Censur av mig själv! Så oerhört korkat!
Jag startade den här bloggen för mig egen skull, för att jag skulle skriva av mig och bli lite befriad i tankarna och så slutar det med att jag på något vis ändå censurerar mig själv. Skonar någon på något vis?
Av vilken anledning då?
Vill du inte läsa. Nä men skit i det då!
Det jag skriver här har ju ändå inte med dig att göra. Eller hur? Eller?

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Vi har haft sådan otrolig "tur" med vår lilla kille när man tänker på alla förkylningsbaciller som cirkulerat runt honom sen han föddes.

Vi kan räkna på fingrarna hur mycket han varit sjuk.
Vi är ju så klart väldigt tacksamma över att han är en sån frisk grabb.
Men nu har även vi fått vabba och fått vara hemma från jobben.
Och vet ni vad!
Det gör mig inget! Inget alls. Visst plånboken blir inte asfet, helt ärligt är den väl aldrig det som småbarns förälder men ändå.

De dagar jag fick vara hemma hade vi ändå väldigt mysigt.
Han fick tid med sina föräldrar på ett sätt som han faktiskt inte har lika mycket av längre. Varsitt heltidsjobb och rutiner för att ge honom de bästa förutsättningarna till en bra nästkommande dag gör ju att man inte kan leva som innan barnen börjar på förskolan.

Även att både han och jag var sjuka så njöt jag av att ha tid med och för honom.

Likt som jag gör varje eftermiddag, kväll och helg. All tid jag får med honom. Trotts raseriutbrott och störd nattsömn.

Vi har det precis som alla andra !
Vi är verkligen inte unika i det anseendet!

Men någonstans i allt som hör livet till så gnager det i mig.
Jag vill har mer tid för min familj. Och jag vet att jag både kan och kommer få det. Faktiskt ganska så snart.
Självklart kommer det inte gratis, det ligger ett jobb bakom det, med det är verkligen så galet värt det!

I min mening skaffar man familj för att man vill vara med den.
Och för mig innebär det tid! Hur andra tänker lägger jag ingen värdering i, jag tror vi alla tänker ganska lika och gör vi inte det är det med okej.

Jag kommer inte vänja mig vid att varken vabba eller vara borta från familjen och framför allt inte min M, men jag kommer lätt kunna vänja mig vid mer tid och vad den tiden kommer att innehålla!

Puss och god natt

Likes

Comments

Jag har precis kommit igång med träningen igen. Och det känns så bra!😊
För några veckor sen fick jag nog. Jag hade inte gjort något ovanligt men ändå vaknade jag med ett värkande ryggslut som inte gick att röra! En söndag! Det var nog egentligen tur i oturen !
Måndagen och tisdagen gick jag runt med stödbälte på jobbet för att ens kunna röra mig! Smörjde med heat och msm!
Började seriöst tänka på hur mitt liv ser ut. Eller har sett ut!

Jag är 27 år och min kropp har känts som ( vad jag uppskattar det till) 88!!

DET ÄR HELT GALET!!!!
27 år och ont!
Inte bara lite utan tjut ont!

Några besök hos sjukgymnasten med akupunktur och rehabövningar+ ett skärpt tänk på kropp och hälsa, inget fusk med att skippa mina tillskott.
Nu är nog!

Jag är medveten om att jag inte är unik i min situation och att det finns dom som har det sämre. MEN! Nu handlar det ju faktist inte om dom. Jag ska inte leva med deras kroppar eller med deras förmågor, utan med mina.

Tre gympass, tre sjukgymnastsbesök och en redan gladare kropp!
Många bäckar små!

Utöver gymmet så vill jag kunna springa lopp. En kompis och jag tänkte springa om några veckor, ett lokalt lopp hemma i byn😊
Bara hoppas på klartecken att det är okej.

För att optimera mina chanser till att få varierad träning och där av starkare gladare kropp kombinerar jag det med forevers träningsprogram f15.

