Header
View tracker

Nu närmar sig lilla Vårgårda sakta men säkert. Sitter på ett tåg någonstans i norra Skåne/södra Halland och försöker hålla oss vakna. Vi har ju i stort sett varit uppe i 25 timmar nu...

Incheckningen till planet hem går smidigt och bakom disken står den första genomtrevliga amerikanen på resan, störtmysig! Eftersom vi är där i väldigt god tid blir det även en lång väntan i taxfreen innan vi kan gå ombord på planet. Men som vi har nämnt innan så är vi vid detta laget väldigt bra på att döda tid, så väntan var över innan vi knappt visste ordet av. Vi går sedan bort mot vår gate och sätter oss ner där med. Runt omkring oss är det svenskar, danskar och finnar. Väldigt ovant att höra dessa språk! Planet var försenat så får gå ombord ca 20 min senare än det var tänkt från början. Då det är mörkt ute blir det en väldigt fin sista bild vi får av Los Angeles eftersom hela stan är upplyst.

Resan gick även denna gång ganska fort trots att filmutbudet inte var så bra. Som vanligt försöker man få sig en blund, men det går ju sådär. Vi fick i alla fall se en otroligt vacker soluppgång, då halva himlen och molnen var rosaröda!

Sista inlägget kommer snart till sitt slut och vi är otroligt glada för alla som följt oss här på bloggen. Trodde aldrig att så många skulle läsa våra knasiga inlägg! Vi var nöjda när de första inläggen kom upp i hundra läsare, men när det började bli sisådär fyrahundra läsare började vi förstå att vi kanske var rätt bra på att skriva ändå!

Trötta, sega, men glada stannar snart tåget till på vår slutstation och vi kommer hem med en massa roliga minnen, foton och filmer i ryggsäcken. Det är trots allt skönt att komma hem, men vi båda känner att vi kunde ha rest vidare i minst två månader till! Vi vill tacka ödmjukast för alla fina kommentarer vi har fått genom resans gång och att ni alla följt oss på vårt äventyr!

Pussar och kramar till er alla!

Emma och Micaela

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

I söndags tog vi ännu en shoppingdag då vi åkte ut till Citadel Outlets. Lite bättre priser än i Hollywood och lite mer vår stil på kläder om man säger så. Även kul att se olika delar av staden då det ser helt annorlunda ut på olika ställen. Fick för första gången sedan vi kom till USA se riktiga skyskrapor när vi for förbi Downtown med taxin.

Igår gick vi upp tidigt för att kunna ta lite foton på Walk Of Fame innan det blir alldeles för mycket folk på gatorna. På dagen och kvällen är det nämligen fullständigt omöjligt att ta foton då man blir mosad av alla som går där. Vi var vissa stunder ensamma på gatan och fick därför många bra foton på stjärnorna. En del av gatan hade de däremot spärrat av med staket och koner, vilket gjorde oss lite fundersamma på vad detta berodde på. När vi var klara med stjärnskådningen tog vi tunnelbanan bort till Universal Studios där vi tillbringade dagen bland filmfigurer, inspelningsplatser och roliga attraktioner. Åkte bland annat båt i Jurassic Park och bil i 3D i Transformersvärlden. Skakade sedan hand med Optimus Prime och hälsade på Bart Simpson.

När vi kom tillbaka till vår gata hade staketen och konerna blivit några fler och nu fanns där även högtalare, poliser, säkerhetsvakter, lampor och en röd matta utrullad. Filmpremiär på gång! Lite intressant att se hur det ser ut i verkligheten och hur allt går till. Hela gatan var nu nämligen avspärrad och inte ens en taxi kunde komma fram! Gjorde också ett par sista-minutenköp innan vi gick hem och började på det svåraste uppdraget av allt, nämligen att få ner allting i ryggsäcken. Max 20 kg i bagaget och 10 i handbagaget var målet, men hur detta gick vet vi inte då vi ej hade någon våg. Körde därför på känsla när vi packade och sitter nu på flygplatsen i flera lager kläder, Micaela i alla fall. Dubbla byxor och flera lager tröjor, lite varmt kan vi säga! Ska nu fördriva tre timmar innan vi kan checka in bagaget, men vid detta laget är vi rätt bra på det, så förhoppningsvis går det ganska fort!

