Header
View tracker

Då har vi fått några provsvar, njurar och leverproverna var normala. Jätte skönt. Det var de man var mest orolig för. Dem andra var också bra, förutom järnvärdet. Det var på 30 och normalt är mellan 35-120. Men änsålänge så ska vi avvakta med medicin, för han hade bra blodvärde. Så vi ska bara lägga till lite extra grönsaker, kött och blodpudding! Så hoppas vi att det löser sig av sig själv.

Idag kände jag för att prova att inhalera med bara munstycke. Annars har han mask som täcker näsan också. För när dem är små så andas dem mycket genom näsan. Men jag blev så himla imponerad på Leo. Han klarade det utan några problem. Han bara bit i munstycket och stängde munen. Han var så himla duktig. Och jag tror att han tyckte det var skönare utan masken. Så det läckte ingenting när han andades igenom den och det hjälpte mycket mycket bättre. Så mycket som han hostade när han inhalerade har han aldrig gjort innan. Och för er som inte vet så är hosta något bra för honom. Då hosta han bort sitt slem från lungorna. Så om jag är stolt, det är bara förnamnet.


Och inte nog med det. Så fick vi nog igår. Nu fick Leo flytta upp på övervåningen till sitt rum och börja sova där. Jack kommer ju ner till oss varje natt och det börjar bli väldigt tröttsamt. Så nu sa vi att Jack måste sova uppe när Leo sover uppe. Och det var han heeelt med på. Han var så söt och sa "Om Leo vaknar på natten så går jag bara in och sjunger vart bor du lilla råtta, i din hatt. Och sen när han somnat igen så går jag in i mitt rum och lägger mig igen" Så himla snäll. Han blev glad att Leo skulle sova i rummet bredvid. Så Leo somnade väldigt fort i sitt nya rum. Jack somnade också fort som vanligt. Sen hostade dem i kapp där uppe till halv nio. Och halv tio skriker Jack och har växtvärk. Är det inte nattskräck så är det växtvärk. Så han väckte Leo, men han somnade om snabbt igen och Jack också. Sen har Leo sovit gott hela natten, vaknade vid 7.20, så det är jätte bra. Jag fick gå upp inatt vid tre tiden, för då gnällde Jack. Jag har hört honom gnälla några gånger. Han vet att han ska stanna i sin säng, men det har väl varit lite jobbigt för honom. Det blir ju en omställning för honom också. Men hoppas det blir bättre för var natt som går. Men det tror jag. Jag kan ju säga att det var oooootroligt skönt att få ha sängen bara med Joakim. Annars har ju Jack kommit ner till oss varje natt. Så det var himla skönt att slippa trängas. Och Jack vaknade och var piggare än någonsin. För han sover mycket bättre i sin egna säng.

En väldigt stor kille skulle sitta i babysittern :D


Hosta Hosta Hosta. Jack och Leo hostar till guds förbannelse och jag vill bara ha bort den dumma hostan. Det är inte alls kul för dem. Men vi ska försöka vara ute mycket, för då brukar det lugna sig lite :)

Imorgon ska vi åka till Växjö. Jack var helt med på de och tycte det skulle bli jätte roligt, tills jag sa "vi ska kolla på kläder". Då bara sjönk han ihop och sa "Meeeeeeeen, det vill inte jag iaf. Jag ska BARA kolla på leksaker" haha! Denna söta unge :D

  • 59 readers

Likes

Comments

View tracker

Då var vi tillbaka till vardagen igen. Dagis har börjat igen och Jack är super glad för det. Igår ville han inte hem, han tyckte det var så roligt att träffa sina kompisar :)

