Header

Hej hej! Tänkte uppdatera er lite.

Senaste umgänget var jag ensam, Viktor dök inte upp,då jag tog med barnen ut till en lekpark. Det gick jätte bra och dom var nöjda och glada tills vi skulle gå hem igen då det blev gnäll i vagnen. Men det va så roligt att få vara ensam med dom och ute i en lekpark. Det kommer bli samma på nästa umgänge och kommer förmodligen vara ensam även den gången.

Jag har även fått nytt jobb inom hemtjänsten, så när jag får min första lön kommer jag flytta till Sandviken, där jag har mina bästa vänner och min nya kille.

Jag har haft 4 underbara dagar här i Sandviken, med mina finaste tjejer och finaste killen. Det har varit mycket skratt. ❤

Har även hittat en underbar kille vid namn Peter. Han är underbar,snäll och fin på alla sätt. Han får mig att må så mycket bättre, även om vi är blyga nu men det blir bättre.💕

Vill oxå berätta om mina finaste tjejer jimilia och Wilma. Bästa trion är vi tre, vi har skrattat så himla mycket dessa dagar. Älskar er två och dessa dagar måste vi göra om. Ni får mig att må bättre❤


Bjuder på den fina bilden på dess tre💕

Mina babes❤

My love❤

My honey boo❤

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Jag har fått många olika frågor om mig själv, både privat och vanliga frågor, Så jag tänkte svara på dom flesta!

1. Vad är dina intressen?

Svar: Jag älskar verkligen att vara med barnen, vänner, träna, fotografera och sjunga!

2. Hur tycker du att du är som mamma till dina barn?

Svar: Jag själv tycker att jag är en bra mamma, jag gör precis allt för mina barn och deras bästa. Jag gör ingen skillnad på dom, dom får precis samma saker,och lika mycket.

3. Hur nära står du och dina barn varandra?

Svar: Jag och barnen står varandra väldigt nära varandra, det är mig dom tyr sig till när det är umgänge, Dom säger mamma till mig, och älskar dig , kramas och pussas. Så vi har en bra relation med varandra och det kan bara bli bättre.

4. En privat fråga som absolut inte har något med detta och göra men jag lovade ju att svara på alla frågor så får väl svara på även denna! Gillar du att ha sex eller försvann sen lusten när du fick dina barn?

Svar: Min sexlust försvann absolut inte, jag älskar verkligen sex! Men jag är inte den personen som har sex med vem som helst! Efter två våldtäkter så känner jag inte samma behov längre som innan, utan nu är det med den jag är tillsammans med, och just nu är jag ju singel!


Det var dom frågor jag tog upp om mig själv, ni får gärna ställa fler!

Frågor gällande barnen och umgänge!

1. Får du hitta på saker med barnen nu som att gå promenad eller lekpark?

Svar: Jag tog upp den frågan med soc förut och det hon sa var "Det är ingen som säger att ni inte får gå ut och leka" så vi får absolut göra det men vi har valt att vara inte ett tag för att få den där bättre kontakten!

2. Hur ofta är det umgänge?

Svar: Det är fortfarande bara en timme varannan fredag , jag gör allt för att utöka men dom kommer med nya ursäkter hela tiden.

3. Har det blivit bättre med att inte vissa försöker hindra din och flickornas kontakt?

Svar: Lite bättre men inte helt bra än tyvärr! Jag försöker fixa till det där än, Men det har blivit mycket bättre sen jag lämnade Viktor!

4. Får du veta vad som pågår i barnens liv?

Svar: Ja absolut, jag har jätte bra kontakt med familjehemmet. Så jag får absolut veta vad som händer i deras liv.

5. När ska du upp i rätten nästa gång?

Svar: Jag kommer gå upp i rätten när jag känner att orken finns till det, nu är jag ju ensam, för Viktor har inre den viljan jag har så det kommer förmodligen bara bli jag då och jag vill då först hitta en partner som kan stå vid min sida och stötta mig!

