Header

Det här kommer förmodligen vara det allra mest personliga och nakna jag någonsin har delat med mig av. I en värld där alla visar upp sitt liv från dess allra bästa sida är det för många otänkbart att folk ibland mår allt annat än bra bakom den fina fasaden. Och mår du inte bra; visa det för guds skull inte. Nu tänker jag göra helt tvärt emot detta. Jag tänker dela med mig av den senaste tiden för mig. Vem ska jag gå och dölja mina egna känslor för? Det leder inte till något bra för någon, allra minst för mig själv. Det är inget fel att må dåligt och det känns faktiskt skönt att säga det.

Jag har sedan en tid tillbaka hamnat i en väldigt negativ spiral, både inombords och mitt sätt att vara. Det spinner bara runt i huvudet en massa saker, negativa saker. Oro för andra personer som står mig nära, stress att få saker gjorda, stress att börja skolan igen och framförallt; det ständigt dåliga samvetet inför Mira att man inte mår bra. Här går den personen som hon spenderar varenda minut med och är nere och ledsen. Hur kan man må dåligt när man precis fått så mycket som man önskat sig? Både hus, barn och världens finaste sambo. Hur kan man ens må dålig med fina lilla Mira i närheten? Det känns nästan som en skam att må dåligt trots allt det, framförallt som nybliven mamma. Som att man är otacksam. Sen finns framförallt en rädsla att omvärlden ser en som en dålig mamma och anser att man ska lyckas vara stark för sina barn. Och det ska gudarna veta att jag kämpar för det varenda dag just nu. Mira har ständigt en trygg famn hos mig där hon kan känna sig lugn, hur dålig dag jag än har. Det enda som gör ont i mig är att hon inte får se mitt genuina leende lika ofta som hon är värd att se det. Jag har blivit tvungen att börja rannsaka mig själv oerhört mycket sista tiden. Framförallt har jag kommit fram till att jag har många dåliga sidor som får mig att må dåligt och har kommit till en punkt där jag måste börja jobba bort dem. Stress, prestationsångest/tvivel på sin egen förmåga, enorm oro för nära och kära och en stark iver. Det är några av sakerna. Från och med nu ska jag försöka börja leva mer här och nu, ständigt ställa mig frågan vad som är viktigt i livet. Jag är proffs på att fråga andra "vad gör det där om hundra år?" Nu måste jag börja ställa mig den frågan själv. Man kan inte glömma bort sig själv i hopp om att hjälpa andra, hur mycket man än älskar dem. Jag valde att skriva detta för att jag tycker människor som möter mig ska veta om detta. De kan möta mig och veta att jag mår sämre än vanligt just nu, veta att jag själv är medveten om det och erkänt det för mig själv. De kan våga fråga hur det är och jag kan vara ärlig utan att skämmas. Det är ett steg i rätt riktning. Man behöver inte alltid vara så jävla stark, det är okej att vara ledsen. Det är en av de allra viktigaste sakerna jag kommer påminna min fina lilla dotter om.

Det känns genast bättre. Nu började denna låt (videon nedan) spelas på min spotify-lista och den kunde inte komma mer lägligt. Nu ska jag torka bort tårarna och jag ge Mira mitt allra största leende så fort hon vaknar efter sin vila. För det är precis vad både hon och jag behöver just nu.




Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Precis som rubriken lyder så bestämde jag mig från en dag till en annan att sluta amma Mira på dagen för att se om hon accepterar vanlig mat bättre. Sagt och gjort; hon åt mycket bättre och vi lyckades hålla oss ifrån amningen från att hon vaknade vid klockan 10 framtill att hon skulle sova vid klockan 22. Däremot höll mina tissar på att sprängas och jag fick försöka släppa på trycket med jämna mellanrum utan att tömma alldeles för mycket. Jag vet inte om jag inbillade mig, men jag tyckte även att hon sov mindre oroligt inatt av någon anledning... Hon vaknade inte alls lika ofta för att amma (vi fick ändå ihop NÅGRA uppvak) och jag kunde faktiskt flytta mig ifrån henne för att få lite rörelseutrymme utan att hon började protestera direkt. Dessutom så somna hon om vid några tillfällen UTAN att behöva snutta ett litet tag.