Ett superbra tip är att testa i länken 👇🏻hur du själv ligger till och kunna krydda träningen och kosten!

https://foreverliving.se/F15test/

Anyway anyhow do it someway somehow!

Puss och god natt

Likes

Comments

Vi lossas att du har en bomb i handen. Du vet inte när den kommer smälla men alla vet att den kommer att göra det förr eller senare.
Du går runt och håller i din bomb ganska länge och den är med dig överallt. Efter ett tag börjar du bli mindre varsam med den, du tappar den och till din förvåning och stora lättnad så håller den.
Det gör dock att du tappar respekten för den lite. Den smäller ju ändå inte.
Bomben har du med dig överallt, ni sitter liksom ihop.
Den är med och både det ena och det andra men inget verkar hända med den. Den är forfarande intakt.
Du börjar testa bomben och latjat lite för att se om något händer. Kastar upp den i luften och ångrar dig, ifall den skulle smälla, men fångar den. Inget hände så du fortsätter att kasta och fånga.
När du tittar på den ser du att den börjar bli lite nött och sliten. Glansen har börjat ge med sig och det finns några bucklor på den.
Då ser du något du inte sett tidigare.
I bombens kärna finns 2 klockor.
Båda räknar ner men i olika takt. Den första räknar ner i normal takt. Den andra tickar på ganska fort.
Bakom båda klockorna står det något skriver.
Bakom första klockan står det - Förväntad livskvalité och livstid
Bakom den andra, som tickar snabbare, står det - Uppskattad livskvalité och livslängd
Båda borde räkna ner i samma takt.
Går det bromsa den snabbt tickande klockan så dom kommer i fas med varandra?


Sätt bomben i relation till ditt liv.
Bomben symboliserar dina val, relationer till personer och relationer till saker, hur du vill att ditt liv ska vara, det liv di faktiskt skapar, din hälsa.

Vi går alla och bär på vår egen bomb.

Tänk dig att du har din bomb i handen.
Du är lite rädd att den ska smälla och du vet inte vad som händer sen. Vågar du chansa på att inte vårda dun bomb?

Likes

Comments

Alla har vi någon gång haft någon form av skada. Allt från papercut till brutna ben, operationer till sönder kliade myggbett, munsår till skoskav, nageltrång till blåslagna lilltår.
Alla skador tar tid att läka. En del läknings processer är simplare än andra och vissa läker inte ens helt.

För 14 år sen fick jag en skada i ryggen på en gymnastiklektion. Det har varit många vändor med den och nu! är jag trött på hur den har påverkat mitt liv.

Den har i vissa perioder styrt mig helt och hållet.

Träning har för det mesta hjälpt men det blir aldrig helt 100 bra.
Nu har jag börjat se mig om efter kompletterande metoder och hittat några jag ska prova.
Min önskan och där av mitt mål är att slippa värk och att då bli gladare och piggare,ännu piggare än nu!

Resan började i tisdags ( igår) och jag kommer uppdatera hur det går under tiden den är i uppstartsfasen. Om 3 månader kommer jag göra en liten utvärdering.

Det kanske aldrig kommer bli 100 men jag ska jobba för att det ska bli den högsta siffran som det kan bli.

Puss och god natt😘

Likes

Comments

Tänk om alla kunde hitta något dom brinner och lever för! Något värdefullt och stort för dom. Där ingen lägger sig i utan peppar och lyfter upp.
Tex så som en ledare i ett lag ska vara. Som vill väl och kämpar sida vid sida med sina jämlika.
Jag läste tidigare ikväll ett inlägg om förstört foder till hästar.
Inget jätteingående inlägg men väldigt många kommentarer. Och så aggressiva de flesta av dom var!
Någon frågade om det kunde vara en miss i inpackningen. Oavsett så va personen som skrev inlägget säker på att någon skurit upp plasten.
Egentligen spelar det ju ingen roll nu. Fodret är förstört! Oavsett.
Det är ju bara att hoppas på att om det är någon som gjort det aldrig gör det igen. Och om det var en oturlig olycka att det inte upprepas.
Om det nu är så att någon gjort det , så är det ju för att något någonstans gått snett.
Kanske någon som har för lite att göra eller som helt klart gör fel saker.
Tråkigt men det är väldigt vanligt och ännu vanligare att personerna inte inser det själva.

