Header
View tracker

Jahaja, då sitter jag här igen. Två gånger på en och samma vecka.

Just nu känner jag mig lite utom kontroll. Jag brukar ha stenkoll på allt som har med Leo att göra. Men idag så tog heracillinet slut. Tack och lov hade vi till morgonen, men efter lunch hade vi inte till. Så vi fick åka till apoteket imorse och hämta ny. Inte alls roligt nu när Leo går. För där fanns så mycket att riva ner. haha! Det tyckte han var så himla roligt. Men nu har vi ny och denna gången har jag skrivit upp i min kära kalender när det är dags att hämta ny. Det gör jag alltid annars, men av någon anledning glömde jag det nu och därför blev det som det blev. Jag vore ingenting utan min kalender. Den räddar min vardag.

Annars är Leo bättre från förkylningen. Men inatt har han sovit lite oroligt. Han brukar alltid sova som en stock, men inatt har han vaknat några gånger. Men han måste ju få ha dem nätterna också.

Igår var Jack med morfar på badhuset. Och på morgonen när han insåg att det var dags för badhuset så blev han så len i rösten och var så himla lycklig. Han tycker om att mysa med morfar själv. Han blev inte lika glad när morfar lämna tillbaka honom hemma. Som han sa för någon dag sedan när han vägrade åka hem från mormor och morfar så frågade jag honom "Varför vill du inte vara hemma?" Då sa han utan att tveka en sekund "Vi har så fula väggar, ful diskmaskin, fult kylskåp. Mormor och morfar har mycket finare. OCH när JAG ska bygga nytt hus så tänker inte jag ha så fula väggar, jag tänker ha likadana som mormor och morfar." Ja, vad svarar man på de? Det enda Jack pratar om så är det när han ska bygga ett hus. Han vet exakt vad han vill. Hela hans rum ska vara en stoooor koja! :D


Sen vill jag även hylla min fina sambo. Han skrivs det inte om så mycket här. Men han är helt underbar och jag älskar honom bara mer och mer för var dag som går. Jag älskar när han kommer hem efter jobbet och barnen blir så glada och springer till dörren. Igår ville Leo visa allihopa så snabbt han kan gå nu och hur duktig han är på att vända om. Så han visade Joakim det. Men visst värmer det i hjärtat när barnen blir så glad? Det finns inget bättre. Han är så bra på alla sätt och vis. Honom kommer jag aldrig att släppa taget om! Det bästa av allt är att jag litar på honom till 1000 %. Skulle aldrig tvivla på honom. Men nu får det räcka. :D

Kram J.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Det var ett tag sedan jag skrev någonting vettig här har jag märkt. Men idag tänkte jag göra ett försök. Vi älskar vädret. Plusgrader och varken regn eller snö. Helt perfekt! Då kan man gräva och vara ute, utan en klumpig overall.

I måndags åkte vi ut till mina kära svärföräldrar. Jack älskar att vara där. Farfar och han startade en brasa, det var så roligt tyckte han. Det pratade han mycket om på kvällen sen.

För övrigt är barnen förkylda, änsålänge har vi klarat oss och hoppas det förblir så! Sist jag var sjuk fick jag nära döden upplevelse och det vill jag inte vara med om igen. Det var hemskt.

Men nu är vi tillbaka på gamla banor, fullt ös medvetslös! Mina barn är likadana som mig. Det ska hända saker hela tiden.. Hääärligt! :D Men när klockan börja närma sig 18.00 på kvällen så tar mina krafter slut, men inte barnens. Tyvärr :D haha

Bakat saffransbullar för någon dag sedan, det tyckte dem var roligt! :) När man bakar med mina barn så får man ta ett djupt andetag. Jag vill ju göra bullarna på mitt sätt. Men Jack tycker det är helt okej att skära av en bit och knöla ihop den, sen är den klar. :D Men ja, smaken är den samma, men man äter väl med ögat också?

Jack är precis som han alltid är, överallt och ingenstans. Nu är han på förskolan, så jag har hunnit baka brownies med snickers och förberett maten. Leo sover och efter förskolan ska vi åka till morfar som är ledig. Dem gräver ju fiber där och ska fixa lekparken. Så himlen riket finns just nu i Backabo.

På lördag fyller finaste svärmor 60 år. Det ska firas! Och jag längtar så. Vi har inte lämnat bort Leo än. Han är 14 månader. Så inte sovmorgon på 14 månader. Så det är rättså efterlängtat. Och Jack har vi typ bara lämnat bort 4 gånger. Så vi är väl inte jätte vana med att lämna bort våra barn. Vi vill ju ha dem hemma... Men nu så ska båda busfröna få leka med mormor och morfar. Det är väldigt välbehövligt just nu faktiskt.

