Hur många känner sig som en främling i sig själv egentligen?
Som om man står inuti en klaustrofobisk miljö utan en enda människa som kan höra hur du försöker skrika på hjälp.
Ibland är det svårt att veta hur man ska placera alla känslor.
Folk förväntar sig att du ska vara på ett visst sätt. Medans du famlar runt i en turbulent storm utan att veta ut eller in.
Då kommer alla dessa krav. Va si. Va så. Väg inte för mycket. Väg inte för lite. Ät hur du vill. Äta med måtta. Ät strikt. Lev livet såhär. Så svårt är det inte.

Dag ut och dag in, med andra människors tankar och "vet bäst". Det är svårt att veta vilken fot man bör stå på, när man egentligen är född med att alltid låta någon annan bestämma. Som alltid lägger sig i. Som tror sig alltid veta bättre hur jag ka leva mitt liv. När man sedan blir vuxen och kraven om självständighet läggs på ens axlar. Hur ska jag kunna ta det då? När andra alltid sagt åt mig vad jag ska göra med mitt liv?
Och när jag väl försöker ta tag i mitt liv, så är det aldrig bra nog. Jag kan alltid göra det lite bättre. Lite enklare. Lite mer... inte jag!

Somliga kan inte sätta sig in i min sits, då de aldrig sett det jag har sett. Känt det jag har känt. mått så som jag har mått. Blivit behandlad som jag har jag blivit behandlad.
Många gånger har man hört "ja men ryck upp dig, så farligt är det inte" eller "det finns alltid någon som mår sämre än du, sluta deppa nu. du har det ju bra?"

Jag borde egentligen ligga och sova bredvid min sambo. Med hans dotter mellan oss. Men efter ett par glas Jack Daniels så blir det lätt att tankarna bara ploppar upp. Och då får man helt enkelt bara sätta sig ner och skriva av sig en stund. Och det är exakt detta som denna blogg kommer vara till för.

Mina tankar, mitt liv!

Men tänker vara anonym för min omgivnings säkerhet och trygghet.

Välkommen till en naken men anonym blogg.









Likes

Comments