Nu längtar vi efter kranvatten, svensk mjölk, stekt fisk och frukt! Potatis som ej är friterad vore inte fel heller! Ett äpple vore också väldigt gott då det här inte finns några. Eller, jo det finns det, men då är det karamelliserat äpple som är dränkt i choklad och med strössel på..

Kramar Emma & Micaela

Likes

Comments

View tracker

I fredags efter första natten i lägenheten hade vi fått förnyad energi efter flygturen och tog en shoppingdag på vår gata. Blev några inköp och då vi tagit på oss det mest amerikanska kläderna vi ägde, gick det något bättre att gå på gatan denna dag än dagen innan, då alla försäljare var på oss och ville få med oss på alla möjliga sightseeingturer i staden. Vi hittade även en ordentlig mataffär, vilket var en stor lättnad, då vi helst inte vill leva på McDonalds hela veckan...

Idag blev en shoppingdag det med, då vi tog oss med buss till shoppingcentret The Grove och sedan tog oss en promenad därifrån längs med Third Street till shoppingcentret Beverly Center. Detta ska tydligen vara en gata kändisar shoppar på, men vi lyckades inte se en enda. Inte heller i Beverly Center med affärer som Gucci, Versace, Prada och Dolce & Gabbana såg vi någon vi kände igen. Vi såg däremot en svensk godisaffär kallad Sockerbiten, men denna besökte vi inte då vi snart är hemma i Sverige. Har även i detta land fått höra att vi är vackra, vilket förstås är trevligt!

Då vi har Walk Of Fame utanför dörren har vi faktiskt sett några namn vi känner igen fastän vi egentligen inte letat efter dem. Lite svårt att undvika då vi går där fram och tillbaka varje dag! Har bland annat sett Walt Disney, Matt Damon, Ingrid Bergman, Hugh Jackman och Vin Diesel. Vi har dessutom sett ett antal olika filmfigurer på gatorna då Madame Tussauds och Hollywood Wax Museum ligger bara några meter från vår lägenhet. Folk livnär sig alltså på att bli fotade med turister då de är utklädda till olika figurer.

En sak vi tycker är väldigt udda här i USA är att betala med kort. Det verkar nämligen vara en väldigt annorlunda betalningsmetod. De har kortläsare i vissa affärer, men absolut inte alla och man behöver inte slå in pinkod och inte heller skriva under på ett kvitto. Ibland får man en plastpenna i handen, men det är för att signera på själva kortläsaren, elektronisk autograf helt enkelt. Lite roligt att det är så här i USA när de till och med hade kortläsare på vår ö Mana i Fiji.

Kramar Emma & Micaela

Likes

Comments

Vi stiger ombord på Air New Zeeland vid ca 19:00 på kvällen. Som säkerhetsinformation samt välkomstprat får alla se på en video på skärmen som sitter i sätet framför istället för att kolla på personerna som gör olika gester i mittgångarna. Filmen är gjord som en Hobbitfilm och var absolut mycket roligare än att titta på flygvärdinnorna. Kan säga att alla faktiskt satt och kollade på informationen till skillnad från på andra plan!

Framför oss väntade en 12 timmars lång flygresa som skulle ta oss ifrån ett otroligt vackert och redan saknat Nya Zeeland till det stora landet USA och staden Los Angeles, the city of dreams. Vi har konstaterat att vi båda tyckte flygresan gick hyfsat fort. Det finns massor av film, musik, tv, radio, spel mm som man kan sysselsätta sig med under resans gång. Men just den tiden på dygnet som vi reste vill man helst sova, vilket dock gick sådär för oss båda.

