(OBS! Jag har uppförstorat det för att ni ska få en bättre inlevelse i hur jag kände)

Senaste gången jag svimmade var jag på ett hotell i Turkiet med min mamma och mina släktingar. Jag var 9 år och hade maginfluensa. Jag minns bara hur jag lutade mig över sängbordet för jag kände att jag skulle svimma. Mamma blev orolig och sa "men är du så sjuk älskling" och la mig på sängen.

I torsdags när jag vaknade kände jag av samma sak igen. Jag vaknade illamående och väldigt törstig. Jag gick upp ur sängen och gick mot badrummet när jag kände hur hela huvudet blev varmt och små stjärnor blinkade framför ögonen. Jag visste inte längre var jag var och det kändes som om tyngdkraft inte längre existerade utan mitt huvud flöt runt i ett moln av varma ljusa stjärnor.

Jag lyckades ta mitt upp och ur den sittandes positionen jag var i och tog mig ner för att hitta vatten och något att äta. Efter bara någon minut kände jag det igen, som en varm stråle mot pannan och tinningen och jag började svettas. Jag satte mig ner och min värdmamma frågade mig vad som hände. Jag hade inget svar utan försökte bara ta mig ur den okontrollerbara dimman jag satt i på golvet.

Jag ställde mig upp och hon ledde mig ut till en fåtölj där jag satt i nån timma och åt salta kex och drack 7up.

Jag började må lite bättre, någon timma därpå gick jag upp för att göra i ordning en macka. Med en gång kände jag det igen och jag sträckte mig efter min 7up och drack så mycket jag kunde. Det hjälpte inte mycket så jag satte mig ner på stolen och la huvudet i händerna. Jag minns att jag skämdes över hur jag mådde. Jag ville inte att de skulle tro att jag skämtade eller gjorde upp en scen för uppmärksamhet. Jag minns att jag bad mig själv att skärpa mig och att koncentrera mig på att hålla mig vaken. Plötsligt kändes det som om jag drömde, precis som de konstiga tankarna och de scenarior man kan få precis innan man somnar. Jag minns att det var skönt och avslappnande och inte alls så jobbigt och ansträngande som för någon minut sen.

I nästa sekund hörde jag hur någon skrek, eller i alla fall sa "Emma" en oroligt hög ton. Någon tog tag i min axel och jag öppnade ögonen och kände hur huvudet värkte precis ovanför vänstra ögonbrynet. Jag märkte att jag definitivt inte låg i min säng och drömde. Utan nedanför stolen jag precis hade suttit på. Min värdmamma ringde oroligt sin doktor som hänvisade henne till att ringa 911. När polisen och ambulansmännen kom så satt jag på golvet. Väldigt förvirrad och med otroligt suddig syn. Jag insåg först efteråt att jag tappat glasögonen i fallet och att de hade fått ta rätt mycket stryk.

Efter att de tagit lite tester av blodsocker och puls så åkte jag in till akuten. Jag tyckte själv att det var ganska onödigt, jag menar, jag var ju bara sjuk och jag hade slutat svimma nu.
Doktorn tyckte dessvärre inte samma sak utan han gav mig någon typ av vätskeersättning och dropp genom handen. Efter att ha kollat på nästan 2 säsonger av Grey's Anatomy så var detta ganska fränt.

Jag har tänkt på hur jag mådde egentligen under allt detta kaos. Jag var illamående och yr, såg stjärnor och golvet vaggade. Men inget av det betyder något när man är rädd. Jag fyller 18 om en månad men just då var jag tillbaka på hotellet i Turkiet. Bara att denna gången var inte mamma där.

"Ja visst gör det ont när knoppar brister, ont för det som växer och det som stänger."
-
Karin Boye

  • Emma
  • 428 readers

Likes

Comments

Hej och hå, bloggande på denna bloggen har inte varit på min sida riktigt, men allt är bara bra! Har ju lyckats att timea så det blev exakt en månad senare, ops..! Bloggar ju som sagt på min andra blogg också, så uppdaterar här mest när vi gör gemensamma inlägg. Men jag ska försöka blogga mer och mer här, men troligen inte om jag ska vara ärlig. Jag kommer närmare min familj för var dag, ganska upptagna med mycket gymnastik men vi får ihop våra liv ändå. Så en jul utan gymnastik var ganska skönt!

