Sitter nu på tåget ner mot Malmö där vi ska träffa moster och mina barns gudmor. Ska även förbi mitt gamla jobb och träffa mina härliga kollegor som jag saknar otroligt mkt.

Måste bara skriva av mig lite, blir galen på SJ. Hur har de tänkt att man ska få in en tvillingvagn ? Jag fällde ner den men som ensam och behöva bära in vagnen först sen bygga upp vagnen i tåget sen bära in barnen, eller ah bära in barnen först sen bygga upp vagnen så pojkarna kan sova i vagnen.

Inte bara det, när jag ska hitta våra sittplatser så har mina barn fått platser ihop men jag några stolar ifrån... låter de ens logiskt? Nu sover pojkarna iallfall så nu kan jag njuta av mitt kaffe ❤️

Likes

Comments

Lite mer om oss bakom den här bloggen:
Jag som skriver är mamma till dessa två härliga pojkar. Jag är 27 år och varit ensamstående sen början av processen. Jag har kämpat och slitit varje dag innan pojkarna föddes. Jag jobbade på en förskola på vardagar och som undersköterska på helger, Jag arbetade 7 dagar i veckan. Vi hade 6 jobbiga veckor på sjukhuset, men jag tackar gud att allt gick bra trots att de föddes så tidigt.
Nu njuter jag av att vara MAMMA, vi fyller våra dagar med massa lek och aktiviteter hahah blir oftas så när man har en förälder som jobbar inom förskola.

Tvilling 1: Adrian som hade lite svårt under tiden han var i magen visade sig vara väldigt mogen o stark när han föddes. Han har alltid fått kämpa i magen för de delade på allt och Rayan tog alltid lite mer.

Tvilling 2: Rayan som ser lite större ut men som är lillebror. Hade lite svårigheter när han föddes. Han kunde liksom sluta andas när han åt, läkaren sa själv att han var lite omogen jämfört med Adrian. Det var för han inte behövde kämpa i mammas mage lika mkt som Adrian.

Mina pojkar är Enäggstvillingar så lika men ändå olika ❤️. Man märker redan tidigt ålder att de är olika i personligheten. Well mer om detta i ett annat inlägg❤️.

Likes

Comments

Bloggen kommer för det mesta handla om mina två prinsar, de föddes i vecka 32+1.

Likes

Comments