Header
View tracker

Ibland får man höra saker i stil med "är det inte dags att lämna iväg Mira och komma iväg själv en stund". Ett ärligt svar på det är; nej, det är inte dags.Varken jag eller Mira skulle känna oss bekväma med det. Hon klarar av att vara ifrån en kortare stunder, men inte mer än så. Om det är ett problem? Nä, jag tycker inte det. Jag ser det snarare som att hon bygger upp en extrem trygghet med vetskapen om att hennes primära anknytningspersoner (jag och Micke) finns där så fort hon behöver oss. Jag har inget större behov att vara ifrån henne och jag vet att den dagen kommer då hon är trygg nog att vidga sina vyer. Men tills dess får hon vara så nära hon bara vill. Ett barn kan man inte skämma bort med för mycket närhet. Jag tror på att ju mer närhet och trygghet ett barn får känna desto mer säker och nyfiken på världen blir barnet sen. Med andra ord tror jag inte på att hon aldrig kommer bli trygg med andra, men hon ska få hitta den tilliten på sina egna villkor helt enkelt. Dock dömer jag absolut inte någon annan som väljer att göra på annat sätt, för varje förälder är expert på just ens eget barn.

Sen har vi även valt att låta Mira sova med oss och detta av precis samma anledning som tidigare; att det känns bäst för oss. Mira är van med massa närhet både genom amningen och bärande i sele och sover därför nattetid så oerhört mycket bättre med oss. Det är även skönt för mig eftersom hon nattammar. Då kan jag somna om direkt hon har hittat rätt. Däremot är hon trygg att sova i sängen/vagnen under dagarna, så därför ser jag inget problem med att låta henne tanka extra mycket närhet under natten. Sen tänker jag som så att för mig är det en självklarhet att sova med Micke på natten eftersom att jag älskar honom. Varför ska inte Mira vilja sova med de personer som hon älskar mest av allt? Det finns tid för självständighet senare.

Sen får man ju ibland höra att ett barn inte tar skada av att vara lite ledset ibland. Det kanske är sant, men varför ska jag medvetet låta Mira vara ledsen eller utsätta henne för situationer som hon inte är redo för när jag vet vad hon efterfrågar? Till en början kände jag mig lite stressad över att hon började skrika i andra famnar än min eller Mickes. Jag ville inte att andra skulle ta illa vid sig osv. Men nu har jag slutat att lägga energi på såna tankar. Hon provar självklart på att vara hos andra människor än mig och Micke, men så fort hon känner missnöje får hon komma tillbaka. På det sättet tror jag att hon successivt i hennes egen takt blir en trygg person. Jag tror då i alla fall inte att hon vänjer sig snabbare att bli trygg med någon annan av att vara där en längre stund när hon klart och tydligt visar missnöje än att vara där om så en jättekort stund medan hon faktiskt är nöjd. Då kan hon lära sig att "denna personen kan jag lita på att hon/han ser mina behov och bryr sig om dem. Vill jag till mamma/pappa, så låter de mig komma dit".

Jag blir lite stressad över att det finns ett krav på att barn ska lära sig självständighet så himla fort i livet. Vart är det bråttom? Självständighet kommer när barnet är redo, inte av något framtvingat. Slutligen så anser jag att det är vi som ska finnas för Mira och se till hennes behov snarare än att Mira ska anpassa sig efter våra behov av att fara iväg, sova ensam etc... Hon får helt enkelt utforska och uppleva världen i hennes egen takt. Jag vill inget annat än att ha med henne dit jag far och tiden finns längre fram att fara på sånt som inte är lämpligt att ta med henne till! Sen vad andra väljer att göra, det är upp till dom. Men såhär ser jag i alla fall på just min, Micke och Miras situation. Det är ingen som behöver tänka när de ser enbart Micke på en fest: "Jaha, då sitter Therese hemma och känner att hon missar detta för att hon inte har en barnvakt". Sanningen är att jag förmodligen sitter och sjunger med Mira, myser framför en pekbok och så extremt nöjd med tillvaron i alla fall! och Micke är på festen med gott samvete om att alla parter är helt nöjda!



Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Precis som rubriken lyder, så har vi ÄNTLGEN tagit oss in i det nya huset. Egentligen har vi bott här i två veckor nu, men det är först nu som det känns någorlunda i ordning så att man kan pusta ut. Däremot trivs vi riktigt bra och de saker vi har gjort om är vi toknöjda med! Vi har lite småsaker kvar innan det är helt färdigt, men det tar vi nu i den takt vi själv behagar. Det har varit ganska påfrestande både fysiskt och psykiskt att renovera och flytta med en liten bebis, det ska jag inte förneka. Men nu i efterhand är jag tusan megastolt över oss att vi klarade det. Dock har vi fått enorm hjälp från nära och kära och det har varit guld värt!

