Header

Då var påsken över för detta året. Men det har varit bästa påsken på mycket länge. Påsken brukar vara en tid man förknippar med när Joakim lämnade oss. Men inte i år för min del. Påsken kom så sent, så det fanns inte en tanke på de. Annars försvann han på tisdagen innan påsken började och Olof på långfredagen. Men det tänkte jag inte alls på, vilket var skönt. Långfredagen så åt vi påskmat hos mamma och pappa. Lördagen så åkte vi till min bror Jonas och hans familj.

Här har vi deras äldsta son Nils. Min underbara gudson. Vi hade det så himla roligt denna påskafton hos dem i Hässleholm. När barnen hade gått och lagt sig så spelade vi spel och drick vin och hade det super roligt. Massvis med skratt och jag kan skratta än idag åt allt. Det var så roligt! När vi kom hem så kom farfar hit och skulle hämta alla grenar och skit som vi sågat ner i trädgården och frågade Jack om han ville sova hos farmor och farfar och självklart ville han det! Så då åkte han med dem hem och jag och Leo tog sovmorgon till halv nio igår. Det var vääääldigt skönt. Händer verkligen inte om Jack är hemma, han är morgonpigg. Sen igår fick vi mammas och pappas gamla soffa, så vi fixade med det och det blev så himla bra och den är mycket skönare än vår gamla soffa. Så vi blev skit glada!

Förra veckan i onsdags så jobbade jag första gången på matsmedjan. Och jag måste verkligen hylla dem! Herregud vad bra det var där. Jag hade det skit roligt. Mycket mycket välorganiserat och väldigt mycket gäster på kort tid. Så tiden bara sprang förbi när man var där. Det var jätte kul. Och idag är det dags igen för matsmedjan. Ska bli så roligt! :) Jag behöver lite tid ifrån barnen och gör något annat än att gå här hemma. Så det är jätte kul att få komma ut och jobba lite.

Denna stora killen har lärt sig cykla utan stödhjul, han är så himla duktig. Men just nu går han mig lite på nerverna. Han testar gränser så det heter duga. Försöker vara lugn, men ibland rinner det över. Men jag hoppas att denna perioden passerar snabbt. För han blir ledsen när vi är arga på varandra och jag blir ledsen också. Man ibland har man liksom inget val. Men vi ska nog rida ut detta också.. Varje tid har sin charm..... hehe.

Barnen är på dagis och snart ska jag bege mig till jobbet. Kram J.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

  • 331 readers

Likes

Comments

Vart ska vi börja? dagarna går jätte fort nu för tiden. Vi tillbringar mycket tid ute, mina barn älskar att vara ute! Man får tvinga in dem, men det är bra. För jag älskar att vara ute också! :)

Just nu funkar allting jätte bra med Leo. Hostan är borta. Inhalationerna går oftast bra. Idag var nog bösta dagen på mycket länge. Jag provade något nytt. Då barnen alltid får en macka direkt när dem vaknat och äter den i soffan, så satt jag och väntade på att han skulle äta upp och sen inhalerade han. Annars brukar vi vänta en timme. Men det gick jätte bra när man gjorde de när han fortfarande var sådär halv morgontrött. Så det blir det varje dag nu!

Bara Leo får titta på youtube när han inhalera så blir det bra. Mora träsk är just nu en favorit! Även thinyshooltv.. Så är det bra för honom för han börjar alltid dans efter han är klar med inhalationen. Så vi kör alltid huvud axlar knä och tår.. Då Leo alltid glömmer huvud och axlar. Men han kör iaf knä och tår hela tiden.. Så bra gympa för honom! Vi dessa tillfällen är vi så glada att vi har smartTV. Så himla smidigt!

Denna tokiga, busiga och underbara Leo. Han är så full av bus :)

Stora kille!! Bästa Jack

När han skulle smita från stolen, men fastnade.... inte glad alls. Men rätt söt ändå..

Blev en liten bildbomb. För snart ska jag och hämta barnen från dagis.

Tjoohey. Kram J.

