Header

Japp, snön har kommit. Med råge. Jack har haft rätt mycket att stå i nu. vår skottmästare nummer ett! det blir ett herrans liv om man skulle skotta utan honom. Men igår skottade vi lite snabbt på förmiddagen, sen skulle vi skotta grannens (vi trodde dem jobbade) men ut kommer Sofie och straxt därefter Albin (han är ett år äldre än Jack). Så Jack blev ööööverlycklig. Så dem lekte hela dagen igår, med en snabb lunchpaus. Man blir så glad i hjärtat när dem äntligen blivit så stora så att dem kan leka tillsammans. Sen tog dem sina pulkor och gick ner längst ner på gatan, till vändplatsen och tog bort vallen och åkte pulka. Dem hade det så himla roligt. Men vid tre gav Leo upp och ville inte vara ute mer så då gick vi hem. Men Jack var så himla glad att han har fått leka med Albin.

Albin var snäll och lånade ut sin snowracer till Jack. :)

Sen under vår lunchpaus så ringde Isak och fixade det sista i tvättstugan, nu är den helt klar. Och vi är så himla nöjda! Jättejätte fint, speciellt om man jämför med innan.


Leo har fått tillbaka sin hosta, så då var det bara att plocka fram mera mediciner. Han tycker det är så tråkigt med alla inhalationer just nu.

Här är medicinerna till inhalation.

Här har vi vår lilla gympahörna till Leo.

Såhär sitter vi när vi ska inhalera :)

Det viktigaste när man har ett barn med en kronisk sjukdom är ordning och reda. Finns inget värre än när saker inte är där dem ska. Speciellt när det gäller allt som han behöver för att vara frisk i sin sjukdom. Så nu har vi full koll på allt.

Ihelgen ska min kära svärfar hjälpa oss att sätta upp ribbstolen. Då blir det bus, med massa klättring. vilket är super bra för Leo att sträcka armarna och röra på sig.

Okej, det blev lite mycket information detta inlägget. Men, såhar vi det med inhalationer morgon och kväll. Nu har jag inget mer att säga. Nu ska jag hänga lite tvätt och sen förbereda maten :) Kram J.

  • 63 readers

Likes

Comments

Vissa dagar blir det värre än andra. Ibland finns det saker som utlöser det. Igår ville jag ha dig nära mig, så då tog jag på mitt halsband som jag bär för dig. Vi var inte bara bror och syster, du var min bästa vän. Fanns ingen som jag litade så mycket på som dig. Vi kunde säga allt till varandra och det älskade jag. Som när du förlovade dig på fyllan med en tjej jag inte tyckte om, då blev jag riktigt förbannad på dig. Då tog du av dig förlovningsringen och sa "Då får du vakta den med ditt liv" och gav mig den. Jag lovar, jag ska aldrig tappa bort den.

Ibland hatar jag min födelsedag. Det var alltid Joacim som köpte så fin present till mig. Jag vill egentligen inte ha presenter. Men nu i efterhand så är det dem man minns. en gång önskade jag mig en webcam som kostade nästan 1000 kr. Men han köpte inte den, han köpte den som var ännu dyrare. Jag blev så himla glad. Han brydde sig inte, ville jag ha något så fick jag det utan att man behövde nämna det flera gånger. Eller när han inte kunde komma till mig i Klippan på min födelsedag så tog han sig tid att skicka blommor till mig. Jag har kvar den krukan än idag, även om den är helt trasig.

Igår frågade en arbetskamrat om min tatuering och halsband. Men jag orkade inte ta det då så jag sa bara "Det är min brors ring".. Då kände jag att jag orkar inte dra upp det nu. Jag var trött och fick en spärr ihuvudet.

