Hej allihopa!
Ja jag har ju varit ganska kass på att skriva här men för att vara ärlig är det för att det mesta jag har haft att säga har varit gnäll. Det gör ont lite överallt i kroppen och nu när vi imorgon går in i vecka 37 har jag känt mig redo för flickorna ska komma ut. Senaste vägningen visade att de väger ca 2100g var så går runt och bär på 4200g kärlek just nu.
Den 29e är det dags för sista vägningen och kollen där kommer det avgöras när det blir igångsättning om de inte kommer självmant så snart är vi i mål.

På ett sätt kan jag känna mig lite irriterad eller vad man ska säga. Sedan dag ett då vi fick reda på att vi väntade tvillingar fick vi höra dom kommer oftast tidigare, var förberedda redan v 25 för dom kan komma närsomhelst. Fast nu sitter vi här 37 veckor senare och dom är fortfarande där inne. Nu har man gått från att nojja över att de ska komma tidigare och behöva ligga på neo till att känna men kom ut någon gång då. Fast jag känner mig icke redo för att bli mamma till två och jag är definitivt inte redo för förlossningen! 😂

Vi får väl se hur detta går.. på återseende!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

I helgen blev vi överraskade med en babyshower vilket var fantastiskt roligt. Min bästa vän hade tillsammans med min familj planerat hela saken i hemlighet. Jag har haft en aning om att något var på gång men inget jag tog föregivet. Min mamma har dock hela tiden sagt till mig att inte ska handla för mycket. I alla fall min mamma och min man tog med mig till Ikea där vi handlade bebisarnas sängar sen tog vi en fika på väla. Sedan körde min mamma väääldigt sakta för att vara henne på motorvägen för att vara hon. Vi skulle hälsa på min morfar men icke istället kom jag in i en lokal där alla mina fantastiska vänner var samlade. Där var massor med presenter, underbara dekorationer och där bjöds på både mat och tårta.

Jag och T fick tävla om vem som kunde byta en bajsblöja snabbast och renast. Jag har dock en fördel då jag bytat många blöjor i mitt liv (livet som undersköterska liksom) medan det var första gången för T. Presenterna som vi fick till våra bebisar är så otroligt fina och jag blev så himla rörd över att vi har så många fina människor i vårt liv. Hela gårdagen gick åt till att klappa på alla fina kläder samt att sätta upp sängen så bebisarna har någonstans att sova när dom väl kommit ut till oss. ☺

Likes

Comments

Jag är känner mig färdigbakad!
Känner att bebisarna kan få komma ut snart fast mest av egoistiska skäl. Jag vill liksom ha min kropp tillbaka, slippa ha ont och kanske få lite mer energi!
Av icke egoistiska skäl ska dom stanna där inne i sin bubbla ett tag till för deras skull. Det börjar dock bli riktigt tungt och mina höfter gör ständigt ont. Trots det knallar livet på och förberedelserna här hemma börjar ta sig. Det är twinsens sängar som saknas och en rejäl rensning i källarförrådet samt en hel del tvätt av kläder så är vi nog väldigt redo. 👏🏼☺

Idag ska vi till våra fina vänner och framför allt min bästa vän och mitt älskade fadderbarn. Vi ska göra gipsmage så det ska bli rolig. Återkommer med resultatet.
Ha en riktigt trevlig helg!

Likes

Comments

Vecka 30 idag och nu jäklar börjar nedräkningen på allvar. Endast 8 veckor kvar och det ska bli så underbart när detta väl är över. Töserna har tjocknat på sig ordentligt sen sist och vägen nu ca 1160g var vilket är bra men tuuungt. Har varit sjukskriven två veckor och det känns ganska skönt speciellt då jag kan vila när jag känner att jag behöver. Mina höfter har börjat ta ganska mycket stryk så smärtan är ibland hemsk men man ska icke klaga då det kan bli värre.

Idag har jag och bulan i alla fall varit i Malmö och ätit lunch med tre fina kvinnor. Åt en underbart god sallad som heter mynta-melon som fick mina smaklökar att sjunga. Testa den om ni har vägarna förbi Holy greens.

Nu ska jag och bulan ut på shopping sen blir det soffläge tror jag minsann!

Likes

Comments

Hej alla!