Ryktet vi hade hört om Los Angeles International Airport var att den skulle vara både stressig och stökig, vilket inte alls stämde. Vi anlände antagligen med rätt flyg på rätt tidpunkt då det tog ca 10 min för oss att ta oss ut efter att ha hämtat ut våra ryggsäckar. Det enda som vi båda blev väldigt chockade över och just nu i efterhand skrattar väldigt mycket åt var damen som satt bakom disken i immigrationskontrollen. Vi fick inte stå där ihop trots att vi var samma sällskap utan man var tvungen att vara familj. Micaela backar undan och Emma får försöka charma in sig där först.

Damen ser otroligt uttråkad ut där hon sitter som en hösäck bakom sin disk och säger inte ens hej när jag (Emma) kommer fram. Jag lämnar fram mitt pass och hon säger att jag ska lämna mina fingeravtryck på skärmen. Jag hör inte vad hon säger eftersom hon mumlar fram det hon säger och får fråga om. Hon frågar också: "Where are you staying?" och jag svarar: "Travelodge Hotel." Hon verkar inte nöjd med detta svar och frågar samma fråga igen. Jag säger återigen Travelodge Hotel och inte heller denna gång är hon nöjd och ställer samma fråga ännu en gång samt frågan: "Where are you going?" Jag säger att jag ska vara här i Los Angeles och det svaret verkar hon köpa och säger att jag ska titta in i kameran hon har på disken. När jag tycker att jag tittat färdigt i den tittar jag ner på henne, men får bara en mörk blick tillbaka och jag tittar genast upp i kameran igen. När jag stått där och glott i kameran i säkert en minut tycker jag att det får fasen räcka, hon kan väl säga till när hon är klar. Får strax efter det tillbaka mitt pass och går ut på andra sidan. Ett sämre första intryck av USA kan man knappast få. Är den absolut otrevligaste människa vi träffat på väldigt, väldigt länge och blev ju typ rädd för henne när hon sitter där och ser arg ut. Kiwifolket på Nya Zeeland är saknat ska ni veta!

När det sedan är Micaelas tur hälsar hon och lämnar fram passet samt försöker le trots tröttheten. Damen rör inte en muskel i ansiktet då hon inte ens säger hej tillbaka till mig heller. Var ska du? (where are you going?) frågar hon mig också med en ytterst tråkig och dryg röst som gör så att hon låter både tråkig, konstig och minst 30 år äldre. Jag förstår inte frågan riktigt men svarar med adressen till hotellet och frågar tillbaka om det var de hon menade. Svaret blir "Where are you going?", med samma tonläge på rösten. Jag lämnar adressen igen dit vi ska bo och får återigen svaret "Where are you going". Undrar lite vart man annars kan stanna om inte på hotellet vi ska bo på så blir då rätt irriterad faktiskt på hennes fruktansvärt tråkiga engagemang till jobbet samt min ca 45min sovstund på planet och svarar irriterad med att räkna upp allt jag ska till. "Travelodge Hotel at LAX, Los Angeles in California in United States of America. Och Victoria Secret. Sen åker jag hem." Får då en kaxig blick utav henne som om jag vore idiot. Va bra kände jag bara, för jag tänker exakt detsamma om dig. Ställ frågan rätt så man kan svara på den nästa gång. Får sedan tillbaka mitt pass och går bort till Emma då vi båda uttrycker våra tankar om den otroligt avskyvärda kvinna. Hon hade inte ens passat på ett lager.

När vi kommer ut ifrån flygplatsen är det dimmigt ute och inte är det vanlig dimma inte, utan smog. Fruktansvärt obehagligt. Vi åkte alltså från en av världens renaste länder till ett av världens smutsigaste. Vi tar sedan en taxi till hotellet och trötta som vi är sitter vi båda med stora ögon när taxin kör på höger sida. Fel sida av vägen är bådas tanke efter att ha kört bil i 6 veckor på vänster sida. Fy va konstigt det var att se det igen. När vi efter några minuter kommer fram, checkar vi in och bara sitter på rummet i cirka två timmar för att vi inte orkar göra något annat. Efter att vi samlat lite kraft tar vi oss ut på gatan som sträcker sig så långt ögat når och tar en liten promenad. Då det inte är något intressant förutom Subway på gatan går vi och käkar middag där. Somnar sedan tidigt och vaknar samtidigt båda två mitt i natten av att vi behöver gå på toa. Vi tänker och pratar alltså inte bara likadant nuförtiden utan gör också precis samma saker.