Min jul började redan den 24:e (vilket kändes bra för svenska jag), så vi alla sov ut, jag vaknade ganska tidigt som vanligt, då det är något med mig och att vakna upp tidigt i USA. Men denna gången gjorde det ingenting för fick pratat med min familj hemma, och prata med alla som firade jul hemma i vårt hus. Senare efter lunch kilade vi ner till San Jose, där min värdmammas släkt bor. Så runt 19 hade vi middag med den närmaste familjen, vilket är min värdmormors systrar samt deras barn. Maten bestod utav filippinsk mat samt någon liknande julskinka men mycket sötare eftersom den var glaserad med honung. När maten var uppäten, iallafall utav barnen då var det direkt på paketen. Föräldrarna delade upp julklapparna i högar, en hög för varje barn. Sedan öppnades de bara, i full fart. När det inte fanns några mer paket att öppna för barnen var det föräldrarnas tur. När vi alla var klara med de flesta julklapparna hade vi “wrapping paper war”, där vi kastade omslagningspapper på varandra. Riktigt kul faktiskt.

När vi var klara med de närmare familjen kilade vi vidare till min värdmammas kusiners hus, kanske sysslingar, vet faktiskt inte. Eftersom i Filippinerna kallar de kusiner, sysslingar, pysslingar och så vidare kusiner. Iallafall, vi åkte dit runt 23, och där var det samma visa igen. Mat -> paket -> åka hem, i princip. Vi kom dit, vi fick mat, paketen delades ut till alla barn. Barnen fick öppna sina julklappar vilket inte var en, utan mängder!! Kolla bilder under här bara, och huset vi var i är inte heller jättestort, så pakten tog upp halva vardagsrummet.. Vi kilade hem vid 2 på natten, och jag och mina värdsystrar var helt döda.

Den 25:e, den riktiga juldagen här, var ganska lugn. Vi åkte tillbaka hem till Clovis på morgonen, öppnade våra paket och bara umgicks i familjen. Senare under eftermiddagen så kom min värdmammas syster och hennes familj. Vi åt middag, med en den hetliga kalkonen samt rester från gårdagen, spelade även spel men sen var det pretty much it.

Likes

Comments

Nu har vi startat vår andra termin. Det känns så konstigt att ha jullov, gå tre veckor och sen börja andra terminen?

Jag har i alla fall andra ämnen nu också. Det var roligt eftersom jag valde de ämnena i augusti och hade totalt glömt av vad jag valde! Men såhär ser mitt schema ut nu i alla fall;

1st hour - English
Breakfast break
2nd hour - Marriage and Family ( handlar om relationer och vi ska bland annat planera ett bröllop)
3rd hour - Concert choir
4th hour - Band (spelar elgitarr!!)
5th hour - 20th century American history
Lunch
6th hour - Small animal veterinary science (vad man ska göra om sitt djur är sjukt och vad för behandlingar som finns och om små djurs anatomi)
7th hour - Study hall
8th hour - Personal finance (hur man sätter upp en budget, skriver checkar,banker, lån etc)

Jag är otroligt taggad på denna terminen! Jag är väldigt nöjd med ämnena jag valde. Jag har också min första manliga lärare, eller magister kanske det heter men då känns det som om jag är från 1920. Väldigt spännande! Jag skulle inte säga att skolan har en majoritet av kvinnliga lärare, det har bara blivit så att jag haft flest av dom.

Om 60 dagar åker vi till Florida, vill inte räkna ner egentligen för det innebär att jag bara har knappt två månader kvar efter det. Tänk att jag redan varit här i fem månader, det är läskigt hur fort tiden går.

När jag är inne på det spåret så kan jag lika gärna säga att jag fått datumet då jag åker hem nu. Såhär ser sista veckan ut;

24 Maj - Mamma, Pappa och Janne kommer hit
26 Maj - Graduation
27 Maj - Graduation party med Sam
28 Maj - vi åker ifrån Brillion för att besöka Chicago i några dagar. Mamma och Janne reser vidare.
31 Maj - Åker hem
1 Juni - Räknar med att landa på natten/morgonen

Jag vill inte tänka på detta egentligen. Jag är så kluven om hur jag känner för det. Jag längtar efter mina nära och kära men samtidigt vill jag inte lämna min familj här..
Det är som tur är ett tag kvar dock, och mycket kvar att uppleva!!

