Idag har jag deltagit i en självförsvarskurs som var riktad till personal som arbetar, eller gör besök i någon annans hem. Det var faktist intressant och många nya infallsvinklar kom fram. Bland annat om hur man skall reagera och agera i hotfulla situationer, oväntade situationer och hur man försvarar sig. Har redan länge ansett att det skulle vara nödvändigt med en sådan skolning och nu blev det verkligt. Dessvärre gick den enbart på finska så jag fick verkligen kämpa för att koncentrera mig så att jag skulle hänga med. Vi gick även igenom lagen samt rättigheter och skyldigheter och den biten var kanske mest utmanande att hänga med i. Speciellt lagtexter är annars så komplicerat formulerat (om ni frågar mig) så den biten fick jag nog läsa på själv här hemma på mitt modersmål för att förstå allt. Dagen avrundades sedan med praktiska övningar vilket var suveränt eftersom övning som känt ger färdighet. Föreläsaren påpekade även att man verkligen inte behöver ha tio års erfarenhet av kampsport för att klara sig ifrån överfalls situationer utan det räcker med att du har inövat teknikerna samt behåller lugnet.
Blev inspirerad att fortsätta öva så ikväll har sambon och jag finslipat tekniker och övat hur man tar sig loss vid överfall. Min sambo fick agera överfallare och jag tog mig loss. Mäkta förvånad blev han, att man med relativt enkla metoder faktist tar sig loss. Trots att jag som kvinna, av samhället klassas som svagare. Det går bara man vill! Annars har mysfaktorn varit hög här denna tisdagskväll. Vi bestämde att vi skulle grilla korv till kvällsmål, så vi grillade i öppna spisen eller vår trogna tulikivi rättare sagt med alla våra 40 sterinljus tända 😍

/Jenna

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Äntligen kan jag börja pusta ut och andas normalt igen. Efter min examen i december drabbades jag av laryngit, eller ja först trodde jag att det var en helt vanlig förkylning. Fick feber, ont i halsen och hosta. Hela julen låg jag mer eller mindre däckad. Men när det inte gav med sig och jag förlorade rösten for jag motvilligt till läkaren. Han kunde konstatera efter en grundlig undersökning att det var laryngit jag hade fått. Gick hem och drack cocilana, åt och inhalerade kortison och tog burana. Men var trots det sängpatient över nyår och första veckan in på det nya året. När jag kunde prata lite igen återvände jag till arbete och nu har min första arbetsvecka som sjukskötare gått. Ännu har jag en ensvis hosta som mest besvärar vid läggdags men i övrigt börjar jag sakta känna mig iform. För det mesta kan man leva helt normalt med diagnosen astma, men just vid förkylningar ställer den livet helt upp och ner eftersom luftrören annars är så mycket känsligare. Ingen rolig känsla alls då det är fråga om andningen. Nu ska vi hoppas på ett friskt nytt år!

/Jenna

Likes

Comments

Den 18 December 2017 tog jag och min tvillingsyster sjukskötarexamen. Vi är nu officiellt legitimerade sjukskötare YH. Vi hade tillsammans planerat hur vi ville att dagen skulle bli och med hjälp av familj och fina vänner lyckades vi få ihop dagen precis som vi ville. Dagen började tidigt på morgon när vi packade ner vår utstyrsel (läs; klänningar) i kassar och begav oss till Kimito till vår fina arbetskamrat. Hon hade rustat igång en frukostbuffé åt oss som vi avnjöt tillika som hon fixade oss festfina. När vi var färdiga kom våra sambor och hämtade oss och vi styrde bilen mot Åbo där dimissionen började. Dimissionen var festlig med tal, musik och betygsutdelning, efteråt drack vi skumpa och åt choklad. När ceremonin var slut där stängde jag dörren till yrkeshögskolan Novia för sista gången. Ganska vemodigt men samtidigt en lättnad på samma gång. Nu var utbildningen ett avslutat kapitel och vi har tagit oss igenom en högskoleutbildning, det ni! Efter det for vi in mot centrum och avnjöt en finmiddag i stan, hela familjen. När vi kom hemåt stannade vi i Kimito där det blev fotografering, dagen måste ju memoreras! På kvällen hade vi privatbeställt vårt mysiga café här i byn och bjudit våra närmaste för att fira vår dag. Kvällen blev verkligen minnesvärd. Djupt tacksam över att få ha så fina människor i runt sig, som ställer upp, ordnar och fixar. Går nog inte med ord att beskriva hur lyckligt lottad jag känner mig.