  • 487 readers

Likes

Comments

Denna veckan har börjat bra. I måndags eftermiddag ringde en från scandic och ville att jag ska börja jobba hos dem. Så jag börjar redan på fredag. Slänger in mig på värsta dagen. En fredag, då är det mycket after work och precis efter löning. Och jag har aldrig jobbat på scandic innan. Så jag börjar 16.00 och ska lära mig allt på två timmar innan det blir mycket att göra. Kul.. Men jag är rätt snabblärd.

Men det roligaste är att jag har inte sökt något jobb där. Utan min chef på KHK har ringt till dem och rekommenderat mig. Så man blir tacksam att man har världens bästa chef där.. Fredrik från scandic sa "Så mycket som Mattias skrytit om dig så löser du detta galant!" Det är roligt att höra. När chefen skryter om en.. Då blir man glad och tacksam. Så där börjar jag på fredag och sen har jag fått flera luncher och någon kväll på KHK.. Så det är roligt. :) Från inget jobb till två jobb! Då borde man vara rätt bra på sitt jobb :)

Sen igår ringde han från BUP kastanjevillan och jag fick sommarjobb där!!! Jag blev så jäkla glad så jag började gråta. Jag sökte som skötare inom landstinget. Min dröm är ju att jobba inom psykriatri och speciellt barn. Men jag gjorde det för mammas vän som jobbar där sa att jag skulle söka för att det var lite sökande. Så jag gjorde de, nu en vecka efter att jag sökte jobbet så har jag redan fått det. Jag är så jäkla glad! Det är perfekta sättet att få in en fot och att känna av sig i det yrket. Eftersom jag enbart jobbat inom restaurangbraschen så ska det bli roligt att prova något nytt. Jag har nästan läst klar till undersköterska. Så jag har ju lite utbildning, men är inte klar ännu. Så jag är super glad att jag sökte och att dem tyckte om mig. Ibland måste man chansa för att vinna. Så det blir den slutnaavdelningen och nattjobb. Första gången med nattjobb, men det ska vi nog lösa! Det måste lösa sig! Eller det ska lösa sig. Jag är helt yberglad! Så jag har en spännande sommar framför mig. Alla andra längtar till ledigheten, men på allvar så längtar jag efter att börja jobba. Ska bli en sån bra erfarenhet!

På intervjun så utnjytjade jag min bror och hans dumma beslut att avsluta sitt liv. Den ena känner minja föräldrar så han visste redan, men chefen visste inte han att han hörttalas om honom. Så jag berättade lite hur jag var innan dess. Jag var den personen som hjälpte alla och sa aldrig nej. Men jag ändrade mitt beteende efter ett tag. För jag orkade inte mer. Jag började ljuga om småsaker hela tiden för jag kunde inte säga nej. Men det tog ett bra tag innan jag kom ur den ondacirkel som jag hade skapat. Och det var mycket pga Joacim, för jag var tvungen att finnas här på jorden för mig själv, inte alla andra hela tiden. Så jag satte mig sig i första hand och det har lätt mig där jag är idag. Och jag är tacksam att jag fick mig en tankeställare. Det var när jag började gå till en psykolog som hon märkte direkt mitt beteende och hon gav mig lyckopiller som jag åt i ett halvår och sen slutade jag. För då hade jag kommit ur min ondacirkel och jag hade lärt mig att uppskatta saker. Det var en jobbigperiod. Men det blev bättre. Jag var så himla nere när första sommaren kom utan Joacim. Sommaren var vår bästa tid och då kom saknaden extra mycket. Ingen skola, ingen brottning. Jag hade INGENTING! Då kände jag mig så ensam. Men då fick jag en psykolog. Dessa lyckopiller var ingenting jag ville ta, men hon nästan "tvingade" mig och det är jag evigt tacksam för idag. För dem hjälpte mig verkligen. Det var inga antidepressiva, utan lyckopiller stimmulera lyckokänslorna i hjärna. Så dem funkar inte riktigt på samma sätt. Men innan jag fick dem, jag kunde knappt lyssna på musik, jag kände mig tom. Totalt tom. Men jag är mig själv igen. Kanske inte riktigt, för jag blir nog aldrig riktigt mig själv utan min bror.