6. Hur skulle du beskriva Alexia och Elsas personligheter?

Svar: Alexia och Elsa är faktiskt ganska lika men väldigt olika på samma gång, Båda är två spralliga glada tjejer, kommer oftast bra överens, Alexia är den med mest spring i benen medan Elsa är den som kan sitta och lägga pussel en längre stund. Alexia har lättare att ta emot ett nej ön vad Elsa har , Elsa skriker och blir jätte sur och svår att trösta vissa gånger. Elsa är den som är mest envis och Alexia mest den spralliga, Men dom här många likheter också.

7. Är det stor skillnad på längd och vikt emellan dom?

Svar: Det skiljer inte mycket i längd på dom men vikten skiljer lite. Sist vägde Elsa runt 9 och Alexia 11 kg. Så lite skillnad är det allt.

8. Hur hanterar du trots/bråk och när dom gör något fel.

Svar: Jag har inte behövt hantera det så mycket, Men gör dom något fel så får man säga åt dom. Inte skälla utan bara berätta att det var fel och att det inte ska hända igen. Elsa har en tedens till att putta iväg Alexia när hon blir jätte sur och det är så klart inte okej så då får man ju säga åt henne. Även Alexia när hon gör något fel, och det brukar gå bra.


Det var några svar gällande barnen och umgänge!

Jag och mina älsklingar kämpar emot ​allt, tillsammans är vi starka! Jag vet att det kommer gå bra tillslut, det är redan bättre!


Alexia och Elsa är dom som får mig orka gå upp ur sängen varje morgon och fortsätta kämpa, dom som får mig orka le, dom som gör mitt liv till det bästa. Vet inte alls vad jag skulle göra utan dom!


Till Alexia och Elsa:

Alexia och Elsa, ni får aldrig någonsin oavsett vad som händer i framtiden glömma bort vem som faktiskt är eran mamma, och hur mycket jag älskar er , Hur mycket jag kämpar och sliter för att ni ska få komma hem till mig för ni hör hemma! Ni var dom som fick mig inse vad mitt liv innebär, hur äkta kärlek är, ni är dom som får mig le varje dag fast jag egentligen bara vill skrika och gråta. Jag kommer aldrig någonsin ge upp, ni är mina ingen annans, ingen annan kan kalla sig för eran mamma för det var jag som bar er i 8 månader i magen, jag som nästan dog under förlossningen, jag som fick hålla er första gången, jag är den som ni ska kalla mamma. Jag är eran mamma och kommer alltid vara det, och det kommer ni få veta när ni blir äldre och förstår mer. 

Jag älskar er av hela mitt hjärta och jag ska göra mitt bästa för att hitta en bra partner som kan bli eran manliga förebild!

Ni är mina prinsessor och nu fortsätter vi kämpa!

/massa pussar och kramar från eran mamma! <3

Likes

Comments

Berättar lite om mig själv!

Jag heter Maja Johansson och är 22 år och mamma till tvillingarna Alexia och Elsa som är 2 år.

Jag är singel, letar efter den rätta, tror jag hittat min drömprins så hoppas på det bästa annars får jag försätta söka efter min drömprins🙈

Hur är jag som person? Jag får ofta höra att jag är väldigt snäll,lugn,omtänksam. Jag är en tjej som bryr mig mer om andra än mig själv. Som ni redan vet så har jag inte haft det så lätt. Det har hänt otroligt mycket i mitt liv,Men jag är den personen som aldrig ger upp, På något vis så orkar jag försätta kämpa fast all ork är slut. Jag gör allt för mina barn och dom jag älskar och står nära.

Jag är en tjej som älskar att vara med familjen, barnen, vänner,shoppa,träna,fotografera och sjunga!

Ni får mer än gärna följa mig på insta och lägga till på snap!

Insta: mamma_till_tvillingar eller tvillingmamman95_privata

Snap: queenmom95

Mammas finaste prinsessor, vackrare än dessa två kan man inte bli😍

Från senaste umgänge med mina prinsessor, massa bus!

Dom vill gärna tävla om vem som äger mig mest, dom kan börja bråka om vem som ska vara hos mig mest, Det är svårt att räcka till,Men jag gör mitt bästa och ger dom lika mycket kärlek! Dom får mig må så bra, Jag älskar dom mest av allt och skulle göra allt för att dom ska må så bra som möjligt!💕

Stay strong,and never give up!🎀

Vi körde på att va lika, hästsvans, klart dom ska vara som sin mamma, dom är väldigt lik mig både utseende mässigt och personligheterna, sen finns det absolut vissa saker som skiljer oss åt men vi är faktiskt väldigt lika.

