Header

Efter ca två år & en månad så kom nästa dipp. Det har varit en fruktansvärt jobbig vecka. Men jag börjar från dag ett..

Lördag morgon bajsar Leo på pottan för första gången! Lyckan var total. Så himla duktig kille var han. Jack skrik i högasky av glädje. Vid 10.30 så ska vi äta lite frallor, då kräks Leo. Och han fortsätter kräkas. Vi då förstår, det är kräksjuka. Vi tvättar, tvättar, ytdesinfekterar och håller på hela dagen. Leo blir kräks inte på hela natten och hela morgonen. Men vid ca 12.00 så börjar han kräkas igen. Så synd om honom. Han var helt slut, bara satt i soffan.

Joakim vabbar på måndagen och jag går till jobbet. Något splittrad. Men Leo hade inte kräks på hela morgonen. Trodde det var bättre, men han var lite slö. Men vid 13.00 tiden så började han kräkas igen. Mycket, och många gånger. Jag ringer till barnmottagningen, inga lediga telefontider. ringer 1177, dem vet inte vad jag ska göra. Dem kan ingenting om Cystisk Fibros, och vill aldrig uttala sig vad vi ska göra. Ringer dagvården. Dagvården är till för dem som är inlagda på barnavdelningen (inte vi). Men eftersom Leo är speciell så brukar jag ringa dit, så dem kan hjälpa mig. Men det kunde dem inte, för så funkar det tydligen inte. Men jag bad på mina bara knän att hon skulle be någon från barnmottagningen ringa upp mig. Sagt och gjort. Efter jag slutat jobba så åker jag hem, packar väskan till mig och Leo. Men jag säger att jag är orolig för han har ont i magen. Men han var inte uttorkad och ingen feber, så inget fel. Det vänder snart sa hon, vi åkte hem. Mycket oroliga.

Natten till tisdagen sov vi inte mycket. Leo var orolig och något stämde inte. Jag gick till jobbet på tisdagen och Joakim vabbade. Klockan 8.30 ringer läkaren och frågar hur det är med Leo, jag säger att han har inte kräks mer men att han är slö. "Okej, bra!". .Men Joakim ringer och är otroligt orolig för honom. Leo bara gråter och gråter hela tiden och är inte alls sig lik. Så efter lunchen någon gång börjar han kräkas igen. Så jag ringer till 1177, dem vet inte vad jag ska göra som vanligt. Ringer mottagningen. Inga telefontider. Ringer dagvården, förklarat allt som hänt. Nej, dem kan inte hjälpa mig säger hon i telefonen. Jag blir då riktigt förbannad på henne. Och säger till henne att hon MÅSTE ge mitt telefonnummer till någon som kan hjälpa mig. efter lite om och men så ringer någon annan mig. Och vi får komma in. Åter igen, hem från jobbet, packa väskan åker in till sjukhuset.

Hon gör bedömning att det är förstoppning. Jag vill ha röntgen, men det blir aldrig av. När jag säger till Leo att vi ska sova på sjukhuset så blir han så glad som han är på bilden. Inte ett dugg glad. Men vi fick en bra sjuksköterska. Vi gjorde något som heter "klyx". Då trycker man upp lavemang i rumpan på honom, som ska hjälpa honom att bajsa.

Efter han bajsat så bara la han sig ner och somnade. Han var heeeelt slut, glad men trött. Han fick sova i ca tio minuter. Sen skulle vi sätta en nål på honom, så han kunde få dropp och få i sig lite vätska. Men klockan 21.00, så var allting klart och då somnade han. Men de droppet plingade hela natten lång, så det blev inte mycket sömn för oss.

På morgonen efter var Leo fortfarande lite tagen av allt. Men han åt mycket frukost. Och han var lycklig, för precis utanför vårt fönster var det en grävmaskin! :)

Men eftersom Leo varit sjuk, så har han inte fått tillräckligt med inhalation vilket gör honom slemmig och då får han hosta. Han får hosta för att hans flimmerhår inte funkar, och gör man inte andsningsgympa på honom så får han hosta, inget smittsamt utan det är bara hans sätt att få bort sitt slem. Men på morgonen när vi skulle äta frukost så fick vi först inte gå ut i matsalen, för han hade hosta. Jag förklarade för dem att den smittar inte!! Dem har tagit prover, och han är inte sjuk. Det är hans sjukdom. Jag förklarar att jag bryr mig inte längre när alla tittar för att han hostar. HAN HAR ALLTID HOSTA! Jag kan inte bry mig mindre om vad andra tänker om hans hosta. Jag vet. Jag vet nog bäst. Men hon förstod hur upprörd jag blev och vi fick gå ut och äta i matsalen :)

Sen fick vi åka hem på onsdag eftermiddag. Skönt.