Ibland går det bara inte att beskriva. Men jag saknar din personlighet. Du var bäst i mina ögon och har alltid varit. Jag är mest ledsen för allt du missar, för allt jag missar. Du lovade mig, så många gånger att aldrig göra något dumt. Men det gjorde du, när vi minst trodde de. Jag kommer aldrig att förlåta dig, du var så jäkla dum. Vi skulle umgås hela påsklovet, jag kom hem för du var hemma. Men när jag väl klev av tåget så var du redan borta. Jag är så jävla arg på dig. Inte ens en lapp, inte något brev. Du kunde väl ha förklarat så man hade vetat det hade känts mycket bättre.. Men nu sitter man här snart 9 år senare och har fortfarande frågor som aldrig kan bli besvarade. Jag blir bara så less på dessa frågor som finns i mitt huvud. Ibland tänker jag "Jag undrar hur mitt liv hade varit om Joacim hade delat det med mig". Jag kan inte tänka så, jag blir tokig.

Sen den överbeskyddande storebror han var och hans lillasyster fick absooolut inte träffa några killar före han hade godkänt dem. Knappt då. Han brukade alltid skrämma dem lite först, lite tomma hot så dem skulle vara snälla.. Det var ju inte alls pinsamt för en som gick på högstadiet och gymnasiet. Men innerst inne blev man ändå glad att han brydde sig. Men jag är helt säker på att Joacim hade älskat min Joakim. Det är något jag bara vet. Joakim är så speciell på alla sätt och vis. Jag älskar dig för den du är Joakim. Du får mitt krossade hjärta att kännas som helt igen. 

Men sen är jag så jäkla glad att jag har Jonas. Att vi kan fira med våra familjer tillsammans på nyår, midsommar. Jag älskar dig.

  • 129 readers

Likes

Comments

Då kan vi börja med Leo. Som vanligt. Den 19 januari hade vi besök hos CF-teamet i Lund. två dagar innan blev han mycket värre i sin hosta. vilket på sätt och vis var bra, eftersom vi skulle till Lund. Han har varit dålig sen innan jul med hosta och snorig. När vi kom ner dit började dagen hos sjukgymnasten. Jag saknade Emely. Men hon är mammaledig just nu. Men vi hade en annan, som var helt okej. Vi bestämde oss för att prova något som heter airomir, det är egentligen astmamedicin som är luftrörsvidgande, två puffar. Sen fick han en 3 % saltlösning att inhalera. Annars inhalera han bara vanlig koksalt, vilket är typ 0.5 % salt.. Så det är rätt storskillnad på smak. Men det gick bra, lite motstånd men han var ändå duktig. Sen efter lunch var det möte med dietisten och han var nöjd med Leo. Så inga ändringar där :)

Sen det stora mötet med doktor Helga. Jag älskar Helga, hon är så jäkla bra. Super bra med barn och duktig! Så när vi skulle in till Helga så kommer det två sjuksköterskor, Helga och sen kom den andra sjukgymnasten Maria (Bästa sjukgymnasten någonsin). Och vi började diskutera hans hosta och vilka alternativ det fanns. Så vi kom överrens om under tider då han är slemmig och hostig så ska det vara extra inhalation. Först två puffar av airomir, sen 3 % saltlösning inhalation och sen flutide en puff. Så det har varit extra jobbigt för honom sedan vi var i Lund. Men nu är han symptomfri och därför skippar vi allt och återgår till vanlig koksalt. Vilket han tycker är mycket bättre :) Men det bästa av allt var att det funkade!! Så det var jätte skönt.

Att gå runt på sjukhuset och kolla in allt och trycka på alla hissknappar var roligt. Lite jobbigt att underhålla honom mellan alla möten.. Men nu är han tillbaka till en period då han är fri från alla symptom och det tycker både han och vi är jätte skönt.

I fredags skulle jag och pappa BARA åka och handla ett nytt skafferi till oss, då vårt valde att gå sönder. Men när vi ändå var där så kände jag, asch vi köper allt som vi behöver till att renovera tvättstugan och en planka för vi vill såga ner spaljen i hallen. Så sagt och gjort. Ett samtal från pappa till Uffe, så skulle han komma i måndagskväll och fixa allt.

Såhär glad blir Jack när han får åka morfars jobbabil.

Eftersom det blev så snabb varsel så fick vi tömma tvättstugan och börja spackla och måla om under lördagen och söndagen. Men det blev vitt och super fint!

