Header

Mat, Utmattning

Herregud vilken vecka, natt, dag idag. Jag har känt mig lite tröttare än vanligt sedan ångesten bröt loss i måndags, vilket inte är så konstigt då det tar mycket energi. Har även behövt powernappa och har därför tänkt att det är därför jag inte kan somna när jag vill på kvällen. Iallafall i tisdags.

Igår var jag otroligt trött hela dagen, det släppte lixom inte. Trött i huvudet men pigg i kroppen så jag gav mig på gymmet en sväng ändå, och det kändes bra. Hade styrkan men inte exklusiviteten men det blev faktiskt ett helt okej pass ändå. När jag kom hem kämpade jag hela dagen för att inte somna i soffan för jag ville verkligen somna tidigt igår kväll och vakna utvilad idag eftersom jag skulle jobba. Tänkte att det blir inga problem för att jag har vart så trött hela kvällen. Men det gick inte, jag var dyngtrött men jag kunde verkligen inte sova. Och allt som kretsade i huvudet var att jag var tvungen att somna NU pga vi skulle på verksamhetsdag och sitta på föreläsningar hela dagen = hjärnakivitet 200. Jag tycker att sådant, tex föreläsningar, stillasittande utbildningar, APT osv sliter mycket på huvudet än att ha en heldag med fysiska övningar.

Vid 3 tiden inatt messade jag min chef och bad om semester idag. Sen somnade jag vid 5 tiden och vaknade av hennes mess vid 6:30 sen sov jag några timmar till. Jag är så otroligt stolt över mig själv att jag tog beslutet att fråga om semester, hade det vart för ett år sedan hade jag bara druckit lite extra kaffe och kört på. Men det är inte värt att sitta där med ett trött huvud och bara trötta ut huvudet ännu mer när jag egentligen bara behöver vila och återhämtning. Så det har den fått idag.

Nu på eftermiddagen har jag vart hos psykologen. Skulle egentligen dit imorgon men vi ändrade till idag istället så jag slipper ställa klocka imorgon, hehe. Välbehövligt, en månad sedan jag var där sist och det har hänt en del den senaste månaden om man säger så.

När jag kom hem värmde jag pulled chicken och gjorde äggvitebröd till det. Nu ska jag bara vila, kolla serier (har ju gett mig in i GoT världen så jag har att göra), sen ska jag sova tidigt för att ge morgondagen de bästa förutsättningarna. Inte för jag har något planerat, men nu är jag trött på att vara trött.


Vispa 100g äggvita superhprt, bred ut på en plåt och grädda mitt i ugnen på ca 180 grader i typ 10-15 min, tllls det ser ut att ha fått lite färg helt enkelt. Prövad även den nya sockerfria fantan, njae 3/5 får den bara. 

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Utmattning

Det händer inte så ofta nu lägre, men ibland kommer den och hälsar på.. Ångesten. Det är som att ibland så orkar inte kroppen stå emot den. Som att den rivit ner muren jag byggt upp för att skydda mig mot den. Muren som gör att jag kan hantera den de dagar den kommer.

Det började egentligen redan imorse, har vart trött och inte haft någon energi under hela dagen. Legat i soffan och inte gjort ett skit. Väntat på att dagen ska ta slut helt enkelt. Jag vill inte ha de dagarna i mitt liv men ibland kommer dem ändå. Samtidigt så vet jag att jag ska lyssna på kroppen när den säger att den vill vila. Hade ångesten kanske tagit en annan väg om jag åkt upp och tränat trots jag var trött? Eller hade jag bara skjutit på det? Jag hade gått emot mina principer iallafall för kroppen var riktigt trött och behövde vila.

Det känns lixom som att jag är världens tråkigaste människa. Som en jävla no-lifer. Men samtidigt vet jag att jag ÄR sjukskriven på 50% och jag kanske inte ska orka göra allt i hela världen JUST NU. Jag tycker dessutom det är otroligt skönt att ha oplanerade dagar och bara träna, kolla serier och ta det lugnt. Men samtidigt är det något som gnager. Hatar känslan. Hatar ångest. Hatar tillbakasmällar när jag får må så bra alla andra dagar. Hatar att gråta. Men jag vet att det går över. Typ imorgon, eller någon annan av livets alla dagar. Godnatt.