Den natten sov vi inte mycket alls. Leo vaknade hela tiden och hade ont i magen. Men han hade inte kräkts mer. Jag går upp vid 6, skyndar mig att göra mig i ordning. åker till apoteket vid 7.00 och hämtar ut medicin, laxeringsmedel som man tar upp i rumpan på honom. Skyndar mig hem (jag börjar jobba klockan 8.00). Ger Leo laxeringen, tar Jack till förskolan och är på jobbet vid 8.15. Skickar och ringer till Jocke hela tiden, inget bajs, inget bajs. Leo har fruktansvärt ont. Jag klarar inte av att vara på jobbet, jag pallar inte. Jag är så orolig. Så vid 9.30 något så säger Jenny "gå hem". Jag går in på vårt personalrum, ringer dagvården och förklarar att vi precis varit inlagda och behöver hjälp. Nej, samma grej igen! jag ringer 1177, dem vill jag ringer mottagningen. Jag ringer mottagning och inga lediga telefontider. så ringer till dagvården igen och efter mycket om och men, så ska hen ge numret till någon annan som kan ringa upp mig. Jag är så frustrerad och arg! Jag tar mina grejer går igenom personalrummet och min chef ser mig och stannar jag går bara förbi henne och säger "det är inte bra med Leo, jag går hem." Jag . orkade liksom inte. hon såg på mig med en beskymrad blick och klappade mig på axeln och sa "jag vet, åk hem och kom inte tillbaka denna veckan"

I bilen hem den torsdag förmiddag så bara grät jag och grät, grät och grät.... jag var så jäkla hjälplös! Precis när jag parkerar bilen på uppfarten så ringer det från sjukhuset. Men bra sköterska, som hör hur orolig jag är. Han ska säga till någon läkare som ska ringa upp mig, så jag kan få bättre hjälp. Läkaren ringer efter en halv timme. Och säger att det tar tid för magen att återställa sig, vi skulle avvakta i NÅGRA DAGAR(!) sa hon. Okej, vad ska man säga? jaja, okej.

Det tog väl två timmar, sen orkade jag inte mer. Leo var heeelt förstörd! Han bara log i soffan, han hade så fruktansvärt ont! Han klarade inte av att vara vaken i tio minuter han bara somnade, vaknade och hade ont, somnade och sen vaknade han och hade ont... Så fortsatte det hela tiden.

Av ren jäkla ilska så ringde jag till dagvården igen. Jag var så rädd och orolig. Och frågade vad jag ska göra? Gissa vad?!?! Hon visste inte! Så himla ovanligt av dem! Så säger jag "Kan jag komma in så någon kan få titta på honom?" Då säger hon "Nej, vi har ingen sån verksamhet!". Då blev jag förbannad.

Jag ringer 1177 och hon blev lika arg hon. Hon ber mig åka in till akuten. Jag gör det. Men vi ska inte åka in till akuten. Vi ska inte behöva gå de hållet. Eftersom han har CF. Så ska vi aldrig behöva sätta oss på akuten. Men efter en timme så kom vi upp till barnmottagningen.

Tack godegud att det var en läkare som jag kände igen. Honom har vi haft förr och han är såååå bra! Han hjälpte Leo när han hade akut dåligt saltvärde. Så det första jag sa till honom var "Äntligen! Du vet vem Leo är.. Du hade honom när han hade dåligt saltvärde blablabla..." Han visste precis vem Leo var! Tack godegud. Jag behövde inte ens säga orden röntgen, jag behöver inte förklara CF. Han tittade på magen och sa direkt "Vi beställer en bukröntgen till honom".

Vi blev inlagda och efter tre timmar blev det röntgen. Denna underbara läkare hade inte bara beställt röntgen på mage, utan på hans lungor också! Vilken underbar doktor. Röntgen visade att han hade en förstoppning som är orsakat av hans CF. SLem och fett som blivit som en plugg i tarmen och satt igen den. Men han hade även massor med gas i tarmen och lite tarmvred. Så Leo blir fastande hela natten, eftersom det kan bli orperation. Två läkare kommer upp och informerar mig om allting.

Steg ett : Lavemang x 1000. i rumpan, i munnen.. hur mycket lavemang som helst.

steg två : en kirurg kommer upp och ska träffa Leo känna på magen och prata med mig om det skulle bli operation. Kirurgen var lugn och var positiv. Visade mig massor som kan hjälpa Leo att fisa och få igång tarmarna.

Till natten så fick Leo alvedon och jag. Så vi slocknade som ljus och sov gott heeela natten. Jag vaknade ibland och försökte få i honom lite av lavemanget som var blandat med saft. Men det gick inte.


Fredagmorgon! Vi försöker få i honom lavemanget, vi provar allt, sprutor, vällingflaska, glas, mugg allt. Men han vägrade. Vi alla började bli lite oroliga... Men sen fiser han men braaaakfis! Så glad jag blev. Vi tog en liten plugg och körde in i rumpan så han skulle kunna fisa lite till. Och när sköterskan kör in den, tar det stopp och bajset är så nära att komma ut! bara en decimeter. Jag blev såååå glad. På röntgen var bajset uppe i tummtarmen fortfarande, så då hade det vandrat längre ner. Vi blev glada och beslut oss om en klyx till. efter detta så kom där bajs. Så mycket bajs att det fyllde 3 blöjor! Vi blev så glada, lättade. Leo han somnade under tiden vi bytte blöja, så lättad var han. Vår läkare kom och han blev lika glad han. Så vi skulle få åka hem efter lunch sen. Jippi!!

