Jag hade skrivit jätte mycket om vad som hänt senaste veckorna så försvann allt! Skit Nouw App!! Sjukt irreterande..

Aja.. För lite mer än en vecka sedan när jag kom till Auckland var det en måndag. Bilmarknaden som jag tänkt sälja bilen är på söndagar. Därför tyckte det var för tidigt att stanna i Auckland. Jag bestämde mig för ta 2-3 dagar norr om Auckland. Då kunde jag också förvarna min släkting som meddelat mig att jag kunde få bo hos henne medans jag var i Auckland. Så jag började åka upp 'far north' som det kallas. Jag gjorde egentligen inte så mycket annat dom 3 dagarna utan att köra bil och sandbording. Jag hade tänkt ta en färja ut till Bay of islands men när jag kom dit hade dom ställt in turerna på grund av vädret och det skulle vara lika dagen därpå. Vädret var riktigt illa och det öste ner regn så man knappt såg någonting. Så på kvällen när jag hade ställt mig på en parkering för att äta så såg jag inte att jag hade haft lyset till bilen på. Så när jag sen skulle åka därifrån så var batteriet för klent och bilen startade inte. Jag gick in och frågade på en affär och fick snabbt hjälp av en i personalen som hade bil och startkablar. Vädret fortsatte att vara dåligt dagen efter men eftersom jag ändå var så nära så bestämde jag mig för att ändå åka hela vägen upp där man kunde göra sandboardingen trots att värdet var så dåligt. När jag kom fram hade jag tur och det klarnade och solen kom fram så då hyrde jag en sandbräda och åkte ned några gånger för sandbackarna. Det var kul nedför men det var så jobbigt att gå upp igen så jag höll inte på så länge. På vägen till bilen tvättade jag av mig sanden i en liten å för jag hade vurpat rejält sista åket på den största baken då jag var dum nog att sitta upp på brädan och filma istället för att ligga ner som man borde. I ån gled telefonen ur fickan rakt ner i vattnet, men som tur var klarade den sig. Jag hade den isärplockad i en bunke med ris i bilen medans jag körde tillbaka mot Auckland för säkerhetsskull. Jag hade tänkt stanna vid ett ställe där några av världens största träd finns. När jag kom fram flera timmar senare hade det hunnit bli mörkt. Men dom höll på att renovera så det var ändå avstängt, så jag åkte vidare. Jag hade kört i många timmar och hade inte så mycket bensin kvar i tanken och det var en bit kvar till nästa bensinstation. Så eftersom jag åkte ned för ett berg så satte jag i neutralt läge och rullade för att spara på bensinen, men det gjorde också så att farten kunde öka snabbare. Det var bland det värsta slingerkroks vägar jag åkt nerför hittils med skarpa u-svängar hela tiden. Jag var ganska trött och svävade iväg en sekund och märker att jag kommer för fort och tvärbromsar men det var försent. Jag glider över mötande i fil rakt in i det låga stacket-räcket som går längs kurvorna för att man inte ska åka nerför berget. Det var ingen hård smäll men det var uppenbart att bilen tagit skada. Efter en intensiv känsla av ilska och ångest så hoppar jag ur bilen och kollar hur det ser ut. Det var höger fronten som tagit skada och blinkers lampan hade lossnat helt och låg inuti huven. Jag kommer sedan på att det kan ju koma bilar och jag är i fel fil och det är mörkt med skarpa kurvor åt båda håll. Så jag sätter mig i bilen igen, backar loss och kör därifrån. Efter 700 mil hade jag inte fått en skråma på bilen och så kvällen innan jag skulle åka till Auckland och göra i ordning allt för att sälja bilen så hände det här. Det hade ju kunnat gå mycket värre men det var ändå väldigt irreterande. Nästa dag i Auckland hittar jag en mekaniker som säger att han måste byta hela lampan på högersidan samt att däcken bak måste bytas för att dom var så slitna att dom var farliga att köra med. Vilket troligtvis också varit en faktor i att jag inte hann bromsa in tillräckligt. Det hela med nya däck gick på strax under 5 tusen vilket kunde ha varit mer men det som var synd var att lampan han behövde var han tvungen att beställa. Den kom inte förräns 5 dagar senare på tisdagen vilket gjorde att jag missade bilmarknaden. Den är varje söndag men det blev ju en fördröjning då jag var redo och ville att åka till Turkiet så snabbt som möjligt. Jag har fått bo hos Mary Joe (Tims syster) och hennes man Bryan och deras ett-åriga dotter Elisabeth dom senaste dagarna. Bryan är forskare och Mary Joe är advokat. Dom är väldigt snälla och jag har fått låna utrustning för att göra i ordning bilen. Jag la upp den fredags kväll på internet men ingen seriös har hört av sig ännu. Det verkar nu inte vara någon brådska att få den sålt innan bilmarknaden på söndag ändå eftersom det är på påsk helg och flygbiljetterna är väldigt mycket dyrare just nu. Istället för bilmarknaden nu i söndags hade vi kalas för Elisabeth som fyllde två år. Jag hjälpte dom men det jag kunde och klippte gräset och hjälpte Mary Joe med att fixa inför kalaset. Det var mest vänner och familj till Brian son kom, men Robert, Mary joes bror som jag tidigare haft kontakt med kom också. Medans Mj och Bryan jobbar och jag inte har så mycket pengar kvar finns det inte så mycket att göra men ikväll ska jag på middag och träffa lite mer släkt jag inte träffat förut.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Kvällen innan färjan till södra ön skulle gå följde jag med Arky och några fler till ett dansställe, jag stannade inte så länge då färjan skulle gå tidigt nästa morgon. Arky och hans rumskamrater har som regel att dom bara får hosta max 2 nätter per person,  vilket jag redan hade förbrukat så jag sov i bilen på parkeringen istället. När larmet på morgonen gick åkte jag direkt till färjan och den tog ungefär 3 timmar. När jag kom fram började jag direkt åka mot staden Nelson, efter några timmar kom jag fram och kunde övernatta centralt på en stor parkering bland en massa andra backpackers. Dagen efter åkte jag högst upp på sydön och besökte wharariki beach och vandrade upp på ett berg. Det var otroligt blåsigt men väldigt vackert. På kvällen hade jag tänkt att sova på en parkering till en utsiktsplats nära vattnet. För att koma till den behövde man åka väldigt sakta och länge på en dålig grusväg så jag tänkte att hit ut kommer nog ingen koma att kontrollera om någon stannar över natten. Efter lite mer än en timme utan att kunna somna kommer rullar det plötsligt in en bil på parkeringen. Bilen ställer sig brevid min och jag sjunker ner och vill inte titta för att riskera att bli upptäckt. Jag hör att den rör på sig igen och den åker upp väldigt nära och eftersom bilen var mycket högre  än min så ser jag en person som lutar sig mot rutan och kollar in i min bil. Jag tror vi båda såg varandra och vi båda kunde nog andas ut.  Det var en ung kille med sin tjej och nu såg jag att dom hade en backpackerbil. Dom ställde sig brevid mig och jag kunde somna lite tryggare än tidigare. Nästa morgon var det även en tredje bil på parkeringen. Jag åkte ner till stranden och kollade på sälarna innan jag åkte tillbaka mot Nelson. Väldigt smala krokiga vägar upp och ner för stora berg där man körde bland molnen. På vägen stannade jag vid Abel tasman nationalpark som jag läst om och vandrade några timmar där. Men jag tyckte vandringen dagen innan bland berg, kor och får var mycket mer imponerande och värt. Kanske spenderade jag för lite tid i abel tasman då en del vandrar upp mot tre dagar. Jag kom fram till Nelson ganska sent  och övernattade på samma parkering som tidigare. Nästa morgon åkte jag och tränade på ett gym innan jag lämnade Nelson. Det här var tredje gympasset sedan jag börjat träna igen efter det blev flera veckor utan träning i samband med meditations retreatet och mat förgiftning. Jag har nu kört hela kroppen en gång i veckan och ska försöka fortsätta med det. Efter träningen åkte jag neråt mot fox glacier och efter ca 5-6 timmar kom jag till panncake rocks som jag kollade in lite snabbt innan jag åkte vidare. En timma innan fox glacier stannade jag och tog in på en billig camping. Dagen därpå åkte jag till fox glacier och bokade ett fallskärmshopp till klockan 09 dagen efter. Jag hade kollat väderprognosen dagarna innan och det skulle vara sista dagen det skulle vara klart väder på ett bra tag framöver.