Förra veckan var vi inne på sjukhuset med Leo för att ta prover till hans årkontroll i Lund nästa vecka, Hans första årskontroll. Det är lite nervöst för oss eftersom vi aldrig varit med om det, men det ska väl bli bra. Hoppas alla prover är bra också. För vi vill inte ha någon extra medicin just nu! Så förra vecka när vi skulle dit och ta prover så skulle dem ta 13 rör med blod! Helt sjukt många. Så han skrek och skrek i typ en halv timme. Men som vi sa, lika bra att få det gjort så han slipper bli stucken fler gånger. Vi fick väl ihop 10 rör, sen gav Leo upp och då ville de inte komma mera blod. Men dem på kemlabb skulle fixa och trixa, så dem kunde skrapa ihop så att det räckte till alla rören. Så jag hoppas dem fixade det. Idag klockan 13 så ska vi till barnmottagningen igen. Träffa vår läkare. Imorgon är det lungröntgen. Men snälla Eto skulle fixa så vi kunde göra den idag när vi ändå är inne på sjukhuset. Så det hoppas jag att hon fixat! :) Hon brukar fixa det mesta till det bästa. Så lungröntgen är också endel av årskontrollen. Dem kollar så att inte hans slem har förstört något av hans lunga. Eftersom det finns stor risk för de. Men det finns inte på vår världskarta. Det får inte ha hänt ännu, Sen nästa vecka har vi en hel dag i Lund, där vi ska till CF-centret och träffa alla. Det är skönt att göra de. Vi har ju Emely som sjukgymnast men hon är på mammaledighet nu, så nu har vi någon ny sjukgymnast. Lite nervöst att få en ny, för jag älskar Emely. Men den nya är säkert jättejätte bra också! Det tvivlar jag inte på ett dugg.


Här tyckte Leo om att ligga.. Lite stor, men vad gör de :D Han satt still iaf! haha


Nu måste jag hänga lite tvätt :) Heeeydoooo! / Kram J,

  • 72 readers

Likes

Comments

View tracker

Då var det ett nytt år och hela december har sprungit förbi. Det är både skönt och lite vemodigt. För vad har man nu att se fram emot? En skönt vår och en fin sommar visserligen. Sen så ska Leo börja dagis om två månader. Känns jätte konstigt. För mig känns det som om jag ska gå hemma resten av livet. Men så är det ju inte riktigt. Men ska försöka njuta så mycket jag kan av min sista tid hemma med honom. Sen har jag inte jobb, så vi får se vart vinden leder mig här näst. Men det ska väl lösa sig.


Julafton var vi hemma hos oss med Joakims familj och det var super trevligt. Tack så hemskt mycket allihopa! Och sen på juldagen var vi hemma hos mina föräldrar och firade med brorsan. Att träffa tomten två gånger var suuuper roligt tyckte Jack. Leo var mest livrädd :D Men alla var nöjda med sina julklappar och det är väl det viktigaste. Leo är lite för liten för att förstå, men Jacks glädje är något man alltid bär med sig. Han blev så himla glad. Men mest glad är nog Jack för att träffa alla sina kusiner. Det är nog höjdpunkten.

Nyår var vi hos min bror och hans familj, Innala och Jenny var också där :) Det blev ett mycket roligt nyår med jätte god mat och trevligt sällskap!

Jaha, hur ska man sammanfatta vårt 2016?

Det började med operation för Leo. Nedläggning av stomipåsarna. Jobbig vecka i Lund. Men skönt att allting gick så bra som det gjorde. Och Ronald huset hjälpte oss så Jack kunde följa med. Sen så efter två månader så blev det operation igen, läppen skulle fixas. Där gick allting jätte bra. Och efter de så gick luften ur mig fullständigt. Då var alla planerade operationer slut. Tre operation på 6 månader och några dippar där emellan. 2015 var det jobbigaste året jag varit med om. 2016, blev bättre. Men fortfarande jobbigt. Man ska hitta nya rutiner hela tiden när Leo växer. Han växer ur ena sortens andningsgymnastik och då ska man hitta något annat som han tycker om och som passar honom. Sen är det alltid detta med hans tabletter. Öva öva öva. Nu kan han äntligen svälja dem hela, vilket underlättar mycket! Men alltid är en ständig träning. Men han är så himla duktig. Jag blir så stolt över honom! Han är verkligen helt fantistisk människa!

Jack har sina dagar. Speciellt nu efter julen och alla förväntningar. Han vet inte riktigt hur han skaa hantera alla känslor, så det slutar ofta i gnäll. Vilket är jätte jobbigt. Men som sagt en dag med Jack är som en berg och dalbana. Ena sekunden är han hur glad som helst, sen nästa så är det som om hela världen håller på att gå under. Så det är super roligt. Men det ska väl bli bättre nu när allt stök med julen och allt är över.

Leos tillstånd förövrigt är mycket bra tycker jag. Men det återstår och se. Snart dags för årskontroll. Ska bli spännande. Jag som skryter så med honom, så får vi hoppas att han mår lika bra som han utstrålar :) Vår första årskontroll, så vi får se vad det innebär. Röntgen av lungor, mycketmycket blodprover och sen vet jag inte så mycket mer.


Men men, jag hatar när solen skiner, för då ser man verkligen hur skitiga golven är. Så får väl sätta fart att skura dem.... suck :D

Likes

Comments

Jahaja, då sitter jag här igen. Två gånger på en och samma vecka.

