Header
Mitt lilla hästliv

Mamma och jag pratade för ett tag sedan om förändringen här på bloggen. Hon hade nämligen märkt att kategorin Häst inte finns kvar längre. Hon blev rädd att jag hade slutat med hästar och att jag inte ville följa med henne till stallet längre, men eftersom det inte är sant tänkte jag förklara hur jag tänker om saken.
Jag var i stallet första gången när jag var ca två veckor gammal. Jag red första gången när jag var 1,5 år och jag började rida kontinuerligt på ridskola när jag var 6. Sedan dess har jag haft en sköthäst, tre foderponnyer, fyra medryttarhästar och samtidigt ridit på ridskola två dagar i veckan tills jag flyttade hemifrån. Efter en sådan uppväxt kan man inte bara lämna hästarna.
Vad som däremot har hänt är att jag har hittat en sport som passar mig bättre än ridsport. Jag utvecklas bättre i dansen än jag någonsin gjort i ridningen, där det kändes som att jag konstant hade något som jobbade emot mig.
Därför kan jag nu säga att jag inte är en ridtjej längre, men att hästtjejen fortfarande lever djupt i mig.

Jag och fina Heskia i Akkahästarnas sommarhage. Hur mysigt är det inte med en mule som blåser varm luft på en?

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Mitt lilla hästliv

Igår blev verkligen en supermysdag! Efter risgrynsgrötfrukost framför ett avsnitt Scrubs (så bra serie och dessutom en riktig throwback!) satte sig både jag och Rasmus och jobbade på våra enskilda håll. Jag är verkligen en person som blir mer motiverad av att ha fokuserade människor runtomkring mig, så att han sitter som i trans och skriver sin musik gör att jag får supermycket gjort! Nu har jag kört igenom vad som känns som alla gratisappar som finns för körteori, så det är dags att testa vingarna på några av körskolans teoriprov!

När vi båda hade tröttnat på att jobba och det superhärliga vädret lockade för mycket lånade vi en bil och stack ut på den gotländska bygden. Det blev två stopp. Först ett urgulligt katthem där det var hur många katter som helst, både inomhus och utomhus:

Kitties everywhere!!

Det andra stoppet blev en repris till vildhästarna på Lojsta hed. Många av dem har fölat nu så det blev gott om sockerchocker!

Lilla sötnosen till höger var bara någon meter ifrån mig när ens mamma sa ifrån! Så nyfiken och söt!

Vad som sedan hände på Eurovision på kvällen vet jag inte. Det känns som om Eurovision, som skapades för att förena Europa efter Andra Världskriget, mest bara handlar om politik numera!

Likes

Comments

Mitt lilla hästliv

Ursäkta ett rörigt inlägg, tankarna snurrar och jag behöver få ur mig dem.

Senaste månaden har varit väldigt upp och ner för mig. Å ena sidan lever jag ett mycket gladare och mer hälsosamt liv nu när jag har Rasmus. Jag går upp tidigt på morgnarna, äter ordentligt och var till och med en sväng till gymmet förra veckan! Å andra sidan fick jag reda på att min älskade ponny Honey ska tas bort. Det har gått ungefär en månad från att vi fick reda på det, och idag slocknar hon.
Väntan har varit lång och svår. Det har känts som att det inte är värt att börja sörja förrän det är över, men samtidigt blir man ledsen så fort man tänker på det.
Hon är den första jag förlorar på det sättet. Jag antar att jag är lyckligt lottad för att jag har sluppit sörja, men nu sitter jag och vet inte hur jag ska hantera det. Hon har varit så mycket mer än en ponny. Det är som att förlora en familjemedlem, en bästa vän, någon som jag känt mer än halva mitt liv! Hon har gett mig så mycket. Hon är största anledningen till att jag är så nära mamma, hon fick mig alltid att glömma mina bekymmer och vi har haft så roliga stunder ihop! Jag har alltid önskat att jag och mamma skulle få ha henne sista tiden, att vi skulle få ge tillbaka om än bara en del av allt hon har gett oss, men hon har för ont för att ha ett trivsamt liv, så nu får hon somna in hos sina underbara ägare i Umeå.
I helgen åker jag hem till mina föräldrar. Då ska mamma och jag prata ut och gråta en skvätt för alla fina minnen vi har med vår älskade lilla häst ❤

Likes

Comments

Mitt lilla hästliv

Jag kände mig precis som en 10 årig flicka igår. Vi har äntligen dragit igång en grupp studenter som ska rida på en av ridskolorna här på Gotland! Jag som inte träffar häst så ofta längre blev helt lyrisk av alla lurviga huvuden, haha!
Vi har valt Suderby Ridskola i Roma, ungefär 2,5 mil från Visby och jag blev riktigt positivt överraskad av alltihop! Det är en stor anläggning med ca 60 hästar, varav 50 ägs av ridskolan. Av dem är bara fem av dem födda utanför gården så gårdsägaren, som också är vår tränare, känner dem utan och innan.
Tanken är att vi ska få en häst som vi tränar ihop oss med ordentligt, så matchningen var viktig. Jag sa att jag hellre rider med huvudet än med kroppen, särskilt nu när knäna krånglar, så hon valde en med egen motor men utan fokus.