Nästa morgon när jag åkte mot fox glacier var vädret väldigt bra. Dagen innan hade det varit väldigt molnigt så jag hade ännu nte sett dom imponerande  glaciärerna som nu syntes klart och tydligt medans jag körde mot fox glacier skydiving. Det var en hel del människor där som skulle hoppa när jag kom fram. Vi fick läsa om alla riskerna och skriva under, samt välja höjd och om man ville ha foton, video eller båda. Det kostade en del men jag tyckte inte att det här var inte något man ska hålla tillbaka på och körde all in! Högsta hoppet på 16500 fot plus video, foton och t-shirt. Sen var det briefieng där en kille  förklarde vad vi ska göra och tänka på under hoppet. Det viktigaste var att titta uppåt och hålla händerna högt åt sidan och benen bak som en banan. Det var först då första tankarna om vad det egentligen innebar att hoppa ut ur ett plan flera tusen meter upp. Jag hade bara tänkt att det här var något jag vill göra, och inte reflekterat över det mer än så. Jag blev placerad i en av första grupperna som skulle hoppa, tillsamans med ett par från London. Vi fick klä på oss overall med hjälm och träffa personerna som skulle hoppa med oss, dom var glada och skämtade mycket. Efter en kort intervju till filmen så var det dags. I kraftig motvind av flygplansproppelerna sprang vi och klättrade in i det väldigt lilla flygplanplanet.  Det var precis så vi fick plats, vi satte oss mellan benen på den vi skulle hoppa med så han kunde spänna fast allting och förberedda medans vi flög högre och högre. Jag hade hoppat in sist och satt precis vid den stora fönsterdörren och hade en väldigt bra utsikt. Jag försökte njuta av den helt magiska utsikten samtidigt som jag verkligen började förstå vad jag gett mig in på. Jag började bli ganska nervös men fokuserade på att andas och att titta på dom mäktiga glaciärerna. Vi hade kommit jätte högt upp och jag tänkte att det är nog dags snart men då fick jag visat på en höjdklocka att vi bara var lite mer än hälften. När vi efter stund  närmade oss förklarade min instuktör att han kommer öppna dörren och jag ska ta ut benen och bara luta mig bakåt och hänga ut så kommer han hoppa. Så nådde vi 16500 fot och det var bara köra.  Vinden hög tag i mina ben när jag stack ut dom och jag hann inte tänka så mycket förrän vi hade hoppat och föll med rasande fart med huvudena neråt bland molnen. Under hela fria fallet kände jag en blandning av skräck och förtjusning. Jag formade mig som en banan och tittade upp och försökte njuta av utsikten men det var en så sjuk känsla och helt galet att bara falla fritt så sjukt högt uppifrån. Samtidigt försökte jag som jag hade blivit tillsagd att titta in i kameran och le men det tror jag inte det blev så mycket av. Hoppet var hela 70 sekunders fritt fall men det kändes inte som mer än 20 sekunder. När han drog i fallskärmen var det väldigt behagligt att få stopp på farten så man bara kunde sväva runt långsamt neråt istället. Då kunde man verkligen njuta av det man såg istället. Helt grönt gräs med får på marken och mäktiga is glaciärer runt omkring med lite små moln man flög igenom. När vi landade så fick jag hälen i en koskit men det brydde jag mig inte om utan kunde inte fatta vad som precis hänt. När vi satt på bussen tillbaka kändes det helt orealistiskt att jag hade för några minuter sedan varit så högt upp i ett plan och nu nere på marken i en buss. Jag förstår varför man gör det flera gånger. Kicken och man ville ju bara stanna däruppe. Efteråt åkte jag till queenstown, det tog ca 7 timmar att köra. Att köra på sydön är ändå en upplevelse i sig, naturen är ju helt fantastisk här! Helt magiskt.

Queenstown var en trevlig stad men det hade varit roligare om man hade några att hänga med. Det är nackdelen med att ha en egen bil att åka runt själv med, att det inte alls är lika socialt och lätt att få kontakt med andra som när man bor på hostel. Jag hade ingen lust att betala massa pengar för campingplats så jag sov i passagerarsättet på en parkering igen. Första natten gick det bra men andra natten knackade det på rutan 6 på morgonen. Jag famlade och råkade slå på billramet två gånger innan jag fick upp rutan. 200 dollar i böter sa han till mig, vilket är ca 1300 kr. Jag sa att jag vilade lite bara men det spelade ingen roll svarade han utan att sova i bilen är 200 dollar i böter. Jag kollade lite uppgivet på honom och sa kom igen, jag har inte dom pengarna. Tur som jag hade sa han då bara åk,  du måste åka härifrån, tack sa jag och skyndade mig därifrån.

Efter queenstown tog jag mig till milford sound där jag tog en båtresa runt och kollade på alla vattenfall. Efter det åkte jag ner till invercargill men där fanns det inte så mycket att göra så dagen efter (på min födelsedag) körde jag hela vägen till christchurch vilket tog hela dagen. Jag stannade snabbt vid moeraki boulders och Dunedin på vägen som är den stad som är längst bort ifrån Sverige du kan koma.

I Christchurch så gick jag ut med några jag chattat med via appen cochsurfing. Två st chilenare som båda hete Gerardo och en tysk. Lite senare träffade vi också en svensk, en engelsk och en från skottland som vi hängde med. Jag var inte så sugen på att sova på gatan igen efter queenstown så jag hängde med en av chilenarna som hade ett rum över jag fick låna över natten. Dagen efter gick jag och den andra Gerardo och såg filmen Logan (wolwerine) grym film!  Senare på kvällen åkte vi hem till honom och drack med hans kusin och hans tjej. Så jag parkerade bilen utanför Gerardo en bit utanför city. Efter en stund körde kusinen oss till Gerardos kompisar där vi hängde ett tag innan  vi gick ut. Vi möte upp tysken från dagen innan sedan vi gick till en klubb där vi inte fick gå in pågrund av våra skor, så gå gick vi till ett annat ställe. Jag hade en riktigt bra kväll och träffade massa kul folk men Gerardo försvann tidigt. Så strax innan stängning försökte jag hitta honom och försökte skriva till honom utan resultat. Vilket inte alls var bra för jag hade ingen aning om var han bodde och var min bil stod. Jag började frågade en del jag hängt med under kvällen om dom hade en soffa till övers med det hade tydligen ingen. Tysken sov på hostel så det var inte heller något altenativ. Jag gick till ett casino och stod och tjatade med vakterna där ett tag och försökte ta reda på hur man får tag på en persons adress i det här landet. Det går ju inte att googla någon här som i sverige för dom tycker det är för privat. Jag har hans namn och telefonnummer, finns det något sätt att få tag på hans adress frågade jag? De enda dom kunde koma på var att fråga polisen och pekade var polisstationen fanns. På vägen till polisstationen stannade en bil men en liten sliten man med skinnjacka i 50 årsåldern och frågade vad jag letade efter och erbjöd sedan skjuts. Han hete Andy och var konstnär sa han. Vi hittade på några poliser som hade stoppat en bil som jag gick fram till och förklarade situationen för men svaret jag fick var att han kan ta reda på adressen men han kan inte ge den till mig. Så det endå jag kunde göra var att vänta på att jag fick den av Gerardo som  förmodligen låg och sov. Andy ville verkligen hjälpa mig och ville att jag skulle försöka minnas men det var lönlöst. Vi körde runt ett tag men allt såg likadant ut och jag hade inte haft någon koll på hur vi åkt tidigare.  Så vi åkte till ett hostel och vi frågade om jag kunde checka in, klockan var då 4 på morgonen och dom beklagade och  sa att man måste checka in senast 22:00. Andy sa att han inte har en soffa eller så men mumlade att jag janske kunde sova på golvet med något och jag sa genast javisst! Då jag inte had så mycket andra altenativ.

Vi svängde förbi en mack och jag köpte vatten och paj till mig och Andy. Sedan körde vi till en mörk gård ganska centralt där det fanns 2 hus.  Han bodde på en smutsig olåst vind med knappt några möbler. Vi gick över till andra huset  och tog några kuddar från en soffa och la sedan på golvet i vinden där han bodde. Jag fick en kunde med en skjorta som örngott och ett smutsigt täcke.Tack och lov hade han en laddare till min telefon jag fick använda för jag hade då bara 1 procent kvar. Innan vi sa godnatt så ville han berätta en sak som jag redan hade misstänkt vilket var att jag han var en drogmissbrukare,  sen tog han lite metadon innan han la sig i sin säng och vi sa godnatt. Vi vaknade vid elva och efter Andy visat sina tavor han målat och tagit methado så skjutsade han mig till new world där jag fick wifi så jag kunde få tag i Gerardo. Han hade skrivit på morgonen hur ledsen han var och att han hade druckit för mycket och inte tänkt på att jag behövde koma till min bil. Jag fick adressen och Andy körde mig till dit. På vägen berättade Andy att han brutit nacken i en motorcykel olycka  när han var 24 vilket fuckade upp hans arm och var en av anledningarna till att han käkar droger. Nog för han var missbrukare även innan olyckan. Men han var väldigt snäll och erbjöd ett nummer tilll en vän om jag behövde sovplats om jag åker norröver Auckland. Jag tackade gav han lite Cash för bensin och åkte sedan och åt på mc donalds.  Gerardo hade skrivit att han ville att jag skulle koma på lunch han gjort,  jag hade ju precis ätit men åkte dit ändå. Jag höll ingen agg mot honom längre då han bara varit för full och inte tänkt på att ge mig adressen innan och jag själv hade varit dum nog att inte märka upp var bilen var på maps. När jag kom dit hade han en ganska bititg kompis från Chile hos sig också. Men han gick ganska fort efter vi suttit och snackat ett tag och då slog det mig att jag tror gerardo var lite orolig att jag var arg på honom eftersom jag inte hade varit så glad på honom under natten. Jag hängde där ett tag tills jag åkte hem till min släkting Tim och hans familj som hade hört av sig under dagen och ville bjuda på middag. Tim och hans fru har två små jätte söta flickor på två och fyra år. Sen en liten grabb på åtta. Kul att få umgås och och känna energin av en småbarnsfamilj. Jag fick en väldigt god måltid och blev erbjuden sovplats vilket jag med glädje tackade ja till. När barnen hade gått och lagt sig satt vi och diskuterade religion ett tag, dom är väldigt kristna och jobbar med att sprida sin religion till andra. Jag själv har ju ingen religion och berättade hur jag ser på det hela och dom ville att jag skulle prova läsa lite litteratur som dom har men jag förklarade jag att jag inte känner någon nyfikenhet för det riktigt i nuläget. Jag stannar här inatt också så nu ska jag åka och kolla runt lite i staden och gå på lite museum Tim tipsat om. Lite senare så ska Tim och hans fru ha en middag tillsamans med ett par vänner som jag blev bjuden till. Jag har ännu inte bestämt vilken dag jag lämnar christchurch men jag tror det blir imorgon eller dagen efter.