Just nu känner jag mig lite utom kontroll. Jag brukar ha stenkoll på allt som har med Leo att göra. Men idag så tog heracillinet slut. Tack och lov hade vi till morgonen, men efter lunch hade vi inte till. Så vi fick åka till apoteket imorse och hämta ny. Inte alls roligt nu när Leo går. För där fanns så mycket att riva ner. haha! Det tyckte han var så himla roligt. Men nu har vi ny och denna gången har jag skrivit upp i min kära kalender när det är dags att hämta ny. Det gör jag alltid annars, men av någon anledning glömde jag det nu och därför blev det som det blev. Jag vore ingenting utan min kalender. Den räddar min vardag.

Annars är Leo bättre från förkylningen. Men inatt har han sovit lite oroligt. Han brukar alltid sova som en stock, men inatt har han vaknat några gånger. Men han måste ju få ha dem nätterna också.

Igår var Jack med morfar på badhuset. Och på morgonen när han insåg att det var dags för badhuset så blev han så len i rösten och var så himla lycklig. Han tycker om att mysa med morfar själv. Han blev inte lika glad när morfar lämna tillbaka honom hemma. Som han sa för någon dag sedan när han vägrade åka hem från mormor och morfar så frågade jag honom "Varför vill du inte vara hemma?" Då sa han utan att tveka en sekund "Vi har så fula väggar, ful diskmaskin, fult kylskåp. Mormor och morfar har mycket finare. OCH när JAG ska bygga nytt hus så tänker inte jag ha så fula väggar, jag tänker ha likadana som mormor och morfar." Ja, vad svarar man på de? Det enda Jack pratar om så är det när han ska bygga ett hus. Han vet exakt vad han vill. Hela hans rum ska vara en stoooor koja! :D


Sen vill jag även hylla min fina sambo. Han skrivs det inte om så mycket här. Men han är helt underbar och jag älskar honom bara mer och mer för var dag som går. Jag älskar när han kommer hem efter jobbet och barnen blir så glada och springer till dörren. Igår ville Leo visa allihopa så snabbt han kan gå nu och hur duktig han är på att vända om. Så han visade Joakim det. Men visst värmer det i hjärtat när barnen blir så glad? Det finns inget bättre. Han är så bra på alla sätt och vis. Honom kommer jag aldrig att släppa taget om! Det bästa av allt är att jag litar på honom till 1000 %. Skulle aldrig tvivla på honom. Men nu får det räcka. :D

Kram J.

Likes

Comments

Det var ett tag sedan jag skrev någonting vettig här har jag märkt. Men idag tänkte jag göra ett försök. Vi älskar vädret. Plusgrader och varken regn eller snö. Helt perfekt! Då kan man gräva och vara ute, utan en klumpig overall.

I måndags åkte vi ut till mina kära svärföräldrar. Jack älskar att vara där. Farfar och han startade en brasa, det var så roligt tyckte han. Det pratade han mycket om på kvällen sen.

För övrigt är barnen förkylda, änsålänge har vi klarat oss och hoppas det förblir så! Sist jag var sjuk fick jag nära döden upplevelse och det vill jag inte vara med om igen. Det var hemskt.

Men nu är vi tillbaka på gamla banor, fullt ös medvetslös! Mina barn är likadana som mig. Det ska hända saker hela tiden.. Hääärligt! :D Men när klockan börja närma sig 18.00 på kvällen så tar mina krafter slut, men inte barnens. Tyvärr :D haha

Bakat saffransbullar för någon dag sedan, det tyckte dem var roligt! :) När man bakar med mina barn så får man ta ett djupt andetag. Jag vill ju göra bullarna på mitt sätt. Men Jack tycker det är helt okej att skära av en bit och knöla ihop den, sen är den klar. :D Men ja, smaken är den samma, men man äter väl med ögat också?

Jack är precis som han alltid är, överallt och ingenstans. Nu är han på förskolan, så jag har hunnit baka brownies med snickers och förberett maten. Leo sover och efter förskolan ska vi åka till morfar som är ledig. Dem gräver ju fiber där och ska fixa lekparken. Så himlen riket finns just nu i Backabo.