strax efter han sagt de, så kommer två läkare i civilkläder. Jag kände dem båda! Han den ena var han som fixade röntgen till oss och han hade berättade om oss för Caroline, vår CFläkare. Dem båda var egentligen inte på sjukhuset den dagen. Utan kom till oss för att prata med oss och se hur det gick för Leo. Vi berättade nyheten att han bajsat. Dem blev glada. Men var fortfarande lite avvaktande och frågade varför vi åkte till akuten och jag förklarade allting. Då sa hon att dem hade skrivit ut ett papper om just detta som hände Leo DIOS heter de. Som dem skulle ha en LITEN utbildning på avdelningen och mottagning sa hon. För så här får det inte gå till en gång till. Sen fick jag hennes nummer, så jag kan ringa vår bästa Caroline. Dem två båda var inte jätte glada på hur vi har behandlats och det är skönt att vi har dem bakom oss. Så vi slipper detta fler gånger. Tack er två fina medmänniskor som hjälpte oss !! Ni är guld värda! M & C. Tack för att ni kom på er fritid för att titta till oss. Ni gör mig tårögd.


Mycket bajs och bajs. så är livet med cystisk fibros. haha! Men Leo är nu återställd i magen. Han får gå på laxeringsmedel varje dag. Men han funkar bra. Fortfarande lite seg och så. Men annars helt bra! Iaf. Mycket text och kanske väldigt svårt att förstå allt. Men ja, nu har jag skrivit av mig iaf. Och jag orkar inte läsa igenom allt detta för att kolla stavfel eller annat.... För mycket text för mig att läsa :D haha! Men hoppas ni läst och kanske kan förstå vår jobbiga vecka.

Kram J.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

  • 151 Readers

Likes

Comments

Denna veckan har det varit mycket regn, regn och mera regn. Men våra barn vill vara ute ändå. När vi kommer hem från jobbet/förskolan, så blir det mat och sen kommer Jacks kompis (bor mitt emot) och då går dem ut och spelar basket. Och sen går och jag Leo ut samtidigt. Jack tycker det är så roligt att leka med A. När det ringer på dörren så säger Jack "Jag vet att det är A. ".. Så stolt. Så han tycker det är roligt att få leka med honom lite och Leo tycker också det är roligt att vara med dem stora killarna.
Annars är Leo lite oförskämt bra just nu. Vi har haft problem med hans mage. Då han för någon vecka sedan hade något konstigt med hans avföring så vår doktor sa att vi skulle minska hans medicin till maten, så det gjorde vi i fredags och det fick vi sota för hela helgen. Jag trodde aldrig det skulle gå och det hade jag rätt i också. Men vi sa att vi skulle prova. Och på lördagen bajsade han huur mycket som helst, men under hela dagen. Hans bajsar jätte mycket om han inte får tillräckligt med medicin till allt han äter. Så vi höjde till normaldosen igen. Men det fortsatte på söndagen, på morgonen hade han nog bajsat 15 gånger och var väldigt tagen, bara grät och ville sitta i soffan.. Och var blek. Så nej, vi kan inte sänka den dosen. Det vet vi nu.

Men annars har han inget slem över huvud taget. Det är heeelt rent, även om han bråkar med andningsgympan på kvällarna. På morgonen orkar han inte bråka lika mycket. Men han blir ledsen när vi ska göra gympan, för han vill sitta i soffan med sin filt och mysa precis som Jack får göra. Men jag sätter på lite skön musik så myser han mot mig när jag hoppar på bollen och inhalera med honom. Sen är han rätt nöjd. Så visst känns det i mitt hjärta varje gång han blir förtvivlad när han inte får sitta och mysa i soffan. Men man kan inte tumma på det en enda gång, för det är för hans skull vi gör det. Så han får bli hur arg han vill, men det hjälper inte. Han slipper inte undan. Fast ikväll så skulle göra en annan andningsgympa med hyperton salt, och det tycker han inte om alls. Men han tog luftrörsvidgandet jätte bra, en minut av hypertonet och sen ville han verkligen inte mer. Så då tog det stopp. Och då är det ingen mening att ta kampen. För det hjälper inte när han blir så förbannad. Så man får välja sina kamper med honom.

Sen har ju Leo lärt sig att låtsas gråta (vilket faktiskt är väldigt verkligt). Men oss kan han inte lura. Men söt är han iaf när han gör de :D .. haha.. Han sätter sig ner och låter väldigt "gnälligt" och gnuggar sig i ögonen. haha! Så jäkla söt är han.

Stora kille är mest underbar hela tiden. Så himla go unge!! Han är så himla snäll och duktig. Han imponerar på mig varje dag! Idag vid maten så ville Leo inte ta sin medicin då tog Jack medicinen och gav den till Leo och matade honom med den. Så himla duktig! :)

Ja, så sammanfattning av vårt liv just nu är väl att Leo mår super bra och är så duktig. Jack är Jack, underbar son och underbar vän. Våra killar börjar bli så stora :)


  • 375 Readers

Likes

Comments

Igår var vi på dop för lilla Ville! :) Så himla fint och mysigt. Det har ni gjort super bra! Tack för att vi fick vara en del av det.

