Hejsan!

Helgen gick inte som planerat, men planeringen va inte heller den bästa.

Jag fick en helt ny syn på mitt "beroeende beteende", Mitt tankesätt är nu mera förändrat. För att inte såra dom jag älskar och som älskar mig.

Jag är en beroende, det kommer jag alltid att vara. "En" kommer aldrig att vara nog. Förstör jag inte för mig själv, så förstör jag för alla andra i min omgivning. Vill jag verkligen sabba allt det, jag under en så lång tid lyckats att bygga upp? Jag har för första gången uppnått alla dom mål, som satts upp för mig. Finns det något viktigare än min egen hälsa, eller personerna runt mig?. Nej, det finns inget som är viktigare än det. Såklart, kommer det alltid att finnas risker med att leva som en beroende. Men man måste lära sig att stanna upp och fråga sig själv, " är det verkligen värt det?".

Det är inte lätt att förändra sitt beteende, skulle det vara det. Så skulle det inte finnas några beroeende människor. Det är starka människor som gör förändringar i sitt liv. Som aldrig ger upp. Det kan finnas återfall efter återfall, Men man slutar inte att kämpa. Därför kallas det att man "har tagit ett återfall". Man fortsätter inte, som en narkoman, tex gör. Man stannar upp i sitt beroeende, man kämpar imot det som drar en ner. Rösterna i huvudet som säger, "du dör inte," "Bara en", "Andra klarar det". Men det stämmer inte, du vet aldrig när den där "sista gången", blir din död. 

Därför är ett återfall, något som man inte tar lätt på. Man kan vara glad att man fortfarande finns. "Ooh happy day!".. Eller så kan man tänka på att man kunde ha varit död nu. Inte så, "Ooh happy day!".

Hur än tankarna i huvudet går, kring sitt återfall är det viktigt att förstå "källan" till varför man valde att "ta återfall", eller vad som gjorde att man tog det. Umgås man med fel typ av människor?, Är man redo att vistas i sociala miljöer?, Får man den hjälp och stöd man behöver?, Gör man allt man kan, för att hålla sig ifrån sitt beroeende?. Det är dom viktigaste sakerna jag brukar se över. Jag brukar även "gå igenom händelseförloppet", till ett återfall. "Hur började dagen", "Vem/vilka umgicks jag med", "Mådde jag bra eller dåligt", "Vart jag påverkad av andra". Jag försöker att förstå varför jag tagit återfall. Sen underlättar det en hel del om man har någon utbildad människa runt sig, som man kan diskutera allt med. Någon som man kan jobba tillsammans med, hitta lösningar till problemen, osv.

Hur som helst, jag är glad att jag har alla personer jag har, runt mig. Människor som finns där för mig och som stöttar mig. Jag hade aldrig klarat det här utan er! och jag skulle aldrig klara det här utan er!


Likes

Comments

I'm back again!

Heej! Det va inte igår jag bloggade! Tror det va nån gång i April, som jag sist skrev. Men det har inte funnits tillfälle, eller tid och ork att skriva tidigare.

Vad har hänt sen sist då.. Ja det är mycket! Men jag och Anders är äntligen sambos på riktigt nu. Vi bestämde oss för att flytta in till Östersund igen. Då vi båda ska ha nära till våra kontakter och slippa pendla från Duved. Anders börjar jobba snart och jag fortsätter att vara sjukskriven tillsvidare. Det är tillräckligt just nu, med att hålla sig drogfri och nykter. Sköta medicineringen, terapin, frivården och min kontakt med min kontaktperson och övervakare. Som tur är, så har jag alla parter på min sida också. Vilket gör allt så mycket bättre för mig. Jag får det stödet och den förståeelsen jag behöver.

Det har aldrig någonsin varit bättre, än vad det är nu. För första gången någonsin, så har allt jag byggt upp inte rasat under mina fötter!. Det är en fantastisk känsla! Förut byggde jag, men jag raserade allt efter en månad eller två. Då kunde jag gå ner mig totalt och allt va bara förstört för evigt, enligt mig själv. Det tog tid, men jag byggde alltid upp allt igen. För jag gav aldrig upp! Även fast allt bara fortsatte att rasa under mina fötter. Även fast jag byggde upp igen och igen.. Så gav jag aldrig upp!

När jag går och lägger mig varje natt, tacksam över allt det jag har. Kan jag känna mig så otroligt fjantig, när jag börjar fälla tårar, men inte för att jag är ledsen, utan för att jag är tackasm och stolt!