Efter en god natts sömn vaknar vi upp helt utslagna kl halv 8 då vi satt klockan. Frukosten serveras bara mellan kl 6-9, vad är det för tid när man har jetlag? När vi väl är uppe går vi ner till restaurangen för att äta frukost. Till frukosten blev det total sockerchock kan vi säga. Man fick förutom flingor och bröd även ta våfflor om man ville, fast då fick man grädda dem själva och gratis våfflor tackar man inte nej till så det gjorde vi. Och till våfflorna var det sirap. Vi går sedan upp till rummet och packar ihop det lilla vi rev upp igår för idag drar vi vidare emot Hollywood där vi ska bo de närmaste dagarna.

Hoppar in i en väldigt stor och fin taxi som ska ta oss till Hollywood Boulevard. Resan dit går på ca 40 min och det var riktigt kul att åka runt på vägarna här. Vi checkar in och denna gången ska vi inte bo på något vandrarhem eller hotell utan i en egen lägenhet. Vi låser upp dörren och till vår stora förtjusning ser vi en fantastisk lya. Här kommer vi trivas bra!! Precis utanför är "Walk Of Fame" och ett shoppingcenter. Det enda vi saknar här just nu är en ordentlig mataffär, men det verkar vara långt till en sådan tyvärr. Men detta känns toppen och vi njuter som bara den över att bo i Hollywood!

Have a good one // Micaela & Emma

Likes

Comments

Lite inspirerade efter Hobbitfilmen visade Micaela i måndags kväll sina frisörskills och gjorde en Legolas-frisyr på Emma. Vi tog sedan vad vi hade och gjorde vad vi kunde för att få Emma att se ut som honom. Använde reselakanet som klädsel, ett vitt halsband som alvhalsband och klättrade sedan ut genom fönstret för att kunna ta några foton när hon smyger runt bland buskarna. Hade riktigt kul åt detta och både en och två grannar på våningen över tittade ut och undrade vad vi höll på med.

I tisdags gjorde vi en liten utflykt då vi seglade segelbåt i Auckland Harbour med start i Freemans Bay. Vi åkte sedan genom småbåtshamnen och hissade sedan segel och satte kurs mot Auckland Harbour Bridge. Vi seglade runt i viken och alla som ville fick prova att styra båten Defiance. Vi båda gjorde ett utomordentligt jobb med detta och besättningen tyckte att vi gjorde ett bra jobb! När vi kommer tillbaka till land går vi till Jucy och packar ihop våra väskor, då vi ska resa vidare nästa dag.

På kvällen går vi ut och käkar mat på Queens Wharf och går sedan och sätter oss på en sportpub. (Är ni förvånade? Förmodligen inte..) Där sitter vi ett tag och tittar växelvis på basket och cricket (som vi nu faktiskt börjar förstå) och efter ett tag får Emma syn på en kille hon känner igen. Hon utbrister: "Men det är ju David!" Micaela förstår först inte vad hon menar, men när Emma pekar på killen hon ser utbrister även Micaela: "Det är ju David!" (David är för övrigt en kille vi snackade med på Fiji och även tillbringade en hel dag med inne i Nadi.) Vi sitter båda lite chockade över detta och bara tittar och kommer oss inte för att springa ifatt honom. Som tur är ser vi honom en stund senare och Micaela tar då det ena steget före det andra och springer ikapp honom. Vi sitter sedan och snackar ett tag om vad som hänt sedan senaste gången vi sågs och vad som kommer härnäst på våra äventyr. Vi följer sedan med honom bort till en annan pub där han ska träffa ett par andra svenskar han träffat tidigare på dagen. Han säger att de kommer från Stockholm och vår första tanke blir därför "Oj, hoppas de inte är några översittartyper, då drar vi!" Som tur är är varken Alex eller William detta, trots att det fanns vissa tendenser till att de någon gång i livet kommer bli det. Vi sitter där och snackar en stund över några öl och berättar om vilka äventyr vi har varit med om. Kändes konstigt att prata så mycket svenska med några andra förutom oss själva. Vi har rätt trevligt och säger efter en rolig kväll hejdå och lycka till med resan innan vi vandrar hem mot Jucy Hotel.