Direkt efter dopet blev det ishockey. När min bror och hans familj är här så skulle vi passa på att gå på ishockey med dem stora killarna, så dem får gå tillsammans. Och det tyckte dem var så himla roligt. Det tyckte vi andra också var roligt, tills Växjö gör två snabba mål :( Men det var faktiskt roligt ändå.

När vi kom hem så sov Leo gott :) Så himla underbart att se dem sova. Det gör mig värm i hela hjärtat.

Mina busiga pojkar, som jag älskar över hela mitt hjärta. Dem är så underbara! :)

Imorgon har vi en ny vecka på jobbet. Vilket innebär temavecka, ska bli roligt! :) Tisdag morgon ska jag till läkare och sjukgymnasten. Ska bli skönt att träffa dem nu. För det har varit vid två tillfällen, en gång idag. Då Leos avföring är som "snöre", man får dra ut det, för det sitter typ fast. Så det känns konstigt, men han har inte ont i magen. Så vi får se vad dem säger om det imorgon, känns konstigt. Men inget jag är orolig över, men skulle vara skönt att få veta varför det blir så.

Jag har även börjat läsa Leos journal. Det är roligt faktiskt. Jag har bara kommit från hans första dag i Lund. Mycket att läsa. Mycket som läkarna tog det lugnt med oss, men som verkar vara en stor sak i deras anteckningar. Så det är roligt att läsa. Ska fortsätta snart igen. Så många blandade känslor. Känslor som "vi tog oss igenom det" och "Leo är så fruktansvärt stark". Men sen ibland undrar jag hur fan tog vi oss igenom det?

Som kvällen när Leo opererades. Han rullade in på operation vid 20.00, då gick vi till patienthotellet. Tysta, och tårarna bara rann ner för våra kinder. Vi sa nog inte ett ord på väg till vårt rum. Även uppe på rummet var det tyst. Vi var helt tomma. Ringde runt till alla som undrade. Sen när vi precis hade somnat så ringde kirurgen klockan 00.05, då var op klar. Men han sa åt oss att sova och komma imorgon efter frukosten, Vi sov och gick till BIVA vid 5 tiden. då står det i hans journal "mamma och pappa kom väldigt tidigt på morgonen ". När jag läsa det, så fick jag tillbaka så många känslor som man hade då. Men detta inlägget ska inte handla om allt sånt. Leo är underbar på alla sätt och vis.

Idag har Jack lekt med kusinerna på förmiddagen och eftermiddagen var han med kompisar. Så det tyckte han var roligt. :)

Nu har jag hittat en fin klocka och lite örhängen som jag ska beställa. Försökte hinta Jocke att köpa det till mig men han knappade inte på de.... :D haha!

  • 471 Readers

Likes

Comments

Med mycket tankar ihuvudet så börjar jag detta inlägget med en sång text från Helen Sjöholm - Du måste finnas. En text som beskriver allt jag känner just nu. Ska förklara varför sen.

Du fördrev mig Gud.
Från mitt hemland slets jag bort.
Här är jag en flykting och en främling, och det ödet finner jag mig i.
Men du tog mitt barn, och du tar mej från min man,
jag kan inte längre se en mening.
Vad är det du vill? vad ska jag tro?

Tanken är svindlande, framför mig gapar en avgrund.
Hela mitt väsen gör uppror och vill säga nej.
Frågan är väckt och nu darrar min själ inför svaret.

Att du inte finns till, fast jag trodde på dig.

Vem skulle hjälpa mig uthärda livet härute?
Vem skulle ge mig den kraften som jag måste få?
Vem skulle trösta mig, jag är så liten på jorden?
Om du inte fanns till, ja vad gjorde jag då?

Nej du måste finnas, du måste. Jag lever mitt liv genom dig.
Utan dig är jag en spillra på ett mörkt och stormigt hav.
Du måste finnas, du måste, hur kan du då överge mig?
Jag vore ingenstans, jag vore ingenting. Om du inte fanns.

Aldrig förut har jag haft dig i tal eller tanke.
Det lilla ordet som skrämmer och plågar mig så.
Ordet är om, om jag bett alla böner förgäves?
Om du inte finns till vad ska jag göra då?

Vem skulle känna min ånger och sedan förlåta?
Friden i själen, ja vem skulle skänka mig den?
Vem skulle så ta emot mig till slut efter döden?
Om du inte fanns till, vem tog hand om mig sen?

Nej, du måste finnas, du måste, jag lever mitt liv genom dig.
Utan dig är jag en spillra på ett mörkt och stormigt hav.
Du måste finnas, du måste, hur kan du då överge mig?
Jag vore ingenstans, jag vore ingenting. Om du inte fanns

Du måste finnas du måste, hur kan du då överge mig?
Jag vore ingenstans, jag vore ingenting.
Om du inte fanns.