Jag är den Tuva jag vill vara och framstå som! Visst finns det fortfarande saker jag jobbar med, det finns det nog alltid. Hos alla människor. Men ingen är eller kan bli "perfekt". Det är du som avgör " ditt perfekta" som du är och viktigast! Mår bra av att vara!


Likes

Comments

Flyttade in på Björkebo efter att jag stack ifrån Strandvillan efter en massa om å men...
Drog ifrån strandvillan i februari, drog en tripp till sthlm och tog återfall. Sen tillbaka nån dag senare till östersund och hade nätverksmöte.
På frivården. Träffade chefen, eftersom jag inte skött planeringen då ja drog från strandvillan. Men annars har ja skött min övervakning på frivården helt utan anmärkningar enligt min kontakt på frivården. Så ja e nöjd över mig själv. Igår va ja på frivården på avslutningsmöte, ett års övervakning e nu över! Å de känns så sjukt skönt! Men pga av en massa saker som hände förra sommaren 2015, så har dom på frivården fått in en ny blankett om en ny personutredning, vilket betyder att de finns en chans att ja får fängelse pga av dom andra brotten ja e misstänkt för. Så ja e ganska kluven just nu, vill bara få allt överstökat, så ja kan fortsätta me mitt liv sen, utan en massa om å men..

Likes

Comments

Känner att ja måste få skriva av mig nu! Va så längesen, å de e så mycke som hänt sen sist.

För de första, så skrev packa ja min väska å gick ut från villan förra veckan. Blev då automatiskt utskriven där ifrån, Vilket ja va medveten om, att de skulle bli så. Ja hade bott på villan sen i mitten på oktober. Fram till nyss då.
Ja har fätt totalt 2utbrott på villan under den tiden. När ja trascha hela mitt sovrum. Men för å heta tuva, så e ja jävligt överaskad av att ja klarat de så jävla bra som ja gjort där inne!. Mindre glad att ja bara såg "flykt", som den enda utvägen för mig å mitt mående bara..

Personalen på villan.. Var fan ska man börja alltså!?.. För de första så hade dom inte ens min jävla journal, å bara de e ju helt jävla sjukt! Rent ut sagt!.. Dom kände inte till min tourettes(tics). Vilket gav mig väldigt mycke skit för saker ja inte kan styra över, eller ens tänker på att ja gör/säger. Kände mig orättvist behandlad å uppgiven. Ingen lyssnade på mig, jag pratade på, jaah.. Som vanligt när man heter Tuva! Då gillar man å snacka å ännu mer, att få säga sin åsikt.

Gillar även ordning å reda! Vilket inte alls fanns på villan, Nu syftar ja inte på städning i första hand. Alla jävla vikarier, alla i personalgruppen, som inte håller koll på nått alls. Att personal sätter sig å skriver min veckoplanering utan mig, eller att säga till/ge mig en kopia på de. Att svära å använda hemska ord, eller att säga till inskrivna på villan, "att man får skylla sig själv om man går klädd på vissa sätt". "Att man e en jävla snorunge/ jävla idiot.

Ja började me mediciner igen, (alltså regelbundet). Å efter de så gick de bara utför. Så sömnmedicinen gjorde mig till fucking törnrosa!-.- sov som mest 32timmar i sträck!. De hela pågick redan några veckor innan julafton. Ja rasade i vikt å läkare, personal å folk i min omgivning började påpeka de. De va väldigt jobbigt för mig, då ja varit anorektisk när ja gick i 7an.

Men ja drog ett sjuhelsikes ryck å klev upp, nångång i förrförra veckan. Började me 12steg igen å me mina kbt samtal å mediciner. De rullar på sjukt bra för mig, när de väl gör de.. När ja mår bra å allt funkar omkring mig, då e ja fan grym! Men funkar ingenting, så "stängs orkeskraften av".. Å ja ligger bara å glor i en säng dag ut å dag in.. När du väl vaknar efter 17-32 timmar, så går man på dass å ka ske tar en rök å en slurk vatten kanske. Sen går du ä däckar lina snabbt igen, å sover 17-32 igen.

Ja lider av depression å ångest, så ja äter medicin för de me såklart! Men blir du sårad av något, vilket hände mig. Då slutar man bry sig, iaf när de redan e för mycke för en, å hantera, (Utan medicin). Ingen förståelse, svårt å få fram de du menar, får ett dampanfall av fruktansvärd ilska, Bryter ihop, gråter å stänger alla ute tillslut. Tappar ALL hungerkänsla, livsglädje å ligger bara å e äcklig i sängen å sover. De går verkligen inte å förklara den hemska känslan, man har då..
Bara ja hör en låt/ser en bild?.. bryter hela ja ihop å känslan e så mycke mer intensivare än att "bara vara ledsen".

