Idag har jag gjort något som jag önskade att jag hade möjligheten att göra oftare, inte för att jag gillar omständigheterna bakom situationen, utan för att jag älskar mina barn och det är alltid lika fantastiskt att umgås med dem.

Jag behövde vabba idag, precis som jag gjort nästan hela december. Minstingen blir sjuk gång på gång, och jag lider med honom, verkligen, han har det inte lätt när han blir förkyld, det har blivit extremt många vakna nätter för min och T's del, eftersom liten vaknar och skriker och är otröstbar nästan varje gång han är förkyld. När jag läste på komvux för x antal år sedan och N var liten, då kunde jag lugnt vänta ut vabben, jag kunde vänta tills alla tecken på förkylning var borta, hörde jag rykten om att det gick magsjuka på förskolan, då fick han stanna hemma, tills det verkade lugnt. N var också en extremt lugn ettåring som älskade att sitta länge och bygga lego eller leka i sitt lekkök. Jag hade möjligheten att vabba för jag kunde då lätt ta igen vad jag missat, jag hade inga föreläsningar eller seminarier och hade inte bråttom att göra färdigt något, jag hamnade efter och tog senare igen det, när jag var mammaledig med barn nummer två, på kvällar och helger när min man kunde ta hand om barnen.

Jag vet inte om ni vet hur det är att läsa på högskola/universitet, men jag kan dra drillen för er lite snabbt. Jag läser på 100%, på distans, vilket kanske får det att låta som att jag helt själv kan välja när och hur jag vill studera, det stämmer inte. Jag läser distans på dagtid, vilket innebär att jag har riktiga föreläsningar i realtid, jag har riktiga seminarier där jag ska dyka upp och diskutera aktivt, och även oftast dagen innan sända in förberedelser inför seminariet, jag har tentor precis som alla andra som läser på campus, oftast cirka 4 tentor per termin, var femte vecka på ett ungefär. Jag läser helt enkelt lika mycket som andra på universitetet, och förväntas lägga 8 timmar om dagen på mina studier.

Eftersom M behövde vara hemma nästan hela december så hamnade jag efter, i skrivandet av min B-uppsats, den skulle varit inlämnad i början av januari, men jag misslyckades, för jag hade helt enkelt inte tid. Jag kan inte studera när barnen är hemma, det går helt enkelt inte, jag har förlorat otroligt mycket arbete de helger jag behöver lägga på mina studier, för ibland kommer de och trycker av mina dator, klickar runt i mina dokument eller liknande, så fort jag måste iväg och hjälpa dem med något. Sen kan ni ju också tänka er att jag inte vill studera när de är hemma och är sjuka, hur kan jag med gott samvete sätta mig bakom min skärm när M sitter bredvid på golvet och gråter med snor rinnandes ner från näsan och feber som gör att hans huvud känns kokande, nej jag vill sitta i lugn och ro med mina barn, ge dem den tröst de behöver och när de orkar sitta och leka/pyssla lugnt med dem. Jag vill faktiskt inte studera då, för mina barn kommer alltid först.

Nu sitter jag alltså med en b-uppsats som ska kompletteras och lämna in i slutet av den här månaden, på sidan av mina redan pågående och fortsatta studier. Jag skulle alltså egentligen behöva lägga 16 timmar om dagen på mina studier i nuläget. För att hinna allt som måste göras. Men det är ju helt omöjligt.

Den här veckan kommer troligtvis också behöva läggas på högen av misslyckande. För i måndags skickade jag min lilla plutt till förskolan snorig, jag vet, hemskt, jag visste att han var snorig, men han hade ingen feber och visade inte på den korta tiden på morgonen något tecken på att han skulle vara sjuk. Så jag skickade iväg honom och hans storebror. Jag hade nämligen en kursintroduktion samtidigt som jag jobbade, jag fick springa fram och tillbaka mellan mina elever och att själv vara elev. För ja, jag måste jobba på sidan av mina studier. Jag har nämligen inte en flod av pengar som flödar, jag lever på studielån och eftersom studielånen bara räcker ett visst antal månader så jobbar jag in sommaren, för att kunna överleva om jag inte skulle hitta någon sysselsättning under sommaren. För att kunna ge mina barn mat på bordet och betala hyra. Så jag läser 100% och jobbar 45%. Det är verkligen inte optimalt, men tyvärr så behöver ekonomin det.

Dessutom så var min man bortrest måndag - tisdag för att han skulle på en kursintroduktion på en annan ort, även han har nu börjat läsa för att bli en lärare. Så vi båda studerar, på distans, på 100%. Vanligtvis delar vi på vabben och ser till att hamna i seminariegrupper som inte är samtidigt så att en av oss kan vara med barnen, eftersom det behövs så pass ofta.