När jag lyssnar på denna låten så kommer alla känslor på en och samma gång. Förvirrad, ilska, kärlek och hat. Ni kanske undrar hur man kan känna alla dem känslor på mindre än 6 minuter? Tro mig. Det går. Denna tycker jag är så bra att lyssna på när jag saknar Joacim (min bror). För alla er läsare som kanske inte hängt med mig i livet så tog han sitt liv för 9 1/2 år sedan. Så himla länge sedan. Men känns fortfarande som igår. När jag börjar tänka på honom så vill jag bara tänka på allt bra. Men så fort han dyker upp i mitt huvud så kan jag inte få bort minnena från när polisen och prästen kom hem till oss. Den kvällen och veckan framöver är den värsta veckan i mitt liv. Ni vet när livets ljus bara försvinner. Det var exakt så det kändes. När polisen kom och sa "Vi har hittat Joacim" i samma ögonblick blåste dem ut mitt ljus här i livet. Det var ett stort svart hål i min tunnel. Jag kommer nog aldrig hitta sån kärlek här i livet som du kunde ge mig. Du gjorde allt för mig. Jag menar verkligen allt. Jag känner mig så slutkörd. Och då önskar jag ännu mer att jag kunde ha dig vid min sida och säga "Behöver du hjälp med något?". Du var så bra på de. Det känns som om vissa dagar styr du mina tankar. Jag kan inte göra något och då känns allt hopplöst. Jag känner mig verkligen liten utan dig. Jag känner mig inte hel inom bords, och det kommer jag aldrig göra. Det jag saknar mest är din fruktansvärda beskyddande. Då var jag vansinnig på dig. Att du gick in till min rektor och SKÄLLDE ut honom för att han sagt till mig "Du är som din bror Joacim". Då blev Joacim förbannad och SKÄLLDE ut honom. Lagom pinsamt. Eller när han gick till min dåvarande pojkvän med sina STÖRSTA kompisar i strumpbyxor över huvuden och knackade på hos honom och skrämde upp honom lite för att han varit dum mot mig. Kan ju säga att han kollade aldrig mer åt mitt håll :D haha! Såna roliga minnen. Jag saknar det så mycket. Eller alla 10 samtal om dagen och varje gång frågade han "Vart är du?". Bara för att hålla koll på mig. Spelade ingen roll om han var 100 mil från mig, så nog skulle han alltid veta de . Denna underbara Jocke.

Brukar läsa ett meddelande från Joacims vän Michel. Där står det "Han brydde sig verkligen om dig. Du var det käraste han hade, det visste vi alla". Dem orden betyder så mycket.

Men i dessa stunder får man inte glömma bort det man har. Mina barn, min man, min underbar bror och hans familj. Mina föräldrar.

Nu tog min ork slut. Kram J.

Likes

Comments

Då var det fredag. En underbar fredag på alla sätt och vis. Jag har klarat av min andra vecka på skolan. Jag tycker så mycket om mitt jobb. Det är roligt, lärorikt och jag får göra skillnad. Jag hjälper dessa underbara elever och när dem frågar "Kan inte du komma hit efter rasten igen?" Det kan man säga är ett bra betyg. Något rätt gör jag då :)

Men nu när man kommit in i sin roll så känner man av denna stressen mer. För nu är jag på olika lektioner med olika elever, vilket jag älskar. Jag tycker om variation och det gör nog eleverna också. Men på måndag ska jag och Jenny fixa ett bra schema för oss, så vi vet när vi ska byta, vilka dagar och så. Så himla roligt! Så just denna fredagen känner jag att det är riktigt skönt med fredag!

Imorgon drar jag, mamma och Carro (svägerska) till Ullared. Då ska vi shoppa och så ska vi ha det lyxigt att sova på hotell och ut och äta på Harrys :) Så himla roligt. Boxen med vin är ner packad och kortleken. Vad kan gå fel liksom? Jag kommer såklart sakna mina tre killar. Så mycket. Jag har nog aldrig varit borta från dem så lång tid. Så kan väl vara på tiden att det sker. Hur mycket jag än älskar alla mina killar, så behöver nog alla sakna mig lite. För jag tror inte dem vet hur det är att sakna mig här hemma :D haha!

Leo sov ju hos farmor och farfar för en vecka sedan. Så kom farfar hit igår för att hämta lite blommor. När han ska gå sätter Leo på sig gummistölvar och mössa. Sen tittar han på oss och vinkar hejdå. Så fick förklara för honom att han skulle vara hemma och såå ledsen han blev. Han stod långt efter farfars bil hade försvunnit och vinkade och läppen darrade. Åh! Det gör mig så varm i hjärtat. Han älskade verkligen att sova där. Så himla underbart.

Men nu ska jag krypa ner i soffan. Kanske läsa lite :) En text som jag älskar! Så himla sant.

I'm jealous, I'm overzealous
When I'm down, I get real down
When I'm high, I don't come down

I get angry, baby, believe me
I could love you just like that
And I could leave you just this fast

But you don't judge me
'Cause if you did, baby, I would judge you too

No, you don't judge me
'Cause if you did, baby, I would judge you too

'Cause I got issues
But you got 'em too

So give 'em all to me
And I'll give mine to you
Bask in the glory
Of all our problems
'Cause we got the kind of love
It takes to solve 'em

Yeah, I got issues
And one of them is how bad I need you

You do shit on purpose
You get mad and you break things
Feel bad, try to fix things
But you're perfect

Poorly wired circuit
And got hands like an ocean
Push you out, pull you back in

'Cause you don't judge me
'Cause if you did, baby, I would judge you too
No, you don't judge me
'Cause you see it from same point of view


Sara Farell - Issues

Kram J.