Nää!, vet ni vad.. Då de som du kämpar för, inte tas på allvar. Då tänker då inte ja, sitta en sekund till å tryckas ner i botten mer än möjligt mer.
Så ja folket! Ja packade min väska å drog från villan förra veckan. De e väldigt svårt å beskriva allt som hänt, å som har varit.. Men ja försöker så gott ja kan!.

  • 744 readers

Likes

Comments

Ätit piss dåligt sen långt innan jul.. Ätit dåligt sen ja blev nykter, bara ätit dåligare å dåligare sen ja flytta in på villan iaf.. Men sen innan jul, så har ja knappt ätit nånting alls om dagarna.. Kan ha blivit en macka en dag å andra dagen ingenting alls liksom.. Eller så har ja sovit i nästan 2dygn i sträck, å då har ja ju inte ätit alls, å när ja har vaknat, kanske ja går på toa å tar ett glas vatten eller oboy i samma veva som ja går ut å tar en cigg, för å sen gå å lägga mig å sova igen... Å så har de väl hållt på sen i jul.. 😬 vette fan varför ja gått ner mig så jävla djupt... Tappat hungern å orken/lusten på livet bara sådär.. Mest troligt att de har de me nykterheten/drogfriheten å göra, att ja kämpat som ett jävla as psykiskt me nykterheten å mig själv å mitt liv/mående.. Att de blev för mycke å för snabbt för att orken skulle räcka till mycke längre...

  • 814 readers

Likes

Comments

Dom leker me makten dom fått, dom delar ut kryckor till dom svaga, dom svaga tar blindt imot å börjar sin tuffa resa framåt. Men så närmar man sig en trappa, man höjer blicken uppför denna trapp, som genast känns alldeles för brant.. Men envisheten i denna personen e stark, hon lägger ner sina kryckor. Lägger sin hand på ledstången i förtroende att denna trapp ska bära henne, hela vägen upp, till nya höjder å möjligheter. Hon tar sitt första kliv, sitt andra, sitt tredje... Hon känner sig starkare å starkare, sitt fjärde, sitt femte å sjätte.. Hon sträcker på sig, hon känner sig stark, oövervinnerlig! Finns det något hon inte skulle klara, efter hon tagit sig uppför denna trappa?!

Men helt plöttsligt!..
"Någon med makt, står på trappens topp och tittar in i flickans ögon..
"Oventandes om att den maktgalne just i detta tillfälle kan förstöra hela denna flickas liv."
medans tar tag i trappens matta å gör ett sådant drag, att flickan i trappen faller handlöst nerför å slår i sitt huvud.. Hon vaknar upp å öppnar sina ögon, ovetandes, om vad som just hänt. Hon ser sig om, där hon ligger.. Till sin förvåning, ser hon en trappa, en trappa som hon sett så många gånger förr! Hon greppar sina kryckor, som ligger en bit ifrån henne. Sammlar kraft, för att resa sig upp. Väl på ben igen, bestämmer hon sig för att ta sig upp för trappen. Hon lägger sin hand på ledstången i förtroende att denna trapp ska bära henne...

  • 875 readers

Likes

Comments

i morrn har ja bott på strandvillan i en vecka. hittills går de bra å ja trivs. personalen e grym å dom som bor här e schysta. de rullar på, började me en ny medicin idag som tar bort mitt alkohol sug. så ja hoppas verkligen den kommer hjälpa mig!

Likes

Comments

i morrn flyttar ja till strandvillan! inge mer å säga om den saken. hoppas att allt ska gå bra!:)

Likes

Comments

Va på studiebesök på strandvillan idag, 1 ord. toppen! de verkar sjukt bra, stämningen, personal en, reglerna osv! Ja tror på de här!

flytten dit blir så fort ja vill/kan. så ja hoppas ja får veta mer i morgon på mitt läkarmötet!
en snabb update bara, för nu e ja helt slut..

Likes

Comments

Varit å tagit bort gipset å stygnen osv. Så har bara en finger strumpa på nu:)

men va på sjukgympa efteråt, å blev irriterad över att ja inte kan börja fingrarna rätt eller överhuvudtaget typ.

men jävligt skönt att fingret ser bra ut å att ja slipper gips! nu har även sjukgympan börjat, men blir bara irriterad för ja inte klarar av å böja fingrarna som ja ska..  äh, bara å se till å sköta gympan, så ja inte blir stel i all framtid!

Men kom nyss tbx te avdelningen.

Likes

Comments