Barnens farmor tycker dom är mest lik Viktor men hon är den enda som tycker det, Alla andra säger att dom är mest lik mig, både som liten och hur jag är nu...men det är väl bara bra🙈


Hoppas ni alla haft en trevlig påsk!

Kommer försöka uppdatera så mycket jag kan, ni får gärna skriva till mig vad jag mer kan skriva på min blogg. Ni får gärna ställa frågor så kan jag svara på dom i ett inlägg!🎀

Likes

Comments

Denna underbara kvinna kom in i mitt liv för snart 2 månader sedan! Hon kom in i mitt liv och ändrade allt totalt, från att jag va så nere på botten till idag att stå på mina ben. Hon har funnits sedan dag 1 och jag är så glad att det som hände faktiskt hände, jag förlorade en kille jag tyckte om men jag vann en otroligt fin och underbar vän. Hon bor ganska nära mig men vi har inte träffats ännu,men det ska vi försöka göra ganska snart! Vi har väldigt roligt ihop via snap, vi är väldigt öppna, Vi kan prata om precis allt. Hon finns alltid och stöttar mig i allt🎀


Till dig Jimilia: 

Tack för att du kom in i mitt liv, tack för du finns och tack för du accepterar mig för den jag är! Vi har jävligt roligt via snap så kan bara tänka mig när vi ses😍 

Du måste bara få träffa Alexia och Elsa någon gång också, det lovar jag💕


Jag älskar dig, Och hoppas vi ses snart! ❤ ​

Likes

Comments

Hej!

Nu var det ett tag sen jag kom med en uppdatering.

Det har hänt ganska mycket sedan jag skrev senaste inlägget. Vi flyttade till Örebro och hade börjat om livet där, men det fungerade inte. Jag och Viktor gjorde slut, det fanns väldigt många orsaker till det. Men den största orsaken var för att han var otrogen igen och det blev femte gången, han brydde sig heller inte om Alexia och Elsa utan skulle spela hela tiden och fick sköta allt gällande barnen själv, och då kände jag att det fick räcka. Så jag och Viktor har gjort slut och han har själv valt att han inte är redo för att ha barn nu, ha vill leva livet innan han kan tänka på barn, och det är väl kanske lika bra eftersom han inte bryr sig ändå.

Jag själv då , jag flyttade hem till Falun, bor hos min bästa vän,som finns och stöttar mig i precis allt. Jag har fått jobb här och väntar på att min brukare ska bli frisk så jag kan åka och hälsa på för att sedan börja jobba.

Umgängena fungerar hur bra som helst, jag ligger väldigt bra till och vi har pratat om att börja hitta på lite mer saker, som att gå ut på promenad om det är fint väder osv, så dom börjar släppa lite när det gäller mig dom tycker det går väldigt bra, men när vi kommer till Viktor är det lite annorlunda. Han behöver lite mer tid innan dom släpper efter, han har inte riktigt den kollen på barnen och säkerheten är inte den bästa fortfarande och det är oftast jag som får säga till vad han ska göra. Som när barnen klättrar i trappen, då måste jag säga till honom att han måste hålla en hand bakom som stöd ifall dom tappar balansen, men skulle jag inte säga något så finns inte det tänket utan då får dom klättra lite själva. Men jag är glad över att det ser ljust ut på min sida i alla fall och att min nya alltid finns och stöttar i allt.!

Jag kommer försöka bli bättre att skriva inlägg, uppdateringar och lite så, tack till alla som läser och alla ni som finns och stöttar i detta! <3

Ni får gärna gå in och följa oss på instagram, det är privat men det är bara skicka så accepterar jag. Där kommer uppdateringar varje dag, inte bara barnen utan om mig själv och annat också, och jag följer självklart tillbaka ni som följer mig.

Ha det så bra så länge så kommer ny uppdatering inom kort!

kramar från oss.

Likes

Comments

Jag har haft fullt upp sen jag skrev sist. Skrivit två av mina uppsatser som jag ska skicka in till skolan.