I måndags så längade Jack tills Uffe skulle komma. Så han spenderade mestadels i tvättstugan i väntan på honom. Men tillslut så kom han (Efter hans jobb) Så då blev Jack super glad och vad han kollade och lärade sig mycket. Så är Jack så söt och säger "Mamma, det var så länge sedan jag träffade Uffe. Jag har verkligen saknat honom så mycket". Pluttesnutt :) Sen när Uffe gått så säger han "Kanske jag kan få komma hem till Uffe och ta med lite fika till honom".. Så det får väl bli att hälsa på där någongång :) Kan ju berätta att Uffe är pappas bästa vän och vi har känt dem hela livet..

Men iaf, när vi skulle lägga på bänkskivan så bestämde vi oss för att inte ha diskho där. Så pappa ringer sin rörmokare han känner så att han kan ta bort våra kranar och flytta lite rör, så det blir fint :) Så han kommer imorgon. När man har en pappa med mycket kontakter så är man eeevigt tacksam, för det hade väl aldrig blivit av annars.

Ibland blir jag så trött på saker jag läser. Som jag vet är ritat mot mig. Men det blir så himla synd om dig när man bara ser din sida av historien. Men det som du gjorde mot oss, det var det inget fel på.. Och jag visste inte att man var tvungen att umgås med någon man inte tycker om. Jag har alltid haft rätten att välja mina vänner. Jag tänker inte umgås med någon som jag inte tycker om. Jag väljer mina vänner med omsorg och kommer alltid göra. Jag har vänner som bryr sig.


Nähä, nu ska jag gå och måla medan Leo sover :)

  • 145 readers

Likes

Comments

Då har vi fått några provsvar, njurar och leverproverna var normala. Jätte skönt. Det var de man var mest orolig för. Dem andra var också bra, förutom järnvärdet. Det var på 30 och normalt är mellan 35-120. Men änsålänge så ska vi avvakta med medicin, för han hade bra blodvärde. Så vi ska bara lägga till lite extra grönsaker, kött och blodpudding! Så hoppas vi att det löser sig av sig själv.

Idag kände jag för att prova att inhalera med bara munstycke. Annars har han mask som täcker näsan också. För när dem är små så andas dem mycket genom näsan. Men jag blev så himla imponerad på Leo. Han klarade det utan några problem. Han bara bit i munstycket och stängde munen. Han var så himla duktig. Och jag tror att han tyckte det var skönare utan masken. Så det läckte ingenting när han andades igenom den och det hjälpte mycket mycket bättre. Så mycket som han hostade när han inhalerade har han aldrig gjort innan. Och för er som inte vet så är hosta något bra för honom. Då hosta han bort sitt slem från lungorna. Så om jag är stolt, det är bara förnamnet.


Och inte nog med det. Så fick vi nog igår. Nu fick Leo flytta upp på övervåningen till sitt rum och börja sova där. Jack kommer ju ner till oss varje natt och det börjar bli väldigt tröttsamt. Så nu sa vi att Jack måste sova uppe när Leo sover uppe. Och det var han heeelt med på. Han var så söt och sa "Om Leo vaknar på natten så går jag bara in och sjunger vart bor du lilla råtta, i din hatt. Och sen när han somnat igen så går jag in i mitt rum och lägger mig igen" Så himla snäll. Han blev glad att Leo skulle sova i rummet bredvid. Så Leo somnade väldigt fort i sitt nya rum. Jack somnade också fort som vanligt. Sen hostade dem i kapp där uppe till halv nio. Och halv tio skriker Jack och har växtvärk. Är det inte nattskräck så är det växtvärk. Så han väckte Leo, men han somnade om snabbt igen och Jack också. Sen har Leo sovit gott hela natten, vaknade vid 7.20, så det är jätte bra. Jag fick gå upp inatt vid tre tiden, för då gnällde Jack. Jag har hört honom gnälla några gånger. Han vet att han ska stanna i sin säng, men det har väl varit lite jobbigt för honom. Det blir ju en omställning för honom också. Men hoppas det blir bättre för var natt som går. Men det tror jag. Jag kan ju säga att det var oooootroligt skönt att få ha sängen bara med Joakim. Annars har ju Jack kommit ner till oss varje natt. Så det var himla skönt att slippa trängas. Och Jack vaknade och var piggare än någonsin. För han sover mycket bättre i sin egna säng.