På lördag fyller finaste svärmor 60 år. Det ska firas! Och jag längtar så. Vi har inte lämnat bort Leo än. Han är 14 månader. Så inte sovmorgon på 14 månader. Så det är rättså efterlängtat. Och Jack har vi typ bara lämnat bort 4 gånger. Så vi är väl inte jätte vana med att lämna bort våra barn. Vi vill ju ha dem hemma... Men nu så ska båda busfröna få leka med mormor och morfar. Det är väldigt välbehövligt just nu faktiskt.

Mina busfrön, som jag älskar er. Även om jag får gråa hår av er.

Nähä. Nu kallar plikten. Hejdå!

Likes

Comments

Nu har väl jag gått igenom det jag ska för denna hösten. Jag har legat i 39.5 graders feber sen i fredags. Hemskt, fruktansvärt och så jävla jobbigt. Helt utslagen har jag varit. Jag har inte gjort annat än att sovit. Jag säger att det var tur att Joakim var ledig, för annars hade han fått varit hemma från jobbet så pass dålig har jag varit. Och jag har aldrig varit så dåligt så jag inte har kunnat ta hand om mina barn. Men denna gången hade jag verkligen inte de. Och jag har inte gjort det heller. Jag har sovit och sovit. Minns typ ingenting från denna helgen. Men jag överlevde iaf (knappt). Men jag blev faktiskt lite orolig om det var igår tror jag. Då jag tagit alvedon hela dagen, men ändå bara steg och steg min feber. Jagblir så himla känslig när jag har feber. Joakim och Jack åkte till svärföräldrarna för att äta, var borta i max en timme. Jag grät under hela den timmen. Jag vet inte varför, men dem hann knappt lämna huset förens jag började gråta. Jag kände mig på något konstigt vis ensam och tyckte väl synd om mig själv, Men det är hemskt att ha en sådan känsla.

Idag vaknade jag och mådde precis som jag hade hoppats på. Precis som vanligt! Så himla skönt att vakna och febern var borta och vi skulle ju ha kalas för Joakim och Tommy. Så jag började redan på morgonen med att förbereda maten och sen sprang tiden iväg.. Våra kära grannar fixade vårt platstak till vår vedbod efter en liten olycka i somras och kom med vin som förlåt. Ja, dem är så underbara! Så onödigt, men så underbart. Så glad att ha dem som våra grannar.

Och Leo har börjat gå nu. Så nu kan vi säga att han kan gå. Nu kan han gå jättte långt, så nu räknar vi att han kan gå. Så himla skönt. Imorgon har vi uppdrag att köpa overall x2 och en vinterjacka. Så ja, jag tror att det är de vi får göra imorgon.

Leo är väldigt frälst i vår katt. Här är Siri väldigt nära, men så långt bort.

Just nu känns det som att Leo har kommit ikapp med en hel del. Han kan äntligen gå. Han kan äta bitar. Han kan säga "Hej, Där och Tack" Sen är han jätte duktig på att uttrycka sig med olika skrik och läten. Så han är väldigt lätt att förstå. Och han är så duktig för när han har ätit klart så lägger han i sina skedar i skålen och tar skålen och ger till mig. Det betyder "Nu vill jag inte ha mera". så han är så himla duktig.

Jack är så himla stor och så himla duktig på det mesta. Att en pojke på förskolan är dum mot honom så kan han ändå säga "Hen är snäll mot mig". Det visar bara hur stort hjärta denna ungen har. Han är inte den som går och är arg eller vill ge igen. Utan han backar och säger stopp, det är inte okej, Även om hen varit jätte dum, så säger han bara "Jag gjorde ingenting dum mot honom" Nä, det gjorde han inte. Men att gå till förskolan dagen efter och sen säga "Hen var snäll mot mig idag". Det visar att han kan ändå förlåta och glömma. Vilket är viktigt. Det är väl mer vi vuxna som har svårt för de. Eftersom det inte var första gången så blir man ännu mera arg. Men man står lite maktlös när det gäller de. Man blir ju ledsen. Men samtidigt får man se de som att hen är mindre och vet kanske inte bättre. Jag ska inte säga att Jack är guds snällaste barn. Verkligen inte. Han kan vara retfull. Men där går hans gräns. Han skulle aldrig skada någon med vilja. Så mycket känner jag honom. Hur mycket han än skulle vilja, så skulle han inte göra det med vilja.


Nu har jag skrivit mycket om väldigt lite intressant. Men jag är glad att vara på fötterna igen. För det har jag inte varit sen i fredags. När det var en timme tills Joakim skulle sluta ifredags så kände jag, snart går jag under. Jag grät och grät. Som tur slutade Joakim tidigare och räddade mig. Tack för att jag har fått sovit bort min feber. Med massor av feberdrömmar som var så verkliga. Kram J.