Hur ofta hör man inte folk säga att det är kört för vissa, att andra har fan för lite att göra, folk saknar vett?

Kan vi inte bara enas om att försöka vara lite vänligare mot varandra? Hjälpa varandra, fråga när vi inte vet, visa till rätta när någon påstår något som inte stämmer? Hjälpas åt att bli bättre!

Puss och god natt

Likes

Comments

Åh, så härligt med somnar och sovmorgnar!
Yes, jag har småbarn och vi Sover på mornarna! M är ett stundtals utmanade barn men över lag typ 98% av den vakna tiden väldigt rolig att vara med.
Vissa nätter är det lite strul på men dwt går att räkna dom under tiden vi haft ihop. Det har alltid varit en ganska självklar orsak. Ofta fattar vi ju det efteråt pch har nojjat lite och ojat oss och tyckt det varit besvärligt. Men det har alltid löst sig. Vi har många gånger tänk att vi har det väldigt bra. Det finns ju dom familjer där sömn ständigt är en bristvara och att tålamodet sviktar. Det gör det hos oss med men av andra anledningar kanske. Typ vår planeringsförmåga 😂
Jag har nu varit ledig i 4 veckor och 1 dag!

Visst känns det lite?
Det går så fort!! 😳

Mitt perspektiv har ändrats sen jag gick barn. Radikalt!!! Jag har alltid tyckt om att jobba och haft svårt att hitta på saker när jag varit ledig för att jag kände att jag inte hann ta det lugnt då!
Vilket praktpucko jag varit!

Det är ju då, när man gör saker som man tycker om, som man får energi och känner sig lugn! Eller? Tycker inte ni det? Man hinner ju slappa och ta det lugnt hur mycket som helst. Om man gör det andra först!
Man kan hu inte börja tvärtom! Det gör ju att man inte får något gjort och dagen är borta. Kommer aldrig igen!
Tänk om man kunde vara lite mer ledig!?
Göra lite mer?!

Om man gjorde lite mer ansträngande saker under en tid och kunde njuta av det resten av livet sen!! Det är ju fantastiskt att det finna möjligheter som faktiskt erbjuder det! Jag har en sån möjlighet och den kan alla få!


40,40,40!

Är inte det lite snålt?
Du jobbar 40 timmar i veckan i 40 år och får 40% av det i pension?
5 veckors ledig per år.

Sitter du i ekorrehjulet?

Jag tar mig ur mina!

Puss och kram

Likes

Comments

Jag kommer inte ifrån det. Hur jag än gör, vrider och vänder så har jag ständigt en outtröttlig och ännu mer outhärdlig djävul-ängel dialog med mig själv om det där förbannade samvetet!

Kan man lida av kroniskt dåligt samvete?

Jag tänkte gå till gymmet 1 timme imorgon och direkt så ångrar jag mig. Jag kan ju lika gärna träna hemma! Eller hur?!
Det finns ju många bra övningar att göra hemma. Fast jag saknar gymmet och jag vet att jag mår så bra av att vara där.
Utan att lägga någon skuld på någon. Men jag känner inte att jag kan gå dit. Jag vill så gärna men när tiden finns är jag antingen för trött eller så har det stängt, kanske är det så att det behöver fixas annat hemma med så att morgondagen och alla kommande dagar ska bli bra och flyta på lätt?!
Jag är så oerhört jävla aptrött på mitt samvete!


Jag vet att jag inte gör fel när jag ska göra saker utan familjen men ! MEN varenda gång så skriker kroppen åt andra hållet.

Att jobba med forever då och att ha familjen med sig känns så oerhört skönt. För så är det! Det går. Inte på allt men på
Mycket.