I måndags så var det helt omöjligt, jag satt fast i min kursintroduktion och jag får då samtalet, att min lilla unge har feber och måste gå hem. Såklart vill jag springa till förskolan, ta med honom och storebror och sitta och mysa hela dagen, jag skulle inte vilja något hellre. Men det är inte riktigt så enkelt. Nu hade jag en enorm tur att min far kunde hämta dem och vara barnvakt, en lyx som inte alla har, och även något som jag sällan har då mina föräldrar jobbar heltid och min mans föräldrar på tre timmar bort, vi har alltså väldigt sällan möjlighet att få barnvakt.

Idag var de givetvis hemma igen, eftersom M fortfarande var dålig, men idag hade jag också en föreläsning på två timmar, som jag fick hoppa och därmed missa mycket viktig information men jag hade även en deadline att lämna in diskussionsfrågor inför morgondagens seminarie, deadlinen var klockan 17, och från igår vid lunchtid till idag klockan 17 så hade jag i uppgift att läsa cirka 120 sidor, lyssna på en 30-minuters dokumentär, leta rätt på en kortare skönlitterär text samt hinna skriva diskussionsfrågorna och ladda upp dessa innan klockan 17. Klockan 17 då min man beräknades komma hem igen. Jag fick mellan snortorkningar, tröstningar, blöjbyten, matpauser och liknande, försöka gräva ner näsan i min bok och få lite läsning gjord. För det finns ingen VAB på uni nivå, behöver man vabba så får man endera ha barnet med sig eller så får man göra kompletteringar, kompletteringar som jag verkligen inte har råd med när jag redan ligger efter med något så stort som min B-uppsats.

Jag har känt mig som en värdelös mor idag, för att jag har inte haft tid att sitta i lugn och ro med mina barn, utan jag har behövt stressa hela dagen. För jag försöker bli klar med min utbildning så jag sedan kan få ett fast arbete och sedan ha möjligheten att kunna VABBA.

Jag skickar aldrig iväg mina barn när jag helt klart vet på morgonen att de inte kommer orka en dag på förskolan eller när jag anar ugglor i mossen, och ofta så vaknar M cirka 30 minuter innan lämning, vilket innebär att jag helt enkelt ibland inte hinner uppskatta hur han mår och om han eventuellt kommer bli dålig.

Jag vet att smittor går runt en massa på förskolor och att det antagligen inte blir bättre när M kommer dit med en snorig näsa, men ibland så är en snorig näsa, bara en snorig näsa och om jag skulle ha mina barn hemma varje gång näsan behövde snytas en extra gång, då skulle jag aldrig kunna studera överhuvudtaget. Jag gör mitt bästa och försöker ha dem hemma så mycket jag kan, för jag lider verkligen när mina barn är ifrån mig, jag menar, jag har haft barnvakt till dem båda färre gånger än jag kan räkna på mina fingrar och tår troligtvis, för jag vill verkligen inte vara ifrån dem. Jag gråter de enstaka gångerna N har sovit borta och jag älskar när de kryper upp i min säng på natten, trots att det innebär att jag får mindre sömn den natten.

Mitt jobb är inte viktigare än mina barn och inte heller mina studier, men när VAB inte är ett val, vad tusan ska man göra?

Likes

Comments

Det här var en övning som jag gjorde tidigare i höst med några av mina yngre elever, det är en väldigt enkel övning som man kan försvåra lite, samt utveckla om man känner för det.

Mina elever fick först göra en bakgrund med höstfärger, röd, grön, gul, som jag klickade ut i mitten av en palett, sen tog de en svamp och doppade i alla tre färger på samma gång, man kan med fördel använda lite olika nyanser av färgerna. Sen duttade de med svamparna på ett stort papper, på vissa ställen blandades färgerna och blev brunaktiga och på andra ställen så blev färgerna mer distinkta.

När bakgrunden torkar så kan de börja med sina ugglor, här finns det ju möjlighet att använda alla möjliga färger, mina elever ville använda sig utav kladdkritor, men jag höll mig till färgpennor. Man kan använda akvarell, kladdkritor, pastellkritor, färgpennor, tuschpennor, ja lite allt möjligt!

När ugglan är klar och man har klistrat på ögon, till ögon och näbb så finns ju också möjligheten att klistra på sånna rullande ögon, samt klippa ut och vika en näbb så den får lite 3d effekt. Men vi körde på 2d varianten. Jag hann dock aldrig göra klart min uggla helt. Men iallafall, när den är helt klar så kan man klippa ut den och klistra fast på den torkade bakgrunden. Sen kan man med fördel göra lite löv och klistra på också.