En väldigt stor kille skulle sitta i babysittern :D


Hosta Hosta Hosta. Jack och Leo hostar till guds förbannelse och jag vill bara ha bort den dumma hostan. Det är inte alls kul för dem. Men vi ska försöka vara ute mycket, för då brukar det lugna sig lite :)

Imorgon ska vi åka till Växjö. Jack var helt med på de och tycte det skulle bli jätte roligt, tills jag sa "vi ska kolla på kläder". Då bara sjönk han ihop och sa "Meeeeeeeen, det vill inte jag iaf. Jag ska BARA kolla på leksaker" haha! Denna söta unge :D

  • 269 readers

Likes

Comments

Då var vi tillbaka till vardagen igen. Dagis har börjat igen och Jack är super glad för det. Igår ville han inte hem, han tyckte det var så roligt att träffa sina kompisar :)

Förra veckan var vi inne på sjukhuset med Leo för att ta prover till hans årkontroll i Lund nästa vecka, Hans första årskontroll. Det är lite nervöst för oss eftersom vi aldrig varit med om det, men det ska väl bli bra. Hoppas alla prover är bra också. För vi vill inte ha någon extra medicin just nu! Så förra vecka när vi skulle dit och ta prover så skulle dem ta 13 rör med blod! Helt sjukt många. Så han skrek och skrek i typ en halv timme. Men som vi sa, lika bra att få det gjort så han slipper bli stucken fler gånger. Vi fick väl ihop 10 rör, sen gav Leo upp och då ville de inte komma mera blod. Men dem på kemlabb skulle fixa och trixa, så dem kunde skrapa ihop så att det räckte till alla rören. Så jag hoppas dem fixade det. Idag klockan 13 så ska vi till barnmottagningen igen. Träffa vår läkare. Imorgon är det lungröntgen. Men snälla Eto skulle fixa så vi kunde göra den idag när vi ändå är inne på sjukhuset. Så det hoppas jag att hon fixat! :) Hon brukar fixa det mesta till det bästa. Så lungröntgen är också endel av årskontrollen. Dem kollar så att inte hans slem har förstört något av hans lunga. Eftersom det finns stor risk för de. Men det finns inte på vår världskarta. Det får inte ha hänt ännu, Sen nästa vecka har vi en hel dag i Lund, där vi ska till CF-centret och träffa alla. Det är skönt att göra de. Vi har ju Emely som sjukgymnast men hon är på mammaledighet nu, så nu har vi någon ny sjukgymnast. Lite nervöst att få en ny, för jag älskar Emely. Men den nya är säkert jättejätte bra också! Det tvivlar jag inte på ett dugg.


Här tyckte Leo om att ligga.. Lite stor, men vad gör de :D Han satt still iaf! haha


Nu måste jag hänga lite tvätt :) Heeeydoooo! / Kram J,

  • 282 readers

Likes

Comments

Då var det ett nytt år och hela december har sprungit förbi. Det är både skönt och lite vemodigt. För vad har man nu att se fram emot? En skönt vår och en fin sommar visserligen. Sen så ska Leo börja dagis om två månader. Känns jätte konstigt. För mig känns det som om jag ska gå hemma resten av livet. Men så är det ju inte riktigt. Men ska försöka njuta så mycket jag kan av min sista tid hemma med honom. Sen har jag inte jobb, så vi får se vart vinden leder mig här näst. Men det ska väl lösa sig.


Julafton var vi hemma hos oss med Joakims familj och det var super trevligt. Tack så hemskt mycket allihopa! Och sen på juldagen var vi hemma hos mina föräldrar och firade med brorsan. Att träffa tomten två gånger var suuuper roligt tyckte Jack. Leo var mest livrädd :D Men alla var nöjda med sina julklappar och det är väl det viktigaste. Leo är lite för liten för att förstå, men Jacks glädje är något man alltid bär med sig. Han blev så himla glad. Men mest glad är nog Jack för att träffa alla sina kusiner. Det är nog höjdpunkten.