Idag har vi tillbringat den sista tiden inne stan där vi gick till The Cloud, som är en byggnad som liknar ett moln där det finns pingisbord, badminton, basket samt lite sällskapsspel. Vi spelade pingis och våra vinnarskallar gjorde sig genast påminda då vi spelade på liv och död. Lite ringrostiga var vi allt i början, men sedan, ojojoj, vilket spel! Hade riktigt kul där en stund innan vi tog en sista promenad genom stan.

Nu sitter vi på flygplatsen med många underbara minnen i väskan och ser fram emot nästa anhalt, Los Angeles!

Kram Emma och Micaela

Likes

Comments

I lördags var det då återigen dags att checka in på en camping, men denna gång utan bil. Vi bor i en liten stuga i Manukau som faktiskt var mycket finare och trevligare än Jucy hotel! Då campingen låg i ett bostadsområde tog vi oss en promenad in till affärerna som låg en bra bit bort. På kvällen hittar vi Scooby-Doo bland tv-kanalerna och detta kan vi ju absolut inte missa, så sitter som två små barn och kan inte slita oss från tv:en!

Dagen efter checkar vi ut från campingen och åker buss tillbaka in till Auckland City Centre. (åkte dagen innan taxi till campingen) Då vädret är lite sådär med regn i luften bestämmer vi oss för att gå på bio. Självklart väljer vi ju då The Hobbit, kan ju inte se någon annan film när vi är i landet den utspelas och dessutom har sett både mordorbergen och hobbithusen i verkligheten! När vi kommer in i biosalongen blir vi lite överväldigade av hur stor den är. Har aldrig i hela våra liv varit på en sådan stor bio och inte nog med det skulle vi se filmen i 3D! I och för sig va det hela 13 biosalonger i byggnaden, så var väl inte så konstigt att 3D-salongen var rätt stor..

Idag har vi upptäckt lite nya delar av staden då vi tog bussen bort till ett shoppingstråk utanför centrum. Därifrån hoppade vi på en buss som tog en liten loop runt hela stadskärnan, så hade lite sightseeing på vägen tillbaka till Queen Street. (Som ligger mitt i smeten) Efter detta gick vi en sväng ner till hamnen och tittade på både stora Titanic-fartyg, American Cup-båtar, motorbåtar samt vanliga segelbåtar.

Kramar Emma & Micaela

Likes

Comments

I torsdags lämnade vi vår älskade bil vilket kändes väldigt konstigt då det kändes som att lämna ifrån sig sitt eget hus. Vi kastade sedan på oss våra ryggsäckar och började sedan en ytterst kort vandring till vårt hotel, Jucy, där vi skulle bo i 2 nätter. När vi skulle checka in var det lite problem då de inte hittar Micaelas namn i bokningslistan. Emma får då leta fram pappret där bokningen är så att vi kan checka in. När vi sedan kollar på pappret ser vi att det inte alls står Micaela Hoppe som namn, utan Michelle Hoppenrejjs... skrattar riktigt gott åt detta en stund ska ni veta! När vi installerat oss på vårt rum går vi ner på stan (nu kan vi äntligen säga stad) för att kolla om något trevligt är på gång.