Nu består dagarna mest av en massa mys, bus, smakportioner och att fixa iordning överallt. Jag har ju som väntat med att introducera en massa mat tills vi var inflyttade eftersom amningen har varit så smidig när man renoverat, städat och flängt runt mellan olika hus. Nu däremot har vi satt igång och hon verkar tycka det är riktigt spännande och gott!

Nu har jag i alla fall uppdaterat er lite om nuläget och hade tänkt göra ett försök till att uppdatera lite oftare. Det är som roligt att ta sig för att göra det trots allt! Dock var det så stressigt och oordning överallt medan vi flyttade så jag hade varken tid eller ork till det just då. Men nu jäklar är det som att livet har fått en nystart. Det går inte med ord att beskriva hur skönt jag tycker det är. Nu ska jag bara bebismysa, förbereda inför advent och fixa/inreda huset färdigt.

Likes

Comments

View tracker

Nu ligger jag äntligen i sängen efter en dag av jättemycket skruvande. Idag har vi nämligen skruvat ihop alla lådor till köksinredningen samt att vi har målat ett element plus köksväggen ett andra varv. Det har dock gått väldigt bra och för en gångs skull har vi hunnit mycket mer än vi hade tänkt under helgen. Vårt mål var egentligen att skruva ihop stommarna så att vi förhoppningsvis hinner få upp de på skenor under veckan.

Just nu har vi så kaos överallt där vi befinner oss, både i nyhuset och där vi för tillfället bor. Där borta är det ett byggkaos och här hemma bor vi bland flyttkartonger och ingenting är på sin rätta plats. Det jag längtar allra mest till att få komma oss till det nya stället är att var sak kommer ha sin givna plats. Vad skönt det ska bli att skapa ordning och reda i livet igen! Det är nästan så att jag redan har tänkt ut vart allt ska sättas för att oordningen tär extremt på både mitt och Mickes humör just nu!

Nu är det dags att krypa ner och mysa med Mira som ligger tätt intill mig och sover. Det är så himla mysigt att samsova med henne.

Likes

Comments

Jag vaknade imorse och tittade på Mira och Micke som låg och sov på varsin sida av mig. Hela jag fylldes av en enorm lycka; tänk vad dessa två förgyller mitt liv! Det är helt ofattbart.

Igår hann vi skruva ihop alla stommar till köket förutom högskåpet där ugn och micro ska vara. Vi hann även måla ett element och ta bort ett golv som vi ska byta ut.

Idag ska vi fara med massa skrotsäckar till återvinningen, måla en av köksväggarna och kanske skruva ihop högskåpet och sånt. Vi får se vad som hinns med helt enkelt!

Likes

Comments

Idag har jag varit med Mira till BVC där vi som vanligt tog längd, vikt och huvudomfång. Utöver de vanliga så fick hon även den andra delen i vaccinationsprogrammet. Det gick riktigt bra och det onda och tråkiga gick över på några sekunder efter sticket när man fick bli omfamnad och pussad på. ❤ Hon är nu uppe i 7,1 kilo och är 61 cm lång. På både längd och huvudomfång följer hon sin egna kurva där hon ligger under normalkurvan, men däremot viktkurvan ligger hon uppe på normalkurvan.. Inte så konstigt om man kollar på hennes gosiga lår, kinder och mage. De är så underbara och knubbiga! Precis som det ska vara!

Nu har hon listat ut på riktigt hur man vänder sig från mage till rygg. Hon gjorde det några gånger vid ett tillfälle redan vid cirka två månader, men det var nog mer bara en tillfällighet. Nu ska vi snart äta smörgåstårta och fika tårta eftersom min bror fyller år imorgon.

Likes

Comments

Lilla barn, du sover och drömmer så lugnt
Lutad mot kudden så andas du tungt
Jag doftar på renhet och mjukaste hud
Då rör du dig sömnigt, med små söta ljud

Lilla du, det regnar och natten är mörk
Vinden drar hårt i aspar och björk
Men du slumrar, som sömnmedel över dig strötts
Som du gjort sedan dagen du fötts

Lilla vän, du är pappa och mamma i ett
Men självklart så har du ditt helt egna sätt
Du har älskats sen dagen du las mot mitt bröst
Och jag gav dig ditt livs första tröst

Lilla knodd, jag är trött men lycklig ändå
Ibland frestar barngråt om nätterna på
Och somliga dagar kan va upp och ner
Men glöms bort när du sen mot mig ler

Lilla gull, fast du rest bort till drömmarnas land
Så har du mitt hjärta i din lilla hand
Du gnäller och jag lägger mig hos dig en stund
Och då somnar jag själv efter någon sekund



Likes

Comments

​Klockan är sex på morgonen och här sitter jag och är klarvaken. Har legat en lång stund och tittat på Mira där hon ligger och sover och gosat in näsan i hennes hals. Tänk att denna lilla varelse kan ge mig ett sådant lugn. Jag har även hunnit pussa Micke hejdå och sedan ätit lite frukost. Senare idag väntas BVC-besök för Mira där hon ska ta vaccin för andra gången. Hoppas det går smärtfritt förbi! 