Likes

Comments

Efter fyra dagar i Auckland besökte jag en bilmarknad där jag köpte en Mazda 626 årsmodell 1994. Den har bara haft två ägare före mig, en äldre dam och paret jag köpte den av som bara haft den i 2 månader för att resa runt precis som jag gör. Fräsh bil som bara hade gått 113 000 km. Lite mindre bil än jag hade tänkt och ingen camping utrustning till men jag tror att det är en bra bil som kommer hålla, vilket är huvudsaken. Jag var inte så förtjust över färgen till en början men nu jag gillar jag den. Dagen efter åkte jag och köpte ett gasolkök, campinggrejjer och kuddar mm. Sedan begav jag mig söderut. Jag åkte till Coromandel och därefter till hotwaterbeach där jag grävde en gropp på stranden som jag badade i. Vattnet var så varmt att man nästan brände sig på grund av att det hettades upp av en vulkan som var i närheten. Helt fantastiskt vackert att åka längst kusten bland berg och kullar där hundratals får och kossor vandrade omkring och betade. Efter hot water beach åkte jag till Hamilton och hälsade på familjen Tyler. Ett par avlägsna släktingar jag aldrig träffat som tog emot mig med öppna armar. Jag stannade där i två nätter och dom bjöd på jätte god mat,  tvättade mina kläder och tog med mig till raglan beach där sanden var svart på grund av järn. Det var väldigt kallt i vattnet tyckte jag,  kanske för att man har varit I varma Asien i fyra månader innan jag vet inte. Väldigt trevlig familj med ett jätte fint hem som jag troligen kommer träffa  på vägen tillbaks till Auckland. Efter Hamilton åkte jag till hobbiton och såg fylke. Det var dyrt och väldigt turistigt men ändå väldigt kul och intressant att få se allting och att få höra fakta om hur det gått till väga och vilka svårigheter det haft under inspelningarna.

Efter hobbyton åkte jag vidare mot mount maunganui för att hälsa på Gabbi. En svensk tjej som jag kände under skoltiden som nu bor här på Nya Zeeland sedan 2 år tillbaka. Vi hade bestämt att ses på lördagen eftersom hon skulle ut och fiska hela fredagen med sin pappa. Jag kom fram på kvällen  på fredagen och upptäckte att alla billigare campingplatser var fullbokade. Jag hörde av mig till Gabbi och fick hennes adress, så jag åkte dit och sov på hennes uppfart. Gabbi kom på morgonen och vi hade mycket att prata om och hade väldigt trevligt ihop. Vi åkte till en strand  och ett  vattenfall och hon bjöd på kycklingswrapps hemma hos sig. Jag stannade en natt till i mount maunganui då jag trodde vi skulle ta någon öl ihop med hennes pojkvän och rumskamrater. Men tyvärr blev det en tidig kväll då gabbis pojkvän som varit borta på en fiskeresa och kom hem senare på kvällen inte alls var så förtjust i besök då han hade stora problem med svartsjuka. Gabbi hade oroat sig för det under dagen men jag underskattade det och tänkte att det inte kunde vara så farligt. Man lär sig något varje dag.

Nästa morgon åkte jag till Rotorua,  där spenderade jag två dagar med åka och titta på green and blue lake, åka luge som var lite som gokart fast utan motor, te puia där man kunde se vulkan rök åka upp ur marken, en gejser och även lite maori kultur. Ena natten i Rotorua sov jag i en park precis vid vattnet där man antagligen inte fick övernatta, men det gick bra. Min bil ser ju verkligen inte ut som en backpackerbil. Att sova i bilen har fungerat helt okej ändå men det är lite trångt men värst av allt, ofta svinkallt på natten. Har vaknat nedkyld och haft svårt att somna om även fast man klär på strumpor, mössa, t-shirt och tar till filtar. Brukar även få ha en filt över hela huvudet för att det blir för kallt om kinderna annars.
På dagen är det oftast istället jätte varmt.
Min kost är inte så allsidig utan består mest av nudlar, ägg, advocado, gröt och jordnötssmörsmackor. Jag har sedan 1 februari nu tappat ytterligare 6 kg i kroppsvikt. Mest på grund av meditations retreatet och matförgiftningen, så totalt 11 nu sedan jag åkte. Efter Rotorua begav jag mig mot Taupo. På vägen stannade jag och såg ett kokande träsk och i närheten kunde man bada  där en varm källa och kallt vatten möttes vilket var coolt. I Taupo var jag och såg Huka falls och hade egentligen tänk hoppa fallskärm där men bestämde att göra det på syd ön bland glaciärerna istället. Mycket på grund av att vädret inte var så bra. Jag hade också tänkt att i närheten av Taupo göra en hike vandring bland vulkanerna på 6-8 timmar som är väldigt populär, men tänker att jag gör den på tillbaka vägen istället eftersom om vädret inte är bra så ser man knappt något. Så jag åkte direkt ner till Weillington istället.

Jag fick övernatta strax utanför wellington på vägen ner innan jag kom fram men morgonen dagen efter åkte jag direkt in till stan. Det var mycket trafik och trånga vägar men bilar parkerade längst gatorna. Efter att åkt runt ett tag och åkt mot enkelriktat och fått ge upp om att hitta parkering gratis så stannade jag till och kollade på campingplatser i telefon. Det fanns bara en i märheten som var riktigt dyr. Jag tänkte att jag får väl boka en natt  då men att jag provar om jag kan få någon host på coachsurfing först. Coachsurfing är en app där människor erbjuder gratis sovplats på tex soffan hemma hos sig som man kan ansöka om att få. Jag hade bara provat i Auckland utan att få någon tidigare. Jag skickade förfrågan till 5-7 stycken. Det är mycket svårare att få en host om du aldrig coachsurfat förut, därför att du ännu inte fått en recension av hosten som folk kan läsa innan dom accepterar dig.
Men det var en som accepterade ändå!
Arky kallades han, som var en skön ung kille som var riktigt duktig på att dansa. Jag stannade två nätter hos honom vilket var en mer än planerat. Han var jätte hjälpsam och gästvänlig. Han skänkte en tshirt och en adapter till min telefonladdare som jag verkligen behövde eftersom laddaren i bilen laddar för segt så jag har haft problem med  för lite ström i telefon. Båda dagarna gick vi handlade mat som vi lagade ihop som blev riktigt gott. Tydligen är jag en bra kock och gav han massa bra idéer som han skrev på sin recension om mig sedan.   På kvällarna tog han tog med mig ut till krogar och dansställen där vi träffade och umgicks med hans vänner.    Vi tränade också i hans rum då han hade lite vikter och hantlar. Han vill bli större och starkare så jag gav han så mycket tips om träning och kost jag kunde. Jag hade väldigt trevligt och fick uppleva wellington på ett väldigt bra sätt. Som jag förövrigt jag tyckte var en väldigt trevlig och fin stad med sköna människor, och så bra att man kunde gå överallt. Inatt sover jag i bilen och imorgon bitti tar jag färjan över till sydön.

Likes

Comments

Jag har inte skrivit då och då den här gången som jag brukar, så här är en snabb samanfattning över vad som hänt dom senaste veckorna.

Efter Nico åkt hem till Tyskland och Samy vidare mot Kuala Lumpor så ville jag köra meditations retreatet  men det började inte förräns en vecka efter så då lämnade jag Phucket som jag inte stod ut att vara i då det var så turistigt. Jag åkte istället tillbaka till Krabi och tog det mest lungt och tränade i några dagar. Men inte bara utan jag besökte också tiger cave och en utsiktsplats i djungeln som ett trevligt par hade tipsat om på hostelet. Jag gjorde båda utflykterna själv vilket var ganska skönt. Utsiktsplatsen tog det ett tag att åka till sedan fick jag vandra i djungeln på stigar snår i 2 timmar för att koma fram. Det är nog den bästa utsikt jag sett hittils, jätte häftigt. Tyvärr var paret jag möte däruppe inte nå bra på att fota så jag fick inte så bra bilder som jag kunnat få.

När det närmade sig start för meditations retreatet (Suan Mokkh) så tog jag mig till staden Surat thani precis i närheten dagen innan. Tidigt nästa dag åkte jag ut ditt och lämnade ifrån mig telefon, böcker, värdesaker och skrev in mig.

