View tracker

Nu har vi varit sådär otroligt lata igen. Men ibland får man faktiskt bara vara utan att ha några måsten (typ som att blogga) ;)

Efter nästan 2 dygns resande från Bohol, där en natt på Filippinernas inrikesflygplats, en massa väntande och långa buss och båtresor ingick, var vi äntligen framme på Koh Pangan, Thailand.
Där väntade en kväll med partajande eftersom det var Full Moon Party! Vi mötte upp Härnösandsbrudarna och målade oss med färg på hela kroppen så fint så.
Koh pangan är stället att vara på om man vill uppleva Full Moon Party, där är det massor av folk kan vi lova!
Vi bodde lite på utkanten av själva "stan", och det var faktiskt rätt skönt. Detta boende hade vi bokat hemma innan vi for, eftersom vi visste att det skulle bli rätt fullbokat. Vi fick därför betala lite mer än vår tidigare budget på boende, men det gjorde inte så mycket för vi trivdes bra. (Hemma tyckte vi förstås att detta boende var superbilligt, men det gör vi ju inte nu efter alla nätter på hostel och liknande ;))

Sedan beslutade vi oss att åka till Bangkok några dagar tidigare än vi först tänkt eftersom det skulle bli dåligt väder. Så vi reste 12h med buss och färja och hamnade tillslut återigen på Khao San Road!

Reser man runt i Fillippinerna får man vara beredd på att vänta och vänta en hel del. Här var vi rätt less..

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

En av utflykterna vi gjorde i Bohol var att snorkla med whale sharks som blir minst 4 meter långa! Innan vi fick gå på dom små båtarna som skulle ta oss ut till valarna så var det som en genomgång om vad man inte fick göra. Reglerna var bland annat att man inte fick röra dom och man skulle hålla minst 4 meters avstånd. Vi tog reglerna väldigt seriöst och tänkte att vi måste vara noga med att hålla avståndet och inte röra vid dom!
När vi hade hoppat i vattnet så börjar killarna som matar valarna att kasta maten precis framför oss?! Det var säkert för att vara snäll så vi skulle få se valarna men vi fick PANIK, vi klamrade oss fast vid båten och kunde inte sluta skratta av panik och vår båt-kille satt uppe i båten och skrattade ut oss. Valarna var typ 0cm ifrån oss och dom var under och bredvid och överallt. Vi visste inte vart vi skulle he oss för vi fick ju inte röra dom och vi skulle vara MINST 4 meter ifrån dom!! Så vi skrek och skrattade mest hela tiden. Sedan hoppade båt-killen ner i vattnet och ville knäppa kort på oss med valarna. Det gick sådär, vi var kaos så vi vågar inte visa bilderna. Vi kan iaf säga att en var nere i vattnet, den andra var bakom den första och den tredje försöker komma ner under vattnet utan att flyta upp(Maja). Valen var i bakgrunden så den syntes nästan ingenting alls, det kom med någon stjärtfena ibland.

Vi var tvungen att gå ut till båten eftersom det var så långgrunt. Det var en bra bit att gå och flippfloppen sög fast i botten men vi kunde inte ta av oss dom för då kunde vi kliva på tex sjöstjärnor eller sjöborrar som Sanna gjorde och fick massa "stickor" i foten.

"Ni måste ha flytväst på båten, men ni kan ta av er dom när ni simmar med valarna"

Likes

Comments

View tracker

Två dagar tog vi taxi-moppe till Dumaluan beach då vi inte riktigt tyckte om stranden som var nedanför oss. Dumaluan beach är verkligen en jättefin lång strand med vit sand och jättehärligt vatten. Det är även väldigt lite folk där, vilket vi tycker vi är bra för då kan man ligga o sola helt ostört.
Det finns en resturang precis ovanför stranden som har jättegod mat och även väldigt bra priser. Personalen är supertrevlig och man får gratis vatten som dom kommer och fyller på då dom ser att man börjar få slut. Den restaurangen rekommenderar vi starkt

Likes

Comments

Eftersom vi kom fram till vårt boende 5/halv 6 på morgonen hoppade vi i säng direkt och sov ett tag.
När vi sedan bestämde oss för att vakna gick vi och beställde frukost och käkade (de har så jäkla gott hembakt bröd här, heaven varje morgon eftersom vi är van med tört vitt toastbröd)

Vi hade läst om de berömda Chocolate Hills som finns här i Bohol, så vi tänkte att vi går och frågar i receptionen om lite info om kullarna. Typ hur långt bort dom är osv. Det slutar med att de ringde efter en chaufför som gärna kunde ta oss dit, men även till massa andra ställen som var sevärda på samma gång.
Så det blev en dagsutflykt första dagen på Bohol!