Under dagen igår (och även idag) har det inte varit några som helst bekymmer att inte amma under dagen. Hon har varit lika nöjd som vanligt och vi har ersatt de gånger hon ammat sig till sömns med att bära i selen eller sova i vagnen. Idag sov hon som en stock i vagnen efter en kort liten promenad och jag hann skotta lite snö, vika ihop kläder, starta en tvätt, äta lunch och plocka ihop lite. Det är inte varje dag hon sover så pass länge under dagen! I skrivande stund sover hon i selen. Jag har börjat att bära henne mer på ryggen under dagarna. Både för att underlätta diverse göromål, men även för att ge kroppen lite variation i bärandet. Helt ärligt vet jag inte hur jag hade klarat mig utan selen. Den är bara helt underbar. Vissa undrar om det inte är tungt att bära runt på henne och svar nej. Hon väger närmare tio kilo nu och det är inga som helst problem. Det är mysigt och jag märker hur himla mycket hon tycker om den också.

Jag hoppas att det fortsätter att gå så pass bra med att sluta amma dagtid som det har gjort hittills. Hon har inte ätit så bra idag varken frukost eller lunch, men jag försöker avvakta och se; snart borde hon nog bli sugen på något! Det är ju faktiskt rätt uppenbart att hon tidigare inte hunnit bli så värst hungrig mellan varje måltid eftersom hon fått i sig bröstmjölk mellan tillfällena. Det har dessutom varit svårt att få till några fasta mattider för henne eftersom sömnen och amningen varierat väldigt mycket i tid från dag till dag. Dock har jag inte alls varit redo att sluta tidigare, men helt plötsligt kändes det faktiskt okej. Så mycket slit och tårar som ligger bakom våra åtta månader av totalt felfri amning känns det samtidigt lite tråkigt att det tog slut så hastigt. Men vi har ju kvar nätterna och dom får hon fortsätta att amma fritt bäst hon vill. Där har jag inga planer på någon ändring!


Likes

Comments

Ibland får man höra saker i stil med "är det inte dags att lämna iväg Mira och komma iväg själv en stund". Ett ärligt svar på det är; nej, det är inte dags.Varken jag eller Mira skulle känna oss bekväma med det. Hon klarar av att vara ifrån en kortare stunder, men inte mer än så. Om det är ett problem? Nä, jag tycker inte det. Jag ser det snarare som att hon bygger upp en extrem trygghet med vetskapen om att hennes primära anknytningspersoner (jag och Micke) finns där så fort hon behöver oss. Jag har inget större behov att vara ifrån henne och jag vet att den dagen kommer då hon är trygg nog att vidga sina vyer. Men tills dess får hon vara så nära hon bara vill. Ett barn kan man inte skämma bort med för mycket närhet. Jag tror på att ju mer närhet och trygghet ett barn får känna desto mer säker och nyfiken på världen blir barnet sen. Med andra ord tror jag inte på att hon aldrig kommer bli trygg med andra, men hon ska få hitta den tilliten på sina egna villkor helt enkelt. Dock dömer jag absolut inte någon annan som väljer att göra på annat sätt, för varje förälder är expert på just ens eget barn.

Sen har vi även valt att låta Mira sova med oss och detta av precis samma anledning som tidigare; att det känns bäst för oss. Mira är van med massa närhet både genom amningen och bärande i sele och sover därför nattetid så oerhört mycket bättre med oss. Det är även skönt för mig eftersom hon nattammar. Då kan jag somna om direkt hon har hittat rätt. Däremot är hon trygg att sova i sängen/vagnen under dagarna, så därför ser jag inget problem med att låta henne tanka extra mycket närhet under natten. Sen tänker jag som så att för mig är det en självklarhet att sova med Micke på natten eftersom att jag älskar honom. Varför ska inte Mira vilja sova med de personer som hon älskar mest av allt? Det finns tid för självständighet senare.