  • 552 Readers

Likes

Comments

Då har jag börjat min andra vecka på mitt nya jobb. Och jag trivs så himla bra. Har kommit in i min roll och ändring på saker och ting kommer det att bli. Så då kommer mitt schema bli så bra. För då får jag gå med andra elever också. Så jag tycker det ska bli spännande! :) Det kommer bli bra för alla!

Förra veckan var det super väder och Leo ville bara ha på sig mössa och sina gummistövlar. Om Leo får bestämma själv så skulle han bara gå i sina gummistövlar hela tiden. Han älskar dem som han fått från sin kusin :)

Liten som stor, nog ska dem alltid göra allting samtidigt. På gott och ont allting. :D haha! Men söta är dem iaf. Inte lika roligt när dem alltid ska leka med samma leksaker. Det kan vara leksaker som aldrig har används tidigare, men ändå ska dem ha dem samtidigt. ja, det är ett helt mysterium hur dem lyckas. Ibland kan jag tro att det bara är för att reta mig. Speciellt den lille, han är sååå medveten om hur han ska reta upp mig. Och så gör han det med ett stooort leende och tittar mig rak i ögonen när han är busig.

Men det som är så konstigt är att hur busig han än må vara, så när det är dags för medicin eller andningsgympa så är det aldrig några problem. Han försöker gärna slingra sig, men han vet att det är onödigt, för han kommer aldrig vinnande ur den situationen, så han bruka ge med sig snabbt. Så det är skönt. Förutom nu med middagsmedicinen, hans creon som han får till allt han äter. Dem försöker han gärna gömma under mat. Så där får man ha koll på honom. I värsta fall får man ta ny medicin och stoppa in i munnen på honom. Men då måste det ju vara pappa som gör det. För då duger det inte med mig. Han är bestämd av sig. Eller som hans antibiotika som han får tre gånger om dagen. Den får bara Jack ge honom nu. Så det får Jack göra, vilket han gör med glädje. Och jag tycker att det är klart att Leo ska få bestämma, bara han gör allt som han ska. Så ska han få bestämma. För vem som ger medicinen eller sånt, det är skit samma. Bara han får i sig det. Så endel grejer är det inte värt att bråka om.

Det bästa med mitt nya jobb är mina kollegor, dem är fantastiska och schemat är perfekt. Och jag kan gå och ta en kopp kaffe, ta med den till lektionen sitta och jobba och dricka kaffe. Jag kan göra skillnad. Jag hjälper personer som verkligen behöver hjälp. Och det är precis det jag är gjord för att göra. Idag har jag gått med Jenny med hennes tjej, världens goaste och roligaste tjej. Och när hon säger hejdå för dagen och säger "jag älskar er".. Det är väl så underbart att få så mycket kärlek på jobbet?. Jag älskar när jag kan ge min kärlek och omsorg till henne och hon kan verkligen ge tillbaka! Det är en av sakerna jag älskar med mitt jobb. Jag är så himla glad att jag kommit bort från restaurang. För även om det är stressigt och mycket pussel vart man ska gå och vem man ska ta, så är det iaf ingen som blir sur om maten kommer lite sent till bordet. Ingen som gnäller eller annat. JAG ÄR ÖVERLYCKLIG!


I lördags så sov Leo hos farmor och farfar. Jag vet inte om vi har lämnat bort honom någon gång. Kanske en gång? Men iaf. Det kände jobbigt, så klart. För det är en hel uppsats man behöver skriva med alla mediciner och grejer. Men det var det värt. Jag, Joakim och Jack gick på ishockey. Och det tyckte Jack var roligt! Så skönt att få göra något för Jacks skull. Han blir så himla åtsidosatt. Hela tiden och jag har ångest varje kväll. Men vad ska man göra? Man kan inte dela på sig. Idag blev jag lite arg på Jack. För jag skulle göra gympa på Leo och då blir det mycket att han får hoppa på pilatesbollen och då ville Jack också göra det. Men han vet om att först får Leo göra. Han måste göra det. Men då blev J arg och skulle förstöra, och då blir jag arg på honom. Men sen efteråt så får man lite ångest. Men jag måste välja. Hur hemskt det än låter så måste jag välja mellan dem, och i dessa fall väljer jag Leo varje gång. För han har sin sjukdom och det kommer som prio ett, alltid. Jack vet om det. Även om jag gääärna göra allt detta med Jack, fast efteråt då tycker inte Jack det är lika roligt. Men skulle jag byta och göra med J först, då hade Leo blivit skit sur och då hade han vägrat att inhalera sen. Så vi kan inte göra på annat sätt. Men J förstår, även om han inte alltid vill förstå. Vilket är jobbigt. Man känner sig lite värdelös.

Inte nog med de, så är denna 5års trots som aldrig släpper. Men visst, vi tar oss ur det också :D haha!