Bild från en gammal hemsida

Xánte, som han heter (varför ska alla hästar vara döpta efter spritsorter?), är en riktigt trevlig typ som har otroligt lätt för sig. Mjuka gångarter med schvung och byggd med bakbenen under sig. Det gör att han under sina 11 år här lärt sig att han inte behöver ta i så mycket för att de flesta ryttare ska bli nöjda. Istället fokuserar han på vad de andra hästarna gör eller vilken bög han ska sticka ut härnäst.
Mitt jobb blir alltså att hålla fokus åt honom så han inte får en chans att sluta jobba, vilket är precis sådan ridning som jag tycker är rolig (och som min tränare i Uppsala har tjatat om att jag behöver i flera år).
Jag tror att det här kommer bli jättebra! Gerd, tränaren, verkar ha liknande syn på hästhållning som jag är van vid och med blandat dressyr och hoppning kommer jag förhoppningsvis igång så jag kan hitta medryttarhäst till sommaren.
Nu ska jag bara bli av med träningsvärken från igår, det är helt sjukt hur mycket styrka man tappar på så kort tid!

Xánte, 2006 e. Alexon D u. Amie

Likes

Comments

Mitt lilla hästliv

Jag är så lycklig! Igår fick jag rida Mia igen efter ett och ett halvt år! Hon har stått pga pålagringar i bakknäna men nu är hon igång igen. Det var så härligt att känna henne fräsch! När jag satt på henne senast kröp hon ihop och sparkade för att hon hade ont men igår flög vi fram som på moln. Precis som i början när jag red henne bjöd hon extremt mycket, jobbade så mycket hon kunde trots att hon blev trött fort och hade en helt underbar takt i traven. Hon är verkligen en sådan häst som påminner en om varför man rider!
Tack Erica (nouw.com/ericacarlsson)! Nu kan jag komma ihåg känslan av friska Mia istället för stackars trasiga Mia.

Likes

Comments

Mitt lilla hästliv

Idag var det dags att hoppa upp i sadeln igen! Mamma är så snäll som lånar ut sina ridtider nu fram till julkursen. Dagens pass bjöd på markarbete med diverse kavaletter, långa distanser med ökningar och byten av galopp.
Jag fick äran att rida den vackra Casandros 😍 "Min" vita springare som jag vann stilhoppningen för juniorer med i våras. Han är en riktigt eldig kille som reagerar på allt (även sånt man inte märker att man gör själv) vilket gör att det blir katastrof om man inte sitter stilla. Första gången jag hoppade honom gjorde vi tre byten på en rak fyrsprångsdistans... Sedan dess har både han och jag utvecklats enormt och i våras låg vi på topp! Nu är varken mitt fokus eller min sits riktigt det de var då men vi fick till några snygga rundor.
Nu blir det uppehåll med ridningen tills jag kommer tillbaka från julfirandet i norr. Men då blir det hårdträning på dressyrkurs istället!

Casandros e. Casantos u. Goodtimes född 2005.
Har tävlat 140 hoppning men hade inte mod nog att fortsätta. Mycket försiktig personlighet som gärna myser bara man väntar på honom!

Likes

Comments

Mitt lilla hästliv

Det var över en månad sedan jag red nu, men i morse blev det dags igen! Mamma var snäll och lånade ut sin hopplektion till mig så jag inte är helt igenrostad när julkursen drar igång. Dock tror jag inte att min tränare insåg hur länge sedan det var jag red då hon satte upp mig på en helt ny häst på en träning på hög nivå...
Det hela blev väldigt blandat. Mitt huvud gick ungefär på halva farten som det borde vilket resulterade i utrop som "Katastrof!" och "Gör om gör rätt!" från tränaren. En gång sa hon att det såg ut som om jag försökte hoppa in i väggen och vid närmare eftertanke var det faktiskt precis så jag styrde, även om jag inte ville det själv.
Tillslut började jag iallafall komma tillbaka till mitt gamla jag, hon som kom på prispallen på stilhoppningen i våras, och vi avslutade med ett "Kanon!" språng över en oxer.
Överlag kände jag att ryggen kunde slappna av bättre eftersom dansen har gjort att magen orkar jobba mera och även att jag rätar ut handleden bättre (man har precis samma handställning i bugg). Men knäna och huvudet var extremt trötta efter en timme i sadeln, haha!

Den gamla handställningen till vänster och den nya, som inte belastar handleden lika mycket, till höger.

Söta Sashby, som är sju år snart men tror att han fortfarande är bäbis!

Likes

Comments

Mitt lilla hästliv

Igår fick jag träffa Mia igen! Hon har bott på Åland i 1,5 år och jag har inte träffat henne alls sedan dess. Hon var lite skeptisk och brunstade så hon hade inte jättemycket fokus, men tyckte det var mysigt att bli kliad i öronen. Den stora skillnaden jag märkte var att hon har blivit så vit! nlnar jag träffade henne senast såg man fortfarande stjärnen i pannan. Nu var hela ansiktet vitt (förutom smutsfläckarna, haha!) Erica sa att vi ska rida ut ihop i jul så det blir mysigt.

Likes

Comments