För 2000 pesos (354kr) fick vi en chaufför som tog oss att se någon staty(den var vi inte intresserad av så den åkte vi inte till), en kyrka som även var ett museum (heller inte så intressant så vi gick aldrig in).
Sedan skulle vi åka en flotte/båt på en flod i en timme. Det vi inte visste var att det ingick lunch i den turen, så det blev en väldigt positiv överraskning! Det spelades och sjöngs musik både på och utanför båten. En gång stannade den vid ett gäng flickor och en pojke som spelade på ukeleles och sjöng och dansade till. Vi undrade lite 'vad fan håller de på med?' när massa andra turister försökte dansa likadant. Men det är väl någon konstigt skandinaviskt tänk antar jag.(tyskarna vi satt med såg lika less ut som oss) kul upplevelse var det ändå, och återigen jättefin natur.
Vi fick också åka och se tarsier monkeys!!!!! De sötaste aporna någonsin! Exakt såna som på Madagaskar-filmen om ni sett den. Jättesmå apor med stoooora ögon, supersöta.
Vi åkte också igenom Mad Men Forest där vi stannade och tog några bilder. Här kändes det som vi var mitt i Twilight-filmen där de kör igenom skogarna med mils höga träd.
Till sist fick vi även åka till Chocolate Hills området och gå upp på viewpointen där. Det var hur vackert som helst. Underligt men väldigt coolt att naturen kan göra något sådant? Massa kullar överallt inom bra många kilometer. Vi skulle även få åka en linbana inom det området, men det hann tyvärr att stänga.

Sedan var det kvar den två timmars långa resan tillbaka till Alona Beach där vi bor.
Vägarna och naturen här är lite som i Malaysia, mycket kullar upp och ner och väldigt snirkliga och krokiga vägar. Så det gäller att ta det lugnt när man kör. Vi åkte sorgligt nog förbi en liten minibuss(typ) som har öppna sidor och bakdel där man sitter, som det hade gått åt fanders för och vält/krockat. Tur nog var den bara packad med varor/grejor och inte människor, men vi vet inte hur det gick för chauffören...

Sammanfattningsvis en bra uflyktsdag. Absolut värt att göra om man befinner sig på Bohol!

Kyrkan

Tarsier Monkeys

Båtturen på floden

Mad Men Forest

Chocolate Hills

Likes

Comments

Efter dyket med Thresher Sharks pratade Sanna och Angelica med en svensk dykarkille som inte tyckte vi skulle åka till Boracay (dit vi hade tänkt åka efter Malapascua) för det är värsta turiststället. Och de visste vi om men tänkte ändå fara dit. Men när han rekommenderade en massa andra ställen började vi ångra oss. Det slutade med att vi bestämde att fara till Bohol istället! Så senare samma dag var det bara att börja ännu en resa. Utan att veta när någon buss eller färja går till Bohol, börjar vi vandra mot båten som ska ta oss till fastlandet. Väl på fastlandet står en buss, jättebra tyckte vi! Dock var den utan AC, men det kostade endast 160 pesos (28kr) för att åka i 5 timmar, så vi tog den. Det gick jättebra att åka utan AC då alla fönster var öppna, blev dock väldigt blåsigt och kallt senare när solen började gå ner och innan vi fattade hur man stängde fönstren haha.
Vi kom fram till Cebu i bra tid till när färjan skulle gå till Bohol klockan 22.00. Två timmar skulle färjan ta men vi var inte framme fören 5 timmar senare. På färjan fanns det sängar, jätteskönt. Mindre skönt var att allt var öppet, alltså inga väggar så det blåste jättekallt hela vägen. Men vi lyckades ändå sova ett tag.