Men ibland är det värsta att ha barn med kronisk sjukdom, inte själva sjukdomen. Utan man måste välja mellan barnen. Och det blir alltid de friska barnet som blir "bort" vald. Även om det låter hårt. Men hoppas ni förstår vad jag menar. Vi gör vad som helst för Jack, skulle aldrig göra honom illa någonsin. Men i vissa fall måste man välja. Man måste prioritera, och det blir att man måste ta Leo. Men Jack är underbar och förstår det, de flesta gånger. Och det är inte alltid hans fel. Ibland är man själv trött och tålamodet är inte alltid där. Typ som idag. Jag var trött och irriterad. Då passar det inte att retas med mig. Men då är det ännu roligare. Så ja, det är väl bara jag som far illa om det. 


Jaja, nu har jag fått detta sagt. 

Snart börjar kockarnas kamp! :) Kram J.

  • 586 Readers

Likes

Comments

Jaha, vart ska jag börja?Joakim tyckte det var länge sedan jag bloggade. Jag håller fullständigt med. Det var riktigt länge sedan och MASSOR har hänt. Sommaren har gått, med en väldans fart. Jag har fått varit med om så mycket. Jag har blivit rikare på många grejer. Men det stora i sommar har ändå varit att gifta sig. Ja, vi har äntligen gift oss och jag har blivit Jessica Sjöholm. Så konstigt att säga det och skriva det. Men det kommer jag att vänja mig vid också :) Det var helt underbart att få säga Ja till min älskade. Jag är så lycklig att få ha honom som min man :) Och jag får vara hans fru.

Mitt sommarvik på kastanjevillan ( Barn & Ungdomspsykriatrin ) har varit så himla roligt! Vi har även varit på psykakuten halva sommaren nästan. Och det har varit så himla roligt. Träffa nya kollegor, trevliga människor som man lärde känna under sommaren. Så mycket som jag lärt mig i sommar, har jag nog aldrig lärt mig. Jag blev så rik på erfarenheter. Både när det gäller barn och vuxna med psykiska sjukdomar. Lärdomar som jag kommer att ta med mig livet ut. Värsta sjukdomen man kan få är nog en psykisk sjukdom. Det rubbar hela livet och hela tillvaron, för alla inblandade. Jag är så glad att jag fick vara endel av detta underbara team, jag njöt varje sekund jag jobbade där! Så spännande och man visste aldrig vad som skulle hända på jobbet. Och det bästa av allt var att jag fick avsluta min sista natt där på bästa sättet. Jag kunde hjälpa en familj som hade det jätte tufft. Av en sjukt erfaren sjuksköterska som jag jobbade med fick jag högsta betyg. Han tyckte jag gjorde det på bästa möjliga sätt. Och det tog några timmar av min natt, men det var så värt det. Jag fick hjälpa dem och jag behövde inte se dem mera. Det kanske låter konstigt. Men om man inte ser dem mera under den natten, så är det positivt! För det löste sig. Och jag är så stolt över det. Det är nog det jag är mest stolt över, på hela sommaren. Men nog om det.

Efter psykriatrin så gick jag tillbaka till matsmedjan, där jag hade en tjänst på 50 %. Men redan efter bara 4 jobbade dagar, så sa jag upp mig. Jag hade fått nytt jobb. Inget emot matsmedjan, dem är underbara och lagar sååå god mat. Men jag fick mersmak efter sommaren och jag ville lämna restaurangbranschen! Jag var färdig med det. Jag ville vidare i livet, Så jag fick jobb på LKC som elevassistent. 85%, vilket är perfekt för oss! Så jag började jobba där idag & jag är så himla glad! Jag har hittat rätt. Kollegorna är fantastiska och mina arbetsuppgifter är helt kanon. Även om vi kommer göra om lite i mina arbetsuppgifter. Men det gör mig ingenting, för det kommer att bli helt kanon det också! Det är så himla skönt när allt faller på plats. Ni vet när verkligen ALLT börja stämma.

- Jag och Joakim har det super bra och gift oss.

-Barnen växer och sköter sig

- Ett helt perfekt jobb, Ett jobb som känns säkert (utan att någon ska sälja restaurangen)

Jag är så himla lycklig.

Och hur é läget för Leo? Jo, det går upp och ner. Nu har vi ny antibiotikakur igen, andra på en månad. Men han har iaf inte varit slemmig under dessa tider. Utan "bara" förkyld. Men nu fick vi en annan antibiotika, så nu hoppas vi att dessa bakterier dör och inte kommer tillbaka på läääänge! Men han är pigg och glad! Precis fyllt två år!

Och doktorn var SÅ glad sist. Hon var så glad! Leo har vuxit 3 cm på en månad och gått upp 434 g!!! Det är fasiken nytt rekord! Så hon skrev ut Leos kurva och visade och hon var så glad och jag blev så glad att jag började gråta. Ja, för er kanske det känns obetydligt. Men när han har svårt att gå upp och vikt och svårt att växa, så var detta helt underbart! :)

Nu ska våra barn sova, så nu får jag avsluta här.

Kram J.