  • Emma
  • 566 readers

Likes

Comments

Jag är så sjukt stolt över mig själv. Jag är så extremt nöjd över det jag åstadkommit och under bara en dag har jag växt så extremt mycket.

I helgen tävlade jag med min klass "Debate" (debatt). Grenarna jag valde att tävla i var DI samt Impromptu (definitionerna av vad detta är finns längre ner). Natten innan turneringen kunde inte jag sova. Jag spenderade min kväll med att tänka ut anledningar till att inte gå. Jag funderade på om jag kanske skulle låtsas spy och säga att jag är sjuk eller om jag bara skulle strunta i det. Trots detta tog jag mig själv i kragen och struntade i mina rädslor och bara gick. De flesta vet nog att jag inte har några speciella svårigheter med att prata inför folk. Jag älskar att stå i rampljuset och tar gärna chansen att prata om jag kan. Detta var för ändå extremt hemskt för mig. Jag gick på en turnering förra terminen när jag faktiskt den gången var sjuk. Extrem nervositet blandat med hur sjuk jag var samt ett nytt material jag inte ännu hade lärt mig (+ den uppenbara anledningen: det var första gången) resterade i att jag svimmade. Detta gjorde att dagarna innan helgens turnering var allt annat än bra. Jag ville verkligen inte gå. Jag kände mig ännu mer oförberedd då jag blev halvt tvingad att gå tre dagar innan.

Trots allt detta gick jag och trots allt detta framträdde jag min DI bättre än jag någonsin trodde att jag kunde göra. Jag vann självklart inget och kom inte ens nära då de jag möter är proffs som tävlat nästan varje helg i fyra år men ändå. Jag tävlade inte mot de andra utan tävlade endast mot mig själv och min presentation var en självklar vinst.

Djupare förklaringar :
Debate tournaments
Jag tävlade inte i själva grenen "Debate." Debate tournaments (eller debatturneringar med mer korrekt svenska) är mer komplicerade än vad de låter. "Debate tournaments" är det generella namnet för dessa tävlingar jag går på. Det inkluderar inte bara Debate utan också poetry, DX, Hx, DI, HI, duet, pose, impromptu, congress, oratory och massa andra "grenar". Olika skolor eller föreningar anhåller dessa tävlingar och de som vill tävla skriver in sig för att delta. Turneringen jag var på i helgen var i Hereford där ungefär 8 andra skolor var med och deltog, detta är en hyfsat liten turnering i förhållande till andra.

Jag tävlade i DI och Impromtu
DI:
presenting a cutting from a book, most commonly a piece about war, death, sadness, or disease in a competition setting. In a typical round of DI, five to seven performers will each perform a "cutting". Some performers select monologues, others may adopt the roles of many different characters, changing their tone, manner, and the position of their body to indicate a change in character.
After all of the competitors have performed, the judge (or judges) in the round will rank them from best to worst, and assign each of them a score. Contestants who score well will "break" out of preliminary rounds and continue to advance through octo/quarter/semi/final rounds if they continue to score well. Meningen är oftast att få fram ett meddelande genom en dramatisk föreställning

Min DI:

Min DI tog jag från boken "Get well soon" som handlar om en tjej som hamnade på psykiatrin. Själva meningen med min DI var att visa att depression inte behöver vara deprimerande. Genom mitt framträdande normalisera hela situationen samt visa hur mycket hjälp man kan få om man bara släpper tyglarna och accepterar hjälpen.

Impromptu:
An impromptu speech is a speech that you have to make when you haven't prepared.

Likes

Comments

Det var ett tag sen nu, mycket har hänt och knappt någon tid har funnits för att blogga.
Idag har vi haft en så kallad "Snowday". Det är en dag då skolan är stängd pga vintervädret. Eftersom Jag bor i Wisconsin så har vi ofta riktiga snödagar med is på vägarna. Det var därför de inte ville att vi skulle ta oss till skolan idag, för att vägarna var så hala.

Eftersom man får ta körkort när man är 16 här så kör nästan alla Sophomores, Juniors och Seniors och det innebär ju en stor risk för olyckor.