Likes

Comments

Jag känner mig otroligt lyckligt lottad, inte nog med att jag har en fin familj som finns där för mig, utan jag har också fått möjligheten nu under hösten att undervisa, jag har redan arbetat två månader som bildlärare på en kulturskola, där jag har världens bästa kollegor. Det är bara ett vikariat visserligen, men det betyder så himla mycket för mig, att få gå ut och jobba mellan alla långa pass med näsan vid skärmen eller i kurslitteraturen.

Jag känner varje gång jag är på jobbet hur bra det känns, vad glad jag är att jag valt just lärarutbildningen. Jag får träffa fantastiska elever, lektionsplanera och komma ut, framförallt. Att bara sitta inne gör mig inget gott. Jag behöver arbeta med människor.

Men hur funkar det då att arbeta, studera och ha barn då?

Ja, fritiden räcker väl inte till lika bra som den gjorde förr, jag behöver ibland plugga kvällar och helger, jag pluggar nästan varje helg. Jag läser på 100 % och jobbar ungefär 50 %, plus lite andra vikarietimmar här och var. Så det är fullt upp, men det är så värt det.

Jag trivs också fantastiskt bra i min nya lägenhet, så snart renoveringen är helt klar så ska ni få se :) Vill bara göra det så fint som möjligt först.

I framtiden så kommer den här bloggen handla mycket om olika pyssel/bildövningar. Eftersom det är en extremt stor del av mitt liv, som ligger mig varmt om hjärtat. :)

Likes

Comments

​Jag har länge gillat hösten, det är nog min favoritårstid. Det är inte längre galet svettigt varmt, man kan ha mysiga koftor och sjalar, fina mössor på barnen, snygga kängor och mys med filt, film och tända ljus. Det blir mörkare ute, vilket innebär att barnen sover bättre. 

Även om flytten kan bli lite jobbig, så ser jag fram emot att ha mer pengar över i slutet av månaden, vi vill ut på äventyr, köpa fina saker, och en massa annat skoj! 

Nu gick jag precis runt och tände fönsterlamporna, så alla rum är mysigt belysta! Kanske ska ta mig en kopp té också och ta på mig filten!

Hoppas ni alla får en supermysig höst! Den här bilden tog jag på N, förra hösten, hoppas knäppa ännu fler den här hösten!

Likes

Comments

​Min barn är vegetarianer. Till maten dricker de havremjölk och smöret på mackan är mjölkfritt. Det har aldrig varit ett problem, eller en fråga sen vi bytte kost här hemma, de äter det som serveras och N vet att en inte ska äta djur. M har varit vegetarian sen han föddes, så han har aldrig ens smakat kött. Förutom när han tog hundmat nån gång ur skålen. :O (han spottade ut det en sekund senare, tack och lov!)

Mat som de verkligen gillar är när jag gör släta pastasåser. Som den idag, på broccoli, linser och purjolök, som jag ser mixar och tillsätter oatly fraiche och oatly grädde. Torr pasta innehåller nästan aldrig ägg, vilket är toppen och barnen älskar verkligen att plocka med pastan. Ser inte så aptitligt ut, men oj så gott det var!

Likes

Comments

Är det något vi människor har svårt att diskutera så är det ekonomi, det är fult att fråga hur mycket någon tjänar, hur mycket studielån, huslån eller andra lån någon har. Ingen vill veta hur dålig någons ekonomi är, för ingen vill veta att någon annan har det jobbigt. 

Min ekonomi går inte riktigt ihop i nuläget och för att jag ska slippa besöka socialen så har jag istället valt att det är bättre att flytta, och det måste vara ok, det måste få vara ok att ge upp och hitta ett annat sätt. Jag kanske skulle klara mig ekonomiskt precis på kronan genom vintern, men det är inte värt det. Jag vill kunna ha råd att ge barnen det de behöver och inte behöva tänka när jag handlar mat "hmm, behöver jag verkligen det här?".

Jag studerar och jobbar extra, men jag kan inte studera heltid och ha ett heltidsjobb eller ens halvtidsjobb om jag vill vara en bra mamma. Därför får vi lov att flytta. 

Det är svårt att erkänna, men vi har det minst lika bra i en trea, som i ett hus på 6 rum. 

Så om någon känner till en trea till salu/uthyres, kontakta då mig! Eventuellt en tvåa, för då skulle jag kunna göra ett byte. 