  • 642 Readers

Likes

Comments

Igår morse när jag vaknade så var jag ovanligt trött. Så jag väljer att lägga mig i soffan i en halv timme. Men bestämmer mig sen för att gå upp och dricka kaffe och vakna till liv och ta en dusch. Men när jag är uppe så vaknade Joakim (ovanligt tidigt). Jätte skumt. Men visst. Sen ringer det på dörren. Och in stormar 6 underbara vänner! Möhippa. Det var jag inte beredd på. Inte över huvudtaget. Men visst, det var bara att gilla läget. Jag luktade svett och var inte precis redo för detta. Men yey. Ögonbindel på och sen hem till backabo, där hälften av skaran väntade med champagnefrukost och massor av gott. Jag var fortfarande i helt chock. Trodde väl inte jag hade så fina vänner. Vänner som åkte långt för att komma hit och fixa allt. Det var, Jonna, Tsambicka, Carro, Sandra, Sanne och Jenny. Efter frukost fick jag min fina klädsel.Nätstrumpbyxor, trikå, tyllkjol, rosa glasögon, och tiara. Ja, godegud. Sen brottarskor på de. Japp, snygg. Sen var det bara att åka vidare. Mcdonalds. Gå mcdrive och beställa en cheeseburgare utan kött och utan ost. Jo, det var pinsamt. :D haha! Men jag fick de och fick även en cola! (yyyey). Sen körde vi till bodaborg, där dem först lurade mig att jag skulle hoppa fallskärm. Jag ville typ döda någon då. För jag ville inte hoppa fallskärm. Men det var boda borg. Och det var så jäkla roligt där!

Sen ääääntligen hem och duscha ! Sen alla olika uppdrag hela tiden ;D haha! Roligt. Sen blev det pinchos. Och sen hem till backabo igen och röööja! Det blev verkligen röj! Så jäkla härligt. Jag var så lycklig. Och sen väntade statt! Och där röjde vi också.. En sådan jäkla härlig dag.

Men det har ju satt spår idag. För idag har jag varit trött och seeeeg! :D haha! Men det är väl med all rätt. Jag beundrar er alla som kom och tog er tid för att spendera en heeel dag tillsammans med mig och gjort allt detta för MIN SKULL!. VA?! Blir man helt varm i hjärtat eller? Joooode! Överlycklig. Att jag har er allihopa! Tack som fan. Nu längtar jag bara tills jag får spendera vår bröllopsdag med alla nära och kära! :)

Leo blev överlycklig för ballongerna! :)

Nu håller jag på att vända dygnet. Snaaark. Men känner mig rätt pigg just nu. Så ska försöka sitta uppe så länge jag kan. Jag hatar att sitta uppe när Joakim har gått och lagt sig. Men jag får komma över det. För det som är värst är att gå och lägga sig när han ligger och snarkar och sover gott. Då får typ jag panik :D haha! Så sjukt. Men ja, så är det. 

Denna veckan börjar jag jobba natt. Jag börjar klockan 20.45-07.08. Långa pass, men det ska nog lösa sig! :) 

Kram J.

  • 1336 Readers

Likes

Comments

Då har jag jobbat tre dagar på kastanjevillan. Och jag trivs så bra. Det är så intressant och utvecklande. Att försöka få patienterna på ett annat spår än där dem står nu. Det är så roligt. Och det är roligt när dem drar sig till mig för att prata om speciellt idrott. Så det är roligt att kunna förmedla sina kunskaper till dem som verkligen behöver det. Jag trivs så bra hoppas verkligen att detta kan vara min framtid. Det känns bättre och bättre för var dag som går.

När min lunchrast var slut och jag skulle gå upp till avdelningen igen så möter jag chefen så säger han "Gå du och ta dig en lång massage i massagestolen innan du går upp". Det tackar man inte nej till! Den var sååå skön! Den kommer jag sätta mig i varje dag. Så lyxigt. För mig som slitit inom restaurang i 7 år så känns detta lyxigt. Jag sitter och spelar kort med patienter, pratar, dricker kaffe och lyssnar och lär mig sååå mycket! Det är så lyxigt. Att få tid att tänka efter och umgås. Det är så himla skönt. Det var nog precis ett sånthär jobb jag behövde i sommar..

Men men, man blir trött i knoppen om kvällarna. Jag försöker ta in allt.. Och försöker lära mig så mycket som jag bara kan. Jag känner mig redan mycket mer lärd.

Nu, ska jag kolla på tv och ta det lugnt. Kram J.


  • 1383 Readers

Likes

Comments

Då var midsommar över. I torsdags så gjorde jag min sista dag på matsmedjan för denna sommar. Direkt efter jobbet så blev det in till lövmarknaden för att möta upp, Joakim och barnen och så Jonas och hans familj. Så det blev en snabb visit där inne och sen blev det hem och umgås!


Sen blev det midsommar, då vi gick ner till midsommarstången. Lite dans och brottning av dem stora killarna. Farfar mötte oss där. Så vi fikade och så :)

Hem och åt lite "lunch".

Spelade kubb. Inte att rekomendera med två 2 åring och två 5 åringar.. Det var livsfarligt. Men det var roligt. Vi hade en underbar midsommar..

Men imorgon börjar jag på BUP. Och det ska bli spännande. Så spännande. Men är så nervös. Men det ska nog lösa sig. ÄR helt slut i kropp och knopp just nu. Så ska mysa ner mig i soffan med dem nya avsnitten av wentworth :)

Kram på er.

  • 1396 Readers

Likes

Comments