Nyår var vi hos min bror och hans familj, Innala och Jenny var också där :) Det blev ett mycket roligt nyår med jätte god mat och trevligt sällskap!

Jaha, hur ska man sammanfatta vårt 2016?

Det började med operation för Leo. Nedläggning av stomipåsarna. Jobbig vecka i Lund. Men skönt att allting gick så bra som det gjorde. Och Ronald huset hjälpte oss så Jack kunde följa med. Sen så efter två månader så blev det operation igen, läppen skulle fixas. Där gick allting jätte bra. Och efter de så gick luften ur mig fullständigt. Då var alla planerade operationer slut. Tre operation på 6 månader och några dippar där emellan. 2015 var det jobbigaste året jag varit med om. 2016, blev bättre. Men fortfarande jobbigt. Man ska hitta nya rutiner hela tiden när Leo växer. Han växer ur ena sortens andningsgymnastik och då ska man hitta något annat som han tycker om och som passar honom. Sen är det alltid detta med hans tabletter. Öva öva öva. Nu kan han äntligen svälja dem hela, vilket underlättar mycket! Men alltid är en ständig träning. Men han är så himla duktig. Jag blir så stolt över honom! Han är verkligen helt fantistisk människa!

Jack har sina dagar. Speciellt nu efter julen och alla förväntningar. Han vet inte riktigt hur han skaa hantera alla känslor, så det slutar ofta i gnäll. Vilket är jätte jobbigt. Men som sagt en dag med Jack är som en berg och dalbana. Ena sekunden är han hur glad som helst, sen nästa så är det som om hela världen håller på att gå under. Så det är super roligt. Men det ska väl bli bättre nu när allt stök med julen och allt är över.

Leos tillstånd förövrigt är mycket bra tycker jag. Men det återstår och se. Snart dags för årskontroll. Ska bli spännande. Jag som skryter så med honom, så får vi hoppas att han mår lika bra som han utstrålar :) Vår första årskontroll, så vi får se vad det innebär. Röntgen av lungor, mycketmycket blodprover och sen vet jag inte så mycket mer.


Men men, jag hatar när solen skiner, för då ser man verkligen hur skitiga golven är. Så får väl sätta fart att skura dem.... suck :D

Likes

Comments

Jahaja, då sitter jag här igen. Två gånger på en och samma vecka.

Just nu känner jag mig lite utom kontroll. Jag brukar ha stenkoll på allt som har med Leo att göra. Men idag så tog heracillinet slut. Tack och lov hade vi till morgonen, men efter lunch hade vi inte till. Så vi fick åka till apoteket imorse och hämta ny. Inte alls roligt nu när Leo går. För där fanns så mycket att riva ner. haha! Det tyckte han var så himla roligt. Men nu har vi ny och denna gången har jag skrivit upp i min kära kalender när det är dags att hämta ny. Det gör jag alltid annars, men av någon anledning glömde jag det nu och därför blev det som det blev. Jag vore ingenting utan min kalender. Den räddar min vardag.

Annars är Leo bättre från förkylningen. Men inatt har han sovit lite oroligt. Han brukar alltid sova som en stock, men inatt har han vaknat några gånger. Men han måste ju få ha dem nätterna också.

Igår var Jack med morfar på badhuset. Och på morgonen när han insåg att det var dags för badhuset så blev han så len i rösten och var så himla lycklig. Han tycker om att mysa med morfar själv. Han blev inte lika glad när morfar lämna tillbaka honom hemma. Som han sa för någon dag sedan när han vägrade åka hem från mormor och morfar så frågade jag honom "Varför vill du inte vara hemma?" Då sa han utan att tveka en sekund "Vi har så fula väggar, ful diskmaskin, fult kylskåp. Mormor och morfar har mycket finare. OCH när JAG ska bygga nytt hus så tänker inte jag ha så fula väggar, jag tänker ha likadana som mormor och morfar." Ja, vad svarar man på de? Det enda Jack pratar om så är det när han ska bygga ett hus. Han vet exakt vad han vill. Hela hans rum ska vara en stoooor koja! :D