Likes

Comments

Jag har länge velat komma igång och träna på något sätt. Jag har alltid haft skeva kroppsideal när det gäller mig själv och det är jobbigt, har aldrig lyckats må bra i min kropp. Därför vill jag träna, plus att jag vill överleva längre när det blir en zombieapokalyps.

Jag och Björn har, tro det eller ej, börjat springa, hittills mest intervaller och korta sträckor, men det känns bra.

Alonso som får följa med tycker att det är helt underbart, han också :)

Likes

Comments

Nu börjar sommarlovet lida mot sitt slut, det har varit helt fantastiskt att få spendera hela sommaren med mina barn, även om ekonomin blivit lidande. Vi har faktiskt inte gjort något speciellt alls i sommar, det måste en faktiskt inte alltid, det är alltid sån jävla press på oss med barn att en måste hitta på en massa saker, åka på resor osv. Men vi prioriterade annorlunda, jag var hemma istället för att jobba, just för att barnen skulle få ett riktigt sommarlov, eftersom M fortfarande bara är strax över året och N bara är 3,5. Kändes som den bästa lösningen. 

Och det har varit fantastiskt. Lata dagar, långa promenader, turer till stranden, besök hos familj, lek i lekparker och mycket mer.

Nu känner jag mig redo för termin två av mina tio terminer, "utvilad" efter en härlig sommar. Och Stockholm Pride var precis vad jag behövde för att toppa en redan bra sommar. Där fick jag en riktig break från livet som mamma, jag är trots allt bara 24 och har haft barn sen jag var 20, jag har tidigare bara varit borta en enda gång från mina barn, en enda gång på 3,5 år. Det var när jag var på introduktionsdagarna för min utbildning i januari, då var jag bort i tre dagar. 

Nu var jag borta i över fyra dygn, det kändes jobbigt tidvis, men jag hade det så trevligt! Träffade nya vänner och festade loss! Har nog dansat bort flera kilon! Och gått upp dem igen på frukostbuffén varje morgon ;) 

Några favoriter från Pride var:
​"Rocky Horror Picture Show: audience participation" - där man fick sjunga, kommentera, kasta saker osv under hela filmen. 
​Paraden - paraden var full av kärlek, skratt, sång och dans. Dock väldigt varmt, glömde att ta med vatten... 
Alla dragqueens - alltså, så himla fab! Vilka shower!! 
Ruby Rose konserten och alla artister som uppträdde på lördagen - Helt fantastiskt, alltså, jag har inga ord. Vi stod längst fram och fick ögonkontakt med den vackra människan, så bra musik! 
Stämningen - aldrig varit på ett sånt vänligt ställe tidigare! Ingen alls var dömande, inte mot mig iallafall, alla var bara allmänt glada! Ingen som knuffades eller något! <3 

Nu är det dags att förbereda sig på en höst som kanske inte blir fullt lika trevlig. Även om jag längtar efter filtmys med tända ljus.

Likes

Comments

Recept:

4 port pasta, linguine eller vanlig spaghetti

2 avocados
2 dl färsk babyspenat
1 dl färsk basilika
2-3 dl pastavatten (direkt från pastakastrullen)
1 matsked pressad citron
salt och peppar (jag hade både vit- och svartpeppar)

Sätt på pastakastrullen och tillaga enligt instruktioner på förpackningen, under tiden det kokar upp, kärna ur och gröp ur två avocados, hacka grovt, för att underlätta för mixern, samma med spenaten och basilikan om man vill det, lägg allt i en mixer/skål, ta några dl vatten från pastakastrullen, ha i citronsaften och salt och peppar och mixa med mixern/stavmixern, när pastan är klar, häll av den och häll sedan såsen över pastan, rör om, klart!

Likes

Comments

Jag brukar älska att äta rester, för mycket mat är god som uppvärmd, men ibland har man ätit ris med samma gryta i flera dagar och då blir det lite tröttsamt, så när grytan var slut och det fortfarande fanns ris kvar så slänge jag ihop en enkel rätt som blev riktigt god.

Hacka en tomat, två vitlöksklyftor och en rödlök, sätt på en stekpanna på spisen, ha i fett och fräs det lite, krydda sen med curry, paprikapulver, chilipulver, svartpeppar och salt och blanda runt, ha sen i löken, låt den bli lite mjuk., ha sen i kidneybönor, en näve hade jag i ungefär, stek det lite och ha i två portioner ris och den hackade tomaten, samt lite färsk bladpersilja. När det hade blandats runt med kryddorna och fått lite stekyta så hade jag på två teskedar ajvar och sen cirka en dl ikaffe, eller imat. När allt har blandats och sugits upp så är det färdigt.

Så himla gott och enkelt, vegansk mat behöver inte vara svår.

Likes

Comments