Men ja, iaf. Jag är superglad just nu. Nu ska jag in till pappa och hjälpa honom lite på¨jobbet.

Likes

Comments

Just idag säger jag väl det som man egentligen inte får säga. Men jag säger faktiskt frihet. Jag har lämnat barnen på dagis och jag är arbetslös. Jag hatar att jag är arbetslös, men jag hoppas på att få ett jobb snart, så då tänker jag "varför inte njuta av egentid?". Man vore ju dum om man gjorde något annat. Tycker jag.

Jag har bestämt att när dem börjar på dagis båda två och när jag har lämnat dem så ska jag börja dagen med en löprunda. Imorse sken solen och det var underbart väder. Men Jack kom in och väckte oss kvart över sju, dem ska vara på dagis halv nio. Så jag fick stressa! Och just då blev jag ledsen att det inte regnade, så jag kunde ha något att skylla på. Men vi kom i tiden till dagis och en väldigt snabb cykeltur för en gångsskull till dagis. Annars brukar Jack behöva "ladda" sin cykel hela tiden. Men denna gången gick det bra, hela vägen. Så när kom hem bytte jag om och sprang min runda. Det är faktiskt väldigt skönt. För jag springer först längst ån och sedan kommer havet, nästan hela rundan är det en sån fin utsikt. Så man ska ju inte klaga. Och visst var det skölnt när man väl kom in i andra andningen. Men innan man kommer in i den, då känns det på allvar som om man vill dö och vända hem. Men denna gången gick det fort att komma in i andra andningen, för det går mycket lättare sen. Mitt knä började göra lite ont, så jag kände inte för att springa på asfalt halva vägen, så jag tog en avstickare och sprang i skogen istället. Det ska jag göra flera gånger, det var så mysigt!

Har haft en stor kille med otroligt mycket energi i några dagar. Så vi har varit ute mycket. Men det har inte hjälpt så mycket. Men det är ändå skönt att vara ute. I söndags så åkte vi ut till farmor och farfar. För det ville Jack. Så han, Leo och farfar var ute nästan hela tiden. Vilket barnen tycker är skönt där ute. Och farfar är ju en stor favorit hos Jack, för han gräver mycket! :)

Just nu har vi mycket träning, träning på att inhalera själv. Vi övar med mask och utan mask. Beror på hur trött han är. Är han för trött, då bara tramsar han med den. Men annars är han duktigt faktiskt. Så vi hoppas att han kommer in i detta snart, för det blir mycket enklare för oss då. Om man ska iväg eller så..


Nu ska jag måla det sista i trappen. Kram J.

  • 607 readers

Likes

Comments

Nu är Leo färdig inskolad. Allting har gått så himla bra. Inga konstigheter med något. Han tycker det är jätte roligt och det gör mig glad. Sen är det tryggt när han har sin storebror där. För Jack kommer in typ 5 gånger på några timmar med sitt killgäng och kollar till Leo. Så söt han är.

Leo måste få sina mediciner, även om han är på förskolan. Så på förskolan ger dem hans mediciner till maten och en antibiotikakur vid lunch. Men änsålänge har Leo inte protesterat till de. Trodde det skulle kännas konstigt för honom att någon annan gav honom de, men det går jätte bra och han är så himla duktig. Det är jätte skönt. För visst har man varit orolig för de. Men han är så duktig på att anpassa sig. Det bästa av allt är att jag litar på förskolepersonalen, så jag tvivlar inte på att dem inte skulle klara de. Det vet jag att dem gör.

Sen bestämde vi oss för att skicka ut ett mail till alla föräldrarna, om sjukdomen och att dem inte behöver skicka sina sjuka barn till förskolan, för det förstör Leo. Och förklarade lite om hur bakterierna förstör hans lungor. Så att någon kanske tänker till lite extra innan dem skickar iväg sina barn. Så nu har vi gjort allt i vår makt för att skydda Leo. Nu är det lite upp till dem andra också. Det blir mer att tänka på när man har ett barn med en kronisk sjukdom. Och nu börjar jag bli påmind om hur det är att göra andningsgympa innan dagis och jobb. Hur vi ska hinna med allt på morgonen. Men det har löst sig bra. Ibland är Leo lite envis och vill inte inhalera.. Men han brukar ge med sig.