Jag har ställt in så jag får sms när något sånt här händer. Så igår kväll var det en 2 hour delay först, alltså skulle vi börja kl 10. Men sen imorse när jag vaknade så såg jag att hela dagen var canceled.

Jag blev ju förstås överlycklig och sov en timma till. Sen när jag vaknade vid 8.30 gick jag ner och gjorde i ordning frukost. Jag har försökt ta kontroll över mitt trötta jag nu och ska börja äta nyttigare. Kosten här är inte den bästa och med all träning varje dag så blir jag väldigt lätt trött. Jag köpte då avokado och osaltade cashewnötter.

Jag gick sedan upp igen och satte mig och kolla på min nya favvoserie, Grey's Anatomy.

Någon timma efteråt åkte jag till Sam för att göra donuts och plugga inför finals imorgon. Donuts har alltid fått mig att må dåligt sen en händelse på Liseberg 8 år sen.. men dessa var helt otroliga, godaste jag ätit på länge!!

  • Emma
  • 674 readers

Likes

Comments

Man tror man är förberedd på allt. Man tror man är beredd på hemlängtan och alla andra problem man kan få. Vet ni vad? Det är man inte

Att åka hit är det bästa valet jag någonsin gjort men fyfan vilka jobbiga kvällar man kan ha. Man tror man är beredd och vet hur man ska tackla alla situationer. Jag trodde jag var beredd men nu ligger jag här i mina egna tårar och är inte beredd. Inte alls. Jag har det så sjukt bra här, bättre än vad jag egentligen trodde jag skulle ha det. Även om min familj är så sjukt underbar så är det inte min mamma som jag träffar på morgonen. Även om mina vänner är så sjukt fina så är det inte samma vänner som finns på andra sidan jorden. Även om jag kallar huset jag bor i för hem så är det inte hem. Allt detta är temporärt och även om folk förstår så kommer de aldrig göra det. Det är de som är det jobbiga, att veta att allt detta är temporärt och att veta att jag inte får åka hem. Även om jag hade fått åka hem under denna tiden hade jag nog inte tagit chansen. Jag hade förmodligen stannat i staterna ändå men när Explorius berättar för mig att jag inte får åka hem känner jag mig nästan instängd. Jag förklarade för mig själv att jag skulle släppa Sverige men det har jag inte på något sätt gjort. Det är så svårt att släppa sitt hem för tio månader, speciellt när man har sociala medier runt sig konstant. Ibland känner man sig fast någonstans "mitt i mellan". Jag är inte i Sverige och jag är inte heller helt här. Igår var verkligen en helvetes natt och det enda som cirkulerade i mitt huvud var tanken att jag ville hem. Jag kände mig klar med livet här i USA och ville bara tillbaka. Bort från allt och bara komma tillbaka till tryggheten, kramarna och den svenska vardagen. Idag är livet bra igen och jag är själv förvånad över gårdagens känslor. Jag har det så extremt otroligt bra här men denna resan tär på mig mer än jag trodde den skulle göra. Jag var inte beredd och jag är inte beredd. Det är svårt att bo på ett ställe där ingen delar mina svenska tankar. Det är svårt för mig, med mina svenska värderingar, att omringas av kristna fundamentalister som tycker att homosexuella handlingar är synder. Alla här är otroligt fina människor och jag är så glad och otroligt tacksam för alla i min omgivning. Det är bara svårt att vara ensam.

Likes

Comments

Min nyår har varit helt obeskrivligt bra! Tror ärligt talat att denna nyårsafton toppar listan. Hade en sjukt grym kväll full med glädje och dans.

Jag, min värdmamma Lisa och mina tre värdsystrar Grace, Lauren och Emily flög ner till Pennsylvania för kusinen Jacobs bröllop. Jag hade träffat Jacob och Christy förut och tyckte om dem extremt mycket så hela familjen, även jag, var otroligt taggade. Värdpappa Steve stannade hemma för att ta hand om hundarna i Amarillo (min hypotes var att han såg en chans till semester från 5 tjejer och tog den). Vi landade i Baltimore, hyrde en bil och bilade ner till Bedford för "the rehearsal dinner". Bedford är världens finaste och mysigaste stad (eller mer by) som består av 2000 invånare. Omringade av berg, träd och antika, gamla hus.