När vi äntligen var framme i Bohol skulle vi gå till donken som var 200 meter bort, enligt en kille som vi pratade med på piren. Vi går och går och går men ingen donken. Det slutar med att vi tar en taxi för 10 peso(1.7kr) och det var minst 2,5km till donken. Man ska verkligen inte lita på Filippinerna när det gäller tid eller avstånd har vi kommit fram till.
Äntligen kan vi köpa en cheeseburgare!! Men nä, precis när Sanna har beställt sitt och lagt fram pengarna så ändrar kvinnan som står i kassan sig "nej, vi har inga cheeseburgare, det är BARA frukostmeny nu". Lite less vi var nu.

Vi tar sedan en moppetaxi och åker runt till några boende innan vi bestämmer oss för ett. Det blev ett litet bambuu house på världens mysigaste ställe med en jättetrevlig personal! Vi trivs verkligen hur bra som helst här.

Likes

Comments

När vi vaknade av väckarklockan 04.30 var det bara att hoppa upp ur sängen, ta på sig bikinin och gå till evolution diver (dom vi skulle dyka med). Det blev några bananer till frukost, inte de godaste då de inte var helt mogna och man bara blev torr i munnen.

Runt 05.20 gick vi på båten och åkte rätt ut i havet i soluppgången. Efter ungefär 20minuter stannade vi mitt i havet och då var det äntligen dags för att dyka!
Vi hade värsta lyxen här, behövde inte sätta ihop utrustningen själv, det hade dom gjort i förväg. Så det var bara att ta på sig våtdräkten, fenorna (vilket vi också fick hjälp med att sätta på och ta av då vi inte fattade hur de funkade haha) och västen och sedan var det bara att hoppa i! Vi kände oss som några nybörjare där strax innan vi hoppade i men såfort vi var i vattnet kändes det bra.

Instruktören ber oss att kolla ner i vattnet och då såg vi hela repet som gick 18 meter ner, helt otroligt. När vi dök på Koh Tao såg vi kanske max 2 meter ner så det kändes bra. Nu slipper vi vara rädd att tappa bort varandra lika lätt. Det gick hur bra som helst att gå ner (inte lika mycket lock i öronen som sist) och helt plötsligt var vi nere på 30 meter.

Där nere simmar Sanna och Angelica runt med deras 2 instruktörer (en riktig instruktör och en som höll på utbilda sig) och efter bara ett litet tag ser vi den första hajen! Och strax efter ser vi ännu en till! Vi simmar sedan till första "stationen" (ett ställe med rep mellan stenar där man ska stå och kolla efter hajarna) dock valde vår instruktör att vända på en gång då det var mycket folk där. Och tur det! Nu fick vi se en haj på 2,5-3 meter på riktigt nära håll och där vattnet var som klarast!
Totalt såg vi 4-5 hajar under hela dyket på 40 minuter (kändes som 10 minuter). Vi verka ha fått ett väldigt lyckad dyk med många hajar och bra syn på dom då alla instruktörer pratade om de och frågade oss om dyket.

Detta var helt klart det häftigaste dyket hittills! Jättehäftigt att få dyka med Thresher sharks, både för det är hajar och för att det inte är vanligt att man kan göra det. Så vi är superglada att vi gjorde detta dyk! Något alla måste prova på om man är på Malapascua.

Skulle ni någon gång vara på just Malapascua och ska dyka så rekommenderar vi verkligen evolution divers. Jättesnälla människor och instruktörerna var väldigt seriösa (iallafall de 2 vi hade). Matt (vår "riktiga" instruktör) var superduktig på att förklara hur allt funkade (förstod mer av han som snacka engelska än vår svenska på Koh Tao) och han var väldigt lugn och kändes trygg att dyka med. Inte som på Koh Tao när vår instruktör tappade bort folk hit o dit hela tiden.

Så allihopa, far till Malapacua och dyk med Thresher sharks! Ett minne för livet.

Matt och Chicagokillen (vi vet ej namnet på han)

Här räddar Chicagokillen Angelica när hon håller på att flyta upp

Och här räddar han Sanna när hon håller på flyta upp

Station 1 med repen

Om ni undrar varför vi har så mycket random bilder så är det för att vi har råkat filma en massa när vi inte vet om det. Blev väldigt roliga videos iallafall haha. GoPro experterna här.