Igår var Micke ledig från jobbet eftersom de skulle komma och leverera vårt kök igår. Vid klockan halv ett anlände det och sen hade vi fullt upp att försöka bringa lite ordning bland alla kartonger och vi hann även sätta ihop tre stycken skåpstommar Resten av stommarna ska vi försöka sätta ihop imorgon och under helgen om det behövs. Elektrikern vara också och jobbade på igår och nu börjar elen vara utbytt i alla rum förutom köket där han ska börja dra om elen härnäst. 

Nu ska jag krypa tillbaka tätt bredvid Mira och försöka somna om. 

Likes

Comments

Som ni säkert har märkt har jag tagit ett uppehåll i bloggandet. Lite tråkigt, men välbehövligt. Vi har som sagt köpt hus och har haft enormt mycket att göra där! Det har varit tapetsering, målning av tak, målning av fönster och element, rivning av kök, lister och en massa annat. Däremellan ska vi ju också hinna ägna all den tid vi bara kan med Mira. Dock har hon såklart alltid gått i första hand och vi har tagit renovering i den takt vi kunnat. Vi har turats om att gosa med henne och jobba på där. Det har blivit naturliga pauser i arbetet för att amma och byta blöja. Det har varit en enorm träning för mig att släppa på min iver att få allting gjort så snabbt som möjligt och låta var sak ta sin tid. Imorgon ska köket levereras och elektrikern jobbar på för fullt med att byta ut elen. Det börjar närma sig om än det fortfarande är några stora projekt kvar att ro i land. Planen är att vara inflyttad där i slutet på oktober, men vi ser ju hur allt flyter på med köksmonteringen och så. Till advent SKA vi då befinna oss där och bara pusta ut och njuta av tillvaron och lugnet.

Mira har förändrats mycket senaste två veckorna. Från att tidigare vara en riktig kelgris som alltid ville vara i famnen kan hon numera sitta nöjd och titta både i babysittern och vagnen. Såklart älskar hon fortfarande att mysa på i selen också, men har inte samma ständiga behov till det. Hon har även börjat bli ganska stadig på benen och tycker om att stå och se världen från det perspektivet. Sen har hon dessutom börjat prata på en massa och visa lite större intresse för leksaker genom att greppa och föra de mot munnen. Hon är dock fortfarande inget fan av ligga på mage och vi har skjutit upp att introducera smaksensationer ett litet tag till. Det är ingen brådska med det. Framförallt inte när hon egentligen ska vara en månad yngre än vad hon är. Jag har absolut ingen stress att sluta amma än utan det blir så småningom. Det är ju så enormt mysigt och praktiskt! Fick massa beröm av min barnmorska på min efterkontroll förra veckan att jag har lyckats få amningen att fungera så pass bra och att jag hade ett sånt enormt lugn trots att det var första barnet som blev förtidigt född med allt vad det kan innebära. Dock har det ju gått jättebra för oss och Mira har ju mått jättebra från första stund så jag har inte känt någon anledning till att stressa över det. Men man sträcker ändå lite extra på sig när man får sån beröm såklart!

Jag hade tänkt sätta igång att blogga lite mer igen och så småningom tänkte jag dela med mig lite av förändringarna som skett i vårt nya hus. Jag väntar dock ett litet tag med det tills det blivit lite mer färdigt! Nu ska jag krypa ner och mysa med Mira som ligger och sover efter maten.

Likes

Comments

​Jag satt precis och läste gamla blogginlägg från när Mira precis hade anlänt. Tänk att det bara är fyra månader sen som jag kämpade så oerhört med amningen och som vi max fick sova 1,5 timme i stöten. Jag trodde aldrig att amningen skulle fungera så bra som den gör nu, det vill säga helt felfritt. Hon blir nöjd efter varenda måltid och växer så det knakar. Jag ger mig själv och Mira oerhört många klappar på axeln för det. Även Micke har varit en stor hjälp i detta genom att i princip få sondmata henne varje gång medan jag fick fokusera på att amma och pumpa. Nu i efterhand är jag så glad att vi klarade det! 

De senaste två dagarna har vi provat att låta Mira sova i egen säng på nätterna och det funkar jättefint. Jag har försökt med detta tidigare, men då har varken jag eller hon känt oss redo för det. Men plötsligt händer det! 

Inte nog med att Mira utvecklas och förändras för varje dag som går; vi ska när som helst skriva kontrakt på vårt blivande hus!!!! Det hade vi aldrig räknat med för bara två månader sen. Vi hade ställt in oss på att bo kvar i det hus som vi för tillfället hyr ända tills jag har pluggat färdigt och fått börja jobba. Ack så fel vi hade! Det jag är allra mest tacksam för i alla dessa stora förändringar är att jag får dela dessa med de två viktigaste människorna i mitt liv; Mira och Micke. Nu ska jag bara vänta på att Micke slutar jobbet så att vi kanske kan fara och fortsätta göra något i huset. 

Likes

Comments