Mina busfrön, som jag älskar er. Även om jag får gråa hår av er.

Nähä. Nu kallar plikten. Hejdå!

Likes

Comments

View tracker

Nu har väl jag gått igenom det jag ska för denna hösten. Jag har legat i 39.5 graders feber sen i fredags. Hemskt, fruktansvärt och så jävla jobbigt. Helt utslagen har jag varit. Jag har inte gjort annat än att sovit. Jag säger att det var tur att Joakim var ledig, för annars hade han fått varit hemma från jobbet så pass dålig har jag varit. Och jag har aldrig varit så dåligt så jag inte har kunnat ta hand om mina barn. Men denna gången hade jag verkligen inte de. Och jag har inte gjort det heller. Jag har sovit och sovit. Minns typ ingenting från denna helgen. Men jag överlevde iaf (knappt). Men jag blev faktiskt lite orolig om det var igår tror jag. Då jag tagit alvedon hela dagen, men ändå bara steg och steg min feber. Jagblir så himla känslig när jag har feber. Joakim och Jack åkte till svärföräldrarna för att äta, var borta i max en timme. Jag grät under hela den timmen. Jag vet inte varför, men dem hann knappt lämna huset förens jag började gråta. Jag kände mig på något konstigt vis ensam och tyckte väl synd om mig själv, Men det är hemskt att ha en sådan känsla.

Idag vaknade jag och mådde precis som jag hade hoppats på. Precis som vanligt! Så himla skönt att vakna och febern var borta och vi skulle ju ha kalas för Joakim och Tommy. Så jag började redan på morgonen med att förbereda maten och sen sprang tiden iväg.. Våra kära grannar fixade vårt platstak till vår vedbod efter en liten olycka i somras och kom med vin som förlåt. Ja, dem är så underbara! Så onödigt, men så underbart. Så glad att ha dem som våra grannar.

Och Leo har börjat gå nu. Så nu kan vi säga att han kan gå. Nu kan han gå jättte långt, så nu räknar vi att han kan gå. Så himla skönt. Imorgon har vi uppdrag att köpa overall x2 och en vinterjacka. Så ja, jag tror att det är de vi får göra imorgon.

Leo är väldigt frälst i vår katt. Här är Siri väldigt nära, men så långt bort.

Just nu känns det som att Leo har kommit ikapp med en hel del. Han kan äntligen gå. Han kan äta bitar. Han kan säga "Hej, Där och Tack" Sen är han jätte duktig på att uttrycka sig med olika skrik och läten. Så han är väldigt lätt att förstå. Och han är så duktig för när han har ätit klart så lägger han i sina skedar i skålen och tar skålen och ger till mig. Det betyder "Nu vill jag inte ha mera". så han är så himla duktig.

Jack är så himla stor och så himla duktig på det mesta. Att en pojke på förskolan är dum mot honom så kan han ändå säga "Hen är snäll mot mig". Det visar bara hur stort hjärta denna ungen har. Han är inte den som går och är arg eller vill ge igen. Utan han backar och säger stopp, det är inte okej, Även om hen varit jätte dum, så säger han bara "Jag gjorde ingenting dum mot honom" Nä, det gjorde han inte. Men att gå till förskolan dagen efter och sen säga "Hen var snäll mot mig idag". Det visar att han kan ändå förlåta och glömma. Vilket är viktigt. Det är väl mer vi vuxna som har svårt för de. Eftersom det inte var första gången så blir man ännu mera arg. Men man står lite maktlös när det gäller de. Man blir ju ledsen. Men samtidigt får man se de som att hen är mindre och vet kanske inte bättre. Jag ska inte säga att Jack är guds snällaste barn. Verkligen inte. Han kan vara retfull. Men där går hans gräns. Han skulle aldrig skada någon med vilja. Så mycket känner jag honom. Hur mycket han än skulle vilja, så skulle han inte göra det med vilja.


Nu har jag skrivit mycket om väldigt lite intressant. Men jag är glad att vara på fötterna igen. För det har jag inte varit sen i fredags. När det var en timme tills Joakim skulle sluta ifredags så kände jag, snart går jag under. Jag grät och grät. Som tur slutade Joakim tidigare och räddade mig. Tack för att jag har fått sovit bort min feber. Med massor av feberdrömmar som var så verkliga. Kram J.

  • 384 readers

Likes

Comments

Ja, har kommit hem för ett bra tag sedan. Vi hade en helt underbar semester. Fint väder, mat och massa bus med barnen.