Leo har haft en jobbig hosta i tre månader nu. Läkarna och sjukgymnasterna sa att vi skulle inhalera aromir och flutide och en starkare saltlösning. När han blev bättre skulle vi trappa ner och bara gör det en gång om dagen. Men så fort vi slutar med det och bara kör en gång om dagen så kommer hostan tillbaka samma dag. Så det är väl bara att bita i det sura äpplet och förstå att han kommer nog alltid att behöva detta. Tycker mest synd om Leo för det tar sååå mycket längre tid. Men det hjälper ju honom. så det är bättre att det hjälper så får man skita i att det tar lång tid.

Idag sover Jack hos farmor och farfar. Så det känns lite tomt utan honom. Men Leo och jag har myst och busat mycket. Både Leo och Jack tycker det är skönt att vara ifrån varandra lite. Leo älskar när Jack inte är hemma, för då kan han gå in på hans rum huuuuur mycket han vill och ta vilka leksaker han vill :D Och när Jack är själv tycker han det är skönt att slippa allt pass med Leo. Medicin och andningsgympa. För Jack får ju absoooolut inte missa något. Det är livsfarligt! :D Så det är nog skönt för båda att få lite ensamtid.


Nähä, nu tackar jag för mig. Kram J.

  • 639 readers

Likes

Comments

Då har jag även klarat av att jobba lunch på Plan två. Mycket gäster och jag (tror) jag klarade mig felfritt. Det återstår och ser om jag får någon feedback på torsdag. Alltid kul. Men det var jätte roligt och annorlunda lunch än vad jag är van vid på matkult. Så det är kul att ha gjort det också :) Och jag hoppas på många fler luncher där !

För nu när man är med i arbetsförmedlingen och får mail från dem att man måste söka vissa jobb, då hoppas jag innerligt att jag får svar från något jobb som jag sökt frivilligt.

Men imorgon fortsätter inskolning av Leo. Så det ska bli roligt. Vilket mina barn också tycker.

Just nu känns det lite dystert för nu är det bara ett pass kvar på KHK. Ska bli så tråkigt när hockey säsongen är över. Men, nu ska vi ha roligt sista passet på torsdag!

Idag fick vi ett glädje besked på posten. För två veckor sedan tog dem massa blodprover på Leo pga att han är så liten.. Så dem tog på tillväxthormon och allt som kan främja tillväxten. Idag kom brevet då hans blodprover på tillväxten var helt normala! HappyHappyHappy! Även om man visste de, så är det skönt att få det svart på vitt. Vilket innebär inga fler mediciner som det skulle ha inneburit. Och hans hosta börja bli bättre. Och han märker nu att den 3 % saltlösningen hjälper honom. Även om han hostar tills han nästan inte kan andas så fortsätter han utan klagan (oftast) och gör hela inhalationen. Även om vi egentligen inte behöver göra det, så gör han det. Och det är helt otroligt så mycket slem som lossnar. Och det tycker han är så skönt. Så snaart hoppas vi att hostan försvinner. Den har iaf nästan helt försvunnit på kvällarna/nätterna nu. Så det är positivt.

Leo har aldrig sovit hos oss i vår säng. Vi flyttade upp honom på sitt rum på övervåningen efter jul. Men NU så ropar han varje morgon vid fem tiden och har dragit med sig sin snutte och filt (världens största filt) och lägger sig vid grinden och väntar tills jag ska hämta honom. Sen somnar han om hos oss. Ska gärna ligga tätt intill och gärna dra mig lite i håret (som han vet att jag avskyr). Men blir lite trångt med fyra personer i sängen. Så jag och Leo lägger oss som pippi, då får vi lite mer plats. Även om Jack och Leo ligger alltid och sparkar lite på varandra innan dem somnar om. Men visst. Man har väl varit bortskämd med Leo när det gäller just detta.


Kram J.

Likes

Comments

Ihelgen har vi träffat kusinerna, då faster Linda varit på besök i Karlskrona. Men bara dör så söta dem små var, Leo var väldigt snäll mot lilla Thilde. :) Den lilla dockan har blivit så stor.