Det var ca 120 människor där i alla åldrar från hela världen 50/50 tjejer och killar. Redan på 19 kvällen den 31 började tystnaden som skulle äga rum i 10 dagar.
Tjejer och killar hade avskilda aktiviteter och varsin dormaty, och även varsin sida i meditations hallarna. Alla hade ett litet rum var med mönstrade hål högst upp på väggarna fritt fram för vad som helst att krypa in. Jag hade nästan alltid en jätte stor ödla eller spindel som ny gäst i mitt rum.
I rummet hade man en betong säng med en max 3 mms bambo matta ovanpå, sen en träkudde och ett myggnät. Schemat och reglerna såg ut så här:


Det jobbigaste för mig var att jag inte sov så bra eller somnade i tid för att bli helt utvilad. Det finns mycket att berätta om den här upplevelsen då jag lärde mig väldigt mycket om mig själv och fick många insikter. Det är bland det bästa jag gjort. Mer om det tänker jag inte skriva här men jag pratar gärna om det om någon vill veta mer.

Efter Suan Mokkh åkte jag till Koh Lipe och träffade Adde, Fenke, Jonte, Hanna och Elin.  Det var jätte kul att träffa dom och Koh Lipe var en väldigt trevlig ö. Dock så åkte vi alla på en matförgiftning efter 3 dagar. Den var väldigt brutal och intensiv för min del men inte så långvarig tack och lov. Trots det tog vi oss till Langkawi dagen efter.
Där gjorde vi lite utflykter och sedan flög vi till Kuala Lumpor.  Jag hade en dag där som jag spenderade på deras fina hotel och på stan. Dagen efter hoppade jag på planet till Bangkok där jag fick vänta i 6 timmar på planet till Auckland som tog 12 timmar.

På vägen fick jag fylla en blankett där man skriver i sina uppgifter och kryssar i frågor om packningen. Jag lät bli att kryssa i några frågor för jag var osäker och ville inte kryssa i fel och få böta 4000 kr. Det var om jag hade mat med mig då jag hade lite nötter, och frågan om jag hade utrustning från vildmark då jag använt mina skor i djungeln. Jag kryssade heller inte i frågan om jag hade packat min väska själv,  då jag inte förstod frågan. I Security checken sa dom att jag skulle följa med för att svara på lite frågor. Jag tänkte förstås att det var för att jag inte fyllt i allt. Jag fick först hämta mitt baggage och sedan följda med till en stor hall där några andra passagerare också fått gå. Jag fick först svara på en massa frågor om i princip allt. Sedan plockade han ut allt i min väska och la det på bordet kollade varenda litet fack, min plånbok, vände ut in på strumporna och så vidare. Samtidigt som han plockade ställde han massa frågor om jag tog droger. När det var ingenting kvar i väskan plockade han fram något plåsterliknande som han drog i botten där lite sand låg sedan gick han iväg. Jag satt och tänkte att dom inte ville ha in någon dålig jord eller något i landet. När han kom tillbaka sa han att dom hittat spår av heroin  i min väska och undrade varför jag hade det. Jag kollade på honom och skrattade och sa "aah.. funny!" sen tänkte jag inte mer på det då han log tillbaka mot mig. Men då sa han typ att dom bryr sig inte om jag tar heroin men dom vill veta var jag haft min väska och varför det var heroin i den. "Your not kidding!!??" Utbrast jag. Då förstod jag att han menade allvar. Då blev jag ju såklart väldigt överraskade och fundersam och förklarade att jag inte tar heroin och att det måste ha kommit i min väska från något jag plockat in och ut från ett hostel eller var som helst. Jag slänger ju in allt även skorna ibland i det facket. Dom kollade på mig som att jag bara försökte hitta på bortförklaringar och han ställde spydiga frågor och jag fick upprepa mig och säga att jag inte vet hur det hamnat där och att jag aldrig skulle syssla med sådant, så säger alla sa han och jag svarade ja men vad kan jag säga då!? Ja det är sant sa svarade han och ville sedan veta lösen till min telefon. Jag gav den och när han började gå iväg frågade jag vad dom ska med den till,  då svarade han att dom ville titta om dom hittade något av intresse för dom. Jag tänkte att jag nog inte behövt ge telefonen om jag inte velat men då hade man ju verkat ännu mer misstänksam och jag hade ju inget att dölja. Efter en stund kom en polis med en knarkhund som fick lukta på mig och alla mina grejer,  hunden reagerade inte och dom gick. Dom hittade inget i telefonen heller så det var grönt. Jag fick packa ihop och blev medtagen till imigrations kontoret där jag förmodligen skulle behöva köpa en biljett ur landet då jag bara hade en ditresa. Jag fick prata med en väldigt trevlig kille som sa att om jag kunde visa att jag hade pengar för vistelsen och dom fick ta bild och fingeravtryck så var det lungt. Han sa också att dom blivit misstänksamma och ville kolla mig för att dom sett på internet att jag gillat något cannabis relaterat någonstans och sa att dom har väldigt strikta regler mot droger och om dom misstänker att någon tar kan dom neka den inträde i landet. Jag visade mitt bankkonto och gav dom fingeravtrycken ialla fall, så jag fick 2 månaders turistvisum och åkte därifrån.
Har förövrigt ingen aning om hur rester av heroin hamnat i min väska och jag kommer nog aldrig få veta heller. Dom kanske bara hittade på det för att få ha en anledning att tittta i min telefon och att ta fram knarkhunden? 

Jag tog bussen in till Auckland och redan när jag köpte bussbiljetten hajade jag till av priset. Inne i Auckland checkade jag in på ett hostel efter att ha kollat på tripadvisor och förstått att alla hostel ligger på samma pris ungefär. Träffade life schysta människor under eftermiddagen och var och tog en öl senare  med en av dom, men jag gick och la mig väldigt tidigt då jag var så trött efter den långa flygresan. Idag kände jag att jag vill ifrån Auckland snarast och se landet, inte stanna i en dyr stad. Men eftersom det är dyrt här så vore det billigaste att köpa en bil som jag då också kan sova i, som jag säljer sen innan jag åker. Ett annat altenativ vore att lifta. Så leta bil har jag lagt mycket tid på, jag har också komit i kontakt med min släkting Rob Simpson som ska kontakta mig senare.



Likes

Comments

När jag kom till Chiang mai så mötte jag upp Nico på hostelet som vi kommit överens om. Vi firade nyår tillsamans med ett bra gäng vi lärt känna och var och såg 100+ eldlyktor flyga upp i himmelen ihop, riktigt vackert. Det tråkiga var att dom stängde uteställena redan vid 2 pågrund av kungens död. Nico hade också problem med magen,  så han kunde inte njuta av kvällen. Dagen efter gick vi till sjukhuset där vi fick spendera hela 7 timmar. Undersökningen tog bara en timma men betalningen via försäkringen tog 6 timmar och han fick inte ens någon diagnos då röntgen bilden var "too fizzy" för att kunna se någonting. Han fick lite medicin iallafall,  även antibiotika senare av en tjej på hostelet. Så nästa dag när vi åkte till Pai ovanför Chiang mai var han bra igen. En svensk kille vi firade nyår ihop med hakade på oss och ihop åkte vi till Pai canyon och kollade på den mäktiga utsikten.

Efter 5 dagar i Pai åkte vi tillbaka till Chiang mai. När vi kommer fram går jag och tar ut pengar och sedan går vi till hostelet vi stannat på sist. Där träffar jag på tysken från Singapore från den gången jag inte kunde hitta mina mastercards mm. Efter att hälsat på honom tog jag en tupplur, när jag vaknat upptäcker jag att jag saknar ett av mina kreditkort! Efter att ha gått och frågat på 7-eleven är jag säker på att jag glömde kortet i atm-en. På dom flesta atm-s åker kortet tillbaka in igen efter ett x antal sekunder. Det här var på en lördag så på måndagen ringde personalen på vårat  hostel till banken, men efter att kundcenter sagt att dom inte kunde göra något gick jag själv till banken. Dom i kassan kunde inte så bra engelska men jag fick prata med kundcenter via deras telefon. Den första jag fick prata med sa att det var mitt fel eftersom jag glömt kortet i maskinen och att jag får skylla mig själv, då sa jag att det var ett missförstånd och att maskinen tagit mitt kort. Han var inte mer till hjälp då men var inte lika säker på sin sak. Han la sedan på luren medans vi pratade och jag fick prata mer med dom på plats. Sedan gav dom mig telefonen och jag fick prata med kundcenter igen, fast nu med en trevligare kvinna. Hon förklarade att mitt bankkort kommer att förstöras om dom hittar det i atm-en för att det är en överenskommelse dom har världen över och att alla banker har det. Jag forsatte förklara att jag verkligen behövde mitt kort och att jag inte bara kan beställa ett nytt. Jag frågade också varför dom ska förstöra det när jag är här och kan få tillbaka det? Efter ett bra stunds samtalade med henne så gick det tydligen bra att jag hämtade kortet dagen därpå om det fanns kvar i ATM-en, vilket jag också gjorde och fick tillbaka det.