Jack älskade stranden. Där kunde man gräva och vad är bättre än att gräva? Så detta inlägget blir mest en bildbomb. Det har hänt mycket, väldigt mycket sedan sist.

Det har varit endel tråkigheter runt omkring oss. Speciellt min älskade pappa. vi har legat sjuka. Leo har haft ögoninflammation och krupphosta. Så vi har varit en runda på sjukhuset ocbytt hans antibiotika. Joakim ligger fortfarande sjuk. Så ja, det har varit mycket. Men alla är på fötterna igen, utom Joakim. Han ska ju allid sticka ut lite ;) Men det är faktiskt synd om honom, för han mår inte så bra.

​Vi har världens finaste killar ! Ni är helt underbara! 

Nu har jag en katt som springer här och vill leka. Är det inte barnen så är det katten.. :D haha! Kram J.

Likes

Comments

Då har vi nu satt oss i bilen på väg mot Malmö, där har vi vårt första stopp hos Joakims syster. Där får barnen leka av sig i några timmar 😊 sen så drar vi vidare till flygplatsen och mot Mallis!
Kan ju säga att Jack vaknade full av energi och ville åka nununu! Efter lååång väntan (tyckte Jack) så har vi nu åkt. Farmor kom precis i rättan tid. Vi alla stod i hallen, klara att åka
😊 hon är underbar som bryr sig så mycket!

Men nu ska vi ha en underbar vecka med min älskade mamma, pappa som är bäst och bjuder oss allihopa ❤️ och min underbara bror, Carro, Nils och ville! Ska bli så skönt att bara sola, bada, dricka drinkar och ha det allmänt skönt! Slippa att tänka på att torka i köket, ytdesinfektera köket, gå ut med sopor och laga mat. Det jag tycker ska bli skönast att slippa är köket. För där växer det så mycket bakterier vilket gör att jag städar där hela tiden och jag är så trött på de. Så ja, nu ska vi till solen och värmen!
Vi hörs väl när vi kommer hem! Kram J.

  • 703 readers

Likes

Comments

Killen som gör en galen. Men idag undrar jag om det är något annat som spökar hos honom. Kanske tänder som kommer. För såhär skrikig och gnällig är inte Leo. Men visst, man får ta ett djupt eller tio och försöka göra honom glad. Sen vill han ha ALLT och pekar och där där.. Och när han inte får som han vill skulle man kunna tro att hela världen håller på att gå under. Som idag när vi satt och åt, så pekade han och sa där.. Så jag ger honom de han pekade på, men det var fel. Så han fortsatte och jag hade gett honom allt på bordet men ingenting var rätt. Då blev han så förbannat och pekade och skrek "DÄÄÄR!!!" och tog sin tallrik och kastade.. Ja, ett år och ett sju helvetes humör. Men sen gav jag honom en bit av hushållspappret och då sken han upp som en sol och torkade sina händer och mun. Ja, alltså hur skulle jag kunna förstå att han ville torka sig? Ja, herregud.. Och i eftermiddags så ville han bara vara i famnen, men det orkar jag inte gå runt och bära på hela tiden. Så jag tog Leo i vagnen och Jack cyklade. Så gick vi en runda. Jack fick träna sig på att cykla där det inte är trottoar eller cykelbana. Och det var lärorikt för honom faktiskt. När vi kom hem så sa Jack "Åh, vad skönt det var med en liten tur på cykeln nu på eftermiddagen".. Ja, att man inte dör av hans uttryck hela tiden.


Leo är väldigt bekväm av sig och vill helst att någon ska köra honom i skottkärra eller gåvagn, så klart gör starka storebror det !

Efter förskolan så fastnade vi här! Det är dem små sakerna som gör Jack glad. Det behövs inte mycket och då är det extra roligt att stanna och kolla när dem jobbar.. För han tycker det är så spännande.

​Nu laddar vi! Snart drar vi till Mallis :) Längtar så himla mycket !! 

Snart ska jag gå och lägga mig. Min tand värker lite. Eller tanden bredvid, för igår drog jag ut en visdomstand. Och inatt vaknade nog Leo 15 gånger. Och eftersom han inte använder napp, så kan man inte precis trycka in tummen i munnen på honom. Så ja, det är jobbigt så sätt när han inte har napp. 

Kram J.