31 december
Hela stora familjen åt en sån otroligt god lunch på "Omni Hotel and Resort", ett hotell där bland annat USAs 15 president, James Buchanan, spenderade 40 somrar då det var "de vita sommarhuset" (The Summer White House).

17.30 började bröllopet i stadens/byns otroligt vackra kyrka. Allt var underbart,

"
I Jacob, take you, Christy, to be my lawfully wedded wife, to have and to hold, from this day forward, for better, for worse, for richer, for poorer, in sickness and in health, until death do us part."

En rolig och speciell sak de gjorde under bröllopet var att de hade 4 skedar med olika smaker som representerade de olika stadierna i ett förhållande. "Take this bitter vinegar to remind you that a relationship is not only always sweet but also sometimes bitter." (ingen direkt citat från bröllopet utan något liknande)

Vinegar - bitter
Honey - sweetness
Salt - the saltiness in life (sorrow etc)
Cayenne pepper - the hotness and passion

Efter bröllopet tog vi en amerikansk skolbuss till receptionen där festen var. De hade planerat allting otroligt bra och festen var placerad i en gammal lada och allting såg ut som en direkt scen från en romantisk film.

Jag är otroligt glad och tacksam för den bästa möjliga starten på 2017. Festade och hade sjukt kul med skratt, mat och dans. I denna minut sitter jag tillsammans med Grace och Lisa återigen i hyrbilen men denna gången till Washington DC. Jag får spendera första dagen av detta grymma året på det absolut bästa sättet.

Nyår är inte på alls samma sätt en stor dag i USA som det är i Sverige. De flesta av mina kompisar stannade hemma med sin familj eller satt i en bil med nån kompis och gjorde något de planerade samma dag. Inte för att det är något fel med det på något sätt!! Jag är bara van vid det svenska otroligt överhypade sättet och är därför otroligt lycklig att jag fick denna chansen att spendera nyår på detta sättet!

Hoppas du får en fortsatt bra start på 2017! Vi ses om 5 månader! Kramar från mig i Pennsylvania <33

Likes

Comments

Älskade medmänniskor som dyker upp här på våran blogg lite då och då: tack för att ni bryr er om våra resor och förlåt för hur extremt dåliga vi är på att uppdatera er om våra liv! Jag vill ge ett löfte till er att vi ska bättra oss men tror ärligt talat att det inte kommer hända så ska inte ge er falska förhoppningar.


Julen 2016 var väl annorlunda men inte en av de stora wow upplevelserna här. Vi hade småplaner men ingenting stort som kan slå en riktig svensk jul för mig. Den 23 vaknade jag och ba jaha, imorgon är det väl jul. Försökte intala mig själv att jag faktiskt hade den extrema julkänslan men sanningen är att det är väldigt svårt att ha en julkänslan utan snö. Kämpade på att intala mig själv att det ändå är jul! Jag älskar julen så extremt mycket (något jag ärvt av min kära mamma) så bara faktumet att det var jul gjorde mig lycklig! En natt några dagar innan jul kunde jag verkligen inte sova. Jag låg där i min säng och tänkte att jag har två val
1.stirra upp i mitt tak.
2.göra något vettigt med mitt liv
Taket tröttnade jag på så jag bestämde mig för att gå ner och baka. Klockan 3 på natten. Det var sjukt kul att göra maränger mitt i natten, och deras förvånade ansikten när de vakande var obeskrivliga, ni måste prova!! Min familj fick nybakta kanelbullar, muffins samt maränger. Jag måste göra er besvikna och erkänna att jag har ingen idé vilken dag detta var så kan inte berätta om resterande dagen. Hoppas att det var den 22 så min tidslinje kan fortsätta på ett bra sätt.
Dagen efter min hypotetiska datum bakade jag och min familj de resterande sakerna vi noggrant hade planerat (mest vi barn (eller mest jag och Lauren, (slutade nog med mest jag))).

24 December:
Vi firade en av de viktigaste dagarna i mitt svenska liv med nachos och burritos. Fatta vilken underbar tradition?? Min andra vän åt McDonalds som deras julmiddag och det var deras planer för den dagen. Förutom upplevelsen att inte äta Jansons frestelse på julafton var det inget mer märkvärdigt med den dagen. Vi hade bjudit hem några vänner och familj och hade en allmänt mysig, stressfri kväll.