Det hade inte varit hela världen om jag inte fått tillbaka det då jag har ett till men  kortet jag fick tillbaka är mycket bättre att resa med då det är smidigt att man kan stänga av möjligheten att kunna handla på internet eller att handla utanför Sverige. Vilket var väldigt bra att kunna göra medans jag inte hade kortet för att sedan bara slå på det när jag fick tillbaka det. Sedan är det mindre valutapåslag mm för att användas utomlands.

Lustigt att på ca 3 månader har jag tappat bort mina/mitt kreditkort 2 gånger och det var just dom 2 dagarna jag träffade på tysken från Singapore. Jag ska hålla mig undan honom om jag ser han igen.

Pågrund av kreditkortet och översvämningarna i  södra Thailand stannade vi 3 dagar extra i chiang mai för att sedan flyga ner till krabi dagen efter jag fått tillbaka mitt kort. Vi tänkte först ta natt tåget till Bangkok på 15 timmar för att sedan flyga till krabi. Men till vår stora glädje hittade vi flygbiljetter som tog oss hela vägen på 5 timmar för samma pris.

Vi stannade en natt i Krabi och åkte sedan till Phi Phi ön. Nico hade varit här i September och hade talat väldigt gott om Phi Phi. Men när vi kom fram var det inte som han kom ihåg det. Otroligt mycket turister och mycket dyrare nu än det hade varit senast han var här. Otroligt fin ö med blått klart vatten och fina berg men
Phi Phi vid den här tiden är en bra idé om man just vill festa. Det var väldigt mycket party och kul på stranden på kvällarna men för min del räckte en kväll sedan hade jag tröttnat. Folk kom dit i stora grupper och är inte så öppna mot andra. Otroligt mycket svenskar var det också vilket inte kändes positivt för min del i nuläget. En bra grej som jag gillade med phi phi var att man kunde hyra en kajak och paddla till Monkey beach och mata aporna. Vi var där två gånger och andra gången lokande jag med kakor ut aporna i vattnet och efter det började en massa apor hoppa och leka i vattnet som det tidigare hade undvikit.

Vi besökte en bar Nico hade talat om där man kunde gå upp i  en boxningsring och möta någon random i en thaiboxning match för en gratis bucket. Det var 3 ronder och varje rond var 1 minut, rondvillan likaså eller längre. Jag hade sett en svensk mma fighter på phi phi som nu var där med sina kompisar Yosef Ali Mohammad heter han och är 2 meter lång och väger 100-110 kg. Hans kompis gick upp i ringen och möte en äldre man som förmodligen aldrig boxats i sitt liv. Yousefs kompis knockade honom medvetslös på 10 sekunder. Men han vaknade snabbt och rykte på axlarna och satte sig med sin fru igen. Efter den  matchen så sa jag till att jag ville köra. Jag fick gå upp i ringen medans en av domarna gick runt med mig i ringen med armen upp för att hitta någon som ville köra mot mig. När vi kom till Yousefs och hans kompisars sida så sa dom entisiastiskt åt sin kompis som precis kört innan att köra igen så han ställde upp.  Det var ganska laddad stämning nu när jag gick upp och möte han eftersom han precis knockat en person så snabbt precis innan. Yousef och hans kompisar stod den här gången på sidan av ringen och hejade och filmade. Jag sa åt Nico att filma också. Vi började köra och han försökte göra samma sak mot mig som mot sin förra motståndare  och rusade mot mig och vevade så fort ronden startat. Han pushade och vevade så aggressivt att det var svårt att få in någon bra träff,  jag hade ju druckit och inte sparrats på över 2 och ett halvt år också. Jag blockade och cirklade och fick in någon spark mot kroppen.   Han blev ju väldigt trött eftersom han var så aggressiv plus väldigt överviktig, vilket var lite min plan att när han hade vevat sig trött kunde jag gå in och köra kropp huvud kropp. Det hann aldrig bli så för han körde en och samma taktik alla ronder viket var ducka veva greppa tag i mig och inte släppa taget. Jag ville inte slösa någon energi på att brottas och försvara det då det var en boxningmatch och domaren ändå gick in och bröt då. Men när det bara är en minuts rond och den ena clinchar och inte vill släppa är ronden över ganska fort. I rond vilan var det en massa som jublade och hejjade på mig. Andra ronden gick bättre och jag fick in några sparkar och blockade hans vevnings attacker. I slutet av ronden fick jag in en leg kick som träffade lite olyckligt i skrevet så han fick vila ett bra tag sista rondvillan. Sista ronden var han ändå riktigt trött, jag var också trött då jag inte tränat kondition och endast lite gym dom senaste 3 månaderna. Jag började få in mer träffar. Han började då plötsligt gå på nedtagningar och tog ner mig en gång.  Jag fick in 3 st hårda slag på han den ronden men sen var det över. Han hade bara fått in en bra träff på mig under matchen och hållt i mig mesta tiden men domaren sträckte upp båda våra händer och vi fick varsin medalj och bucket för att ha ställt upp. Han verkade inte vilja ha något med mig att göra efter. Yousef tog min hand ialla fall och sa bra jobbat även hans kompisar. Efter "matchen" och under kvällen träffade jag flera som var impade och som sa att dom tyckte jag vann och nico var irreterad över att han bara höll i mig under matchen. Även fast jag inte var jätte nöjd över hur det utspelade sig så var det en kul upplevelse och jag fick en gratis bucket. Jag längtar tills jag börjar träna på riktigt igen.

Nu är vi på ön koh lanta som det är en riktigt härlig och lugn stämning på. När vi kom hit träffade vi genast på några sköna killar på vårat hostel som också reser ensamma. En svensk,  en tysk och en American. Vi har haft det riktigt trevligt ihop dom här dagarna med volleyboll och fotboll på stranden. vi hade en grym dag ihop då vi sen på kvällen drack några öl vid en brasa på stranden under stjärnhimmelen och pratade om livet. Såna dagar är så värdefulla och är något jag alltid kommer ha med mig. Jag hoppas det blir många fler såna i livet.

Likes

Comments


Det var nostalgiskt att koma till Bangkok och gå på khosan road igen. Men det är en stresfull gata med mycket turister som vi kände oss färdiga med ganska snabbt.
Dagen efter sa jag och Atticus hejdå till Simon och Matt och åkte till flygplatsen för att checka in till vårat flyg till Vietnam. Vid incheckningen så sa dom att jag måste ha en utresebiljett för att få koma in i Vietnam. I Singapore läste jag något om det men kunde inte få klart för mig om det gällde numera. Det var iallafall just därför jag åkt till kambodja före vietnam eftersom jag visste att Kambodja inte krävde det. Jag frågade sedan personalen på hostelet i Siem Reap  om detta och pratade med en som hade rest mycket i Vietnam och fick förklarat för mig att det inte skulle behövas. Nu fick jag ialla fall lov att köpa en utresebiljett via Atticus telefon på flygplatsen. Man får stanna i Vietnam 15 dagar utan visum så efter en del velande så blev det en biljett till Kuala Lumpor i Malaysia på julafton den 24 december.

När vi kom fram tog vi en taxi till Halong city nästan högst upp i Vietnam. Där bodde vi på Happy hostel och hostelet levde verkligen upp till sitt namn. Så fort vi kom in såg vi folk och personal som skrattade och var glada ihop. Personalen kom fram till oss och skämtade med oss medan dom skrattade högt. Vi träffade ännu mer tyskar här, överallt är det tyskar. Men även en rolig American. Vi hängde en del med dom och besteg ett berg innan vi tog nattbussen till Ninh binh.

I ninh binh träffade vi på Nick och Daniella på en resturang första kvällen. Nick har samma läggning som Atticus och är från Texas. Daniella är från Sverige men har bott i Texas sedan hon var 3 år gammal. Vi umgicks med dom en del och besteg ännu fler berg tillsammans.

Det blev väldigt många långa trappor dom här dagarna, om jag fortsätter så här kommer jag snart ha större vader än armar för en gångs skull tänkte jag. Atticus som tar en så kallad "buttpick" överallt tyckte vi också skulle göra det och efter Nick hade gjort det gjorde Daniella också det, så då var det ju bara jag kvar. 

Dagen därpå skulle Nick och Daniella fortsätta söderut medans Atticus ville utforska mer i norr då han bara hade några få dagar kvar innan han skulle åka till Australien. Jag som har en flygbiljett från Ho Chi Minh den 24e som ligger längst ner i Vietnam tog och bokade samma nattbuss till Phang na som Nick och Daniella. Så jag sa Hejdå till Atticus som tyckte det var tråkigt att skiljas åt och han vill att jag ska koma till San Diego och hälsa på någon gång. På nattbussen lärde vi känna Charlie också, en tjej från Holland som var ute och reste själv.

I Phang Na så utforskade vi två fantastiska grottor ihop. Först var vi till Paradise cave som var enorm,  kändes som man besökte en annan planet. Sedan var vill till dark cave som ledde till mudd cave. Helt fantastisk upplevelse. Jag har tyvärr inga bilder från dark cave och mudd cave eftersom vi låste in alla våra grejer i ett skåp. Det började med att vi åkte en lång linbana var och en ner till grottan där vi sedan fick simma en bit för att sedan gå med hjälmlampor ihop långt in i en stor grotta för att sedan gå in i en mindre lerig grotta ända fram till en lersjö där vi alla plaskade runt och lekte. Det var så häftig eftersom man flöt som en pinne i leran. Efter vi hade varit där en stund tog vi oss ut en bit för att åka en rutschkana ner i en liten sjö i grottan där vi kunde tvätta av oss. Sedan tog vi oss ut och paddlade i båt två och två tillbaka igen.