Alltid lika roligt att träffa Linda. Hon är en underbar person och jag önskar dem bodde här i Karlskrona..

Dem stora kusinerna var mest ute med farfar och grävde. Det är roligt nu när dem är så stora så att dem kan leka med varandra. Även om man bara ska frstöra liiite för den andra, men det tillhör väl. Annars har dem det roligt tillsammans.

I lördags blev jag sjuk i feber, men ack jag gick till jobbet. Men när andra periodpausen började så släppte Bella hem mig, skönt! För jag låg helt däckad i soffan hela kvällen. Jag mådde piss. Men vaknade pigg och glad igår, så det var skönt :)

Idag började min riktiga arbetslösadag. Arbetsförmedlingen, check ! Sen ringde jag runt till alla och alla pappren som behövs är på väg till mig. Skönt! :) Så allt verkar under kontroll. Men det jobbigaste av allt är att det bara är en match kvar i SHL för KHK. Alltså en matchdag kvar för jobb. Det känns på allvar riktigt sorgligt. Jag kommer sakna allihopa väldigt mycket. Men min Jonna, vi kommer inte ha uppehåll från varandra, det har vi lovat!


Denna lilla busungen har idag börjat sin inskolning på dagis. Och han tycker det är sååå roligt! Idag var vi där bara en timme och han hann att leka med alla leksaker på den timmen. Kände på en leksak och KASTA den och sen till nästa. Men roligast av allt var alla speglar dem hade. Man kunde krypa in i skåp och kolla sig i speglen. Ja, han kommer att ha det så roligt. Sen berättade Maggan att Katja kommer tillbaka till hösten (hon började plugga, men valde att komma tillbaka). Så ingen är lyckligare än mig. Hon är bäst! Hon passar verkligen perfekt för att jobba med barn. Jack älskade henne när han gick där. Så det känns verkligen skönt att hon kommer tillbaka. Och fina Maggan som är fantistisk och Gunilla är helt underbar. Ja, näää... Men visst jag älskar mina barns förskola. Alla pedagoger är underbara och jag känner mig så trygg med dem.


Sitter just nu och kollar Sofias änglar. Varje måndag är det massor av tårar. Ikväll är det om en liten kille som lever mot alla odds. Och jag tänker så på Leo. Ja, han lever och jag är super glad. Som hon sa "ibörjan av hans liv fick vi inte träffa någon och tänk om det bara är jag som kommer minnas hans leende och hans personlighet". Ja, exakt så tänkte jag med. Tänk om ingen annan kommer qtt komma ihåg honom. Men nu är det så många som känner honom och alla som känner Leo vet om vilken underbar människa han är. Jag är så stolt över honom och kunna visa upp honom. Visa upp honom på förskolan. Han charmar ju alla. Han är alltid glad och med glimten i ögat. Jag är tacksam att han är som han är och att han är hos oss. Vårt liv hade inte varit helt om inte han fanns. Och Jack ska vi inte prata om. Han har fått stå ut med så mycket. Varje morgon och kväll är det andningsgympa med Leo och oftast så säger Jack ingenting, utan väntar tills vi är klara med Leo. Han vet om hur viktigt allt sådant är. Och han har sådant tålamod, han har lärt sig att vänta. Han säger till Leo hur duktig han är när han tar antibiotika tre gånger om dagen och klappar händer med Leo. Ja, han är verkligen en fantistisk storebror, med en gnutta av syskonkärlek lite varrje dag, eller lite varje timme... Men varje dag tänker man "snart är nog det över".. Men så tänker jag på Jonas och mig, näää.. han är 38 och jag är 26, och det har fortfarande inte gått över. Så det kommer nog alltid vara syskonkärlek.

Men dem busfröna har varit hos mormor och morfar i eftermiddag. Så när vi kom hem frågade Jack "mamma, Leo fick fyra tabletter till maten. Var det rätt eller?" "Ja, fyra ska han ha" sa jag.. Då säger gulleplutten "MM, jag tänkte också de.. jag bara undrade så han inte får ont i magen snart.. " Hur omtänksam är man inte då? Gulleplutten


Nu ska jag leta igenom kort som ska till förskolan.. Och fylla i alla papper till dem. Egenvårdsöverlämnning till dem under dagtid, och allt annat. Dags att sätta igång. För imorgon ska jag jobba lunchen på KHK - Plan två! tjoooho! Så roligt.