25 december:
Vaknade 9, sprang ner tillsammans med mina värdsystrar till våra strumpor som prydligt var hängda över öppna spisen och påbörjade den amerikanska traditionen. Frukosten blev fördröjd och vi gick direkt till alla julklappar som väntade på oss under granen. Efter drygt en timmes julklappsöppning bestämde vi oss för att ta en paus och åt frukost för att sedan fortsätta. Dagen avslutades med en stor julmiddag med familj och vänner som liknande maten vi åt på thanksgiving fast med någon variation på efterrätten.

Min jul var inte något speciellt men den var ändå helt perfekt. Fick spendera tid med min sjukt underbara värdfamilj och det var allt jag ville ändå! Har verkligen inget att klaga på, förutom att jag inte åt lussekatter. De tänker jag faktiskt klaga på. Hur var eran jul?

Kramar från Texas

Likes

Comments

Jag vet inte ens var jag ska börja. Denna julen har varit något extra, minst sagt.
Jag låg i soffan och kollade på tv den 23e och kunde inte tänka på något annat än att det var julafton dagen efter, och vi hade knappt några planer. Ingenting på julafton? Det fick mig att må dåligt och jag började längta hem. Jag saknade mina närmaste och traditionerna vi alltid haft. Det kändes så fel att det inte skulle hända i år?

Jag vände mig till Julia och Maja men de kände inte alls samma som mig, jag kände mig ganska ensam vid det laget. Sen skrev en annan utbytesstudent en viktig sak som ändrade mitt sätt att se på det totalt. Hon sa att detta kommer troligtvis bara hända en gång i vårt liv. Det kommer fler julaftnar. Men det kommer inte fler utbytesår, och inga fler julaftnar som denna. Så vi borde verkligen bara fokusera på att uppleva detta nu. Det gjorde allting så mycket bättre!

Så den 24e (Christmas Eve) kom Sam hem till mig och vi bakade lussebullar, mums! Sen åkte vi till kyrkan och sedan till min värdsysters familj för lite mys bara. Sen var jag bjuden hem till min vän Ariel. Hos henne var det som julafton! Köttbullar, skinka, julgodis och paketöppning. Till och med jag fick ett paket! Mac'n cheese!

25e december är ju amerikanarnas julafton, eller de kallar dagen för "Christmas Day". Vi var här hemma och det lagades mycket mat! På menyn stod potatismos,gryta med broccoli, ost och morötter, skinka, hembakt bröd och en annan gryta som jag inte minns vad som var i. Sen fick vi glasstårta,saffransbullar och jello-pudding med jordgubbar och banan. Definitivt annorlunda än vad vi äter i Sverige, men det var jättegott!!
Vi spenderade dagen med min värdmamma och pappa, deras 3 barn med respektive och deras barn. Vi var 16 stycken sammanlagt.

Den 26e fortsatte familje-event med "tree hoping". Från 13-18 åkte vi runt till de tre barnen och deras familjer där vi kollade på julklappar, åt mat och spelade spel. En tradition jag tycker vi definitivt borde ta efter mer i Sverige!

Idag, 27e december, har jag lekt Secret Santa med mina vänner. Vi har köpt paket till varandra i hemlighet och vi gjorde det till en frukost och paketöppning, det var så mysigt! Personen som hade mig i leken var inte där så jag fick inte mitt paket idag men det gick ju såklart bra ändå!!

Det har varit en riktigt bra jul. Mycket bättre än vad jag trodde. Den var definitivt annorlunda, men bara på ett positivt sätt.

Så det hände absolut inte ingenting, som jag trodde den 23e när jag låg i soffan. Allt hände, och jag vet att jag kommer sakna det när jag sitter och äter rödbetssallad nästa år.

Likes

Comments

Sandie Hawkins - tjejen frågar killen.
Några veckor sen hade vi en vinterdans där tjejen agerade "killen" för en kväll (traditionellt vis). Jag frågade Alex om han ville gå med mig samt betalade hans middag innan dansen! Vi hade hur kul som helst och jag fick random komplimanger från alla möjliga personer på restaurangen när vi åt innan dansen!

Likes

Comments