Sen vill jag även hylla min fina sambo. Han skrivs det inte om så mycket här. Men han är helt underbar och jag älskar honom bara mer och mer för var dag som går. Jag älskar när han kommer hem efter jobbet och barnen blir så glada och springer till dörren. Igår ville Leo visa allihopa så snabbt han kan gå nu och hur duktig han är på att vända om. Så han visade Joakim det. Men visst värmer det i hjärtat när barnen blir så glad? Det finns inget bättre. Han är så bra på alla sätt och vis. Honom kommer jag aldrig att släppa taget om! Det bästa av allt är att jag litar på honom till 1000 %. Skulle aldrig tvivla på honom. Men nu får det räcka. :D

Kram J.

Likes

Comments

Det var ett tag sedan jag skrev någonting vettig här har jag märkt. Men idag tänkte jag göra ett försök. Vi älskar vädret. Plusgrader och varken regn eller snö. Helt perfekt! Då kan man gräva och vara ute, utan en klumpig overall.

I måndags åkte vi ut till mina kära svärföräldrar. Jack älskar att vara där. Farfar och han startade en brasa, det var så roligt tyckte han. Det pratade han mycket om på kvällen sen.

För övrigt är barnen förkylda, änsålänge har vi klarat oss och hoppas det förblir så! Sist jag var sjuk fick jag nära döden upplevelse och det vill jag inte vara med om igen. Det var hemskt.

Men nu är vi tillbaka på gamla banor, fullt ös medvetslös! Mina barn är likadana som mig. Det ska hända saker hela tiden.. Hääärligt! :D Men när klockan börja närma sig 18.00 på kvällen så tar mina krafter slut, men inte barnens. Tyvärr :D haha

Bakat saffransbullar för någon dag sedan, det tyckte dem var roligt! :) När man bakar med mina barn så får man ta ett djupt andetag. Jag vill ju göra bullarna på mitt sätt. Men Jack tycker det är helt okej att skära av en bit och knöla ihop den, sen är den klar. :D Men ja, smaken är den samma, men man äter väl med ögat också?

Jack är precis som han alltid är, överallt och ingenstans. Nu är han på förskolan, så jag har hunnit baka brownies med snickers och förberett maten. Leo sover och efter förskolan ska vi åka till morfar som är ledig. Dem gräver ju fiber där och ska fixa lekparken. Så himlen riket finns just nu i Backabo.

På lördag fyller finaste svärmor 60 år. Det ska firas! Och jag längtar så. Vi har inte lämnat bort Leo än. Han är 14 månader. Så inte sovmorgon på 14 månader. Så det är rättså efterlängtat. Och Jack har vi typ bara lämnat bort 4 gånger. Så vi är väl inte jätte vana med att lämna bort våra barn. Vi vill ju ha dem hemma... Men nu så ska båda busfröna få leka med mormor och morfar. Det är väldigt välbehövligt just nu faktiskt.

Mina busfrön, som jag älskar er. Även om jag får gråa hår av er.

Nähä. Nu kallar plikten. Hejdå!

Likes

Comments

Nu har väl jag gått igenom det jag ska för denna hösten. Jag har legat i 39.5 graders feber sen i fredags. Hemskt, fruktansvärt och så jävla jobbigt. Helt utslagen har jag varit. Jag har inte gjort annat än att sovit. Jag säger att det var tur att Joakim var ledig, för annars hade han fått varit hemma från jobbet så pass dålig har jag varit. Och jag har aldrig varit så dåligt så jag inte har kunnat ta hand om mina barn. Men denna gången hade jag verkligen inte de. Och jag har inte gjort det heller. Jag har sovit och sovit. Minns typ ingenting från denna helgen. Men jag överlevde iaf (knappt). Men jag blev faktiskt lite orolig om det var igår tror jag. Då jag tagit alvedon hela dagen, men ändå bara steg och steg min feber. Jagblir så himla känslig när jag har feber. Joakim och Jack åkte till svärföräldrarna för att äta, var borta i max en timme. Jag grät under hela den timmen. Jag vet inte varför, men dem hann knappt lämna huset förens jag började gråta. Jag kände mig på något konstigt vis ensam och tyckte väl synd om mig själv, Men det är hemskt att ha en sådan känsla.