Vi kände att vi hade gjort det som fanns att göra i Phang Na och bokade en nattbuss till Hoi An samma dag som vi kom. Det var var svårt att sova I den nattbussen för att chauffören tutade konstant och spelade jätte hög musik som "im a barbie girl" jag hade iaf öronproppar det var värre för dom andra.

Hoi An blev inte riktigt som vi hade tänkt eftersom det regnade 24/7 och staden hade stängt nästan allt på grund av översvämning. Vi spenderade mesta tiden på hotellet och på en resturang alldeles i närheten. Efter 3 dagar fick vi nog och bokade alla en flygbiljett till Ho Chi Minh till  dagen därpå. Den dagen efter hade det givetvis slutat regna, vi hann gå en promenad så vi fick se lite av hoi an innan vi åkte iallafall.

Ho chi minh var ingen trevlig stad. Det värsta var trafiken. Det fanns inga regler förutom rödljusen som dom flesta höll sig till men inte alla. Man kunde inte ens gå på trottoaren utan full trafik från mopeder åt båda hållen. Dom första dagarna gjorde vi inte mycket eftersom vi alla åkte på en matförgiftning, men det var mest att energin och aptiten försvann. Jag gick på bio 4 dagar irad, det kostade 3 dollar per bio ungefär. Vi hann se "Fantastic Beasts and were to find them" som var riktigt bra,  "Star Wars - Rough one,  som var mindre bra,  "Moana" jätte bra och "Passengers" som också var bra.

Jag gick och tränade på gym också för första gången på 3 veckor. Det fanns våg på gymet och jag vägde nu 90 kg, innan jag åkte vägde jag 97 kg. Jag har verkligen försökt äta mycket men det har varit svårt. Under träningen fick jag plocka av ca 20 kg i basövningarna. Hoppas verkligen det var mest på grund av matförgiftningen som jag då precis återhämtat mig från.

Jag hade kontakt på messenger med olika backpackers som jag träffat på som skulle vara i vietnam den här tidpunkten.
Den ändå som var i närheten var Nico, en tysk som jag hade träffat sista dagarna på Bali. Vi gick ut en kväll och han sa att han åker till chiang mai över nyår och att jag borde hänga på. Jag hade planerat åka till södra Thailand efter Kuala lumpor men då kunde jag ju lika gärna börja i Chiang Mai och ta mig neråt ihop med honom. Ett plus är att han också älskar att träna både gym och thaiboxning.

Sista dagarna tog vi en tur via hostelet och åkte neråt i vietnam för att se bland annat hur dom tillverkar Cocosprodukter och nudlar. Vi såg också krokodiler, en flytande marknaden och en jätte orm man fick ha runt sig om man ville.

När vi kom tillbaka 2 dagar senare åkte jag tidigt nästa dag på jul afton till Kuala Lumpor. Jag firade inte julen alls då jag inte hade några att fira med och julkänslan inte fanns. Saknade självklart min familj dock. Kuala Lumpor är betydligt bättre än Ho Chi Minh men jag är ganska trött på storstäder. Har mest tagit det lungt och njutit av att vara själv i några dagar.  Jag  har bokat en dyr biljett till chiang mai den 29e som inte hade behövt varit så dyr om jag bokat i tid.

Jag tänkte stanna i Thailand till början på februari innan Nya Zeeland, så jag kommer antingen få lov att åka in och ut ur landet eller köpa visum.

Det ska bli skönt att stanna en längre period i ett land nu framöver. Så nu den 29e börjar jag i chiang mai och firar nyår där för att sedan utforska lite fler ställen i norra Thailand. Sedan åker jag neråt till Phuket, Krabi, Pippiöarna och möjligtvis Koh tao igen för att ta dykcertifikat på 30 meter och köra lite fundives då det är så billigt där.
Tänkte jag skulle träna mycket gym och thaiboxning nu i Thailand. Tänkte också att jag ska åka till ett meditations center och pröva det några dagar.

Likes

Comments

Det har hänt mycket dom senaste 2 veckorna så jag har inte haft tid att skriva något. Det får bli en snabb sammanfattning.
Mindre text men mer bilder iallafall.

Kan börja med att säga att jag har läst på om bedbuggs efter att jag hade bett över hela armarna och ryggen efter Singapore. På andra som bodde på hostelet och på personalen lät det inte som någon big deal. Men efter att blivit biten av dom och läst om dom så kan jag säga att hade det varit idag hade jag genast krävt pengarna tillbaka och checkat in någon annanstans.

I Siem Reap lärde jag känna massor med folk på hostelet funky flashpackers. Jag besökte Ankor Wat med ett gäng som jag kom att spendera väldigt mycket tid med. Jag hittade också ett gym som kostade en dollar där jag träffade på en proffsboxare från England som jag körde mitsar med och fick massa bra tips.
Fem dagar blev det i Siem Reap sedan hoppade jag på en nattbuss till Phnom Pehn tillsamans med Atticus och Matt. Matt är en ung kille från Kanada och Atticus är en nästan färdig läkare som bor i San Diego men är från början från Australien. Det här är Atticus 8e backpacker resa och han har varit i 77 st länder. Han är också super gay och väldigt underhållande.

Vi stannade bara över dagen i Phnom Pehn och besökte the killing Fields.
På kvällen bokade vi en ny nattbuss som skulle ta oss så småning om till Koh Chang I Thailand. På nattbussen blev Matts och en tjejs telefoner stulna. Dom hade haftt telefonerna under kudden, vilket jag som tur inte hade haft. Chauffören hade släppt på några som stal telefonerna sedan släppte han av dom. Vid konfrontation skrattade han tydligen bara. Vid gränsen till Thailand fick vi reda på att vi blivit blåsta på resan och fick köpa en ny transport till koh chang. När vi kom fram tog vi en taxi till det hus vi hade hyrt för 3 dagar tillsamans med några tyskar som vi hade träffat på funky flashpackers. Tre härliga dagar då vi utforskade ön på mopeder och umgicks och lagade mat på kvällarna. Igår tog vi in på hotel för 2 dagar. Hälften av oss åker till Bankok imorgon där vi sedan åker vidare åt olika håll. Men först tar vi en natt på khosan road. Dagen efter åker jag och Atticus till Honoi i Vietnam.

Jag fick dykfilmen från Gilli så jag tog lite screenshots som jag lagt upp i det här inlägget.



Likes

Comments

Lombok var väldigt fint och det finns nog mycket häftigt att se men eftersom Wille skulle åka snart så ville vi ha mer dagar I canggu och kuta så vi stannade bara en dag för att sedan ta flyget tillbaka till Bali där vi tog en taxi till canggu. Canggu var vi nog på helt fel plats så vi åkte tillbaka till kuta beach där vi badade och gick ut dom sista dagarna. Träffade bla 2 stycken leksingar på klubben skygarden. Wille åkte hem på söndagen så jag checkade in på ett hostel som jag visste många vi träffat pa ute hade bott på. 
Det var ett mycket bättre hostel än det vi provat tidigare. Här fanns pool och man fick göra hur många pannkakor man ville.  Väldigt många trevliga människor som var lätt att ta kontakt med och hänga med. Har träffat flera som jag addat på sociala medier som jag kanske kommer resa med senare när vi är på samma platser. 

Pa onsdagen akte jag till Singapore. Forutom att flyget var forsenat ca 2 timmar sa gick resan smidigt. Kom fram vid 00:00 ungefar och tog en shuttlebuss som slappte av mig precis utanfor hostelet dar det bara vara att checka in och ga och lagga sig. 

Jag hade fragat manga som jag traffat om vad man ska gora i Singapore. 

Sa forsta dagen besokte jag china town, little india och botanic garden. Little india och china town var kul att se men det gick ganska fort for mig da jag inte ar intresserad av att shoppa har och nu.

Botanic garden var fint men inget markvardigt. Traffade en trevlig indonesisk tjej dar som jag pratade ett tag med. Hon var nygift och fick varken jobba eller umgas med vanner for sin man plus att han skulle ha en massage varje kvall aven om hon inte hade lust. Jag sa vad jag tyckte om saken och beratta hur det var i Sverige. Sag ut som hon hade en hel del att tanka pa nar vi skilldes at. Andra dagen bokade jag min flygbiljett till Kambodja som gar imorgon. Sedan checkade jag ut och checkade in pa ett mycket billigare hostel ca 1 km ifran det forsta. Sedan akte jag till Sentora islands och gick pa ett aquarium dar det var som taget ur filmen Finding Dory som jag sag pa flyget till Bali. Jag  gick ocksa till stranden som var fin men jag badade inte. Fanns inte sa mycket mer att gora i Sentosa om man inte vill spendera en massa pengar och aquarium hade kostat tillrackligt. Efter sa akte jag till Garden By The Bay For att sedan aka upp Marina By Sands Skypark och kolla pa utsikten.