Igår åkte jag iväg till min tjej kompis Alääx och skulle umgås med henne och hennes söta barn. Hennes dotter är lika gammal som mina tvillingar, och det var på samma ställe vi träffades och fick kontakt. Hennes son är en jätte söt liten bebis, så haft lite bebis mys. Vi satt och kollade på tv och pratade lite, vart väldigt sent så jag fick sova kvar, så idag så har vi bara umgåtts, lekt med barnen. Nu är jag hemma och skriver lite på uppsatserna som jag försöker bli klara med.


Som rubriken lyder så mår jag väldigt dåligt, jag är så trött, ledsen, besviken, arg.. ja alla känslor som finns på samma gång.. Jag tror min depression håller på att komma tillbaka, hoppas inte det, jag känner inte att jag orkar med det just nu.

Jag känner för mycket stress just nu, jag städar, diskar, lagar mat.. .jag gör precis allt ensam...jag önskade att jag kunde få lite hjälp ibland men det går inte för sig...jag är så trött, jag känner mig helt tom.

Folk säger att dom alltid kommer finnas där för en men när man väl behöver dom så finns dom inte där, jag har beslutat att jag inte kommer finnas för dom personerna heller om det bara duger när dom behöver bli hörda. Men det är så skönt att umgås med kompisar här i Örebro som vet vad vi går igenom, eller inte helt men dom förstår oss på ett annat sätt då dom var där när vi var där, ingen som dömer mig.

Vi kommer söka nya advokater och gå upp i rätten igen, jag kan inte ge upp det här, våra förra advokater kändes inte riktigt seriösa.. dom ville inte ha vittnen som varit på det stället vi var på såna vi fick kontakt med där, inga videor eller bilder som bevis på att det som soc sa inte stämde... det finns så mycket bevis som säger motsatsen vad dom kommer med.. så vi kommer söka igen och vi har även fått personer som kommer vittna, det är sååå skönt att folk ställer upp på det för det är ju inte bara gå och vittna det är ju en process som tar sin tid och det kan vara tufft för vissa. Men jag vill ju bara ha hem mina bar, dom jag går upp för på morgonen, dom jag kämpar livet ur mig själv för, dom jag dör för. Dom är mitt allt och vill få börja leva ett liv med mina barn inte en mardröm, vill njuta av tiden medan dom är små... jag ger inte upp.

I morgon åker vi till Falun för att ha umgänge på fredag, hoppas inte dom är "sjuka" som dom brukar vara väldigt ofta...blir långt att resa... det brukar ju vara så att vi åker långt annars också och dom ringer samma dag oftast när vi nästan är framme och säger att det blir inställt men det fungerar inte riktigt så, man måste säga till minst 2 dagar innan så man inte bokar tåg och allt sådant. För nu har vi bokat tåg och allt är klart åker ganska tidigt i morgon.

Men vi hoppas på det bästa, kommer med en uppdatering på fredag eftermiddag när jag kommer hem igen från Falun.

Sen ville jag bara passa på att säga ifall om någon från Örebro läser bloggen så får ni gärna höra av er till mig , vill lära känna nytt folk här, få lite nya människor i livet :)

Ha en fortsatt trevlig kväll så uppdaterar jag er på fredag.
Massa kramar från Familjen Johansson! <3

















Elsa och Aleixa på umgänge<3

när man ska försöka visa alla att man kan le men går lite sådär =)

Likes

Comments

Hej igen!

Nu var det riktigt länge sedan som jag skrev ett nytt inlägg, jag har bara haft lite fullt upp och inte mått så bra senaste tiden.
Alexia och Elsa har nu fyllt 2 år, dom pratar mer och mer, lär sig mer och mer. Dom går på dagis och det går hur bra som helst.
Vi har fått ha umgänge hos min gamla fosterfamilj (kallar dom min mamma och pappa än idag) , dock är det bara 1 timme varannan vecka än , men våra nya handläggare är på vår sida och jobbar för OSS, och ska utöka umgänget, vi har dock inte bestämt när och hur ännu hur det ska bli., men socialen tycker vi gör det så bra med barnen så dom tycker det ska bli mer och socialen är inte längre med på umgängena.
Det gick bra i början att ha umgänge där, det går bra hur bra som helst med barnen även nu MEN det är fosterfamiljen. Dom säger till barnen när vi är där "kom till mamma" , "här är mamma" osv, så det börjar bli jobbigt för mig att vara där när familjehemmet är med, jag känner mig inte som deras mamma längre, jag känner mig ganska värdelös.
Jag vet att jag är deras mamma och barnen säger det till mig också, men dom börjar säga det mer och mer till fosterfamiljen också. Det gör så ont i mig att dom försöker ta min plats som förälder, vad blir jag då liksom, en främling till mina egna barn.. :-(