  • 744 readers

Likes

Comments

Jag har helt glömt bort hur det är att ha en ett åring som gärna vill prata och uttrycka sig på bästa sätt, men har inte talet där än. Jack var exakt likadan. Han skrek och pekade tills man fattar vad han menar. Leo, likadan. Jag, lika jobbigt då som nu. Sen kan man ju lägga till att Leo är 1000 gånger envisare än Jack, och då var Jack envis. Så ja, ni kan ju tänka er hur vi har det hela dagarna. Leo pekar och skriker, jag försöker med allt. Häromdagen så skrek han och pekade så mycket på dem frusna nuggetsen så till slut orkade jag inte mer. För hans tårar sprutade, han hoppade på rumpan, pekade och gallskrek efter dem frusna nuggetsen. Så tillslut gav jag honom en och det var som att trycka på en knapp. Han tystnade direkt. Men då tänkte jag, nej nu ska jag inte ge med mig. Han får ingen nuggets. Men tillslut pallar man inte. Så han fick sin vilja igenom. Men sen handlar mycket om att han vill visa att man förstår honom. Han kan sitta i sitt rum och ropa till mig i köket "EEH!" och så svarar man "Hej Leo" så blir han tyst. Då ville han bara säga hej på sitt egna språk. Men det är ju positivt det också. Att han verkligen vill uttrycka sig och visa vad han vill. Och det gör han, med råge.

Sen blir det ju inte bättre när Jack uppmuntrar Leo till bus. När Leo gör något som han inte får så tittar Jack på honom och ler och säger "fortsätt Leo, jaaa... Det går bra Leo".. Det är då man inser att ja, detta är bara början. Dem kommer troligtvis allting vara en allians mot mig. Det är väl så det är med syskon. Det är ju roligt när Leo får skäll. Och denna lilla unge, han är så himla smart. Ja, båda är fruktansvärt smarta faktiskt.

​Ibland känns det som att dem två busungarna kommer att vara min undergång. Men när dem somnat på kvällen så tänker man att det har inte varit så himla farligt med bus. Även om det varit bus heeela dagen. Jag kanske blundar lite för det. För dem är ju så söta när dem sover.. 

Men igår så sökte jag ett jobb som servitris på restaurangen på arenan och jag fick jobbet. I tisdags sa dem å förskolan att dem tar inte in fler barn efter jul. Så då insåg jag att jag måste vara hemma ett år till. Och så såg jag att dem skrev ut att dem sökte folk på arenan som servitris och det är ju faktiskt det som jag har jobbat med innan, så det hade passat mig perfekt. Och det passar Joakims schema bra också. För det är kvällar eller helger. När KHK har hemmamatch. Så jag fick jobbet. Jag är så himla glad. Jag börjar redan på lördag. På lördag ska jag jobba och bara vara Jessica!! Så himla härligt och jag längtar, jag är super nervös. Men det ska nog gå bra hoppas jag! Jag är iaf glad att få komma ifrån min vardag. För er som känner mig, vet att jag tycker om att jobba. Jag är inte den typen som njuter jätte mycket av att vara hemma. För jag kan nog räkna på ena handen hur många gånger jag bara suttit i soffan och tagit det lugnt. Jag kan inte ta det lugnt. På dagarna vill jag ha något att göra. Så jag sysselsätter mig så bra jag kan. Idag har jag tvättat täcken, jag har faktiskt gått igenom allt och tvättat så mycket jag bara kan. Städat, lagat mat, fika hos pappa, handlat skor, handlat mat och där emellan lekt med barnen. Ja, men det har varit en rätt lugn dag idag om man jämför. Så det är inte precis att jag sitter i soffan om dagarna. Jag har inte ro till de. Jag vill få något gjort. Jag vill hinna med så mycket som möjligt hur dagen. Jag är kanske lite störd så. Men det är så jag är. Men nu när jag fått jobb och har något att längta efter så kanske det lugnar ner sig lite. För jag känner att min kropp kanske inte riktigt är med på att fortsätta såhär. Jag är sjukligt trött och orkar knappt ta mig upp ur sängen om morgonen. Men när jag väl kommit upp och fått i mig kaffe så är det lugnt. Men innan dess är de inte roligt att vara Jessica. Jaja, nog mo mig. Men just nu längtar jag tills på lördag, och sen en vecka efter de!! :)

Heejdååå Kram J.

  • 790 readers

Likes

Comments

Idag för ett år sedan var vi inne på förlossningen. Vi visste att vårt andra barn skulle komma inom några timmar. Vi visste inget mer än så. Men 22.30, så kom en underbar liten varsele ut. Barnmorskan sa ingenting, men när jag fick inom i min famn så såg jag läppspalten. Och det var en pojke. - Två överraskningar under loppet på någon minut. Men vad gjorde de, vi älskade honom lika mycket endå. Vi fick åka hem dagen efter, även om han inte hade bajsat ännu. Efter två dagar så bärjade vår resa. En resa som jag aldrig kommer att glömma. Att somna i vetskapen att vår son är inne och opereras. Vi kunde inte hålla oss vakna, vi var helt slut. När dem ringde efter operationen. Att vakna, helt utmattad och gå in på BIVA. Saker som är skrämmande, men endel av vår resa.