Dagen efter blev det vandring på stan och lite shopping! Lite besvikna på att det inte finns så många affärer här då detta är den största staden i NZ. Det blir ändå några inköp som vi är väldigt nöjda med! Emma hittar ett par solglasögon och blir överlycklig!! Hon har tidigare haft ett par likadana men har lyckats göra sönder dem. (Det var andra paret hon lyckades förstöra). Under dagen går vi igenom en park då vi hörde att det var musik och massa prat därifrån. I Auckland nu under helgen är det någon sorts rugbyfestival, tror vi. Många människor går runt i Rygbytröjor och en hel del i andra konstiga utklädnader. På kvällen äter vi en god 3-rätters middag ute på en italiensk resturang, vilket var ytterst välsmakande.

Idag är det lördag och idag ska vi checka ut ifrån Jucy Hotel och återigen bo på en camping. Dock blir det bara en natt där då hotellet var fullbokat idag pga denna rugbyfestival. Vi ska tillbaka dit imorgon och vi tycker bara det är roligt att få se andra delar utav staden. Våra stora ryggsäckar har vi fått låsa in på hotellet så vi har en liten var att bära runt på. Mycket enklare!

Kan avsluta med att vi båda är väldigt förtjusta i Auckland trots den dåliga shoppingen och att det återigen regnar när vi är i denna staden. Men trots vädret så är det väldigt fint och rent och många trevliga människor!

Kramar från Micaela och Emma

Likes

Comments

Igår var en sån där dag som bara försvann, allting gick så fort. Det skulle vara vår städa bilen/tvätta kläder-dag (en tråkig dag) men dagen sprang på som bara den och vips så var den slut.

Vi åkte på förmiddagen ner till surfstranden i väntan på att tvätten skulle torka. Vi skulle titta på hur proffsen bar sig åt, men eftersom att vattnet var i stort sätt platt så fanns det inget att briljera på och heller inget att se. Vi hoppar in i vår fina bil och styr den mot vår strand på campingen. Där ligger vi riktigt gott en stund och bara njuter av livet. Jag, Micaela, tar mig även ett dopp i det blå då vattnet faktiskt var riktigt skönt! Efter några timmars solande begav vi oss in mot centrum där vi skulle prova ett nytt glasställe. Verkade som att vi var de enda som inte provat glassen där så de kändes som ett måste innan det är försent. Glassen var både billig och mjuk så det gällde att äta den fort då den började rinna så fort den hamnade i rånet, men det är enklare sagt än gjort ska ni veta. De glassarna man fick där var enorma!! Vi tog båda två kulor var, men det kändes som 4, minst. Glassen var supergod och roliga smaker dessutom. Kan liknas som Ben and Jerrys glass och det blir garanterat fler!!

På kvällen äter vi en god pizza var på vårt lilla picknickbord vid bilen och blir även utstirrade av alla barn som går förbi. Pizza på en tisdag!?

Idag började dagen med surfing!! Vi hyrde våra brädor och våtdräckter i ca 1,5h och vi fick idag två olika brädor. En stor en lite minde. Skillnaden på dessa brädor är att man ska kunna svänga med den lilla. (Alltså en svårare bräda). Hur dålig man än är på surfing och hur många kallsupar man än får så tycker jag verkligen att det är superkul! Skulle kunna vara i vattnet i flera timmar. Idag var det rätt så många som låg och plaskade i vattnet och försökte lära sig surfa och jag kan säga att vi inte var sämst där ute idag! Både jag och Emma stod upp på våra brädor ett antal gånger. Min bräda, den mindre som gick att svänga på, var riktigt kul faktiskt. Och på frågan om jag klarade av att stå upp och svänga brädan, så är svaret ja! Det är så kul och speciellt nu när man börjar få in det mer och mer. Men helt plötsligt hade våran 1.5h tagit slut och där stod vi, vid strandkanten och kollade på alla andra när de blev avknuffade ifrån sina brädor av alla stora vågor som kom inrullandes. "Detta ska vi garanterat göra igen", säger jag till Emma. Får då en väldans blick ifrån henne och hon utbrister med stark röst, "Det är klart vi ska!"