Sen får man ju ibland höra att ett barn inte tar skada av att vara lite ledset ibland. Det kanske är sant, men varför ska jag medvetet låta Mira vara ledsen eller utsätta henne för situationer som hon inte är redo för när jag vet vad hon efterfrågar? Till en början kände jag mig lite stressad över att hon började skrika i andra famnar än min eller Mickes. Jag ville inte att andra skulle ta illa vid sig osv. Men nu har jag slutat att lägga energi på såna tankar. Hon provar självklart på att vara hos andra människor än mig och Micke, men så fort hon känner missnöje får hon komma tillbaka. På det sättet tror jag att hon successivt i hennes egen takt blir en trygg person. Jag tror då i alla fall inte att hon vänjer sig snabbare att bli trygg med någon annan av att vara där en längre stund när hon klart och tydligt visar missnöje än att vara där om så en jättekort stund medan hon faktiskt är nöjd. Då kan hon lära sig att "denna personen kan jag lita på att hon/han ser mina behov och bryr sig om dem. Vill jag till mamma/pappa, så låter de mig komma dit".

Jag blir lite stressad över att det finns ett krav på att barn ska lära sig självständighet så himla fort i livet. Vart är det bråttom? Självständighet kommer när barnet är redo, inte av något framtvingat. Slutligen så anser jag att det är vi som ska finnas för Mira och se till hennes behov snarare än att Mira ska anpassa sig efter våra behov av att fara iväg, sova ensam etc... Hon får helt enkelt utforska och uppleva världen i hennes egen takt. Jag vill inget annat än att ha med henne dit jag far och tiden finns längre fram att fara på sånt som inte är lämpligt att ta med henne till! Sen vad andra väljer att göra, det är upp till dom. Men såhär ser jag i alla fall på just min, Micke och Miras situation. Det är ingen som behöver tänka när de ser enbart Micke på en fest: "Jaha, då sitter Therese hemma och känner att hon missar detta för att hon inte har en barnvakt". Sanningen är att jag förmodligen sitter och sjunger med Mira, myser framför en pekbok och så extremt nöjd med tillvaron i alla fall! och Micke är på festen med gott samvete om att alla parter är helt nöjda!



Likes

Comments

Precis som rubriken lyder, så har vi ÄNTLGEN tagit oss in i det nya huset. Egentligen har vi bott här i två veckor nu, men det är först nu som det känns någorlunda i ordning så att man kan pusta ut. Däremot trivs vi riktigt bra och de saker vi har gjort om är vi toknöjda med! Vi har lite småsaker kvar innan det är helt färdigt, men det tar vi nu i den takt vi själv behagar. Det har varit ganska påfrestande både fysiskt och psykiskt att renovera och flytta med en liten bebis, det ska jag inte förneka. Men nu i efterhand är jag tusan megastolt över oss att vi klarade det. Dock har vi fått enorm hjälp från nära och kära och det har varit guld värt!

Nu består dagarna mest av en massa mys, bus, smakportioner och att fixa iordning överallt. Jag har ju som väntat med att introducera en massa mat tills vi var inflyttade eftersom amningen har varit så smidig när man renoverat, städat och flängt runt mellan olika hus. Nu däremot har vi satt igång och hon verkar tycka det är riktigt spännande och gott!

Nu har jag i alla fall uppdaterat er lite om nuläget och hade tänkt göra ett försök till att uppdatera lite oftare. Det är som roligt att ta sig för att göra det trots allt! Dock var det så stressigt och oordning överallt medan vi flyttade så jag hade varken tid eller ork till det just då. Men nu jäklar är det som att livet har fått en nystart. Det går inte med ord att beskriva hur skönt jag tycker det är. Nu ska jag bara bebismysa, förbereda inför advent och fixa/inreda huset färdigt.