Likes

Comments

Utmattning

Idag var det dags för en tur till grannstaden för ett läkarbesök igen. Det gick bra och jag fortsätter på 50% i tre veckor till, sen går jag upp till 75% i 4 veckor innan vi kör en ny avstämning. Det är verkligen så himla värt att åka de 6 milen extra för att ha just min läkare. Han är så himla bra och jag känner verkligen att han lyssnar på mig och att vi kommer fram till saker tillsammans. Han skulle aldrig "tvinga" mig att jobba mer om det inte känns bra för mig vilket har vart en stor trygghet under denna resan.

När han frågade hur jag mådde och jag svarade "bra" med ett leende säger han "Jag ser det, herregud vilken skillnad det är på dig nu och när jag träffade dig för första gången, då satt du här som en grå massa. Förstår du vilken resa du vart med om?" Och svaret är, jag börjar förstå, men jag förstår nog inte helt än vilken jävla resa detta har vart. Herregud. Det är lite mer än 6 månader sedan nu jag satt där och ville gråta men hade ingen energi till att göra det.

Det känns iallafall bra att få fortsätta på 50% lite till, inte för att det känns mycket utan snarare tvärt om, att det känns väldigt bra och jag egentligen vill mer men jag ska ju lära mig att bromsa mig själv därför är detta ett bra tillfälle. Dessutom vågar jag inte chansa, inte för att jag tror det skulle hända något om jag gick upp till 75% men ja, den lilla risken är inte värd det.

Nu är jag ledig tills på söndag, då kör jag ett kvällspass. I morgon står ett ryggpass på schemat. Är rätt trött redan nu då jag sovit väldigt dåligt inatt, så det lär nog bli en tidig kväll! Hörs då, hej!!

Likes

Comments

Mat

Jag hade så himla mycket kvarg i kylen som jag behövde göra mig av med så jag slängde ihop en sats med kvargbröd. Perfekt att frysa in och ha till tex hamburgare eller liknande. Dessa blev verkligen goda.

400g kvarg (ca 3 rågade dl)
110 gram havregryn (3 dl)
50g äggvita
2 tsk bakpulver
1/4 tsk salt
3g sesamfrön att toppa med.

Blanda ihop alla ingredienser i en bunke. Klicka sedan ut på en plåt med bakplåtspapper. Toppa med sesamfrön. Grädda mitt i ugnen på ca 175 grader i ca 20-25 minuter, tills de fått färg. Sen tog jag ut dem, delade dem och lade dem på gallret och skickade in dem i ugnen igen för att få ytan lite extra krispig.

Näringsinnehåll per bröd om man delar satsen på 6:
147 kcal
3,5g fett
12,1g kolhydrater
14g protein.

Likes

Comments

Godmorgon!

Jag har precis ätit min gröt, pillat lite med min "dagbok/bulletjournal/vadmanskakalladet" och ligger och vilar lite.

Ska snart åk upp till gymmet och köra ben. Har dock fortfarande lite träningsvärk sen i lördags (?) då senaste benpasset var. Tror det var de raka marklyften jag inte kört på ett par veckor som var boven i dramat.

Känner mig pigg och full med energi idag så jag hoppas det blir ett bra pass även idag.

Dagens frukost. Detta äter jag till frukost i princip varje dag. 80g havregryn, 0,5 skopa Kasein vaniljdrömmar från tyngre, 50g äggvita och 50g blåbär. Toppat med 1 skopa Kasein från proteinbolagets egna märke, jordnötssmör och kanel. Dröm!

Likes

Comments

Mat

Pulled chicken - 8 portioner

1300g kycklingfilé, 500g krossade tomater, 100g stevia ketchup, 10g risenta majsmjöl, 20g sambal olek, 1 kycklingbuljongtärning + 5 dl vatten., 0,75 dl slender chef zerosås barbecue smoked (går säkert utan med men för att få den rökiga smaken.

Kryddor: Vitlök, cayennepeppar, salt, peppar, paprikakrydda, paprika smoked.