Likes

Comments

Idag vaknade vi upp till ett molnigt och blåsigt väder. Vi bestämde oss ändå för att lägga oss på stranden trots de dåliga vädret. Det finns inte speciellt mycket att göra på denna ö om det är dåligt väder. Efter ett tag började det småregna så då gick Sanna och Angelica upp för att färga ögonbrynen (dom är helt borta) osv. Maja stannade kvar för att läsa en bok hon hittat här på hotellet. Det blir hennes sysselsättning medan vi andra får ha kul ;).

Efter lunch blev det äntligen bra väder, men då var det dags för Sanna och Angelica att plugga. Dom ska göra ett "deep dive" imorgon och då måste man plugga eftersom det är ett av de flera dyk som ingår i Advanced kursen (nivån ovanför den vi har).
Anledningen till att vi bara gör ett dyk av dom är för att när man gör "deep dive" här på Malapascua så kan man se Thresher sharks! Enda stället i hela världen som man kan dyka med dom varje dag. Det kan vi självklart inte missa.
Runt 5/6 tiden varje morgon kommer nämligen hajarna upp till 20-30 meter för att bli rengjorda av småfiskar innan de far neråt igen (de gillar inte ljus).

Klockan 4 skulle vi möta våran instruktör för att gå igenom alla frågor och prova utrustningen. Denna gång fick vi göra allt på engelska och ha en engelsk instruktör då svensken var upptagen. Men hittills har det gått bra, han är väldigt duktig på att förklara och har bra engelska (vi är van med att de inte fattar så mycket och inte pratar så bra), men kanske inte så konstigt då han var från Nya Zeeland haha.

Innan middagen var vårt uppdrag att hitta frukt att köpa då vi kommer gå upp INNAN frukosten öppnar (visst är vi duktiga Marita, Kenneth, Annelie och Tomas?) och vi hittade en liten gata bakom hotellet med en affär. Fanns inte mycket där. Men vi hittade Oreos och bananer iallafall.

Nu är klockan snart 21.00 och det innebär läggdags snart då väckarklockan står på 04.30. Bara att hålla tummarna att vi får se hajarna och inte åker på oturen att missa dom.

Likes

Comments

Idag har vi varit på en dagsutflykt till Kalanggaman Island, och WOW vilken ö!!! Precis som på bilderna vi läst och sett så mycket om. Verkligen suuuperfint, med det klara turkosa vattnet och vita sanden. (den var dock inte så skön att gå på barfota, meddelar Angelica vars flip-flops har gått sönder)

Båtresan till Kalanggaman från Malapascua tar 2 timmar, och lika lång tid tillbaka(såklart he-he). Så där snackar vi träsmak i röven då vi satt på träbänkar. Men förutom att vi(Maja, som satt på fel sida) blev nedskvätta av vågor som slogs mot båten några gånger, så gick båtresorna jättebra.

Förutom att vi är lite besvikna på snorklingen(som vi hört är så bra där) eftersom vi hittade typ 3st fiskar totalt, så är vi helnöjd med dagen. Det är verkligen ett måste att åka dit om man är i Filippinerna, enligt oss.

Vi känner dock att vi fick betala mycket i överpris till vår guide som begärde 900 pesos, medan några danska tjejer vi åkte samma båt med fick betala 400 pesos. (Sedan kostar det även 500 pesos att gå ombord på ön, och det är inget man kommer undan) Så imorgon måste vi söka upp denne man och överklaga stort. Detta går vi icke med på.

Ikväll har vi käkat middag (och glass såklart) på ett mysställe och tagit det lugnt, snart är det nattinatti dags! Kramar till er, våra kära läsare.

Likes

Comments

Resan till Malapascua börjar med att vi nästan missar bussen (den gick 30 min förtidigt?? Ingen info om det). Som tur var kom en kille till oss när vi satt och åt pizza och frågade om inte vi skulle till Maya (där båten till Malapascua går från). Då var det bara att ta på sig väskorna och ta med pizzan till bussen. Vi var sist in såklart och skulle längst bak i bussen. Så där fick vi gå och knocka alla med våra fet ryggsäckar i den smala gången. Vi var alltså tvungna och sitta med dom hela resan för de hann inte lägga in dom i bagaget. Från början gick det bra då vi hade 5säten för oss själva, men sen när det kom mer folk blev det VÄLDIGT trångt. Tur dom hoppade av fort. Resan gick bra trots att det guppade sjukt mycket, det var väldigt fin natur och kolla på!