Heeejddåå. Kram J.

  • 738 readers

Likes

Comments

Mina sista dagar som föräldrarledig börjar komma till sitt slut. Onsdag blir jag arbetssökande. Förutom att jag har inskolning med Leo med start den 6 mars. Men det känns jättejätte konstigt nu. Jag kan inte riktigt förstå att tiden är inne. Det har känts som en evighet, men nu heltplötsigt så har tiden gått jätte fort. Vad ska jag göra om dagarna när dem är på förskolan? Stackars mig. Jag kommer bli helt rastlös. Men har suttit och kollat lite utbildningar. Jag tror faktiskt att jag vill plugga. Jag kan ju inte hålla på såhär hela livet. Söka jobb utan någon utbildning. Det kommer inte fungera i längden. Men jag tror faktiskt att jag ska söka in till sjuksköterskaprogramet på BTH. Jag tror det passar mig. Jag kan mycket om kroppen och kroppen är så intressant. Sen kan man ju alltid vidarutbilda sig senare i livet om man vill det. Men det känns nog rätt just nu. Så det blir så. Sen är det inte säkert att jag kommer in.

Men jag tänkte att det är faktiskt min sista vecka som mammaledig så blir det nog leklandet imorgon med mina busfrön. Leo längtar så mycket att få gå och leka på förskolan. Han blir så arg varje gång vi går där ifrån. Så tänk den lycka första dagen vi ska gå in på hans avdelning, hans ögon kommer lysa av glädje. Vi två har gått på varandra lite för mycket. Så han kommer tycka det är skönt att slippa mig lite tror jag. Men kommer även att kännas konstigt för mig. hur ska det gå med mediciner på förskolan, kommer dem att glömma? Vilket påminner mig om att tiden sprungit iväg och jag måste skriva en lista till förskolan om hur mycket medicin till vilken mat och antibiotika... jaajustde. Kan vara på tiden att skriva det :D snurrpanna har jag blivit!


Men nu måste jag sätta mig och skissa lite på det och tänka efter lite..

Kram J.

Likes

Comments

Vi fick snö en liten stund iaf. Men nu är den borta, vilket är lite skönt tycker jag. Leo tycker nog det är rätt skönt också. Jack älskar snön, men tycker om bättre om att gräva i jorden. Men jag hatar detta gråa och tråkiga vädret. Då vill jag hellre ha snö och solsken!

Nog om vädret. Tiden tickar iväg och snart har februari passerat. Det är helt galet.

Så den 6 mars börjar vår lillfis på förskolan. FÖRSKOLAN?! Känns som om han nyss kom, men ändå känns det som att jag varit hemma i en evighet. En så lång evighet att det känns skrömmande att söka jobb. Det känns på något sätt overkligt. För när vi fick hans diagnos så kändes det sjukt lång tid att vara hemma i minst 1.5 år. Men nu är han 1.5 och han ska börja förskolan. Vad hände där? Att gå hemma har varit jobbigt för mig. Jag tycker om att jobba, att ha något att passa, att ha något att utvecklas inom. Men det är inte lika roligt att utvecklas hemma genom städning, tvättning mm. Det är så tråkigt nu :D För det känns som om det är det enda jag gör. Men sedan i höst har jag jobba på restaurangen på Karlskrona Hockeyklubb och gud vad det har hjälpt mig. Det är ett underbart gäng och jag älskar att få vara endel av alla dessa underbara människor. Vänner, kollegor. Ja, jag har verkligen fått nya vänner. Speciellt fina Jonna. Hon är en underbar person, som jag tyckt om från första stund. Precis en sån person jag behöver i mitt liv. När man jobba i tio timmar och är helt slut i både kropp och knopp så kommer hon och sjunger och är suuuper glad och kramar en! Åh, just då vet hon att jag inte är på humör, men ändå kan jag inte sluta skratta åt det :D Men iaf, att ha dessa passen där och jag har sett och jag har utvecklas på jobbet, det har gjort mina dagar här hemma mer värdefulla. Annars är det lätt att man går här hemma och vill bara bort. För så är det att gå hemma med två barn. Med mina barn är det inte bara myspys i soffan som vissa påstår på socialamedier. Utan det är fullt ös medvetslös. Så ja, ni kan döma mig eller inse sanningen. Att få komma bort och bara vara Jessica, prata med vuxna människor och ha roligt utan mina barn. Det är guldvärt. Men som sagt, det är väl bara personer med barn som förstår min känsla.