Hur som helst så kämpar jag vidare, nu har vi flyttat till Örebro och försöker börja om livet, träffa nya människor, lämna det gamla bakom mig. Barnen ger jag aldrig upp även om jag skulle bott på andra sidan jorden, dom är mitt allt och kommer alltid vara det.

Nu är det nytt år, 2017, och jag har bestämt mig för att detta år ska bli mitt, jag ska kämpa att bli smal igen, går på flytande just nu så får vi se vad det ger för resultat, sen ska barnen få sova hos mig innan året är slut. Jag har satt lite krav på mig själv som ska uppnås. Jag ska börja jobba, så blir det inget med detta som är nu så söker jag vidare. Jag ska fortsätta med plugget fast här i Örebro.

Nu ska jag börja fixa mig och iväg och träffa en kompis som bodde på Cederängen när vi var där. Ska bli roligt att få träffa lite folk som vet vad som hänt och inte dömer mig som mamma. Jag valde ju liksom inte att någon skulle ta mitt allt ifrån mig.

Jag kommer börja uppdatera oftare. Kommer inte bara handla om barnen, kommer skriva nytt inlägg varje dag, kommer handla om mig också, då inte mycket händer just nu gällande barnen.

Ha det så bra och var rädda om er och era nära och kära, ni vet aldrig när dom rycks ifrån er!

I morgon tänkte jag skriva lite om hur jag känner mig , käsnlor, hur jag känner mig som mamma osv.

massa kramar från mig och barnen! <3


Soffmys med mina älsklingar! <3

Alexia och Elsa!<3

Alexia och Elsa som tävlar om vem som ska komma till mamma först! <3

Likes

Comments

​Den 16 September hade vi umgänge som vanligt men denna gång var umgänget hemma hos oss, på hemma plan. Det gick jätte bra, barnen ville vara nära mig hela tiden, om jag gick någonstans så ville dom komma efter. Det kändes så bra att dom ville vara mer med mig än familjehemmet. Vi ska köpa lite nya leksaker och en varsin surfplatta till barnen som dom kan ha när vi har umgänge, dom älskar att se på babblarna och dom sliter gärna ifrån varandra mobilen när dom kollar så jag beslutade mig för att köpa en varsin surfplatta åt dom. 
Barnen har börjat på dagis och dom verkar tycka det är jätte roligt, jag tycker det är bra, då får dom träffa andra barn och då utvecklas dom lite mer. 
Vi har umgänge nu på fredag igen så ska försöka ta lite mer bilder då, men här är en från förra umgänget när vi var hemma. 
Elsa till vänster och Alexia till höger, mammas prinsessor! <3

Likes

Comments


Lite dålig uppdatering!
Men vi har nu haft möte med min gamla fosterfamilj (som jag mer ser som min familj,,), sedan var socialen med och även barnens fosterfamilj med. Vi pratade om hur umgänget ska se ut. Det blev inte alls så som vi tänk oss då min pappa inte var med och vi blev väldigt överkörda och hade nästa inget att säga till om. Men det ska vi försöka ta upp på ett annat möte där min pappa kan vara med.
Umgänget kommer nu mera ske hemma hos min familj, (gamla fosterfamilj) , tyvärr blev det på fredagar och vi har önskat helg eftersom jag inte kommer få ledigt varje gång, kommer då bli av med mitt CSN då dom är hårda med hur ,mycket frånvaro man har! Och Viktor börjar jobba här i Falun nu så han kommer inte heller kunna bara gå iväg.. men vi fortsätter kriga för våra rättigheter!