Med en tuff start. Tuffa fem månader. Men nu tycker jag att du kommit ifatt med det mesta när det gäller utveckling. Du är så himla underbar och kan charma vem som helst. Du är alltid glad. Om du får din vilja igenom. För annars kan det bli väldigt jobbigt att vara mamma till dig. För mer envis och bestämd unge, det undrar jag om det finns. Men det behöver du. Jag är så himla glad att jag får vara din mamma, att få vara med på din resa. Din resa är vår resa. Vi ska ta denna dumma sjukdom med ett leende på läpparna och gör det bästa vi kan. Ord kan inte beskriva min kärlek till dig. Du är bäst i mina ögon och jag älskar dig så mycket.

​Just nu är jag väldigt sliten. Varit kronisk trött i två veckor. Känns som om jag inte sover något, även om jag går och lägger mig tidigt. Men nu har det varit väldigt mycket. Mycket sjukhus, kalas och allt annat. Så jag har väl rätt att vara lite trött. Nu är det bara två veckor kvar, tills vi åker utomlands. Och tacka gudarna för det. Ska bli så skönt att slippa laga mat, diska, tvätta, dmmsuga,, Ja, ni vet alla vardagssysslor. Och få umgås med min underbara bror och hans familj. Och på väg ner ska vi hälsa på Joakims syster, och jag längtar efter de också. Jag hörde någon som skulle bjuda på vin :D Ja, hur trött och sliten jag än känner mig så är jag jätte tacksam att Joakim har en underbar familj och min familj. Jag är lyckligt lottad som får dela mitt liv med er. Ni alla gör livet mycket bättre. 

'Så nu säger jag tack för alla presenter till Leo. Kram J.

  • 823 readers

Likes

Comments

Leo är underbar på sitt underbara sätt. Vi fick ett nytt anfall av typ kräksjuka/vivetintevaddetär. Men det gick över efter knappt ett dygn och läkarna vet inte vad det var. Surauppstötningar fick vi, men den medicinen han fick var för stark så den kan han inte ta. Den bara vände sig i honom.

På eftermiddagen har vi vår vanliga runda. Jack cyklar jag går med Leo i vagnen. Jack älskar att cykla. Så han har en karta över Karlskrona, varje gång vi kommer till en korsning eller ska gå över vägen så måste han kolla kartan, vilket håll vi ska ta. Han är så go. Så åker vi runt murgatan och sen till lekparken, bara en liten stund som han säger..

Just nu växer han så mycket!! Jag älskar mina ungar så fruktansvärt mkt! Kram J.

  • 984 readers

Likes

Comments

Direkt efter jag skrev förra inlägget så började Leo kräkas igen. Men denna gången var det ännu värre. Han kräktes konstant i fyra timmar. Sov i kanske en kvart emellan alla kräkattacker. Så igårmorse ringde jag hans läkare och vi fick komma in till barnmottagningen för lite provtagningar. Två rör. Och det var inte roligt alls. Dock tyckte Leo det var roligt i väntrummet, där det finns massor av leksaker. Men mellan alla läkarbesök så var det en evig väntan. Men alla proverna var bra, så dem vet inte vad dessa kräkattackerna beror på. Kanske sura uppstötningar, men det tror jag inte. Men men, hoppas detta var sista gången.

Men ikväll hade vi gåträning som vanligt med Leo. Han tycker det är jätte roligt. Och idag tog han ett steg flera gånger när jag släppte honom och hans min efteråt var så rolig. Han blev helt överlycklig och sken som en sol :)

I eftermiddags så var jag, Jack och Leo ute. Jack cyklade och jag gick med Leo i vagnen. Så gick vi till en annan gatan och gick runt, så var det mycket folk ute på gatan där. Så Leo satt och vinkade och sa "ÖÖH!" hela tiden Jack cyklade och plingade och sa glatt "Hejhej!" till allihopa och vinkade. Haha. Ja, dem charmade hela murgatan :D haha! Såna goa ungar man har!

Jaha, på lördag ska jag till Kristianstad för att träffa mina tjejer! Sandra & Sanne :) Som jag längtar efter er ! 

Nähä, nu ska jag kolla klart på Dr.Phil ! haha! Kram J.

  • 1001 readers

Likes

Comments