Lite bilder från den stora dagen


Betygsutdelning

Middag
Studiekamrater

Min sambo och jag

Mor med sina tvillingflickor
En skål för att vi kämpat oss igenom detta ;)
En selfie..
Eller två...
Kärlek
Med matchande kläder :)
Kvällens minsta gäst :)
Våra personliga tårtor, märk vel dekorationerna ;)

Den fina dukningen, i rosa såklart!

Dimitander
Tvillingflickorna med sina respektiven
/Jenna

Likes

Comments

Gokväll.


Vet verkligen inte vart tiden går.. Såg just att det var över två månader sen jag sist var in och skrev något här. Kan jag kanske skylla på att det inte går att skriva från min telefon mera, eller ja åtminstone inte före blogger uppdaterar sin app. Kommer inte åt den efter att jag uppdatera telefonen till nyaste versionen av ios. Anyway.. Mycket har åtminstone hänt sen jag sist skrev.
Om jag börjar där jag slutade så är min ambulanspraktik slut och även sjukskötarutbildningen är nu ett avslutat kapitel. Men mera om den dagen i ett eget inlägg. Jag hade verkligen turen att få den bästa praktikplatsen till sist, som ett avslut på utbildningen. Det var helt klart de bästa 7 veckorna av mina studier. Jag fick lära känna det bästa akutvårdarteamet, fick göra det jag brinner för och lära mig finska på den lilla orten Taivassalo. Jag saknar hela gänget därifrån. Jag fick verkligen visa vem jag var, ingen som hade fördomar, i alla fall inte vad som märktes på attityden mot mig, jag fick visa vad jag kunde och jag fick lära mig nya saker. Utöver utryckningarna som vi hade, övade vi på stationen olika case och mina handledare var måna om att jag skulle lära mig så mycket som möjligt. Jag fick även äran att lära dem några saker, som att byta batteri på koldioxid-mätaren och att byta knoppar på privata bilar. "handy-women" blev mitt namn ;) Jag kan inte annat säga än att jag längtar tillbaka..


/Jenna

Likes

Comments

Uppdatering om hur det går i T-Salo på ambulansen kommer inom kort.. Skall bland annat berätta för er om när jag fick skruva på arbetskollegans volvo ;)




/Jenna

Likes

Comments

Förra veckoslutet stod det "ensivaste utbildningsdag" i kalendern. Så vi var till Salo för att förbättra våra kunskaper gällande jobbet i ensivaste samt för att få skolning i hur man använder I-gel (hjälpmedel för att assistera andningen) Det var L4 (kenttäjohtajan-fältchefen) som hade hand om utbildningen. Det var en intressant dag fast jag kanske inte lärde mig något nytt egentligen, men fick öva på mina tidigare kunskaper. Vi övade bland annat återupplivning med deffa (defibrillator-hjärtstartare) samt provade vi flera gånger sätta I-gelen på plats. Sen fick vi öva med att dra upp vätska i sprutor och injicera varandra. Jag fick äran att ge injektion åt min sambo, vilket jag säkerligen aldrig någonsin kommer att få göra frivilligt mer :D Jag började nämligen gapskratta precis när jag hade skuffat in nålen, det kändes så komiskt eftersom huden kändes som att sticka i leder. Så det sluta med att jag av misstag drog ut nålen utan att hinna injicera vätskan ;) Förlåt gulle! Nå jag gjorde om det utan att skratta så gick det finfint. Ambulansvårdaren skrattade nog lika mycket som jag, och jag skojade med honom efteråt att jag nog inte minsann täcks säga vad jag har för utbildning och hur många gånger jag stuckit injektioner förut ;) Roligt hade vi åtminstone!




