View tracker

Mitt mysmongo till dotter blev inte hämtad av sin pappa. Hon stod redo i hallen, fullt påklädd med vinteroverall och mössa. Men ingen kom.

18:05 insåg jag att jag måste tänkt fel när jag läste domen från februari 2014. Mmm... mycket riktigt, nyår pågår för oss fram till kl 18 den 4 januari.

Får man må så här gott när man precis "lurat" det bästa man har?

Emanuel, Madicken och jag pratade om hur skönt det var att få ha henne kvar hemma och att det är mycket bättre att vara förberedd på hämtning än att bli överraskad av att en pappa står på trappan. Emanuel förtydligar att det hade kunnat bli tjafs och att vi (jag och pappan) kanske hade skyllt på varandra. Jag frågar då Liten om vi brukar skylla på varandra och den stora damen i den lilla kroppen svarar: Nä du brukar inte det, men pappa brukar skylla på dig.

Kan man inte låta barnen slippa höra sånt?

Vem blir lyckligare av att skylla ifrån sig?

Tänk på det innan ni snackar skit om era barns mamma/pappa/mormor/morfar/farmor/farfar etc!

ÄLSKADE UNGE!!!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

I morse FÖRSTOD Madicken att hennes pappa ska hämta henne ikväll.

Vi har sagt att hon ska åka till pappa på lördag, att det är pappa-vecka men att nyåret är mamma-nyår. Men vad hjälper det när man är 8 år? Fyra dagar hos mamma ÄR för kort tid då.

När jag imorse började svida om till stall-kläder för att åka och släppa ut hästarna till hagarna och återigen pratar med donnan om att pappa kommer ikväll får hon panik. Ren och skär PANIK. Vill inte till pappa idag. Var ju inte så att det blev bättre när jag förklarade att vi KANSKE ses på måndag, i värsta fall om 9 dagar.

Jag frågar om det är jobbigt att inte träffa mamma på så lång tid. Min älskade lilla unge bara nickar mellan djupa snyftningar. Följdfrågan blir naturligtvis: Är det lättare att vara ifrån pappa långa perioder? Svaret förvånar mig: Ja lite.

WOW!!! Äntligen svarar hon i alla fall till viss del för sin egen skull, fortfarande väldigt diplomatiskt, men ändå vågade hon antyda att mamma är enormt viktig. Tänk om pappan kunnat höra och verkligen FÖRSTÅ hur den lilla tänker & känner!!! Som tur är hörde i alla fall Emanuel hela samtalet.

Jag måste lämna Liten en stund till förmån för pållarna. Trodde jag ja... två av 10 hästarna var uppenbarligen inte på humör och tvärvägrade gå in i sin egen hage. Som tur var fanns stallägarinnan hemma och jag kunde efter dryga 30 minuters jagande få hjälp av henne. Vi släppte ut resten av stollarna och jag mockade, fyllde hönät och hackade is.

Väl hemma har Madicken en kompis hemma och leker och målar.

När jag runt kl 3 ska förbereda mig på en långritt med en av de andra stall tjejerna kommer nästa panikattack... MAMMA-FÅR-INTE-LÄMNA-MIG-EN-MINUT-INNAN-PAPPAN-KOMMER-gråten sprutar ut från de små perfekta, blå ögonen. I stallet står troligen min stallkompis och väntar på att jag ska komma och rida.

Mentalt var jag helt inställd på uteritt, fysiskt hade det varit bra med ett par timmar på hästryggen, blodsockret hade troligen sjunkit ner till normal nivå, psykiskt hade JAG behövt den tiden i naturen. Lite egen-tid. Men vem har psyke att bara lämna henne? Hur skulle jag annars ha kunnat göra?

Mitt mamma-💖 brister!

Likes

Comments

View tracker