  • 696 readers

Likes

Comments

Ja, har kommit hem för ett bra tag sedan. Vi hade en helt underbar semester. Fint väder, mat och massa bus med barnen.

Jack älskade stranden. Där kunde man gräva och vad är bättre än att gräva? Så detta inlägget blir mest en bildbomb. Det har hänt mycket, väldigt mycket sedan sist.

Det har varit endel tråkigheter runt omkring oss. Speciellt min älskade pappa. vi har legat sjuka. Leo har haft ögoninflammation och krupphosta. Så vi har varit en runda på sjukhuset ocbytt hans antibiotika. Joakim ligger fortfarande sjuk. Så ja, det har varit mycket. Men alla är på fötterna igen, utom Joakim. Han ska ju allid sticka ut lite ;) Men det är faktiskt synd om honom, för han mår inte så bra.

​Vi har världens finaste killar ! Ni är helt underbara! 

Nu har jag en katt som springer här och vill leka. Är det inte barnen så är det katten.. :D haha! Kram J.

Likes

Comments

Då har vi nu satt oss i bilen på väg mot Malmö, där har vi vårt första stopp hos Joakims syster. Där får barnen leka av sig i några timmar 😊 sen så drar vi vidare till flygplatsen och mot Mallis!
Kan ju säga att Jack vaknade full av energi och ville åka nununu! Efter lååång väntan (tyckte Jack) så har vi nu åkt. Farmor kom precis i rättan tid. Vi alla stod i hallen, klara att åka
😊 hon är underbar som bryr sig så mycket!

Men nu ska vi ha en underbar vecka med min älskade mamma, pappa som är bäst och bjuder oss allihopa ❤️ och min underbara bror, Carro, Nils och ville! Ska bli så skönt att bara sola, bada, dricka drinkar och ha det allmänt skönt! Slippa att tänka på att torka i köket, ytdesinfektera köket, gå ut med sopor och laga mat. Det jag tycker ska bli skönast att slippa är köket. För där växer det så mycket bakterier vilket gör att jag städar där hela tiden och jag är så trött på de. Så ja, nu ska vi till solen och värmen!
Vi hörs väl när vi kommer hem! Kram J.

  • 1014 readers

Likes

Comments

Killen som gör en galen. Men idag undrar jag om det är något annat som spökar hos honom. Kanske tänder som kommer. För såhär skrikig och gnällig är inte Leo. Men visst, man får ta ett djupt eller tio och försöka göra honom glad. Sen vill han ha ALLT och pekar och där där.. Och när han inte får som han vill skulle man kunna tro att hela världen håller på att gå under. Som idag när vi satt och åt, så pekade han och sa där.. Så jag ger honom de han pekade på, men det var fel. Så han fortsatte och jag hade gett honom allt på bordet men ingenting var rätt. Då blev han så förbannat och pekade och skrek "DÄÄÄR!!!" och tog sin tallrik och kastade.. Ja, ett år och ett sju helvetes humör. Men sen gav jag honom en bit av hushållspappret och då sken han upp som en sol och torkade sina händer och mun. Ja, alltså hur skulle jag kunna förstå att han ville torka sig? Ja, herregud.. Och i eftermiddags så ville han bara vara i famnen, men det orkar jag inte gå runt och bära på hela tiden. Så jag tog Leo i vagnen och Jack cyklade. Så gick vi en runda. Jack fick träna sig på att cykla där det inte är trottoar eller cykelbana. Och det var lärorikt för honom faktiskt. När vi kom hem så sa Jack "Åh, vad skönt det var med en liten tur på cykeln nu på eftermiddagen".. Ja, att man inte dör av hans uttryck hela tiden.


Leo är väldigt bekväm av sig och vill helst att någon ska köra honom i skottkärra eller gåvagn, så klart gör starka storebror det !

Efter förskolan så fastnade vi här! Det är dem små sakerna som gör Jack glad. Det behövs inte mycket och då är det extra roligt att stanna och kolla när dem jobbar.. För han tycker det är så spännande.

​Nu laddar vi! Snart drar vi till Mallis :) Längtar så himla mycket !! 

Snart ska jag gå och lägga mig. Min tand värker lite. Eller tanden bredvid, för igår drog jag ut en visdomstand. Och inatt vaknade nog Leo 15 gånger. Och eftersom han inte använder napp, så kan man inte precis trycka in tummen i munnen på honom. Så ja, det är jobbigt så sätt när han inte har napp. 