/Jenna

Likes

Comments

Finns få saker som jag uppskattar lika mycket på morgon som att få vakna utan att klockan väcker mig. Imorse var en sådan morgon. Så otroligt skönt att få stiga upp i lugn och ro, njuta av morgonkaffet och få slänga sig i soffan och dricka resten. Lite ledsen är jag över att dessa praktikveckor springer alldeles för fort iväg, vi är redan inne på vecka 3/7. Önskar att jag skulle få tiden att stanna nu! 

Paras hetki aamulla 😍

/Jenna

Likes

Comments

Ikväll var vi med brandkåren och sågade några stormskadade träd som låg påvägen, vi provade oxå vår pusher (trädfällningsverktyg). Det var faktist längesen jag sågade nu igen, så det kändes mycket ovant att hålla i husqvarnan. Jag gillar däremot inte motorer som man måste dra igång med snöre, eftersom jag nästan aldrig får till den rätta knycken utan jag får ofta stå en stund och dra i det för att de skall starta, och det harmar varje gång lika mycket.. Varför går det inte bara med ett knapptryck?! Vi lever ju på 2000-talet förf*n! Anyway, för lite övning antar jag.. Kan även tillägga att jag faktist gått en veckoslutskurs i hantering/sågning av stormskadade träd.. Men det var något år sedan. Har annars fått sörre respekt när det gäller motorsågar och träd efter sambons arbetsolycka i somras, som kunde ha gått riktigt illa, och som jag inte kommer glömma. Annars var det en bra övning ikväll. Dessutom körde jag vår släckningsbil vilket alltid är kul! 

Våra scanior 😍

/Jenna


Likes

Comments

Här fortsätter halsen att vara sjuk men febern är lyckligtvis borta och jag har orkat vara på jobb. I T-salo slutar inte kollegorna överraska, min handledare drog iväg med mig till ett undersökningsrum på jouren när vi var i Åbo och bad dem ta ett svalgprov på mig eftersom min hals nu varit sjuk en vecka. Alltså såå omtänksamma människor jag får ha runt mig 😇 Dessutom blev det munkkalas på station efter det😋 Förra skiftet hade vi även MariAnne-dockan på besök för att träna våra kunskaper i återupplivning, vilket var superkul. Först övade vi vanlig PPE (painelu-puhalluselvytys) för att sedan göra det mera verkligt och ta med verktyg för att assistera andningen, vår defibrillator och mediciner som används vid återupplivning. Jag fick prova intubera, sätta I-gel och sedan ventilera med dessa vilket var sjukt intressant och lärorikt. Jag har en gång tidigare övat intubera på en övningsdocka, men det var sju år sedan, då jag gjorde min sista praktik som närvårdaratuderande på ambulansen. Numera så använder man hellre I-gel på fältet eftersom det går smidigare att sätta och är ett säkrare alternativ. Vi skall även få I-gel till ensivaste efter höstens utbildningsdagar om vi får ihop tillräckligt med gäng till dem, eftersom kravet var att 75% av medlemmarna skulle deltaga för att vi skall får det till vår utrustning. Bra så eftersom svalgtuben inte är tillräcklig i många fall. Nu har jag två dagar ledigt igen före nästa skift. Sitter sombäst på Medilaser i Åbo med min mor och min syster som är till ögonläkare. Så äntligen lite kvalitetstid tillsammans med dem oxå.
Ha en bra dag du oxå ☺️   


/Jenna



Likes

Comments

Här har det varit vila och återhämtning i dagarna två. Ganska orkeslös med flunssa i kroppen.. Fortfarande lite stegring och ont i både halsen och kroppen, men bättre blir det! Träningsvärken börjar sakta släppa sen måndagens träning, måtte vare effektivt eftersom den suttit i så många dagar. Nästan otränad igen ju.. 
Men det skall bli ändring såfort denhär flunssan flyttat ur min kropp! Hitta åtminstonde motivationen igen, så det känns lite inspirerande att börja träna igen, mot ett annat mål denhär gången. 
Idag är det förresten bara 74 dagar kvar till den 18 december, då vi går i mål med vår utbildning och blir legitimerade sjuksköterskor, jag och min tvillinghalva 😍 Nu är det bara soffmys och film som gäller resten av kvällen, så att jag förhoppningsvis mår ännu bättre imoron 😊 

Kriminalserier och soffhäng

/Jenna

Likes

Comments