När ska jag lära mig ? När ska jag säga nej ? jag vet så innerligt att jag inte tål stressen jag kan defenitivt hantera den till 110% och kan till och med må bra av den men efteråt ? Nej den river upp hela min insida och det känns som min hjärna förgör sig själv.

Idag var första dagen på en vecka som jag fick smaka på min ångest igen den som varit där och hållt ett stadigt grepp i mitt hjärta i min själ i min mage i min luft som jag försökt pressa ner i mina lungor, det har varit det längsta ångestuppehållet denna veckan på flera flera år visst jag har kännt oro i hela min kropp men det har varit hanterbar och försvunnit mellan timmarna gått ångest är en helt annan sak och så mycket intensivare att man inte kan förklara. Nu när jag egentligen borde sovit så känner jag i alla fall av att den klingar av och det blir lättare att andas igen.
Jag har spelat bingo ätit godis och busat med min son trots att det känns som att jag står mitt i ett missil krig.

Min pappa är en missbrukare och har perioder där han "sköter"" sig sedan jag var liten har det endast varit några månader där han avstått från droger, jag har stått vid hans sida oavsett hans val. Min pappa går på en laromottagning där det finns läkemedels stöd istället för ett aktivt missbruk och han har nyligen kommit hem efter ett par veckors avgiftning då han trilla dit i ett återfall igen... så har det sett ut år efter år och jag är så trött på att vara den omtänksamma kloka vuxna hela tiden jag har informerat om att detta är sista gången jag går sidan om och stöttar ifall ett återfall skulle inträffa igen så släpper jag taget om min pappa och mitt ansvar som jag så starkt känner. Jag är så nedbruten och kämpar med min psykiska ohälsa att jag inte kan tillåta någon riskera mitt mående och mitt eget liv även om det gäller ens närmaste familj. Jag vägrar att gå igenom allt jag gör för att åter igen brytas ner , nästa gång faller jag djupt och kommer inte komma upp igen.
Det är dags att tänka om det är dags att prioritera det jag har och det jag kommer få är alldeles för värdefullt att riskeras förstöras.

Jag ska lära mig tänka mer på mig själv och inte göra alla andra belåtna hela tiden, folk måste kunna ta ett nej.

Imorgon eller ja idag blir det ju ska jag köra med min pappa till mottagningen och träffa hans läkare så nu är det nog dags att sova lite 😋

Jag och min pappa är så kusligt lika i psyke och betende förutom att jag inte har ett missbruk. Ibland tänker jag fy fan vad jag är bra och blir stolt och i nästa sekund vem fan är du ? du har inget att vara stolt över ... du är så svag. Tur man går i emotionell regulation grupp och lär sig tankar och känslor det hjälper till på vägen till ett lugnare friskare psyke ☺ Godnatt 💞

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Min mamma har varit drogfri i många år nu och jag har följt henne på vägen. Hon är min förebild och har en väldigt stor kämparglöd. Jag skulle aldrig vilja byta bort min uppväxt trots många saker som ett barn inte ska uppleva se och få känna har inträffat, det har format mig till den människa jag är idag både positivt och negativt det sistnämnda jobbar jag på för att minska.

Jag har lärt mig så mycket och tränat min magkänsla och intution sedan jag var batn vilket underlättar för mig i vissa situationer.

Jag blev fosterhemsplacerad vid 6 års ålder hos min mobror för att undvika bli placerad av socialen hos någon som inte var närstående. Det var min räddning för att inte gå samma väg som mina föräldrar då trygghet och kärlek är oehört viktigt för ett trasigt barn som klandrar sig själv.

År 2014 gick min mobror bort då han blev påkörd på motorvägen där han promenerade efter att polisen påträffat han på en landsväg och vägrat hjälpa honom, vi har gjort antal anmälningar men det är inte så lätt att göra anmälningar mot polisen.

Nu ska jag köra och hämta min pappa och hämta hans medicin han har varit hemma ett par dagae från avgiftningen mer om det sen. 🤗

Likes

Comments

Jag har lidit av ångest sedan jag var 4 år kommer så väl ihåg att jag försökte förklara mitt problem för vuxna i min omgivning att jag "hade" ett element i magen vad jag inte visste som liten att jag senare som äldre skulle få förklaringen att elementet jag kände var ångest. Just ångest är ett sånt starkt ord för mig och så laddat med just ångest, det går att förklara för någon hur det känns men de som aldrig upplevt det kan aldrig förstå.

Min ångest har ordagrant ätit upp mig sakta men säkert plåstrar jag om och läker men det tar tid och tålamod tro och ett stort hopp om att det ska bli bättre. 👌🤛💞

Likes

Comments

Hitta ett gammalt inlägg från en blogg jag hade 2009/2010 fortsätte aldrig historien men det kankse jag gör här så småningom.

Likes

Comments

Idag var dagen då skogen fick återsende av mig och jag den 😁 det är så viktigt för mig att vara ute i naturen det ger mig styrka och insikt men de senaste månaderna har jag varit dålig på att ta mig i kragen och bara åka iväg.

En dag för ett par månader sen åkte jag till samma plats och det kändes som jag verkligen tappat fotfästet totalt och endast såg mörker. (Det kanske låter löjligt) men jag bokstavligen bad att någon/något skulle hjälpa mig att må bättre och oj vad det hände något medans jag promenera i skogen min kropp och mitt sinne rensades upplevde jag då jag var tvungen att kissa säkerligen 40 gånger medans jag promenera haha !

Allt kändes lite lättare och vägen framför mig börja ljusna lite.

Mina tankar om andlighet och ett liv efter detta har varit sedan jag var liten och jag har fått mycket stöd och bevis men samtidigt sätter jag mig i en position själv där jag "tror" att jag är helt knäpp i huvudet och försöker hitta logiska saker i allt som händer mig fast jag innerst inne "vet" och jag vill tro till 100% antagligen är det rädsla och osäkerhet som gör att jag inte bara kan släppa den tanken.

det har gått 7 månader sedan en av mina själsfränder dog i en bilolycka och jag har fått "känna" så mycket osynligt och höra men ändå ... varför ska man tvivla på det man tror när man inte vill tvivla ? 💞

Likes

Comments

Psykisk ohälsa eller inte så måste man alltid sträva efter att utvecklas och lära både av det positiva samt negativa. Jag har kommit en bra bit på "min" väg och har lärt mig mycket och börjar se lite ljus i mörkret ocj framför allt känna "hopp" jag är så tacksam över detta och hade inte kunnat föreställa mig dessa känslor för ett tag sen när mörkret tog över mig och mitt liv. Jag har fått ta prövningar och tappat många bitar av mig själv på vägen sakta men säkert pusslar jag ihop mig själv igen.

Jag är tacksam !

I mitt kämpande för att må bättre har jag börjat fotografera och tycker det är så himla roligt och givande dock bara med min sprängda samsung s6 hade varit så spännande med en systemkamera men vem vet det kanske kommer ...

Likes

Comments

Vare sig man vill eller inte ... Det är så mycket som hänt och tyvärr negativt till största delen men jag har lärt mig att uppmärksamma ordet negativt och de händelser som man anser som negativt om det så är något så stort som en död så är allt inom utveckling och lärande hur hårt och svårt det än är.

Likes

Comments

Subscribe