med spänning tills den dagen kommer...

Likes

Comments

Har haft en riktigt bra helg faktist, jobbade fredag och lördag men slutade tidigt på lördagen så jag åkte hem till Ludvika för att gå ut på kvällen. Kvällen vart ganska galen, och jag kände mig för en gångs skull levande igen. Jag minns att jag pratade med Gurkan och att jag hade sönder en killes glas. Men det var verkligen skönt och få känna av det där "ruset" igen och dansa som om det inte fanns någon morgondag. 

När det började närma sig stängningsdags följde jag med några av dom vi var med till subway eftersom dom var så galet hungriga. Sen avslutades kvällen med "efterfest" hemma hos en av dom vilket var väldigt roligt eftersom dom var väldigt sköna. Vid 5 tiden på morgonen började jag gå hemåt för att äntligen få sova.

Sen hände även något som väckte väldigt mycket och olika känslor inom mig. Jag vet inte vad jag ska tänka eller tro, men en del av mig vill fortfarande tro att det finns någonting där..även fast det i princip är helt omöjligt. Men de går inte att undgå att tänka alla dessa tankar när man får såna blickar. 


Att gå ensam hem kan ibland hjälpa om man vill få sina tankar samlade..

Likes

Comments