Bara någon timme efter vårt träningspass känner vi oss återigen som spaghetti båda två. Nu laddar vi om inför att packa våra stora backpacks eftersom inatt är den sista natten i vår fina lilla bil, Nemo! Emma packar sin först då det regnar lite smått ute och behöver hela sängen på sig för sin packning. När det sedan är min tur, har det typiskt nog slutat regna så för mig blir det mindre trångt. Dock så blir jag avbruten under min packning då vaktmästaren på denna campingen kommer fram till mig. Kan säga att han tidigare idag har kollat på vår bil och försökt lista ut vad det är som låter konstigt. Han hittade dock inget... När han kommer fram till mig frågar han mig om jag kan hjälpa honom att smörja in hans axlar/rygg med solkräm. Han hade ju faktiskt hjälpt oss med bilen så att säga nej just nu känns elakt så jag säger att ja det kan göra. Efter detta säger han att vi måste gå undan lite så att ingen ser oss... detta gör mig aningen misstänksam, men jag följer med. Hjälper honom sedan med att smörja in hans rygg och han tackar ödmjukast för detta och tycker att jag har fina händer. Det var ett pinsamt ögonblick i mitt liv. Kan också säga att han först gick till Emma för att fråga vart jag var någonstans... Känns på ett sätt bra att vi åker ifrån Raglan imorgon nu när vi har fått en efterhängsen vaktmästare..

Packningen går sedan bra och nu ska vi gå in till centrum och hitta något gott att äta. Imorgon lämnar vi som sagt tillbaka bilen i Auckland. Känns väldigt konstigt då bilen har varit vårt hem de senaste 6 veckorna. Vi hittade Nemo, men imorgon kommer vi att tappa bort honom igen.

Kram Mickis!

Likes

Comments

Efter två nätter i Hamilton är vi nu tillbaka i lilla Raglan och vi är mycket glada att vara tillbaka då Hamilton inte är en speciellt intressant stad. I brist på annat sysselsatte sig Micaela därför en av dagarna med att fläta Emmas hår. Hur resultatet blev? Ja, det var desto mer intressant. Emma såg ut som ett litet troll eller som en hippie med sitt fluff till frisyr! En sak som ändå var bra med Hamilton var en sjö med en park runt som låg mitt i staden. Där blev det både kvällsfika och frukost en av dagarna, vilket var rätt mysigt.

Idag kom vi då tillbaka till Raglan och när vi går in till centrum från campingen går vi förbi stranden. Där ser vi att det är sandslottstävling! Lite besvikna på att vi inte visste detta tidigare och själva kunde deltagit, går vi runt bland bidragen och kollar in dem. Några är riktigt häftiga då de föreställer allt från havsdjur till Buddha, men inga "riktiga" sandslott syns bland skulpturerna, vilket förvånar oss lite.

På campingen är det nu inte längre lika mycket folk eftersom sommarlovet börjar närma sig sitt slut. Det är i stort sett vi och pensionärerna. Vilket i och för sig också är trevligt då de verkar tycka att det är väldigt kul att prata med oss. Så när vi inte har djupa diskussioner med dem om väder och hur vi tycker att Nya Zeeland är, har vi idag spenderat några timmar vid biblioteket. Detta låter förmodligen rätt konstigt, men eftersom det där finns gratis wi-fi är det där alla hänger. Sitter fullt med folk där under dagen så får ta fram sina vassa armbågar och knö sig in på en bänk utanför när man vill koppla upp sig.