Det är alla andra gånger. Då när jag ska vårda den bortglömda personen Camilla som det ställer till det.
Jag har support hemifrån med att lägga tid på mig själv men det är inte alltid som dom föreslagna tiderna funkar.
Och även då! Det spelar liksom ingen roll. Svartaste samvetet i stan kommer ändå.

Hur gör ni andra för att faktiskt känna att ni är värda tiden och att kunna njuta av den så som man borde kunna?

För endel är det lätt. För endel verkar det lätt och för endel spelar det ingen roll. För mig är det evinnerligt svårt att "ta" tid för bara mig själv utan att det ska ge något/ bidra till något annat. Där behöver jag jobba på balansen och träna mig i att duga och räcka till.
Ett av mina problem vet jag redan om. Och jag är medveten och jobbar med det.

När jag inte är hemma måste jag helt enkelt släppa och acceptera att det inte blir på mitt sätt. För jag tycker ju mitt sätt är bäste tills något annat bättre visas för mig. Jag är ändå väldigt flexibel, om det i min åsikt är bättre förslag. Men dialogen och förklaringen och argumenten behöver då vara öppen.

Det sista låter kanske lite kontrollfreak och ja. Jag har ett behov av att det ska gå lätt och smidigt och jag tycker att jag har ett sätt som är det. Men skit samma. Jag kan ändra mig och gör det. Jag är villig att testa andras förslag.

Undrar om jag kommer iväg och tränar imorgon eller om jag hänger tvätt och svär istället!

Likes

Comments

Har du fördomar?
Vad är det då som avgör att just dina fördomar stämmer?
Är det så att du är medveten om att du har fördomar?
Pratar du om saker du inte vet så mycket om? Och på vilket sätt?
Måste du alltid veta bäst? Kan det vara så att någon annan vet något du inte vet?
Är det så att du faktiskt fått något om bakfoten?


Jag har lärt mig en sak!

Folk vet så galet mycket!! Om så galet mycket!!
Och vet ändå inte ett dugg vad dom pratar om!

Jag känner ständigt att folk runt omkring har förutfattade meningar och fördomar och oförmågan att faktiskt fråga om saker!


När vi var små små barn. Då minsann då frågade vi saker! Och vet ni vad!!! Vi fick svar!! Det har inte ändrats bara för att vi blivit vuxna! Det som ändrats är att vi vågar inte vara sårbara och visa att vi inte vet när någon frågar.

Vågar vi vara mer som barnen?!
Det är ju faktiskt inte fel att inte veta!
Det som är fel är att sprida osanning och sånt man inte vet något om.
Ta vissa tidningar tex! Hur många gånger har man inte hört kommentaren att det är en tidning utan källkritik och att dom ska man ta med en nypa salt. Och att den säga med ett hånflin?!
Vill du vara som dom tidningarna?
Tänk efter innan du pratar i sånt du inte faktiskt satt dig in i!
Det spelar ju faktiskt ingen roll om vad det är!

Likes

Comments

Upp och ner, ner och upp grisen gal i granens topp🎶

Tänk va kreativt det är ändå!
För oss en enkel barnvisa men att komma på den?!
En del saker är så självklara för oss att vi tar dom för givet.

Som våra jobb tex. Hur vet vi egentligen att vi kommer att ha kvar dom om 20 år om det är det vi vill och siktar på?
Har du någon gång funderat på vad du skulle göra om ditt jobb inte längre behövdes?
Inte att få sparken för att man gjort det dåligt utan för att det inte längre behövs?!

Blev du rädd nu eller tänkte du instinktivt - mitt jobb kommer aldrig att försvinna!!! Det är ett säkert jobb som samhället inte klarar sig utan!

Hur vet man vilka jobb som kommer att finnas kvar om 5,10,15,20 år?

Tänker man tillbaka på hur det sett ut tidigare och tittar på utvecklingen hittills hur kommer det då se ut sen kontra förr i utvecklingens historia?

Kan man verkligen sitta helt säkert?

Finns det några jobb som aldrig kommer att försvinna? Vilka iså fall?

Likes

Comments