Men det är positivt att socialen kliver åt sidan och nu får min familj komma in istället. Vi ska försöka göra allt för att familjehemmet där barnen bor också ska puttas ut lite med tiden, då barnen SKA anknyta sig till sina föräldrar (enligt lag.. om man nu går å den) ,en det får man ta med tiden.
Umgänget har inte utökas och det ska vi också ta upp på mötet, nu kan dom inte komma och säga att barnen är för små, eller att det är långt att åka osv. Då familjehemmet vid ett tillfälle skrivit i ett månadsbrev att dom åkt iväg och bott på hotell så då tolkar vi det som att dom klarar att åka och vara borta. Och nu har barnen börjat på dagis med nytt folk, så om barnen kan vara på dagis med nya fröknar och nya barn utan att familjehemmet är med då bör dom klara av att vara med sin mamma och pappa lite oftare också. Men nig om det, har ni fler frågor gällande det jag skrivit kan ni bara höra av er!

Mer information om barnen istället!

Alexia och Elsa kan nu gå, dom kan prata och dom hittar gärna på ,massa bus!
Dom går på dagis nu alla dagar utom fredagar, om jag förstått det rätt.

Dom säger ,mamma och pappa till oss men även familjehemmet men med tiden kommer dom få absolut få reda på sanningen om vem som egentligen är deras mamma och pappa så jag lägger inte ner så mycket tid på att bråka om det. dom är försmå än så länge. Jag vet ju att dom är mina barn och alltid kommer vara det, , man får tänka så.
Barnen är väldigt glada att få vara med oss, dom busar, och dom pussas gärna , haha!

Alexia och Elsa blir mer och mer olika i både utseende men även deras personligheter, fantastiskt att se hur dom blir så olika.!

Mer om mig själv..
Jag har börjat plugga så jag pluggar upp mina betyg, men efter det kommer jag fortsätta plugga, till undersköterska, så kommer jobba inom det ett tag sedan utbilda mig vidare till läkare. Så nu är det fokus på pluggandet, har varit sjuk men på måndag tar jag tag i hård handskarna och kör på.!





















Bilderna är från umgänget den 2/9-16(Elsa till vänster och Alexia till höger) <3

Likes

Comments

Äntligen börjar saker bli bättre. Från och med Augusti kommer soc inte vara med på umgängena mer. Min fosterfamilj som jag bodde som fortfarande är som mina föräldrar kommer att vara med i stället, då kommer det vara mer naturligt och det kommer kännas bättre för både mig och barnen. Äntligen tänker soc lite på vad som är barnens bästa, vilket dom inte gjort över huvudtaget., Jag och familjehems mamman pratar mycket via facebook och det känns bra, vi kommer bra överens gällande barnen och det går framåt. Jag har gjort allt jag bara kunnat för att det ska bli bra och jag kommer aldrig ge upp om att få hem mina prinsessor, det är mitt mål, att dom ska hem till mig, in mamma, där dom faktiskt hör hemma. 
Jag har nu flyttat till en större lägenhet och tagit massa svåra beslut i mitt liv, men allt detta för mitt och även barnens bästa. Jag sätter barnen före allt annat och därefter tagit dom beslut jag tagit, men det känns väldigt bra att jag äntligen gjort det. 
Umgängena är samma som innan, en timme varannan vecka, men kommer inte ge upp att få mer, dom börjar bli så pass stora så dom klarar av det. Dom mår bra av det, det märks, sist på umgänget gick vi upp i en borg på biblioteket så vi vart lite ensamma och soc satt en bit bort, dom letade inte ens efter familjehemmet utan dom lekte och busade med mig. Det kändes bra, det är också ett framsteg, att jag kan få barnen känna sig trygga hos mig, det är ett tecken på att det bör bli oftare så inte tryggheten försvinner. 
Folk brukar fråga hur dom känner igen mig.. det är så att ett barn alltid känner igen mammans hjärtslag sen dom låg i magen, och rösten, det är det dom känner igen, och får dom trygga när dom är med mig. 

Bilderna är från senaste umgänget. 5/7-2016 
dagen då blev ett och ett halvt år, tiden går otroligt fort... och dom blir bara mer och mer vackra, mina vackraste prinsessor <3


Likes

Comments