  1. Koka kycklingen i ca 20 minuter, tills den inte är rå och går att dra isär.
  2. Stek kryddor, vitlök och lite olja tillsammans i en stekpanna. Tillsätt krossade tomater, ketchup och sambal. Rör ihop till en jämn smet.
  3. Tillsätt majsmjöl, vatten och kycklingbuljongen. Låt bli en slät sås och låt puttra.
  4. Dra isär kycklingen med två gafflar och lägg dem i en form. Häll såsen över och blanda ihop. Låt stå i ugnen på ca 150 grader i typ 30-45 minuter så de får götta ihop sig.

Näringsvärden: Per portion av enbart pulled chicken (utan riset)
177 kcal., 5,4g kolhydrater, 2,9g fett, 33g protein.

Likes

Comments

Utmattning, Vardag

Idag jobbade jag 7-15. Lugn dag på jobbet men ändå haft att göra hela tiden. Helt perfekt. Idag var förhoppningsvis sista passet jag gick utöver bemanningen och nästa pass jobbar jag i bemanningen igen. Det ska bli skönt då det inte ens känns som jag vart borta. Har dock inte utsatt hjärnan för någon katastrofstress än men jag tycker det känns oväntat stabilt hittills. På torsdag ska jag som sagt till läkaren igen så vi får se vad vi kommer fram till.

När jag var klar på jobbet tog jag följe med Matilda och gick till stan innan jag gick hem. Jag skulle ha en ny anteckningsbok och två fina pennor, jag älskar att sitta och knåpa och ha saker på papper. Oklart beroende.

När jag kom hem var det dags för foodprep. Vilar ändå från träningen idag för det behöver man ju med göra tydligen. Jag äter i princip alltid matlådor förutom någon gång i veckan när jag kanske lagar något annat, men det finns alltid matlådor i min kyl. Dels för att jag vet att jag får i mig bra mat i mycket mängd, jag mår bäst på ren mat och jag behöver verkligen mat direkt efter träningen.

I helgen gjorde jag ett gäng kyckling bara som den är, som jag äter med potatis eller ris. Idag blev det pulled chicken (recept i nästa inlägg) och chicken enchilada lådor. Båda har sjukt bra näringsvärden och är magiskt gott. Nu- deg framför idol. Hade!


Likes

Comments

Utmattning

Den senaste veckan har jag funderat ganska mycket på vem jag egentligen är? Vart vill jag komma? Vad vill jag göra med mitt liv? Vem vill jag vara?

Jag har alltid haft något att identifiera mig med, antingen har det vart innebandyn, eller cyklingen. Jag har alltid haft ett mål att kämpa emot, långsiktigt som kortsiktigt. Det har alltid funnits något att kriga för varje dag. Har det inte vart någon idrott har det vart att fokusera på att ta mig in på utbildningen jag ville gå och genomföra den.

Det känns som livet bara har malt på. Gymnasiet, studenten, jobba, komma in på utbildning, plugga, bli klar, jobba, cykla, vart sjukskriven. Sen såklart en miljon saker utöver det men som egentligen bara är en punkt i sammanhanget. Jag har efter sjukskrivningen kämpat för att jag ska bli frisk och låta min hjärna bli så hel som möjligt, efter det kunna återgå till min ordinarie tjänst. Nu har jag gjort det, förvisso bara på 50% men jaha…. och nu då?

Hade ett långt samtal med mamma idag angående detta, att jag känner mig tom. Att det känns som att allt jag krigat för bara har slitits ifrån mig. Hon är klok min mamma, och påminde mig om att JAG inte ÄR cyklingen. Jag VAR inte innebandyspelare. Det är var mina intressen. Jag ÄR Evelina. Och jag ska fokusera på att vara här och nu. Sen att jag inte kommer kunna acceptera denna så kallade identitetskris bara över en natt är en annan sak. Det kommer ta tid, och det får det göra. Jag ÄR Evelina. Och det kan ingen eller något intresse någonsin ändra på.


Träningen har aldrig vart så rolig sen jag kunnat börja träna igen efter jag väggade. Nu tränar jag när jag vill, hur jag vill och hur mycket eller lite jag vill. På mina vilkor, därför blir inget pass dåligt.

Likes

Comments

Utmattning

Det känns som att jag fått tillbaka mitt liv. Ifrån den ledsna, trötta människan jag var under flera månader så har jag nu fått tillbaka min energi och levnadsglädje. Jag känner att det är roligt att vakna på morgonen och jag har börjat jobba igen.