Kram J.

  • 1055 readers

Likes

Comments

Jag har helt glömt bort hur det är att ha en ett åring som gärna vill prata och uttrycka sig på bästa sätt, men har inte talet där än. Jack var exakt likadan. Han skrek och pekade tills man fattar vad han menar. Leo, likadan. Jag, lika jobbigt då som nu. Sen kan man ju lägga till att Leo är 1000 gånger envisare än Jack, och då var Jack envis. Så ja, ni kan ju tänka er hur vi har det hela dagarna. Leo pekar och skriker, jag försöker med allt. Häromdagen så skrek han och pekade så mycket på dem frusna nuggetsen så till slut orkade jag inte mer. För hans tårar sprutade, han hoppade på rumpan, pekade och gallskrek efter dem frusna nuggetsen. Så tillslut gav jag honom en och det var som att trycka på en knapp. Han tystnade direkt. Men då tänkte jag, nej nu ska jag inte ge med mig. Han får ingen nuggets. Men tillslut pallar man inte. Så han fick sin vilja igenom. Men sen handlar mycket om att han vill visa att man förstår honom. Han kan sitta i sitt rum och ropa till mig i köket "EEH!" och så svarar man "Hej Leo" så blir han tyst. Då ville han bara säga hej på sitt egna språk. Men det är ju positivt det också. Att han verkligen vill uttrycka sig och visa vad han vill. Och det gör han, med råge.

Sen blir det ju inte bättre när Jack uppmuntrar Leo till bus. När Leo gör något som han inte får så tittar Jack på honom och ler och säger "fortsätt Leo, jaaa... Det går bra Leo".. Det är då man inser att ja, detta är bara början. Dem kommer troligtvis allting vara en allians mot mig. Det är väl så det är med syskon. Det är ju roligt när Leo får skäll. Och denna lilla unge, han är så himla smart. Ja, båda är fruktansvärt smarta faktiskt.

​Ibland känns det som att dem två busungarna kommer att vara min undergång. Men när dem somnat på kvällen så tänker man att det har inte varit så himla farligt med bus. Även om det varit bus heeela dagen. Jag kanske blundar lite för det. För dem är ju så söta när dem sover.. 

Men igår så sökte jag ett jobb som servitris på restaurangen på arenan och jag fick jobbet. I tisdags sa dem å förskolan att dem tar inte in fler barn efter jul. Så då insåg jag att jag måste vara hemma ett år till. Och så såg jag att dem skrev ut att dem sökte folk på arenan som servitris och det är ju faktiskt det som jag har jobbat med innan, så det hade passat mig perfekt. Och det passar Joakims schema bra också. För det är kvällar eller helger. När KHK har hemmamatch. Så jag fick jobbet. Jag är så himla glad. Jag börjar redan på lördag. På lördag ska jag jobba och bara vara Jessica!! Så himla härligt och jag längtar, jag är super nervös. Men det ska nog gå bra hoppas jag! Jag är iaf glad att få komma ifrån min vardag. För er som känner mig, vet att jag tycker om att jobba. Jag är inte den typen som njuter jätte mycket av att vara hemma. För jag kan nog räkna på ena handen hur många gånger jag bara suttit i soffan och tagit det lugnt. Jag kan inte ta det lugnt. På dagarna vill jag ha något att göra. Så jag sysselsätter mig så bra jag kan. Idag har jag tvättat täcken, jag har faktiskt gått igenom allt och tvättat så mycket jag bara kan. Städat, lagat mat, fika hos pappa, handlat skor, handlat mat och där emellan lekt med barnen. Ja, men det har varit en rätt lugn dag idag om man jämför. Så det är inte precis att jag sitter i soffan om dagarna. Jag har inte ro till de. Jag vill få något gjort. Jag vill hinna med så mycket som möjligt hur dagen. Jag är kanske lite störd så. Men det är så jag är. Men nu när jag fått jobb och har något att längta efter så kanske det lugnar ner sig lite. För jag känner att min kropp kanske inte riktigt är med på att fortsätta såhär. Jag är sjukligt trött och orkar knappt ta mig upp ur sängen om morgonen. Men när jag väl kommit upp och fått i mig kaffe så är det lugnt. Men innan dess är de inte roligt att vara Jessica. Jaja, nog mo mig. Men just nu längtar jag tills på lördag, och sen en vecka efter de!! :)

Heejdååå Kram J.

  • 1101 readers

Likes

Comments