Det var en ljusshow med musik dom har varje timma i garden by the bay. Det var fint men jag hade forvantat mig mer. Nar jag kom upp till Marina By Sands Skypark njot jag ett tag av utsikten innan jag gick in i resturangen for att bestalla en ol som jag hade med i min vision. Formodligen den dyraste ol jag druckit. Olen kostade 24 Singapore dollar och biljetten till taket kostade 23 dollar. 

Men med den utsikten till sa var det ganska njutbart. Traffade tva stycken studenter i baren som jag pratade lange med och tog sallskap till tunnelbanan.

Nar jag kom tillbaka till hostelet skulle jag ga och lagga mig och da ser jag hur det kryper nagot i sangen. En bedbugg javisst! Dodade den och sa till i receptionen. Jag fick en annan sang i ett annat rum. Kollade over den lite snabbt men var riktigt trott. 

Nu pa morgonen efter frukost hittade jag tva stycken i aven den! Jag har bara en natt kvar har och dom tvattar mina klader gratis och ska ge mig en sang som ar ordentligt genomsokt till kvallen. Jag har faktiskt inte fatt nagot bett konstigt nog och det ar valdigt manga manniskor har sa jag klandrar dom inte sa mycket. Dessutom ar det sista natten har.

Efter jag gav min tvatt till personalen foljde jag med en tysk jag traffat vid frukosten och kakade lunch med en massa manniskor han traffat tidigare. Efter lunchen gar jag in pa toan och ska ta fram mitt kreditkort ur min magvaska. Jag oppnar facket och hittar det inte! Jag borjar panikartat leta igenom hela magvaskan medans jag tanker det far inte vara sant! Mitt pass ligger kvar men ingenting annat fanns i den. Jag ger tysken mina absolut sista kontanter och berattar snabbt att jag maste tillbaka till hostelet for att mina kreditkort ar borta. Ja (MINA kreditkort) ar borta jag har varit dum nog att ha bada korten i en liten pase pa samma stalle.. 

Jag springer till tunnelbannan for att skynda mig till hostelet. Angesten vaxer och jag tanker pa vilka problem jag skulle fa om jag inte hittar korten. Jag har iallafall en misstanke om var dom kan ligga. Jag visste att jag hade anvant kortet for att aka upp till Marina By Sands Skypark och jag hade sedan glomt dra igen dragkedjan till Fickan och lagt magvaskan i min ryggsack. 

Jag hade ocksa lagt hela magvaskan i botten pa min sovsack sa dom kunde akt ut i den, men den hade jag lamnat for att tvattas! Jag traskar i oro vid olika stationer medans jag forbannar mig sjalv att jag kunnat ha korten pa samma stalle som jag ibland tankt pa att jag inte borde men viftat bort da jag har dom tryggt i magvaskan.Jag springer upp for alla trappor. Nar jag kommer fram vid stationen och kommer upp pa gatan kanner jag inte igen mig da det ar en annan utgang. Jag kollar maps och som vanligt vet man inte forst om det ar ratt hall man tar sig mot. Samtidigt borjar det sporegna sa touchscreenen borjar kranga. Jag lyckas iallafall ta mig at ratt hall och springer i regn och aska. Folk maste ha undrat eftersom jag inte sprang under ett tak som alla andra. Jag kanner igen moskeen jag bor vid, rusar in helt dygnsur och sliter ner min vaska, drar fram min ryggsack och kollar i botten direkt. Yes dar ligger den lilla plastpasen med mina mastercards och aven mitt dykcertifikat. Hadanefter kommer jag inte ha bada korten pa samma stalle, utan ett i mobilen och ett i magvaskan. 

Singapore har varit kul upplevelse men som alla sagt sa racker 3-4 dagar. Valdigt organiserad stad.

Dyrt for att var i asien dock.

Det ar olagligt att tugga tuggummi har vilket var tur jag laste av en slump innan jag gick ut forsta dagen. Jag som konstant tuggar tuggummi hade latt kunnat fa dryga boter for det. Sa jag kopte halstabletter ganska snabbt istallet.

Jag har varit pa egen hand nu i 6 dagar och an sa lange har det bara varit skont att bara ra sig sjalv. Det ar ju mycket lattare att ta kontakt och tvartom nar man ar sjalv och folk vill bjuda med en till saker och bo pa hostel ar ju en klar fordel.

Jag skippar Malaysia och flyger direkt till Kambodja imorgon.

Har hort av folk jag traffat att Malaysia varit det samre altenativet i Asien och att det ar en valdigt dalig period att vara dar nu da flera strander ar stangda. Jag tar fler veckor i Thailand i stallet tror jag.

Imorgon kommer jag fram till Siem Reap dar det enda jag vet ar att jag ska till Angkor what sen far vi se. Som det kanns nu blir det 1-2 veckor i Kambodja for att sedan aka till Vietnam 2-3 veckor och efter det lite tidigare an planerat aka till Phucket, Krabi i Thailand innan Nya Zeeland.

Likes

Comments

Vi var kvar i Ubud i tre dagar bara. Det fanns inte så mkt att göra där förutom monkey forest och ett gym vi hittade av en slump. Men det var fanns många häftiga statyer och byggnader, det var också kul att se risfält och lite djungel.
Vi träffade en trevlig holländare som hete Martel som vi delade rum med på hostelet.  Han var ute och backpackade ensam och skulle resa i ca 6 månader. Vi bestämde en av dagarna att ihop med dom två från Tjeckien som vi träffat tidigare,  Lucas och Ivana att ta mopeder och besöka elephant cave och ett vatten fall. Elephant cave hittade vi snabbt,  man gick in och ut på en minut men inga elefanter fick plats där inne som jag hade trott. Vattenfallet tog minst en timma extra att köra till eftersom vi körde fel hela tiden. Gpsen visade konstigt och inga skyltar fanns. När vi kom till vattenfallet visade det sig att det inte var något just då. Så vi badade I vattnet och åkte hem igen. Inget av resmålen var någon vidare hit,  men det var en upplevelse I sig att åka omkring ett gäng på mopeder och se sig omkring.

Samma kväll bokade vi ihop med Lucas och Ivana en hijacking trip. Martel åkte vidare till canggu, jag kanske möter upp honom i Vietnam om några veckor då vi troligtvis är där samtidigt. Hijacking tripen bestod av att bli hämtade mitt i natten och vandra upp på ett berg och se soluppgången. Jag såg fram emot det så vi gick och la oss tidigt. Jag vaknade strax innan 02 då vi skulle bli hämtade men då hör jag hur det vräker ner regn. Jag väcker wille och frågar om Lucas och Ivana hört av sig. Som jag misstänkte så har dom skrivit att dom inte vill göra hijackingen och vi fattar samma beslut.

Dagen efter spontan åkte vi med Ivana till gili ön tiwana. Lucas stannade kvar i umbud och  gjorde hijackingen dagen efter.
Det tog en halv dag med speedboat till gili. Det här var bästa stället hittils. Vita stränder,  klart blått vatten och berg från lombok som syntes tydligt. Men också ingen trafik! Det finns inga mopeder och bilar på gili utan bara cyklar och häst med vagn. Väldigt skönt då  verkligen vart man en gick i Ubud och kuta så kom det hela tiden en bil eller moped och tutade på en då dom körde precis överallt.

Vi checkade in på ett hotel vi hittade på tripadvisor som hade jätte trevlig personal. Hotellet låg nära ett yoga ställe som jag och Ivana besökte en morgon medan wille sov. Det var bara vi där så vi fick en privatlektion. Det gick bra förutom att jag hade svårt att fokusera ibland då ett par envisa flugor ville sitta på några av mina sår som aldrig vill läka i den här värmen. Vi gjorde en snorkling tur senare den dagen och jag simmade brevid en jätte stor sköldpadda, det var häftigt. Helt fantastiska berg och vatten här så att bara åka i båten uppskattade vi. Lucas kom hit några dagar. En av dagarna tog vi en cykeltur runt hela ön och hittade en gunga ute i vattnet vi chillade vid. Sedan lämnade Ivana och Lucas Gili.  Vi möter troligtvis upp Lucas i Lumbuk senare om vi är där samtigt.

Vi bestämde att vi stannar längre här på Gili T för att jag ville prova scubadiving och  eventuellt ta certifikatet.  Så vi gick till Gilli divers då dom har många svenskar hos sig.  Wille tyckte inte det var något för honom och hade tänkt ligga på stranden medans jag var å dök. Men ändrade sig efter han hängt med och snackat med  Nils (svensken som skulle leda kursen). Vi var 2 britter,  en brazilansk tjej och  1 till svensk. Sen var det Nils,  en trevlig blond kille från Tyresö och sen Amanda som skulle vara med och hjälpa Nils som en extra säkerhet. Amanda kommer också lustigt nog från Leksand och har precis blivit divemaster hon ska vara här och jobba med dykning ändå tills februari för att sedan åka vidare till Australien i några månader.
Vi började med  lite teori för att sedan gå  till poolen för att öva med utrustningen under vattnet på att blåsa ur vatten ur munstycket och cyklopet. Jag fick först lite obehagskänslor och fick gå upp och börja om då jag andades för fort och fick för lite luft. Det var lika för en av britterna. Alla klarade övningarna utom brazilanska tjejen som inte följde med ut på öppet vatten heller. Hon var väldigt liten och allt var för stort, men jag hörde att hon fick lite panik under övningarna och det var därför det inte gick så bra stackarn. Jag tyckte det var en häftig känsla att andas under vattnet men kände inte av trycket i poolen som jag skulle få problem med senare.