50% jobbar jag nu. Jag började med lite andra arbetsuppgifter men har nu gått tillbaka till ordinarie och det känns otroligt bra. Det är som att börja om på nytt fast man kan allt, allt är roligt igen (nåja nästan) men det känns inte som man vart borta mer än en semester. Det faktum att jag var borta från mitt ordinarie arbete i 6 månader är också helt galet. 162 dagar som 100% sjukskriven blev det, och då har det ändå gått hyfsat snabbt för mig att komma tillbaka mot vad det kan ta för vissa. 5 månader och en vecka.

Jag kände på något sätt att den där vändningen kom i mitten på Juni. Jag tror Dalsland gjorde gott för mig i sommar. Och golfen, vi får inte glömma golfen. Jag trodde aldrig att jag skulle börja golfa igen men se på fan, och oj vad det har läkt min hjärna. Att bara få vara, där och då, i nuet. Precis det jag behöver.

På torsdag ska jag till läkaren igen. Det ska bli kul att träffa han och jag kunde inte haft mer tur med läkare. Sen om vi ska fortsätta på 50% eller gå upp till 75% from 1/9 blir en fråga vi kommer diskutera. Jag är lite kluven, så vi får se. Jag tycker allt känns så himla bra men jag vill inte stressa vidare bara för det.

Eftersom jag har det yrke jag har så jobbar jag nu två pass i veckan ungefär istället för att jobba 4h/dagen alla dagar i veckan. Jag tycker det funkar bra och jag känner att jag får den återhämtningen jag behöver. Jag tror att känslan av att behöva gå till jobbet varje dag skulle göra mig stressad (är inte van med det eftersom jag jobbat treskift).

Likes

Comments

Utmattning

24 juli: Jag minns inte tiden där jag sov som mest som värst, det var lixom som att då fanns inga andra problem bara jag fick sova. Den värsta perioden upplever jag var mitten på april tills jag inte orkade vara själv mer och åkte hem i mitten på maj. Min födelsedag var den värsta dagen. Jag gick inte ur sängen och jag ville inte leva. Jag ville dock inte ta livet av mig men jag bara kände att ”varför i helvete ska jag leva när det är såhär?”.

När jag läser igenom allt jag skrivit så känns allt så flummigt och främmande. Jag inser att det är för att de dagarna jag hade någon form av energi präntade jag ner några rader, när jag mådde som sämst pallade jag inte alls.

Det var när jag kom hem från Dalsland i mitten på april då ångesten kickade igång riktigt. Det kändes stundtals som att bröstkorgen skulle slitas sönder och det spelade ingen roll hur mycket man skrek ner i kudden och hur mycket tårarna rann för det fanns inget slut på det. Det gjorde så ont. Jag kände mig så otroligt jävla värdelös.


Jag hade aldrig haft ångest innan. Inte på den nivån iallafall. Visst, man har väll haft bakfylleångest för man gjort något dumt på fyllan men ångesten jag fått hantera under denna perioden har vart 200 gånger värre än det. Till er som har svårt att sätta er in i hur det känns så känns det verkligen som att bröstkorgen ska slitas sönder, någon stryper till syretillförsel och sparkar dig i bröstet samtidigt. Du får inte luft, panik, det gör ont. Jag märkte även nu hur svårt det var att förklara det, för det går inte riktigt. Du kan inte kontrollera din kropp, dina andetag eller smärtan.

I början på juni behövde jag åka upp till Nyköping en sväng igen, dels för att klara av ett psykologbesök och dels för att närvara på två rättegångar, dock blev båda inställda. Jag märkte då att ångesten kom tillbaka så fort jag var ensam. Första fredagen i juni pallade jag inte mer och satte mig i bilen och åkte hem till mamma igen. 25 år gammal och kan inte vara ensam, det låter tragiskt och det var det. Jag kan inte säga det nog många gånger, men min mamma har vart min räddning i detta. Utan henne hade jag inte orkat ta mig igenom detta.

En annan stor räddning har vart J, som kollat min post och sett till att jag kunde vara 2 månader i dalsland under sommaren, min läkare och min psykolog. Jag har verkligen haft bästa möjliga stöd igenom detta.

Jag har fått en preliminär tid när jag ska börja jobba 50% igen. Den 7e augusti. Vi har dock ingen plan än, men vi får se hur det blir. Jag ser fram emot det. 

Likes

Comments