Det var ett tag sedan jag skrev här men nu sitter jag i alla fall här.

Idag går vi in i vecka 28 och magen växer för varje dag som vanligt. Det är även min sista arbetsdag vilket innebär lite blandade känslor. Jag kan jobba mer om jag pressar mig själv och min kropp men vad är det egentligen värt. Efter en dag på jobbet har jag så ont i kroppen och är fruktansvärt trött så det blir inte mycket till liv efteråt. Fast när jag är på jobbet får jag träffa härliga människor och göra det jag trivs med. Jag har dock bestämt att det är nog nu det är tio veckor tills flickorna kommer så jag ska vila, tvätta kläder, boa och göra saker som jag mår bra av.

Flickorna inne i magen växer och blir större. Deras rörelse i magen känns otroligt mycket och syns väldigt tydligt gör de också. Att sparka på sin pappa när han lägger huvudet på magen är nog en av de bästa sakerna som finns tycker de för vilken låda dom håller. Deras mamma uppskattat dock inte deras livliga humör speciellt inte på nätterna då det blir ganska svårt att sova när dom möblerar om i magen. Fast det är härligt att känns dom växa och om två veckor är det dags för TUL och vi ska få se våra flickor igen. 👏🏼☺

Ta hand om er och njut av vår solen!

Likes

Comments

Hela ens liv har man olika roller som exempel man har en roll på jobbet och en roll privat. Lyssnade för en vecka sedan på en podd där de diskuterade just detta med roller och hur viktigt det är att inta olika roller i vissa sammanhang. Det var speciellt viktigt i en parrelation där partnern var gravid. De sa såhär att det är viktigt att personen som är gravid kan inta en annan roll än bara den gravida rollen. Som när man har sex med sin partner så är man en sexuell kvinna och inte en gravid kvinna. Jag förstår absolut vad dom menar men jag har jättesvårt för detta, svårt att se mig som annat än gravid. Liksom magen är där oavsett vilken roll jag får för mig att inta lika så mina krämpor. Barnen i magen sparkar kanske oavsett om jag är den sexuella kvinnan, gravida kvinnan eller den professionella kvinnan vilket är ganska svårt (i alla fall för mig) att bortse från. Jag är inte den som älskar att vara gravid men att känna mina barn röra sig i magen är bland det häftigaste jag vet!

I alla fall tillbaka till roller. Jag känner att jag har svårt att vara någonting annat än gravid och jag tror att det tär på mig och mina relationer. Det känns som att jag inte vet vad jag ska prata om mer än att jag är gravid och att jag ska bli mamma. Fokuset på barnen i min mage är så enormt och inte bara för min del utan för det flesta. Jag menar magen står rätt ut så inte konstigt att det blir ett samtalsämne. Fast jag saknar att vara jag, den som älskade att träna, hitta på saker, som hade energi, var bestämd,umgås med människor och som framförallt älskade att vara fru till min man. Allt som var jag har hamnat på paus pågrund av orkeslöshet, trötthet och otymplighet. Det känns som att det är så mycket som händer i kroppen och att det som gjorde mig till mig tidigare har bytas ut mot annat och samtidigt förändrat mig, vilket känns otroligt jobbigt. Det kommer att bli en utmaning att hitta tillbaka till sig själv igen känns det som. Någon mer som har känt eller som känner igen sig i detta?

Likes

Comments

Ja, alltså när jag och min man pratade om att skaffa barn kände vi att vår tvåa på 75kvm skulle fungera ett tag. Vi båda var överens om att vi skulle kunna bo kvar i ett år så kunde vi bo billigt och ändå spara pengar. Då vi båda vill köpa något istället för att bo i en hyreslägenhet kan du vara bra att kunna spara pengar. Sen kom då beskedet om att vi ska få tvillingar och ångesten över att bo kvar steg ganska kraftigt. Inte för att det en bebis mer eller mindre gör någon skillnad men smakmässigt blir det helt plötsligt både mer och större. Vår lägenhet som vi ansett som ganska stor för att vara en tvåa känns plötsligt som en klaustrofobisk liten etta. Vart ska alla sakerna ta vägen tänker jag varje dag.