Kramar Emma & Micaela

Likes

Comments

Dagen efter surfingen vaknar vi upp av att solen lyser in genom gardinen, så vi tänker att det blir ännu en fin och bra dag. (Detta var innan vi lyft armarna för att titta ut bakom gardinen.) För när vi väl börjar röra på oss känner vi vilken fruktansvärd träningsvärk vi har, i både armar, axlar, mage och rygg. Kände oss med ens 60 år äldre än vi egentligen är... Redan dagen innan kände vi att armarna var lite slöa efter surfingen, men att vi skulle få sådan träningsvärk trodde vi aldrig! Vi kravlar i alla fall ur sängen och beger oss iväg till Bridal Veil Falls, ett vattenfall ett par mil inåt land. Fallet är 55 meter högt och slutar med ett plask ner i en grön liten oas mitt i skogen. Efter detta tänker vi att vi ska åka en annan väg tillbaka till Raglan och svänger därför in på en krokig liten asfaltsväg som såsmåningom övergår i en väldigt knölig grusväg med både kor och får som hinder på vägen.

Efter ett bra tag med många hopp och svängar kommer vi fram till en utkiksplats vid havet där det faktiskt står några andra bilar. Vi kände oss lite lättade över detta då vi trodde att vi var se enda som begett oss ut på denna väg... Utsikten är fantastisk så vi står där ett tag och bara njuter. Vi fortsätter sedan resan på den smala vägen och möter ganska snart en lastbil. Min (Emma) första tänke är: "Hur ska detta gå?" Tyckte vägen var smal när endast vi körde på den och så möter vi en lastbil! Lastbilschaffisen verkade ha kört där ett antal gånger förut och kör lugnt förbi när jag ställer mig så långt åt kanten jag vågar utan att köra ner i ravinen på vår sida av vägen. (Finns inga vägräcken.) Skrattar båda två när vi börjar åka igen. "Hur gjorde vi det där?!"

Senare under dagen har vi tagit oss ut till stranden och suttit där en stund innan vi åker tillbaka till campingen. På vägen därifrån ser vi två surfare som står vid vägkanten och vill lifta. De håller ihop händerna som i bön när vi närmar oss och eftersom ett av våra mission under denna resan är att plocka upp en liftare, plockar vi upp dem bägge plus deras surfbrädor. Då de bara ska in till stan får de slänga in sina brädor och sig själva i våra sängar som alltid är uppe där bak i bilen. Först när vi släppt av dem märker vi att de var både sandiga och blöta... Kvällen spenderas sedan på bästa sätt ute vid Whale Bay med en glass till solnedgången.

Dagen efter lämnar vi Raglan och åker inåt land till Matamata för att besöka hobbithusen. Vi hittar dit utan problem och bokar in oss på nästa tur det finns platser på, vilket är en timma senare. Vi hoppar på bussen och börjar färden genom fårhagarna. Efter några minuter ser vi The Green Dragon skymta fram mellan kullarna och en liten stund senare anländer vi även till Hobbiton. Där släpper bussen av oss och vi följer med vår guide in bland de små gröna kullarna. Vi känner genast hobbitkänslan komma fram i våra kroppar och vi skulle gärna välja en liten stuga var och flytta in på direkten! Vi tar oss fram genom den lilla byn i takt med att guiden berättar om husen vi går förbi. Det är verkligen en jättevacker plats och hela fem trädgårdsmästare jobbar heltid med att ta hand om trädgårdarna runt byn. Känns kul att man dessutom känner igen husen från filmerna och också den lilla puben som vi dessutom får en drink (ginger beer) i och även en fika. Efter hobbitturen åker vi till Tauranga där vi sover över natten.

Då det är någon slags kajaktävling, roddtävling samt surftävling i stan, vilket gör att det knappt varken finns campingplatser eller parkeringsplatser, åker vi vidare mot Hamilton direkt på morgonen efter en frukost vid strandkanten. Där stannar vi ett par timmar på dagen och åker sedan tillbaka till Raglan. När vi väl kommer till Raglan finns det ingen plats på campingen, då det tydligen är långhelg. Vi får därför snällt åka tillbaka till Hamilton och ta in på en camping där istället. Så här ska vi nu bo i två nätter tills det åter finns plats i Raglan. Så något har vi i alla fall lärt oss: Att alltid boka i förväg när det är långhelg, så man säkert får en plats där man vill ha den!

Kramar Knutte och Skutte

Likes

Comments