Likes

Comments

Nu ligger jag äntligen i sängen efter en dag av jättemycket skruvande. Idag har vi nämligen skruvat ihop alla lådor till köksinredningen samt att vi har målat ett element plus köksväggen ett andra varv. Det har dock gått väldigt bra och för en gångs skull har vi hunnit mycket mer än vi hade tänkt under helgen. Vårt mål var egentligen att skruva ihop stommarna så att vi förhoppningsvis hinner få upp de på skenor under veckan.

Just nu har vi så kaos överallt där vi befinner oss, både i nyhuset och där vi för tillfället bor. Där borta är det ett byggkaos och här hemma bor vi bland flyttkartonger och ingenting är på sin rätta plats. Det jag längtar allra mest till att få komma oss till det nya stället är att var sak kommer ha sin givna plats. Vad skönt det ska bli att skapa ordning och reda i livet igen! Det är nästan så att jag redan har tänkt ut vart allt ska sättas för att oordningen tär extremt på både mitt och Mickes humör just nu!

Nu är det dags att krypa ner och mysa med Mira som ligger tätt intill mig och sover. Det är så himla mysigt att samsova med henne.

Likes

Comments

Jag vaknade imorse och tittade på Mira och Micke som låg och sov på varsin sida av mig. Hela jag fylldes av en enorm lycka; tänk vad dessa två förgyller mitt liv! Det är helt ofattbart.

Igår hann vi skruva ihop alla stommar till köket förutom högskåpet där ugn och micro ska vara. Vi hann även måla ett element och ta bort ett golv som vi ska byta ut.

Idag ska vi fara med massa skrotsäckar till återvinningen, måla en av köksväggarna och kanske skruva ihop högskåpet och sånt. Vi får se vad som hinns med helt enkelt!

Likes

Comments

Idag har jag varit med Mira till BVC där vi som vanligt tog längd, vikt och huvudomfång. Utöver de vanliga så fick hon även den andra delen i vaccinationsprogrammet. Det gick riktigt bra och det onda och tråkiga gick över på några sekunder efter sticket när man fick bli omfamnad och pussad på. ❤ Hon är nu uppe i 7,1 kilo och är 61 cm lång. På både längd och huvudomfång följer hon sin egna kurva där hon ligger under normalkurvan, men däremot viktkurvan ligger hon uppe på normalkurvan.. Inte så konstigt om man kollar på hennes gosiga lår, kinder och mage. De är så underbara och knubbiga! Precis som det ska vara!

Nu har hon listat ut på riktigt hur man vänder sig från mage till rygg. Hon gjorde det några gånger vid ett tillfälle redan vid cirka två månader, men det var nog mer bara en tillfällighet. Nu ska vi snart äta smörgåstårta och fika tårta eftersom min bror fyller år imorgon.

Likes

Comments

Lilla barn, du sover och drömmer så lugnt
Lutad mot kudden så andas du tungt
Jag doftar på renhet och mjukaste hud
Då rör du dig sömnigt, med små söta ljud

Lilla du, det regnar och natten är mörk
Vinden drar hårt i aspar och björk
Men du slumrar, som sömnmedel över dig strötts
Som du gjort sedan dagen du fötts

Lilla vän, du är pappa och mamma i ett
Men självklart så har du ditt helt egna sätt
Du har älskats sen dagen du las mot mitt bröst
Och jag gav dig ditt livs första tröst

Lilla knodd, jag är trött men lycklig ändå
Ibland frestar barngråt om nätterna på
Och somliga dagar kan va upp och ner
Men glöms bort när du sen mot mig ler

Lilla gull, fast du rest bort till drömmarnas land
Så har du mitt hjärta i din lilla hand
Du gnäller och jag lägger mig hos dig en stund
Och då somnar jag själv efter någon sekund



Likes

Comments