Det blir då att jag istället för att ta tag i saker och skaffa det vi behöver blir jag istället apatisk och skaffar ingenting och kan inte ta enkla beslut för jag vet inte vart sakerna ska ta vägen. Jag önskar så innerligt att vi hade kunnat köpa något där våra barn kunde få ett eget rum som jag kunde få inreda för jag känner att jag så gärna skulle vilja göra det. Nu kanske ni tänker såhär; Jaha men köp ett hus då sitt inte här och gnäll. Men så enkelt är det inte då man ska ha den där förbaskade insatsen och min man vill inte låna till den utan han vill att vi ska ha insatsen om vi nu ska köpa. Ja det där med att kompromissa är ingen som sagt att det ska vara enkelt. Och jag respekterar min man och står allt på hans sida, hade aldrig tvingat honom till att göra något som han inte känner sig bekväm med. Samtidigt så vill jag ha allt det där andra, ett hus med trädgård och ett rum till våra barn. Livet är då ingen dans på rosor men samtidigt så är inte detta heller världens undergång och är detta mitt livs största problem just nu så är jag nog ganska lyckligt lottad. 😊

Likes

Comments

Hej hej bloggen!
Jag har varit så dålig på att uppdatera här känner jag men dagarna bara springer förbi mig. Magen växer (som ni kan se 👆🏼) och imorgon går vi in i vecka 23. Flickorna håller en himla låda och sparkar på sin mamma men även på varandra. Det är häftigt att kunna känna dom mer regelbundet nu och man kan till och med känna dom utanpå magen.

För övrigt mår jag ganska bra men är sjukligt trött och går och lägger mig tidigare än någon annan känns det som. Min man läser en godnatt saga för både mig och flickorna vilket är den mysigaste stunden på hela dagen. Vår inhandling till våra bebisar har också startat sakta men säkert och även om jag skulle vilja handla allt på en gång känner jag mig vemodig till att göra för mycket för tidigt.

Samtidigt som att graviditeten är spännande och att det är häftigt att se vad kroppen kan göra, att den faktiskt klarar av att bära barn. Tycker jag ändå att det är väldigt jobbigt. Speciellt när det kommer till viktuppgång och alls åsikter kring vikten, mat och utseende. Det är nästan ingen som säger; åh vilken fin mage du har, så snygg du är eller vilken härlig kula. I alla fall inte till mig. Jag får höra; godmorgon tjockis, så himla stor du blivit eller någon annan dum kommentar. 🙈 Ibland vill jag bara slå dom och skrika jag är inte tjock jag är gravid! Jag bär på två liv, håll dina tråkiga kommentarer borta från mig! Någon mer som känner igen sig?

Likes

Comments

Rutinultraljudet är avklarat och det visade sig att det är två små flickor som ligger i magen. De klarade sig utan anmärkningar och dom är några riktiga gymnaster som ligger och sparkar på varandra. Det var en sån lättnad av att se dom och att få veta att allt är bra för det har jag varit väldigt orolig för. Nu ska jag bara försöka smälta att det faktiskt är två flickor där inne. Jag är väldigt exalterad över att det nu är dags att börja shoppa allt som våra små kommer att behöva.

Smärtan i ryggen har blivit värre och att stå upp längre tiden gör livet ganska surt. Magen växer så den knakar och varje dag känns det som att man blivit en större fast det är antagligen sånt som man får leva med. :)

Likes

Comments

Spänningen är på topp då vi imorgon ska på vårt rutinultraljud. Som jag har väntat på denna dagen och imorgon är den äntligen här. Jag är både spänd, nervös och exalterad på samma gång. Det känns som att allt står på sin spets imorgon då vi ska få veta att allt står rätt till med våra framtida barn. Jag längtar och har längtat något oerhört efter att få se våra bebisar.

Jag har börjat känna pressen av att blir förälder och när jag tänker på att det ska komma två känns det som att luften tar slut. Jag kan också bli provocera av andra föräldrar som ska påpeka hur jag ska ta hand om eller göra med mina barn. Det är tygblöjor, pottning, uppfostringsmetoder och ekologisk. Är det verkligen detta det som gör en till en bra förälder? Min mamma gjorde aldrig en massa konstigheter och jag får väl ändå säga att jag blev ganska bra. Att finna sin egna väg känns dock ganska svår och jag hoppas på att finna den. Kanske är det något som kommer med tiden, jag kan i alla fall hoppas på det.



Likes

Comments