Framme i Maya åker vi med en båt som tar ungefär 30 minuter till Malapascua. Framme på ön möts vi direkt av en kille som följer oss och leta boenden. Så snällt.

Malapascua är verkligen JÄTTEFINT, vattnet är kristallklart och sanden vit. Ön är väldigt lugn och det finns inga affärer. Bara restauranger och dykställen då det är väldigt populärt att dyka här.

Imorgon ska vi fara på utflykt till Kalaggaman Island. Äntligen får vi se den ön som vi sett sååå mycket bilder på!

Likes

Comments

När taxichauffören äntligen hittade vårt hotell vi skulle bo på i Cebu City innan vi skulle resa vidare, gick vi direkt in till rummet för att sova. (Än fast det var mitt på dagen, men vi var helt slut på) Efter en välbehövlig sömn gick vi till en snabbmatsrestaurang och köpte ett mål som var spaghetti och köttfärssås med en liten hamburgare (blandningen??) för 85 pesos (15kr).
Efter maten gick Maja hem för att vila, hon ha dragit på sig en förkylning (igen) och var hängig. Sanna och Angelica gick vidare för att utforska staden. Kanske inte det bästa valet. Helt lost i en stor korsning chansar vi på att gå åt ett håll där vi hoppas det finns shopping, och vi hittar det (såklart ;) ). Helt plötligt när vi går där efter vägen kommer det en kille springandes som slår till Sanna ovanför bröstet. "Vafan? Varför slog han mig?" helt förvånande vandrar vi vidare, och då kommer Anne på att han försökte ju sno Sannas väska. Så resten av tiden gick vi och höll stenhårt i väskan/börsen. Livrädda för alla som gick nära oss. Under middagen märker dock Sanna att hennes halsband är borta, och då fattar vi. Kille hade alltså ryckt av Sannas halsband och sprungit iväg med det. HELVETE. Där var konfirmationenshalsbandet borta.

Tillbaka till vår lilla upptäcksfärd genom Cebu City. Det var verkligen en upplevelse vi inte hade väntat oss. Vi var de enda turisterna där bland hela stans befolkning. Allt var kaos, vakter vid alla övergångsställe som kollade så man inte gick mot rött. Vi såg nämligen en kille bli tagen och fick böta för han gick mot rött haha.
Shoppingen var inte direkt bra. Men vi lyckades hitta en stor mataffär. Som vi har letat! Det är nämligen vårt enda hopp för att hitta créme fraisch (vilket vi gjorde!!) så vi kan göra dipp. När vi går runt i den gigantiska kaos mataffären märker vi att all personal (som nästan bara är killar) glor på oss hela tiden, följer efter, gömmer sig bakom hyllorna så de kan smygkolla, vänder på sina arbetskompisar så de också ska kolla på oss. I panik springer vi bland alla hyllor för att gömma oss. Men de är överallt. Vi hittar sen en kassa med en tjej så vi kan betala. Äntligen slipper vi dom. Men nä då håller alla vakter vi ser på med samma sak.
Vad är det för fel på folk?? De kan verkligen aldrig sett en blond tjej förut.

Äntligen tillbaka i rummet överraskar vi Maja med vår efterlängtade dipp med chips OCH bananer med "nutella". Huuuur gott!!?

Dagen efter var det dags att fara till ön Malapascua! Väldigt skönt att fara ifrån Cebu City.

Om någon har funderat på att fara till Cebu City, så fundera om. Det finns inget och se där, är väldigt fattigt, små barn som kommer och drar i en och tigger (tur de var söta iaf), risk för och bli rånad (ha INTE smycken på er) och man är rädd vart man än går eftersom det bara är lokalbefolkning som vi inte fått nån bra bild av och INGA turister finns där.

Vi stötte på en gubbe från UK som var trevlig mot oss, men rätt taskig mot sin tjej? väninna? Hur som haver så var det första han frågade oss "Vad gör ni här i Cebu?!" Han tyckte det var lika hemskt som oss, och sa att Manila var myyyycket bättre. Vi ba eh va? Knappast.... Vi som har hört så mycket illa om Manila och blivit varnade för att inte åka dit, pga mycket kriminalitet etc.
Vi visste inte riktigt vad vi skulle tro om de, båda städerna känns iallafall farliga.

När vi äntligen hittar cream fraichen!!

Likes

Comments