Sen att jag älskar mina barn villkorslös och jag älskar att leka med dem, det gör jag. Det finns inget bättre än mina barn, men ibland behöver man andas. Och sån är sanningen, troligtvis för alla föräldrar. Men iaf, detta har hänt så mycket under Leos första 1.5 år.

Tre operationer, 1000 läkarbesök, massa bus. Och denna underbara varelse har utvecklats till en helt underbar person. Han är en riktig liten pajas. Jag är så stolt över honom så jag skulle gärna vilja visa upp honom för hela världen. Han går inte att beskriva, men pajas, envis och glad. Det är en bra beskrivning av honom.

Jack är helt fantastisk. Han är så himla klok och duktig. Han klarar av att spela frågesportspel, fia med knuff och pussel. Ja, han är så himla duktig. Men han är även en sån person som gärna vill leka själv. Ibland är det rätt tråkigt att vara storebror tycker Jack. Det är så tråkigt att leka med bäbislego som han brukar säga :D haha!


Jag älskar livet just nu. Lite skrämmande att hockeyn snart är över, inget mer jobb där då :( Men jag hoppas på att jobb någonstans snart :) För vad ska jag göra om dagarna om båda mina pojkar går på förskolan? Jaaa, det kan man undra :D

Men allting löser sig. Någongång.

Kram J.

  • 875 readers

Likes

Comments

Japp, snön har kommit. Med råge. Jack har haft rätt mycket att stå i nu. vår skottmästare nummer ett! det blir ett herrans liv om man skulle skotta utan honom. Men igår skottade vi lite snabbt på förmiddagen, sen skulle vi skotta grannens (vi trodde dem jobbade) men ut kommer Sofie och straxt därefter Albin (han är ett år äldre än Jack). Så Jack blev ööööverlycklig. Så dem lekte hela dagen igår, med en snabb lunchpaus. Man blir så glad i hjärtat när dem äntligen blivit så stora så att dem kan leka tillsammans. Sen tog dem sina pulkor och gick ner längst ner på gatan, till vändplatsen och tog bort vallen och åkte pulka. Dem hade det så himla roligt. Men vid tre gav Leo upp och ville inte vara ute mer så då gick vi hem. Men Jack var så himla glad att han har fått leka med Albin.

Albin var snäll och lånade ut sin snowracer till Jack. :)

Sen under vår lunchpaus så ringde Isak och fixade det sista i tvättstugan, nu är den helt klar. Och vi är så himla nöjda! Jättejätte fint, speciellt om man jämför med innan.


Leo har fått tillbaka sin hosta, så då var det bara att plocka fram mera mediciner. Han tycker det är så tråkigt med alla inhalationer just nu.

Här är medicinerna till inhalation.

Här har vi vår lilla gympahörna till Leo.

Såhär sitter vi när vi ska inhalera :)

Det viktigaste när man har ett barn med en kronisk sjukdom är ordning och reda. Finns inget värre än när saker inte är där dem ska. Speciellt när det gäller allt som han behöver för att vara frisk i sin sjukdom. Så nu har vi full koll på allt.

Ihelgen ska min kära svärfar hjälpa oss att sätta upp ribbstolen. Då blir det bus, med massa klättring. vilket är super bra för Leo att sträcka armarna och röra på sig.

Okej, det blev lite mycket information detta inlägget. Men, såhar vi det med inhalationer morgon och kväll. Nu har jag inget mer att säga. Nu ska jag hänga lite tvätt och sen förbereda maten :) Kram J.

  • 948 readers

Likes

Comments