Idag vaknade jag och mådde precis som jag hade hoppats på. Precis som vanligt! Så himla skönt att vakna och febern var borta och vi skulle ju ha kalas för Joakim och Tommy. Så jag började redan på morgonen med att förbereda maten och sen sprang tiden iväg.. Våra kära grannar fixade vårt platstak till vår vedbod efter en liten olycka i somras och kom med vin som förlåt. Ja, dem är så underbara! Så onödigt, men så underbart. Så glad att ha dem som våra grannar.

Och Leo har börjat gå nu. Så nu kan vi säga att han kan gå. Nu kan han gå jättte långt, så nu räknar vi att han kan gå. Så himla skönt. Imorgon har vi uppdrag att köpa overall x2 och en vinterjacka. Så ja, jag tror att det är de vi får göra imorgon.

Leo är väldigt frälst i vår katt. Här är Siri väldigt nära, men så långt bort.

Just nu känns det som att Leo har kommit ikapp med en hel del. Han kan äntligen gå. Han kan äta bitar. Han kan säga "Hej, Där och Tack" Sen är han jätte duktig på att uttrycka sig med olika skrik och läten. Så han är väldigt lätt att förstå. Och han är så duktig för när han har ätit klart så lägger han i sina skedar i skålen och tar skålen och ger till mig. Det betyder "Nu vill jag inte ha mera". så han är så himla duktig.

Jack är så himla stor och så himla duktig på det mesta. Att en pojke på förskolan är dum mot honom så kan han ändå säga "Hen är snäll mot mig". Det visar bara hur stort hjärta denna ungen har. Han är inte den som går och är arg eller vill ge igen. Utan han backar och säger stopp, det är inte okej, Även om hen varit jätte dum, så säger han bara "Jag gjorde ingenting dum mot honom" Nä, det gjorde han inte. Men att gå till förskolan dagen efter och sen säga "Hen var snäll mot mig idag". Det visar att han kan ändå förlåta och glömma. Vilket är viktigt. Det är väl mer vi vuxna som har svårt för de. Eftersom det inte var första gången så blir man ännu mera arg. Men man står lite maktlös när det gäller de. Man blir ju ledsen. Men samtidigt får man se de som att hen är mindre och vet kanske inte bättre. Jag ska inte säga att Jack är guds snällaste barn. Verkligen inte. Han kan vara retfull. Men där går hans gräns. Han skulle aldrig skada någon med vilja. Så mycket känner jag honom. Hur mycket han än skulle vilja, så skulle han inte göra det med vilja.


Nu har jag skrivit mycket om väldigt lite intressant. Men jag är glad att vara på fötterna igen. För det har jag inte varit sen i fredags. När det var en timme tills Joakim skulle sluta ifredags så kände jag, snart går jag under. Jag grät och grät. Som tur slutade Joakim tidigare och räddade mig. Tack för att jag har fått sovit bort min feber. Med massor av feberdrömmar som var så verkliga. Kram J.

  • 905 readers

Likes

Comments

Ja, har kommit hem för ett bra tag sedan. Vi hade en helt underbar semester. Fint väder, mat och massa bus med barnen.

Jack älskade stranden. Där kunde man gräva och vad är bättre än att gräva? Så detta inlägget blir mest en bildbomb. Det har hänt mycket, väldigt mycket sedan sist.

Det har varit endel tråkigheter runt omkring oss. Speciellt min älskade pappa. vi har legat sjuka. Leo har haft ögoninflammation och krupphosta. Så vi har varit en runda på sjukhuset ocbytt hans antibiotika. Joakim ligger fortfarande sjuk. Så ja, det har varit mycket. Men alla är på fötterna igen, utom Joakim. Han ska ju allid sticka ut lite ;) Men det är faktiskt synd om honom, för han mår inte så bra.

​Vi har världens finaste killar ! Ni är helt underbara! 

Nu har jag en katt som springer här och vill leka. Är det inte barnen så är det katten.. :D haha! Kram J.

Likes

Comments