Vi åkte ut med båt på öppet vatten med en massa andra dykare. Vår grupp kastade oss bak ner i vattnet samtidigt och började ta os ner mot botten. Det var ungefär 8-12 meter vi skulle dyka på. Jag hann inte med att tryckutjämna innan jag började sjunka då jag inte ville koma efter dom andra och på vägen ner fick jag ingen rytm i det heller. Dom andra kom ner till botten men jag kände av trycket för starkt i öronen och fick flera gånger simma upp en bit för att tryckutjämna för att sedan försöka sjunka. Amanda kom till mig och teknade om allt var ok för att sedan hjälpa mer neråt med då kände jag ett oerhört tryck i min bakre tand på nederkäken, det kändes som den skulle sprängas, öronen också. Jag simmade fort upp en bit igen och Amanda kollade frågade på mig och teknade ok? Jag teknade problem och pekade på min tand men hon förstod så klart inte vad jag menade och lossade på mitt cyklop lite grann. Vi försökte åka ner  några gånger men det var samma visa. Jag simmade snabbt upp en bit när jag kände av det smärtsamma trycket. Jag fick lite panik och började få svårt att fokusera på dom andra grejerna som att andas lungt. Amanda visade att vi var 7-8 meter ner på sin dykarklocka och att jag skulle andas. Jag teknade att det var ok på den här nivån men problem längre ner, hon verkade förstå och jag simmade ihop med henne precis ovanför dom andra ett tag för att sedan kunna koma lite djupare och simma på egen hand. Men jag hade väldigt svårt att njuta av upplevelsen som alla andra gjorde eftersom jag fokuserade så mycket på att andas och tryckutjämna. Jag hade stora problem med att simma med simfötter också då jag mest trampade som inte var så effektivt utan mest tog energi. Efter ca 35 min simmade vi upp till ytan och jag kom upp halv döv och tog av mig cyklopet och spottade massa blod då jag fått näsblod. Det fick även wille. Vi åkte tillbaka till dykcentret och kollade på en 105 min lång dyk video som jag och britterna somnade till. Jag mådde inte bra. Ont i huvudet, mådde illa och hörde I nästan ingenting.
Om jag fortsatte nu 2 dagar till skulle jag få certifikatet på att dyka på öppet vatten upp till 18 meter. Jag var osäker på om jag skulle fortsätta efter dykningen. Wille tänkte göra klart kursen, för han hade det gått jättebra och han var bara förtjust över hela upplevelsen.   Om inte wille hade velat fortsätta vet jag inte om jag gått tillbaka dagen efter.

Dom på Gili Divers sa att jag kunde pröva dag 2 och kände jag att jag inte ville fortsätta ändå skulle jag inte behöva betala något extra.  Jag och wille blev placerade i en annan grupp med 4 st svenska tjejer och så hade vi instruktörerna Ryan en brittisk kille och Didrik som också var svensk.
Vi var kanske 2 timmar poolen och övade på en massa saker från dagen innan och även på att rädda sin kompis och dela luft med varandra. Vi åkte sedan ut med båt till Gili Air och hoppade i. Didrik skulle vara med mig så att jag kunde gå ner långsamt och kunna tryckutjämna på ett bra sätt. Jag kände mig självsäker för det hade gått så bra i poolen och jag visste vad jag gjort för fel dagen innan. Tex så hade jag inte dagen innan efter 2 meter djup lagt mig plant som man ska göra så man sjunker långsamt och har kontroll. Jag hade fortsatt varit rak hela vägen ner och sjunkit alldeles för fort och sedan simmat upp och ner,  som inte är så bra och var anledningen till att jag fick luft i tanden. Dyket gick jätte bra  och vi var till och med djupare än dagen innan på 13 meter. Jag såg 4 st sköldpaddor och massa coola fiskar. Vi fick också göra övningarna vi övat på tidigare fast nu på havsbotten. Det är fortfarande lite svårt att slappna av när man dyker då man är jätte rädd att råka hålla andan lr simma upp för fort då det är väldigt farligt. När vi kom tillbaks igen skrev jag på för att göra klart kursen. Dagen efter gjorde vi ett prov och 2st dyk, ett på förmiddagen och ett på eftermiddagen som jag var ner på 20.4 meters djup. Alla fick ha dykarklocka på dag 3  så man själv hela tiden kunde se vilket djup man var på.
Jag fick ont om luft på slutet och fick dela luft med Didrik en stund. När vi kom upp hade jag endast 25 bars kvar och då hade jag även tagit av didriks luft. Didrik hade runt 120-130 bars kvar och vi båda hade haft 210 bars innan vi dök.
Det sista dyket hade vi med oss en kille som filmade oss hela tiden och som sedan klippte ihop en riktigt bra film som vi alla i gruppen köpte.
Locket för öronen har fortfarande inte släppt helt men det har blivit bättre.
Vi var väldigt trötta dagarna efter dyken och sov väldigt mycket.

Idag lämnade vi gili T och tog en båt till lombok där det var meningen att vi skulle åka shuttlebus till lombok/kuta. Vi satt på en liten båt och trängdes med ca 30 personer där 95 % var lokalbefolkning. När vi kom fram till lombok följde vi med en kille som tog oss till ett kontor där dom sa att bussen går om en timma och det skulle ta 4 timmar. När jag köpte biljetten så skulle det ta 2 timmar från gili till kuta. Vi pratade med ett annat backpacker par från Los Angeles och tillsammans med dom blev vi erbjudna att istället få en privat chaufför att köra oss för 100 k var (ca 63 kr) det skulle ta 2 timmar så vi bestämde oss för att göra det. Ändå ville dom ha min biljett för shuttlebus som jag inte ville ge dom eftersom jag ändå inte skulle åka med den. Han sa att han bara skulle skriva upp ett nummer och sedan skulle jag få tillbaka den. Så när vi skulle åka sa jag att jag vill ha min biljett. Dom blev märkbart besvärade och försökte med att dom behövde den. Jag gav mig inte och sa att jag åker inte med någon shuttlebus så då ska ni inte ha den. Då ville dom bara skjutsa dom från Los Angeles och då orkade jag inte mer och blev riktigt irreterad och sa till dem att dom kan behålla  biljetten. Bilresan var trevlig med mycket häftig djungel att titta på och massa vilda apor på dom krokiga vägarna  längs bergen. Vi pratade också lite politik med paret som såklart inte var överförtjusta över deras nya president.

Vi stannar inte här mer 1-3 dagar för att sedan flyga tillbaka till Bali och ta oss till canggu för att surfa dom sista dagarna innan wille åker. Vilket bara är en vecka från idag. Tiden har gått fort med det känns som man varit borta bra längre än 3 veckor.

Likes

Comments

En vecka har gått sedan vi kom till Bali och det är först igår vi tog oss ifrån Kuta.
 I Kuta har vi provat på ute livet mycket och det är nog det enda som är bra i kuta förutom en trevlig strand där man kunde surfa. Väldigt mycket turism i Kuta och försäljare överallt som skriker efter en vart man än går. Vi flyttade runt på lite olika hotel och träffade en massa trevliga människor iallafall. Vi träffade en svensk för 3 dagar sedan som vi hängde med och surfade. Han tog ut oss långt där det var väldigt stora vågor jag tror inte det var ultimat för nybörjare eftersom när man ramlade så var det en väldig omgång man fick av vågen. Jag lyckades kanske stå som mest 2-3 sekunder innan man dök ner och tumlades runt,  en gång svalde jag en hel full mun med saltvatten  och ögonen brann. Man fick också svidande  röda märken av matrialaet på surfing brädorna som var mot huden. Svensken hade som tur var varnat oss innan och sa åt oss att ha t-shirt vilket vi inte hade tänkt ha. Han sa att nybörjare kör ofta utan och det gör dom bara en gång. Men vi kom ändå åt med huden på låren och biceps som inte var så skönt efteråt. Wille gav upp ganska snabbt då han inte gillade behandlingen. Jag försökte ett tag till men vågorna var inte så bra den dagen då dom bröts nästan på en gång så det var tydligen en dålig dag att surfa på. Jag prövade dagen efter igen en stund men fick ge up efter ca 30 min med svidande biceps, lår och  blödande fot. Tänkte att jag ska titta på en surfing tutorial till nästa gång.

Nu sitter vi på ett hostel i Ubud som vi checkade in på igår. Det är första hostelet vi bor på.  Tänkte det kan va kul att pröva hostel och att träffa lite folk. Jag kommer bo mer på hostel sen när jag reser själv.

Två-tre dagar tror jag det blir här i Ubud sedan åker vi till Sanur och efter det till Gilli öarna sedan Lumbuk som det ser ut nu. Igår var vi i monkey forest och kollade på apor. Sedan träffade vi två trevliga backpackers från Tjeckien som vi ska följa med på yoga idag.

Likes

Comments